Oxynotus és un gènere de tauró esqualiform que pertany a la família Daltaiidae.
Oxynotus és un gènere de tauró esqualiform que pertany a la família Daltaiidae.
Die Schweinshaie (Oxynotus) sind eine Gattung kleiner Haie aus der Ordnung der Dornhaiartigen (Squaliformes). Im Deutschen werden sie auch Meersäue, Meersauhaie oder Rauhaie genannt. Die Arten der Gattung leben im Mittelmeer, im westlichen und östlichen Atlantik und im westlichen Pazifik, an Kontinentalabhängen sowie auf dem Kontinentalschelf.
Oxynotus-Arten haben einen sehr hochrückigen Körper mit dreieckigem Querschnitt, so dass sich zwischen Brust- und Bauchflossen seitliche Kiele befinden. Die zwei Rückenflossen sind sehr hoch. Vor beiden steht je ein kräftiger Stachel, der auch von der Flosse verdeckt sein kann. Die vordere Basis der ersten Rückenflosse kann sehr weit vorne über den Kiemenspalten liegen. Eine Afterflosse fehlt. Die Haut der Fische ist sehr rau, sie haben Leuchtorgane.[1] Die Arten erreichen eine Länge von 50 Zentimetern bis 1,50 Meter.
Es gibt fünf Arten:
Die Gattung wurde im Jahr 1810 durch den US-amerikanischen Naturforscher Constantine S. Rafinesque-Schmaltz eingeführt.[2] Typusart ist Squalus centrina. Im Jahr 1872 errichtete der US-amerikanische Ichthyologe Theodore Nicholas Gill die Familie Oxynotidae mit Oxynotus als einziger Gattung. Phylogenetisch steht die Gattung jedoch tief innerhalb der Familie Somniosidae.[3][4] Um wieder zu den in einer modernen Systematik geforderten monophyletischen Taxa zu kommen gibt es den Vorschlag die Familie Somniosidae auf die Typusgattung Somniosus zu beschränken und alle anderen Gattungen der Somniosidae in die Familie Oxynotidae zu stellen.[1]
Die Schweinshaie (Oxynotus) sind eine Gattung kleiner Haie aus der Ordnung der Dornhaiartigen (Squaliformes). Im Deutschen werden sie auch Meersäue, Meersauhaie oder Rauhaie genannt. Die Arten der Gattung leben im Mittelmeer, im westlichen und östlichen Atlantik und im westlichen Pazifik, an Kontinentalabhängen sowie auf dem Kontinentalschelf.
Oxynotus is a genus of sharks in the order Squaliformes, commonly known as the rough sharks. It is the only extant genus in the family Oxynotidae. They live in deep waters in the Atlantic and western Pacific Oceans.
Rough sharks are small to medium in size, ranging from 49 to 150 cm (1.61 to 4.92 ft) in adult body length, depending on species. Their bodies are compressed, giving them a triangular cross-section. They have two large dorsal fins, each with a sharp spine, and with the first fin placed far forward above the head. Even more so than their relatives, the dogfishes, they have rough and prickly skin. Unusually among sharks, they also possess a luminous organ.[2]
Oxynotus is a genus of sharks in the order Squaliformes, commonly known as the rough sharks. It is the only extant genus in the family Oxynotidae. They live in deep waters in the Atlantic and western Pacific Oceans.
Rough sharks are small to medium in size, ranging from 49 to 150 cm (1.61 to 4.92 ft) in adult body length, depending on species. Their bodies are compressed, giving them a triangular cross-section. They have two large dorsal fins, each with a sharp spine, and with the first fin placed far forward above the head. Even more so than their relatives, the dogfishes, they have rough and prickly skin. Unusually among sharks, they also possess a luminous organ.
Oxynotus es un género de elasmobranquios escualiformes, el único de la familia Oxynotidae, que habitan en aguas del Mediterráneo, Atlántico y Pacífico occidental.[1]
Miden de 50 a 150 cm de longitud. La piel es muy rugosa. Tienen el cuerpo muy alto y comprimido, triangular en sección transversal. Aletas dorsales muy altas, cada una con un gran espina que puede estar oculta por la aleta; origen de la primera dorsal puede extenderse mucho más allá de las aberturas branquiales. Poseen carenas laterales en el abdomen entre las aletas pectorales y las pélvicas. Poseen órganos luminiscentes.[1]
Son propios de la plataforma y del talud continental.[1]
El género Oxynotus incluye cinco especies:[1]
Oxynotus es un género de elasmobranquios escualiformes, el único de la familia Oxynotidae, que habitan en aguas del Mediterráneo, Atlántico y Pacífico occidental.
Oxynotus eskualiformeen ordenako marrazo-generoa da. Oxynotidae familiaren genero monotipiko edo bakarra da.[1] Ur sakonetan bizi dira, Ozeano Atlantikoan eta mendebaldeko Ozeano Barean.
Oxynotus eskualiformeen ordenako marrazo-generoa da. Oxynotidae familiaren genero monotipiko edo bakarra da. Ur sakonetan bizi dira, Ozeano Atlantikoan eta mendebaldeko Ozeano Barean.
Les centrines (Oxynotidae) forment une famille de poissons cartilagineux. Elle contient un genre monotypique Oxynotus.
Selon World Register of Marine Species (16 septembre 2021)[1] :
Les centrines (Oxynotidae) forment une famille de poissons cartilagineux. Elle contient un genre monotypique Oxynotus.
Oxynotus é o xénero tipo, e único, da familia dos oxinótidos (Oxynotidae), peixes elasmobranquios da orde dos escualiformes.
As súas cinco especies actualmente descritas, coñecidas popularmente como peixes porco,[2][3][4] habitan en augas do Mediterráneo, Atlántico e Pacífico occidental.[5]
O nome Oxynotus deriva das palabras do grego clásico ὀξύς oxýs "agudo", "afiado", e νῶτον nôton, "detrás", "atrás", é dicir, significa "afiado pola parte de atrás".
As principais características dos peixes porco son as seguintes:[5]
O corpo é moi alto e comprimido, triangular en sección transversal, de entre 50 e 150 cm de lonxitude e coa pel moi rugosa.
As aletas dorsais son moi altas (especialmente no peixe porco veleiro, cada unha delas cunha grande espiña, que pode estar oculta pola aleta. A orixe da primeira pode estenderse moito máis alá das aberturas branquiais.
Teñen quillas laterais no abdome, entre as aletas pectorais e as pelvianas.
Presentan órganos luminiscentes.
Son propios da plataforma e o noiro continental.[5]
A familia comprende un só xénero, Oxynotus coas cinco especies seguintes:[5]
En augas próximas a Galicia aparecen citadas na bibliografía ictiolóxica galega as especies Oxynotus centrina [2][3][6][7] como "frecuente" e, de presenza menos asidua, Oxynotus paradoxus [2][3]
Oxynotus é o xénero tipo, e único, da familia dos oxinótidos (Oxynotidae), peixes elasmobranquios da orde dos escualiformes.
As súas cinco especies actualmente descritas, coñecidas popularmente como peixes porco, habitan en augas do Mediterráneo, Atlántico e Pacífico occidental.
Il genere Oxynotus è l'unico della famiglia Oxynotidae, ed appartiene all'ordine degli Squaliformes
Abitano le acque poco profonde dell'Oceano Atlantico (incluse quelle del Mar Mediterraneo) e dell'Oceano Pacifico occidentale[1].
La taglia di questi squali è medio piccola. In base alla specie raggiungono lunghezze massime che vanno da 49 a 120 cm in età adulta. I loro corpi sono appiattiti e dall'alto hanno una forma triangolare. Presentano due ampie pinne dorsali, ognuna con spine appuntite, e con la prima delle due posta sopra la testa e con una base moltoampia che arriva a coprire le aperture branchiali. La loro pelle è molto ruvida e appuntita. A differenza di quanto normalmente succeda negli squali, hanno un organo che consente la bioluminescenza.[1].
Il genere contiene 6 specie:
Il genere Oxynotus è l'unico della famiglia Oxynotidae, ed appartiene all'ordine degli Squaliformes
Oxynotus is een geslacht van kraakbeenvissen uit de familie van Oxynotidae, orde van doornhaaiachtigen (Squaliformes).
Oxynotus is een geslacht van kraakbeenvissen uit de familie van Oxynotidae, orde van doornhaaiachtigen (Squaliformes).
Oxynotus – rodzaj ryb koleniokształtnych z rodziny brązoszowatych (Oxynotidae).
Gatunki zaliczane do tego rodzaju[2]:
Oxynotus – rodzaj ryb koleniokształtnych z rodziny brązoszowatych (Oxynotidae).
Trekantshajar[1] (Oxynotus[2]) är ett släkte av hajar som beskrevs av Rafinesque 1810.[2][3] Oxynotus är enda släktet i familjen Oxynotidae.[2]
Arterna kännetecknas av två höga ryggfenor som är unik bland hajarna. Den maximala längden ligger vid cirka 1,5 meter.[1] Det svenska trivialnamnet syftar på släktmedlemmarnas bål som är trekantig i genomsnitt. Typiskt är även individernas grova hud. Flera arter har lysorgan vid undersidan.[4]
Trekanthajar förekommer i östra Atlanten (inklusive Medelhavet), i västra Atlanten och i västra Stilla havet.[4]
Arter enligt Catalogue of Life[2] och Dyntaxa[3]:
Trekantshajar (Oxynotus) är ett släkte av hajar som beskrevs av Rafinesque 1810. Oxynotus är enda släktet i familjen Oxynotidae.
Arterna kännetecknas av två höga ryggfenor som är unik bland hajarna. Den maximala längden ligger vid cirka 1,5 meter. Det svenska trivialnamnet syftar på släktmedlemmarnas bål som är trekantig i genomsnitt. Typiskt är även individernas grova hud. Flera arter har lysorgan vid undersidan.
Trekanthajar förekommer i östra Atlanten (inklusive Medelhavet), i västra Atlanten och i västra Stilla havet.
Arter enligt Catalogue of Life och Dyntaxa:
Oxynotus bruniensis Oxynotus caribbaeus trekantshaj (Oxynotus centrina) Oxynotus japonicus spetsfenad hajЗагальна довжина представників цього роду коливається між 49 до 150 см. Голова невелика. Морда має своєрідну форму, у деяких видів особливо нагадуючи свинячу. Тулуб витягнутий, сплощений з боків, у розрізі мають трикутну форму. Має 2 плавця на спині. Перші ближчі до голови. Шкіра доволі шорстка та колюча. Звідси походить назва цих акул. Спинні та грудні плавці доволі великі та широкі, нагадують вітрила. Наділені люмісцентним органом. Забарвлення сірувате, коричневе та чорне з різними відтінками.
Воліють до континентального шельфу. Тримаються глибин від 200 до 1000 м. Можуть підійматися до глибин у 40-45 м. Живляться костистими рибами та глибоководними молюсками.
Це живородні акули.
Мешкає в Атлантичному та Тихому океані.
Oxynotus Rafinesque, 1810
СинонимыТрёхгранные акулы, или центрины[1], или акулы-свиньи[2] (лат. Oxynotus) — единственный род акул из одноимённого[1] семейства (Oxynotidae) отряда катранообразных (Squaliformes), к которому принадлежат 5 видов. У трёхгранных акул очень короткое, массивное и высокое тело, треугольное в поперечнике, высокие и крупные спинные плавники в виде паруса, у основания которых имеются короткие, толстые шипы. Первый спинной плавник смещен вперёд. Голова слегка приплюснута. Сразу позади глаз расположены крупные брызгальца. Крупные ноздри близко поставлены друг к другу. По углам рта пролегают длинные борозды. Широкие губы покрыты бугорками. Верхние зубы узкие и маленькие, нижние — крупные, в виде лезвий. Анальный плавник отсутствует. Тело этих акул покрыто светящимися фотофорами. Обитают в умеренных и тропических водах Тихого и Атлантического океанов на глубине от 40 до 720 м. Максимальный размер 150 см. Трёхгранные акулы не имеют коммерческой ценности и не представляют опасности для человека. Большая печень, вес которой составляет от 16 % до 23 % от общей массы, позволяет им поддерживать нейтральную плавучесть, поэтому они способны неподвижно зависать в толще воды. Рацион состоит из небольших беспозвоночных и костистых рыб. Крупные ноздри и складки губ помогают им обнаруживать добычу. Они размножаются яйцеживорождением, эмбрионы питаются желтком. В помёте от 7 до 8 новорожденных[3].
Название семейства и рода происходят от слов др.-греч. ὀξύς — «острый» и др.-греч. νῶτος — спина[4].
Трёхгранные акулы, или центрины, или акулы-свиньи (лат. Oxynotus) — единственный род акул из одноимённого семейства (Oxynotidae) отряда катранообразных (Squaliformes), к которому принадлежат 5 видов. У трёхгранных акул очень короткое, массивное и высокое тело, треугольное в поперечнике, высокие и крупные спинные плавники в виде паруса, у основания которых имеются короткие, толстые шипы. Первый спинной плавник смещен вперёд. Голова слегка приплюснута. Сразу позади глаз расположены крупные брызгальца. Крупные ноздри близко поставлены друг к другу. По углам рта пролегают длинные борозды. Широкие губы покрыты бугорками. Верхние зубы узкие и маленькие, нижние — крупные, в виде лезвий. Анальный плавник отсутствует. Тело этих акул покрыто светящимися фотофорами. Обитают в умеренных и тропических водах Тихого и Атлантического океанов на глубине от 40 до 720 м. Максимальный размер 150 см. Трёхгранные акулы не имеют коммерческой ценности и не представляют опасности для человека. Большая печень, вес которой составляет от 16 % до 23 % от общей массы, позволяет им поддерживать нейтральную плавучесть, поэтому они способны неподвижно зависать в толще воды. Рацион состоит из небольших беспозвоночных и костистых рыб. Крупные ноздри и складки губ помогают им обнаруживать добычу. Они размножаются яйцеживорождением, эмбрионы питаются желтком. В помёте от 7 до 8 новорожденных.
Название семейства и рода происходят от слов др.-греч. ὀξύς — «острый» и др.-греч. νῶτος — спина.
尖背角鯊屬(英语:Oxynotus)為角鯊目粗皮棘鮫科下的單型屬。生活於大西洋與西太平洋的深海之中。
尖背角鯊屬的體型在鯊魚偏中小,成年體長範圍大約在 49至150 cm(1.61至4.92英尺)。身體偏腹側較寬,背側較窄,形成類似三角型的切面。具有兩個巨大上面帶棘的背鰭,具有生物發光的能力[2]。
尖背角鯊屬(英语:Oxynotus)為角鯊目粗皮棘鮫科下的單型屬。生活於大西洋與西太平洋的深海之中。
尖背角鯊屬的體型在鯊魚偏中小,成年體長範圍大約在 49至150 cm(1.61至4.92英尺)。身體偏腹側較寬,背側較窄,形成類似三角型的切面。具有兩個巨大上面帶棘的背鰭,具有生物發光的能力。
オロシザメ科(Oxynotidae)は、ツノザメ目 Squaliformes の下位分類群。1属5種を含む。
オロシザメ科 Oxynotidae は、オロシザメ属 Oxynotus のみで構成され、5種を含む。日本近海ではオロシザメ1種のみが知られている。また、インドネシアの海岸に種類不明の同科とみられるサメが打ち上げられている[1]。
オロシザメ科(Oxynotidae)は、ツノザメ目 Squaliformes の下位分類群。1属5種を含む。
옥시노투스속(Oxynotus)은 돔발상어목에 속하는 상어 속의 하나이다.[1] 옥시노투스과(Oxynotidae)의 유일속으로 5종으로 이루어져 있다. 대서양과 서태평양의 심해에서 서식한다. 옥시노투스속 상어는 소형부터 중형 크기의 상어로 몸길이는 49~150cm 정도이다.