Mysksmalbi (Lasioglossum calceatum)[3][4] är en biart som först beskrevs av Giovanni Antonio Scopoli 1763. Mysksmalbi ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[5][6][7] Inga underarter finns listade.[5]
Arten är ett slankt bi på 8 till 10 millimeters längd. Honorna (drottning och arbetare) är svarta med ljusa hårband på bakkroppens tergiter (ovansidans segment). De är svåra att skilja från andra smalbin. Drottningen är tydligt större än arbetarna (när sådana förekommer). Hanen påminner om honorna, men har övervägande röd bakkropp.[8][9]
Mysksmalbiet lever i många olika habitat och kan bland annat påträffas i parker och trädgårdar. Även födomässigt är det generalist, och hämtar nektar och pollen från många olika växter, upp till 15 olika familjer. I de schweiziska Alperna kan arten gå upp till 1 800 meters höjd.[8]
Åtminstone i varmare klimat är mysksmalbiet primitivt eusocial. Honan gräver ett bo i marken i form av en lodrät ingångstunnel, som övergår i en vågrät gång som i sin tur leder till ett hålrum med larvceller. Det förekommer att flera honor lägger sina ägg i samma bo. Den första kullen ger upphov till små honor som fungerar som arbetare och matar larverna i den andra kullen. En av arbetarna fungerar dessutom som väktare. Den andra kullen ger upphov till mellan 20 och 50 könsdjur. I kyligare klimat, där det inte är tid till två kullar, är arten solitär. Det förekommer att larvcellerna parasiteras av blodbiet ängsblodbi, vars larv äter upp värdägget eller -larven, och lever på den insamlade födan.[8]
Utbredningsområdet omfattar Eurasien från de sydeuropeiska bergsområdena i söder till norra Finland, och från Brittiska öarna i väster till Japan i öster. Arten är vanlig i stora delar av sitt utbredningsområde.[8][9] Den är reproducerande i Sverige och klassificerad som livskraftig ("LC").[7]
Mysksmalbi (Lasioglossum calceatum) är en biart som först beskrevs av Giovanni Antonio Scopoli 1763. Mysksmalbi ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin. Inga underarter finns listade.