Strätta (Angelica sylvestris) är en flerårig ört.
Strätta kan bli upp till 2 meter hög, med 2–3 gånger parbladigt delade blad och stora, platta eller lätt välvda blomflockar. Blommorna är mestadels vita eller rödlätta. Stjälken är ihålig. Blomningen är under sommarens senare del.
Strättan är tämligen allmän vid sjöstränder i Skandinavien.
Fuktig mark i såväl skog som öppnare områden.
Blommorna kan användas för att färga ylle gult, och dess rot, med farmakopénamnet Radix Angelicæ sylvestris, användes förr i medicinen.
Latinska artepitetet sylvestris betyder i skogen, och farmakopéns radix betyder just rot.
"Strätta" betyder skvätta eller spruta. Enligt en uppgift från 1967 skulle benämningen hänga ihop med att barn på lek använde de ihåliga stjälkarna för att spruta vatten.
I bygdemålets bjennstut kan ordledet bjenn (=bjönn) härledas från björn, och ordledet stut kommer av fornnordiska stutr, som betyder bl a rör, syftande på den ihåliga stjälken.[1]
I bygdemålets björnpipa har ordledet pipa den gamla betydelsen av rör, vilket även i detta fall syftar på den ihåliga stjälken. Ordet är besläktat med rökpipa och det gamla volym-måttet pipa.
Intressant nog ligger alltså samma tankegång bakom bjennstut i Västerbotten och björnpipa i Värmland och Närke.
Strätta (Angelica sylvestris) är en flerårig ört.