Dobsonia är ett släkte i familjen flyghundar med cirka 15 arter som främst förekommer på sydostasiatiska öar.
Dessa flyghundar kännetecknas av ett vingmembran som är sammanvuxet på ryggen. De har dessutom spetsiga öron och saknar klon vid pekfingret. Pälsen är hos de flesta arter brun med lågdagrar i oliv, grå eller svart. Kroppslängden (huvud och bål) varierar mellan 10 och 24 cm, svanslängden är bara 1,3 till 4 cm. Dobsonia minor är med cirka 70 gram den minsta arten och Dobsonia moluccensis som når upp till 600 gram är den största.[1]
Enligt en fylogenetisk studie från 2002 är Dobsonia närmast släkt med flyghunden Aproteles bulmerae som utgör ett eget släkte.[2]
Beroende på taxonomi skiljs mellan 13 eller 14 arter. Den följande listan följer IUCN:[3][4]
Arterna inom släktet vilar ofta i grottor och sällan i trädkronor som andra flyghundar. Födan utgörs av frukt och blommor. Beroende på art lever individerna mer eller mindre ensam. Över tusen individer av D. moluccensis har dock observerats i samma grotta. Även för andra arter inom släktet är flockar av dräktiga honor kända. Honor föder vanligen en unge per kull.[1]
IUCN kategoriserar merparten av arterna inom släktet som livskraftiga men Dobsonia chapmani kategoriseras som akut hotad (CR), Dobsonia emersa som sårbar (VU) och Dobsonia pannietensis som nära hotad (NT). Största hoten är habitatförstöring på grund av skogsavverkningar och vissa arter utstår även visst jakttryck.[1]
Flyghundarnas avföring används ibland som gödsel (guano).[1]
Dobsonia är ett släkte i familjen flyghundar med cirka 15 arter som främst förekommer på sydostasiatiska öar.