Osmia aurulenta is a Palearctic species of mason bee.[1][2]
8-10 mm. Males in the field cannot be distinguished from similar Osmia species, especially when they are older. Females in a fresh state may be confused with the slimmer Osmia rufohirta due to the bright rust-red hairs of the thorax, the rust-red narrow tergite bandages and the rust-red belly brush. Females that are old are similar to Osmia tridentata.[3]
From Portugal through Europe and Asia Minor to the Caucasus; north to Ireland and southern Scotland, to 59.5° N in Norway, 58° N in Sweden, in Russia to Udmurtia; south to Sicily, Greece and Lebanon.[4]
On calcareous subsoil. Inland dunes, rocky slopes,extensively grazed or fallow sheep pastures (juniper heaths), old fallow vineyards, structurally rich forest edges, abandoned quarries, in the limestone low mountain ranges also stony and sparsely overgrown road embankments, there occasionally also in the settlement area.[3] From the lowlands to the montane, in southern Switzerland to the subalpine altitude.[4]
The flight period ranges in a generation from March to July, beginning of March to the beginning of September in Switzerland.[4]
Polylectic with preference for Fabaceae. So far, the use of the pollen of the six plant families Asteraceae, Boraginaceae, Cistaceae, Fabaceae, Lamiaceae and Plantaginaceae has been proven.[4]
Nests in empty, medium-sized to large snail shells, preferred are those of Helix pomatia. In the medium-sized houses there are only 1–4 cells lying one behind the other, in snail shells the cells are next to each other in the front area. The dividing walls of the cells and the nest closure are made from chewed pieces of Fragaria, Helianthemum and others. The outer wall of the snail shell is covered with plant mortar like a camouflage net. After completion of the nest closure, the snail shell – in contrast to Osmia bicolor, for example – is no longer moved.[4]
Parasites: Cuckoo bee is Stelis punctulatissima. The wasps Sapyga quinquepunctata, Chrysura trimaculata, Chrysura cuprea, Chrysis hirsuta and Chrysura dichroa and wasps of the genus Pteromalus are known as parasites.
From Latin "aurum" = "gold"; because of the red and gold hair.[4]
Subgenus Helicosmia THOMSON, 1872[4]
Synonym: Osmia tunensis aurulenta (PANZER, 1799).[4]
Osmia aurulenta is a Palearctic species of mason bee.
De gouden slakkenhuisbij (Osmia aurulenta) is een vliesvleugelig insect uit de familie Megachilidae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1799 door Panzer.[1]
De gouden slakkenhuisbij (Osmia aurulenta) is een vliesvleugelig insect uit de familie Megachilidae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1799 door Panzer.
Guldmurarbi (Osmia aurulenta) är en art i insektsordningen steklar som tillhör släktet murarbin.
Guldmurarbiet har en kroppslängd på omkring 8 till 10 millimeter. Grundfärgen på kroppen är svart. Bakkroppen har svarta tvärränder. Yngre honor kan skiljas från hanen genom att hon har en övervägande brunrödaktig behåring på bakhuvudet, mellankroppen och första tergiten (bakkroppssegmentet).[3] Hanen, som vanligen är något mindre kraftig än honan, har en mer gråaktig till grågul kroppsbehåring.[4][5]
Detta bi förekommer i Europa, ofta (särskilt på Brittiska öarna) i kusttrakter, samt i Nordafrika.[6] I Europa är arten vanligast i södra och centrala Europa och mindre vanlig i norr. Den norra gränsen för artens utbredningsområde går vid omkring den 57:de breddgraden. I Alperna finns arten upp till 2 000 meter.[3] Västerut förekommer den till de brittiska öarna och österut till Rumänien[6]. Fynd har även gjorts i sydvästra Asien[7]. I Sverige var arten rödlistad som missgynnad (numera nära hotad, "NT") i 2005 års rödlista. I 2010 års rödlista anges den inte längre som hotad. I Sverige förekommer den i Halland, på Öland och Gotland. Den har även funnits i Skåne, men är numera lokalt utdöd där.[8].
Guldsandbiet är ett solitärt bi, det vill säga att det inte bildar samhällen. Dess habitat är öppna, soliga och gärna kalkrika områden. En typisk livsmiljö för arten är sanddynsområden, men den kan även hittas på andra liknande platser som erbjuder de rätta levnadsbetingelserna, som övergivna grustag eller parker.[3] Mera sällsynt förekommer den också i skogsbryn och -gläntor.[6]
Flygtiden är april till augusti och de viktigaste nektar- och pollenkällorna för arten är kransblommiga växter och ärtväxter. Ibland förekommer en andra generation under sommaren.[3]
Honan använder medelstora till stora tomma snäckskal som bo för sin avkomma, till exempel av vinbergssnäcka (Helix pomatia), trädgårdssnäcka (Cepaea hortensis), den närstående arten Cepaea vindobonensis, fläcklundsnäcka (Arianta arbustorum) samt sydhedsnäcka (Helicella obvia).[3] Det förekommer också att hon gräver ut sina larvbon i marken[6]. Även hanarna använder snäckskal som övernattningsställen.[3]
Osmia aurulenta là một loài ong trong họ Megachilidae. Loài này được Panzer miêu tả khoa học đầu tiên năm 1799.[1]
Osmia aurulenta là một loài ong trong họ Megachilidae. Loài này được Panzer miêu tả khoa học đầu tiên năm 1799.
