dcsimg

Trophic Strategy

provided by Fishbase
Found on the continental slope (Ref. 75154), reaching bathyal and abyssal depths in the Arctic region (Ref. 119696). Feeds on all kinds of bottom animals.
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Drina Sta. Iglesia
original
visit source
partner site
Fishbase

Life Cycle

provided by Fishbase
Oviparous, paired eggs are laid. Embryos feed solely on yolk (Ref. 50449). Distinct pairing with embrace. Young may tend to follow large objects, such as their mother (Ref. 205).
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Cristina V. Garilao
original
visit source
partner site
Fishbase

Diagnostic Description

provided by Fishbase
Grey-brown with large dark blotches (Ref. 26346). Tail very short (Ref. 26346). Mid-dorsal row of stout thorns which extend from nuchal region to first dorsal fin. Thorns close posterior to the pelvic girdle larger than along the tail (Ref. 6902). Upper surface dark mouse gray, dark blue gray or dark brown with small rounded spots. Lower surface white and sooty in variable patterns (Ref. 6902).
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Cristina V. Garilao
original
visit source
partner site
Fishbase

Biology

provided by Fishbase
Found on the lower continental slope (Ref. 6871), probably most common on deep slopes and at abyssal depths (Ref. 114953). Benthic (Ref. 58426); meso- to bathybenthic, on muddy substrate (Ref. 119696). Adults feed on all kinds of bottom animals (Ref. 3167). Prefer polar temperatures from hatching to maturity and eggs are incubated successfully and regularly in water as cold as 0°C (Ref. 6902). Oviparous. Distinct pairing with embrace. Young may tend to follow large objects, such as their mother (Ref. 205). Eggs are oblong capsules with stiff pointed horns at the corners deposited in sandy or muddy flats (Ref. 205). Egg capsule measures 81-125 mm long and 50-80 mm wide (Ref. 41251). Hatching size at 16-18 cm TL (Ref. 114953) (15 cm long in Ref. 119696).
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Liza Q. Agustin
original
visit source
partner site
Fishbase

Importance

provided by Fishbase
fisheries: of no interest
license
cc-by-nc
copyright
FishBase
Recorder
Liza Q. Agustin
original
visit source
partner site
Fishbase

Amblyraja hyperborea ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Amblyraja hyperborea és una espècie de peix de la família dels raids i de l'ordre dels raïformes.[5]

Morfologia

Reproducció

És ovípar[6] i les femelles ponen càpsules d'ous, les quals presenten com unes banyes a la closca.[8]

Alimentació

Menja animals bentònics.[9]

Hàbitat

És un peix marí i d'aigües profundes que viu entre 140-2.500 m de fondària.[6][10]

Distribució geogràfica

Es troba a Austràlia, el Canadà, Colòmbia, Costa Rica, l'Equador, les Illes Fèroe, Groenlàndia, Islàndia, Nova Zelanda, Noruega (incloent-hi Svalbard), Panamà, Rússia, Sud-àfrica i la Gran Bretanya.[11][12][13][14][15][16][17][18][19][20][21][22][23][24][25][26][27][28][29][30]

Costums

És bentònic.[31]

Observacions

És inofensiu per als humans.[6]

Referències

  1. Malm A. W., 1877. Göteborgs och Bohusläns fauna, Ryggradsdjuren. Göteborg. Göteborgs Bohusläns Fauna . 1-674. Pls. 1-9.
  2. BioLib (anglès)
  3. Collett, R., 1879. Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste Togt, Sommeren 1878. Forh. Vidensk. Selsk. Christiania (for 1878) Núm. 14: 1-106.
  4. «Amblyraja hyperborea». Catalogue of Life. (anglès) (anglès)
  5. The Taxonomicon (anglès)
  6. 6,0 6,1 6,2 6,3 FishBase (anglès)
  7. Last, P.R. i J.D. Stevens, 1994. Sharks and rays of Australia. CSIRO, Austràlia. 513 p.
  8. Breder, C.M. i D.E. Rosen, 1966. Modes of reproduction in fishes. T.F.H. Publications, Neptune City, Nova Jersey, Estats Units. 941 p.
  9. Stehmann, M. i D.L. Bürkel, 1984. Rajidae. p. 163-196. A: P.J.P. Whitehead, M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J. Nielsen i E. Tortonese (eds.) Fishes of the north-eastern Atlantic and Mediterranean. UNESCO, París. vol. 1.
  10. Acadèmia Russa de les Ciències, 2000. Catalog of vertebrates of Kamchatka and adjacent waters. 166 p.
  11. FishBase (anglès)
  12. Andriyashev, A.P., 1964. Fishes of the northern seas of the U.S.S.R. Israel Program for Scientific Translations, Jerusalem. 617 p.
  13. Andriyashev, A.P. i N.V. Chernova, 1995. Annotated list of fishlike vertebrates and fish of the arctic seas and adjacent waters. J. Ichthyol. 35(1):81-123.
  14. Bergstad, O.A., O. Bjelland i J.D.M. Gordon, 1999. Fish communities on the slope of the eastern Norwegian Sea. Sarsia 84:67-78.
  15. Bjelland, O., O.A. Bergstad, J.E. Skjæraasen i K. Meland, 2000. Trophic ecology of deep-water fishes associated with the continental slope of the eastern Norwegian Sea. Sarsia 85:101-117.
  16. Clarke, M.W., 2000. Records of deep water chondrichthyan fish caught on long-line in the Rockall Trough. J. Mar. Biol. Assoc. U.K. 80:377-378.
  17. Coad, B.W., 1995. Encyclopedia of Canadian fishes. Canadian Museum of Nature and Canadian Sportfishing Productions Inc. Singapur.
  18. Cox, G. i M. Francis, 1997. Sharks and rays of New Zealand. Canterbury Univ. Press, Univ. of Canterbury. 68 p.
  19. Dolgov, A.V., 2000. New data on composition and distribution of the Barents Sea ichthyofauna. ICES CM2000/Mini:12, 12p.
  20. Fedorov, V.V., I.A. Chereshnev, M.V. Nazarkin, A.V. Shestakov i V.V. Volobuev, 2003. Catalog of marine and freswater fishes of the northern part of the Sea of Okhotsk. Vladivostok: Dalnauka, 2003. 204 p.
  21. Haedrich, R.L. i N.R. Merrett, 1988. Summary atlas of deep-living demersal fishes in the North Atlantic Basin. J. Nat. Hist. 22:1325-1362.
  22. Hoese, D.F., D.J. Bray, J.R. Paxton i G.R. Allen, 2006. Fishes. A Beasley, O.L. i A. Wells (eds.) Zoological Catalogue of Australia. Volum 35. ABRS & CSIRO Publishing: Australia Part 1, pp. xxiv 1-670; Part 2, pp. xxi 671-1472; Part 3, pp. xxi 1473-2178.
  23. Joensen, J.S. i Å. Vedel Tåning, 1970. Marine and freshwater fishes. Zoology of the Faroes LXII - LXIII, 241 p.
  24. Jonsson, G., 1992. Islenskir fiskar. Fiolvi, Reykjavik, 568 pp.
  25. Lacourt, A.W., 1979. Eikapsels van de kraakbeenvissen, roggen, haaien, draakvissen (Chondrichthyes) van Noord-en West Europa. Wetenschap. Meded. (135):1-27 p.
  26. Muus, B., F. Salomonsen i C. Vibe, 1990. Grønlands fauna (Fisk, Fugle, Pattedyr). Gyldendalske Boghandel, Nordisk Forlag A/S København, 464 p. (en danès).
  27. Nielsen, J.G. i E. Bertelsen, 1992. Fisk i grønlandske farvande. Atuakkiorfik, Nuuk. 65 s.
  28. Scott, W.B. i M.G. Scott, 1988. Atlantic fishes of Canada. Can. Bull. Fish. Aquat. Sci. 219: 731 p.
  29. Stehmann, M., 1979. Rajidae. p. 58-69. A: J.C. Hureau i Th. Monod (eds.) Checklist of the fishes of the north-eastern Atlantic and of the Mediterranean (CLOFNAM), UNESCO, París, Vol. 1.
  30. Swaby, S.E. i G.W. Potts, 1990. Rare British marine fishes - identification and conservation. J. Fish Biol. 37 (Suppl. A):133-143.
  31. Coad, B.W. i J.D. Reist, 2004. Annotated list of the arctic marine fishes of Canada. Can. MS Rep. Fish Aquat. Sci. 2674:iv:+112 p.


Bibliografia

  • Anònim, 2001. Base de dades de la col·lecció de peixos del National Museum of Natural History (Smithsonian Institution). Smithsonian Institution - Division of Fishes.
  • Bigelow, H.B. i W.C. Schroeder, 1953. Sawfishes, guitarfishes, skates and rays. Mem. Sears Found. Mar. Res. 1(2):1-514.
  • Compagno, L.J.V., 1999. Checklist of living elasmobranchs. p. 471-498. A W.C. Hamlett (ed.) Sharks, skates, and rays: the biology of elasmobranch fishes. Johns Hopkins University Press, Maryland, Estats Units.
  • Fritzsch, B. i P. Moller, 1995. A history of electroreception. p. 39-55. A: P. Moller (ed.) Electric fishes: history and behavior. Fish and Fisheries Series 17. Chapman & Hall, Londres.
  • Kotlyar, A.N., 1984. Dictionary of names of marine fishes on the six languages. All Union Research Institute of Marine Fisheries and Oceanography, Moscou. 288 p.
  • McAllister, D.E., V. Legendre i J.G. Hunter, 1987. Liste de noms inuktitut (esquimaux), français, anglais et scientifiques des poissons marins du Canada arctique. Rapp. Manus. Can. Sci. Halieut. Aquat, 1932,106 p.
  • McEachran, J.D. i K.A. Dunn, 1998. Phylogenetic analysis of skates, a morphologically conservative clade of elasmobranchs (Chondrichthyes: Rajidae). Copeia (2):271-290.
  • Museu Suec d'Història Natural. Base de dades de la col·lecció d'ictiologia. Secció d'Ictiologia, Departament de Zoologia de Vertebrats. Estocolm, Suècia, 1999.
  • Wu, H.L., K.-T. Shao i C.F. Lai (eds.), 1999. Latin-Chinese dictionary of fishes names. The Sueichan Press, Taiwan.


Enllaços externs

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Amblyraja hyperborea Modifica l'enllaç a Wikidata
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Amblyraja hyperborea: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Amblyraja hyperborea és una espècie de peix de la família dels raids i de l'ordre dels raïformes.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Arktischer Rochen ( German )

provided by wikipedia DE

Der Arktische Rochen (Amblyraja hyperborea) ist ein Knorpelfisch aus der Familie Echte Rochen (Rajidae). Er kommt hauptsächlich in arktischen Gewässern und angrenzenden Meeresgebieten vor, wurde aber auch in wärmeren Bereichen des Atlantiks und Pazifiks sowie im Indischen Ozean registriert.

Beschreibung

Die Art ist durch einen relativ kurzen Schwanz und eine spitze Schnauze gekennzeichnet. Die Oberseite ist braungrau bis blaugrau und die Unterseite ist meist heller mit dunkleren Stellen. Bei einzelnen Exemplaren überwiegen die dunklen Bereiche. Die maximale Länge liegt bei 106 Zentimetern.

Verbreitung

Das hauptsächliche Verbreitungsgebiet erstreckt sich im Atlantik von den Shetland-Inseln, Färöer, Island und der Davisstraße zwischen Grönland und Kanada über Nordgrönland und Spitzbergen bis zur Barentssee. Individuen wurden auch im südlichen Atlantik an der Südspitze Afrikas entdeckt. Weitere Vorkommen gibt es im südöstlichen Indischen Ozean bei Australien und im Pazifik um Neuseeland. Sogar in warmen Meeresbereichen bei Costa Rica, Panama, Kolumbien und Ecuador wurden Exemplare gefangen.

Verhalten

Der Arktische Rochen hält sich meist am Grund auf und bevorzugt weiche Meeresböden auf dem Kontinentalsockel. An unterseeischen Hängen wurde die Art bei Tiefen zwischen 140 und 2.500 m registriert, vor allem zwischen 300 und 1.500 m. Die Wassertemperatur kann in diesen Bereichen bis −1 °C sinken. Mit Ausnahme der mittelamerikanischen Population hält sich die Art selten in Bereichen auf, die wärmer als 4 °C sind. Die Nahrung besteht meist aus Knochenfischen sowie aus anderen Bewohnern des Meeresgrundes.

Weibchen legen Eier doch es kommt zu einer Paarung bei der das Männchen das Weibchen umarmt. Die Eierkapseln, die mehrere Eier enthalten können, sind 8–13 cm lang und 5–8 cm breit. Sie haben an jedem Ende harte Stacheln und werden auf sandigem oder schlammigem Grund abgelegt. Befruchtung und Eiablage erfolgen schon bei Temperaturen ab 0 °C.

Gefährdung

Der Arktische Rochen gerät manchmal als Beifang in die Netze von Tiefseetrawlern, was die Population nach bisherigen Erkenntnissen bisher noch nicht beeinflusst hat. Die IUCN listet die Art deshalb als ungefährdet (Least Concern).[1]

Einzelnachweise

  1. D. W. Kulka, A. S. Barker, P. Pasolini & A. Orlov, 2007. Amblyraja hyperborea. In: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. Abgerufen am 25. Dezember 2010
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Arktischer Rochen: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Der Arktische Rochen (Amblyraja hyperborea) ist ein Knorpelfisch aus der Familie Echte Rochen (Rajidae). Er kommt hauptsächlich in arktischen Gewässern und angrenzenden Meeresgebieten vor, wurde aber auch in wärmeren Bereichen des Atlantiks und Pazifiks sowie im Indischen Ozean registriert.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Arctic skate

provided by wikipedia EN

The Arctic skate (Amblyraja hyperborea) is a species of fish in the family Rajidae. It lives near the seabed between 140 and 2,500 m deep in the Arctic Ocean and waters around Canada and northern and north-western Europe, in the northern Pacific Ocean, and in waters surrounding Antarctica and New Zealand.[2]

The Arctic skate is about 1 m long and is gray-brown with large dark spots. Its underside is white with dark patterns. It has thorns in line from back to near the end of its tail. It is oviparous; its eggs are capsules with hard horns on each corner. It eats all sorts of small animals at the bottom of the sea.[2]

Taxonomy

This species was first described by Robert Collett in 1879 and named Raja hyperborea.[3]

Conservation

The Arctic skate is classified as being of "least concern" by the IUCN Red List of Threatened Species.[1]

In New Zealand, the Department of Conservation has classified the Arctic skate as "Not Threatened" under the New Zealand Threat Classification System.[4]

References

Wikimedia Commons has media related to Category:Amblyraja hyperborea.
  1. ^ a b Kulka, D.W.; Barker, A.S.; Pasolini, P.; Orlov, A.; Walls, R.H.L. (2016). "Amblyraja hyperborea". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T63119A68608464. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-1.RLTS.T63119A68608464.en. Retrieved 13 November 2021.
  2. ^ a b "Amblyraja hyperborea summary page". FishBase. Retrieved 2019-01-15.
  3. ^ Collett, Robert (1879). "Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste Togt, Sommeren 1878". Forhandlinger i Videnskabs-selskabet i Christiania. 1878: 1–64 – via Biodiversity Heritage Library.
  4. ^ Duffy, Clinton A. J.; Francis, Malcolm; Dunn, M. R.; Finucci, Brit; Ford, Richard; Hitchmough, Rod; Rolfe, Jeremy (2016). Conservation status of New Zealand chondrichthyans (chimaeras, sharks and rays), 2016 (PDF). Wellington, New Zealand: Department of Conservation. p. 8. ISBN 9781988514628. OCLC 1042901090.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Arctic skate: Brief Summary

provided by wikipedia EN

The Arctic skate (Amblyraja hyperborea) is a species of fish in the family Rajidae. It lives near the seabed between 140 and 2,500 m deep in the Arctic Ocean and waters around Canada and northern and north-western Europe, in the northern Pacific Ocean, and in waters surrounding Antarctica and New Zealand.

The Arctic skate is about 1 m long and is gray-brown with large dark spots. Its underside is white with dark patterns. It has thorns in line from back to near the end of its tail. It is oviparous; its eggs are capsules with hard horns on each corner. It eats all sorts of small animals at the bottom of the sea.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Amblyraja hyperborea ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Amblyraja hyperborea es una especie de peces de la familia de los Rajidae en el orden de los Rajiformes.

Morfología

Los machos pueden llegar alcanzar los 106 cm de longitud total.

Reproducción

Es ovíparo.

Hábitat

Es un pez marino de aguas profundas que vive entre 140 y 2500 m de profundidad.

Distribución geográfica

Se encuentra en Australia, el Canadá, Colombia, Costa Rica, el Ecuador, las Islas Feroe, Groenlandia , Islandia, Nueva Zelanda, Noruega (incluyendo Svalbard), Panamá, Rusia, Sudáfrica y la Gran Bretaña.[2][3][4][5][6][7][8][9][10][11][12][13][14][15][16][17][18][19][20][21]

Observaciones

Es inofensivo para los humanos.

Referencias

  1. Kulka, D.W., Barker, A.S., Pasolini, P. & Orlov, A. (2007). «Amblyraja hyperborea». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2010.4 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 19 de noviembre de 2010.
  2. FishBase (en inglés)
  3. Andriyashev, A.P., 1964. Fishes of the northern seas of the U.S.S.R. Israel Program for Scientific Translations, Jerusalem. 617 p.
  4. Andriyashev, A.P. y N.V. Chernova, 1995. Annotated list of fishlike vertebrates and fish of the arctic seas and adjacent waters. J. Ichthyol. 35(1):81-123.
  5. Bergstad, O.A., O. Bjelland y J.D.M. Gordon, 1999. Fish communities on the slope of the eastern Norwegian Sea. Sarsia 84:67-78.
  6. Bjelland, O., O.A. Bergstad, J.E. Skjæraasen y K. Meland, 2000. Trophic ecology of deep-water fishes associated with the continental slope of the eastern Norwegian Sea. Sarsia 85:101-117.
  7. Clarke, M.W., 2000. Records of deep water chondrichthyan fish caught on long-line in the Rockall Trough. J. Mar. Biol. Assoc. U.K. 80:377-378.
  8. Coad, B.W., 1995. Encyclopedia of Canadian fishes. Canadian Museum of Nature and Canadian Sportfishing Productions Inc. Singapur.
  9. Cox, G. y M. Francis, 1997. Sharks and rays of New Zealand. Canterbury Univ. Press, Univ. of Canterbury. 68 p.
  10. Dolgov, A.V., 2000. New data on composition and distribution of the Barents Sea ichthyofauna. ICES CM2000/Mini:12, 12p.
  11. Fedorov, V.V., I.A. Chereshnev, M.V. Nazarkin, A.V. Shestakov y V.V. Volobuev, 2003. Catalog of marine and freswater fishes of the northern part of the Sea of Okhotsk. Vladivostok: Dalnauka, 2003. 204 p.
  12. Haedrich, R.L. y N.R. Merrett, 1988. Summary atlas of deep-living demersal fishes in the North Atlantic Basin. J. Nat. Hist. 22:1325-1362.
  13. Hoese, D.F., D.J. Bray, J.R. Paxton y G.R. Allen, 2006. Fishes. A Beasley, O.L. y A. Wells (eds.) Zoological Catalogue of Australia. Volum 35. ABRS & CSIRO Publishing: Australia Part 1, pp. xxiv 1-670; Part 2, pp. xxi 671-1472; Part 3, pp. xxi 1473-2178.
  14. Joensen, J.S. y Å. Vedel Tåning, 1970. Marine and freshwater fishes. Zoology of the Faroes LXII - LXIII, 241 p.
  15. Jonsson, G., 1992. Islenskir fiskar. Fiolvi, Reikiavik, 568 pp.
  16. Lacourt, A.W., 1979. Eikapsels van de kraakbeenvissen, roggen, haaien, draakvissen (Chondrichthyes) van Noord-en West Europa. Wetenschap. Meded. (135):1-27 p.
  17. Muus, B., F. Salomonsen y C. Vibe, 1990. Grønlands fauna (Fisk, Fugle, Pattedyr). Gyldendalske Boghandel, Nordisk Forlag A/S København, 464 p. (en danés).
  18. Nielsen, J.G. y E. Bertelsen, 1992. Fisk y grønlandske farvande. Atuakkiorfik, Nuuk. 65 s.
  19. Scott, W.B. y M.G. Scott, 1988. Atlantic fishes of Canada. Can. Bull. Fish. Aquat. Sci. 219: 731 p.
  20. Stehmann, M., 1979. Rajidae. p. 58-69. A: J.C. Hureau y Th. Monod (eds.) Checklist of the fishes of the north-eastern Atlantic and of the Mediterranean (CLOFNAM), UNESCO, París, Vol. 1.
  21. Swaby, S.E. y G.W. Potts, 1990. Rare British marine fishes - identification and conservation. J. Fish Biol. 37 (Suppl. A):133-143.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Amblyraja hyperborea: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Amblyraja hyperborea es una especie de peces de la familia de los Rajidae en el orden de los Rajiformes.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Amblyraja hyperborea ( Basque )

provided by wikipedia EU

Amblyraja hyperborea Amblyraja generoko animalia da. Arrainen barruko Rajidae familian sailkatzen da.

Erreferentziak

  1. Froese, Rainer & Pauly, Daniel ed. (2006), Amblyraja hyperborea FishBase webgunean. 2006ko apirilaren bertsioa.

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Amblyraja hyperborea: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Amblyraja hyperborea Amblyraja generoko animalia da. Arrainen barruko Rajidae familian sailkatzen da.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Raie boréale ( French )

provided by wikipedia FR

La Raie boréale ou Raie arctique (Amblyraja hyperborea) est une espèce de poissons cartilagineux vivant dans des eaux de 140 à 2 500 m de profondeur.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Arctische rog ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De arctische rog (Amblyraja hyperborea) is een vissensoort uit de familie van de Rajidae.[2] De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1879 door Collett.

Bronnen, noten en/of referenties
  1. (en) Amblyraja hyperborea op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. (en) Amblyraja hyperborea. FishBase. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly. 02 2013 version. N.p.: FishBase, 2013.
Geplaatst op:
01-03-2013
Dit artikel is een beginnetje over biologie. U wordt uitgenodigd om op bewerken te klikken om uw kennis aan dit artikel toe te voegen. Beginnetje
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Isrocka ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Isrocka (Amblyraja hyperborea) är en broskfisk likt hajarna, som tillhör familjen egentliga rockor och lever i Arktis och angränsande hav, men också i sydligaste Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet. Den är den nordligaste av de europeiska rockorna.

Utseende

Isrockan är en rocka med kort stjärt[3] och spetsig nos. Ovansidan är brungrå till blågrå, medan undersidan är ljus med mörka partier, som hos vissa individer överväger över det ljusa.[4] Maxlängden uppgår till 106 cm.[5]

Vanor

Arten är en bottenfisk som uppehåller sig på mjuka bottnar[3] på kontinentalsockelns lägre sluttningar på ett djup mellan 140 och 2 500 m, vanligtvis 300 till 1 500 m.[5] Den accepterar saltvattentemperaturer ner till åtminstone -1°C,[5] och förekommer (bortsett från den centralamerikanska populationen) mindre ofta i vatten varmare än 4°C. Den livnär sig främst av benfiskar, men också av bottendjur.[2]

Fortplantning

Isrockan är äggläggande, men har ändå en regelrätt parning med omfamning. Äggkapslarna, som är omkring 8 – 13 cm långa och 5 – 8 cm breda, har spetsiga horn i hörnen och avsätts på sandiga eller gyttjiga bottnar. Lek och äggutveckling kan ske vid så låga temperaturer som 0°C.[5]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar Nordatlanten från sydvästra Barents hav, Spetsbergen, norra Norge, Färöarna, Shetlandsöarna, Island och Spetsbergen till Grönland och Davis sund (mellan sydvästra Grönland och Kanada). Den förekommer också i södra Atlanten kring Sydafrikas södra spets, i sydöstra Indiska oceanen söder om Australien, i Stilla havet kring Nya Zeeland och även i så pass varma farvatten som utanför Costa Rica, Panama, Colombia samt Ecuador.[2]

Status

Isrockan har klassificerats som livskraftig ("LC") av IUCN. Den tas som bifångst framför allt av djuphavstrålare, men inga indikationer finns på att artens utbredning skulle ha påverkats.[2]

Referenser

  1. ^ Amblyraja hyperborea (Collett, 1879)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=564138. Läst 20 december 2010.
  2. ^ [a b c d] Amblyraja hyperborea[död länk] IUCN (2007). Auktorer: Kulka, D.W., Barker, A.S., Pasolini, P. & Orlov, A. Läst 2010-12-20
  3. ^ [a b] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 52. ISBN 91-518-4572-5
  4. ^ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 141, 144, 337. ISBN 91-1-844202-1
  5. ^ [a b c d] Agustin, Liza Q. (6 oktober 2010). Amblyraja hyperborea (Collett, 1879) Arctic skate” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=9256. Läst 20 december 2010.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Isrocka: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Isrocka (Amblyraja hyperborea) är en broskfisk likt hajarna, som tillhör familjen egentliga rockor och lever i Arktis och angränsande hav, men också i sydligaste Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet. Den är den nordligaste av de europeiska rockorna.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Скат арктичний ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Опис

Досягає довжини 1 м і ваги до 4 кг. Цей скат близький до колючого скату, але кількість шипів в серединному ряду більш 24. Морда загострена, хвіст короткий. Спинний бік темніше, ніж у колючого ската, проте без кремових плям. У 98% особин черевна сторона не чисто біла, а з широкими — від 15 до 90% площі — темними мітками різної форми.

Спосіб життя

Донний вид — бентофаг. Полюбляє піщаний та мулистий ґрунт. Тримається зазвичай на глибині 300–1500 м, проте може підійматися до 140 м або опускатися до 2500 м до температури −1 °C. Живиться костистими рибами.

Запліднення і відкладання яєць відбувається при температурі вище 0°С. Самиці відкладають декілька яєць з шорсткою шкаралупою діаметром 8-13 см завдовжки та 5-8 см завширшки.

Розповсюдження

Ареал значною мірою збігається з поширенням колючого ската, але простягається далі на північ: від Шетландських островів, Фарерських островів, Ісландії та протоки Дейвіса між Гренландією і Канадою до північної Гренландії та Шпіцбергена і Баренцевого моря. Деякі особини допливають до Карибського моря та Африки.

Джерела

  • Curry-Lindahl, Kai: Våra fiskar: havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Norstedts, Stockholm 1985, ISBN 91-1-844202-1, S. 141, 144, 337.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Полярный скат ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Научная классификация
промежуточные ранги
Домен: Эукариоты
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Группа: Рыбы
Подкласс: Эвселяхии
Инфракласс: Пластиножаберные
Надотряд: Скаты
Семейство: Ромбовые скаты
Род: Amblyraja
Вид: Полярный скат
Международное научное название

Amblyraja hyperborea (Collett, 1879)

Синонимы
  • Raja borea Garman, 1899
  • Raja hyperborea Collett, 1879
Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 564138NCBI 315322EOL 217211

Полярный или арктический скат[1] ( (лат.) Amblyraja hyperborea ) — вид хрящевых рыб семейства ромбовых скатов отряда скатообразных. Обитают в северо-западной, северо-восточной и юго-восточной частях Атлантического океана, в восточной части Индийского океана и в юго-восточной, юго-западной, северо-западной, и в восточной частях Тихого океана между 82° с. ш. и 50° ю. ш. Встречаются на глубине до 2500 м. Их крупные, уплощённые грудные плавники образуют диск в виде ромба со заострённым рылом. Максимальная зарегистрированная длина 100 см. Откладывают яйца. Рацион состоит из донных животных. Не являются объектом промысла[2][3][4].

Таксономия

Впервые вид был научно описан в 1879 году как Raja hyperborea[5]. Видовой эпитет происходит от др.-греч. ὑπέρ — «над, выше» и др.-греч. βόρειος — «север».

Ареал

Эти батидемерсальные скаты обитают на севере североевропейского бассейна, в районе Фарерских и Шетландских островов. Встречаются в нижней части материкового склона на глубине от 140 до 2500 м, обычно в диапазоне между 300 и 1500 м[4]. Живет на илистых грунтах при температуре ниже или лишь немного выше 0° С. В северных районах ареала встречается на меньших глубинах, по сравнению с центральными и южными[6].

Описание

Широкие и плоские грудные плавники этих скатов образуют ромбический диск с треугольным рылом и закруглёнными краями. На вентральной стороне диска расположены 5 жаберных щелей, ноздри и рот. На тонком хвосте имеются латеральные складки. У этих скатов 2 редуцированных спинных плавника и редуцированный хвостовой плавник[2].

Максимальная зарегистрированная длина 106 см[4]. По форме тела похож на Amblyraja radiata, от которого отличается более широким межглазничным пространством и более заострённым рылом. Дорсальная поверхность диска покрыта мелкими шипами с основанием в виде звезды. Вентральная сторона тела гладкая. Вдоль позвоночника пролегает непрерывный ряд из 22—30 крупных шипов, хвост короткий. Дорсальная сторона тёмная, коричневато-серого цвета, иногда со светлыми пятнами. Вентральная сторона у молодых особей желтовато-белая, у взрослых покрыта тёмными пятнами и полосками, особенно заметными у краев грудных плавников[6] .

Биология

Эти скаты откладывают яйца, заключённые в роговую капсулу с выступами по углам. Эмбрионы питаются исключительно желтком[4]. Капсула имеет в длину 8—12,5 см и 5—8 см в ширину; с одной стороны выросты намного длиннее, чем с другой стороны. Длина молоди после выклева около 16—18 см[6]. Самцы достигают половой зрелости при длине около 120 см. Самцы становятся половозрелыми при длине 86—93 см. Самая маленькая свободноплавающая особь имела в длину 23 см[3].

Полярные скаты питаются в основном ракообразными, и рыбами (путассу, морской щучкой, бычками и ликодами)[6].

Взаимодействие с человеком

Эти скаты не являются объектом целевого лова. Они попадаются в качестве прилова при промысле трески. Мясо у них дряблое и невкусное[6]. Международный союз охраны природы присвоил виду охранный статус «Вызывающий наименьшие опасения»[3].

Примечания

  1. Романов В. И. Ихтиофауна России в системе рыб мировой фауны. — Томск: Издательский Дом ТГУ, 2014. — С. 38. — 410 с. — ISBN 978-5-94621-386-8.
  2. 1 2 Froese, Rainer, and Daniel Pauly, eds. Family Rajidae - Skates (неопр.). FishBase.
  3. 1 2 3 Amblyraja hyperborea (англ.). The IUCN Red List of Threatened Species.
  4. 1 2 3 4 Полярный скат (англ.) в базе данных FishBase.
  5. Colett R. Fiske fra Nordhavs-Expeditionens sidste Togt, Sommeren 1878 // Forhandlinger i Videnskabs-selskabet i Christiania (for 1878). — 1879. — Vol. 14. — P. 1—106.
  6. 1 2 3 4 5 Вилер А. Определитель рыб морских и пресных вод Северо — Европейского бассейна / Пер. с англ. Т. И. Смольяновой, под ред. к. б. н. В. П. Серебрякова. — М: Легкая и пищевая промышленность, 1983. — 432 с.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Полярный скат: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Полярный или арктический скат ( (лат.) Amblyraja hyperborea ) — вид хрящевых рыб семейства ромбовых скатов отряда скатообразных. Обитают в северо-западной, северо-восточной и юго-восточной частях Атлантического океана, в восточной части Индийского океана и в юго-восточной, юго-западной, северо-западной, и в восточной частях Тихого океана между 82° с. ш. и 50° ю. ш. Встречаются на глубине до 2500 м. Их крупные, уплощённые грудные плавники образуют диск в виде ромба со заострённым рылом. Максимальная зарегистрированная длина 100 см. Откладывают яйца. Рацион состоит из донных животных. Не являются объектом промысла.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Diet

provided by World Register of Marine Species
Feed on all kinds of bottom animals

Reference

North-West Atlantic Ocean species (NWARMS)

license
cc-by-4.0
copyright
WoRMS Editorial Board
contributor
Kennedy, Mary [email]

Distribution

provided by World Register of Marine Species
Davis Strait between southwestern Greenland and Canada

Reference

North-West Atlantic Ocean species (NWARMS)

license
cc-by-4.0
copyright
WoRMS Editorial Board
contributor
Kennedy, Mary [email]

Habitat

provided by World Register of Marine Species
Found on the lower continental slope at depths of 300 - 2500m.

Reference

North-West Atlantic Ocean species (NWARMS)

license
cc-by-4.0
copyright
WoRMS Editorial Board
contributor
Kennedy, Mary [email]

Habitat

provided by World Register of Marine Species
benthic

Reference

North-West Atlantic Ocean species (NWARMS)

license
cc-by-4.0
copyright
WoRMS Editorial Board
contributor
Kennedy, Mary [email]