Strandpadda (Epidalea calamita)[4], som förr kallades stinkpadda[6], är en groddjursart som först beskrevs av Laurenti 1768. I den svenska databasen Dyntaxa[3] anges namnet strandpadda. Enligt både Dyntaxa och Catalogue of Life[7][8] ingår strandpadda i släktet Epidalea, och familjen paddor. En synonym till det vetenskapliga namnet, som inte ska användas längre, är Bufo calamita. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[9] Enligt den svenska rödlistan[2] är arten sårbar i Sverige. Arten förekommer i Götaland.[2] Artens livsmiljö är havsstränder, våtmarker, sjöar och vattendrag, jordbrukslandskap, stadsmiljö.[2] Inga underarter finns listade.[7]
Strandpadda är en 4,5–8 centimeter lång padda med gråbrun till grönaktig rygg med mörkare, tämligen odistinkt formade fläckar. Den har oftast en gulaktig linje längs ryggen. Den har korta bakben, och lite eller ingen simhud på fötterna.
Strandpaddan förekommer i Baltikum, Mellaneuropa, Frankrike, delar av Spanien och Portugal. I Norden finns den i Danmark och lokalt i södra Sverige.
I Sverige är strandpadda en av tre äkta paddor och förekommer lokalt i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän.
Strandpaddan rör sig på grund av de korta bakbenen med kravlande småhopp. Den är främst natt- och skymningsaktiv, och gräver ofta ner sig under dagen. Kan dock undantagsvis uppträda i fullt dagsdjus.
Strandpaddans äldre trivialnamn stinkpadda har den fått av att den, när den är hotad, kan avsöndra ett vitt körtelsekret, som doftar svagt som bränt gummi. Körtelsekretet är giftigt, dock inte lika giftigt som det från vanliga paddan. Då det är mycket sällan som arten tar till denna försvarsmetod, och sekretets stank har överdrivits, så är det mer lämpligt att använda namnet strandpadda framför stinkpadda.
Arten ynglar i hällkar och andra mindre vattensamlingar. Äggen är salttåliga och i Östersjön kan den yngla direkt i havet.
Vissa exemplar blir 16 år gamla.[6]
Strandpaddans föda består av insekter, spindlar, sniglar och maskar. I områden med sparsamt med föda kan den även ta myror och skalbaggar.
Globalt är strandpaddan inte hotad men lokalt har den minskat kraftigt och är hotad. Globalt kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
I Sverige var strandpaddan upptagen på 2005 års Röda lista som starkt hotad[10] och i 2010 års rödlista som sårbar (VU).[11] I Sverige är den fridlyst och Artdatabanken uppskattar att det finns ungefär 10 000 individer i Sverige, på maximalt 100 lokaler.
PDF). Artdatabanken. Sveriges lantbruksuniversitet. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/100021/pdf. Läst 7 november 2017. PDF). Artdatabanken. Sveriges lantbruksuniversitet. sid. 122. https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/4.-rodlista-2010/274614_inlaga_liten_sid-del2-200-592.pdf. Läst 7 november 2017. 
Wikimedia Commons har media som rör Strandpadda.
Wikispecies har information om Epidalea calamita.
Strandpadda (Epidalea calamita), som förr kallades stinkpadda, är en groddjursart som först beskrevs av Laurenti 1768. I den svenska databasen Dyntaxa anges namnet strandpadda. Enligt både Dyntaxa och Catalogue of Life ingår strandpadda i släktet Epidalea, och familjen paddor. En synonym till det vetenskapliga namnet, som inte ska användas längre, är Bufo calamita. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Enligt den svenska rödlistan är arten sårbar i Sverige. Arten förekommer i Götaland. Artens livsmiljö är havsstränder, våtmarker, sjöar och vattendrag, jordbrukslandskap, stadsmiljö. Inga underarter finns listade.
