El amplexo es axilar. Los huevos son depositados en el agua durante el día y la puesta dura entre 2 y 4 horas. La hembra deposita de 3 a 5 huevos e inmediatamente el macho introduce su cloaca en el agua y segrega una visible cantidad de esperma. Posteriormente, la hembra lentamente cambia de posición sin salir del agua. De esta manera, la deposición de huevos y la secreción de esperma se repite de 4 a 5 veces antes de que la pareja emerja y haga una pausa por algunos minutos. Este procedimiento se repitió y se depositaron entre 48 y 311 huevos. El macho libera a la hembra cuando esta arquea su espalda lentamente. Durante varias noches (n: 3) el macho retornó al recipiente de agua y se emparejó con la hembra de nuevo, u ocupó otro recipiente desde el cual comenzó a cantar. De 5 a 9 días después de la primera oviposición, la hembra puso huevos de nuevo.
Una vez que salió el primer renacuajo, la hembra retornó al sitio de ovoposición y depositó más huevos en el agua. Se contaron entre 13 y 31 huevos, a intervalos de 1 a 14 días, con los que alimentaba a las larvas tan pronto ellas la tocaban y succionaban ligeramente su piel durante su visita. Al interrumpirse este comportamiento por la metamorfosis o de forma experimental, la hembra dejó de poner más huevos y se acercó a un macho que cantaba. La metamorfosis se alcanzó después de 60 a 136 días, según el número de larvas presentes. Cuando la cantidad existente era de 10 larvas, no todas recibían regularmente huevos nutritivos. Estas larvas murieron de hambre y fueron comidas por sus familiares, o lograron sobrevivir esperando hasta que los otros hubiesen completado la metamorfosis, y así pudieran obtener nuevamente huevos nutritivos. Excepto durante los primeros días, usualmente los renacuajos comieron todos los huevos. Las larvas más viejas pueden consumir numerosos huevos en segundos y sus intestinos se extienden simultáneamente al consumirlos.
Se han encontrado renacuajos en bromelias, así como huevos y renacuajos en cavidades en los troncos de árboles.
La granota de corona (Anotheca spinosa) és una espècie d'amfibis de la família Hylidae. És monotípica del gènere Anotheca. Habita a Costa Rica, Hondures, Mèxic i Panamà. Els seus hàbitats naturals inclouen boscos tropicals o sub-tropicals secs i a baixa altitud i montans secs. Està amenaçada d'extinció per la destrucció del seu hàbitat natural.
Anotheca spinosa is een kikker uit de familie boomkikkers (Hylidae).[2] Er is nog geen Nederlandse naam voor deze monotypische soort, de enige uit het geslacht Anotheca. De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door Franz Steindachner in 1864. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Hyla spinosa gebruikt.
De soort is eenvoudig te herkennen aan de krans van stekelige bultjes op de bovenzijde van de kop, die aan een kroon doet denken. De kleur is lichbruin met donkere flanken en onregelmatige afstekende donkere vlekken op de rug en poten. De buikzijde is donker met lichtere vlekken. Mannetjes worden ongeveer 7 centimeter, vrouwtjes worden iets groter tot 8 cm.
Anotheca spinosa leeft in nevelwouden in Costa Rica, Honduras, Mexico en Panama. Het is een boombewonende soort die het gehele jaar actief is maar moeilijk is te vinden. Mannetjes zoeken een met water gevulde holte in een stam of stengel en kwaken om een vrouwtje te lokken. De eitjes worden in de holte afgezet, net boven het wateroppervlak. De kikkervisjes hebben een donkerbruine kleur met een grijsblauwe buikzijde, als ze uit het ei komen kunnen ze direct zuurstof uit de lucht opnemen. Het vrouwtje blijft terugkomen naar de holte om onbevruchte eitjes af te zetten, deze worden gegeten door de larven en dienen als voedseleitjes. Ook bevruchte eitjes worden weleens afgezet, maar de larven verdwijnen na enkele dagen en worden kennelijk ook gegeten.
De kikker behoorde vroeger tot het geslacht Gastrotheca en wordt tegenwoordig ook wel tot de familie Amphignathodontidae gerekend op basis van uiterlijke kenmerken. Er zijn ook verschillen; zo is de broedzorg minder goed ontwikkeld dan bij Amphignathodontidae- soorten, die buidelkikkers worden genoemd vanwege het feit dat de larven in een buidel worden meegedragen.[3]
Anotheca spinosa is een kikker uit de familie boomkikkers (Hylidae). Er is nog geen Nederlandse naam voor deze monotypische soort, de enige uit het geslacht Anotheca. De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door Franz Steindachner in 1864. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Hyla spinosa gebruikt.
Multimedia w Wikimedia Commons Anotheca spinosa – mało znany gatunek płaza bezogonowego z rodziny rzekotkowatych.
Gatunek tworzy kilka oddzielnych, niekomunikujących się z sobą populacji, zamieszkujących Amerykę Środkową:
Zwierzę preferuje wysokość od 92 do 2000 metrów nad poziomem morza[3]. Jego siedlisko stanowią górskie lasy deszczowe, przy czym zamieszkuje zarówno lasy nietknięte działalnością człowieka, jak młode lasy wtórne, a nawet plantacje kawy[3].
Przebiega w dziuplach drzew[3].
Całkowita liczebność płaza obecnie spada[3]. Zwierzęciu zagraża głównie destrukcja środowiska naturalnego i przekształcanie lasów w tereny otwarte, co wiąże się z rozwojem rolnictwa i zbiórką drewna[3].
Anotheca spinosa zamieszkuje następujące regiony chronione[3]:
Znajdują się one w Hondurasie[3]. Poza tym płaz rozmnażany jest w El Valle Amphibian Conservation Center w Panamie[3].
Anotheca spinosa – mało znany gatunek płaza bezogonowego z rodziny rzekotkowatych.
Tagghuvad lövgroda (Anotheca spinosa) är en groda som tillhör familjen lövgrodor och finns i Latinamerika.
Grodan har ett mycket karakteristiskt utseende med spetsiga benutskott på huvudet hos de fullvuxna individerna. Färgen är brunaktig med mörkare bruna fält upptill; sidorna har vita markeringar, medan buken är svart. Trumhinnan är stor och tydligt framträdande. Hanen blir omkring 6,8 cm lång, honan 8 cm.[3] [4]
Den tagghuvade lövgrodan finns i Mexico (Veracruz och norra Oaxaca), östra Honduras, centrala Costa Rica och centrala Panama.[2]
Grodan finns i fuktig skog, både låglänt regnskog och bergsskogar upp till 2 000 m. I åtminstone Costa Rica och Panama kan den också återfinnas i människopåverkade miljöer som nyplanterad skog och kaffeplantager.[2] Grodan är nattaktiv[4] utom under parningstiden, och vistas gärna i bananplantor och bromelior.[3]
Äggen läggs dagtid i vattenfyllda trädhål och växter, bland annat bromelior och bambuskott. Hanen och honan besöker yngelplatsen flera gånger, och kan lägga mellan 50 och 300 ägg. Efter omkring en vecka kläcks upp till 25 av dessa. Inom 2 veckor återvänder honan, antingen ensam eller tillsammans med hanen, och lägger mellan 10 och 30 ägg. Är honan ensam och äggen är obefruktade, tjänar de direkt som föda åt ynglen. Är hanen närvarande och befruktar äggen, kommer de resulterande grodynglen att ätas upp av sina större syskon. Honan (och eventuellt hanen) kan på detta sätt besöka yngelplatsen upp till 30 gånger. Förvandlingen sker efter 60 till 132 dagar då totalt upptill 16 fullbildade grodor kommer fram.[3] [4]
Den tagghuvade lövgrodan är klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN, men populationen minskar, främst på grund av habitatförlust till följd av jordbruk och småskalig skogsavverkning.[2]
Tagghuvad lövgroda (Anotheca spinosa) är en groda som tillhör familjen lövgrodor och finns i Latinamerika.
Anotheca spinosa là một loài ếch thuộc họ Nhái bén. Nó là đại diện duy nhất của chi Anotheca và không bị đe dọa tuyệt chủng.[1]
Loài này có ở Costa Rica, Honduras, México, và Panama. Môi trường sống tự nhiên của chúng là rừng ẩm vùng đất thấp nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới và vùng núi ẩm nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới. Chúng hiện đang bị đe dọa vì mất môi trường sống.
Bài viết liên quan đến họ Nhái bén (Hylidae) này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Anotheca spinosa là một loài ếch thuộc họ Nhái bén. Nó là đại diện duy nhất của chi Anotheca và không bị đe dọa tuyệt chủng.
Loài này có ở Costa Rica, Honduras, México, và Panama. Môi trường sống tự nhiên của chúng là rừng ẩm vùng đất thấp nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới và vùng núi ẩm nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới. Chúng hiện đang bị đe dọa vì mất môi trường sống.
