dcsimg

Microtus fortis ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Microtus fortis és una espècie de rosegador de la família dels cricètids. Viu a la Xina, Corea del Nord, Corea del Sud, Mongòlia i Rússia. El seu hàbitat natural són les zones humides. Possiblement està amenaçat pels incendis espontanis o provocats.[1]

Referències

En altres projectes de Wikimedia:
Viquiespècies
Viquiespècies
  1. Batsaikhan, N.; Tsitsulina, K. Microtus fortis. UICN 2016. Llista Vermella d'espècies amenaçades de la UICN, edició 2016, consultada el 23 desembre 2016.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Microtus fortis: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Microtus fortis és una espècie de rosegador de la família dels cricètids. Viu a la Xina, Corea del Nord, Corea del Sud, Mongòlia i Rússia. El seu hàbitat natural són les zones humides. Possiblement està amenaçat pels incendis espontanis o provocats.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Schilfwühlmaus ( German )

provided by wikipedia DE

Die Schilfwühlmaus (Microtus fortis) ist eine Nagetierart aus der Gattung der Feldmäuse (Microtus) innerhalb der Wühlmäuse (Arvicolinae). Sie kommt in weiten Teilen der Volksrepublik China sowie in der Mongolei, Russland und Korea vor.

Merkmale

Die Schilfwühlmaus erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 12,0 bis 13,9 Zentimetern mit einem Schwanz von 4,8 bis 6,7 Zentimetern Länge. Die Hinterfußlänge beträgt 22 bis 25 Millimeter, die Ohrlänge 13 bis 15 Millimeter. Sie ist damit eine große Art der Feldmäuse mit einem verhältnismäßig langen Schwanz. Das Rückenfell ist dunkel rötlich braun, die Körperseiten sind sandfarben braun und gehen in die gräuliche Bauchseite über. Der Schwanz ist zweifarbig, die Oberseite ist dunkelbraun und die Unterseite weißlich braun. Die Oberseiten der Füße und Hände sind hellbraun. Die Sohlen der Hinterfüße besitzen – im Gegensatz zu den üblichen sechs – nur fünf Zehenballen, manchmal ist ein rudimentär ausgebildeter sechster Ballen vorhanden.[1]

Die Molaren M2 besitzen sowohl an der Lippen- wie auch an der Zungenseite je drei Schmelzfalten und bilden am Vorderende des Zahnes sein „C“, wobei der obere Arm des C weiter auf die linguale Seite übergreift als der untere. Der erste untere Molar M1 besitzt an der Lippenseite drei und an der Zungenseite vier Falten.[1][2]

Verbreitung

Die Schilfwühlmaus kommt in weiten Teilen der Volksrepublik China sowie in der Mongolei, Russland und Korea vor. In China ist sie in Jiangsu, Shanghai, Anhui, Zhejiang, Jiangxi, Hunan, Hubei, Liaoning, Jilin, Shaanxi, Nei Mongol, Fujian und Heilongjiang anzutreffen.[1] In Russland kommt sie im Amurbecken vor und in der Mongolei befinden sich die Verbreitungsgebiete im Bereich des Ulz-Flusses, der Hustai-Bergregion in der Mongol-Daguur-Steppe, am Eröö im westlichen Chentii-Gebirge sowie in der Ost-Mongolei und im Ikh-Hyangan-Gebirge.[3]

Lebensweise

Die Schilfwühlmaus lebt in feuchten Lebensräumen, vor allem in Bereichen von Seeufern und den Uferregionen von Flüssen und Strömen mit dichter Vegetation in Ufernähe. Obwohl sie die direkte Ufernähe als Lebensraum bevorzugen können die Tiere auch in benachbarte Regionen und landwirtschaftliche Flächen vordringen, vor allem im Frühjahr und Sommer bei steigenden Wasserspiegeln. Dieses Vordringen umfasst maximal 5 Kilometer und bei Rückgang des Wasserspiegels kehren auch die Tiere zurück zum Ufer. Darüber hinaus kommen sie im Marschland in Waldgebieten und der Steppe bis in Höhen von etwa 2000 Metern vor.[1]

 src=
Paarung der Schilfwühlmaus

Die Tiere ernähren sich herbivor, wobei sich die Nahrungszusammensetzung abhängig von der Feuchte und Trockenheit ändern kann. Während der Phasen mit starkem Wachstum der Vegetation ernähren sie sich vor allem von grünen Grashalmen und Blättern. Im Spätsommer und Herbst sammeln sie Pflanzenmaterial und lagern es im Bau ein. Sie ernähren sich im Winter von diesem trockenen Material sowie von Rinden, Wurzeln und Schilf. Die Schilfwühlmaus ist sowohl tagsüber wie auch nachts aktiv. Sie bewegt sich an Land langsam vorwärts, ist jedoch ein exzellenter Schwimmer. Die Tiere graben Höhlensysteme unterschiedlicher Komplexität als Baue, abhängig von der lokalen Bodenbeschaffenheit. In gut entwässerten Böden bauen sie Gangsysteme in 10 bis 15 Zentimetern Tiefe und von etwa 120 bis 150 Zentimetern Gesamtlänge. Vom Hauptgang gehen mehrere Sackgassen sowie Zugänge zu Lagerräumen und Nestkammern ab. Der Bau besitzt zudem mehrere Fluchtausgänge. In sehr nassen Böden oder stark durchwurzelten Böden sind die Baue flacher und weniger komplex. In Sumpfgebieten oder auf bewachsenen Sandbänken bauen die Tiere mehrere runde oberirdische Nester mit 25 bis 30 Zentimetern Durchmesser aus Pflanzenmaterial, die durch Pfade miteinander verbunden sind.[1]

Die Fortpflanzungszeit reicht vom April bis zum November, in der Zeit können die Tiere bis zu sechs Würfe mit jeweils durchschnittlich 5 Jungtieren bekommen. Die Tragzeit beträgt 20 Tage, der Abstand zwischen zwei Würfen 40 bis 45 Tage. Die Weibchen werden nach 3,5 bis 4 Monaten geschlechtsreif, die Männchen etwas später.[1]

Systematik

Die Schilfwühlmaus wird als eigenständige Art innerhalb der Feldmäuse (Microtus) eingeordnet, die aus mehr als 60 Arten besteht. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von dem deutsch-russischen Zoologen Eugen Büchner, der die Art anhand von Individuen aus dem Ordos-Plateau am Gelben Fluss (Hwang Ho) in der Inneren Mongolei beschrieb.[2] Sie wird der Untergattung Alexandromys innerhalb der Feldmäuse zugeordnet.[2]

Darrin Lunde und Andrew T. Smith beschreiben in Smith & Yan Xie 2009 für das Verbreitungsgebiet in China fünf Unterarten:[1]

  • Microtus fortis fortis: in Shaanxi und im Süden von Nei Mongol.
  • Microtus fortis calamorum: in Jiangsu, Shanghai, Anhui, Zhejiang, Jiangxi, Hunan und Hubei.
  • Microtus fortis dolichocephalus: in Liaoning, Jilin und Nei Mongol.
  • Microtus fortis fujianensis: in Fujian
  • Microtus fortis pelliceus: in Heilongjiang, Jilin und dem Nordosten von Nei Mongol.

Status, Bedrohung und Schutz

Die Schilfwühlmaus wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als nicht gefährdet (least concern) eingeordnet.[3] Begründet wird dies mit dem sehr großen Verbreitungsgebiet und dem häufigen Vorkommen der Art.[3] Potenzielle Gefährdungsrisiken für die Art sind nicht bekannt. Regional können Lebensraumverluste durch Umwandlung der Habitate in Siedlungen und Nutzflächen sowie Brände ein Gefährdungspotenzial haben. Auch die Austrocknung von Wasserstellen in Teilen des Lebensraumes beeinflusst die Bestände die Art.[3]

Belege

  1. a b c d e f g Darrin Lunde, Andrew T. Smith: Reed Vole. In: Andrew T. Smith, Yan Xie: A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press, Princeton NJ 2008, ISBN 978-0-691-09984-2, S. 230–231.
  2. a b c Microtus (Alexandromys) fortis. In: Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (Hrsg.): Mammal Species of the World. A taxonomic and geographic Reference. 2 Bände. 3. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
  3. a b c d Microtus fortis in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2016.2. Eingestellt von: N. Batsaikhan, K. Tsytsulina, 2008. Abgerufen am 29. Oktober 2016.

Literatur

  • Darrin Lunde, Andrew T. Smith: Reed Vole. In: Andrew T. Smith, Yan Xie: A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press, Princeton NJ 2008, ISBN 978-0-691-09984-2, S. 230–231.

Weblinks

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Schilfwühlmaus: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Die Schilfwühlmaus (Microtus fortis) ist eine Nagetierart aus der Gattung der Feldmäuse (Microtus) innerhalb der Wühlmäuse (Arvicolinae). Sie kommt in weiten Teilen der Volksrepublik China sowie in der Mongolei, Russland und Korea vor.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Reed vole

provided by wikipedia EN

The reed vole (Alexandromys fortis) is a species of vole.[2][3] It is found in northern and central Eurasia, including northern China and the Korean Peninsula. This species is somewhat larger and longer-tailed than most other voles.

Description

The reed vole is one of the largest voles in the genus Alexandromys. Adults grow to a head-and-body length of 120 to 139 mm (4.7 to 5.5 in) with a tail of 48 to 67 mm (1.9 to 2.6 in). The fur on the back is dark tawny-brown and the flanks are buffish brown, blending gradually into the greyish underparts. The upper side of the feet are light brown and the tail is bicoloured, the upper side being dark brown and the underside whitish.[4]

Distribution

The reed vole is native to eastern Asia. Its range includes the Trans-Baikal region of Russia, the Amur River Basin, northeastern Mongolia, eastern China and North and South Korea. Its typical habitat is steppe and forest steppe where it is found near lakes and watercourses, among coarse vegetation and in wet meadows and marshes.[1] It may move into adjoining agricultural or vacant land when its habitat is flooded as sometimes happens in spring and summer, but seldom travels more than 5 km (3.1 mi) and returns to its waterside haunts when the flooding subsides. Its maximum altitude is about 2,000 m (6,600 ft) above sea level.[4]

Behaviour

The reed vole is active both by day and night. It moves rather slowly on land but is an excellent swimmer. In well-drained soil, it digs fairly complex burrows with side passages, nesting chambers, storage rooms and multiple entrances; its passages can extend to 120–150 cm (1.3–1.6 yd). In particularly wet environments the burrows may be shallow or mere ruts on the surface of the ground. Close to lakes and watercourses, spherical nests up to 30 cm (12 in) in diameter are sometimes built hidden in thick vegetation, several nests sometimes occurring close to each other with well-worn paths between them. In the spring and summer, reed voles mainly eat shoots and leaves, as well as the stems of grasses. In the autumn they gather grain and pieces of grass and store them in their burrows and at this time of year they also feed on bark, roots and the pith of reeds but leaves seem to be their favourite food.[4]

Breeding takes place between April and November. In favourable conditions there may be six litters during the season, each consisting of about five offspring. The gestation period is about twenty days with females becoming sexually mature by about four months and males at a slightly older age.[4]

Status

The reed vole is a common species over much of its wide range and no particular threats have been identified, so the International Union for Conservation of Nature has assessed its conservation status as being of "least concern".[1]

References

  1. ^ a b c d Batsaikhan, N.; Tsytsulina, K. (2017) [errata version of 2016 assessment]. "Microtus fortis". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T13430A115112605. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T13430A22350311.en.
  2. ^ "Alexandromys fortis". ASM Mammal Diversity Database. American Society of Mammalogists.
  3. ^ Musser, G.G.; Carleton, M.D. (2005). "Superfamily Muroidea". In Wilson, D.E.; Reeder, D.M (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Johns Hopkins University Press. pp. 997–998. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  4. ^ a b c d Andrew T. Smith; Yan Xie (2008). A guide to the mammals of China. Princeton University Press. pp. 230–231. ISBN 978-0-691-09984-2.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Reed vole: Brief Summary

provided by wikipedia EN

The reed vole (Alexandromys fortis) is a species of vole. It is found in northern and central Eurasia, including northern China and the Korean Peninsula. This species is somewhat larger and longer-tailed than most other voles.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Microtus fortis ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Microtus fortis es una especie de roedor de la familia Cricetidae.

Distribución geográfica

Se encuentra al norte y en el centro de Eurasia, incluyendo el norte de la China y la Península de Corea.

Referencias

  1. «Microtus fortis». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2022 (en inglés). ISSN 2307-8235.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Microtus fortis: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

Microtus fortis es una especie de roedor de la familia Cricetidae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Microtus fortis ( Basque )

provided by wikipedia EU

Microtus fortis Microtus generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)Mammals - full taxonomy and Red List status Ugaztun guztien egoera 2008an
  2. Büchner (1889) Cricetidae Wiss. Res. Przewalski's Cent.- Asien. Reisen.

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Microtus fortis: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Microtus fortis Microtus generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Microtus fortis ( French )

provided by wikipedia FR

Campagnol de Reed

Le campagnol de Reed[1] (Microtus fortis) est une espèce de petits rongeurs de la famille des Cricetidés. On la trouve dans le nord et le centre de l'Eurasie, y compris le nord de la Chine et la péninsule Coréenne. Cette espèce est un peu plus grande que la plupart des autres campagnols.

Description

Le campagnol de Reed est un des plus grands campagnols du genre Microtus. Les adultes atteignent une longueur, de la tête et du corps, de 120 à 139 mm avec une queue de 48 à 67 mm. La fourrure de son dos est fauve-brun et ses flancs sont bruns, mélangeant progressivement avec du gris dans les parties inférieurs. La face supérieure de ses pieds est brun-clair et sa queue est bicolore, la partie supérieure étant brun-foncé et la partie inférieure blanche.

Distribution

Le campagnol de Reed est originaire d'Asie Orientale. Sa zone de répartition comprend la région russe de Transbaïkalie, le bassin du fleuve Amour, le nord de la Mongolie, l'est et le nord de la Chine, la Corée du Nord et du Sud. Ses principales habitats sont la steppe et la steppe boisée ou il se trouve à proximité des lacs, des cours d'eau, dans la végétation dense, les prairies et les marais. Son altitude maximale est d'environ 2 000 mètres.

Sous-espèces

Le campagnol de Reed possède 7[2] sous-espèces décrites et 2 autres probable :

  • Microtus fortis calamorum (Thomas, 1902)
  • Microtus fortis dolichocephalus (Mori, 1930)
  • Microtus fortis fortis (Büchner, 1889)
  • Microtus fortis fujianensis (, 1981)
  • Microtus fortis michnoi (Loukashkin, 1938)
  • Microtus fortis pelliceus (Thomas, 1911)
  • Microtus fortis uliginosus (Jones & Johnson, 1955)
  • Microtus fortis saxatilis ? (Pallas, 1779)
  • Microtus fortis superus ? (Thomas, 1911)

Statut

Le campagnol de Reed est une espèce qui ne présente aucune menace particulière, c'est pour cela que la Union internationale pour la conservation de la nature a évalué son état de conservation comme étant de « préoccupation mineure ».

Voir aussi

Notes et références

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Microtus fortis: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Campagnol de Reed

Le campagnol de Reed (Microtus fortis) est une espèce de petits rongeurs de la famille des Cricetidés. On la trouve dans le nord et le centre de l'Eurasie, y compris le nord de la Chine et la péninsule Coréenne. Cette espèce est un peu plus grande que la plupart des autres campagnols.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Chinese woelmuis ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De Chinese woelmuis (Microtus fortis) is een zoogdier uit de familie van de Cricetidae. De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Büchner in 1889.

Bronnen, noten en/of referenties
Geplaatst op:
05-08-2012
Dit artikel is een beginnetje over biologie. U wordt uitgenodigd om op bewerken te klikken om uw kennis aan dit artikel toe te voegen. Beginnetje
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Nornik wschodni ( Polish )

provided by wikipedia POL

Nornik wschodni (Microtus fortis) – gatunek gryzonia z rodziny chomikowatych, występujący we wschodniej Azji[2][3].

Klasyfikacja

Gatunek został opisany naukowo w 1889 roku przez E. Büchnera. Według różnych autorów należy on do podgatunku Alexandromys lub nominatywnego Microtus. Skamieniałości plejstoceńskich norników z wysp Riukiu i Honsiu zostały zidentyfikowane jako przedstawiciele M. fortis, co wskazywałoby na większy zasięg występowania tych gryzoni w przeszłości[3].

Biologia

Nornik wschodni żyje na Dalekim Wschodzie Azji: we wschodnich i północno-wschodnich Chinach, w północnej części Półwyspu Koreańskiego i w enklawie w jego centrum, w południowo-wschodniej Rosji, na wschód i południe od jeziora Bajkał i w północnej Mongolii. Występują na podmokłych śródleśnych łąkach, wybrzeżach jezior i cieków wodnych, gdzie występuje gęsta roślinność. W czasie wezbrań wód na wiosnę i we wczesnym lecie, lub przy nadmiernym rozroście populacji, mogą zajmować obszary rolnicze. Okres rozrodczy trwa od kwietnia do listopada. Ciąża trwa 20 dni, samica może rodzić młode w odstępie 40–45 dni. Samice osiągają dojrzałość płciową w wieku 3,5–4 miesięcy, samce nieco później[2].

Populacja

Populacja nornika wschodniego jest duża, występuje on na znacznym terytorium, jednak może mu grozić utrata siedlisk wskutek suszy, pożarów i osuszania terenów wilgotnych, związanego z działalnością ludzką lub przyczynami naturalnymi. W Chinach i Rosji jest pospolity, w Mongolii ok. 14% zasięgu obejmują tereny chronione. Jest on uznawany za gatunek najmniejszej troski[2].

Przypisy

  1. Microtus fortis, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b c d Microtus fortis. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  3. a b Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Microtus (Alexandromys) fortis. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 2015-08-20]
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Nornik wschodni: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Nornik wschodni (Microtus fortis) – gatunek gryzonia z rodziny chomikowatych, występujący we wschodniej Azji.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Microtus fortis ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Microtus fortis[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Eugen Büchner 1889. Microtus fortis ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Arten blir 12,0 till 13,9 cm lång (huvud och bål) och har en 4,8 till 6,7 cm lång svans. Bakfötterna är 2,2 till 2,5 cm långa och öronen är 1,3 till 1,5 cm stora. Den mörk rödbruna pälsen på ovansidan blir ljusare och mer gråaktig fram mot undersidan. Svansen är uppdelad i en mörkbrun ovansida och en vit undersida. På fram- och baktassar förekommer ljusbrun päls.[6]

Denna sork förekommer med flera från varandra skilda populationer i östra Asien. Den hittas i Ryssland, Mongoliet, på Koreahalvön och i Kina. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet. Habitatet utgörs främst av den täta växtligheten intill vattenansamlingar som floder, insjöar och bäckar. Vid översvämningar under vårfloden lever arten på angränsande odlingsmark.[1]

Honor kan ha upp till 6 kullar mellan april och november med cirka 5 ungar per kull. Dräktigheten varar ungefär 20 dagar. Könsmognaden infaller för honor efter 3,5 till 4 månader och för hanar något senare.[1]

Källor

  1. ^ [a b c d] 2008 Microtus fortis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus fortis
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+fortis/match/1. Läst 24 september 2012.
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Andrew T. Smith, Yan Xie (2008). Microtus fortis. A Guide to the Mammals of China. Princeton NY: Princeton University Press. sid. 230. ISBN 978-0-691-09984-2

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Microtus fortis: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Microtus fortis är en däggdjursart som beskrevs av Eugen Büchner 1889. Microtus fortis ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Arten blir 12,0 till 13,9 cm lång (huvud och bål) och har en 4,8 till 6,7 cm lång svans. Bakfötterna är 2,2 till 2,5 cm långa och öronen är 1,3 till 1,5 cm stora. Den mörk rödbruna pälsen på ovansidan blir ljusare och mer gråaktig fram mot undersidan. Svansen är uppdelad i en mörkbrun ovansida och en vit undersida. På fram- och baktassar förekommer ljusbrun päls.

Denna sork förekommer med flera från varandra skilda populationer i östra Asien. Den hittas i Ryssland, Mongoliet, på Koreahalvön och i Kina. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet. Habitatet utgörs främst av den täta växtligheten intill vattenansamlingar som floder, insjöar och bäckar. Vid översvämningar under vårfloden lever arten på angränsande odlingsmark.

Honor kan ha upp till 6 kullar mellan april och november med cirka 5 ungar per kull. Dräktigheten varar ungefär 20 dagar. Könsmognaden infaller för honor efter 3,5 till 4 månader och för hanar något senare.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Полівка велика ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Опис

Цей вид дещо більший і має більший хвіст, ніж більшість інших полівок. Доросла особа має розмір тіла 12-18 см в довжину, а хвіст 4.7-5.7 см.

Поширення

Цей вид проживає в північно-східній Євразії, у тому числі в північному Китаї і на Корейському півострові.

Відтворення

Розмноження відбувається з квітня по листопад, буває до шести приплодів (5 дитинчат у виводку) в сприятливі роки. Вагітність триває близько 20 днів, інтервал між виводками становить 40-45 днів. Самиці досягають статевої зрілості на 3,5-4 місяці, самці — дещо пізніше.

Посилання

Musser, G. G. and M. D. Carleton. 2005. Superfamily Muroidea. Pp. 894-1531 in Mammal Species of the World a Taxonomic and Geographic Reference. D. E. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.

Зовнішні посилання

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Microtus fortis ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Microtus fortis là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Büchner mô tả năm 1889.[2]

Chú thích

  1. ^ Batsaikhan, N.; Tsytsulina, K. (2008). Microtus fortis. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2013.2. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 7 tháng 10 năm 2014.
  2. ^ a ă Wilson, D. E.; Reeder, D. M. biên tập (2005). “Microtus fortis”. Mammal Species of the World . Baltimore: Nhà in Đại học Johns Hopkins, 2 tập (2.142 trang). ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến họ gặm nhấm Cricetidae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Microtus fortis: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Microtus fortis là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Büchner mô tả năm 1889.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

东方田鼠 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科
二名法 Microtus fortis
(Buchner, 1889)[2]

东方田鼠学名Microtus fortis)为仓鼠科田鼠属的动物。分布于欧亚大陆中北部,南至中国大陆江西陕西安徽内蒙古甘肃黑龙江吉林山东江苏四川浙江湖南福建等地,一般生活于河湖岸、草甸、沼泽。该物种的模式产地在鄂尔多斯边缘黄河北岸。[2]

亚种

  • 东方田鼠江苏亚种学名Microtus fortis calamorum),Thomas于1902年命名。在中国大陆,分布于江西安徽山东四川江苏福建浙江湖南等地。该物种的模式产地在南京附近长江北岸。[3]
  • 东方田鼠指名亚种学名Microtus fortis fortis),Bunchner于1889年命名。在中国大陆,分布于甘肃陕西内蒙古等地。该物种的模式产地在鄂尔多斯边缘黄河北岸。[4]
  • 东方田鼠福建亚种学名Microtus fortis fujianensis),Hong于1981年命名。在中国大陆,分布于福建等地。该物种的模式产地在福建建阳。[5]
  • 东方田鼠乌苏里亚种学名Microtus fortis pelliceus),Thomas于1911年命名。在中国大陆,分布于黑龙江吉林等地。该物种的模式产地在西伯利亚东部乌苏里地区。[6]

参考文献

  1. ^ Microtus fortis. IUCN Red List of Threatened Species 2008. International Union for Conservation of Nature. 2008.
  2. ^ 2.0 2.1 中国科学院动物研究所. 东方田鼠. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-03-27]. (原始内容存档于2016-03-05).
  3. ^ 中国科学院动物研究所. 东方田鼠江苏亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-03-27]. (原始内容存档于2016-03-05).
  4. ^ 中国科学院动物研究所. 东方田鼠指名亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-03-27]. (原始内容存档于2016-03-05).
  5. ^ 中国科学院动物研究所. 东方田鼠福建亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-03-27]. (原始内容存档于2016-03-05).
  6. ^ 中国科学院动物研究所. 东方田鼠乌苏里亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-03-27]. (原始内容存档于2016-03-05).
 src= 维基物种中的分类信息:东方田鼠
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

东方田鼠: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

东方田鼠(学名:Microtus fortis)为仓鼠科田鼠属的动物。分布于欧亚大陆中北部,南至中国大陆江西陕西安徽内蒙古甘肃黑龙江吉林山东江苏四川浙江湖南福建等地,一般生活于河湖岸、草甸、沼泽。该物种的模式产地在鄂尔多斯边缘黄河北岸。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

オオハタネズミ ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
オオハタネズミ 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 哺乳綱 Mammalia : ネズミ目 Rodentia 上科 : ネズミ上科 Myomorpha : キヌゲネズミ科 Cricetidae 亜科 : ハタネズミ亜科 Arvicolinae : ハタネズミ属 Microtus : オオハタネズミ M. fortis 学名 Microtus fortis
(Buchner, 1889) 和名 オオハタネズミ 英名 Reed vole

オオハタネズミ は、キヌゲネズミ科に属するネズミ中国に広く生息するハタネズミである。ヨシハタネズミともいう。

名称[編集]

中国では「東方田鼠」を標準名とし、別名「長江田鼠」などといい、地方名に「地猴」(福建省)などがある。

形態[編集]

一般のハタネズミより若干大きい。頭は丸く大きい。体長12-15cm。口先は短く、頬袋を持ち、大きく膨らませることができる。耳は毛に隠れるくらい短く丸い。尾の長さは体長の1/3の長さより若干長い。メス乳頭は4対。茶褐色の毛が手や足にも生えている。頭から尻にかけての毛は濃い茶褐色で、側面はやや薄い。腹部の毛は白い。

生態[編集]

生息地域[編集]

中央ユーラシア大陸中国朝鮮半島にかけて生息する。 中国では北は黒龍江省から南は広東省まで幅広く生息する(黒龍江、吉林、遼寧、内モンゴル、山東、陝西、寧夏、安徽、江蘇、上海、浙江、江西、湖北、湖南、貴、広西、広東、福建等の省、市、自治区)。

生息環境[編集]

オオハタネズミは、窪地や水のある場所、草のよく茂った場所、軟らかい土壌を好む。主に稲田、湿原、砂地、林地に生息する。オオハタネズミの巣穴の特徴は一箇所に沢山のトンネル口を持つが浅い。構造は簡単なものである。一本のトンネルの出入り口は地形によって数個から十数個と異なる。洞庭湖に作った巣穴の中には80個以上もの出入り口があったものもある。

習性[編集]

昼夜とも外で活動するが、夜の活動のほうが多い。水泳が得意で潜水も可能。植物の緑の部分を主食にするが、種子や樹皮、穀物、野菜等の作物を食べる時もある。特に水分の多い瓜類やサツマイモ、クワイの球茎などを好む。昆虫を食べるときもある。

繁殖[編集]

洞庭湖東のオオハタネズミは冬と春に繁殖する。一匹のメスは一年に2-4回出産し、1回の出産で4-11匹の子を産む。

人への害[編集]

2007年6月に中国の洞庭湖周辺で約20億匹ものオオハタネズミが大移動。現地の農作物に多大な被害をもたらした。大量発生は三峡ダムの工事が原因と思われる。

利用[編集]

福建省西部の客家料理では、燻製にして保存し、炒め物などの料理に再度加工することが行われている。

外部リンク[編集]

Microtus fortis, ITIS, http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=632863

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

オオハタネズミ: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語

オオハタネズミ は、キヌゲネズミ科に属するネズミ中国に広く生息するハタネズミである。ヨシハタネズミともいう。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

갈밭쥐 ( Korean )

provided by wikipedia 한국어 위키백과

갈밭쥐(학명: Microtus fortis)는 물밭쥐의 일종이다.[2] 중국 북부와 한반도를 포함하여 유라시아 북부와 중부 지역에서 발견된다. 대부분의 다른 밭쥐류보다 몸이 크고, 꼬리도 길다. 성체의 몸길이는 12–18 cm, 꼬리 길이는 4.7~5.7 cm 정도이다.

같이 보기

각주

  1. Microtus fortis. 《멸종 위기 종의 IUCN 적색 목록. 2014.2판》 (영어). 국제 자연 보전 연맹. 2008. 2014년 10월 14일에 확인함.
  2. Musser, G. G. and M. D. Carleton. 2005. Superfamily Muroidea. pp. 894–1531 in Mammal Species of the World a Taxonomic and Geographic Reference. D. E. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia 작가 및 편집자