Der Dunkelbraune Halsgrubenbock oder Grubenhalsbock, Feldbock oder Rollenschröter (Arhopalus rusticus, Syn.: Criocephalus rusticus) ist ein Käfer aus der Familie der Bockkäfer (Cerambycidae). Die Käfer kommen in Europa und Asien vor, ihre Larven entwickeln sich im Holz von Nadelbäumen.
Die Käfer werden 10 bis 30 Millimeter lang. Sie sind hellbraun bis schwarz gefärbt, haben weichhäutige Deckflügel mit je zwei bis drei schwachen Längsrippen. Auf den Seiten des Halsschildes befindet sich je eine Einwölbung. Die Augen sind sehr groß und deutlich hervortretend. Im Unterschied zu der sehr ähnlichen Art Arhopalus ferus besitzt Arhopalus rusticus zwischen den Ommatidien der Augen vereinzelt Härchen.
Sie kommen in Nadelwäldern in Europa und Asien vor. In Nord- und Ostdeutschland sind sie häufig, im Süden und Westen selten.
Die Käfer fliegen von Juli bis September. Sie sind dämmerungs- und nachtaktiv. Am Tag verstecken sie sich unter loser Rinde. Die Larven leben in Kiefernstümpfen, unter der Rinde oder an Wurzeln von toten Kiefern, selten aber auch an anderen Nadelbäumen.
Die Weibchen legen ihre Eier in geschädigte Bäume ab. Die Larven bohren zuerst nur im Bast, später dringen sie in das Holz ein. Nach 2 bis 3 Jahren verpuppen sie sich, weshalb es auch vorkommen kann, dass die Käfer aus bereits verarbeitetem Holz schlüpfen. Einmal getrocknetes Holz wird vom Halsgrubenbock jedoch nicht mehr befallen.
Zu den natürlichen Feinden des Dunkelbraunen Halsgrubenbocks zählen Spechtarten, Marderverwandte wie der Europäische Dachs oder auch Wildschweine, die als Allesfresser in verrottenden Baumstümpfen nach Fressbarem suchen.[1][2]
Einige Parasitoide befallen den Dunkelbraunen Halsgrubenbock, darunter Odontocolon dentipes und Dolichomitus mesocentrus aus der Familie der Schlupfwespen.[2] Diese beiden große Schlupfwespen-Arten legen ihre Eier nicht direkt in das Wirtstier, sondern gehören zu den Ektoparasiten, die die befallenen Larven von außen her auffressen. Das Weibchen von Dolichomitus mesocentrus besitzt bei einer Körperlänge von 3–4 Zentimetern einen Legebohrer von 4–6 Zentimetern, mit dem es in rissiges Laub- oder Nadelholz bohrt, um seine Eier auf die dort lebenden Bockkäferlarven zu legen. Gleichzeitig wird die Käferlarve gelähmt und dient nach dem Schlüpfen der Schlupfwespenlarve aus dem Ei dieser als Nahrung.[3]
Larven und Puppen des Dunkelbraunen Halsgrubenbocks gehören auch zur Beute einiger anderer räuberisch lebender Insekten. Beispielsweise attackiert die Larve der Raubfliege Laphria gibbosa die Larve des Dunkelbraunen Halsgrubenbocks.[1] Käferlarven aus der Familie der Schnellkäfer, vorwiegend aus den Gattungen Athous, Melanotus und Elater gehören ebenfalls zu den natürlichen Feinden des Dunkelbraunen Halsgrubenbocks, außerdem einige Käfer und Larven aus der Familie der Stutzkäfer wie Plegaderus saucius und Paromalus parallelepipedus.[4][2]
Der Dunkelbraune Halsgrubenbock oder Grubenhalsbock, Feldbock oder Rollenschröter (Arhopalus rusticus, Syn.: Criocephalus rusticus) ist ein Käfer aus der Familie der Bockkäfer (Cerambycidae). Die Käfer kommen in Europa und Asien vor, ihre Larven entwickeln sich im Holz von Nadelbäumen.
Arhopalus rusticus is a species of beetle in the family Cerambycidae.[1] It was described by Carl Linnaeus in his 1758 10th edition of Systema Naturae.[1]
It is a common species in the northern and central Europe, Siberia, Korea, Mongolia, Japan and northern China. It is also found across the US and has been introduced to Australia.[2][3] It tends to nest in conifers, such as the Scots pine and the Norway spruce. It tends to infest the basal part of trees up to 1.5 m in height. It is nocturnal and tends to hide under bark during the day, but is attracted to light after night.
Adults are usually 10–30 mm long. Adults are dark brown or brownish red and dull. The body is elongated and flattened and slightly haired. Elytrae have 2 or 3 parallel ridges. The antennae of females are not longer than half of the body and those of males are about two-thirds of the body length. The egg is white and elongated, and is around 0.5 mm × 1.9 mm in size. The larva is white, flattened and up to 28–39 mm long. The pupa has a length of up to 25 mm.[4]
The species are adults from mid-June through late-August. Mating occurs at sunset. Females oviposit eggs in clusters into crevices in the thick bark. One female can lay up to 800 eggs. Larvae hatch 2–3 weeks after oviposition and feed under the bark. After 4–6 weeks larvae enter the wood through oval holes and dig tunnels of 6–7 mm in width. Galleries are very similar to those of A. striatum. Larvae overwinter once or twice under the bark or in the wood. In spring or summer of the third year after mating, the larvae construct pupal chambers and chew exit holes. The pupal stage lasts 14–21 days. Adults emerge through exit holes. The species has one generation every two years.
Arhopalus rusticus is a species of beetle in the family Cerambycidae. It was described by Carl Linnaeus in his 1758 10th edition of Systema Naturae.
Arhopalus rusticus adalah spesies kumbang tanduk panjang yang tergolong famili Cerambycidae. Spesies ini juga merupakan bagian dari genus Arhopalus, ordo Coleoptera, kelas Insecta, filum Arthropoda, dan kingdom Animalia.
Larva kumbang ini biasanya mengebor ke dalam kayu dan dapat menyebabkan kerusakan pada batang kayu hidup atau kayu yang telah ditebang.
Arhopalus rusticus adalah spesies kumbang tanduk panjang yang tergolong famili Cerambycidae. Spesies ini juga merupakan bagian dari genus Arhopalus, ordo Coleoptera, kelas Insecta, filum Arthropoda, dan kingdom Animalia.
Larva kumbang ini biasanya mengebor ke dalam kayu dan dapat menyebabkan kerusakan pada batang kayu hidup atau kayu yang telah ditebang.
Rudasis gaisrasekis (Arhopalus rusticus) – ūsuočių (Cerambycidae) šeimos vabalas.
Suaugę vabalai pailgi, nuo 10 iki 27 mm, šiek tiek plokšti, rudos arba juosvai rudos spalvos. Galva trumpa, akys gana didelės, tamsios, padengtos plaukeliais. Antenų ilgis maždaug kaip pusė kūno ilgio.
Lervos vystosi po džiūstančių ar nusilpusių pušų, rečiau eglių žieve, taip pat ir medienoje. Neretas ir sausuose rąstuose ar lentose. Vystosi nuo 2 iki 4 metų, priklausomai nuo medienos sausumo.
Suaugėliai gyvena iki 45 dienų. Skraido birželio - rugsėjo vakarais, skrenda į šviesą.
Aptinkamas Europoje, Šiaurės Afrikoje, Azijoje, Šiaurės Amerikoje.
Lietuvoje dažnas spygliuočių miškuose, lentpjūvėse ar malkinėse.
Rudasis gaisrasekis (Arhopalus rusticus) – ūsuočių (Cerambycidae) šeimos vabalas.
Artikel batopik biologi ko baru babantuak rancangan. Sanak dapek mambantu Wikipedia mangambangannyo.
De bruine grootoogboktor (Arhopalus rusticus) is een keversoort uit de familie van de boktorren (Cerambycidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd in 1758 door Linnaeus.[1]
Bronnen, noten en/of referenties
Brun stubbebukk (Arhopalus rusticus) er en bille som tilhører familien trebukker (Cerambycidae). Den er nokså vanlig i barskogsområder i Sør-Norge.
En middelsstor til ganske stor (10–27 mm), avlang og noe flat, brun trebukk. Antennene er nesten så lange som halve kroppen. Hodet er kort og bredt, fasettøynene er ganske store og nyreformede, med lange hår innimellom fasettene. Pronotum er bredere enn langt, sett ovenfra rektangulært med avrundede hjørner. Det har en tydelig grop på hver side, mellom disse en grunn midtfure. Dekkvingene er parallellsidige med markerte, rettvinklede skuldre, hver vinge med to lengderibber. Beina er brune og forholdsvis korte.
Larvene utvikler seg i nylig døde furustammer, sjeldnere gran. Eggene legges i barksprekker, nær bakken for stående trær, og larven lever først en tid under barken før den gnager seg inn i veden. Larveutviklingen tar 2–3 år. De voksne billene er nattaktive, og kommer gjerne til lys. Om dagen gjemmer de seg i barksprekker. Til tross for at de ikke tar næring til seg som voksne kan de leve opptil 45 dager.
Arten er utbredt over praktisk talt hele Palearktis, unntatt de nordligste delene. I Norge finnes den nord til det sørligste Nordland.
Brun stubbebukk (Arhopalus rusticus) er en bille som tilhører familien trebukker (Cerambycidae). Den er nokså vanlig i barskogsområder i Sør-Norge.
Arhopalus rusticus é uma espécie de insetos coleópteros polífagos pertencente à família Cerambycidae.[1] A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Arhopalus rusticus é uma espécie de insetos coleópteros polífagos pertencente à família Cerambycidae. A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Brun barkbock (Arhopalus rusticus) är en skalbagge i familjen långhorningar som huvudsakligen lever i tallskogar.
Brun barkbock blir mellan 10 och 27 millimeter lång. Kroppen är långsmal och platt med brun eller brunsvart färg. Ögonen är påfallande stora och är behårade, vilket skiljer brun barkbock från den närstående arten kustbarkbock. Ögonen har ingen djup inskärning i framkanten som till exempel allmän barkbock har. Ett annat kännetecken är bakbenens tredje fotsegment som är djupt kluvet. [1]
Larven blir högst 35 millimeter lång och har tre par ben. Det bakersta ryggsegmentet har två små kitintaggar.[1]
Brun barkbock lever i barrskog, främst på tall i sällsynta fall även på gran. Larven lever i död ved, både i lågor och nära marken på stående träd. De attraheras också av brandskadade träd. Den vuxna skalbaggen är nattaktiv och påträffas från slutet av juni till slutet av augusti. De kan lockas till utomhusbelysning. Det tar mellan två och tre år innan larven är färdigutvecklad. Den förpuppas oftast i juni. Den vuxna skalbaggen lever i upp till 45 dagar trots att den inte intar någon föda. [1]
Brun barkbock förekommer ganska allmänt i hela Sverige utom i fjällen. Den finns även i Danmark, Finland och delar av Norge. Den finns i en stor del av Europa, Nordafrika, Mindre Asien och vidare österut genom Ryssland till Stilla Havet och Japan. [1]
Wikimedia Commons har media som rör brun barkbock.
Brun barkbock (Arhopalus rusticus) är en skalbagge i familjen långhorningar som huvudsakligen lever i tallskogar.
A. rusticus – транспалеарктичний вид палеарктичного комплексу. Ареал охоплює практично всю територію північної Євразії. В Карпатах зустрічається зрідка; розповсюджений по гірській частині в смерекових лісах.
Дорослі комахи не живляться – розвинена афагія. Активні ввечері і в першій половині ночі. Заселяють прикореневі частини стовбурів старих хвойних дерев або коріння, яке виступає із землі.
Довжина тіла імаго становить 10-27 мм. Голова коротка. Очі великі, грубо фасетовані, виїмчасті. Вусики далеко заходять за середину надкрил або трохи коротші. Передньоспинка поперечна, без горбиків з боків, з виїмочками на диску. Надкрила сильно витягнуті паралельні, одноколірно-бурі, іноді коричневі. Ноги помірно довгі. Верх тіла в дуже дрібній поцяткованості.
Лоб личинки несе до 20 епістомальних щетинок. Вусики 3-членкові. Вічок немає. Ґулярна смужка світла, доходить до переднього краю голови, її краї припідняті. 3-й членик максилярних щупалець наполовину коротший 2-го. Основа пронотуму з полем мікрошипів. Мозолі черевця покриті мікрошипами. Дорзальні мозолі мають по 4 поздовжні боріздки, вентральні – по 2-і поздовжні й по 1-й слабопомітній поперечній. Терґіт 9-го сегменту несе по парі маленьких, розставлених урогомф. Довжина – 33-38 мм ширина – 8 мм. У лялечки вершина черевця з 2 шилоподібними урогомфальними виростами, загнутими всередину.
Життєвий цикл триває 2 роки.
Arhopalus rusticus là một loài bọ cánh cứng trong họ Cerambycidae.[1]
Bài viết Họ Xén tóc này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
Arhopalus rusticus là một loài bọ cánh cứng trong họ Cerambycidae.
Arhopalus rusticus (Linnaeus, 1758)
Синонимы
Бурый сосновый усач[2] (Arhopalus rusticus) — вид жуков-усачей из подсемейства спондилидин. Распространён в лесах Европы, Северной Африке, Азии и Северной Америки[3][4]. Личинки развиваются внутри различных хвойных деревьев, таких как сосна, пихта, лиственница, но в частности ель[4]. Взрослые насекомые активны в ночное время суток, проводя время на кормовых растениях; могут прилетать на искусственный источник света. Жизненный цикл одной особи длится два-три года. Длина тела имаго 10—30 мм[4].
Бурый сосновый усач (Arhopalus rusticus) — вид жуков-усачей из подсемейства спондилидин. Распространён в лесах Европы, Северной Африке, Азии и Северной Америки. Личинки развиваются внутри различных хвойных деревьев, таких как сосна, пихта, лиственница, но в частности ель. Взрослые насекомые активны в ночное время суток, проводя время на кормовых растениях; могут прилетать на искусственный источник света. Жизненный цикл одной особи длится два-три года. Длина тела имаго 10—30 мм.
