The family Leptoceridae are a family of caddisflies often called "long-horned caddisflies". Leptoceridae is the second largest family of caddisflies with more than 1500 species in around 45 genera.[1] The main identifying feature of most Leptoceridae is that their antennae are longer than those of other caddisflies. There is one genus with short antennae (Ceraclea), but it is easily identified by the pair of dark curved lines on the mesonotum.
The type genus for Leptoceridae is Leptocerus W.E. Leach, 1815.[2]
These 53 genera belong to the family Leptoceridae:
Data sources: i = ITIS,[2] c = Catalogue of Life,[3] g = GBIF,[4] b = Bugguide.net[5]
Ceraclea dissimilis 
Triaenodes The family Leptoceridae are a family of caddisflies often called "long-horned caddisflies". Leptoceridae is the second largest family of caddisflies with more than 1500 species in around 45 genera. The main identifying feature of most Leptoceridae is that their antennae are longer than those of other caddisflies. There is one genus with short antennae (Ceraclea), but it is easily identified by the pair of dark curved lines on the mesonotum.
The type genus for Leptoceridae is Leptocerus W.E. Leach, 1815.
Les Leptoceridae (leptoceridés en français) forment une famille d'insectes de l'ordre des trichoptères. Elle compte en Europe six genres :
De Leptoceridae zijn een familie van schietmotten. De familie telt circa 45 geslachten in twee onderfamilies.
De Leptoceridae zijn een familie van schietmotten. De familie telt circa 45 geslachten in twee onderfamilies.
Leptoceridae er en gruppe (familie) av insekter som hører til ordenen vårfluer (Trichoptera). Larvene lever i ferskvann. De voksne lever ikke langt fra vannet de vokser opp i. Disse vårfluene kjennes vanligvis lett på sine svært lange antenner.
Små til middelsstore vårfluer som særlig kan kjennes på de lange, ofte hvite, antennene, som kan være flere ganger så lange som kroppen. De ligner ikke noe særlig på andre vårfluer, derimot har de en overflatisk likhet med sommerfugl-familien svepemøll (Adelidae). De innerste leddene på antennene og de lange maksillarpalpene er ofte kledt med utstående hår som gjør at de ligner piperensere.
Leptoceridae er utbredt i alle verdensdeler. Sammen med Hydroptilidae er den trolig én av de to mest artsrike vårflue-familiene.
Leptoceridae blir delt inn i ca. 45 slekter.
Leptoceridae er en gruppe (familie) av insekter som hører til ordenen vårfluer (Trichoptera). Larvene lever i ferskvann. De voksne lever ikke langt fra vannet de vokser opp i. Disse vårfluene kjennes vanligvis lett på sine svært lange antenner.
Multimedia w Wikimedia Commons Leptoceridae – (wąsatkowate za Kinelem, Krasuckim i Noskiewiczem, niprzyrówkowate za Dziędzielewiczem) rodzina owadów wodnych z rzędu chruścików (Trichoptera). W Polsce występuje 38 gatunków zaliczonych do 8 rodzajów. Larwy wszystkich gatunków budują przenośne domki z przędzy jedwabnej oraz innych materiałów: ziaren piasku, części roślinnych i detrytusu. Niektóre larwy potrafią pływać wraz z domkiem (np. gatunki z rodzaju Leptocerus, Triaenodes, Ylodes), wykorzystując długie odnóża trzeciej pary, zaopatrzone w liczne włoski. Są to chruściki zróżnicowane ekologicznie (są dobrymi bioindykatorami), najliczniej zasiedlają jeziora i rzeki. Wśród Leptoceridae są drapieżniki (np. Oecetis), roślinożercy i detrytusożercy, niektóre odżywiają się gąbkami. Ze względu na sposób zdobywania pokarmu możemy w tej rodzinie wyróżnić zbieraczy i rozdrabniaczy.
Rodzaje występujące w Polsce (w przypadku gdy rodzaj reprezentowany jest tylko przez jeden gatunek – podano nazwę gatunkową):
Leptoceridae – (wąsatkowate za Kinelem, Krasuckim i Noskiewiczem, niprzyrówkowate za Dziędzielewiczem) rodzina owadów wodnych z rzędu chruścików (Trichoptera). W Polsce występuje 38 gatunków zaliczonych do 8 rodzajów. Larwy wszystkich gatunków budują przenośne domki z przędzy jedwabnej oraz innych materiałów: ziaren piasku, części roślinnych i detrytusu. Niektóre larwy potrafią pływać wraz z domkiem (np. gatunki z rodzaju Leptocerus, Triaenodes, Ylodes), wykorzystując długie odnóża trzeciej pary, zaopatrzone w liczne włoski. Są to chruściki zróżnicowane ekologicznie (są dobrymi bioindykatorami), najliczniej zasiedlają jeziora i rzeki. Wśród Leptoceridae są drapieżniki (np. Oecetis), roślinożercy i detrytusożercy, niektóre odżywiają się gąbkami. Ze względu na sposób zdobywania pokarmu możemy w tej rodzinie wyróżnić zbieraczy i rozdrabniaczy.
Rodzaje występujące w Polsce (w przypadku gdy rodzaj reprezentowany jest tylko przez jeden gatunek – podano nazwę gatunkową):
Adicella Ylodes Triaenodes Erotesis baltica Mystacides Athripsodes Ceraclea Setodes Leptocerus Paroecetis strucki OecetisLånghornssländor (Leptoceridae från grekiskan "leptos"= tunn + "keras; keratos"= horn) är den näst största familjen inom insektsordningen nattsländor (Trichoptera).[1] Utbredningen för familjen är världsvid och det finns omkring 1 800 kända arter[1]. Familjen delas traditionellt in i två underfamiljer; Leptocerinae, som kan hittas världen över, och Triplectidinae, som finns i australienska och oceanska regionen. Nyligen upphöjdes ytterligare två grupper till nya underfamiljer.[1] Familjen karakteriseras av de ovanligt långa antennerna, 2 till 3 gånger längre än framvingarna. Därav namnet Långhornssländor. År 1815 beskrevs familjen av W.E Leach.[2]
Långhornssländorna har ett karakteristiskt utseende. Kroppslängden varierar inom familjen från 5–17 mm med vingspann från 10 till 40 mm.[3] Antennerna hos vuxna långsländor är trådlika samt mycket långa och hårlösa, vanligen 2–3 gånger längre än framvingarna. Maxillarpalperna består av 5 segment hos båda könen. Långhornssländor saknar punktögon (ocelli).[1]
Dessutom karaktäriseras familjen av två rader av små hål på den främre delen av mellankroppens mittersta ryggsegment (mesoscutum), istället för håriga vårtor som hos många andra nattsländefamiljer.[1]
Det finns en del arter som har ljust färgade och skimrande hår och fjäll på vingarna (släktet Nectopsyche).[4] Antennerna är längre hos hanarna än hos honorna. Storlekarna varierar inom familjen från väldigt små till relativt stora med vingspann från 10 till 40 mm.[3]
Det finns tre olika karaktärer som särskiljer leptoceridlarver från andra familjer. Den första karaktären är att antennerna är 8 gånger längre än bredden. Den andra karaktären är de långa bakbenen. Den sista urskiljningen är att mellankroppens bakersta segment på undersidan (metasternum) har minst två hårborstar.[1]
Denna familj förekommer över hela världen men de olika underfamiljerna har olika utbredning. Leptocerinae finner man över hela världen och Triplectidinae finner man sydväst om den indiska oceanen samt i neotropikerna.[2]
Leptoceridlarven
Larverna är akvatiska, en del arter är dagaktiva och kan ses flyga över vatten där vegetation finns.[5]
Alla arter inom familjerna lägger sina ägg i vatten förutom en art, Leptorussa darlingtoni som lägger sina ägg på marken. Förpuppningen är den kortaste fasen av livscykeln. Uppkomst sker i oktober till maj beroende på art.[5]
Larvernas bo består av olika material som exempelvis sandkorn, växtdelar, kvistar eller silke. Larvhusen är vanligtvis tubformade och väldigt sällan tillplattade. Det har förekommit att vissa larver tar över andras övergivna bon.[4]
Vissa larver som i Sydamerika och Australien äter avföring av andra djur, medan vissa är predatorer. Ett släkte, Ceraclea, har rapporterats äta sötvattensvampar.[1] Det mittersta segmentet på ryggsidan av larvens mellankropp (mesonotum) kan antingen vara membranöst eller med ett par små, krökta plattor; klorna på bak- och mellanbenen är lika i längd; antennerna är åtminstone 8 gånger längre än breda.[1]
Leptoceridae delas numera in i fyra underfamiljer, varav bara Leptocerinae finns representerat i Sverige:
Antalet påträffade och bofasta släkten i Sverige: 10.
Antalet påträffade och bofasta arter i Sverige: 30.[6]
Wikimedia Commons har media som rör långhornssländor.
Wikispecies har information om Leptoceridae.
Långhornssländor (Leptoceridae från grekiskan "leptos"= tunn + "keras; keratos"= horn) är den näst största familjen inom insektsordningen nattsländor (Trichoptera). Utbredningen för familjen är världsvid och det finns omkring 1 800 kända arter. Familjen delas traditionellt in i två underfamiljer; Leptocerinae, som kan hittas världen över, och Triplectidinae, som finns i australienska och oceanska regionen. Nyligen upphöjdes ytterligare två grupper till nya underfamiljer. Familjen karakteriseras av de ovanligt långa antennerna, 2 till 3 gånger längre än framvingarna. Därav namnet Långhornssländor. År 1815 beskrevs familjen av W.E Leach.
Leptoceridae (лат.) — семейство ручейников подотряда Integripalpia. 1500 видов.[1]
Всесветно. В России более 10 родов и около 75 видов.[2] В Европе около 100 видов.[3] Древнейшая находка семейства - личинка †Creterotesis coprolithica, обнаруженная в раннемеловых отложениях местонахождения Байса (республика Бурятия)[4]. Всего известно 14 ископаемых видов Leptoceridae[5].
Мелкого и среднего размера ручейники с длинными усиками. Голова короткая, широкая оцеллии отсутствуют. Нижнечелюстные щупики самок и самцов состоят из 5 члеников. Личинки живут на дне водоёмом разного типа (озёра, пруды, болота, ручьи, реки). Тип питания разнообразный (фитофаги, детритофаги, хищники), некоторые виды могут повреждать рис и другие культурные растения. Зимует предкуколка.[2]
Второе крупнейшее семейство ручейников, включающее более 1500 видов.[1] 2 подсемейства, более 10 триб и около 45 родов.[6]
Leptoceridae (лат.) — семейство ручейников подотряда Integripalpia. 1500 видов.
.jpg)
