Större sabeltimalia[2] (Megapomatorhinus hypoleucos) är en asiatisk fågel i familjen timalior inom ordningen tättingar.[3]
Större sabeltimalia är som namnet antyder med sin kroppslängd på 28 cm störst bland sabeltimaliorna, men även i hela familjen timalior. Ovansidan är brun, undersidan vit, med grå bröstsidor, flanker och örontäckare. Halssidan är rostfärgad. Näbben är stor och rätt färglös.[4]
Större sabeltimalia delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]
Fågeln placerades tidigare i släktet Pomatorhinus, men DNA-studier[5] visar att flera arter är närmare släkt med Stachyris, däribland större sabeltimalia. Den och dess släktingar har därför lyfts ut till ett eget släkte. Det råder dock oenighet vilket släktesnamn som har prioritet, Megapomatorhinus[3] eller Erythrogenys[6].
Större sabeltimalia påträffas i vass, högt gräs och undervegetation i skog.[4] Den lever av insekter och deras larver, små mollusker och små sniglar med skal.[7] Den häckar mellan november och maj.[7]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som sällsynt i Bangladesh, rätt ovanlig i Kina och generellt ganska vanlig till vanlig i Sydostasien.[8]
Större sabeltimalia (Megapomatorhinus hypoleucos) är en asiatisk fågel i familjen timalior inom ordningen tättingar.