Musaceae is die piesang-familie wat hoort tot die orde Zingiberales. Wêreldwyd hoort daar slegs nege spesies tot die familie waarvan vier in Suider-Afrika voorkom en daarvan is een 'n boom.
Musaceae is die piesang-familie wat hoort tot die orde Zingiberales. Wêreldwyd hoort daar slegs nege spesies tot die familie waarvan vier in Suider-Afrika voorkom en daarvan is een 'n boom.
Les musacees (nome científicu Musaceae) son una familia de plantes monocotiledónees conocíes polos sos frutos (bananos). La familia foi reconocida por sistemes de clasificación modernos como'l sistema de clasificación APG III (2009[4]) y el APWeb (2001 d'equí p'arriba[3]), onde entiende 41 especies partíes en 2 xéneros (Musa y Ensete). Pueden ser reconocíes porque son yerbes grandes con fueyes con pecíolu curtiu dispuestes n'espiral a lo llargo del tarmu, coles venes secundaries más o menos n'ángulu rectu con al respective de la vena media. Les bráctees de la inflorescencia son usualmente decidues y l'inflorescencia son fascículos de flores ensin bráctees. Les flores son monosimétricas y tienen 5 tépalos connaos, sacante na parte adaxial, onde hai un únicu tépalu llibre y fondamente cóncavu. Les especies de mayor importancia económica son les que dan la banana p'alimentación.
Son plantes yerbácea perennes, xeneralmente de gran tamañu, dacuando parcialmente maderices. Los tarmos son soterraños, simpodiales, rizomatosos a cormosos, y hapaxánticos.
Presenten fueyes basales, espiralaes, grandes, simples, de marxe enteru, de base envainadora (coles grandes vaines asolapándose, formando un pseudotallo) y en Musa (pero non en Ensete) con pecíolu (dacuando llamáu pseudopeciolu). Les fueyes munches vegaes rotes en munches partes de forma perpendicular a la vena principal. La venación ye peni-paralela.
Les plantes son monoicas. Les inflorescencies nacen del meristema apical del cormo y crecen dientro de les vaines endolcaes de les fueyes. Son un tirso terminal, equivalente a un recímanu de visos monocásicas n'espiral y fasciculaes, comúnmente llamaes "mano de banana". Son bracteaes, les bráctees son grandes, coriacees, caúna zarrando una unidá cimosa fasciculada, los visos femeninos proximales, los visos masculinos distales.
Les flores son ebracteaes, unisexuales, zigomórficas, epíginas.
El periantu consta de 2 verticilos y ye homoclamídeo (los tépalos son iguales), 3 pieces en cada verticilu, los tépalos fundíos (anque'l tépalu internu adaxial usualmente ta llibre).
El androcéu ta constituyíu xeneralmente por 6 o 5 estames, si 5 pue haber 1 estaminodio. Los estames son apostémonos (tán dixebraos ente sigo y llibres de les otres pieces de la flor), l'estame faltante o'l estaminodio opuestu al tépalu internu mediu adaxial. Les anteres son de dehiscencia llonxitudinal, ditecas.
El xinecéu ye sincarpo (los carpelos fundíos). L'ovariu ye ínfero y trilocular, con 3 carpelos (el carpelu mediu ye anterior). Los estilos son terminales, la placentación ye axilar, los óvulos son anátropos, bitégmicos, numberosos por carpelu.
Hai nectarios nos septos del ovariu, enriba de los lóculos.
El frutu ye una baga. Les granes tienen endosperma y arilos rudimentarios.
Ver un tratamientu recién de la familia en Andersson (1998a[5]).
Ye nativa de les rexones tropicales de los Himalayas al sudeste d'Asia, les Filipines, África (incluyendo Madagascar) y el norte d'Australia. Naturalizaes n'América.
Como nes heliconiacees, la inflorescencia puede ser erecta o escolgar, y les flores pueden ser polinizadas por esperteyos o páxaros, y tamién inseutos y escandentios (unos mamíferos)(Nur 1976;[6] Liu et al. 2002;[7] Xue et al. 2005[8] y referencies).
La familia foi reconocida pol APG III (2009[4]), el Linear APG III (2009[1]) asignó-y el númberu de familia 85. La familia yá fuera reconocida pol APG II (2003[9]).
Ver: Xéneros y especies de Musaceae
El grupu troncal Musaceae data d'unos 87 millones d'años, la diverxencia dientro del grupu corona data d'unos 61 millones d'años (Janssen y Bremer 2004[10]), les edaes del grupu corona suxuríes por Christelova et al. (2011[11]) son similares, d'alredor de (80.,5-)69,1(-57,8) millones d'años (estimaciones "hpd"); Kress y Specht (2006[12]), sicasí, suxuren una edá de 110 millones d'años, mientres Patterson et al. (2004) suxurieron que Musa puede diverxer fai tantu como 142 millones d'años.
Musaceae - Ensete oregonense - ye un fósil conocíu de depósitos del Eocenu d'unos 43 millones d'años d'edá del oeste de Norteamérica (Manchester y Kress 1993[13]).
Los frutos de Musa spp. son una fonte d'alimentación (especialmente les especies triploides Musa acuminata y el triploide híbridu Musa × paradisiaca).
Musa textilis y Musa basjoo son utilizaes con fonte de fibra pa "twine", testiles, y materiales de construcción.
Les musacees (nome científicu Musaceae) son una familia de plantes monocotiledónees conocíes polos sos frutos (bananos). La familia foi reconocida por sistemes de clasificación modernos como'l sistema de clasificación APG III (2009) y el APWeb (2001 d'equí p'arriba), onde entiende 41 especies partíes en 2 xéneros (Musa y Ensete). Pueden ser reconocíes porque son yerbes grandes con fueyes con pecíolu curtiu dispuestes n'espiral a lo llargo del tarmu, coles venes secundaries más o menos n'ángulu rectu con al respective de la vena media. Les bráctees de la inflorescencia son usualmente decidues y l'inflorescencia son fascículos de flores ensin bráctees. Les flores son monosimétricas y tienen 5 tépalos connaos, sacante na parte adaxial, onde hai un únicu tépalu llibre y fondamente cóncavu. Les especies de mayor importancia económica son les que dan la banana p'alimentación.
Les musàcies és una família de plantes de l'ordre de les zingiberals, distribuïda arreu de les zones tropicals. Conté solament tres gèneres.
Actualment aquesta família botànica és reconeguda per tots els taxonomistes. Antigament, havia inclòs gèneres que avui són a les heliconiàcies i les estrelitziàcies.
Les musàcies és una família de plantes de l'ordre de les zingiberals, distribuïda arreu de les zones tropicals. Conté solament tres gèneres.
Actualment aquesta família botànica és reconeguda per tots els taxonomistes. Antigament, havia inclòs gèneres que avui són a les heliconiàcies i les estrelitziàcies.
Banánovníkovité (Musaceae Juss.) je čeleď jednoděložných rostlin z řádu zázvorníkotvaré (Zingiberales).
Jsou to robustní vytrvalé byliny s oddenky nebo hlízami a mléčnicemi, vytváří nepravý kmen díky masívním bázím listů. Listy jsou velké, jednoduché, střídavé, spirálně uspořádané, řapíkaté, s listovými pochvami. Čepele jsou celokrajné, kopinaté, podlouhlé až vejčité, žilnatina je zpeřená. Čepel se později mezi žilkami trhá, proto se může zdát jako zpeřeně složená. Jsou to jednodomé rostliny s oboupohlavnými nebo jednopohlavnými květy. Květy jsou uspořádány v složeném vrcholičnatém květenství, které může být vzpřímené nebo převislé. V nodu hlavní osy květenství vyrůstají menší monochasiální vrcholíky květů (vijany), které obsahují asi 12-20 květů, dolní části květenství (při převislém květenství logicky naopak) jsou květy samičí nebo oboupohlavné, v horní bývají spíš samčí. Vijany jsou podepřeny listeny, často velikými a nápadně zbarvenými, které bývají opadavé. Květy jsou nepravidelné, zygomorfické. Okvětních lístků je 6, kdy 5 z nich srůstá v okvětní trubku a šestý člen z vnitřního kruhu je volný. Fertilních tyčinek je 5, šestý člen proti volnému okvětnímu lístku je buď přeměněn na staminodium nebo chybí, tyčinky nejsou petaloidní (nenapodobují okvětní lístek). Gyneceum je srostlé ze 3 plodolistů, je synkarpní, semeník je spodní. Plodem je bobule, která obsahuje větší množství semen (třeba 20-100, pěstované kultivary mívají bobule bezsemenné.[1][2][3]
Semena banánovníku
Jsou známy asi 2-3 rody (monotypický rod Musella je někdy dáván pod Musa) a asi 35 druhů. Jejich přirozený areál se rozkládá v tropech Afriky, Madagaskaru, jižní až jihovýchodní Asie s přesahem do severní Austrálie[1]. Jinde, jako např. v Americe, jsou jen pěstovány. Důležitou plodinou jsou banány. Pěstované kultivary, tedy banány prodávané v obchodech v ČR, jsou bezsemenné bobule, jedná se totiž o sterilní triploidy, které se mohou rozmnožovat jen vegetativně.
Banánovníkovité (Musaceae Juss.) je čeleď jednoděložných rostlin z řádu zázvorníkotvaré (Zingiberales).
Banan-familien (Musaceae) består af urteagtige arter med mælkesaft og slimdannelse i blade, stængler og frugter. Familien har kun to slægter, som er udbredt i henholdsvis Afrika og Sydøstasien:
SlægterDie Bananengewächse (Musaceae) sind eine Familie in der Ordnung der Ingwerartigen (Zingiberales) innerhalb der Einkeimblättrigen Pflanzen. Diese kleine Familie umfasst nur die drei Gattungen Musa, Ensete und die monotypische Gattung Musella mit insgesamt etwa 35 bis 42 Arten. Die ursprüngliche Heimat ist die Alte Welt. Doch heute findet man Bananen-Sorten in den frostfreien Gebieten der ganzen Welt. Es gibt eine Reihe von Arten und Hybriden, deren Sorten genutzt werden. Bekannt ist besonders die Banane als tropische Frucht. In tropischen Ländern spielen die Bananenfrüchte eine wichtige Rolle auch als Gemüse beziehungsweise Stärkebeilage. Außerdem dienen Musa- und Ensete-Arten der Faserproduktion und viele weitere Nutzungen sind bekannt. Von Ensete ventricosum werden vegetative Pflanzenteile gegart gegessen. Einige Arten und ihre Sorten aller drei Gattungen werden als Zierpflanzen verwendet.[1][2]
Es sind sehr große, meist ausdauernde krautige Pflanzen; manche Arten sind Monokarp, also mehrjährige hapaxanthe Pflanzen. Eine Sprossachse ist nur unterirdisch vorhanden. Sie bilden sympodiale Knollen oder Rhizome. Sie enthalten in allen oberirdischen Pflanzenteilen Milchsaft. Alle Pflanzenteile sind unbehaart. Mindestens die Blattbasis ist sukkulent, also fleischig. Es ist kein sekundäres Dickenwachstum vorhanden (die oft dicken Scheinstämme entstehen also anders als bei Bäumen). Die Basis der Laubblätter bilden den Scheinstamm.
Die wechselständig und schraubig angeordneten Laubblätter sind bei Musa in eine röhrige Blattscheide, einen kurzen Blattstiel und Blattspreite gegliedert, bei Ensete fehlt ein Blattstiel. Sie sind fiedernervig und die Seitennerven zweigen vom Mittelnerv mehr oder weniger rechtwinkelig ab; damit weichen sie stark von der sonst bei Einkeimblättrigen üblichen Parallelnervigkeit ab. Der Blattrand ist glatt. Die einfache Blattspreite reißt oft entlang der Seitennerven auf und so wirken die Blätter oft wie fiederteilig. Die Stomata sind tetracytisch, besitzen also vier Nebenzellen.
Die meist end-, selten seitenständigen, hängenden oder aufrechten, verzweigten Gesamtblütenstände sind meist aus mehreren monachsialen zymösen Teilblütenständen zusammengesetzt. Die zymösen Teilblütenstände enthalten jeweils viele Blüten, daraus entwickeln sich dann die sogenannten Bananenhände, also die Gruppen von Früchten, wie wir sie auch als Endverbraucher oft vorfinden. Es sind spiralig angeordnete, oft auffällige, spathaförmige Hochblätter (Brakteen) aber keine Vorblätter vorhanden.
Die zygomorphen Blüten sind dreizählig und sind selten zwittrig oder meist eingeschlechtig; die Pflanzen sind einhäusig. Von den Blütenhüllblätter sind fünf (zwei und drei) untereinander verwachsen und eines ist frei, dadurch ist die Blütenhülle mehr oder weniger zweilippig. Die fünf oder sechs Staubblätter sind untereinander frei und sind auch nicht mit den Blütenhüllblättern verwachsen. Manchmal ist ein Staminodium vorhanden. Die zweizelligen Pollenkörner besitzen keine Apertur. Drei Fruchtblätter sind zu einem unterständigen, dreikammerigen Fruchtknoten verwachsen. Jeder der drei Fruchtknotenkammern enthält 10 bis 100 Samenanlagen. Es ist ein einfacher Griffel vorhanden.[3] Es sind Septalnektarien vorhanden, die bei einigen Arten für eine reichliche Sekretion von Nektar (besonders bei den von Vögeln bestäubten Arten) führen. Die Bestäubung erfolgt immer durch Tiere: Insekten (Entomophilie), Vögel (Ornithophilie, Nektarvögel (Nectariniidae) in Südostasien, Kolibris (Trochilidae) in der Neotropis), Fledertiere (Chiropterophilie) oder Spitzhörnchen (Scandentia).
Die Früchte sind ledrige, fleischige Beeren, die länglich oder zylindrisch bis bananenförmig sind und sich bei Reife meist gelb bis rot färben. Wenn eine Befruchtung erfolgte, enthalten sie 20 bis 100 Samen. Die Samen weisen einen Durchmesser von 5 bis 15 mm auf, enthalten Stärke und besitzen eine dicke, harte Schale (Testa).[3] Die süßliche Fruchtpülpe entsteht aus plazentalen Trichomen.
Von einigen Arten, vor allem aber von den Hybriden werden die Früchte als ein wichtiges Nahrungsmittel genutzt. Die meisten Hybriden, also die meisten Kulturformen, sind steril, sie bilden also keine Samen. Die Vermehrung erfolgt meist vegetativ.
Die Chromosomengrundzahlen betragen x = 9 bis 11, 16, 17. An Inhaltsstoffen sind immer Proanthocyanidine vorhanden: Cyanidin und Delphinidin. Sie enthalten Raphidien (Calciumoxalat-Kristalle).
Typusgattung ist Musa L. Der botanische Gattungsname Musa ehrt Antonius Musa, den Leibarzt des römischen Kaisers Augustus→ Musa Cliffortiana. Seit die Familie der Musaceae 1789 von Antoine Laurent de Jussieu in Genera Plantarum, S. 61 aufgestellt wurde, blieb sie auch weitgehend anerkannt. Nur wurden früher einige Gattungen mehr hinzugeordnet, die heute in den Familien der Heliconiaceae, Strelitziaceae und Lowiaceae eingeordnet sind. Diese vier Familien sind innerhalb der Ordnung der Zingiberales auch untereinander näher verwandt als mit den restlichen Familien.
Lange wurde eine wissenschaftliche Debatte um eine dritte Gattung Musella geführt. Die von Adrien René Franchet 1889 als Musa lasiocarpa erstbeschriebene Art – heute Synonym von Musella lasiocarpa – wurde abwechselnd in eine der beiden bisherigen Gattungen gestellt, passt weder in die Gattung Musa noch Ensete. Die bisherige Untergattung Musella innerhalb der Gattung Musa stellt eine eigene Gattung dar, dies konnte durch molekulargenetische Untersuchungen von John Kress bestätigt werden.[4]
Die Pflanzenarten der Musaceae sind tropisch oder subtropisch und kommen ursprünglich von Westafrika über Indien bis zum Pazifik vor. Ihr Hauptverbreitungsgebiet ist Südostasien. Sie gedeihen meist im tropischen Tiefland. In China kommen alle drei Gattungen mit 14 Arten vor.
In den heute drei Gattungen gibt insgesamt etwa 35 bis 91 Arten:[5]
Die Bananengewächse (Musaceae) sind eine Familie in der Ordnung der Ingwerartigen (Zingiberales) innerhalb der Einkeimblättrigen Pflanzen. Diese kleine Familie umfasst nur die drei Gattungen Musa, Ensete und die monotypische Gattung Musella mit insgesamt etwa 35 bis 42 Arten. Die ursprüngliche Heimat ist die Alte Welt. Doch heute findet man Bananen-Sorten in den frostfreien Gebieten der ganzen Welt. Es gibt eine Reihe von Arten und Hybriden, deren Sorten genutzt werden. Bekannt ist besonders die Banane als tropische Frucht. In tropischen Ländern spielen die Bananenfrüchte eine wichtige Rolle auch als Gemüse beziehungsweise Stärkebeilage. Außerdem dienen Musa- und Ensete-Arten der Faserproduktion und viele weitere Nutzungen sind bekannt. Von Ensete ventricosum werden vegetative Pflanzenteile gegart gegessen. Einige Arten und ihre Sorten aller drei Gattungen werden als Zierpflanzen verwendet.
Banaanen (Musaceae) san en plaantenfamile mä 35 bit 42 slacher uun det kategorii Zingiberales.
Banaanen (Musaceae) san en plaantenfamile mä 35 bit 42 slacher uun det kategorii Zingiberales.
Famîleya mûzan (Musaceae) , famîleyek riwekên kulîlkdar in. Di koma Zingiberales de cih digire. Li herêmên tropîk ên Awistraliya, Asya û Afrîkayê digihên. Sê cins û bi qasî 40 cureyên vê malbatê hene.
Navê bijîşkê kayzer Augustus ê romayî Antonius Musa lê hatiye lêkirin. Famîleya Musaceae sala 1789'ê ji aliyê Antoine Laurent de Jussieu de Genera Plantarum, r. 61'ê de ravekirin.
|accessdate=
(help) Famîleya mûzan (Musaceae) , famîleyek riwekên kulîlkdar in. Di koma Zingiberales de cih digire. Li herêmên tropîk ên Awistraliya, Asya û Afrîkayê digihên. Sê cins û bi qasî 40 cureyên vê malbatê hene.
The Musaceae (/mjuːˈzeɪʃiː/ or /mjuːˈzeɪʃɪ.iː/) are a faimily o flouerin plants, placed in the order Zingiberales.
Musaceae punika kulawargi tetaneman pisang. Tetaneman punika gesangipun namun ing laladan tropis kémawon. Nanging ing laladan asrep kabukti uga saged gesang ing lebet griya malahan wonten pot barang.
Kulawargi musaceae katingalipun asalipun saking Asia Kidul-Wétan. Lajeng déning bangsa Austronesia, leluhuripun bangsa Indonésia, ugi kabekta dhateng Madagaskar kaliyan Afrika. Lajeng malih déning tiyang Éropah dipunbekta dhateng Amérika.
Ing kulawargi kagolong musaceae wonten 42 spésies kaliyan 3 ordho.
The Musaceae (/mjuːˈzeɪʃiː/ or /mjuːˈzeɪʃɪ.iː/) are a faimily o flouerin plants, placed in the order Zingiberales.
Ang Saging (Musaceae)[1] maoy pamilya sa mga tanom nga bulak. Ang Musaceae kay sakop sa matang nga Zingiberales, klase nga tanom nga bulak, division nga Magnoliophyta, ug ginharian nga tanom.[1] Ang pamilya nga Musaceae pagsakop 79 kaliwatan, segun Catalogue of Life[1].
Ang saging ang sagad nga ngalan sa prutas ug sa usa ka herbaciouas nga tanom sa mga genus Musa ug Ensete nga nagahatag sa sagad nga prutas nga kalan-onon. Lumad kini sa tropikal nga dapit sa Habagatang sidlakan nga bahin sa Asya ug Awstralya. Sa pagkakaron, kini ang kinadaghana'g uma sa kinatibuk-an nga katropikohan.
Ang tanom sa saging kay gikan sa pamilya Musaceae. Gipatubo kini mahitungod sa ilang bunga, ug sa panatsa, isip dayang-dayang nga tanom. Tungod kay ang saging taas, pabarog, ug maingon nga lig-on, kanunay silang masaypan isip mga kahoy, sanglit ang kamatooran kay ang nagabarong nga puno-an kay gitawag nga pseudostem, nga nagpasabot og "mini nga puno-an", nga sa uban nga specie kay mo-abot sa gitas-on nga 2-8 m, nga adunay dahon nga mo-abot og 3.5 m sa gitas-on. Matag psuedostem kay makahimo og usa ka pundok sa dilaw, berde ug pula sa dili pa malaya ug ilisdan og lain nga pseudostem.
Ang prutas nga saging motubo sa nagbitay nga tipon nga gitawag og bulig, o giila sa komersyo isip banana stem, ug makatimbang og 30-50 kg. Ang bunga kay mokabat og 125 g, diin ang 75% kay tubig ug ang 25% kay mga uga nga matang. Matag usa ka bunga kay adunay nag-amping nga panit nga naa'y unoron ug makaon nga sulod. Kasagaran, ang bunga kay aduna'y daghan nga hilo (gitawag og phloem bundles) nga anaa nahimutang sa tunga sa panit ug sa makaon nga bahin sa saging, ug mao'y kasagaran nga makuha inig tangtang sa panit. Ang saging kay mao'y husto nga kuhaanan sa vitamin B6, vitamin C, ug potassium.
Ang saging kay gipatubo sa kuwang-kuwang 107 ka mga kanasuran. [1] Sa tanyag nga pag-ila ug sa komersyo, ang "saging" kay kasagaran nagpasabot sa humok ug tam-is nga panghimagas nga kaonon nga hilaw. Ang saging nga adunay gahi-on ug aporon nga bunga kay gitawag og plantains, ug kasagaran lutoon kaysa kaonon nga hilaw. Mahimo usab ipa-uga ug kan-on ang saging. Ang pina-uga nga saging kay mahimo usab duk-dukon aron mahimo'ng harina sa saging.
Bisan ang mga ihas nga mga klase kay dagha'g dako ug gahi nga liso, tanan nga mga saging nga gamitonon sa pagkaon kay wala'y liso. Gibahin ang saging isip dessert bananas (kon saging nga dilaw ug hinog kung kalan-on) o isip green cooking bananas. Hapit tanan sa mga saging nga gipagawas kay dessert types; apan, 10-15% lang sa produksyon ang ipagawas, diin ang United States ug ang European Union ang mga pangulong mamalitay.
Ang kladogram matud sa Catalogue of Life mao[1]:
Zingiberales MusaceaeБанан котыр (лат. Musaceae) — быдмассэзлöн имбирь чукöрись корья пу котыр. Бананнэз 3 увтыр да 35 - 42 вид. Банан котырись быдмассэз пантасьӧны Африкаын да Азияын.
Банан котыр (лат. Musaceae) — быдмассэзлöн имбирь чукöрись корья пу котыр. Бананнэз 3 увтыр да 35 - 42 вид. Банан котырись быдмассэз пантасьӧны Африкаын да Азияын.
வாழைக்குடும்பம் (Musaceae) என்பது சுமார் 6 பேரினங்களையும், 150 சிற்றினங்களையும் கொண்ட ஒரு குடும்பம் ஆகும். இக்குடும்பத் தாவரங்கள் உலகளவில் பரவி இருந்தாலும் வெப்ப மண்டலப் பகுதிகளில் அதிகமாக உள்ளன. இந்தியாவில் இக்குடும்பம் 2 பேரினங்களையும், சுமார் 25 சிற்றினங்களையும் கொண்டுள்ளது.
ஏபிச்சி முறைமை (APG III system) படி, இத்தாவரக்குடும்பம் (Zingiberales) என்ற வரிசையில் அமைக்கப்பட்டுள்ளது. அவ்வரிசையானது, (commelinids) என்ற உயிரினக் கிளையின் கீழ் அமைந்துள்ளது. இந்த உயிரினக்கிளை ஒருவித்திலையி என்பதன் கீழ் வருகிறது. முன்பு இத்தாவரக்குடும்பப் பேரினங்களான (Heliconiaceae, Strelitziaceae) என்பது தற்போதைய நிலை மாற்றப்பட்டுள்ளன.
Cladogram: Phylogeny of Zingiberales[2]Zingiberales
Zingiberineae
Zingiberariae
Strelitziineae
Musaceae
இத்தாவரக்குடும்பத்தில் உள்ள முக்கியமான 74 தாவர இனங்களின் தாவரவியல் வகைப்பாட்டுப் பெயர்கள் இத்தொடுப்பில் தரப்பட்டுள்ளன.
வாழைக்குடும்பம் (Musaceae) என்பது சுமார் 6 பேரினங்களையும், 150 சிற்றினங்களையும் கொண்ட ஒரு குடும்பம் ஆகும். இக்குடும்பத் தாவரங்கள் உலகளவில் பரவி இருந்தாலும் வெப்ப மண்டலப் பகுதிகளில் அதிகமாக உள்ளன. இந்தியாவில் இக்குடும்பம் 2 பேரினங்களையும், சுமார் 25 சிற்றினங்களையும் கொண்டுள்ளது.
Musaceae is a family of flowering plants composed of three genera with about 91 known species,[2] placed in the order Zingiberales. The family is native to the tropics of Africa and Asia. The plants have a large herbaceous growth habit with leaves with overlapping basal sheaths that form a pseudostem making some members appear to be woody trees. In most treatments, the family has three genera, Musa, Musella and Ensete.[3] Cultivated bananas are commercially important members of the family, and many others are grown as ornamental plants.
The family has been practically universally recognized by taxonomists, although with differing circumscriptions. Older circumscriptions of the family commonly included the genera now included in Heliconiaceae and Strelitziaceae.
The APG III system, of 2009 (unchanged from the APG system, 1998), assigns Musaceae to the order Zingiberales in the clade commelinids in the monocots.
Cladogram: Phylogeny of Zingiberales[4] Zingiberales Zingiberineae Zingiberariae Cannariae StrelitziineaeMusaceae
As currently circumscribed the family includes three genera. All genera and species are native to the Old World tropics. The largest and most economically important genus in the family is Musa, famous for the banana and plantain. The genus Musa was formally established in the first edition of Linnaeus' Species Plantarum in 1753 — the publication that marks the start of the present formal botanical nomenclature. At the time he wrote Species Plantarum, Linnaeus had first hand knowledge of only one type of banana, which he personally had the opportunity of seeing growing under glass in the garden of Mr. George Clifford near Haarlem in the Netherlands.
Before 1753, the genus had already been described by the pre-Linnaean botanist Georg Eberhard Rumphius and Linnaeus himself had described the banana he had seen as Musa cliffortiana in 1736 (this might be described as a "pre-Linnaean" Linnaean name). The 1753 name Musa paradisiaca L. for plantains and Musa sapientum L. for dessert bananas are now known to refer to hybrids, rather than natural species. It is known today that most cultivated seedless bananas are hybrids or polyploids of two wild banana species - Musa acuminata and Musa balbisiana. Linnaeus' Musa sapientum is now identified to be the hybrid Latundan cultivar (M. × paradisiaca AAB Group 'Silk'), while his Musa paradisiaca are now known to be hybrids belonging generally to the AAB and ABB banana cultivar groups.[5][6] Hybridization and polyploidy was the cause of much confusion in the taxonomy of the genus Musa that was not resolved until the 1940s and 1950s.[7]
In this clearing up of the taxonomy, Ernest Entwistle Cheesman in 1947 revived the genus name Ensete which had been published in 1862, by Horaninow, but had not been accepted.
Musa section Musella Franch. was raised to the rank of genus by H.W. Li in 1978 for the Chinese species Musella lasiocarpa, which was originally described in Musa in 1889 and transferred to Ensete by Cheesman in 1948. The species combines characters like the swollen stems of Ensete with the clonal habit of Musa. Acceptance of Musella has varied; as of February 2013, the World Checklist of Selected Plant Families considers it a synonym of Ensete,[8] other sources dispute this view.[2]
{{cite web}}
: External link in |publisher=
(help) Musaceae is a family of flowering plants composed of three genera with about 91 known species, placed in the order Zingiberales. The family is native to the tropics of Africa and Asia. The plants have a large herbaceous growth habit with leaves with overlapping basal sheaths that form a pseudostem making some members appear to be woody trees. In most treatments, the family has three genera, Musa, Musella and Ensete. Cultivated bananas are commercially important members of the family, and many others are grown as ornamental plants.
La Bananacoj (Musaceae), aŭ bananacoj, estas plantfamilio ene de la ordo de la Zingibraloj (Zingiberales) kaj la unukotiledonaj plantoj. tiu familio nur konsistas el tri genroj Muzo (Musa), Enseto (Ensete) kaj la unutipa genro Musella kunentute ĉ. 35 ĝis 42 specioj. La origina hejmregiono estas la Malnova Mondo. Hodiaŭ ekzistas bananoj ĉie en senfrostaj regionoj de la mondo. Ekzistas aro da specioj kaj hibridoj, kies kulturvarioj estas uzataj. Famega estas la banano kiel tropika frukto.En tropikaj labdoj la bananaj fruktoj ludas gravan rolon kiel legomo kaj amelriĉan almanĝaĵon. Krome oni gajnas el Musa- kaj Ensete-specioj fibrojn. Oni manĝas kuiritajn plantpartojn de Ensete ventricosum. Kelkaj specioj estas uzataj kiel s ornamplantoj.[1][2]
Estas tre granda plujaraj herbaj plantoj; kelkaj specioj estas monokarpaj, do multjaraj hapaksantaj plantoj. La planto ormas simpodialaj nodoj aŭ rizomoj. La planto havas laktosuko en siaj supergrundaj partoj. Ĉiuj plantpartoj estas senharaj. Minimume la folibazo estas sukulenta, do karneca. Ne ekzistas sekundara dikkresko. la ofte dikaj pseŭdotrunkoj estiĝas alimaniere ol arboj. La baz de la folioj formas la pseŭdotrunkon.
La alternestarantaj kaj ŝraŭbaj folioj estas ĉe Musa dividita en tubforma foliingo kun mallonga folitigo kaj foliplato, ĉe Ensete mankas folitigon. Ili estas plumnervura kaj la flaknervuroj deflankiĝas de la meza ripo pli aŭ malpli ortangule. En tiu punkto la Muzacoj tre malsimilas al la aliaj unukotiledonaj plantoj, kiuj ĝenerale estas paralelnervuraj. La folirando estas glata. La simpla foloplato disŝiras ofte laulonge de la flankaj nervuroj, tial la foloj ofte aspektas kiel pinataj. La stomoj havas kvar flankaj ĉeloj.
La plej multaj infloekoj estas finestarantaj, malofte flankstarantaj. Ili estaspendantaj aŭ starantaj disbrancitaj infloreskegoj kiuj konsistas plej ofte el el pluraj unuakselaj cumoj . La unuopaj cumoj enhavas multajn florojn, el kiuj evoluiĝas la tiel nomataj „bananaj manoj“, do grupo de fruktoj , kiuj ankaŭ troviĝas en la vendejoj.La floroj estas spirale sidantaj kaj havas subtenfolioj, sed ne kovrilfolioj.
La unusimetriaj floroj estas triombraj kaj malofte duseksaj kaj ofte unuseksaj. la plantoj estas monoikaj. De la 2 × 3 involukroj 5 estas inter si kunkreskintaj kaj unu estas libera, tial la [[involukro esstas pli aŭ malpli duloba. La 5 aŭ 6 stamenoj estas liberaj inter si kaj ne kunkreskintaj kun la involukraj folioj. Kelkfoje ekzistas staminodio. Tri karpeloj estas kunkreskintaj al hipogina, trikamera ovario. Ĉiu el la tri kameroj enhavas 10 ĝis 100 ovolojn. La pistilo estas simpla.[3] La floro havas nektarioj, ĉe kelkaj specioj kun abunda sekretado de nektaro (precipe ĉe specioj, kiuj estas polenigatak de birdoj). La polenigado ĉiam okazas per bestoj: insektoj (entomofilio), birdoj (Ornitofilio, nektarbirdoj (Nectariniidae) en sudorienta Azio, kolibroj (Trochilidae) en la Neotropiso), vespertoj (kiropterofilio) aŭ [[tupajuloj ] (Scandentia).
La frukoj estas ledraj, karbecaj beroj, kiuj estas oblongaj auzu cilindoformaj kaj estas flavaj ĝis ruĝaj en matura stato. Post fekundigado enestas 20 ĝis 100 semoj, kiu havas diametron de 5 ĝis 15 mm . la fruktoj enhavas amelon. La fruktŝelo estas relative dika..[3]
De kelkaj specioj, precipe de la hibridoj la fruktoj estas grava nutraĵo. La plej multaj kulturformoj ne estas fekundaj, ili do ne havas semojn. La multigado okazas plej ofte vegetative.
La kromosomonombro estas x = 9 ĝis 11, 16, 17. La fruktoj enhavas ĉiam proantocianidinoj: cianidino kaj delfinidino. ili enhavas rafidioj (kalcioksalato-kristaloj).
Tipogenro estas Muzo L. kaj la genronomo Muzo (Musa) honoras Antonius Musa, la persona kuracisto de la romia imperiestro Augustus. Ekde la starigo de la familio Muzacoj (Musaceae) en 1789 fare de Antoine Laurent de Jussieu en Genera Plantarum, p. 61, ĝi restas relative nekonata. Pli frue oni engrupigis ankaŭ pliajn genrojn en la Muzacoj,kiuj hodiaŭ apartenas al la Heliconiaceae, Strelitziaceae kaj Lowiaceae . Tiuj kvar familioj estas inter si pli parencaj ol la aliaj familoj el la ordo de la Zingiberaloj.
La spcioj de Muzacoj estas tropikaj aŭ subtropikaj plantoj, kiuj origine devenas de Okcidentafriko trans Hindio ĝis Pacifiko. La disvastigocentro estas Sudorientazio. Ili kreskass plej ofte en la tropikaj ebenaj regionoj. En Ĉinio ekzistas ĉiuj tri genroj kun14 specioj.
En la hodiaŭaj tri genroj estas entute ĉ. 35 ĝiis 42 specioj:[4]
La Bananacoj (Musaceae), aŭ bananacoj, estas plantfamilio ene de la ordo de la Zingibraloj (Zingiberales) kaj la unukotiledonaj plantoj. tiu familio nur konsistas el tri genroj Muzo (Musa), Enseto (Ensete) kaj la unutipa genro Musella kunentute ĉ. 35 ĝis 42 specioj. La origina hejmregiono estas la Malnova Mondo. Hodiaŭ ekzistas bananoj ĉie en senfrostaj regionoj de la mondo. Ekzistas aro da specioj kaj hibridoj, kies kulturvarioj estas uzataj. Famega estas la banano kiel tropika frukto.En tropikaj labdoj la bananaj fruktoj ludas gravan rolon kiel legomo kaj amelriĉan almanĝaĵon. Krome oni gajnas el Musa- kaj Ensete-specioj fibrojn. Oni manĝas kuiritajn plantpartojn de Ensete ventricosum. Kelkaj specioj estas uzataj kiel s ornamplantoj.
Las musáceas (nombre científico Musaceae) son una familia de plantas monocotiledóneas conocidas por sus frutos (bananas). La familia fue reconocida por sistemas de clasificación modernos como el sistema de clasificación APG III (2009[4]) y el APWeb (2001 en adelante[3]), donde comprende 41 especies repartidas en 2 géneros (Musa y Ensete). Pueden ser reconocidas porque son hierbas grandes con hojas con pecíolo corto dispuestas en espiral a lo largo del tallo, con las venas secundarias más o menos en ángulo recto con respecto a la vena media. Las brácteas de la inflorescencia son usualmente deciduas y la inflorescencia son fascículos de flores sin brácteas. Las flores son monosimétricas y poseen 5 tépalos connados, excepto en la parte adaxial, donde hay un único tépalo libre y profundamente cóncavo. Las especies de mayor importancia económica son las que dan la banana para alimentación.
Son plantas herbáceas perennes, generalmente de gran tamaño, a veces parcialmente leñosas. Los tallos son subterráneos, simpodiales, rizomatosos a cormosos, y hapaxánticos.
Presentan hojas basales, espiraladas, grandes, simples, de margen entero, de base envainadora (con las grandes vainas solapándose, formando un pseudotallo) y en Musa (pero no en Ensete) con pecíolo (a veces llamado pseudopecíolo). Las hojas muchas veces rotas en muchas partes de forma perpendicular a la vena principal. La venación es peni-paralela.
Las plantas son monoicas. Las inflorescencias nacen del meristema apical del cormo y crecen dentro de las vainas enrolladas de las hojas. Son un tirso terminal, equivalente a un racimo de cimas monocásicas en espiral y fasciculadas, comúnmente llamadas "mano de banana". Son bracteadas, las brácteas son grandes, coriáceas, cada una encerrando una unidad cimosa fasciculada, las cimas femeninas proximales, las cimas masculinas distales.
Las flores son ebracteadas, unisexuales, zigomórficas, epíginas.
El perianto consta de 2 verticilos y es homoclamídeo (los tépalos son iguales), 3 piezas en cada verticilo, los tépalos fusionados (aunque el tépalo interno adaxial usualmente está libre).
El androceo está constituido generalmente por 6 o 5 estambres, si 5 puede haber 1 estaminodio. Los estambres son apostémonos (están separados entre sí y libres de las otras piezas de la flor), el estambre faltante o el estaminodio opuesto al tépalo interno medio adaxial. Las anteras son de dehiscencia longitudinal, ditecas.
El gineceo es sincarpo (los carpelos fusionados). El ovario es ínfero y trilocular, con 3 carpelos (el carpelo medio es anterior). Los estilos son terminales, la placentación es axilar, los óvulos son anátropos, bitégmicos, numerosos por carpelo.
Hay nectarios en los septos del ovario, arriba de los lóculos.
El fruto es una baya. Las semillas tienen endosperma y arilos rudimentarios.
Ver un tratamiento reciente de la familia en Andersson (1998a[5]).
La diversidad taxonómica de Zingiberales está presentada en la flora global hasta géneros editada por Kubitzki (1998[6]), la de Musaceae en Andersson en Kubitzki (1998a[5]). En cada región hay floras locales, en las regiones hispanoparlantes esperablemente en español, que si se encuentran en la región, describen los Zingiberales y los géneros y especies de Musaceae presentes en la región que la flora abarca, que pueden ser consultadas en instituciones dedicadas a la botánica con bibliotecas accesibles al público como los jardines botánicos. Las floras pueden ser antiguas y no encontrarse en ellas las últimas especies descriptas en la región, por lo que una consulta a la última literatura taxonómica primaria (las últimas monografías taxonómicas, revisiones taxonómicas y los últimos inventarios (checklists) de las especies y géneros en la región) o con un especialista local que esté al tanto de ellas puede ser necesaria. Los últimos volúmenes de las floras más modernas usualmente siguen una clasificación basada en el APG -pueden tener algunas diferencias-, pero muchas familias como pueden encontrarse en floras y volúmenes más antiguos sufrieron cambios importantes en los grupos que las componen o incluso en su concepto taxonómico por lo que una comparación con la circunscripción como aquí dada puede ser necesaria para sincronizarlas.
Es nativa de las regiones tropicales de los Himalayas al sudeste de Asia, las Filipinas, África (incluyendo Madagascar) y el norte de Australia. Naturalizadas en América.
Como en las heliconiáceas, la inflorescencia puede ser erecta o pender, y las flores pueden ser polinizadas por murciélagos o pájaros, y también insectos y escandentios (unos mamíferos)(Nur 1976;[7] Liu et al. 2002;[8] Xue et al. 2005[9] y referencias).
La familia fue reconocida por el APG III (2009[4]), el Linear APG III (2009[1]) le asignó el número de familia 85. La familia ya había sido reconocida por el APG II (2003[10]).
Ver: Anexo:Géneros y especies de Musaceae
El grupo troncal Musaceae data de unos 87 millones de años, la divergencia dentro del grupo corona data de unos 61 millones de años (Janssen y Bremer 2004[11]), las edades del grupo corona sugeridas por Christelova et al. (2011[12]) son similares, de alrededor de (80.,5-)69,1(-57,8) millones de años (estimaciones "hpd"); Kress y Specht (2006[13]), sin embargo, sugieren una edad de 110 millones de años, mientras Patterson et al. (2004) sugirieron que Musa puede haber divergido hace tanto como 142 millones de años.
Musaceae - Ensete oregonense - es un fósil conocido de depósitos del Eoceno de unos 43 millones de años de edad del oeste de Norteamérica (Manchester y Kress 1993[14]).
Los frutos de Musa spp. son una fuente de alimentación (especialmente las especies triploides Musa acuminata y el triploide híbrido Musa × paradisiaca).
Musa textilis y Musa basjoo son utilizadas con fuente de fibra para "twine", textiles, y materiales de construcción.
|fechaacceso=
requiere |url=
(ayuda) Las musáceas (nombre científico Musaceae) son una familia de plantas monocotiledóneas conocidas por sus frutos (bananas). La familia fue reconocida por sistemas de clasificación modernos como el sistema de clasificación APG III (2009) y el APWeb (2001 en adelante), donde comprende 41 especies repartidas en 2 géneros (Musa y Ensete). Pueden ser reconocidas porque son hierbas grandes con hojas con pecíolo corto dispuestas en espiral a lo largo del tallo, con las venas secundarias más o menos en ángulo recto con respecto a la vena media. Las brácteas de la inflorescencia son usualmente deciduas y la inflorescencia son fascículos de flores sin brácteas. Las flores son monosimétricas y poseen 5 tépalos connados, excepto en la parte adaxial, donde hay un único tépalo libre y profundamente cóncavo. Las especies de mayor importancia económica son las que dan la banana para alimentación.
Banaanilised (Musaceae) on õistaimede sugukond ingverilaadsete seltsist.
Eestis ei kasva sellesse sugukonda kuuluvaid pärismaiseid taimeliike.
Banaanilised (Musaceae) on õistaimede sugukond ingverilaadsete seltsist.
Eestis ei kasva sellesse sugukonda kuuluvaid pärismaiseid taimeliike.
Musaceae landare loredunen familia bat da. Familia honen espezieen artean banana (Musa paradisiaca) eta abaka (Musa textilis) daude.
Jatorri afrikar eta asiarra du (klima tropikaletan), baina gaur egun landaketa nagusiak Amerikan daude.
Musaceae landare loredunen familia bat da. Familia honen espezieen artean banana (Musa paradisiaca) eta abaka (Musa textilis) daude.
Jatorri afrikar eta asiarra du (klima tropikaletan), baina gaur egun landaketa nagusiak Amerikan daude.
Banaanikasvit (Musaceae) on heimo yksisirkkaisiin (Monocotyledoneae) kuuluvassa Zingiberales-lahkossa (inkiväärimäiset). Lajeja kasvaa luonnonvaraisena trooppisessa Afrikassa ja Aasiassa. Heimo jaetaan kahteen tai kolmeen sukuun:
Banaanikasvit ovat kookkaita, usein jättiläismäisiä, maitiaisnesteellisiä ruohoja, joilla lehtituppien muodostama valevarsi. Banaanien suvun lajit ovat juurakollisia, vesovia ja monivuotisia, muutamat Ensete-lajit taas haarattomia. Lehdet suuret ja soikeat, lavassa paksu keskisuoni, sivusuonet kulkevat samansuuntaisesti lehtilavan laitaan. Kukinto kehittyy valerungon latvaan lehtiruusukkeen keskelle ja on suojuslehden suojaama. Kukat tavallisesti yksineuvoisia; hedekukat kukinnon kärkiosassa, emikukat tyvellä; epäsymmetrisiä; niissä kaksi kehälehtikiehkuraa, kummassakin yksisirkkaisille tyypillisesti kolme lehteä, jotka terämäisiä. Hedekukassa viisi hedettä ja pieni joutohede (staminodi); emikukassa kehänalainen sikiäin, siinä kolme lokeroa, kussakin useita siemenaiheita. Tahmea siitepöly kulkeutuu kukasta toiseen useimmiten lepakoiden välityksellä. Hedelmä on mehevä, marjamainen, ja siinä runsaasti kovia siemeniä (paitsi jalostetuissa banaaneissa, joita lisätään kasvullisesti). Yhdestä kukinnosta kehittyy tiivis hedelmäkimppu.[2]
Banaanikasvit ovat merkittäviä sekä ravinto- että kuitukasveina. Viljelty banaani on syntynyt Kaakkois-Aasiassa lajien Musa acuminata ja M. balbisiana risteytymänä. Manilahamppukuitua (lajista M. textilis) käytetään lähinnä köysien punontaan. Etiopianbanaania (Ensete ventricosa) viljellään sekä ravinto- että kuitukasvina. Sen hedelmiä ei kuitenkaan käytetä ravinnoksi, vaan varren ydin ja nuoret versot keitettyinä. Banaanikasveja on saatavana myös huonekasvikäyttöön.[3]
Banaanikasvit (Musaceae) on heimo yksisirkkaisiin (Monocotyledoneae) kuuluvassa Zingiberales-lahkossa (inkiväärimäiset). Lajeja kasvaa luonnonvaraisena trooppisessa Afrikassa ja Aasiassa. Heimo jaetaan kahteen tai kolmeen sukuun:
Ensete – etiopianbanaanit Musa – banaanit Musella (sisällytetään yleensä edelliseen).Les Musaceae, ou Musacées, sont une famille de plantes à fleurs des régions tropicales d'Asie, d'Afrique, de Madagascar et d'Australie, naturalisée en Amérique centrale. Ce sont généralement de très grandes plantes herbacées munies d'un pseudo-tronc constitué à partir de la base massive des feuilles.
En 2016, la famille des musacées dénombrait pas moins de 91 espèces réparties en 3 genres[1]. C'est la famille des bananiers (genre Musa) produisant les bananes et bananes plantain.
Le nom vient du genre-type Musa de Antonius Musa 63 – 14 av. J.-C., médecin de l’empereur romain Auguste[2].
Selon World Checklist of Selected Plant Families (WCSP) (22 avr. 2010)[3] et Angiosperm Phylogeny Website (17 mai 2010)[4] :
Selon DELTA Angio (22 avr. 2010)[5] et ITIS (22 avr. 2010)[6] :
Selon World Checklist of Selected Plant Families (WCSP) (25 février 2012)[8] :
Selon NCBI (22 avr. 2010)[9] :
Selon World Checklist of Selected Plant Families (WCSP) (25 février 2012)[8] :
Les Musaceae, ou Musacées, sont une famille de plantes à fleurs des régions tropicales d'Asie, d'Afrique, de Madagascar et d'Australie, naturalisée en Amérique centrale. Ce sont généralement de très grandes plantes herbacées munies d'un pseudo-tronc constitué à partir de la base massive des feuilles.
En 2016, la famille des musacées dénombrait pas moins de 91 espèces réparties en 3 genres. C'est la famille des bananiers (genre Musa) produisant les bananes et bananes plantain.
Bananovke (lat. Musaceae) su tropska biljna porodica koja se sastoji od dva roda (Musa i Ensete; Musella je sinonim za Ensete) koja rađa jestivi ili nejestivi plod (zavisi do vrste) koji se može koristi za ishranu ljudi i životinja. Biljka banana uzgaja se za hranu, kao i ukrasna vrtna ili sobna biljka. Banana je četvrta biljka u svijetu prema upotrebi za prehranu (nakon riže, pšenice i kukuruza). Potječe iz Jugoistočne Azije, ali raste u svim tropskim dijelovima svijeta (Južna i Jugoistočna Azija, najveći dio Afrike , Srednja i najveći dio Južne Amerike).
Banana ima zeljastu stabljiku koja postupno prelazi u drvenastu. Visina joj varira od 2 do 9 m (ovisno o vrsti). Plodovi su joj najčešće duguljasti s ili bez sjemenja (ovisno o vrsti), najčešće žućkasti kad sazriju, kod nekih vrsta mogu bit i tamno ružičasti (Musa Velutina) i crveni. Rastu u obliku karakterističnih busenova. Razmnožavaju se ili isključivo iz sjemena (Rod Ensete) ili i iz sjemena i nadzemnih izdanaka (Rod Musa), mnoge sorte nastale umjetnom sekekcijom daju plodove bez sjemenki koji su bogati vitaminima A, B6 i C. Većinom se jedu sirovi, dok se nedozreli plodovi melju u brašno. Jestive plodove daju banane iz roda Musa. Rod Musa sadrži preko 50 različitih vrsta banana (od kojih neke daju jestive a neke nejestive, bezukusne, brašnaste plodove pune sjemena). Postoji također i jako puno sorti od svake vrste, te hibrida između vrsta.
Banane su se u Jugoistočnoj Aziji koristile još u prapovijesti. Prvi Europljani koji su ih sreli su bili vojnici Aleksandra Makedonskog u Indiji. U Africi su ih proširili Arapi te europski kolonisti (Španjolci, Portugalci i Englezi) koji su ju donijeli u Južnu Ameriku. Najveći današnji proizvođači su Indija, Brazil i Kina. U Ekvadoru i Kostarici banane čine glavninu izvoza.
Važniji sastojci u plodu banane: fruktoza i glukoza, kalij (350 mg), karoteni (provitamin A), vitamini B-kompleksa, pektin, jabučna kiselina. [1]
Banana sadrži triptofan, aminokiselinu koju tijelo pretvara u serotonin, poznat po tome što opušta, poboljšava raspoloženje i daje osjećaj sreće. Sadrži i veliku količinu kalija, koji je od vitalne važnosti za kontrakciju mišića i pravilan rad živčanog sustava.[2] U usporedbi s jabukom, ima čak 4 puta više bjelančevina, 2 puta više ugljikohidrata, 3 puta više fosfora, 5 puta više vitamina A i željeza, i 2 puta više svih ostalih vitamina i minerala.[3]
Razne vrste banana gaje se kao ukrasne biljke. Najotpornija na hladnoću vrsta banane koja se i gaji kao ukrasna biljka u vrtu je Musa Basjoo. Njeni plodovi nisu jestivi (brašnasti su i puni sjemenki). A može uz zaštitu preživjeti temperature do -23°C.
Najveći proizvođači banana - 2005.Rod Musa saastoji se od 70 priznatih vrsta[5], dok se u rodu Ensete nalazi 8 vrsta.[6]
Nedovršeni članak Bananovke koji govori o biljkama treba dopuniti. Dopunite ga prema pravilima Wikipedije.
Bananovke (lat. Musaceae) su tropska biljna porodica koja se sastoji od dva roda (Musa i Ensete; Musella je sinonim za Ensete) koja rađa jestivi ili nejestivi plod (zavisi do vrste) koji se može koristi za ishranu ljudi i životinja. Biljka banana uzgaja se za hranu, kao i ukrasna vrtna ili sobna biljka. Banana je četvrta biljka u svijetu prema upotrebi za prehranu (nakon riže, pšenice i kukuruza). Potječe iz Jugoistočne Azije, ali raste u svim tropskim dijelovima svijeta (Južna i Jugoistočna Azija, najveći dio Afrike , Srednja i najveći dio Južne Amerike).
Bananowe rostliny su swójba (Musa) ze symjeńcow (Spermatophytina).
Wobsahuje rody:
Jeli sy jedyn z mjenowanych njedostatkow skorigował(a), wotstroń prošu potrjecheny parameter předłohi {{Předźěłuj}}
. Podrobnosće namakaš w dokumentaciji.
Bananowe rostliny su swójba (Musa) ze symjeńcow (Spermatophytina).
Wobsahuje rody:
Bananowc: Z něhdźe 30 družinami w štyri sekcijach. Ensete Horan.: Z něhdźe šěšć hač dźesać družinami. Musella (Franchet) C.Y.Wu ex H.W.Li: Z jeničkej družinu : Musella lasiocarpa (Franchet) C.Y.Wu ex H.W.Li (Syn.: Musella splendida R.V.Valmayor & L.D.Danh): Wona rosće dźiwje w južnej Guizhou, centralnej a zapadnej Yunnanwe wysokosćach mjez 1500 a 2500 metrami, w Myanmarje a Vietnamje. Wona so tež w zahrodach plahuje.Suku pisang-pisangan atau Musaceae adalah salah satu suku anggota tumbuhan berbunga. Menurut sistem klasifikasi APG II suku ini termasuk ke dalam bangsa Zingiberales, klad commelinids (core Monokotil).
Kladogram: Filogen Zingiberales[1] ZingiberalesMusaceae
Le Musacee (Musaceae Juss.) sono una famiglia di piante monocotiledoni dell'ordine Zingiberales, native delle aree tropicali del Vecchio Mondo.[1][2]
Il genere più ampio e anche il più importante economicamente nella famiglia è Musa a cui appartengono le banane e i platani.
La famiglia comprende i seguenti generi:[2]
La famiglia Musaceae è stata universalmente riconosciuta dai botanici sebbene con differenti delimitazioni. Le definizioni più vecchie includevano comunemente dei generi che oggi appartengono alle Strelitziaceae.
Le Musacee (Musaceae Juss.) sono una famiglia di piante monocotiledoni dell'ordine Zingiberales, native delle aree tropicali del Vecchio Mondo.
Il genere più ampio e anche il più importante economicamente nella famiglia è Musa a cui appartengono le banane e i platani.
Musaceae sunt familia plantarum florentium, in tropicis Africae Asiaeque endemica. Eis est magnus herbaceus auctus habitus, foliis basi vaginatis quae pseudocaulem gignunt.
Systema APG II anni 2003 (sicut Systema APG anni 1998) Musaceas in ordine Zingiberalium cladi Commelinidarum inter Monocotyledones ponit.
Familia sicut nunc circumscripta duo vel tria genera includit, quorum omnia in Vetere Mundo habitant. Maximum et oeconomice gravissimum genus est Musa, celeber pro banana? et plantagine. Genus Musa rite statutum est in prima editione Linnaei libri Species Plantarum anno 1753. Linnaeus, cum librum scriberet, solum unum Musae genus novit, quod ipse sub vitro in caldario horti Georgii Clifford prope Harlemi in Nederlandia vidit.
Musaceae sunt familia plantarum florentium, in tropicis Africae Asiaeque endemica. Eis est magnus herbaceus auctus habitus, foliis basi vaginatis quae pseudocaulem gignunt.
Systema APG II anni 2003 (sicut Systema APG anni 1998) Musaceas in ordine Zingiberalium cladi Commelinidarum inter Monocotyledones ponit.
Familia sicut nunc circumscripta duo vel tria genera includit, quorum omnia in Vetere Mundo habitant. Maximum et oeconomice gravissimum genus est Musa, celeber pro banana? et plantagine. Genus Musa rite statutum est in prima editione Linnaei libri Species Plantarum anno 1753. Linnaeus, cum librum scriberet, solum unum Musae genus novit, quod ipse sub vitro in caldario horti Georgii Clifford prope Harlemi in Nederlandia vidit.
Bananiniai (lot. Musaceae) – lelijainių (Liliopsida) klasės augalų šeima. Daugiausia tai medžio pavidalo žolės, kurių stiebas apdengtas nukritusių lapų makščių. Lapai labai dideli, kotuoti, su viena stipria briauna viduje. Žiedai netaisyklingi, didelių dengiamųjų lapelių pažastyse. Vaisius - dėžutė arba uoga.
Paplitę tropikuose arba subtropikuose nuo Vakarų Afrikos per Indiją iki Ramiojo vandenyno; pagrindinė paplitimo vieta yra Pietryčių Azija.
Šeimoje yra 3 gentys ir 42 rūšys:[1]
Bananiniai (lot. Musaceae) – lelijainių (Liliopsida) klasės augalų šeima. Daugiausia tai medžio pavidalo žolės, kurių stiebas apdengtas nukritusių lapų makščių. Lapai labai dideli, kotuoti, su viena stipria briauna viduje. Žiedai netaisyklingi, didelių dengiamųjų lapelių pažastyse. Vaisius - dėžutė arba uoga.
Paplitę tropikuose arba subtropikuose nuo Vakarų Afrikos per Indiją iki Ramiojo vandenyno; pagrindinė paplitimo vieta yra Pietryčių Azija.
De banaanfamilie (Musaceae) is een familie van eenzaadlobbige planten. Deze familie is door eigenlijk alle systemen van plantentaxonomie erkend, en zo ook door Cronquist (1981), APG (1998) en APG II (2003).
Tot voor enkele decennia werden de planten die nu gerekend worden tot de families Heliconiaceae en Strelitziaceae bij deze familie ingedeeld. In de huidige, afgeslankte vorm gaat het om een kleine familie van enkele dozijnen soorten in 2 à 3 geslachten. De familie komt voor in tropische gebieden van Azië, Afrika, Madagaskar en Australië en is op grote schaal aangeplant in Centraal-Amerika (de zogenaamde "bananenrepublieken"). Het betreft merendeels grote kruidachtige planten met een schijnstam.
Niet alleen de grootte van de familie heeft een bewogen geschiedenis, maar ook die van het geslacht Musa. Heel lang hoorden alle planten die nu tot de familie horen tot het geslacht Musa. In 1862 publiceerde Horaninow de naam Ensete voor een af te splitsen geslacht, maar dat werd pas algemeen aanvaard in 1947 toen Cheesman het nieuw leven had ingeblazen.
De status van het derde geslacht, Musella is controversieel. De enige soort in het geslacht, Musella lasiocarpa, werd eerst bij Musa, later bij Ensete ingedeeld. In 1978 werd het zijn eigen geslacht toegewezen, maar deze indeling wordt niet door iedereen gevolgd.
Het is een zeer nuttige familie die dessertbananen levert, alsook bakbananen en zelfs touw (Manilla hennep). De volgende artikelen behandelen aspecten van deze familie:
De banaanfamilie (Musaceae) is een familie van eenzaadlobbige planten. Deze familie is door eigenlijk alle systemen van plantentaxonomie erkend, en zo ook door Cronquist (1981), APG (1998) en APG II (2003).
Tot voor enkele decennia werden de planten die nu gerekend worden tot de families Heliconiaceae en Strelitziaceae bij deze familie ingedeeld. In de huidige, afgeslankte vorm gaat het om een kleine familie van enkele dozijnen soorten in 2 à 3 geslachten. De familie komt voor in tropische gebieden van Azië, Afrika, Madagaskar en Australië en is op grote schaal aangeplant in Centraal-Amerika (de zogenaamde "bananenrepublieken"). Het betreft merendeels grote kruidachtige planten met een schijnstam.
Niet alleen de grootte van de familie heeft een bewogen geschiedenis, maar ook die van het geslacht Musa. Heel lang hoorden alle planten die nu tot de familie horen tot het geslacht Musa. In 1862 publiceerde Horaninow de naam Ensete voor een af te splitsen geslacht, maar dat werd pas algemeen aanvaard in 1947 toen Cheesman het nieuw leven had ingeblazen.
De status van het derde geslacht, Musella is controversieel. De enige soort in het geslacht, Musella lasiocarpa, werd eerst bij Musa, later bij Ensete ingedeeld. In 1978 werd het zijn eigen geslacht toegewezen, maar deze indeling wordt niet door iedereen gevolgd.
Het is een zeer nuttige familie die dessertbananen levert, alsook bakbananen en zelfs touw (Manilla hennep). De volgende artikelen behandelen aspecten van deze familie:
Banaan (geslacht) (Musa) Banaan (plant) (Musa ingens) Banaan (fruit) Appelbanaan Babybanaan Bakbanaan Golden banaan Rode banaanBananfamilien (Musaceae) er en plantefamilie i ordenen ingefærplanter (Zingiberales). Den omfatter tre slekter. Fra denne familien får vi flere typer banan, hvor de fleste brukes som grønnsaker (kokes). Fra noen bananarter får man tekstilfiber.
Frem til 1862 var bananslekten (Musa) den eneste slekten i familien, men så ble ensetebananslekten (Ensete) beskrevet av Horaninow. Den tredje slekten, gullbananslekten (Musella), er fortsatt omstridt. Slekten inneholder kun én art, gullbananen (Musella lasiocarpa). Denne ble først klassifisert i Musa, deretter i Ensete, så i Musa igjen, før det i 1978 ble foreslått en helt ny slekt.
Bananfamilien (Musaceae) er en plantefamilie i ordenen ingefærplanter (Zingiberales). Den omfatter tre slekter. Fra denne familien får vi flere typer banan, hvor de fleste brukes som grønnsaker (kokes). Fra noen bananarter får man tekstilfiber.
Frem til 1862 var bananslekten (Musa) den eneste slekten i familien, men så ble ensetebananslekten (Ensete) beskrevet av Horaninow. Den tredje slekten, gullbananslekten (Musella), er fortsatt omstridt. Slekten inneholder kun én art, gullbananen (Musella lasiocarpa). Denne ble først klassifisert i Musa, deretter i Ensete, så i Musa igjen, før det i 1978 ble foreslått en helt ny slekt.
Bananowate (Musaceae Juss.) – rodzina tropikalnych roślin owocowych należąca do rzędu imbirowców. Obejmuje w zależności od ujęcia 2[2][1] lub 3[3][4] rodzaje, w obrębie których wyróżnia się ponad 40 gatunków[1] (według niektórych ujęć ponad 80[5] lub 90[1]). Występują one w tropikalnej i subtropikalnej części Afryki i Azji[3], na wschodzie sięgając po Queensland, Nową Gwineę i inne wyspy Melanezji[5]. Ze względu na jadalne jagody istotne znaczenie użytkowe ma kilka gatunków bananów (Musa) i ich mieszańce. Pozyskuje się z nich także włókno[4]. Liczne gatunki z wszystkich trzech rodzajów uprawiane są także jako ozdobne[5].
Rodzina zajmuje pozycję bazalną w obrębie rzędu imbirowców (Zingiberales) w kladzie jednoliściennych[1]:
imbirowcebananowate Musaceae
helikoniowate Heliconiaceae
strelicjowate Streliziaceae
paciorecznikowate Cannaceae
marantowate Marantaceae
imbirowate Zingiberaceae
kostowcowate Costaceae
Rodzaj Musella w różnych ujęciach bywa włączany do rodzaju Musa[6]. Do rodziny bananowatych włączano dawniej rodzaje strelicja (teraz strelicjowate Strelitziaceae) oraz helikonia (obecnie w rodzinie helikoniowatych Heliconiaceae).
Bananowate (Musaceae Juss.) – rodzina tropikalnych roślin owocowych należąca do rzędu imbirowców. Obejmuje w zależności od ujęcia 2 lub 3 rodzaje, w obrębie których wyróżnia się ponad 40 gatunków (według niektórych ujęć ponad 80 lub 90). Występują one w tropikalnej i subtropikalnej części Afryki i Azji, na wschodzie sięgając po Queensland, Nową Gwineę i inne wyspy Melanezji. Ze względu na jadalne jagody istotne znaczenie użytkowe ma kilka gatunków bananów (Musa) i ich mieszańce. Pozyskuje się z nich także włókno. Liczne gatunki z wszystkich trzech rodzajów uprawiane są także jako ozdobne.
O Musaceae são ervas perenes de grande porte, contem 3 gêneros e cerca de 45 espécies. As folhas são alternas e muito grandes. Originárias do sudeste da Ásia - na região ocupada, atualmente pela Malásia, Indonésia e Filipinas. Nesta família que se encontra as bananeiras.
Musaceae: O nome da família tem a sua origem no gênero Musa L.
Musa: O nome do gênero resulta da latinização da planta árabe "mauz", o médico imperador romano Otávio Augusto foi chamado Musa, e, aparentemente, é por isso que Carolus Linnaeus usou o nome.
Apresentam um pseudocaule a partir do qual os pecíolos individuais e lâminas divergem. As lâminas são simples, com uma nervura central proeminente e numerosas nervuras laterais penni-paralelas. Eventualmente, um eixo inflorescente cresce para cima através do canal formado pelas bases de folhas sobrepostas e produz uma série de terminais de grandes brácteas sobrepostas. As flores são zigomorfas e funcionalmente unissexuais, os proximais ser do sexo feminino e os distais masculino. O perianto é composto por duas séries de 6 petalóides tepals, dos quais 5 são connate em um tubo de 5 lóbulos deixando um segmento interno livre. O androceu geralmente consiste de 5 estames férteis e um estaminóides que fica em frente ao tepal livre. O gineceu consiste de um único composto de pistilo 3 carpelos, um único estípulo, e um ovário inferior com 3 lóculos, cada um contendo inúmeros óvulos axile. O fruto é uma baga, geralmente com um couro, exocarpo separáveis.
Paleotropical, incluindo dois gêneros e cerca de 35 espécies. No Brasil não ocorrem espécies nativas, mas as bananeiras são plantas tão amplamente cultivadas que chegam a ser confundidas com as plantas nativas. Além disso, Musa ornata (bananeira-ornamental), uma espécie asiática ornamental, tornou-se uma invasora bastante agressiva em alguns trechos da Mata Atlântica, com frutos que produzem sementes viáveis, dispersas por animais silvestres por toda a floresta.
A família é arborescente e ganha seu auge a partir de uma sobreposição das bases ou pecíolos. Isto é chamado de "pseudocaule" e não é "verde". As plantas são perenes e pode rejuvenescer após o corte de um rizoma maciça. As hastes também contêm um suco leitoso.
Plantas monóicas, ou andromonóica ou polygamomonoecious. Apresentam nectários florais. Secreção de néctar do gineceu (via nectários septais). Polinização entomófila, ornitófila ou por morcegos.
Evidencias recente sugerem que Musaceae (principalmente o gênero Musa) fora introduzidas no mundo por imigrantes provenientes do sudeste asiático, aproximadamente em 200 A.C; mas recentemente, no inicio do século 16, elas foram reintroduzidas pelos exploradores portugueses e espanhóis. Os portugueses introduziram as bananas nas Ilhas Canárias.
A importância comercial da família Musaceae está centrada principalmente no gênero Musa, em seus híbridos comestíveis amplamente cultivados. Os demais gêneros no geral só tem importância horto-cultural, a exceção do gênero Musa textilis do qual se extrai fibra com varias finalidades, por exemplo: roupas, cordões e fios.
A maior ameaça da sobrevivência de todos os organismos existentes, sejam eles plantas ou animais, é a destruição ambiental. Como a maior parte das Zingiberales vivem em florestas, estão sempre sujeitas ao desmatamento, colocando em risco a extinção das espécies que possuem sensibilidades maiores a mudanças no ambiente e as espécies com populações pequenas. “Ilhas de floresta” são ilhas de plantas que vão ficando isoladas devido a destruição de florestas. Essas ilhas são pequenas e não mantém um numero suficiente de indivíduos de cada espécie. Quando a população de uma espécie fica muito pequena, aumentam as chances de ela desaparecer, seja por doenças, Herbivoria ou qualquer outro acidente, por exemplo, incêndios. Não se sabe ainda quantas espécies de Zingiberales podem estar ameaçadas de extinção, simplesmente por que mal conhecemos a distribuição de cada espécie.
Não foi achado registro de perigo de extinção de nenhuma espécie dessa família.
Ensete ventricosum: Esta planta é de crescimento rápido, muito cultivada como planta ornamental nas áreas propensas a geada que requer proteção do inverno em vidros.
Musella lasiocarpa: Esta planta é utilizada para paisagismo, em viveiros e na horticultura. No ano de 1992 foi considerada como uma possível planta ornamental para o futuro. Pode ser bem usada numa plantação de grupo onde alguns indivíduos estão em flor, enquanto outros estão em folhagem. O efeito das "flores" é bastante dramático, a mesma possui um grande cardo amarelo, ornamental.
O Musaceae são ervas perenes de grande porte, contem 3 gêneros e cerca de 45 espécies. As folhas são alternas e muito grandes. Originárias do sudeste da Ásia - na região ocupada, atualmente pela Malásia, Indonésia e Filipinas. Nesta família que se encontra as bananeiras.
Musaceae este numele botanic pentru o familie de plante cu flori. Familia este nativă la tropicele din Africa și Asia.
Ele sunt plante erbacee perene, de obicei mari, uneori parțial lemnoase. Tulpinile sunt subterane, cu rizomi. Au frunzele bazale, spiralate, mari, simple, cu păstăi mari suprapuse, cu pețiol. Frunzele sunt adesea împărțite în mai multe părți perpendiculare pe nervura principală.
Musaceae este numele botanic pentru o familie de plante cu flori. Familia este nativă la tropicele din Africa și Asia.
Ele sunt plante erbacee perene, de obicei mari, uneori parțial lemnoase. Tulpinile sunt subterane, cu rizomi. Au frunzele bazale, spiralate, mari, simple, cu păstăi mari suprapuse, cu pețiol. Frunzele sunt adesea împărțite în mai multe părți perpendiculare pe nervura principală.
Bananväxter[1] (Musaceae) är en familj med enhjärtbladiga växter indelade i två eller tre släkten. Bananväxterna lever i tropiskt klimat och kommer ursprungligen från varma områden i Asien, Afrika, Madagaskar och Australien.
Länge behandlades familjen som monotypisk, det vill säga att den bara omfattade ett släkte, men 1947 delades släktet upp i ett andra släkte, ensetebanansläktet (Ensete), beskrivet av Horaninow 1862. Ett tredje släkte, guldbanansläktet (Musella) beskrivet 1978, är fortfarande kontroversiellt. Musella omfattar bara arten guldbanan (Musella lasiocarpa), och arten placeras av olika auktoriteter i någon av de tre släktena.
Bananväxter (Musaceae) är en familj med enhjärtbladiga växter indelade i två eller tre släkten. Bananväxterna lever i tropiskt klimat och kommer ursprungligen från varma områden i Asien, Afrika, Madagaskar och Australien.
Länge behandlades familjen som monotypisk, det vill säga att den bara omfattade ett släkte, men 1947 delades släktet upp i ett andra släkte, ensetebanansläktet (Ensete), beskrivet av Horaninow 1862. Ett tredje släkte, guldbanansläktet (Musella) beskrivet 1978, är fortfarande kontroversiellt. Musella omfattar bara arten guldbanan (Musella lasiocarpa), och arten placeras av olika auktoriteter i någon av de tre släktena.
Muzgiller, (Musaceae) Zingiberales takımına ait bir familyadır.
Asya, Afrika ve Avustralya’nın tropik ve subtropik bölgelerinde yayılmış 3 cins ve 40 civarında türle temsil edilmektedir.
Rizomlu, ağaç benzeri çok yıllık otsu bitkilerdir. Yapraklar büyük, basit, spiral dizilmiş, yaprak vaginaları birbiri üzerine gelerek yalancı gövdeler oluşturmuştur.
Muzgiller, (Musaceae) Zingiberales takımına ait bir familyadır.
Asya, Afrika ve Avustralya’nın tropik ve subtropik bölgelerinde yayılmış 3 cins ve 40 civarında türle temsil edilmektedir.
Бананові (Musaceae) — родина однодольних рослин, родиною якого є тропічні райони Африки і Азії. Це великі трав'янисті рослини з листям, піхви яких перекриваються та формують помилкове стебло, завдяки якому рослини виглядають як дерева.
Ця стаття не містить посилань на джерела. Ви можете допомогти поліпшити цю статтю, додавши посилання на надійні джерела. Матеріал без джерел може бути підданий сумніву та вилучений. (лютий 2013)Họ Chuối (danh pháp khoa học: Musaceae) là một họ thực vật một lá mầm bao gồm các loài chuối và chuối lá. Các nghiên cứu so sánh gần đây về thể hạt và chuỗi gen cùng với các ứng dụng phép miêu tả theo nhánh đã đưa ra sự phân loại mới, nhưng vẫn hơi mâu thuẫn theo bộ của các thực vật có hoa. Tuy nhiên, bộ Gừng (Zingiberales) cho đến nay là bộ duy nhất chịu ảnh hưởng nhẹ bởi các nghiên cứu này.
Chi Musa đã được miêu tả lần đầu tiên bởi nhà thực vật thời kỳ tiền Linnaeus là Georg Eberhard Rumphius nhưng về hình thức thì nó chỉ được thiết lập trong lần xuất bản thứ nhất của tác phẩm Species Plantarum của Linnaeus năm 1753-tác phẩm là ranh giới giữa các tác phẩm thời kỳ tiền-Linnaeus và hậu-Linnaeaus. Khi viết Species Plantarum, Linnaeus chỉ biết có một loại chuối, khi ông có cơ hội nhìn thấy nó trong vườn kính của George Clifford gần Haarlem ở Hà Lan.
Loài "điển hình" của chi này, Musa paradisiaca L. đã dựa trên Musa Cliffortiana L. và được công bố năm 1736, về mặt kỹ thuật là tên gọi "tiền-Linnaeus" của Linnaeus. Musa paradisiaca thực ra không phải là một loài, mà là một loại cây lai mà ngày nay đã biết là giữa Musa (nhóm AAB) chuối lá 'Pháp' hay Musa x paradisiaca L. mà Linnaeus đã lựa chọn sai lầm để đặt tên loài cho một cây lai phức tạp, và nó là nền tảng của nhiều sự lộn xộn trong phân loại học của chi này mà vấn đề đó đã không được giải quyết trọn vẹn cho đến thập niên 1940 và 1950.
Cho đến tận năm 1862 thì Musa đã là chi duy nhất trong họ này. Năm 1862, Horaninow đã miêu tả Ensete nhưng chi này đã không nhận được sự công nhận rộng rãi cho đến khi Cheesman sửa lại vào năm 1947. Tình trạng của chi Musella vẫn còn có một số điểm gây mâu thuẫn[1][2][3][4]. Musella lasiocarpa đã được xoay tròn trong khối phân loại, đầu tiên nó được cho vào chi Musa, sau đó vào chi Ensete và một lần nữa quay ngược trở lại chi Musa trước khi địa vị đại diện duy nhất cuối cùng của nó được thừa nhận, ít nhất là bởi một số học giả vào năm 1978.
Cỏ to, thân có căn hành, lá lớn, mọc xen. Có phác hoa dạng gié tạo thành buồng chuối ở tận ngọn.
Có rất nhiều hoa trong một buồng, có thể lên tới 19 ngàn hoa
Hoa sắp thành hai hàng tạo thành nải chuối.
Các hoa đực nằm ở nải trên ngọn (ngọn của buồng), còn ở gần cọng của phác hoa (gốc của buồng) là hoa lưỡng phái.
Hoa có 5 tiểu nhụy, bầu noãn 3 tâm bì tạo thành 3 buồng, mỗi buồng có nhiều tiểu noãn. Vòi nhụy duy nhất với nuốm hình chùy.
Trái là phì quả. Trái không hột gọi là trinh quả.
Thường trái có nhiều hột.
Cây phát sinh chủng loài của họ Chuối trong phạm vi bộ Gừng dưới đây lấy theo APG III.
Zingiberales
Musaceae
Cây phát sinh chủng loài trong phạm vi họ Chuối lấy theo Pavla Christelová và ctv (2011)[1]
Musaceae
Vườn chuối ở huyện Tân Uyên, Bình Dương.
Họ Chuối (danh pháp khoa học: Musaceae) là một họ thực vật một lá mầm bao gồm các loài chuối và chuối lá. Các nghiên cứu so sánh gần đây về thể hạt và chuỗi gen cùng với các ứng dụng phép miêu tả theo nhánh đã đưa ra sự phân loại mới, nhưng vẫn hơi mâu thuẫn theo bộ của các thực vật có hoa. Tuy nhiên, bộ Gừng (Zingiberales) cho đến nay là bộ duy nhất chịu ảnh hưởng nhẹ bởi các nghiên cứu này.
Chi Musa đã được miêu tả lần đầu tiên bởi nhà thực vật thời kỳ tiền Linnaeus là Georg Eberhard Rumphius nhưng về hình thức thì nó chỉ được thiết lập trong lần xuất bản thứ nhất của tác phẩm Species Plantarum của Linnaeus năm 1753-tác phẩm là ranh giới giữa các tác phẩm thời kỳ tiền-Linnaeus và hậu-Linnaeaus. Khi viết Species Plantarum, Linnaeus chỉ biết có một loại chuối, khi ông có cơ hội nhìn thấy nó trong vườn kính của George Clifford gần Haarlem ở Hà Lan.
Loài "điển hình" của chi này, Musa paradisiaca L. đã dựa trên Musa Cliffortiana L. và được công bố năm 1736, về mặt kỹ thuật là tên gọi "tiền-Linnaeus" của Linnaeus. Musa paradisiaca thực ra không phải là một loài, mà là một loại cây lai mà ngày nay đã biết là giữa Musa (nhóm AAB) chuối lá 'Pháp' hay Musa x paradisiaca L. mà Linnaeus đã lựa chọn sai lầm để đặt tên loài cho một cây lai phức tạp, và nó là nền tảng của nhiều sự lộn xộn trong phân loại học của chi này mà vấn đề đó đã không được giải quyết trọn vẹn cho đến thập niên 1940 và 1950.
Cho đến tận năm 1862 thì Musa đã là chi duy nhất trong họ này. Năm 1862, Horaninow đã miêu tả Ensete nhưng chi này đã không nhận được sự công nhận rộng rãi cho đến khi Cheesman sửa lại vào năm 1947. Tình trạng của chi Musella vẫn còn có một số điểm gây mâu thuẫn. Musella lasiocarpa đã được xoay tròn trong khối phân loại, đầu tiên nó được cho vào chi Musa, sau đó vào chi Ensete và một lần nữa quay ngược trở lại chi Musa trước khi địa vị đại diện duy nhất cuối cùng của nó được thừa nhận, ít nhất là bởi một số học giả vào năm 1978.
Musaceae Juss.
Роды Ареал семейства БанановыеБана́новые (лат. Musáceae) — семейство однодольных растений, родиной которого являются тропические регионы Африки и Азии.
Представители семейства — крупные травянистые растения с листьями, влагалища которых накрывают друг друга и формируют ложный стебель, благодаря которому растения выглядят как деревья.
Формула цветка: ↑ P ( 3 + 2 ) , 1 A 3 + 2 + 1 s t G ( 3 ¯ ) {displaystyle uparrow P_{{(3+2)},1};A_{{3+2}+{1^{st}}};G_{({overline {3}})}} [2]
Бана́новые (лат. Musáceae) — семейство однодольных растений, родиной которого являются тропические регионы Африки и Азии.
Представители семейства — крупные травянистые растения с листьями, влагалища которых накрывают друг друга и формируют ложный стебель, благодаря которому растения выглядят как деревья.
Формула цветка: ↑ P ( 3 + 2 ) , 1 A 3 + 2 + 1 s t G ( 3 ¯ ) {displaystyle uparrow P_{{(3+2)},1};A_{{3+2}+{1^{st}}};G_{({overline {3}})}}
芭蕉科(学名:Musaceae)为单子叶植物姜目的一科。最常见的品种为芭蕉属的香蕉。
多年生高大草本,单生不分枝,结一次或多次果。
叶螺旋状排列,有厚的中肋和多数羽状平行脉;幼叶芽时呈卷筒状。
花常为单性,偶有两性,成1或2列簇生于着色的大苞片内。花序直立,下垂或半下垂。雄花着生于上部的苞片内,雌花着生于下部的苞片内。合生花被片位于外轮,先端具5(3+2)齿或3深裂成条形,中裂片两侧有一个小裂片或无小裂片。离生花被片位于内轮,长圆形至近圆形,全缘或具尾尖或具3尖头,两侧裂片近圆形而中裂片为狭长具长尖头。雄蕊5,完全,第6个雄蕊不存在或为较小的退化雄蕊,花丝丝状,花药线形,2室,花粉粒表面为规则的疣状(象腿蕉属)或细颗粒状(地涌金莲属、芭蕉属)。子房下位3室,每室有多数生于中轴胎座的胚珠。花柱丝状,柱头具小裂片或近头状。
浆果肉质,通常不开裂,3室。种子有厚硬的外种皮,光滑或具疣;胚直,有丰富的胚乳。染色体基数x=9、10、11,稀7、9。
有3属60余种,主要分布于亚洲及非洲热带地区,种数最多的在印度东南亚至泰国地区,其次是印度尼西亚。中国有3属12种,除1种(芭蕉)可北达秦岭、淮河露地栽培外,其余各种均产于西南至东南及台湾的热带及亚热带地区。
1978年C.Y.Wu和H.W.Li将地湧金莲(Musella lasiocarpa)升格为一独立的属并得到国际植物界的认同。
バショウ科(Musaceae)は単子葉植物ショウガ目に属する。分布はショウガ科と似て熱帯を中心に分布するが比較的耐寒性は高いものもある。多くは高温多湿の環境に適応する。果実を野菜や果物として利用するバナナや、繊維作物として栽培されるバショウ、マニラアサを含む。
バショウ科は葉鞘が発達し、茎のようになる(偽茎)。木本のように見えるが多年草である。ゴクラクチョウカ科(かつてはバショウ科に含めた)やショウガ科、カンナ科に似ている。
バショウ科は以下の属を含む。
ウィキメディア・コモンズには、バショウ科に関連するメディアがあります。 ウィキスピーシーズにバショウ科に関する情報があります。 この項目は、植物に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めています(プロジェクト:植物/Portal:植物)。バショウ科(Musaceae)は単子葉植物ショウガ目に属する。分布はショウガ科と似て熱帯を中心に分布するが比較的耐寒性は高いものもある。多くは高温多湿の環境に適応する。果実を野菜や果物として利用するバナナや、繊維作物として栽培されるバショウ、マニラアサを含む。
파초과(芭蕉科, 학명: Musaceae 무사케아이[*])는 생강목의 과이다.[1] 열대 지방에 3속 150종 가량이 자라는데, 한국에는 야생종이 없으며 관상용으로 재배되는 것이 있을 뿐이다. 커다란 여러해살이 초본 또는 목본으로서, 땅속줄기가 발달되어 있으며, 잎은 사방으로 퍼지는 것과 2열로 퍼지는 것이 있다. 꽃차례는 큰 포엽을 가지고 있어서, 이것이 꽃보다 먼저 눈에 띈다.