dcsimg

Lifespan, longevity, and ageing

provided by AnAge articles
Maximum longevity: 28.9 years (captivity) Observations: One captive specimen was still alive at 28.9 years of age (Richard Weigl 2005).
license
cc-by-3.0
copyright
Joao Pedro de Magalhaes
editor
de Magalhaes, J. P.
partner site
AnAge articles

Behavior

provided by Animal Diversity Web

Llamas will vocalize to warn the herd of predators and to express vexation. Communal feces piles may serve as a specific herd's territorial demarcation, and may function through both visual and scent components. Tactile communication is important between rival males, as well as between mothers and their young. The presence of a submissive position indicates that llamas use body postures as visual signals of dominance.

Communication Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Conservation Status

provided by Animal Diversity Web

Llamas are not endangered and are in fact quite widespread today. There are nearly 3 million individuals worldwide with nearly 70% of the population located in Bolivia.

US Federal List: no special status

CITES: no special status

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Benefits

provided by Animal Diversity Web

There are no reported negative effects on human economies created by llamas.

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Benefits

provided by Animal Diversity Web

Llamas are domesticated animals, and so are inherently important to human economies. The thick, coarse wool of llamas is valuable. These animals are sheared every two years, yielding about 3 kg of fleece. Farmers have used L. glama to curb predation of sheep by canids. By incorporating a few llamas into their sheep or goat flocks, studies indicate that predation drops sharply. Llamas have also been used as golf caddies and as farmyard pets. Historically llamas were used to haul loads over the Andean mountains because of their ability to carry burdens in excess of 60 kg for up to 30 km per day.

Positive Impacts: pet trade ; body parts are source of valuable material

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Associations

provided by Animal Diversity Web

Llamas are about the ecological equivalant of a large deer. They browse on low vegetation and their padded foot does less damage to the grazing area than the hooves of other livestock.

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Trophic Strategy

provided by Animal Diversity Web

Llamas browse on low shrubs, lichens, and mountain vegetation. Llamas make use of native shrubs and grasses including Parastrephia sp., Baccharis sp. (shrubs) as well as Munroa sp., Eragrostis sp., and Triseobromus sp. (grasses). Llamas tend to live in very dry climates and get most of the moisture from their food. Camelids consume about 2 to 3 gallons of water, and 1.8% of their body weight in dry food (grass, hay) per day. Llamas have three stomachs and are ruminants. When kept as domestic animals llamas adapt well to the same diet as sheep and goats.

Plant Foods: leaves; roots and tubers; seeds, grains, and nuts; sap or other plant fluids; bryophytes; lichens

Primary Diet: herbivore (Folivore )

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Distribution

provided by Animal Diversity Web

Llamas have a native range all along the Andes mountains, but are not found in the wild. Lama glama can be found commercially throughout North America, Europe and Australia. An indispensable pack animal, herds of L. glama are maintained extensively by the native human populations in Argentina, Ecuador, Chile, Bolivia and Peru.

Biogeographic Regions: nearctic (Introduced ); palearctic (Introduced ); neotropical (Native ); australian (Introduced )

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Habitat

provided by Animal Diversity Web

The Andean highlands, especially the Altiplano of southeast Peru and western Bolivia, is the natural habitat of L. glama. These plateaus are covered with low growth, including various shrubs stunted trees and grasses. In the Altiplano region, the northern reaches are reasonably temperate and mountainous, whereas the south is drier, desert-like and inhospitable. Llamas are known to inhabit elevations no greater than 4,000 meters above sea level.

Range elevation: 2300 to 4000 m.

Average elevation: 3000 m.

Habitat Regions: temperate ; terrestrial

Terrestrial Biomes: mountains

Other Habitat Features: agricultural

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Life Expectancy

provided by Animal Diversity Web

Well cared for domesticated individuals can live in excess of 20 years but most live for about 15 years.

Range lifespan
Status: captivity:
10 to 20 years.

Average lifespan
Status: captivity:
16 years.

Typical lifespan
Status: captivity:
10 to 20 years.

Average lifespan
Status: captivity:
16 years.

Average lifespan
Status: wild:
20.0 years.

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Morphology

provided by Animal Diversity Web

Llamas, like other camelids have long necks, limbs, rounded muzzles, protruding lower incisors, and a cleft upper lip. South American camelids, including llamas, alpacas, and guanacos do not have humps as do Old World camelids. Llamas are the largest member of this group. They have long shaggy pelage which varies greatly in color. A common coat pattern is reddish brown fur with mottled patches of white or yellow.

Llamas are fairly large mammals standing about 1.21 m at the shoulder and about 1.2 m in length from head to tail. Adult L. glama can weigh from 130 to 155 kg. Unlike some other Artiodactyla, L. glama has a two toed foot with a thick leathery pad on each foot’s sole.

Llamas have an unusually high content of hemoglobin in their bloodstream and oval shaped red blood corpuscles, both of which are adaptaions for surviving in an oxygen-poor, high altitude environment. Like other members of the Camelidae, L. glama has distinctive teeth. Adult llamas retain only one upper incisor, and the lower incisors clip vegetation against hardened gums. Other distinctive features about this species include the reduction of the premolars to 2/1 and a considerable diastema between the incisors and premolars.

Range mass: 130 to 155 kg.

Average mass: 140 kg.

Range length: .92 to 1.6 m.

Average length: 1.2 m.

Sexual Dimorphism: sexes alike

Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry

Average basal metabolic rate: 148.94 W.

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Associations

provided by Animal Diversity Web

Most predation on llamas is by small canids, including coyotes, although pumas and humans were the greatest exploiters of llama populations before the species underwent geographic redistribution throughout the world.

Known Predators:

  • mountain lions (Puma concolor)
  • coyotes (Canis latrans)
  • ocelots (Leopardus pardalis)
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Reproduction

provided by Animal Diversity Web

Llamas are polygynous. Male llamas gather a harem of about 6 females into a designated territorial region and then aggressively drive away all other male llamas of breeding age who come into the area. This behavior is similar to that of Lama guanicoe: young males that are driven out of the breeding harem may congregate in herds until they are old enough to breed, at which time they will seek out existing harems to take over. Older and displaced males will live on their own.

Mating System: polygynous

Llamas are able to interbreed with other members of the genus Lama to produce fertile offspring. Although L. glama does not have an estrus cycle, this species tends to mate in late summer and early fall. After mating, female llamas undergo induced ovulation where the ovum is released about 24 to 36 hours after copulation. Gestation takes about 360 days, and the female llama gives birth to one cria (infant llama) almost every year. Crias are able to run about an hour after being born. Newborn llamas weigh about 10 kg and crias are nursed for four months. Sexual maturity occurs at the age of two years.

Breeding interval: Llamas breed once yearly.

Breeding season: Breeding occurs from November to May.

Range number of offspring: 0 to 1.

Average number of offspring: 1.

Range gestation period: 10 to 12 months.

Range weaning age: 3 to 5 months.

Range time to independence: 4 to 5 months.

Range age at sexual or reproductive maturity (female): 2 to 3 years.

Range age at sexual or reproductive maturity (male): 2 to 3 years.

Key Reproductive Features: iteroparous ; year-round breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; induced ovulation ; fertilization ; viviparous

Average birth mass: 11000 g.

Average number of offspring: 1.

Female llamas are repsonsible for the bulk of parental care. Female llamas protect and care for the cria until it is about one year old. Male llamas provide some indirect care for the young. They defend a territory to provide access to sufficient grazing resources for the females and younger members of their group. Males drive away 'foreign' llamas who compete for the same resources as his own herd, as well as predators and other males. When the crias are about a year old, the male drives them off.

Parental Investment: no parental involvement; precocial ; male parental care ; female parental care ; pre-fertilization (Protecting: Female); pre-hatching/birth (Provisioning: Male, Female, Protecting: Male, Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Male, Female, Protecting: Male, Female); pre-independence (Provisioning: Male, Protecting: Male, Female)

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Portman, C. 2004. "Lama glama" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lama_glama.html
author
Charles Portman, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Comprehensive Description

provided by EOL staff

The llama (Lama glama) is a large animal (around 130 to 155 kg) and is able to carry a load of 96 kg at a rate of 26 km/day over rugged mountain terrain at an elevation of 5000 m. Llamas played a major role in the development of the Inca Empire, providing invaluable service as beasts of burden (the llama is apparently the only animal domesticated by native peoples of the New World that was used for this purpose). Llamas were also used as a source of meat, fat for making candles, materials for making clothes and rope, and dried excrement that could be used as fuel. Llama hemoglobin has a an unusually high affinity for oxygen and the blood contains an usually high concentration of red blood cells, at least partially explaining the ability of llamas to function so well at high altitudes. (Nowak 1991 and references therein)

The llama is one of four South American camelids (mammals in the camel family) recognized today, two of which are wild species, the guanaco (Lama guanicoe) and the vicuña (Vicugna vicugna), and two of which are domesticated forms, the alpaca (Lama pacos or Vicugna pacos) and the llama.

Wild vicuña and guanaco diverged from a shared ancestor two to three million years ago. (Wheeler 1995). At one time it was widely believed that both the alpaca and llama were derived from guanacos. However, in light of new archaeozoological evidence from 6000 to 7000 years ago in the central Peruvian Andes linking alpaca origins to the vicuña, Kadwell et al. (2001) investigated the origins of these domesticated forms using mitochondrial and nuclear DNA markers. Their results confirmed the hypothesis that the llama is derived from the guanaco, but indicated that the alpaca is actually derived from the vicuña, not the guanaco (their investigation also revealed genetic evidence of historical hybridization and gene flow, at least among domesticated forms). Chromosomal analyses have also indicated that the llama was derived from the guanaco and the alpaca from the vicuña (Marín et al. 2007).

Like the guanaco, the llama feeds by both grazing and browsing (the vicuña and alpaca are strictly grazers) (Nowak 1991 and references therein).

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Shapiro, Leo
author
Shapiro, Leo
original
visit source
partner site
EOL staff

Distribution ( Spanish; Castilian )

provided by IABIN
Chile Central
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Universidad de Santiago de Chile
author
Pablo Gutierrez
partner site
IABIN

Lama (dier) ( Afrikaans )

provided by wikipedia AF

Saam met kamele vorm lamas (genus Lama) die soogdierinfraorde Eeltpotiges (Tylopoda). Die habitat van hierdie kameelagtige diere is beperk tot Suid-Amerika. In teenstelling met kamele, wat aangepas is by 'n lewe in plat woestyngebiede, kom lamas hoofsaaklik in bergagtige streke voor. Hulle is kleiner as kamele en het geen bulte nie.

Die kussings onder die tone is nie breed nie, maar smal en beweeglik sodat die diere 'n goeie houvas op rotsagtige en ongelyke terreine kan hê. Intensiewe jag is op die diere gemaak ter wille van hul kosbare wol en die oorblywende lamaspesies word deur uitwissing bedreig.

Klassifikasie en liggaamsbou

 src=
'n Foto van 'n Lama

Lamas (genus Lama) word beskou as die kamele van die Nuwe Wêreld. Terwyl egte kamele vroeër van Afrika na Asië versprei het, het die voorouers van die lama na Suid-Amerika uitgewyk, waar daar vandag nog twee wilde spesies voorkom: die guanaco (Lama guanicoe) en die vikoenja (Lama vicugna). Laasgenoemde spesie is ietwat kleiner en skraler van bou as die guanaco, en leef hoofsaaklik op die sogenaamde Alpeplato (punas) van die Andes.

Die belangrikste verskil tussen kamele en lamas is dat laasgenoemde geen vetbulte op die rug het nie. Die lama se vag is ruig en wollerig, bruinrooi op die rug en wit op die pens. Die kort, breë stert is aan die onderkant byna kaal en meestal effens gekrul. Die pote is lank met smal, beweeglike soolkussings onder die voet, wat meebring dat die dier selfs op klipperige grond of onbegaanbare bergpaadjies met gemak kan beweeg. Lamas is planteters wat hoofsaaklik van gras, kruidagtige gewasse en mos lewe. Hulle kan hulle uitstekend aanpas by droogtetoestande en lek graag aan southoudende rotse.

Lewenswyse

Sowel die guanaco's as die vikoenjas is kuddediere. Behalwe kuddes, wat bestaan uit ’n volwasse hings met 'n harem van 5 tot 30 merries, trek daar ook groepe vrygeselle rond wat bestaan uit hingste van verskillende ouderdomme wat uit die haremkudde verdryf is.

Bloedige gevegte vind soms tussen die hingste plaas, en die diere verwond mekaar met hul skerp, haakvormige tande. Die groot wedywering tussen hingste wat ’n harem besit, bring mee dat die kuddes oor 'n groot gebied versprei is. Dit is die rede waarom die meeste hingste nooit deel het aan die voortplantingsproses nie. Gedurende die paartyd is die hingste besonder aggressief en hulle spuug soms in die merries se gesigte. Net soos ander kameelagtiges lê die lamas plat terwyl hulle paar en die paring duur dikwels langer as 'n halfuur.

Na 'n draagtyd van ongeveer ’n jaar word daar meestal net een vul gebore wat baie gou selfstandig word. Hoewel die merrie haar vul vir net vier maande soog, bly hy ten minste 'n jaar lank by haar.

Temming

Lamas was al in die ou Inkaryk die belangrikste huisdiere. Hoewel die wilde guanaco's eers ’n gewilde jagprooi was, het 'n vorm van wildbeheer ontstaan nadat die inwoners van die Andes omstreeks 1 000 v.C. van hul nomadebestaan afgesien en gevestigde landbouers geword het.

Dit het uiteindelik gelei tot kuddes mak guanaco's. Die mak lama (Lama guanicoe glama) dateer uit hierdie tyd. Die verskille tussen die mak lama en sy oorspronklike, wilde voorouers is nie baie opmerklik nie en is hoofsaaklik beperk tot die samestelling van die vag. Die vag van die mak lama toon verskeie kleurvariasies. Benewens swart, bruin en wit diere kom daar ook bont lamas voor. Benewens sy nut as pakdier is die lama ook 'n belangrike verskaffer van wol, velle en vleis.

Veral die wol van die alpakkabok (Lama guanicoe pacos) is van 'n hoë gehalte. Die vag word in die lente so lank dat die hare tot byna op die grond hang. Die alpakkawol is deur die Inkas beskou as 'n uitsonderlik kosbare materiaal wat alleen deur vorste en howelinge gedra kon word. Daar bestaan meningsverskil oor die presiese stamverwantskap tussen die lama en die alpakkabok. Aanvanklik is gemeen dat die guanaco die voorvader was van die lama en die vikoenja die voorvader van die alpakkabok. Deur middel van eksperimente is vasgestel dat afstammelinge van die kruising tussen lamas en alpakkabokke nie steriel is nie, wat daarop dui dat hulle tot een spesie behoort.

Bedreiging

Vroeër het albei wilde lama-spesies volop in die weste en suide van Suid-Amerika voorgekom. Buiten in die hoë berge, waar hulle tot aan die sneeugrens geleef het, het die diere ook die grasvlaktes steppe en halfwoestyne in die laagland bewoon.

In al die Suid-Amerikaanse lands word die lamas tans egter ernstig bedreig. In Argentinië word op jong guanaco-vullens jag gemaak ter wille van die vel, wat tot allerlei snuisterye verwerk word. Die meeste vullens oorleef nie eens vyf dae nie. In Ecuador word die lama nou by wet beskerm. Die vikoenja word nog meer bedreig en in die meeste streke is die diersoort byna geheel en al uitgeroei.

Slegs in Peru en Bolivië word nog onderskeidelik 10 000 en 1 000 vikoenjas aangetref. Altesame 5 000 Peruaanse lamas word in ’n reservaat aangehou, en in 'n poging om die vikoenjas van uitwissing te red, word beheer uitgeoefen oor die jag. Die vikoenjawol en -velle bly egter steeds 'n gesogte artikel in die klerebedryf. Benewens die bedreiging deur jagtogte, moet die lamas met skape en ander lewende hawe meeding om voedsel en die lamas word mettertyd uit laer liggende grasvlaktes na die onherbergsame streke teruggedryf.

Verwysings

  1. (en) Daniel W. Gade, Nature and culture in the Andes, Madison, University of Wisconsin Press, 1999, bl. 104

Bronne

Eksterne skakels


Kameelagtiges Afro-Asiatiese Kameelagtiges: Baktriese Kameel - Dromedaris Suid-Amerikaanse Kameelagtiges: Alpakka - Guanaco - Llama - Vicuña
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visit source
partner site
wikipedia AF

Lama (dier): Brief Summary ( Afrikaans )

provided by wikipedia AF

Saam met kamele vorm lamas (genus Lama) die soogdierinfraorde Eeltpotiges (Tylopoda). Die habitat van hierdie kameelagtige diere is beperk tot Suid-Amerika. In teenstelling met kamele, wat aangepas is by 'n lewe in plat woestyngebiede, kom lamas hoofsaaklik in bergagtige streke voor. Hulle is kleiner as kamele en het geen bulte nie.

Die kussings onder die tone is nie breed nie, maar smal en beweeglik sodat die diere 'n goeie houvas op rotsagtige en ongelyke terreine kan hê. Intensiewe jag is op die diere gemaak ter wille van hul kosbare wol en die oorblywende lamaspesies word deur uitwissing bedreig.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visit source
partner site
wikipedia AF

Lama glama ( Asturian )

provided by wikipedia AST
 src=
Llapaes cerca del Illimani.

La llama (Lama glama) ye un mamíferu artiodáctilu domésticu de la familia Camelidae, abondosa na Puna o Altiplanu de los Andes de Perú, Bolivia, Chile, Ecuador y Arxentina.[1] Foi creáu polos pueblos andinos nativos por aciu seleición artificial a partir del guanacu xavaz que foi adomáu y del cual, poro, la llapada deriva. Según recién estudios d'ADN,[ensin referencies] esto asocedió en principiu de manera independiente en tiempu y espaciu, en sectores del sur del Perú, norte de Chile, oeste de Bolivia y el norte d'Arxentina.[2] Foi aprovecháu al máximu pol imperiu Inca: yera utilizáu como animal pa sacrificios, llográbase carne y llana d'él, y yera aprovecháu como animal de carga (l'únicu antes de la llegada de los españoles a América, si sálvense los perros de los trineos inuit o «esquimos»).

Taxonomía

La llapada, taxonómicamente, ye una subespecie del guanacu. La especie completa considera a los siguientes:[1]

Hibridación

La cama ye un híbridu ente una llapada y un dromedariu, demostrando la cercanía xenética ente dambes tribus en que ta subdividida la subfamilia Camelinae.

La importancia económica de la llapada

 src=
Llapada como reclamu turísticu.

Antes de la guarda española, les llapaes fueron representaes na cerámica Mochica (200-600 d. C.) y constituyeron los únicos animales ungulaos animal de compañía domésticos del Imperiu inca. Fueron apreciaos non solamente como besties de carga, sinón tamién pola so carne y les llanes. Hasta la llegada de los españoles, les llapaes fueron utilizaes en llugar del caballu, del güe, de la cabra y de les oveyes, animales orixinarios del Vieyu Mundu, pero la so escasa eficiencia[3] fixo que fueren rápido movíes a un segundu planu por estes especies tres la conquista.[4]

Yeren usaes por tolos pueblos andinos dend'Ecuador hasta'l archipiélagu de Chiloé, nel sur de Chile. La so población antes de la conquista envalorar en trenta a cincuenta millones d'animales;[5] yeren el principal ganáu d'estes tribus y naciones, gociando de gran considerancia —sicasí, había pocos guanacos y alpaques, y la caza de la vicuña taba prohibida baxu pena de muerte por orde del mesmu Sapa Inca—.[6] En comparanza, Fernand Braudel envaloraba que na segunda metá del sieglu XVIII había en toa Europa namái trenta y ocho millones d'animales de llabor, unu per cada cuatro habitantes.[7]

Dempués de la conquista la so población amenorgóse marcadamente, al igual que la de los indíxenes;[8] estos decayeron a un quintu de la so población nun sieglu y les llapaes entá ye más, a apenes una décima parte.[4] A entamos del sieglu XXI hai aprosimao siete millones de llapaes en Suramérica, otros cientu cincuenta y ocho mil n'Estaos Xuníos y Canadá.[9]

El so usu nel sieglu XXI

La llapada sigue siendo utilizada polos pobladores andinos pola so llana, carne, y como tresporte de mercancía. La so fibra usar pa texer abrigos, los sos intestinos pa faer cuerdes y tambores, y el so escrementu como combustible. Entá güei, nel Perú y nes zones andines de Bolivia y del norte d'Arxentina, la so llana, de bona calidá, ye producida y comercializada.

La creación de la llapada

 src=
Primer imaxe vista n'Europa de llapaes (1553).
 src=
Botella mochica representando llapaes. Muséu Larco (Lima, Perú).
 src=
Llapaes nel Zoolóxicu Matecaña (Pereira)

«Los españoles taben convencíos de que los inques teníen de ser una de los dolce tribus perdíes d'Israel que llegara a América del Sur y que los animales teníen de migrar hasta ellí dempués de desembarcar de l'Arca de Noé» (Dr. Javier García Gómez y Dra. Bibiana Vilá).

Sicasí, el xesuita José de Acosta escribe un llibru llamáu La Hestoria Natural y Moral de les Indies onde intenta esplicar l'orixe de los camélidos. Nel capítulu tituláu: «Como sía posible haber n'Indies animales que nun hai n'otra parte del mundu» da una versión evolucionista revolucionaria pa la dómina, na cual plantega que'l problema que resolver ye saber si estos animales difieren específica y esencialmente del restu de los animales o si la so diferencia ye accidental. Diz de les llapaes que «ye l'animal de mayores provechos y menores gastos de cuantos conócense» y afirma que Dios xunió na mesma especie oveyes y pollinos.

Pa los integrantes del Imperiu inca la creación de les llapaes esplicar por aciu un mitu bien especial: el fíu de Mancu Cápac y Mama Ocllo (el fundadores míticos del imperiu inca, nuna de les sos lleendes), namorar d'una de les sos hermanes menores que taba destinada a ser una Virxe del Sol. Obviamente l'emperador inca prohibió'l matrimoniu y los mozos desobedeciéndolo fuxeron al campu, colo qu'el so padre condergar a muerte. La madre pidió clemencia al dios Viracocha, quien se apiadó d'ella convirtiéndolos nuna pareya de llapaes. Un día Mancu Cápac oyó falar de la esistencia de dos animales qu'analayaben con una mirada humana nos sos güeyos y ordenó que los prindaren y llevaren al Cusco y cuando los tuvo delantre, reconocer y mandar sacrificar. Los espíritos entamaron viaxe pela vía láctea a la morada de Viracocha. Dizse que cuando les llapaes lleguen al so destín, van recuperar la so forma humana y van tornar al mundu pa un nuevu reinu con harmonía ente los homes.

La llapada y los escudos andinos

 src=
Grabáu del primer escudu del Perú.

La llapada ye'l símbolu patriu bolivianu que representa al reinu animal o fauna autóctona de Bolivia y atópase representada nel Escudu de Bolivia dende l'añu 2004, al sustituyir a l'alpaca.[10] Tamién apaecía nel primera escudu del Perú de 1820, magar depués foi reemplazada por una vicuña. Cabo destacar que la llapada tamién ta presente nel escudu comunal de la ciudá chilena de Calama.

Ver tamién

Referencies

  1. 1,0 1,1 (2005) en Wilson, Don: Mammal Species of the World, 3ª (n'inglés), Johns Hopkins University Press, 2 vols. (2142 pp.). ISBN 978-0-8018-8221-0.
  2. Franklin, W. L. (2011). «Family Camelidae (Camels)», in: Wilson, D. Y. & Mittermeier, R. A. eds (2011). Handbook of the Mammals of the World Vol II. Hoofed Mammals (n'inglés). Lynx edicions, 648. ISBN 978-84-96553-77-4.
  3. Romanu, 2004: 55
  4. 4,0 4,1 Renieri, 2008: 244
  5. Renieri, A.; Y.N. Frank; A. Rosati y J.A. Macias Serrano (2008). “El conceutu de raza en zootecnia y la so aplicación na llapada y l'alpaca”. En South American Camelids Research. Tomu II. Wageningen Academic Pub. Edición de Martina Gerken, Eduardo Frank y Carlo Renieri, pp. 233-252 (vease pp. 244). ISBN 9789086860203.
  6. Rosenblat, Ángel (1954). La población indíxena y el mestizaje n'América. Tomu I. Buenos Aires: Editorial Nova, pp. 310.
  7. Romanu, Ruggiero (2004). Mecanismu y elementos del sistema económica colonial americanu, sieglos XVI-XVIII. Méxicu: El Colexu de Méxicu, Fideicomiso Hestoria de les Amériques, pp. 55. ISBN 9789681671198.
  8. Rosenblat, 1954: 310. A mediaos del sieglu XIX Perú, Ecuador y Bolivia sumaben cinco millones d'habitantes; según Rosenblat, l'Imperiu inca tendría siquier el doble d'habitantes, diez o dolce.
  9. South Central Llapada Association
  10. «El nuevu escudu» (2011). Consultáu'l 29 de febreru de 2012.

Enllaces esternos




license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Lama glama: Brief Summary ( Asturian )

provided by wikipedia AST
 src= Llapaes cerca del Illimani.

La llama (Lama glama) ye un mamíferu artiodáctilu domésticu de la familia Camelidae, abondosa na Puna o Altiplanu de los Andes de Perú, Bolivia, Chile, Ecuador y Arxentina. Foi creáu polos pueblos andinos nativos por aciu seleición artificial a partir del guanacu xavaz que foi adomáu y del cual, poro, la llapada deriva. Según recién estudios d'ADN,[ensin referencies] esto asocedió en principiu de manera independiente en tiempu y espaciu, en sectores del sur del Perú, norte de Chile, oeste de Bolivia y el norte d'Arxentina. Foi aprovecháu al máximu pol imperiu Inca: yera utilizáu como animal pa sacrificios, llográbase carne y llana d'él, y yera aprovecháu como animal de carga (l'únicu antes de la llegada de los españoles a América, si sálvense los perros de los trineos inuit o «esquimos»).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Lama (heyvan) ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Lama (lat. Lama glama) – dəvəkimilər fəsiləsinə aid cütdırnaqlı məməli heyvan növü.

 src=
Llamanın bədən qisimlərinin adları: 1 Qulaqlar – 2 Kəllə – 3 Çiyin kökü – 4 Kürək – 5 Omba – 6 arxa – 7 Quyruq kökü – 8 Quyruq – 9 Bud – 10 İç düz – 11 Metatarsal gland – 12 Daban – 13 İncik sümüyü – 14 Qıç – 15 Düz oynağı – 16 Böyür – 17 Qarın/arvadın – 18 Dirsək – 19 Bilək – 20 Topuq oynağı – 21 Düz – 22 Sinə – 23 Çiyin başı – 24 Çiyin – 25 Boğaz – 26 Yanaq ya da çənə sümüyü – 27 Burun
Bu şablona bax Əhliləşdirilmiş heyvanlarEv heyvanları Sərgi Kənd təsərrüfatı heyvanlarıMəməlilər

Alpaqa Camış Dəvə Keçi İnək Evdovşanı Lama At At qatırı Qatır Qoyun Maral Ulaq Donuz Fil Yak

Quşlar Cücülər
Daky du lys d'Orient 5.jpg Heyvanlar ilə əlaqədar bu məqalə qaralama halındadır. Məqaləni redaktə edərək Vikipediyanı zənginləşdirin. Etdiyiniz redaktələri mənbə və istinadlarla əsaslandırmağı unutmayın.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Lama (bronneg) ( Breton )

provided by wikipedia BR

Al lamaed a zo ur spesad bronneged doñv eus Suamerika, Lama glama an anv skiantel anezhañ.
Anvet e voe Camelus Glama (kentanv) da gentañ-penn gant an naturour svedat Carl von Linné (1707-1778) e 1758[1].

Annezva

 src=
Tiriad ar spesad Lama glama
Arc'hantina, Bolivia, Chile, Ecuador, Perou
  • ██ E 1520
  • ██ E 1999
  • Liammoù diavaez

    Notennoù ha daveennoù



    Commons
    Muioc'h a restroù diwar-benn

    a vo kavet e Wikimedia Commons.

    Wikispecies-logo.svg
    War Wikispecies e vo kavet ditouroù ouzhpenn diwar-benn:
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia BR

    Lama (bronneg): Brief Summary ( Breton )

    provided by wikipedia BR

    Al lamaed a zo ur spesad bronneged doñv eus Suamerika, Lama glama an anv skiantel anezhañ.
    Anvet e voe Camelus Glama (kentanv) da gentañ-penn gant an naturour svedat Carl von Linné (1707-1778) e 1758.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia BR

    Llama ( Catalan; Valencian )

    provided by wikipedia CA

    El o la llama (Lama glama) és un gran camèlid originari dels Andes (Sud-amèrica), particularment del Perú.

    Llama s'utilitza a vegades, amb un sentit més ampli, per designar qualsevol dels quatre animals sud-americans emparentats de la família Camelidae: el llama, la vicunya, l'alpaca i el guanac.

    Importància econòmica

    Abans de la presència espanyola, les llames foren representades en la ceràmica Mochica (200-600 dC) i van constituir els únics animals ungulats domèstics de l'Imperi Inca. Van ser apreciats no solament com a bèsties de càrrega, sinó també per la seva carn i les llanes. Després de l'arribada dels espanyols, les llames foren utilitzades en lloc del cavall, del bou, de la cabra i de les ovelles, animals originaris del Vell Món.

    Eren usades per tots els pobles andins des del sud de Colòmbia a l'Araucanía al sud de Xile. La seva població abans de la conquesta s'estima en 30 a 50 milions d'animals; eren el principal bestiar d'aquestes tribus i nacions, encara que després de la conquesta la seva població es va reduir marcadament, igual que la dels indígenes.

    El seu ús al segle XXI

    La llama continua sent utilitzada pels pobladors andins per la seva llana, carn, i com a transport de mercaderia. La seva fibra s'usa per teixir abrics, els seus intestins per fer cordes i tambors, i els seus excrements com a combustible. Encara avui, al Perú i a les zones andines de Bolívia i del nord-oest d'Argentina, la seva llana, de bona qualitat, és produïda i comercialitzada.

    La seva població actual s'estima en 1 a 3,5 milions de caps.

    La llama i els escuts andins

    La llama és el símbol patriòtic bolivià que representa el regne animal o fauna autòctona de Bolívia i es troba representada en l'Escut de Bolívia des del 2004, en substituir a l'alpaca. També apareixia en el primer escut del Perú de 1820, si bé després fou reemplaçada per una vicunya.

    Cal destacar que la llama també és present en l'escut comunal de la ciutat xilena de Calama.

    En altres projectes de Wikimedia:
    Commons
    Commons (Galeria)
    Commons
    Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
    Viquiespècies
    Viquiespècies
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autors i editors de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia CA

    Llama: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

    provided by wikipedia CA

    El o la llama (Lama glama) és un gran camèlid originari dels Andes (Sud-amèrica), particularment del Perú.

    Llama s'utilitza a vegades, amb un sentit més ampli, per designar qualsevol dels quatre animals sud-americans emparentats de la família Camelidae: el llama, la vicunya, l'alpaca i el guanac.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autors i editors de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia CA

    Lama ( Welsh )

    provided by wikipedia CY

    Mamal o Dde America sy'n perthyn i deulu'r camel yw'r lama (Lama glama). Mae'n cael ei ddefnyddio i gario llwythi ac am ei gig a blew.

    Mae Lamas yn gwybod eu cyfyngiadau eu hunain. Os ydych chi'n ceisio gorlwytho lama gyda gormod o bwysau, Mae'r lama yn debygol o orwedd neu ddim ond yn gwrthod symud.

    Mae Lamas yn gwbod eu hargym hellion eu hunain. Os wyt ti'n ceisio gorlwytho lama gyda grmod o bwysau, mae'r ffurflen yn anorfod.

    Gelwir lama baban yn "cria." Mae'n amlwg KREE-uh. Fel arfer dim ond un baban ar y tro sydd gan lamas Mama. Mae efeilliaid Lama yn hynod brin. Mae beichiogrwydd yn para tua 350 diwrnod.

    Amcangyfrifir bod y boblogaeth bresennol o lamas ac alpacas yn Ne America yn fwy na 7 miliwn.

    Mae edafedd o ffibr lama yn feddal ac yn ysgafn, ond eto'n hynod gynnes.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Awduron a golygyddion Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia CY

    Lama krotká ( Czech )

    provided by wikipedia CZ

    Lama glama, neboli lama krotká patří mezi domestikované druhy. Podobně jako alpaka obývá oblasti Altiplána v Bolívii a v Peru. Malé populace jsou také v severním Chile, Argentině a Ekvádoru. Pase se na horských svazích a spásá střední až dlouhé trávy.

    Popis

    Lama krotká je vysoké robustní zvíře, dosahující výšky 110 až 150 cm a hmotnosti 130 až 155 kg. Uši jsou dlouhé, obličej je ze srsti, nosní část je dlouhá, rovná, špička nosu je okrouhlá. Hřbet je plochý od plece až po záď, ocas se stáčí nahoru a na hřbet. Lamy se poněkud liší podle místa rozšíření hustoty srsti a podle její barvy.

    Rozlišují se dva typy: Chaku a Qara. Většina (70 – 80 %) andských lam patří k typu Qara (zvaná také bezvlnná lama), který je charakterizován holým obličejem a nízkou srstí. Méně obvyklý je typ Chaku (vlnatá lama), který jak název naznačuje, produkuje víc vlákna a má čelo a uši porostlé srstí. Vyskytují se však také kříženci mezi těmito typy.

    Lama je cenným zdrojem masa a vlákna. Maso je libové, červené barvy, nemramorované, jateční výtěžnost je 60 %. Kůže se hodí k výrobě sandálů, bot a vaků. Poskytuje asi 2 kg srsti ročně. Vlákno, které se vyskytuje ve škále od bílé po černou, je dlouhé a hrubé.

    Srst se používá k výrobě provazů, vaků, pytlů, pokrývek i látek k výrobě oděvů, avšak vzhledem k robustní stavbě těla se lama krotká vždy chovala především k účelům soumarským pro transport různého materiálu. Pohybuje se většinou v karavanách. Vyznačuje se vysokou odolností vůči drsným podmínkám prostředí a velkou vytrvalostí v přenášení nákladů o hmotnosti až 40 kg. K tomuto přenášení se většinou používají kastrovaní samci. Lama je symbolem živočišné výroby Bolívie.

    Chov v ČR

    Lamy krotké chová většina českých zoologických zahrad, protože jejich chov je poměrně nenáročný a zvíře je vůči lidem (i přes zažitou představu o plivání) poměrně nekonfliktní.[1] Lze je najít například v Zoo Hluboká nad Vltavou, Zoo Ústí nad Labem, v Zooparku Vyškov či v Zoo Tábor.

    Odkazy

    Související články

    Reference

    1. RŮŽIČKA, Josef. Lama je milý a nenáročný společník. iFauna [online]. 01.01.2010 [cit. 2015-10-29]. Dostupné online.

    Externí odkazy

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia autoři a editory
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia CZ

    Lama krotká: Brief Summary ( Czech )

    provided by wikipedia CZ

    Lama glama, neboli lama krotká patří mezi domestikované druhy. Podobně jako alpaka obývá oblasti Altiplána v Bolívii a v Peru. Malé populace jsou také v severním Chile, Argentině a Ekvádoru. Pase se na horských svazích a spásá střední až dlouhé trávy.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia autoři a editory
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia CZ

    Lama (pattedyr) ( Danish )

    provided by wikipedia DA
    Disambig bordered fade.svg For alternative betydninger, se Lama. (Se også artikler, som begynder med Lama)

    Lamaen (Lama glama) er et dyr, som tilhører familien kameldyr. Den betragtes som den domesticerede form af guanaco. Lamaen lever i Andes i Sydamerika. I nutiden bruges den stadig som transportdyr i Sydamerika, men ikke så udbredt som tidligere, da den er blevet udkonkurreret af den mekaniserede verden. Lamaens uld og kød anvendes dog også i mindre udstrækning. Det er som oftest de kastrerede hanner, der benyttes som trækdyr, da de er lettest at håndtere.

    Udseende

    Dyret når en mankehøjde på mellem 110 og 120 centimeter, i sjældne tilfælde op til 130 centimeter, og vejer mellem 120 og 150 kg. Det er kendetegnet ved sin lange hals og ører. I modsætning til arter fra kamelfamilien i den gamle verden (dromedar og kamel) mangler lamaen pukler. Som med de fleste husdyr er pelsens farve variabel. Der findes både ensfarvede hvide, sorte eller brune individer og flerfarvede individer med forskellige mønstre. På hver fod findes to trædepuder og dyrets overlæbe er opdelt i to bevægelige dele.

    Levevis

    Adfærd og rangorden

    Lamaer er flokdyr og tillige et klassisk flugtdyr, men det er for lamaer ikke så udpræget som for heste. Lamaen lever i sociale grupper med en dominerende han og et harem af hunner. En sådan flok anføres af alfahannen, der ikke ubetinget behøver at være den stærkeste lama, men en der ved fare bevarer roen og dermed formidler sikkerhed til de øvrige flokdyr. Kampe mellem hannerne foregår ved bid og rasende skrig, indtil den ene han har underordnet sig den anden. Bortset fra dette er lamaer fredelige flokdyr.

    Lyde

    Lamaen giver sjældent lyd fra sig (nogle gange en "summen"), men signalerer med dens kropholdning, hvordan den har det. Når ørerne er opretstående og halen hænger afslappet nedad, går det lamaen godt. Går halen opad, er dette et udtryk for at lamaen føler sig utryg, og hvis gurglende lyde bliver hørbare, føler den sig yderst utilpas.

    Forplantning

    Efter drægtighedsperioden, der varer 11 til 12 måneder, fødes normalt kun én unge og kun sjældent tvillinger. Unge dyr bliver kønsmodne efter cirka to år. De slikker ikke deres nyfødte rene, da deres tunge ikke kan komme ret langt ud af munden. Derimod pusler de om, og ”nynner” meget for dem lige efter fødslen.

    Føde

    Lamaer lever af græs, urter, buske, lav, blade og svampe.

    Spytten

    Det lamaen måske er bedst kendt for, er at den spytter i forskellige situationer, som når den bliver bange eller føler sig truet. Når lamaen spytter, er det bemærkelsesværdigt præcist. Normalt spytter den ikke på folk, men derimod mod hinanden for at styrke deres position i hierarkiet eller holde artsfæller på afstand. Spyt er kun ment til at advare en modstander. I mere alvorlige situationer spytter dyret delvist fortæret foder, som det kaster op gennem spiserøret. Det er grønt og ildelugtende, men kan nemt vaskes væk. Den kan spytte cirka 10-15 meter.

    Domesticering

    Ifølge forskerne var lamaer tamme 3000 f.Kr. Desuden skal guanakoen være lamaens forfader. Andre forskere hævder, at lamaer fra begyndelsen var en anden art end guanakoen, og at den vilde form nu er uddød. At bestemme lamaens udvikling er meget vanskeligt eller næsten umuligt på grund af tilstedeværelsen af flere krydsninger med guanako, alpaka og vikunja. Selv i dag er der hybrider mellem disse arter.

    Anvendelse

    Alle mennesker, der er eller har været bosat i Andesbjergene anvender lamaer som kæle- og/eller husdyr. Arten er først og fremmest et lastdyr, [1] og ingen andre dyr fra Sydamerika er tæmmet til dette formål. At lamaen var vigtig for inkaerne, ses blandt andet af de store ofringer af lamaer, som fandt sted i inkariget. Alene i inkaernes sølvminer blev der anvendt over 300.000 lamaer som pakdyr. Lasten på op til 75 kilogram, blev fordelt på begge sider af ryggen, og med et lededyr med flag og klokke i spidsen bevægede karavanen sig tidligere på bjergvejene. De kunne gå frit; kun nogle få førere og hyrder fulgte med. Mere end 20-25 kilometer om dagen nåede de dog ikke. Navnlig til at bære sølvet ned fra minerne ved Potosi var de meget brugt, men først fortrængte æsler og muldyr dem og senere jernbanerne.

    Lamaen har en meget blød pels, som anvendes til beklædning, men alpacauld anses for mere værdifuld. Indianerne anvender kødet som fødevare, huden som læder, fedt i olielamper til lys og ekskrementerne som brændsel. For inkaernes status som en civilisation var lamaen meget vigtig. Da spanske bosættere ankom til regionen, var der omkring 10 millioner lamaer hos inkafolket. Siden da mindskedes dens betydning på grund af hesten og fårets indførsel.

    Lamaen bruges stadig som lastdyr, især i Peru. I Sydamerika findes der i dag ca. 3 millioner lamaer, der især holdes for deres uld og kød. [2] Dyret opdrættes nu også uden for Sydamerika.

     src=
    Pige med lama i Cusco i Peru

    I Sverige har der for nylig været forsøgt at bruge lamaen som "hyrde". Lamaen tager kommandoen over flokken af får, accepteres som deres leder, og beskytter derefter flokken mod ulve og andet. Evnen til at spytte med sit maveindhold, når ulven kommer, er her ganske nyttig, men der er tvivl om hvor effektivt det virker.[3][4][5]

     src=
    Lama

    Billeder

    Referencer

    Denne artikel er helt eller delvis baseret på materiale fra svensk og tysk Wikipedia.

    1. ^ "Little Llamas". Inca culture (2006-10-10).
    2. ^ Information Resources on the South American Camelids: Llamas, Alpacas, Guanacos, and Vicunas 1943-2006 (2007-06-25).
    3. ^ Guard Llamas Keep Sheep Safe From Coyotes. Hentet 28. oktober 2008 (engelsk)
    4. ^ Dalarnas tidningar, 7 juni 2008, hentet 28 oktober 2008
    5. ^ Viltskadecenter, hentet 28 oktober 2008

    Eksterne links

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia-forfattere og redaktører
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia DA

    Lama (pattedyr): Brief Summary ( Danish )

    provided by wikipedia DA
    Disambig bordered fade.svg For alternative betydninger, se Lama. (Se også artikler, som begynder med Lama)

    Lamaen (Lama glama) er et dyr, som tilhører familien kameldyr. Den betragtes som den domesticerede form af guanaco. Lamaen lever i Andes i Sydamerika. I nutiden bruges den stadig som transportdyr i Sydamerika, men ikke så udbredt som tidligere, da den er blevet udkonkurreret af den mekaniserede verden. Lamaens uld og kød anvendes dog også i mindre udstrækning. Det er som oftest de kastrerede hanner, der benyttes som trækdyr, da de er lettest at håndtere.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia-forfattere og redaktører
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia DA

    Lama (Kamel) ( German )

    provided by wikipedia DE
     src=
    Verbreitungsgebiet:
  • Um 1520 (Lama)
  • Um 1999 (Lama und Alpaka)
  • Das Lama (Lama glama) ist eine Art der Kamele. Es ist in den südamerikanischen Anden verbreitet und eine vom Guanako abstammende Haustierform.

    Körperbau

    Lamas erreichen eine Schulterhöhe von 110 bis 130 cm, manchmal sogar auch bis 140 cm und ein Gewicht von 120 bis 150 kg. Im Gegensatz zu den Altweltkamelen (Dromedar und Trampeltier) haben Lamas keinen Höcker. Wie bei den meisten Haustieren ist auch beim Lama die Farbe sehr variabel. Es gibt einfarbig weiße, braune und schwarze Lamas sowie solche, die in diesen Farben gefleckt oder anders gemustert sind. Auch gepunktete Lamas kommen vor. Wie Altweltkamele haben Lamas an den Füßen Sohlenpolster (Tylopoden), und ihre Oberlippe ist gespalten und sehr beweglich.

    Fortpflanzung

    Die Tiere erreichen die Geschlechtsreife mit zwei Jahren. Bei Lamastuten wird die Ovulation erst durch den Deckakt ausgelöst (provozierte oder auch induzierte Ovulation).[1] Nach einer Tragezeit von elf bis zwölf Monaten wird ein Fohlen, genannt Cria, geboren. In extrem seltenen Fällen gibt es Zwillingsgeburten.

    Ernährung

    Lamas ernähren sich von krautigen Pflanzen, Gräsern, einschließlich den Familien der Süß- und Federgräsern, sowie von Sträuchern, Flechten und Blättern.

    Domestizierung

     src=
    Lamas in San Pedro de Atacama in Chile
     src=
    Lamas
     src=
    Eine Mutter und ihr Cria
     src=
    Lamaporträt

    Geschichte

    Die wildlebende Ahnenform des Lamas ist Lama guanicoe cacsilensis, die nördliche Unterart des Guanakos. Gestützt auf archäologische Befunde und DNA-Analysen[2] wird von einer unabhängigen Domestizierung an mehreren Orten in den Anden ausgegangen. Früheste Hinweise liegen von archäologischen Stätten aus der peruanischen Puna in Meereshöhen von etwa 3200 Metern vor, die bis zu 5000 Jahre alt sind.[3] Hinweise auf domestizierte Tiere sind etwa die Größe (Lamas sind größer als Guanakos), die Lage und Struktur der Siedlungsstätten und die Altersstruktur der ergrabenen Knochenfunde (höherer Anteil sehr junger Tiere).[4] Da alle amerikanischen Kamelverwandten (Alpaka, Vikunja, Lama, Guanako) fruchtbar untereinander kreuzbar sind, sind in den modernen Haustierbestand umfangreiche Hybridisierungen möglich und nach genetischen Analysen auch tatsächlich erfolgt. In jüngerer Zeit wurden Lama und Alpaka in großem Umfang miteinander gekreuzt, um Tiere zu erhalten, die größer und damit ertragreicher sind als Alpakas, aber die feinere und teurer bezahlte Alpakawolle liefern sollen.[3]

    Alle Zivilisationen des Andenraums nutzten das Lama. Es diente vor allem als Lasttier – auf dem amerikanischen Doppelkontinent wurde kein anderes Tier zu diesem Zweck domestiziert. Daneben ist auch die Wolle nutzbar, obwohl hier das Alpaka als wertvoller erachtet wurde. Die indigenen Völker der Anden aßen außerdem das Fleisch des Lamas, fertigten Leder aus seiner Haut, machten Kerzen aus seinem Fett und nutzten die Exkremente als Brennstoff. Für die Zivilisation der Inka war das Lama von überragender Bedeutung. Über zehn Millionen Lamas wurden zur Zeit der spanischen Eroberung Südamerikas von den Inka und ihren Vasallenvölkern gehalten, mit der spanischen Conquista verlor das Tier allmählich an Bedeutung zugunsten von Pferden und Schafen. Es wird angenommen, dass der Bestand in den hundert Jahren, die auf die Eroberung folgten, um etwa 90 Prozent zurückging.[3]

    Heutige Nutzung

    Das Lama wird in unzugänglichen Regionen der Anden immer noch als Lasttier verwendet. Insgesamt werden in Südamerika heute etwa drei Millionen Lamas gehalten, vorwiegend wegen ihres Fleisches und ihrer Wolle. Doch auch außerhalb Südamerikas wird es inzwischen gezüchtet. Auch in Europa werden Lamas gezüchtet und die Wolle geschoren und verarbeitet.

    Verhalten und Rangordnung

    Lamas sind gewohnt, in Herden zu leben, sie sind auch klassische Fluchttiere. Dies ist bei den Lamas jedoch nicht so stark ausgeprägt wie etwa bei Pferden. Angeführt wird eine solche Herde von einer Leitstute. Die weiblichen Tiere sind immer ranghöher als die männlichen Tiere. Diesen obliegt jedoch die Verteidigung der Herde. Rangkämpfe unter Hengsten werden mit wütenden Schreien und Beißen sowie Verfolgungsjagden ausgetragen, bis sich eines der Männchen dem anderen unterordnet. Dessen ungeachtet sind Lamas friedliche Herdentiere. Die vertriebenen Junghengste leben oft in einer Hengstherde zusammen.

    Körpersprache

    Über ihre Körperhaltung signalisieren Lamas ihre Stimmung. Wenn die Ohren aufgerichtet sind und der Schwanz nach unten hängt, geht es dem Lama gut und es ist entspannt. Geht der Schwanz nach oben, ist dies ein Ausdruck erhöhter Aufmerksamkeit und Anspannung. Sind die Ohren nach hinten gelegt und der Schwanz unten, signalisiert das Lama, dass es sich dem ranghöheren Lama oder Menschen, der es führt, unterordnet. Wenn die Ohren angelegt sind und der Schwanz hoch steht, fühlt sich das Lama nicht wohl. Werden gurgelnde Geräusche hörbar, ist Vorsicht angesagt. Sind die Ohren länger angelegt und ein anderes Lama ist zu nahe, kann es dann tatsächlich mit hoch aufgerichteter Nase einen Warnschuss spucken, was zwischen den Tieren durchaus regelmäßig vorkommt. Ursache für Spucken sind Futterneid, Rangfolge (Kämpfe der Tiere untereinander) oder Paarungsverhalten (eine Stute signalisiert so, dass der Hengst sie nicht mehr begatten soll – er wird „abgespuckt“).[5]

    Spucken und aggressives Verhalten

    Lamas spucken im Regelfall auf ihre Artgenossen und nicht auf den Menschen. Wenn ein Lama auf einen Menschen spuckt, weist dies oft auf eine Fehlprägung hin oder das Lama wurde äußerst belästigt oder sogar gequält. Lamas spucken in der Regel, um ihre Dominanz in der Herde zu zeigen, das Rangverhältnis zwischen den Artgenossen zu klären oder aufdringliche Artgenossen auf Distanz zu halten. Dabei beweisen sie eine erstaunliche Treffsicherheit. Meistens wird halb verdauter Mageninhalt gespien, dies allerdings nur in kleinen Mengen. Die halbflüssige, grünliche Masse ist übelriechend, ansonsten aber harmlos und leicht abwaschbar. Gedeckte Lamastuten spucken aber auch Lamahengste an, um sie daran zu hindern, sie erneut zu decken. Dadurch lässt sich feststellen, ob die Lamastute tragend ist.[6]

    Ein besonders aggressives Verhalten einiger junger, meist männlicher Lamas und Alpakas gegenüber Menschen infolge einer Fehlprägung stellt das Berserk male syndrome (BMS) dar. Es tritt mit dem Eintritt der Geschlechtsreife auf und kann zu aggressivem und für den Menschen gefährlichem Dominanzverhalten diesem gegenüber führen.

    Lamas in der Therapie

    Lamas eignen sich wegen ihres gutmütigen sanften Charakters sehr gut für die tiergestützte Therapie.

    Einzelnachweise

    1. Christopher Cebra, Jane Vaughan, Matthias Gauly: Neuweltkameliden: Haltung, Zucht, Erkrankungen. Georg Thieme Verlag, 2010. ISBN 3830411561, S. 75.
    2. Miranda Kadwell, Matilde Fernandez, Helen F. Stanley, Ricardo Baldi, Jane C. Wheeler, Raul Rosadio, Michael W. Bruford: Genetic analysis reveals the wild ancestors of the llama and the alpaca. In: Proceedings of the Royal Society London. Series B vol. 268 no. 1485, 2001, S. 2575–2584. doi:10.1098/rspb.2001.1774
    3. a b c Jane C. Wheeler: South American camelids - past, present and future. In: Journal of Camelid Science. 5, 2012, S. 1–24.
    4. Peter W. Stahl: Animal domestication in South America. In: Elaine Silverman, William H. Isbell (Hrsg.): The Handbook of South American Archaeology. 2008, ISBN 978-0-387-75228-0, S. 128.
    5. Gerhard Rappersberger: Lamas und Alpakas. 2000.
    6. Birgit Appel-Wimschneider: Wissenswertes über Lamas auf: orenda-ranch.com, undatiert, abgerufen am 29. April 2018
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia DE

    Lama (Kamel): Brief Summary ( German )

    provided by wikipedia DE
     src= Verbreitungsgebiet:
    Um 1520 (Lama)Um 1999 (Lama und Alpaka)

    Das Lama (Lama glama) ist eine Art der Kamele. Es ist in den südamerikanischen Anden verbreitet und eine vom Guanako abstammende Haustierform.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia DE

    Lama ( Interlingua (International Auxiliary Language Association) )

    provided by wikipedia emerging languages

    Le lama (Lama glama) es un animal del Andes. Illo es un membro del familia Camelidae (ordine Artiodactyla). Illo es similar al alpaca, guanaco, e vicuna, le quales se cognosce collectivemente como lamoides.

    Le lama es un animal domestic; illos son le plus grande camelides sudamerican.

    Illos pote pesar 150 kg e haber un altitude al puncta del spatula de 1,20 metros. Le lamas non constitue un gruppo natural, perque illos ha essite "selectionate" per le ancian populationes peruan, a partir del processo de domestication de guanacos circa 5.000 annos retro.

    Ante le arrivata del Espanioles, le lamas esseva le sol animales ungulate domestic del ancian Peru. Illos son appreciate non solmente como bestias de carga, mais tamben pro lor carne e lana.

    Classification

    Rango taxinomic

    Supertaxones

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Lama ( Vls )

    provided by wikipedia emerging languages

    De lama (Lama glama), is e Zuud-Amerikoansche gedomesticeerde hoefbêeste uut de familie van de kemelachtigen (Camelidae).

    Buutn de gedomesticeerde lama bestoan der nog drie verwante soôrtn lama's, de vicuña (Vicugna vicugna), den alpaca (Lama pacos) en de guanaco (Lama guanicoe). E kruuschienge tusschn e lama en e kemel wordt e cama genoemd.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Lama ( Haitian; Haitian Creole )

    provided by wikipedia emerging languages
     src=
    Lama

    Lama se yon bèt.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Otè ak editè Wikipedia

    Lama ( Samogitian )

    provided by wikipedia emerging languages
     src=
    Lama (Lama glama)

    Lama (luotīnėškā: Lama glama, onglėškā: Llama) īr gīvolīs, katros prėgol kopranogarėniu (Camelidae) šeimā. Gīven Pėitū Amerėkuo.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Lama (animal) ( Occitan (post 1500) )

    provided by wikipedia emerging languages

    Eth lama (Lama glama) es una espècia de mamifèr artiodactil de la familha Camelidae. Es un grand animal originari de los Camines, Patagònia e Tèrra del Fuòc en Argentina, Bolívia, Chile (en inclusent l'isla Navarino), noroeste de Paraguai e sud del Peró; domesticat en lo sud del Peró, oèst de Bolívia e noroeste d'Argentina.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Lama (mnyama) ( Swahili )

    provided by wikipedia emerging languages

    Kutoka Wikipedia, kamusi elezo huru

    Lama ni mnyama wa kufugwa wa spishi Lama glama katika familia Camelidae, anayeishi Amerika Kusini. Lama ametumiwa kwa upana na watu wa milima ya Andes tangu kabla ya historia, kwa nyama yake na kubeba mizigo.

    Maelezo

     src=
    Lama wa kufugwa

    Lama mzima ana kimo cha mita 1.7–1.8 juu ya kichwa, na uzito wa kilo 130–200. Wakati wa kuzaliwa, lama mchanga ana uzito wa kilo 9 hadi 14. Kwa kawaida, lama wanaishi miaka 15–25, na lama wengine wamejulikana kuishi zaidi ya miaka 30.[1][2][3]

     src=
    Jika na ndama wake

    Lama ndio wanyama wa kijamii sana, na huishi pamoja katika makundi. Sufu ya lama ni laini sana na haina lanolini. Lama wana akili na huweza kufundishwa kazi rahisi baada ya kuzirudia mara chache. Wakitumia tandiko la mzigo, wanaweza kubeba takribani asilimia 25–30 ya uzito wa mwili wao kwa safari ya km 8–13.[4]

    Jina la lama lilitokea jina la Kingereza "llama", lililochukuliwa toka lugha ya wenyeji wa Peru.[5]

    Inaonekana kwamba lama wamekuja kwa asili kutoka nyanda za Amerika Kaskazini takribani miaka milioni 40 iliyopita. Walihamia Amerika Kusini takribani miaka milioni tatu iliyopita. Mwishoni mwa zama ya barafu ya mwisho (miaka 10,000–12,000 iliyopita), wanyama wa familia Camelidae walikuwa wametoweka Amerika Kaskazini.[4] Mnamo 2007, idadi ya lama na alpaka pamoja ilikuwa zaidi ya milioni saba Amerika Kusini, na kutokana na uingizaji kutoka Amerika Kusini mwishoni mwa karne ya 20, sasa kuna zaidi ya lama 158,000 na alpaka 100,000 wanaoishi Marekani na Kanada.[6]

    Marejeo

    1. Llama Characteristics. Nose-n-Toes (2007-06-25).
    2. Llama Facts 1. Llamas of Atlanta (2007-06-25).
    3. Llama FAQ. Twin Creeks Llamas (2007-06-25).
    4. 4.0 4.1 Llama. Oklahoma State University (2007-06-25).
    5. Oxford English Dictionary, 2nd edition, "llama"
    6. South Central Llama Association (2009-01-22). Llama Facts 2.

    Ili kupata maelezo kuhusu masanduku ya uanapwa ya spishi angalia: Wikipedia:WikiProject Mammals/Article templates/doc.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Waandishi wa Wikipedia na wahariri

    Lama (mnyama): Brief Summary ( Swahili )

    provided by wikipedia emerging languages

    Kutoka Wikipedia, kamusi elezo huru

    Lama ni mnyama wa kufugwa wa spishi Lama glama katika familia Camelidae, anayeishi Amerika Kusini. Lama ametumiwa kwa upana na watu wa milima ya Andes tangu kabla ya historia, kwa nyama yake na kubeba mizigo.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Waandishi wa Wikipedia na wahariri

    Lama (zooluggìa) ( Sicilian )

    provided by wikipedia emerging languages
     src=
    Du' lama.

    Lu lama (Lama glama) è nu camèlidi urigginariu di l'Amèrica dû Sud. Lu termini "lama" veni usatu spissu pi innicari tutti e quattru li speci sudamericani appartinenti â famigghia dî camelidi: lu lama, la vigogna, l'alpaca e lu guanaco.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Lama glama ( Tagalog )

    provided by wikipedia emerging languages

    Ang llama (Lama glama) ay isang domestikadong uri ng mamalyong sa pamilyang Camelidae na karaniwang matatagpuan sa Argentina, Bolivia, Chile, Ecuador at Peru pati sa ibang bahagi Andes.


    Mamalya Ang lathalaing ito na tungkol sa Mamalya ay isang usbong. Makatutulong ka sa Wikipedia sa nito.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Mga may-akda at editor ng Wikipedia

    Lama: Brief Summary ( Interlingua (International Auxiliary Language Association) )

    provided by wikipedia emerging languages

    Le lama (Lama glama) es un animal del Andes. Illo es un membro del familia Camelidae (ordine Artiodactyla). Illo es similar al alpaca, guanaco, e vicuna, le quales se cognosce collectivemente como lamoides.

    Le lama es un animal domestic; illos son le plus grande camelides sudamerican.

    Illos pote pesar 150 kg e haber un altitude al puncta del spatula de 1,20 metros. Le lamas non constitue un gruppo natural, perque illos ha essite "selectionate" per le ancian populationes peruan, a partir del processo de domestication de guanacos circa 5.000 annos retro.

    Ante le arrivata del Espanioles, le lamas esseva le sol animales ungulate domestic del ancian Peru. Illos son appreciate non solmente como bestias de carga, mais tamben pro lor carne e lana.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Lamao (mamifero) ( Ido )

    provided by wikipedia emerging languages

    Lamao (Lama glama) esas granda kamelo de sud-Amerika.

    Oreli esas sat longa e pinta. Ne havas dorsala saliajo. Pedi esas proxima. La pedo-fingri esas plu separita ke che kamelo, e posedas omna lua distingata peda vulto. Kaudo esas korto, e furo longa e lenala.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Llama ( Quechua )

    provided by wikipedia emerging languages

    Llama (Lama glama) nisqaqa huk ñuñuq, iskay ruk'anayuq, runap uywasqan uywam. Millmanmantaqa puchkaspa awaspa p'achatam ruranchik.

    Kaypipas qhaway

    Hawa t'inkikuna

    • Commons nisqapi ruray Commons nisqaqa multimidya kapuyninkunayuqmi kay hawa: Llama.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Llama ( Javanese )

    provided by wikipedia emerging languages

    Llama (Lama glama) iku kéwan camelidae sing uga kéwan asli Amérika Kidul. Llama uga biyasa kanggo kéwan pangangkut barang déning masarakat Inka[1] lan masrakat ing kiwa-tengené pagunungan Andes. Kéwan iki dhuwuré bisa nganti 1,6 mèter tekan 1,8 mèter kanthi bobot 127 kilogram tekan 204 kilogram. Bayi Llama (diarani cria) duwé bobot watara 9 kg tekan 14 kg. Llama iku kéwan sosial sing urip kanthi golongan. Llama bisa nggawa barang 25% tekan 30% saka bobot awaké.[2]

    Réferènsi

    1. "Little Llamas". Inca culture. 2006-10-10.
    2. Oklahoma State University (2007-06-25). "Llama".
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Penulis lan editor Wikipedia

    Llama ( Kabyle )

    provided by wikipedia emerging languages

    Llama (Assaɣ usnan: Lama glama) d aɣersiw asuṭṭad yeṭṭafaren tawacult n tleɣmatin yettidir deg idurar n Andiz deg Tamrikt n Wenẓul deg tmura n Ikwaduṛ, Piru, Bulivya, Čili d ugafa n umalu n Arjentin

    Aglam

    Addud n llama aglawan yettawaṭ gar n 109 ar 119 cm , d 120 ar 125 cm ɣer yixef, azuk-is iga gar n 130 ar 155 kg. Tla (tesɛa) aṭas n taduṭṭ, Ma yella win iṭɣaren (iqerrben) ar llama ad t-itssusef ɣer wudem-is s werway n wučči ur nettwagfeẓ ara

    Llama d aɣersiw ur nli ameddis s wemgarad n ulɣem d umaynag Tiddi-ynes tettawaṭ ar 1,2 m. Ini n wazaf-is d aras

    Assaɣ neɣ tazdayt n ufgan d llama

    Llama d aɣersiw iy gred seg zik issexdam-it i wezdam n tɣawsiwin acku yezmer ad yeddem Azal n 90 kg

    Ẓeṛ daɣen

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Llama: Brief Summary ( Kabyle )

    provided by wikipedia emerging languages

    Llama (Assaɣ usnan: Lama glama) d aɣersiw asuṭṭad yeṭṭafaren tawacult n tleɣmatin yettidir deg idurar n Andiz deg Tamrikt n Wenẓul deg tmura n Ikwaduṛ, Piru, Bulivya, Čili d ugafa n umalu n Arjentin

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Llama: Brief Summary ( Javanese )

    provided by wikipedia emerging languages

    Llama (Lama glama) iku kéwan camelidae sing uga kéwan asli Amérika Kidul. Llama uga biyasa kanggo kéwan pangangkut barang déning masarakat Inka lan masrakat ing kiwa-tengené pagunungan Andes. Kéwan iki dhuwuré bisa nganti 1,6 mèter tekan 1,8 mèter kanthi bobot 127 kilogram tekan 204 kilogram. Bayi Llama (diarani cria) duwé bobot watara 9 kg tekan 14 kg. Llama iku kéwan sosial sing urip kanthi golongan. Llama bisa nggawa barang 25% tekan 30% saka bobot awaké.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Penulis lan editor Wikipedia

    Llama: Brief Summary ( Quechua )

    provided by wikipedia emerging languages

    Llama (Lama glama) nisqaqa huk ñuñuq, iskay ruk'anayuq, runap uywasqan uywam. Millmanmantaqa puchkaspa awaspa p'achatam ruranchik.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Ovecharana ( Guarani )

    provided by wikipedia emerging languages

    Ovecharana (karaiñe'ẽ: llama) - (Lama glama) ha'e peteĩ mymba okambúva juehegua, mymba pysãkõi ha kapi'i'uha oikoveva Ñembyamérika rendápe, yvytyrysyi Andes-pe, Argentina retãme, Volivia retãme, Chile retãme, Ekuator ha Perũ retãme.[1] Mavakuéra oikove va'ekue yvytyrysyi Andes-pe omongakuaa heta ovecharana ha guanáko mymba.

    Ko mymba ojeipuruva heta eteva Inka retãme, ojeipuruva ro'o, rague, pire ha rerojaha hag̃ua.

    Mandu'apy

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Ovecharana: Brief Summary ( Guarani )

    provided by wikipedia emerging languages

    Ovecharana (karaiñe'ẽ: llama) - (Lama glama) ha'e peteĩ mymba okambúva juehegua, mymba pysãkõi ha kapi'i'uha oikoveva Ñembyamérika rendápe, yvytyrysyi Andes-pe, Argentina retãme, Volivia retãme, Chile retãme, Ekuator ha Perũ retãme. Mavakuéra oikove va'ekue yvytyrysyi Andes-pe omongakuaa heta ovecharana ha guanáko mymba.

    Ko mymba ojeipuruva heta eteva Inka retãme, ojeipuruva ro'o, rague, pire ha rerojaha hag̃ua.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Pelōn ichcatl ( Nahuatl )

    provided by wikipedia emerging languages

    In Pelōn ichcatl[1], Pelōnichcatl[2] ahnozo Yama (Lama glama) Chīchīhualeh ōnmahpīleh (artiodáctilo) ca in cenyēliztli Camelidae, miec Pelōnichcayoh in punapan ahnozo huehcapanixtlāhuacān in Andes tepētlah, īpan Peru, Bolivia, Chile, Ecuador īhuān Argentina.[3]

     src=
    Pelōnichcatl
     src=
    Pelōnichcatl īpan Machu Picchu īpan Peru.

    No xiquitta

    Tlahtōlcaquiliztilōni

    1. Francisco Hernández ōquihcuiloh PELON ICHIATL OQVITLI [sic] īpan Rerum Medicarum Novae Hispaniae Thesaurus.
    2. Francisco Javier Clavijero ōquihcuiloh tlein in mēxihcah ōquitēnēuhqueh pelonichcatl ītechpa cequintin yōlcameh in īxquichca Peru ōquinitcoqueh, īpan Historia antigua de Megico [sic].
    3. Nemachiyōtīlli:MSW3
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Pelōn ichcatl: Brief Summary ( Nahuatl )

    provided by wikipedia emerging languages

    In Pelōn ichcatl, Pelōnichcatl ahnozo Yama (Lama glama) Chīchīhualeh ōnmahpīleh (artiodáctilo) ca in cenyēliztli Camelidae, miec Pelōnichcayoh in punapan ahnozo huehcapanixtlāhuacān in Andes tepētlah, īpan Peru, Bolivia, Chile, Ecuador īhuān Argentina.

     src= Pelōnichcatl  src= Pelōnichcatl īpan Machu Picchu īpan Peru.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Λάμα ( Greek, Modern (1453-) )

    provided by wikipedia emerging languages
    Για τη θρησκεία, δείτε: Λάμα (Βουδισμός).

    Το λάμα (Llama glama), προφέρεται στα ισπανικά: Γιάμα, στα ελληνικά προβατοκάμηλος, είναι θηλαστικό που ανήκει στην οικογένεια των Καμηλιδών, είναι δηλαδή συγγενές της καμήλας.

    Έχει ύψος 1,70 μ. περίπου και βάρος γύρω στα 100 κιλά. Το τρίχωμά του είναι μακρύ, με χρώμα καστανοκόκκινο, λευκό ή μαύρο, ανάλογα με το είδος. Το κεφάλι του λάμα είναι κοντό και στενό, με το στόμα να προεξέχει ελαφρά, για να μπορεί να βόσκει, μιας και είναι φυτοφάγο. Το θηλυκό κυοφορεί για 10 μήνες, και γεννάει ένα μόνο μικρό, το οποίο μέσα σε ενάμιση χρόνο έχει δημιουργήσει δική του οικογένεια.

    Ζει στα ψηλά οροπέδια του Περού και της Βολιβίας. Προτιμά γενικά τα ψυχρά κλίματα και δεν κατεβαίνει σε ηλιόλουστες και ζεστές πεδιάδες. Από τους ντόπιους χρησιμοποιούνται σαν μέσα μεταφοράς (τα αρσενικά), καθώς μπορούν να διανύσουν 30 χιλιόμετρα την ημέρα κουβαλώντας πάνω από 60 κιλά. Επίσης, είναι γενικά υπάκουα ζώα και έχουν καλή ισορροπία, μπορούν δηλαδή να σκαρφαλώσουν σε αρκετά δύσκολα μονοπάτια. Τα θηλυκά δεν χρησιμοποιούνται για την μεταφορά, αλλά για την παραγωγή μαλλιού.

    Εκτός από το κοινό είδος, το Llama glama, υπάρχουν και το Llama pacos, με την ονομασία αλπακά, και το Llama guanicoe, ο κοινός γουανάκος.

    Ιστορικά στοιχεία

    Στην εποχή των Ίνκας τα λάμα προστατεύονταν με αυστηρά μέτρα. Ωστόσο σήμερα τα ζώα κινδυνεύουν με εξαφάνιση εξαιτίας της συνεχούς θήρευσης για το κρέας, το δέρμα και το μαλλί τους.Επίσης τα λάμα είναι γλυκούλικα

    Συστηματική ταξινόμηση

    Οι πρώτοι συγγραφείς συσχέτισαν τα λάμα με τα πρόβατα και συχνά υπέθεταν την ομοιότητα των ζώων με τις καμήλες. Έτσι, ο Κάρολος Λινναίος τα συμπεριέλαβε στο γένος Camelus στο έργο του Systema Naturae. Το 1800 το λάμα, το αλπακά και το γουανάκο μετακινήθηκαν από το Ζωρζ Κυβιέ στο γένος Lama και το βικούνια στο γένος Vicugna. Αργότερα, το αλπακά μετακινήθηκε στο γένος Vicugna.

    Περιγραφή

    Τα κυριότερα χαρακτηριστικά των λάμα είναι ο μακρύς λαιμός και τα όρθια και ευκίνητα αυτιά. Τα πόδια τους είναι μεγάλα σε μήκος και χωρίς τρίχωμα. Επίσης, τα μάτια των ζώων είναι μεγάλα και το τρίχωμά τους, που είναι μακρύ και πλούσιο, έχει συνήθως λευκό χρώμα. Φθάνουν σε ύψος ως 1 μ.

    Χρησιμότητα

    Τα ζώα αυτά χρησιμοποιούνταν από πολύ παλιά για μεταφορές και άλλες εργασίες, καθώς είναι πολύ ανθεκτικά στο κρύο (τα αρσενικά). Απόλυτα συνδεδεμένη με τα λάμα ήταν η ζωή των ανθρώπων στις κορδιλιέρες των Άνδεων. Το μαλλί του λάμα είναι εξαιρετικής ποιότητας και το γάλα του είναι πόσιμο. Επίσης, το ζώο θηρεύεται για το κρέας του, το οποίο είναι εδώδιμο.

    Βιβλιογραφία

    • Νέα Εγκυκλοπαιδεία. εκδ. Μαλλιάρης- Παιδεία, 2006, τ. 14, σελ. 73-74.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

    Λάμα: Brief Summary ( Greek, Modern (1453-) )

    provided by wikipedia emerging languages
    Για τη θρησκεία, δείτε: Λάμα (Βουδισμός).

    Το λάμα (Llama glama), προφέρεται στα ισπανικά: Γιάμα, στα ελληνικά προβατοκάμηλος, είναι θηλαστικό που ανήκει στην οικογένεια των Καμηλιδών, είναι δηλαδή συγγενές της καμήλας.

    Έχει ύψος 1,70 μ. περίπου και βάρος γύρω στα 100 κιλά. Το τρίχωμά του είναι μακρύ, με χρώμα καστανοκόκκινο, λευκό ή μαύρο, ανάλογα με το είδος. Το κεφάλι του λάμα είναι κοντό και στενό, με το στόμα να προεξέχει ελαφρά, για να μπορεί να βόσκει, μιας και είναι φυτοφάγο. Το θηλυκό κυοφορεί για 10 μήνες, και γεννάει ένα μόνο μικρό, το οποίο μέσα σε ενάμιση χρόνο έχει δημιουργήσει δική του οικογένεια.

    Ζει στα ψηλά οροπέδια του Περού και της Βολιβίας. Προτιμά γενικά τα ψυχρά κλίματα και δεν κατεβαίνει σε ηλιόλουστες και ζεστές πεδιάδες. Από τους ντόπιους χρησιμοποιούνται σαν μέσα μεταφοράς (τα αρσενικά), καθώς μπορούν να διανύσουν 30 χιλιόμετρα την ημέρα κουβαλώντας πάνω από 60 κιλά. Επίσης, είναι γενικά υπάκουα ζώα και έχουν καλή ισορροπία, μπορούν δηλαδή να σκαρφαλώσουν σε αρκετά δύσκολα μονοπάτια. Τα θηλυκά δεν χρησιμοποιούνται για την μεταφορά, αλλά για την παραγωγή μαλλιού.

    Εκτός από το κοινό είδος, το Llama glama, υπάρχουν και το Llama pacos, με την ονομασία αλπακά, και το Llama guanicoe, ο κοινός γουανάκος.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

    Лама ( Macedonian )

    provided by wikipedia emerging languages
    Оваа статија е посветена на вид животно. За духовниот водач, видете Лама (будизам).
     src=
    Насамарена лама во Карпестите Планини во САД.
     src=
    Лама во паркот Гиновци, североисточна Македонија
     src=
    Кечуанско девојче со лама во Куско, Перу

    Лама (науч. Lama glama) — домашно животно од Јужна Америка од фамилијата на Камили. Народите на Андите ја одгледуваат уште од најстари времиња за месото и поради нејзината полезност како товарно животно.

    Возрасните единки се високи од 1,7-1,8 м (до темето) и тежат околу 130-200 кг. Кога ќе се роди, младенчето (наречено „крија“) тежи 9-14 кг. Ламата има животен век од 20–30 години, зависно од квалитетот на животот. Ова е мошне друштвено животно и живее во стада. Волната ѝ е мека и нема ланолин. Животното е прилично интелигентно, и учи прости задачи по неколку повторувања. Ако е натоварена со самар, ламата може да носи околу 25% до 30% од сопствената тежина долж 8-12 км.[1]

    Поимот „лама“ потекнува од кечуанскиот јазик, а потоа влегол во шпанскиот како llama.[2]

    Ламите потекнуваат од централните рамници на Северна Америка пред околу 40 милиони години. Во Јужна Америка се преселиле пред 3 милиони години. Кон крајот на последното ледено време (пред 10.000–12.000 години), сите видови од фамилијата Камили во Северна Америка изумреле.[1] Денес во Јужна Америка има 7 милиони лами и алпаки. Кон крајот на XX век, овие животни се донесени и во САД и Канада, каде денес има 158.000 лами и 100.000 алпаки.[3]

    Размножување

    Овие животни имаат необичен циклус на размножување за нивната физичка големина. Женките овулираат со поттик. За време на парењето, женката испушта јајце клетка и честопати се оплодува од прв обид. Женките исто така немаат еструс (промени во периодот на парење).[4]

    Како и кај луѓето, мажјаците и женките полово созреваат на различна возраст. Женките достигнуваат пубертет на 12 месеци, а мажјаците дури на возраст од 3 години.[5]

    Ламите се парат во легната положба, што е необично за големо животно. Процесот трае подолго (20–45 минути), што е исто така необично за големите животни.

    Бременост трае 11½ месеци (350 дена). Мајката не го лиже новороденчето, туку го трие со муцката и му хука. Ова се случува поради тоа што јазикот на ламата се издава само 0,5 см од устата.[6]

    Исхрана

    Овие животни имаат прилично голем избор на храна. Младите јадат похранлива храна поради помалиот капацитет на обработка на хранливите состојки [7]

    Поведение

    Ако се одгледа исправно, ламата е дружељубива и пријатна. По природа е многу љубопитна и без проблем приоѓа на непознати луѓе. Меѓутоа, доколку во раната младост се навикне на пречеста дружба и хранење од шише, тогаш ламата се научува да ги гледа луѓето исто како другите лами и затоа многу тешко се контролира. Така доаѓа до епизоди на плукање, клоцање и борење со вратот. Ова е нормално во природната друштвена средина на ламите, бидејќи претставува начин на регулација на поредокот и статусот на единката.

    Кога се уплашени или налутени, ламите мљацкаат со устата и ги спуштаат ушите наназад.

    Ламите се користат и како чувари на овци бидејќи се мошне агилни и лесно воспоставуваат врска со стадото како нивен претпоставен.[8]

    Во Македонија, група од машки и женски единки може да се видат во зоолошката градина во Скопје,[9] како и по разните фарми во земјата што ги одгледуваат.

    Историја

     src=
    Фигура на човек со лама (100–300 г.) од културата Моче.

    Народот Моче често погребувал лами заедно со големците, за да го снабдат покојникот за задгробниот живот.[10] На керамичките статуетки од претколумбовскиот период на Перу, ламите се при прикажани мошне реалистично.

    Инките ги користеле како единствено товарно животно, а потчинетите народи во царството имале долга традиција на нивно одгледување. Кај благородниците, ламата имала симболично значење и затоа биле погребувани со статуетки на лами.[11] Во Јужна Америка, ламата и денес е товарно животно, но се одгледува и поради волната и месото.[12]

    Во времето на освојувањата, Шпанците користеле лами за пренесување на руда од рудниците во планинските предели.[13] Само рудниците во Потоси користеле 300.000 лами за пренос на ископаната руда. Со донесувањето на коњот, магарето и мазгата, важноста на ламата како товарно животно драстично се намалила.[14]

    Поврзано

    Наводи

    1. 1,0 1,1 „Лама“. Државен универзитет на Оклахома. 25 јуни 2007. Check date values in: |date= (помош) (англиски)
    2. Oxford English Dictionary, II изд, "llama"
    3. South Central Llama Association (22 јануари 2009). „Llama Facts“. Check date values in: |date= (помош)
    4. Greta Stamberg and Derek Wilson (12 април 2007). „Induced Ovulation“. Llamapaedia. Check date values in: |date= (помош)
    5. L. W. Johnson (17 април 2007). „Llama reproduction“. College of Veterinary Medicine and Biomedical Sciences, Државен универзитет на Колорадо, Форт Колинс. National Library of Medicine and the National Institutes of Health. Check date values in: |date= (помош)
    6. „The llama reproductive cycle“. LlamaWeb. 17 април 2007. Check date values in: |date= (помош)
    7. Randy Sell (17 април 2007). „Llama“. Department of Agricultural Economics, Државен универзитет на Северна Дакота. Check date values in: |date= (помош)
    8. „Guard Llamas: An Alternative for Effective Predator Management“.
    9. Лама - Зоолошка градина Скопје
    10. Berrin, Katherine & Larco Museum. The Spirit of Ancient Peru:Treasures from the Museo Arqueológico Rafael Larco Herrera. New York: Thames & Hudson, 1997 ISBN 0-500-01802-2.
    11. „Little Llamas“. Inca culture. 10 октомври 2006. Check date values in: |date= (помош)
    12. „Information Resources on the South American Camelids: Llamas, Alpacas, Guanacos, and Vicunas 1943–2006“. 25 јуни 2007. Cite uses deprecated parameter |coauthors= (помош); Check date values in: |date= (помош); |coauthors= requires |author= (помош)
    13. Jared Diamond (12 април 2007). „Guns, Germs & Steel. The Show: Episode Two“. PBS. Check date values in: |date= (помош)
    14. Jared Diamond (12 ааприл 2007). „Guns, Germs & Steel. The story of ... Llamas“. PBS. Check date values in: |date= (помош)

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Автори и уредници на Википедија

    Лама (тӱрлык) ( Meadow Mari )

    provided by wikipedia emerging languages

    Лама (лат. Lama glama ) – Кечывалвел Америкыште тӱе-влак (Camelidae) йамагат гыч кугу янлык. Капше 1.8 м, нелытше 130 - 200 кг.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Лама кадимки ( Kirghiz; Kyrgyz )

    provided by wikipedia emerging languages
     src=
    Лама

    Лама кадимки (лат. Lama glama) – төөлөр тукумундагы ача туяктуулар түру. Лама кадимки төөдөн кичине жана өркөчү жок. Бийиктиги 140 см, салмагы 80–110 кг. Жүнү ичке, узун. Өңү ак, күрөң кызгылтым жана кара, кээси чаар. Көбүнчө жалкы, кээде эгиз тайлак (11 ай көтөрүп) тууйт. Түштүк Американын бөксө тоолоруна таралган. Ламанын 2 түрү – гуанако жана викунья бар, экөө тең бакмалаштырылган. Жапайы лама бакмасы менен аргындаштырылып, тукумчул ламалар чыгарылган. Украинада «Аскания-Нова» коругунда асыралат. Перу, Боливияда күч унаа катары пайдаланылат. Жүнүнөн ар кандай калың кездеме токулат.

    Колдонулган адабияттар

    • “Кыргызстан”. Улуттук энциклопедия: 5-том. Башкы ред. Асанов Ү. А., Б.: «Кыргыз энциклопедиясы» башкы редакциясы, 2014. ISBN 978—9967—14-111-7
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia жазуучу жана редактор

    Лама: Brief Summary ( Macedonian )

    provided by wikipedia emerging languages
    Оваа статија е посветена на вид животно. За духовниот водач, видете Лама (будизам).  src= Насамарена лама во Карпестите Планини во САД.  src= Лама во паркот Гиновци, североисточна Македонија  src= Кечуанско девојче со лама во Куско, Перу

    Лама (науч. Lama glama) — домашно животно од Јужна Америка од фамилијата на Камили. Народите на Андите ја одгледуваат уште од најстари времиња за месото и поради нејзината полезност како товарно животно.

    Возрасните единки се високи од 1,7-1,8 м (до темето) и тежат околу 130-200 кг. Кога ќе се роди, младенчето (наречено „крија“) тежи 9-14 кг. Ламата има животен век од 20–30 години, зависно од квалитетот на животот. Ова е мошне друштвено животно и живее во стада. Волната ѝ е мека и нема ланолин. Животното е прилично интелигентно, и учи прости задачи по неколку повторувања. Ако е натоварена со самар, ламата може да носи околу 25% до 30% од сопствената тежина долж 8-12 км.

    Поимот „лама“ потекнува од кечуанскиот јазик, а потоа влегол во шпанскиот како llama.

    Ламите потекнуваат од централните рамници на Северна Америка пред околу 40 милиони години. Во Јужна Америка се преселиле пред 3 милиони години. Кон крајот на последното ледено време (пред 10.000–12.000 години), сите видови од фамилијата Камили во Северна Америка изумреле. Денес во Јужна Америка има 7 милиони лами и алпаки. Кон крајот на XX век, овие животни се донесени и во САД и Канада, каде денес има 158.000 лами и 100.000 алпаки.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Автори и уредници на Википедија

    लामा (पशु) ( Hindi )

    provided by wikipedia emerging languages

    लामा (Lama glama), एक कैमिलिड पशु है जो दक्षिण अमेरिका में पाया जाता है। इसे एक पालतू पशु के रूप में एंडियन लोगों द्वारा प्रागैतिहासिक काल से भी पहले से पाला जाता है और यह उनकी बोझा ढोने, ऊन और मांस की आवश्यकताओं को पूरा करता है।

    पूर्ण विकसित लामा की ऊँचाई 1.7 मीटर (5.5 फुट) से 1.8 मीटर (6 फुट) तक होती है। इनका वजन 130 किग्रा (280 पाउंड) and 200 किग्रा (450 पाउंड) के बीच होता है। जन्म के समय एक लामा छौने, जिसे क्रिआ कहते हैं का वजन 9.1 किग्रा (20 पाउंड) and 14 किग्रा (30 पाउंड) के बीच हो सकता है। लामा एक सामाजिक पशु है और यह दूसरे लामाओं के साथ झुंड में रहना पसन्द करते हैं। इनसे प्राप्त ऊन अत्यन्त मुलायम और लैनोलिन (अंग्रेजी: Lanolin; ऊन का मोम) से मुक्त होता है। लामा एक बुद्धिमान प्राणी है जो किसी सरल काम को कुछ प्रयासों के बाद करना सीख सकता है। यदि किसी लाम को बोझा ढोने के काम में लगाया जाये तो यह अपने वजन का 25% से 30% तक वजन कुछ मीलों तक ढो सकते हैं।[1]

    लामाओं का प्रादुर्भाव उत्तरी अमेरिका के मैदानों में लगभग ४ करोड़ वर्ष पहले हुआ था। जहां से प्रवास कर दक्षिण अमेरिका में आये। पिछले हिमयुग के अंत में (10,000–12,000 वर्ष पहले) उत्तरी अमेरिका से कैमेलिड विलुप्त हो गये।[1] 2007 तक दक्षिण अमेरिका में लगभग 70 लाख लामा और अलपाका थे और 20 वीं सदी के अंत में आयात होने के कारण संयुक्त राज्य अमेरिका और कनाडा में इनकी संख्या क्रमश: 158000 और 100000 के करीब है।[2]

    सन्दर्भ

    1. "Llama". Oklahoma State University. 2007-06-25.
    2. South Central Llama Association (2009-01-22). "Llama Facts".
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    विकिपीडिया के लेखक और संपादक

    लामा (पशु): Brief Summary ( Hindi )

    provided by wikipedia emerging languages

    लामा (Lama glama), एक कैमिलिड पशु है जो दक्षिण अमेरिका में पाया जाता है। इसे एक पालतू पशु के रूप में एंडियन लोगों द्वारा प्रागैतिहासिक काल से भी पहले से पाला जाता है और यह उनकी बोझा ढोने, ऊन और मांस की आवश्यकताओं को पूरा करता है।

    पूर्ण विकसित लामा की ऊँचाई 1.7 मीटर (5.5 फुट) से 1.8 मीटर (6 फुट) तक होती है। इनका वजन 130 किग्रा (280 पाउंड) and 200 किग्रा (450 पाउंड) के बीच होता है। जन्म के समय एक लामा छौने, जिसे क्रिआ कहते हैं का वजन 9.1 किग्रा (20 पाउंड) and 14 किग्रा (30 पाउंड) के बीच हो सकता है। लामा एक सामाजिक पशु है और यह दूसरे लामाओं के साथ झुंड में रहना पसन्द करते हैं। इनसे प्राप्त ऊन अत्यन्त मुलायम और लैनोलिन (अंग्रेजी: Lanolin; ऊन का मोम) से मुक्त होता है। लामा एक बुद्धिमान प्राणी है जो किसी सरल काम को कुछ प्रयासों के बाद करना सीख सकता है। यदि किसी लाम को बोझा ढोने के काम में लगाया जाये तो यह अपने वजन का 25% से 30% तक वजन कुछ मीलों तक ढो सकते हैं।

    लामाओं का प्रादुर्भाव उत्तरी अमेरिका के मैदानों में लगभग ४ करोड़ वर्ष पहले हुआ था। जहां से प्रवास कर दक्षिण अमेरिका में आये। पिछले हिमयुग के अंत में (10,000–12,000 वर्ष पहले) उत्तरी अमेरिका से कैमेलिड विलुप्त हो गये। 2007 तक दक्षिण अमेरिका में लगभग 70 लाख लामा और अलपाका थे और 20 वीं सदी के अंत में आयात होने के कारण संयुक्त राज्य अमेरिका और कनाडा में इनकी संख्या क्रमश: 158000 और 100000 के करीब है।

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    विकिपीडिया के लेखक और संपादक

    இலாமா ( Tamil )

    provided by wikipedia emerging languages

    லாமா (Llama) என்பது தென் அமெரிக்காவைச் சேர்ந்த ஒட்டக வகையைச் சேர்ந்த ஒரு விலங்கு. இவ்விலங்கானது பொதியேற்றிச் செல்ல ஆண்டீய மலைத்தொடரை ஒட்டி வாழும் இன்காக்கள் முதலான இனக்குழுக்களால் பயன்படுத்தப் படுகிறது. இவ்விலங்கு இன்று பணி விலங்காக சுமை ஏற்றிச் செல்லவும், இதன் மயிர், இறைச்சி ஆகியவற்றுக்காகவும் வளர்க்கப்படுகிறது.

    நன்கு வளர்ந்த லாமாவானது தலைப்பகுதி வரை ஐந்தரை அடி முதல் ஆறு அடி உயரம் இருக்கும். சராசரியாக 127 கிலோ முதல் 204 கிலோ எடை வரை இருக்கும். பிறந்த ஒட்டகக் கன்றுகள் ஒன்பது கிலோ முதல் 14 கிலோ வரை இருக்கும். லாமாக்கள் மந்தைகளாகக் கூடி வாழ்வன. பொதுவாக இவற்றின் மயிரிழையானது மென்மையாகவும் லனோனின் இல்லாமலும் இருக்கும். இவை புத்திசாலி விலங்குகளாகும். பல வேலைகளைச் சில முறை சொல்லிக்கொடுத்தவுடன் கற்றுக்கொண்டு செய்யும். பொதி சுமக்கும் லாமாக்கள் தங்கள் உடல் எடையில் 20-30% வரை தூக்கிக் கொண்டு பல மைல்கள் நடக்கவல்லன.

    லாமாக்கள் வடஅமெரிக்காவின் நடுப்பகுதியில் உள்ள சமவெளிப்பகுதிகளில் 40 மில்லியன் ஆண்டுகளுக்கு முன்னர் தோன்றியிருக்கலாம் எனக்கருதப்படுகிறது. இவை 3 மில்லியன் ஆண்டுகட்கு முன் தென் அமெரிக்காவுக்கும் ஆசியாவிற்கும் இடம்பெயர்ந்தன. பனியுகத்தின் முடிவில் இவை வடஅமெரிக்காவில் அழிந்துவிட்டன. 2007-ஆம் கணக்கெடுப்பின் படி தென்அமெரிக்காவில் 7 மில்லியன் லாமாக்களும் அல்ப்பாக்காக்களும் உள்ளன. ஐக்கிய அமெரிக்கா, கனடாவில் ஒரு இலட்சம் லாமாக்கள் உள்ளன. இவை தென்னமெரிக்காவில் இருந்து இறக்குமதி செய்யப்பட்டவை.

    ஊடகங்கள்

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

    இலாமா: Brief Summary ( Tamil )

    provided by wikipedia emerging languages

    லாமா (Llama) என்பது தென் அமெரிக்காவைச் சேர்ந்த ஒட்டக வகையைச் சேர்ந்த ஒரு விலங்கு. இவ்விலங்கானது பொதியேற்றிச் செல்ல ஆண்டீய மலைத்தொடரை ஒட்டி வாழும் இன்காக்கள் முதலான இனக்குழுக்களால் பயன்படுத்தப் படுகிறது. இவ்விலங்கு இன்று பணி விலங்காக சுமை ஏற்றிச் செல்லவும், இதன் மயிர், இறைச்சி ஆகியவற்றுக்காகவும் வளர்க்கப்படுகிறது.

    நன்கு வளர்ந்த லாமாவானது தலைப்பகுதி வரை ஐந்தரை அடி முதல் ஆறு அடி உயரம் இருக்கும். சராசரியாக 127 கிலோ முதல் 204 கிலோ எடை வரை இருக்கும். பிறந்த ஒட்டகக் கன்றுகள் ஒன்பது கிலோ முதல் 14 கிலோ வரை இருக்கும். லாமாக்கள் மந்தைகளாகக் கூடி வாழ்வன. பொதுவாக இவற்றின் மயிரிழையானது மென்மையாகவும் லனோனின் இல்லாமலும் இருக்கும். இவை புத்திசாலி விலங்குகளாகும். பல வேலைகளைச் சில முறை சொல்லிக்கொடுத்தவுடன் கற்றுக்கொண்டு செய்யும். பொதி சுமக்கும் லாமாக்கள் தங்கள் உடல் எடையில் 20-30% வரை தூக்கிக் கொண்டு பல மைல்கள் நடக்கவல்லன.

    லாமாக்கள் வடஅமெரிக்காவின் நடுப்பகுதியில் உள்ள சமவெளிப்பகுதிகளில் 40 மில்லியன் ஆண்டுகளுக்கு முன்னர் தோன்றியிருக்கலாம் எனக்கருதப்படுகிறது. இவை 3 மில்லியன் ஆண்டுகட்கு முன் தென் அமெரிக்காவுக்கும் ஆசியாவிற்கும் இடம்பெயர்ந்தன. பனியுகத்தின் முடிவில் இவை வடஅமெரிக்காவில் அழிந்துவிட்டன. 2007-ஆம் கணக்கெடுப்பின் படி தென்அமெரிக்காவில் 7 மில்லியன் லாமாக்களும் அல்ப்பாக்காக்களும் உள்ளன. ஐக்கிய அமெரிக்கா, கனடாவில் ஒரு இலட்சம் லாமாக்கள் உள்ளன. இவை தென்னமெரிக்காவில் இருந்து இறக்குமதி செய்யப்பட்டவை.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

    Qawra ( Aymara )

    provided by wikipedia emerging_languages

    Qarwa qarwa (kastilla aru: Llama), manq'a aruma khisturi axa uywawa. Suni tuqinakanxa qawraxa khumuri uywawa.

    Qarwasti Inkapachanakatpach uywatawa, ukjamarak wanaku kast uywarakitaynawa. Ukjamarak jichhurunakkamax khaysa Pirwa(Peru)aynach tuqiwjana, Ch'ili (Chile) ansta tuqiwjana, ukjamarak inti jalanta Bolivia tuqinwa aka uywax uywataski. Juk'ampis jichhurunakanx walt'ataw utjask aka pata thaya pampanakanxa.[1]

    Aka qarwa uywax wali suma uywapuniwa: t'arwatsipansa, chichitsipansa, ukhamarak uywa kankañ sipansa.

    Qarwa kast uywanaka

    Yaqha pä kast qarwa uywanakampiw utjatayna, Akirinakawa:[1]

    Qawqha askitaynasa aka uywaxa

    Ispañul jaqinak nayraqatasti qarwanakax q'allanat lurawinakan uñacht'ayatataynawa. Akhamanaksti uñjaraksnawa aka Muchiqa (Mochica) sarawinak taypina(200-600 d. C.)ukjamipanpi jaqin khumnaqasiñapatak kutikiptawayataynaxa. Ukjamarus qarwa aychas kankas wali sumapunirakitaynawa ukapachatpacha. Ukjamatwa qaqilunak lant iwij lant uywatatayna, ukjam siw yatxatäwinakaxa.

     src=
    Botella Mochica representando llamas. Museo Larco. Lima-Perú.
     src=
    Primera imagen vista en Europa de llamas.1553.

    Walja ayllunakanwa qarwax khumnaqañ uywaskaki, ukjamarus chalun uywaskaki, juk'ampisa thaya pata uraqinakana. Yaqhip yatxatatanakax nä 30-50 waranqh waranqh qarwanakay utjchisapana jichhasti wali juk'akixatapawa (nä pä waranqhan waranqhapaki).

    Juk'ampis qarwat parlkasax janiw t'arwapat armt'asiñasakiti. T'arwapax wali askipunitaynawa taqi kast isinak lurañataki nayrapachanakatpacha.

    Qarwa aychana askipa

    Qarwa aychaxa walt´atawa uñjasi kunatija ch´arki kanka manq´ana, Bolivia markanxa Oruro markanwa wali kust´ata utji.

    Ukhamaraki aychapxa ulja proteíninaniwa, lik´ipasa janiwa jan waliti.

    Qarwana lip´ichipa

    Lip´ichipatxa lurasiwa sapatunaka, ch´utqunaka, yaqhipa jisk´a apnaqañanaka, anatañanakajasa lurasirakispawa.

    Qarwan uñstawipa

     src=
    Llama.

    "Ispañul jaqinakax incanakax khaysa tribu de Israel tuqit jutappachax sasaw sapxiritayna." (Dr. Javier García Gómez y Dra. Bibiana Vilá).

    Walja yaqha jaqinakax walpunrak qarwan uñstawipatx jiskt'asipxatayna, kawkhatpuns utjpacha sasina. Juk'ampis aka tuqit yatxatañakiskaspawa.

     src=
    Llamas cerca del Illimani.

    Inkanakax akhamat qarwax utjix sasaw sapxarakiritayna: Mallku QhapaqampinManco Cápac Mama Uqllumpin Mama Ocllo wawapay mayni aqlla tawaqump jaqichasiñ munchisapana, uk yatisax tata Inkax janiw munkchisapanti. Ukjam yatisax waynamp tawaqumpix yaq

    Lloyd the Llama.jpg

    ha tuqiruy sarxapxataynaxa, ukjam aytisax tata Inkax panpachan jiwayatayna. Mama Inkasti Wiraqucharuw mayitayna janikiy jiwayatapxpanti sasina, Wiraquchax uk uñjasax panpachan qarwaruw tukuyatayna. Ukat jayapachatsti tata Inkax pani uywaw jaqi uñtan Qusqu markan sarkaskatap yatitayna, uk yatisasti jiwayayarakikitaynawa. Ukjamatwa uka qarwa jiwayatanakax alaxpachar makhatawayapxatayna, ukatsti mayamp kutiqanipxatayna jaqimp wali suman jakasxañataki.

    Yaxipa anqa markankiri qarwanaka

    Yaxipa anqa marwankiri qarwanakaxa wali q´iyachatawa Sud America markanakata sipansa, aka uywanakaxa jakapxiwa Estados Unidos, Antartida, Japon, China Australia uksa marakanakana

    qarwasti taqiwjankarakiwa

    Llama with numbers.svg

    Aka Qarwa uywasti Bolivia jach'a suyu markan uñacht'awiparakitaynawa, ukjamatwa escudo tuqinsa jichhakamax uñjasirakispa. Janiw Bolivia markak uñacht'ayaskataynati, jan ukasti Ch'ili, Pirwa markanakas ukapachparakikiw uñacht'ayasipxatayna.

    Juk'ampis uñxatt'arakismawa

    Uñxatt'awinaka

    1. 1,0 1,1 Wilson, D. E. & Reeder, D. M. (editors). 2005. Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed).

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Qawra: Brief Summary ( Aymara )

    provided by wikipedia emerging_languages

    Qarwa qarwa (kastilla aru: Llama), manq'a aruma khisturi axa uywawa. Suni tuqinakanxa qawraxa khumuri uywawa.

    Qarwasti Inkapachanakatpach uywatawa, ukjamarak wanaku kast uywarakitaynawa. Ukjamarak jichhurunakkamax khaysa Pirwa(Peru)aynach tuqiwjana, Ch'ili (Chile) ansta tuqiwjana, ukjamarak inti jalanta Bolivia tuqinwa aka uywax uywataski. Juk'ampis jichhurunakanx walt'ataw utjask aka pata thaya pampanakanxa.

    Aka qarwa uywax wali suma uywapuniwa: t'arwatsipansa, chichitsipansa, ukhamarak uywa kankañ sipansa.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors

    Llama

    provided by wikipedia EN

    The llama (/ˈlɑːmə/; Spanish pronunciation: [ˈʎama]) (Lama glama) is a domesticated South American camelid, widely used as a meat and pack animal by Andean cultures since the Pre-Columbian era.

    Llamas are social animals and live with others as a herd. Their wool is soft and contains only a small amount of lanolin.[2] Llamas can learn simple tasks after a few repetitions. When using a pack, they can carry about 25 to 30% of their body weight for 8 to 13 km (5–8 miles).[3] The name llama (in the past also spelled "lama" or "glama") was adopted by European settlers from native Peruvians.[4]

    The ancestors of llamas are thought to have originated from the Great Plains of North America about 40 million years ago, and subsequently migrated to South America about three million years ago during the Great American Interchange. By the end of the last ice age (10,000–12,000 years ago), camelids were extinct in North America.[3] As of 2007, there were over seven million llamas and alpacas in South America and over 158,000 llamas and 100,000 alpacas, descended from progenitors imported late in the 20th century, in the United States and Canada.[5]

    In Aymara mythology, llamas are important beings. The Heavenly Llama is said to drink water from the ocean and urinates as it rains.[6] According to Aymara eschatology, llamas will return to the water springs and lagoons where they come from at the end of time.[6]

    Classification

    A traditionally dressed Quechua girl with a llama in Cusco, Peru

    Lamoids, or llamas (as they are more generally known as a group), consist of the vicuña (Vicugna vicugna, prev. Lama vicugna), guanaco (Lama guanicoe), Suri alpaca, and Huacaya alpaca (Vicugna pacos, prev. Lama guanicoe pacos), and the domestic llama (Lama glama). Guanacos and vicuñas live in the wild, while llamas and alpacas exist only as domesticated animals.[7] Although early writers compared llamas to sheep, their similarity to the camel was soon recognized. They were included in the genus Camelus along with alpaca in the Systema Naturae (1758) of Carl Linnaeus.[8] They were, however, separated by Georges Cuvier in 1800 under the name of lama along with the guanaco.[9] DNA analysis has confirmed that the guanaco is the wild ancestor of the llama, while the vicuña is the wild ancestor of the alpaca; the latter two were placed in the genus Vicugna.[10]

    The genera Lama and Vicugna are, with the two species of true camels, the sole existing representatives of a very distinct section of the Artiodactyla or even-toed ungulates, called Tylopoda, or "bump-footed", from the peculiar bumps on the soles of their feet. The Tylopoda consist of a single family, the Camelidae, and shares the order Artiodactyla with the Suina (pigs), the Tragulina (chevrotains), the Pecora (ruminants), and the Whippomorpha (hippos and cetaceans, which belong to Artiodactyla from a cladistic, if not traditional, standpoint). The Tylopoda have more or less affinity to each of the sister taxa, standing in some respects in a middle position between them, sharing some characteristics from each, but in others showing special modifications not found in any of the other taxa.

    A domestic llama

    The 19th-century discoveries of a vast and previously unexpected extinct Paleogene fauna of North America, as interpreted by paleontologists Joseph Leidy, Edward Drinker Cope, and Othniel Charles Marsh, aided understanding of the early history of this family. Llamas were not always confined to South America; abundant llama-like remains were found in Pleistocene deposits in the Rocky Mountains and in Central America. Some of the fossil llamas were much larger than current forms. Some species remained in North America during the last ice ages. North American llamas are categorized as a single extinct genus, Hemiauchenia. Llama-like animals would have been a common sight 25,000 years ago, in modern-day California, Texas, New Mexico, Utah, Missouri, and Florida.[11]

    The camelid lineage has a good fossil record. Camel-like animals have been traced from the thoroughly differentiated, modern species back through early Miocene forms. Their characteristics became more general, and they lost those that distinguished them as camelids; hence, they were classified as ancestral artiodactyls.[12] No fossils of these earlier forms have been found in the Old World, indicating that North America was the original home of camelids, and that the ancestors of Old World camels crossed over via the Bering Land Bridge from North America. The formation of the Isthmus of Panama three million years ago allowed camelids to spread to South America as part of the Great American Interchange, where they evolved further. Meanwhile, North American camelids died out at the end of the Pleistocene.[13]

    Characteristics

    Skeleton of a llama

    A full-grown llama can reach a height of 1.7 to 1.8 m (5 ft 7 in to 5 ft 11 in) at the top of the head, and can weigh between 130 and 272 kg (287 and 600 lb).[14] At maturity, males can weigh 94.74 kg, while females can weigh 102.27 kg.[15] At birth, a baby llama (called a cria) can weigh between 9 and 14 kg (20 and 31 lb). Llamas typically live for 15 to 25 years, with some individuals surviving 30 years or more.[16][17][18]

    The following characteristics apply especially to llamas. Dentition of adults: incisors 1/3 canines 1/1, premolars 2/2, molars 3/3; total 32. In the upper jaw, a compressed, sharp, pointed laniariform incisor near the hinder edge of the premaxilla is followed in the male at least by a moderate-sized, pointed, curved true canine in the anterior part of the maxilla.[19] The isolated canine-like premolar that follows in the camels is not present. The teeth of the molar series, which are in contact with each other, consist of two very small premolars (the first almost rudimentary) and three broad molars, constructed generally like those of Camelus. In the lower jaw, the three incisors are long, spatulate, and procumbent; the outer ones are the smallest. Next to these is a curved, suberect canine, followed after an interval by an isolated minute and often deciduous simple conical premolar; then a contiguous series of one premolar and three molars, which differ from those of Camelus in having a small accessory column at the anterior outer edge.

    Names of llama body parts: 1 ears – 2 poll – 3 withers – 4 back – 5 hip – 6 croup – 7 base of tail – 8 tail – 9 buttock – 10 hock – 11 metatarsal gland – 12 heel – 13 cannon bone – 14 gaskin – 15 stifle joint – 16 flank – 17 barrel – 18 elbow – 19 pastern – 20 fetlock – 21 Knee – 22 Chest – 23 point of shoulder – 24 shoulder – 25 throat – 26 cheek or jowl – 27 muzzle

    The skull generally resembles that of Camelus, the larger brain-cavity and orbits, and less-developed cranial ridges being due to its smaller size. The nasal bones are shorter and broader, and are joined by the premaxilla.

    Vertebrae:

    • cervical 7,
    • dorsal 12,
    • lumbar 7,
    • sacral 4,
    • caudal 15 to 20.

    The ears are rather long and slightly curved inward, characteristically known as "banana" shaped. There is no dorsal hump. The feet are narrow, the toes being more separated than in the camels, each having a distinct plantar pad. The tail is short, and fibre is long, woolly and soft.

    In essential structural characteristics, as well as in general appearance and habits, all the animals of this genus very closely resemble each other, so whether they should be considered as belonging to one, two, or more species is a matter of controversy among naturalists.

    The question is complicated by the circumstance of the great majority of individuals that have come under observation being either in a completely or partially domesticated state. Many are also descended from ancestors that have previously been domesticated, a state that tends to produce a certain amount of variation from the original type. The four forms commonly distinguished by the inhabitants of South America are recognized as distinct species, though with difficulties in defining their distinctive characteristics.

    These are:

    The llama and alpaca are only known in the domestic state, and are variable in size and of many colors, being often white, brown, or piebald. Some are grey or black. The guanaco and vicuña are wild. The guanaco is endangered; it has a nearly uniform light-brown color, passing into white below.

    The guanaco and vicuña certainly differ from each other: The vicuña is smaller, more slender in its proportions, and has a shorter head than the guanaco.

    The vicuña lives in herds on the bleak and elevated parts of the mountain range bordering the region of perpetual snow, amidst rocks and precipices, occurring in various suitable localities throughout Peru, in the southern part of Ecuador, and as far south as the middle of Bolivia. Its manners very much resemble those of the chamois of the European Alps; it is as vigilant, wild, and timid.

    Vicuña fiber is extremely delicate and soft, and highly valued for the purposes of weaving, but the quantity that each animal produces is small. Alpacas are primarily descended from wild vicuña ancestors, while domesticated llamas are descended primarily from wild guanaco ancestors, although a considerable amount of hybridization between the two species has occurred.

    Differential characteristics between llamas and alpacas include the llama's larger size, longer head, and curved ears. Alpaca fiber is generally more expensive, but not always more valuable. Alpacas tend to have a more consistent color throughout the body. The most apparent visual difference between llamas and camels is that camels have a hump or humps and llamas do not.

    Llamas are not ruminants, pseudo-ruminants, or modified ruminants.[20] They do have a complex three-compartment stomach that allows them to digest lower quality, high cellulose foods. The stomach compartments allow for fermentation of tough food stuffs, followed by regurgitation and re-chewing. Ruminants (cows, sheep, goats) have four compartments, whereas llamas have only three stomach compartments: the rumen, omasum, and abomasum.

    In addition, the llama (and other camelids) have an extremely long and complex large intestine (colon). The large intestine's role in digestion is to reabsorb water, vitamins and electrolytes from food waste that is passing through it. The length of the llama's colon allows it to survive on much less water than other animals. This is a major advantage in arid climates where they live.[21]

    Reproduction

    Dam and her cria at Laguna Colorada, Reserva Nacional de Fauna Andina Eduardo Avaroa, Bolivia

    Llamas have an unusual reproductive cycle for a large animal. Female llamas are induced ovulators.[22] Through the act of mating, the female releases an egg and is often fertilized on the first attempt. Female llamas do not go into estrus ("heat").[23]

    Like humans, llama males and females mature sexually at different rates. Females reach puberty at about 12 months old; males do not become sexually mature until around three years of age.[24]

    Mating

    Llamas mate in a kush (lying down) position, similar to big cats and canines, which is fairly unusual in a large animal. They mate for an extended time (20–45 minutes), also unusual in a large animal.[25]

    Gestation

    The gestation period of a llama is 11.5 months (350 days). Dams (female llamas) do not lick off their babies, as they have an attached tongue that does not reach outside of the mouth more than 13 millimetres (12 inch). Rather, they will nuzzle and hum to their newborns.[26]

    Crias

    A cria (from Spanish for "baby") is the name for a baby llama, alpaca, vicuña, or guanaco. Crias are typically born with all the females of the herd gathering around, in an attempt to protect against the male llamas and potential predators. Llamas give birth standing. Birth is usually quick and problem-free, over in less than 30 minutes. Most births take place between 8 am and noon, during the warmer daylight hours. This may increase cria survival by reducing fatalities due to hypothermia during cold Andean nights. This birthing pattern is speculated to be a continuation of the birthing patterns observed in the wild. Crias are up and standing, walking and attempting to suckle within the first hour after birth.[27][28][29] Crias are partially fed with llama milk that is lower in fat and salt and higher in phosphorus and calcium than cow or goat milk. A female llama will only produce about 60 millilitres (2 US fluid ounces) of milk at a time when she gives milk, so the cria must suckle frequently to receive the nutrients it requires.[30]

    Breeding methods

    In harem mating, the male is left with females most of the year.

    For field mating, a female is turned out into a field with a male llama and left there for some period of time. This is the easiest method in terms of labor, but the least useful in terms of prediction of a likely birth date. An ultrasound test can be performed, and together with the exposure dates, a better idea of when the cria is expected can be determined.

    Hand mating is the most efficient method, but requires the most work on the part of the human involved. A male and female llama are put into the same pen and mating is monitored. They are then separated and re-mated every other day until one or the other refuses the mating. Usually, one can get in two matings using this method, though some stud males routinely refuse to mate a female more than once. The separation presumably helps to keep the sperm count high for each mating and also helps to keep the condition of the female llama's reproductive tract more sound. If the mating is not successful within two to three weeks, the female is mated again.

    Nutrition

    A black llama

    Options for feeding llamas are quite wide; a wide variety of commercial and farm-based feeds are available. The major determining factors include feed cost, availability, nutrient balance and energy density required. Young, actively growing llamas require a greater concentration of nutrients than mature animals because of their smaller digestive tract capacities.[31]

    Behavior

    A pack llama in the Rocky Mountain National Park

    Llamas that are well-socialized and trained to halter and lead after weaning and are very friendly and pleasant to be around. They are extremely curious and most will approach people easily. However, llamas that are bottle-fed or over-socialized and over-handled as youth will become extremely difficult to handle when mature, when they will begin to treat humans as they treat each other, which is characterized by bouts of spitting, kicking and neck wrestling.[33]

    Llamas have started showing up in nursing homes and hospitals as certified therapy animals. Rojo the Llama, located in the Pacific Northwest was certified in 2008. The Mayo Clinic says animal-assisted therapy can reduce pain, depression, anxiety, and fatigue. This type of therapy is growing in popularity, and there are several organizations throughout the United States that participate. [34]

    When correctly reared, llamas spitting at a human is a rare thing. Llamas are very social herd animals, however, and do sometimes spit at each other as a way of disciplining lower-ranked llamas in the herd. A llama's social rank in a herd is never static. They can always move up or down in the social ladder by picking small fights. This is usually done between males to see which will become dominant. Their fights are visually dramatic, with spitting, ramming each other with their chests, neck wrestling and kicking, mainly to knock the other off balance. The females are usually only seen spitting as a means of controlling other herd members. One may determine how agitated the llama is by the materials in the spit. The more irritated the llama is, the further back into each of the three stomach compartments it will try to draw materials from for its spit.

    While the social structure might always be changing, they live as a family and they do take care of each other. If one notices a strange noise or feels threatened, an alarm call - a loud, shrill sound which rhythmically rises and falls - is sent out and all others become alert. They will often hum to each other as a form of communication.

    The sound of the llama making groaning noises or going "mwa" (/mwaʰ/) is often a sign of fear or anger. Unhappy or agitated llamas will lay their ears back, while ears being perked upwards is a sign of happiness or curiosity.

    An "orgle" is the mating sound of a llama or alpaca, made by the sexually aroused male. The sound is reminiscent of gargling, but with a more forceful, buzzing edge. Males begin the sound when they become aroused and continue throughout copulation.[35][36]

    Guard behavior

    Llama guarding sheep on the South Downs in West Sussex

    Using llamas as livestock guards in North America began in the early 1980s, and some sheep producers have used llamas successfully since then. Some would even use them to guard their smaller cousins, the alpaca.[37][38] They are used most commonly in the western regions of the United States, where larger predators, such as coyotes and feral dogs, are prevalent. Typically, a single gelding (castrated male) is used.

    Research suggests the use of multiple guard llamas is not as effective as one. Multiple males tend to bond with one another, rather than with the livestock, and may ignore the flock. A gelded male of two years of age bonds closely with its new charges and is instinctively very effective in preventing predation. Some llamas appear to bond more quickly to sheep or goats if they are introduced just prior to lambing. Many sheep and goat producers indicate a special bond quickly develops between lambs and their guard llama and the llama is particularly protective of the lambs.

    Using llamas as guards has reduced the losses to predators for many producers. The value of the livestock saved each year more than exceeds the purchase cost and annual maintenance of a llama. Although not every llama is suited to the job, most are a viable, nonlethal alternative for reducing predation, requiring no training and little care.[39]

    Fiber

    Llamas have a fine undercoat, which can be used for handicrafts and garments. The coarser outer guard hair is used for rugs, wall-hangings and lead ropes. The fiber comes in many different colors ranging from white or grey to reddish-brown, brown, dark brown and black.

    Handspun llama yarn from Patagonia

    Medical uses

    Doctors and researches have determined that llamas possess antibodies that are well suited to treat certain diseases.[41] Scientists have been studying the way llamas might contribute to the fight against coronaviruses, including MERS and SARS-CoV-2 (which causes COVID-19).[42][43]

    History of domestication

    Another Moche sculpture, dated to 100–300 AD (Early Intermediate Period) from the Lombards Museum
    This sculpture, originating from the Chancay Valley and adjacent Chillón Drainage region (Late Intermediate Period), captures the llama's natural inquisitiveness.[44] The Walters Art Museum.

    Pre-Incan cultures

    Scholar Alex Chepstow-Lusty has argued that the switch from a hunter-gatherer lifestyle to widespread agriculture was only possible because of the use of llama dung as fertilizer.[45]

    The Moche people frequently placed llamas and llama parts in the burials of important people, as offerings or provisions for the afterlife.[46] The Moche of pre-Columbian Peru depicted llamas quite realistically in their ceramics.

    Inca Empire

    In the Inca Empire, llamas were the only beasts of burden, and many of the people dominated by the Inca had long traditions of llama herding. For the Inca nobility, the llama was of symbolic significance, and llama figures were often buried with the dead.[47] In South America, llamas are still used as beasts of burden, as well as for the production of fiber and meat.[48]

    The Inca deity Urcuchillay was depicted in the form of a multicolored llama.[49]

    Carl Troll has argued that the large numbers of llamas found in the southern Peruvian highlands were an important factor in the rise of the Inca Empire.[50] It is worth considering the maximum extent of the Inca Empire roughly coincided with the greatest distribution of alpacas and llamas in Pre-Hispanic America.[51] The link between the Andean biomes of puna and páramo, llama pastoralism and the Inca state is a matter of research.[52]

    Spanish Empire

    The first image of llamas in Europe, 1553

    One of the main uses for llamas at the time of the Spanish conquest was to bring down ore from the mines in the mountains.[53] Gregory de Bolivar estimated that in his day, as many as 300,000 were employed in the transport of produce from the Potosí mines alone, but since the introduction of horses, mules, and donkeys, the importance of the llama as a beast of burden has greatly diminished.[54]

    According to Juan Ignacio Molina, the Dutch captain Joris van Spilbergen observed the use of hueques (possibly a llama type) by native Mapuches of Mocha Island as plow animals in 1614.[55]

    In Chile hueque populations declined towards extinction in the 16th and 17th century being replaced by European livestock.[56] The causes of its extinction are not clear[56] but it is known that the introduction of sheep caused some competition among both domestic species.[57] Anecdotal evidence of the mid-17th century show that both species coexisted but suggests that there were many more sheep than hueques.[57] The decline of hueques reached a point in the late 18th century when only the Mapuche from Mariquina and Huequén next to Angol raised the animal.[57]

    United States

    Llamas were first imported into the US in the late 1800s as zoo exhibits. Restrictions on importation of livestock from South America due to hoof and mouth disease, combined with lack of commercial interest, resulted in the number of llamas staying low until the late 20th century. In the 1970s, interest in llamas as livestock began to grow, and the number of llamas increased as farmers bred and produced an increasing number of animals.[58] Both the price and number of llamas in the US climbed rapidly in the 1980s and 1990s. With little market for llama fiber or meat in the US, and the value of guard llamas limited, the primary value in llamas was in breeding more animals, a classic sign of a speculative bubble in agriculture. By 2002, there were almost 145,000 llamas in the US according to the US Department of Agriculture, and animals sold for as much as $220,000. However, the lack of any end market for the animals resulted in a crash in both llama prices and the number of llamas; the Great Recession further dried up investment capital, and the number of llamas in the US began to decline as fewer animals were bred and older animals died of old age. By 2017, the number of llamas in the US had dropped below 40,000.[59] A similar speculative bubble was experienced with the closely related alpaca, which burst shortly after the llama bubble.[60][61]

    Culture

    Being an important animal and long standing cultural icon in South America, Llamas gained in recent history cultural prominence in Western culture.[62]

    For example the videogame company Maxis have used Llamas extensively as elements in their games,[63] particularly in the widely popular game series The Sims, Llamas being the national symbol of the country the broader series of Sim games are set in. The online video game Fortnite uses piñata llamas as loot containers, which contain various in-game resources.[64] Also the programming language Perl with its so-called Llama book has been associated with Llamas.

    See also

    Notes

    1. ^ Daniel W. Gade, Nature and culture in the Andes, Madison, University of Wisconsin Press, 1999, p. 104
    2. ^ Eveline. "Is Alpaca Wool Hypoallergenic? (Lanolin Free)". Yanantin Alpaca. Retrieved 16 October 2021.
    3. ^ a b "Llama". Oklahoma State University. 25 June 2007.
    4. ^ Oxford English Dictionary, 2nd edition, "llama"
    5. ^ South Central Llama Association (22 January 2009). "Llama Facts 2".
    6. ^ a b Montecino Aguirre, Sonia (2015). "Llamas". Mitos de Chile: Enciclopedia de seres, apariciones y encantos (in Spanish). Catalonia. p. 415. ISBN 978-956-324-375-8.
    7. ^ Perry, Roger (1977). Wonders of Llamas. Dodd, Mead & Company. p. 7. ISBN 0-396-07460-X.
    8. ^ Murray E. Fowler (1998). Medicine and Surgery of South American Camelids. Wiley-Blackwell. p. 1. ISBN 0-8138-0397-7.
    9. ^ "Lama". Integrated Taxonomic Information System. Retrieved 5 January 2013.
    10. ^ Wheeler, Dr Jane; Miranda Kadwell; Matilde Fernandez; Helen F. Stanley; Ricardo Baldi; Raul Rosadio; Michael W. Bruford (December 2001). "Genetic analysis reveals the wild ancestors of the llama and the alpaca". Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences. 268 (1485): 2575–2584. doi:10.1098/rspb.2001.1774. PMC 1088918. PMID 11749713. 0962-8452 (Paper) 1471–2954 (Online).
    11. ^ Kurtén, Björn; Anderson, Elaine (1980). Pleistocene Mammals of North America. New York: Columbia University Press. p. 307. ISBN 0231037333.
    12. ^ Prothero, Donald R (16 April 2009). "Evolutionary Transitions in the Fossil Record of Terrestrial Hoofed Mammals". Evolution: Education and Outreach. 2021 Springer Nature Switzerland AG. Part of Springer Nature. 2 (2): 289–302. doi:10.1007/s12052-009-0136-1. S2CID 32344744.
    13. ^ Grayson, Donald K. (1991). "Late Pleistocene mammalian extinctions in North America: Taxonomy, chronology, and explanations". Journal of World Prehistory. Springer Netherlands. 5 (3): 193–231. doi:10.1007/BF00974990. S2CID 162363534.
    14. ^ Frequently Asked Questions - Blue Moon Ranch Alpacas
    15. ^ Frank, Eduardo; Antonini, Marco; Toro, Oscar (2008). South American camelids research. Volume 2. Wageningen, Netherlands: Wageningen Academic Publishers. ISBN 978-90-8686-648-9. OCLC 846966060.
    16. ^ "Llama characteristics". Nose-n-Toes. 25 June 2007.
    17. ^ "Llama facts 1". Llamas of Atlanta. 25 June 2007. Archived from the original on 17 August 2016. Retrieved 5 August 2014.
    18. ^ "Llama FAQ". Twin Creeks Llamas. 25 June 2007.
    19. ^ "Dental anatomy of llamas". www.vivo.colostate.edu. Colorado State University.
    20. ^ Fowler, Murray E. (1 October 2016). "Camelids are not ruminants". Verterian Key (Veterinary Medicine Insight Engine). Chapter 46. Retrieved 29 May 2021.
    21. ^ Amsel, Sheri (13 November 2017). "Llama thoracic and abdominal organs (right view)". Exploring Nature.
    22. ^ Chen, B.X.; Yuen, Z.X.; Pan, G.W. (1985). "Semen-induced ovulation in the bactrian camel (Camelus bactrianus)". J. Reprod. Fertil. 74 (2): 335–339. doi:10.1530/jrf.0.0740335. PMID 3900379.
    23. ^ Greta Stamberg & Derek Wilson (12 April 2007). "Induced Ovulation". Llamapaedia. Archived from the original on 12 April 2007.
    24. ^ L. W. Johnson (17 April 2007). "Llama reproduction". College of Veterinary Medicine and Biomedical Sciences, Colorado State University, Fort Collins. National Library of Medicine and the National Institutes of Health. 89 (11): 219–22. PMID 7232.
    25. ^ Chris Cebra; David E. Anderson; Ahmed Tibary; Robert J. Van Saun; LaRue Willard Johnson (15 February 2014). Llama and Alpaca Care: Medicine, Surgery, Reproduction, Nutrition, and Herd Health. Elsevier Health Sciences. ISBN 978-0-323-24291-2.
    26. ^ "The llama reproductive cycle". LlamaWeb. 17 April 2007. Archived from the original on 3 March 2007.
    27. ^ The Department of Veterninary Clinical Sciences at Ohio State University (2002). Camelid Medicine, Surgery, and Reproduction for Veterinarians. Part II.
    28. ^ Long, Patrick O. (1996). Llama & Alpaca Neonatal Care. p. 112. ISBN 0-9646618-3-7.
    29. ^ Birutta, Gale (1997). A Guide to Raising Llamas. p. 327. ISBN 0-88266-954-0.
    30. ^ Linda March. "Llamas: A Different Kind of Pet". University of Illinois, College of Veterinary Medicine. Archived from the original on 11 December 2012. Retrieved 15 May 2009.
    31. ^ Randy Sell (17 April 2007). "Llama". Department of Agricultural Economics, North Dakota State University.
    32. ^ Murray E. Fowler, DVM (1989). "Medicine and Surgery of South American Camelids; Llama, Alpaca, Vicuña, Guanaco". Iowa State University Press. {{cite journal}}: Cite journal requires |journal= (help)
    33. ^ Britton, Rick (24 May 2001). "Llama farmers say beasts no burden". Washington Times. p. 14.
    34. ^ "Do you know what's happening to your clothing donations?". CNN. 14 March 2016. Retrieved 18 February 2020.
    35. ^ Greta Stamberg & Derek Wilson (2 September 1997). "Behavior: Sounds". Llamapedia. Archived from the original on 15 October 2006.
    36. ^ Brian and Jane Pinkerton (17 May 2008). "Llama Sounds". Humm Page. Archived from the original on 9 May 2008.
    37. ^ International Llama Association. (1995). "Guard Llamas." ILA Educational Brochure No. 2.
    38. ^ Walker, Cameron. "Guard Llamas Keep Sheep Safe From Coyotes." National Geographic, 10 June 2003.
    39. ^ "Guard Llamas: An Alternative for Effective Predator Management". Archived from the original on 17 May 2014. Retrieved 28 April 2010.
    40. ^ Beula Williams (17 April 2007). "Llama Fiber". International Llama Association.
    41. ^ Kramer, Jillian (6 May 2020). "Hoping Llamas Will Become Coronavirus Heroes". The New York Times. ISSN 0362-4331. Retrieved 13 May 2020.
    42. ^ "Here's How Llamas Could Help Scientists Get Closer to Stopping the Coronavirus Pandemic". Health.com. Retrieved 13 May 2020.
    43. ^ Mathew Cantor (17 May 2020). "'Llamas are the real unicorns': why they could be our secret weapon against coronavirus". The Guardian. Retrieved 17 May 2020.
    44. ^ "Llama Effigy". The Walters Art Museum.
    45. ^ Anning, Caroline. (22 May 2011) BBC News – Inca success in Peruvian Andes 'thanks to llama dung'. BBC.co.uk. Retrieved on 21 August 2011.
    46. ^ Berrin, Katherine & Larco Museum. The Spirit of Ancient Peru:Treasures from the Museo Arqueológico Rafael Larco Herrera. New York: Thames & Hudson, 1997 ISBN 0-500-01802-2.
    47. ^ "Little Llamas". Inca culture. 10 October 2006. Archived from the original on 7 September 2006.
    48. ^ Jean Larson; Judith Ho (25 June 2007). "Information Resources on the South American Camelids: Llamas, Alpacas, Guanacos, and Vicunas 1943–2006". Archived from the original on 2 May 2014.
    49. ^ D'Altroy, Terence N. (2002). "The Inca Pantheon". The Incas. The People of America. Oxford: Blackwell Publishing. p. 149. ISBN 978-0-631-17677-0.
    50. ^ Gade, Daniel (2016). "Urubamba Verticality: Reflections on Crops and Diseases". Spell of the Urubamba: Anthropogeographical Essays on an Andean Valley in Space and Time. p. 86. ISBN 978-3-319-20849-7.
    51. ^ Hardoy, Jorge Henríque (1973). Pre-Columbian Cities. p. 24. ISBN 978-0802703804.
    52. ^ Gade, Daniel W. (1996). "Carl Troll on Nature and Culture in the Andes (Carl Troll über die Natur und Kultur in den Anden)". Erdkunde. 50 (4): 301–316. doi:10.3112/erdkunde.1996.04.02.
    53. ^ Jared Diamond (12 April 2007). "Guns, Germs & Steel. The Show: Episode Two". PBS.
    54. ^ Jared Diamond (12 April 2007). "Guns, Germs & Steel. The story of ... Llamas". PBS.
    55. ^ Juan Bautista Ignacio Molina (1808). The geographical, natural and civil history of Chili, tr. by an American gentleman. Vol. II. pp. 15–16. Retrieved 22 August 2011.
    56. ^ a b Bonacic, Cristián (1991). "Características biológicas y productivas de los camélidos sudamericanos". Avances en Ciencias Veterinarias (in Spanish). 6 (2). doi:10.5354/0716-260x.1991.4642.
    57. ^ a b c Torrejón, Fernando; Cisternas, Marco; Araneda, Alberto (2004). "Efectos ambientales de la colonización española desde el río Maullín al archipiélago de Chiloé, sur de Chile" [Environmental effects of the spanish colonization from de Maullín river to the Chiloé archipelago, southern Chile]. Revista Chilena de Historia Natural (in Spanish). 77 (4): 661–677. doi:10.4067/S0716-078X2004000400009.
    58. ^ "History of Llamas North America". Buckhorn Llama Co.
    59. ^ McCausland, Phil (14 April 2019). "Agriculture census finds that llamas are disappearing. What happened?". NBC News. Retrieved 23 January 2020.
    60. ^ Cima, Rosie (14 August 2015). "When the Great Alpaca Bubble Burst". Priceonomics.
    61. ^ Barnett, Kaitlin Bell (6 November 2014). "Alpacas: Lovable Lawnmowers No More". Modern Farmer. Retrieved 23 January 2020.
    62. ^ Wakild, Emily (18 December 2020). "Llamas are having a moment in the US, but they've been icons in South America for millennia". The Conversation. Retrieved 9 September 2021.
    63. ^ "Will Wright on creating 'The Sims' and 'SimCity' - November 30, 2000". CNN. 30 November 2000. Retrieved 3 October 2022.
    64. ^ "What are Loot Llamas?". Epic Games.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia EN

    Llama: Brief Summary

    provided by wikipedia EN

    The llama (/ˈlɑːmə/; Spanish pronunciation: [ˈʎama]) (Lama glama) is a domesticated South American camelid, widely used as a meat and pack animal by Andean cultures since the Pre-Columbian era.

    Llamas are social animals and live with others as a herd. Their wool is soft and contains only a small amount of lanolin. Llamas can learn simple tasks after a few repetitions. When using a pack, they can carry about 25 to 30% of their body weight for 8 to 13 km (5–8 miles). The name llama (in the past also spelled "lama" or "glama") was adopted by European settlers from native Peruvians.

    The ancestors of llamas are thought to have originated from the Great Plains of North America about 40 million years ago, and subsequently migrated to South America about three million years ago during the Great American Interchange. By the end of the last ice age (10,000–12,000 years ago), camelids were extinct in North America. As of 2007, there were over seven million llamas and alpacas in South America and over 158,000 llamas and 100,000 alpacas, descended from progenitors imported late in the 20th century, in the United States and Canada.

    In Aymara mythology, llamas are important beings. The Heavenly Llama is said to drink water from the ocean and urinates as it rains. According to Aymara eschatology, llamas will return to the water springs and lagoons where they come from at the end of time.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia EN

    Lamo ( Esperanto )

    provided by wikipedia EO

    Lamoljamo[1] (Lama glama) estas sudamerika hejmbestigita kameledo, komuna en la altiplana regiono de la Andoj de Argentino, Bolivio, Ĉilio kaj Peruo, grava kiel ŝarĝobesto kaj pro sia viando, felo kaj lano jam de la antaŭkolumba epoko.

    Lamoj verŝajne devenis de la centraj ebenaĵoj de Nordameriko antaŭ ĉirkaŭ 40 milionoj da jaroj kaj migris al Sudameriko antaŭ ĉirkaŭ tri milionoj da jaroj. Je la fino de la lasta glaciepoko, antaŭ 10.000–12.000 jaroj, kamelidoj malaperis el Nordameriko.[2]. En la jaro de 2007 estis sep milionoj da lamoj kaj alpakoj en Sudameriko kaj miloj da ili en aliaj landoj pro importado dum la lasta jarcento, ekz-e 158.000 lamoj kaj 100.000 alpakoj en Usono kaj Kanado[3].

    Aspekto

    Lamoj atingas ŝultroalton de 110 ĝis 120 cm kaj pezon de 120 ĝis 150 kilogramojn. Malkiel la kameloj (dromedaro kaj baktria kamelosovaĝkamelo) lamoj ne havas ĝibojn. Kiel ĉe la plejmulto da dombestoj, ankaŭ ĉe la lamo la koloro multe varias. Ekzistas unukoloraj blankaj, brunaj kaj nigraj lamoj, kaj tiuj, kiuj havas plurkolorajn felojn. Kiel la kameloj, lamoj havas sub la piedoj "plandumojn" kaj ilia supera lipo estas disdividita kaj tre moviĝema.

    Biologio

    La bestoj estas seksmaturaj je la aĝo de du jaroj. Post gravedeco de 11 ĝis 12 monatoj naskiĝas kutime po nur unu ido.

    Plenkreska lamo povas atingi alton de 1.7 ĝis 1.8 m en la kapopinto kaj povas pezi inter 130 kaj 200 kg. Naske, lamido povas pezi inter 9 kaj 14 kg. Lamoj tipe vivas 15 ĝis 25 jaroj, kaj kelkaj individuoj survivas 30 jarojn aŭ plie.[4][5][6]

    Ili estas tre sociaj animaloj kaj vivas kun aliaj lamoj kiel lamaro. La lano produktita de lamo estas tre milda kaj sedlanolina. Lamoj estas inteligentaj kaj povas lerni simplajn taskojn post kelkaj ripetoj. Uzanta pakon, ili povas porti ĉirkaŭ 25 ĝis 30% de la pezo de sia propra korpo dum 8 ĝis 13 km.[7]

    Nutrado

    Lamoj nutras sin per herboj, arbustoj, folioj kaj fungoj.

    Kraĉado

    Kiam lamoj sentas sin ĝenitaj, ili kraĉas al la ĝeninto; kraĉante ili montras grandan trafkapablon. Tamen kutime ne homoj estas viktimoj de tiuj atakoj; ĉefe lamoj kraĉas unu al la alia por klarigi rangordon aŭ forpeli alproksimiĝemajn kunulojn. Salivon ili kraĉas nur kiel averton; kutime temas pri duondigestita stomakenhavo, sed nur malgrandkvante. La duonlikva verdeca kaĉo estas fetora, sed sendanĝera kaj facile lavebla.

    Historio

    Lloyd the Llama.jpg

    La malsovaĝigo de lamoj okazis eble jam dum la tria jarmilo antaŭ Kristo. Multaj opinias ke la gvanakoj estas la prapatroj de lamoj, sed ekzistas ankaŭ teorioj, laŭ kiuj lamoj ĉiam estis aparta specio, kiu nun ne plu ekzistas sovaĝe. Eble neniam eblos trovi la devenon de lamoj, ĉar preskaŭ ĉiuj nunaj bestoj estas miksitaj kun gvanakoj, alpakoj kaj vikunoj, kiuj ĉiuj estas fekundeblaj inter si.

    Ĉiuj civilizacioj de la Andoj utiligis lamojn. Ili utilis ĉefe kiel ŝarĝbestoj - en la tutaj Amerikoj neniu alia besto estis malsovaĝigita tiucele. Aldone la lano estas uzebla, kvankam por tio oni preferis alpakan lanon. La indianaj popoloj de la Andoj manĝis lamaĵon, produktis ledon el la haŭto, kandelojn el la graso kaj bruligaĵojn el la fekoj.

    Por la inkaa civilizacio lamoj havis grandegan gravecon. Pli ol dek milionoj da lamoj estis malsovaĝigitaj de la inkaoj kaj iliaj vasaloj kiam la hispanoj atingis Sudamerikon. Malfacile imageblas la inkaa civilizacio sen lamoj, kaj tiel eble ne estas hazardo, ke la limoj de la inkaa imperio kongruas kun la por lamoj bona vivmedio.

    Hispanoj kunportis kaj venigis ŝafojn kaj ĉevalojn, sen esplori la utiligon de lamoj. Ili ĉasis sovaĝajn gvanakojn por feloj kaj viando, kiujn eblis akiri pli altkvalitaj per lamo-bredado. Lamoj iĝis bestoj de la malriĉa indiana popolo. Nur post la sendependeciĝo de la sudamerikaj ŝtatoj lamoj iom post iom iĝis denove signifaj. Oni konstatis, ke sur la padoj de la altaj Andoj ili superis kiel ŝarĝbestoj la ĉevalojn.

    Hodiaŭ pro la uzo de trajnoj kaj aŭtoj la graveco de lamoj denove malplialtiĝis.

    Lamoj hodiaŭ

    Oni ankoraŭ hodiaŭ uzas lamojn en la Andoj kiel portbestoj. Entute ekzistas ĉirkaŭ 3 milionoj da malsovaĝaj lamoj en Sudameriko, ĉefe por viandaĵo kaj feloj. Ankaŭ ekstere de Sudameriko oni nun bredas lamojn; tiel en Usono jam ekzistas 100.000 lamoj en farmbienoj. Ankaŭ en Eŭropo oni bredas lamojn kaj tondas ties lanon por vendi ĝin. Kelkaj lambredistoj proponas lamomigradoj dum kiuj lamoj portas la pakaĵojn. Lamoj povas porti po ĉirkaŭ 30 kg.

    Lamo en heraldiko

    Same kiel preskaŭ ĉiuj "ekzotikaj" bestoj, ("ekzotikaj" por eŭropanoj, kie disvolviĝis heraldiko) lamo ne estas klasika heraldika figuro. La parenca besto alpako ja aperas en la blazono de Bolivio, kiel simbolo de la riĉeco de la bolivia faŭno, sed tiu besto estas bildigita tre nature en tre natura pejzaĝo, en stilo tute ne heraldika.

    Vidu ankaŭ

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia EO

    Lamo: Brief Summary ( Esperanto )

    provided by wikipedia EO

    Lamo aŭ ljamo (Lama glama) estas sudamerika hejmbestigita kameledo, komuna en la altiplana regiono de la Andoj de Argentino, Bolivio, Ĉilio kaj Peruo, grava kiel ŝarĝobesto kaj pro sia viando, felo kaj lano jam de la antaŭkolumba epoko.

    Lamoj verŝajne devenis de la centraj ebenaĵoj de Nordameriko antaŭ ĉirkaŭ 40 milionoj da jaroj kaj migris al Sudameriko antaŭ ĉirkaŭ tri milionoj da jaroj. Je la fino de la lasta glaciepoko, antaŭ 10.000–12.000 jaroj, kamelidoj malaperis el Nordameriko.. En la jaro de 2007 estis sep milionoj da lamoj kaj alpakoj en Sudameriko kaj miloj da ili en aliaj landoj pro importado dum la lasta jarcento, ekz-e 158.000 lamoj kaj 100.000 alpakoj en Usono kaj Kanado.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia EO

    Lama glama ( Spanish; Castilian )

    provided by wikipedia ES

    La llama (Lama glama) es un mamífero artiodáctilo doméstico de la familia Camelidae, abundante en la Puna o Altiplano de los Andes de Perú, Bolivia, Chile, Ecuador, Argentina[1]​ y Colombia.[2]​ Fue domesticada por los pueblos andinos nativos mediante selección artificial a partir del guanaco. Según recientes estudios de ADN,[cita requerida] esto ocurrió en principio de manera independiente en tiempo y espacio, en sectores del sur del Perú, norte de Chile, oeste de Bolivia y el norte de Argentina.[3]​ Fue aprovechado al máximo por el imperio Inca: se obtenía carne y lana de él, y era usado también como animal de carga (el único antes de la llegada de los españoles a América, con excepción de los perros de los trineos inuit).[1]

    Taxonomía

     src=
    Una llama recostada.

    La llama, taxonómicamente, es una subespecie del guanaco. La especie completa considera a los siguientes:[1]

    Hibridación

    La cama es un híbrido entre una llama y un dromedario, demostrando la cercanía genética entre ambas tribus en que está subdividida la subfamilia Camelinae.

    La importancia económica de la llama

     src=
    Llamas cerca del Illimani.

    Antes de la presencia española, las llamas fueron representadas en la cerámica Mochica (200-600 d. C.) y constituyeron los únicos animales ungulados domésticos del Imperio inca. Fueron apreciados no solamente como bestias de carga, sino también por su carne y lana. Hasta la llegada de los españoles, las llamas fueron utilizadas en lugar del caballo, del buey, de la cabra y de las ovejas, animales originarios del Viejo Mundo, pero su escasa eficiencia[4]​ hizo que fueran rápidamente desplazadas a un segundo plano por estas especies tras la conquista.[5]

    Eran usadas por todos los pueblos andinos desde Ecuador hasta el archipiélago de Chiloé, en el sur de Chile. Su población antes de la conquista se estima en treinta a cincuenta millones de animales;[6]​ eran el principal ganado de estas tribus y naciones, gozando de gran consideración —en cambio, había pocos guanacos y alpacas, y la caza de la vicuña estaba prohibida bajo pena de muerte por orden del mismo Sapa Inca.[7]​ En comparación, Fernand Braudel estimaba que en la segunda mitad del siglo XVIII había en toda Europa sólo treinta y ocho millones de animales de labor, uno por cada cuatro habitantes.[8]

    Después de la conquista su población se redujo marcadamente, al igual que la de los indígenas;[9]​ estos decayeron a un quinto de su población en un siglo y las llamas aún más, a apenas una décima parte.[5]​ A inicios del siglo XXI hay aproximadamente siete millones de llamas en Sudamérica, otras ciento cincuenta y ocho mil en Estados Unidos y Canadá.[10]

    Su uso en el siglo XXI

     src=
    Llama como reclamo turístico.

    La llama sigue siendo utilizada por los pobladores andinos por su lana, carne y como transporte de mercancías. Su fibra se usa para tejer abrigos, su excremento sirve como guano para las cosechas de los andinos . Aún hoy, en el Perú y en las zonas andinas de Bolivia y del norte de Argentina, su lana, de buena calidad, es producida y comercializada.

    Los orígenes de la llama

     src=
    Primera imagen vista en Europa de llamas (1553).

    El jesuita José de Acosta escribe un libro llamado La Historia Natural y Moral de las Indias donde intenta explicar el origen de los camélidos. En el capítulo titulado: «Como sea posible haber en Indias animales que no hay en otra parte del mundo» da una versión evolucionista revolucionaria para la época, en la cual plantea que el problema que resolver es saber si estos animales difieren específica y esencialmente del resto de los animales o si su diferencia es accidental. Dice de las llamas que «es el animal de mayores provechos y menores gastos de cuantos se conocen» y afirma que Dios unió en la misma especie ovejas y burros.

     src=
    Botella mochica representando llamas. Museo Larco (Lima, Perú).

    Para los integrantes del Imperio inca la creación de las llamas se explica mediante un mito muy especial: el hijo de Manco Cápac y Mama Ocllo (los fundadores míticos del imperio inca, en una de sus leyendas), se enamoró de una de sus hermanas menores que estaba destinada a ser una Virgen del Sol. Obviamente el emperador inca prohibió el matrimonio y los jóvenes desobedeciéndolo huyeron al campo, con lo que su padre los condenó a muerte. La madre pidió clemencia al dios Viracocha, quien se apiadó de ella convirtiéndolos en una pareja de llamas. Un día Manco Cápac oyó hablar de la existencia de dos animales que vagaban con una mirada humana en sus ojos y ordenó que los capturasen y llevasen al Cusco y cuando los tuvo delante, los reconoció y los mandó sacrificar. Los espíritus emprendieron viaje por la vía láctea a la morada de Viracocha. Se dice que cuando las llamas lleguen a su destino, recuperarán su forma humana y regresarán al mundo para un nuevo reino con armonía entre los hombres.

    Chilihueque

     src=
    Ilustración de 1776 de varias láminas, incluido el chilihueque en la parte superior derecha.

    El Chilihueque, Chilliweke,[11]​o Hueque fue una variedad o especie de guanaco en América del Sur que existió en el centro y sur-centro de Chile en la época prehispánica y colonial. Hay dos hipótesis sobre su estado entre los camélidos de Sudamérica: el primero sugiere que son guanacos domesticados localmente y el segundo que son una variedad de llamas traídas del norte al centro-sur de Chile. La alpaca también se ha sugerido como su posible identidad. [12]

    Según Juan Ignacio Molina, el capitán neerlandés Joris van Spilbergen observó el uso de chilihueques por los mapuches de la isla Mocha como animales arados en 1614. [13]

    Las poblaciones de Chilihueques disminuyeron hacia la extinción en los siglos XVI y XVII, siendo reemplazadas por ganado europeo. Las causas de su extinción no están claras, pero se cree que la introducción de ovejas causó competencia entre ambas especies. A fines del siglo XVIII el chilihueque había desaparecido del territorio nacional; y según Tomás Guevara, solo los mapuches de Mariquina y Huequén junto a los de Angol criaron a los últimos ejemplares. [14]

    La llama y los escudos andinos

    La llama es el símbolo patrio boliviano que representa al reino animal o fauna autóctona de Bolivia y se encuentra representada en el Escudo de Bolivia desde el año 2004, al sustituir a la alpaca.[15]​ También aparecía en el primer escudo del Perú de 1821, si bien luego fue reemplazada por una vicuña. Cabe destacar que la llama también está presente en el escudo comunal de la ciudad chilena de Calama y de Putre. La llama también significa características como la resistencia, la supervivencia, el equilibrio, y la comunidad.

    Véase también

    Referencias

    1. a b c Wilson, Don E.; Reeder, DeeAnn M., eds. (2005). «Species Lama glama». Mammal Species of the World (en inglés) (3ª edición). Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2 vols. (2142 pp.). ISBN 978-0-8018-8221-0.
    2. «ESPECIES ZOOTECNICAS NATIVAS DE LOS ANDES ALTOS». www.fao.org. Consultado el 29 de marzo de 2020.
    3. Franklin, W. L. (2011). «Family Camelidae (Camels)». in: Wilson, D. E. & Mittermeier, R. A. eds (2011). Handbook of the Mammals of the World (en inglés). Vol II. Hoofed Mammals. Barcelona: Lynx edicions. p. 648. ISBN 978-84-96553-77-4.
    4. Romano, 2004: 55
    5. a b Renieri, 2008: 244
    6. Renieri, A.; E.N. Frank; A. Rosati y J.A. Macias Serrano (2008). “El concepto de raza en zootecnia y su aplicación en la llama y la alpaca”. En South American Camelids Research. Tomo II. Wageningen Academic Pub. Edición de Martina Gerken, Eduardo Frank y Carlo Renieri, pp. 233-252 (véase pp. 244). ISBN 9789086860203.
    7. Rosenblat, Ángel (1954). La población indígena y el mestizaje en América. Tomo I. Buenos Aires: Editorial Nova, pp. 310.
    8. Romano, Ruggiero (2004). Mecanismo y elementos del sistema económica colonial americano, siglos XVI-XVIII. México: El Colegio de México, Fideicomiso Historia de las Américas, pp. 55. ISBN 9789681671198.
    9. Rosenblat, 1954: 310. A mediados del siglo XIX Perú, Ecuador y Bolivia sumaban cinco millones de habitantes; según Rosenblat, el Imperio inca tendría al menos el doble de habitantes, diez o doce.
    10. South Central Llama Association
    11. «Chiliweke, el desconocido camélido extinto que fue clave en la sociedad mapuche». 24 de diciembre de 2019.
    12. Wilhelm, O.E. (1978). «The Pre-Columbian Araucanian Chicken (Gallus inauris)». Advances in Andean Archaeology (Mouton Publishers): 190. Consultado el 25 de marzo de 2018.
    13. The Geographical, Natural and Civil History of Chili, Pages 15 and 16, Volume II
    14. Torrejón, Fernando; Cisternas, Marco; Araneda, Alberto (2004). «Efectos ambientales de la colonización española desde el río Maullín al archipiélago de Chiloé, sur de Chile» [Environmental effects of the spanish colonization from de Maullín river to the Chiloé archipelago, southern Chile]. Revista Chilena de Historia Natural 77: 661-677.
    15. «El nuevo escudo». 2011. Consultado el 29 de febrero de 2012.

     title=
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autores y editores de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia ES

    Lama glama: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

    provided by wikipedia ES

    La llama (Lama glama) es un mamífero artiodáctilo doméstico de la familia Camelidae, abundante en la Puna o Altiplano de los Andes de Perú, Bolivia, Chile, Ecuador, Argentina​ y Colombia.​ Fue domesticada por los pueblos andinos nativos mediante selección artificial a partir del guanaco. Según recientes estudios de ADN,[cita requerida] esto ocurrió en principio de manera independiente en tiempo y espacio, en sectores del sur del Perú, norte de Chile, oeste de Bolivia y el norte de Argentina.​ Fue aprovechado al máximo por el imperio Inca: se obtenía carne y lana de él, y era usado también como animal de carga (el único antes de la llegada de los españoles a América, con excepción de los perros de los trineos inuit).​

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autores y editores de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia ES

    Laama (loom) ( Estonian )

    provided by wikipedia ET
    Disambig gray.svg See artikkel on liigist; perekonna kohta vaata artiklit Laama (perekond).

    Laama (Lama glama) on kaamellaste sugukonda kuuluv Lõuna-Ameerika imetaja, Andide indiaanlaste koduloom.

    Toitumine

    Laama on mäletseja. Ta sööb rohtu, mis täielikult ei seedi. Mao ehitus võimaldab pooleldi seeditud toidul uuesti suhu tõusta, kus laama seda kaua mälub.

    Koduloomana

    Mägede elanikele on laama koduloom. Ta suudab taluda suuri kõrgusi ja väga madalaid temperatuure ning kanda raskeid koormaid. Laamavillast tehakse hästi soojapidavaid rõivaid. Laama nahast saab toota jalatseid ja kindaid. Rasv sobib küünalde valmistamiseks.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Vikipeedia autorid ja toimetajad
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia ET

    Laama (loom): Brief Summary ( Estonian )

    provided by wikipedia ET

    Laama (Lama glama) on kaamellaste sugukonda kuuluv Lõuna-Ameerika imetaja, Andide indiaanlaste koduloom.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Vikipeedia autorid ja toimetajad
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia ET

    Llama ( Basque )

    provided by wikipedia EU

    Llama (Lama glama) Hego Amerikako Andeetan bizi den Gamelidoa da, bereziki Perun. Izen horrekin bere generoan dauden beste hiru animaliak ere izendatzen dira, nahiz eta espezie ezberdinak izan: bikuina, alpaka eta guanakoa.

    Hala ere euren artean badira ezberdintasunak. Llamak altuagoak dira alpakak baino eta euren burua obalatua da. Lama generoa eta gameluak bereizteko modua bizkar atzean llamek jorobarik ez dutela ikustea da.

    Kanpoko loturak

    (RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipediako egileak eta editoreak
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia EU

    Llama: Brief Summary ( Basque )

    provided by wikipedia EU

    Llama (Lama glama) Hego Amerikako Andeetan bizi den Gamelidoa da, bereziki Perun. Izen horrekin bere generoan dauden beste hiru animaliak ere izendatzen dira, nahiz eta espezie ezberdinak izan: bikuina, alpaka eta guanakoa.

    Hala ere euren artean badira ezberdintasunak. Llamak altuagoak dira alpakak baino eta euren burua obalatua da. Lama generoa eta gameluak bereizteko modua bizkar atzean llamek jorobarik ez dutela ikustea da.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipediako egileak eta editoreak
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia EU

    Laama ( Finnish )

    provided by wikipedia FI

    Laama (Lama glama) on eteläamerikkalainen kesytetty sorkkaeläin, joka kuuluu laamaeläinten sukuun. Laama on jalostettu guanakosta. Laamaa käytetään Etelä-Amerikassa etupäässä kantojuhtana, ja siitä saadaan myös villaa ja lihaa.

    Ulkonäkö

    Laaman säkäkorkeus on 120–130 senttimetriä ja paino 90–160 kilogrammaa. Laama on hevosta pienempi, mutta sen pitkä kaula tekee siitä korkean. Sukulaiseensa alpakkaan verrattuna laama on hevosmaisempi ja lihaksikkaampi. Laamoja on monenvärisiä.[2]

    Tyypit

    Etelä-Amerikassa on kaksi puhdasta laamatyyppiä, klassinen laama ja wooly laama. Suurin osa yksilöistä on näiden tyyppien risteytyksiä.[2]

    Klassinen laama on iso, korkeajalkainen ja pitkäselkäinen. Sen pää on hevosmainen ja lyhytkarvainen ja jalat lyhytkarvaiset. Sen turkissa on pohjavilla ja karkeampi päällyskarva. Klassista laamaa käytetään usein juhtana, sillä sen villa ei takerru risukoihin kuten pitkäkarvaisen laaman.[2]

    Wooly laama on klassista laamaa pienempi ja sirorakenteisempi. Sillä on pitkä karva, ja sitä käytetään etupäässä villantuottajana.[2]

    Käyttäytyminen

    Pienestä kasvatettu laama käyttäytyy rauhallisesti ihmisen kanssa. Laama voi sylkeä päin kun se tuntee olonsa ahdistelluksi tai kun se kinastelee ruuasta toisten laamojen kanssa.[2]

    Käyttö

    Laama jalostettiin ilmeisesti noin 5000–6000 vuotta sitten guanakosta. Suurin osa maailman laamoista elää Boliviassa. Laamaa on käytetty Etelä-Amerikassa perinteisesti kantojuhtana. Laama pystyy kantamaan 40 kilogramman taakan. Laama on myös hyvin varmajalkainen, ja sillä on vähäinen ruuantarve esimerkiksi hevoseen verrattuna. Luonnonvarainen laama syö karkeaa heinää ja erilaisia pensaita.[2]

    Laamasta saa pieniä määriä villaa. Laama keritään yleensä joka toinen vuosi. Laaman villa on lanoliinitonta ja pehmeämpää kuin lampaanvilla. Tavallinen laamanvilla on noin 25 mikronia.[2]

    Laaman lihaa syödään Boliviassa.[3]

    Vuodesta 1975 alkaen laamoja on pidetty Etelä-Amerikan ulkopuolellakin, aluksi Pohjois-Amerikassa. Laamoja käytetään lammaslaumojen vahtikoirina, kantoeläiminä vaelluksilla, terapiaeläiminä, lenkkikavereina sekä seura- ja harrastuseläiminä.[2]

    Lähteet

    1. Wilson, Don E. & Reeder, DeeAnn M. (toim.): Lama glama Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed). 2005. Johns Hopkins University Press. Viitattu 18.6.2013. (englanniksi)
    2. a b c d e f g h Laama Suomen alpakkayhdistys, viitattu 4.2.2018
    3. Bolivia neuvoo WHO:n makkararaportista huolestuneita: Syökää laamaa 27.10.2015. Yle uutiset. Viitattu 4.2.2018.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia FI

    Laama: Brief Summary ( Finnish )

    provided by wikipedia FI

    Laama (Lama glama) on eteläamerikkalainen kesytetty sorkkaeläin, joka kuuluu laamaeläinten sukuun. Laama on jalostettu guanakosta. Laamaa käytetään Etelä-Amerikassa etupäässä kantojuhtana, ja siitä saadaan myös villaa ja lihaa.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia FI

    Lama (animal) ( French )

    provided by wikipedia FR

    Lama glama

    Le lama blanc (Lama glama), ou plus simplement lama, est une espèce de Camélidés d'Amérique du Sud, mais ses origines lointaines ont été retracées jusqu'en Amérique du Nord, d'où il a disparu à la période de l'Éocène.

    Il a été domestiqué de longue date à partir du guanaco[1].

    La sélection par les éleveurs a donné plusieurs races ou variétés caractérisées par leur fourrure plus ou moins longue.

    Dénominations

    Le terme « lama » est souvent utilisé de manière plus large pour s'appliquer aux quatre espèces animales proches qui constituent la branche sud-américaine des camélidés : le lama blanc lui-même, l'alpaga, le guanaco et la vigogne (voir le genre lama). Stricto sensu, malgré quelques croisements, le lama, animal domestique, a pour plus proche cousin le guanaco, animal sauvage, alors que l'alpaga, animal domestique, a pour plus proche cousin la vigogne, animal sauvage[2].

    Caractéristiques

    Anatomie

    Formule dentaire mâchoire supérieure 3 2 1 1 1 1 2 3 3 2 1 3 3 1 2 3 mâchoire inférieure Total : 32

    La denture des adultes est la suivante : dans la mâchoire supérieure on trouve un inciseur pointu et aiguisé au bord de la prémaxillaire, suivi d'une véritable canine pointue, incurvée et de taille moyenne sur la partie antérieure de la maxillaire. La prémolaire isolée ressemblant à une canine que l'on retrouve chez les chameaux n'est pas présente. Les molaires qui sont en contact les unes avec les autres sont deux très petites prémolaires (la première étant très rudimentaire) et trois molaires larges, construites généralement comme celles des autres camélidés. Dans la mâchoire inférieure, les trois incisives sont longues et en forme de spatule ; les extérieures sont les plus petites. À côté de celles-ci, il y a une canine courbée, suivie après un intervalle d'une simple prémolaire conique ; puis une série continue composée d'une prémolaire et de trois molaires, qui diffèrent de celles du chameau par une petite colonne formée sur le bord extérieur antérieur[3].

    Le crâne ressemble généralement à celui du chameau, sa taille plus réduite expliquant la cavité crânienne et les orbites relativement plus développées et les cloisons crâniennes plus modestes. Les os nasaux sont plus courts et plus larges, rejoints par la prémaxillaire[3].

     src=
    Anatomie superficielle 1 Liste- 2 Oreille - 3 garrot- 4 Dos - 5 Hanche - 6 Croupe - 7 Départ de la queue - 8 queue - 9 fesses - 10 jarret 11 Canon arrière 12 Sabot - 13 Grasset - 14 Glandes arrière du métatarse - 15 Articulation de la jambe- 16 Flanc- 17 Côtes - 18 Coude - 19 Paturon - 20 Cheville - 21 Genou - 22 Poitrine - 23 Articulation de l'épaule - 24 Épaule - 25 Cou - 26 Joue - 27 Museau

    Vertèbres[3] :

    • cervicales 7,
    • dorsales 12,
    • lombaires 7,
    • sacrales 4,
    • caudales de 15 à 20.

    Les oreilles sont plutôt longues et arrondies. Il n'y a pas de bosse dorsale. Les pieds sont proches, les doigts de pieds sont plus séparés que chez les chameaux, et possèdent chacun leur voûte plantaire distincte. La queue est courte, et la fourrure longue et laineuse[3].

    Dans les caractéristiques structurelles essentielles, ainsi que dans l'apparence générale et leur comportement, tous les animaux de ce genre se ressemblent étroitement, et la question de savoir s'ils doivent être considérés comme appartenant à une, deux ou plusieurs espèces différentes a été la cause de nombreux débats et controverses chez les naturalistes[3].

    Reproduction : l'ovulation de la femelle est induite. Il n'y a donc pas, comme chez d'autres mammifères, de périodes de « chaleur » et la fécondation peut ainsi avoir lieu en toute saison, sous réserve du respect d'un cycle folliculaire. La gestation dure généralement 11 mois mais peut en atteindre 13. La mise bas est rapide. Elle a lieu généralement en fin de matinée ou en début d'après-midi, la femelle restant en position debout[3].

    Sa longévité est comprise entre 10 et 20 ans[4]

    Comportement

    Comme tous les Camélidés, le lama rumine mais n'est pas classé parmi les ruminants.

    Cri du lama : le lama s'exprime par toute une gamme de sons, qui peuvent traduire la tristesse, la mise en garde de ses congénères contre un danger supposé, l'hostilité vis-à-vis d'un rival, voire la satisfaction sexuelle.

    Le lama crache pour sa défense (très rarement sur l'homme, plus souvent sur ses congénères). Ce crachat est constitué, dans les cas graves, de régurgitations gastriques visqueuses, plus fréquemment, d'une sorte de nébulisation salivaire qu'il projette sur l'objet de sa colère.

    Cet animal a pour habitude de faire ses selles à un seul endroit, contrairement à la chèvre qui essaime.

    Classification

    L'espèce Lama glama a été décrite pour la première fois en 1758 par le naturaliste suédois Carl von Linné (1707-1778).

    Ce taxon admet plusieurs synomymes :

    • Auchenia lama[5]
    • Lama glama (Linnaeus, 1758)[5]
    • Lama guanicoe f. glama (Linnaeus, 1758) (préféré par BioLib)[5]
    • Lama guanicoe glama[5]

    Liste des sous-espèces

    Liste des sous-espèces selon Catalogue of Life (9 novembre 2020)[6] et Mammal Species of the World (version 3, 2005) (9 novembre 2020)[7] :

    • sous-espèce Lama glama cacsilensis Lönnberg, 1913
    • sous-espèce Lama glama glama (Linnaeus, 1758)
    • sous-espèce Lama glama guanicoe (Müller, 1776) - le guanaco (annexe 2 de la CITES pour cette sous-espèce souvent considérée comme espèce à part entière sous le nom Lama guanicoe)

    Histoire de l'espèce

    Les premiers écrits concernant le lama le comparent généralement au mouton. Pourtant, on s'aperçut très vite de sa parenté avec le chameau, et donc avec les Camélidés.

    Les paléontologues Joseph Leidy, Edward Drinker Cope et Othniel Charles Marsh ont interprété la découverte d'espèces disparues de l'ère tertiaire sur le continent américain, qui apporte des lumières sur l'apparition de cette famille et leurs relations avec les autres mammifères. À l'origine, les lamas n'étaient pas cantonnés à la partie du continent américain située au sud du canal de Panama comme ils le sont de nos jours. On en a découvert de nombreuses traces datées du Pléistocène dans la région des montagnes Rocheuses ainsi qu'en Amérique centrale, dont certains beaucoup plus grands que les spécimens actuels. De nombreux animaux apparentés aux chameaux, montrant des mutations génétiques et une série progressive de changements, y ont été découverts dans des strates allant du Pliocène au début du Miocène. Comme aucune trace de camélidé n'a, à ce jour, été découverte lors de fouilles du vieux continent, il est actuellement admis que les Amériques sont leur terre d'origine et que certains sont passés en Asie, descendant vers le sud en fonction des modifications climatiques pour devenir les chameaux. Il y a peu de mammifères dont le passé paléontologique ait été retracé avec autant de succès[8].

    Leur sous-continent d'origine est donc l'Amérique du Nord. Ils ont disparu de l'Amérique du Nord pour une cause inconnue pendant la période de l'Éocène, certains ayant pu émigrer en Amérique du Sud[8].

    Domestication

    Origine

    Le lama a eu un rôle social et religieux. Utilisé comme bête de somme, notamment chez les incas, il était aussi très apprécié pour sa fourrure et sa viande. Sa charge maximale n'étant cependant que d'une vingtaine de kilos, il ne peut être monté[9].

    Sélection des races et variétés

    Avant la conquête espagnole

    Avant la colonisation espagnole, il est suggéré que de nombreuses races de lama existaient et étaient utilisées pour les rites religieux et l'industrie du textile[10]. Ainsi il existait des autels de sacrifice dédiés à des lamas dont la robe était parfaitement blanche, brune ou noire[10]. Des quipus détaillant la taille et la couleur des troupeaux ont aussi été retrouvés[10].

    Des lamas momifiés ont été découverts dans le site archéologique de El Yacal, au sud du Pérou ; ces momies montrent au moins deux races de lamas, dont la première est caractérisée par unique fourrure de laine unicolore à la fibre fine sans le moindre poil, quand la seconde est caractérisée par une double fourrure à plusieurs couleurs et dont la fibre est épaisse[10],[11].

    Après la conquête espagnole

     src=
    Lama exhibé dans un atelier de tissage à Chinchero (es) (Pérou)

    La conquête espagnole provoque une baisse drastique de la population de lama et la perte de nombreux savoirs-faire liés à leur domestication, ceci provoque la disparition des races de lama ; le mélange des populations restantes empêche la création d'une uniformité de phénotype suffisante pour distinguer des races à proprement parler[10]. On distingue depuis deux principales variétés de lama[10], auxquelles on ajoute deux variétés mineures, les hybrides entre ces variétés restent fréquentes[12],[13].

    Variétés principales :

    • Le chaku, caractérisé par une fourrure longue ;
    • Le q'ara, caractérisé par une fourrure courte.

    Variétés mineures :

    • Le llamingo, caractérisé par sa fourrure courte et sa petite taille ;
    • Le suri, similaire à l'alpaga de type suri avec sa longue fourrure droite.

    Élevages de lamas en France

     src=
    Charles Galmiche avec ses lamas domestiqués dans les Vosges en 1865.

    Le premier élevage de lamas domestiques importés et reproduits pour la laine et le portage de charges date des années 1860 dans les Vosges lorraines[14]. Il existe de nombreux élevages de lamas en France en partie recensés par l’Association française des lamas et alpagas[15]. Plus rarement, après un dressage spécial, ils peuvent être utilisés comme gardiens de troupeaux, protégeant le bétail de l'attaque des prédateurs[16]. Les animaux sont élevés pour leur laine, le débroussaillage[17] ou leur intérêt touristique. Les animaux ne sont pas utilisés comme monture mais peuvent aider au transport des sacs lors de randonnées en montagne[18].

    Arts et culture

    Cultures précolombiennes

     src=
    Vase mochica, Pérou 100-300 apr. J.-C.,Lombards Museum

    Le lama apparaît fréquemment dans les arts des civilisations pré-colombiennes, principalement dans la culture des Moche et dans la civilisation inca. Dans la mythologie inca, le dieu Urcuchillay est représenté sous la forme d'un lama multicolore.

    Bande dessinée

    Dans la bande dessinée, l'album d'Hergé Tintin et le Temple du Soleil comporte un épisode célèbre au cours duquel un lama crache au visage du capitaine Haddock.

    Cinéma

    Au cinéma, le film d'animation des studios Disney Kuzco, l'empereur mégalo, sorti en 2000, montre un empereur inca transformé accidentellement en lama.

    Le film d'animation français Pachamama de Juan Antin met en scène deux enfants indiens précolombiens accompagnés d'un lama femelle.

    Mode

    Le lama est mis en avant par les marques de modes et les fabricants de produits dérivés au Royaume-Uni et en France à partir de l'année 2017[19].

    Notes et références

    1. Dr Jane Wheeler, « Genetic analysis reveals the wild ancestors of the llama and the alpaca », Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences, vol. 268, no 1485,‎ décembre 2001, p. 2575–2584 (PMID , PMCID , DOI )
    2. (en) Jane Wheeler, « Genetic analysis reveals the wild ancestors of the llama and the alpaca », Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences, vol. 268, no 1485,‎ décembre 2001, p. 2575–2584 (PMID , PMCID , DOI ).
    3. a b c d e et f (en) « Llama Facts », sur www.llamasofatlanta.com (consulté le 20 juin 2016).
    4. « Lama (Lama glama) », sur animaux.com (consulté le 30 août 2013).
    5. a b c et d BioLib, consulté le 9 novembre 2020
    6. Bánki, O., Roskov, Y., Vandepitte, L., DeWalt, R. E., Remsen, D., Schalk, P., Orrell, T., Keping, M., Miller, J., Aalbu, R., Adlard, R., Adriaenssens, E., Aedo, C., Aescht, E., Akkari, N., Alonso-Zarazaga, M. A., Alvarez, B., Alvarez, F., Anderson, G., et al. (2021). Catalogue of Life Checklist (Version 2021-10-18). Catalogue of Life. https://doi.org/10.48580/d4t2, consulté le 9 novembre 2020
    7. Mammal Species of the World (version 3, 2005), consulté le 9 novembre 2020
    8. a et b E. Mukasa-Mugerwa, Le chameau (Camelus dromedarius) : étude bibliographique, Addis-Abeba, Centre international pour l'élevage en Afrique, 1985 (ISBN 92-9053-062-6, lire en ligne), P1 Cependant, vers cette époque (éocène) […], d'autres camélidés émigrèrent en Amérique du Sud où ils donnèrent naissance aux caméloïdes sans bosse du Nouveau Monde : le guanaco sauvage et le vigogne puis plus tard, le lama et l'alpaga, espèces domestiques.
    9. (en) Elise Dufour, Nicolas Goepfert, Belkys Gutiérrez Léon et Claude Chauchat, « Pastoralism in Northern Peru during Pre-Hispanic Times: Insights from the Mochica Period (100–800 AD) Based on Stable Isotopic Analysis of Domestic Camelids », PLoS ONE, vol. 9, no 1,‎ 31 janvier 2014, p. 1 (ISSN , PMID , PMCID , DOI , résumé, lire en ligne, consulté le 20 janvier 2019) :

      « From then onwards, camelids have occupied a fundamental economic, social and religious role, both in pre-Hispanic and modern Andean cultures [3]. During the pre-Hispanic period, the llama was the only beast of burden and caravans providing goods to different ecological zones were crucial to the development of extensive trade networks [1,4–6]. Textiles were manufactured from camelid wool and traded throughout the Andes, their meat was consumed, leather and bones served as raw materials to make tools and various ornaments, and dung was used as fuel. »

    10. a b c d e et f Porter et al. 2016, p. 78.
    11. Wheeler 2012, p. 8.
    12. Porter et al. 2016, p. 80.
    13. Wheeler 2012, p. 10.
    14. Pierre Étienne Denis, dit Saint-Germain Leduc, Serviteurs et commensaux de l'homme, Tours, Mame, 1868 (lire en ligne).
    15. Association française des lamas et alpagas.
    16. Ferme Les Lamas de Brandacot, Élevage de lamas, production et vente de crias (petits lamas), production et sélection de lamas gardiens de troupeaux.
    17. « Des lamas pour remplacer les tondeuses à gazon | », sur Direct Matin (consulté le 17 juillet 2016).
    18. Les lamas de la montagne Noire, entreprise d'élevage de lamas.
    19. C'est chaud pour les licornes et les flamants roses, le lama entre dans le game, article de Clio Weickert et Anne Demoulin dans 20 Minutes le 7 juillet 2017. Page consultée le 4 janvier 2020.

    Annexes

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia FR

    Lama (animal): Brief Summary ( French )

    provided by wikipedia FR

    Lama glama

    Le lama blanc (Lama glama), ou plus simplement lama, est une espèce de Camélidés d'Amérique du Sud, mais ses origines lointaines ont été retracées jusqu'en Amérique du Nord, d'où il a disparu à la période de l'Éocène.

    Il a été domestiqué de longue date à partir du guanaco.

    La sélection par les éleveurs a donné plusieurs races ou variétés caractérisées par leur fourrure plus ou moins longue.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia FR

    Láma ( Irish )

    provided by wikipedia GA

    Is ainmhí mór é an láma, ó Meiriceá Theas. Mamach atá ann.


    Ainmhí
    Is síol ainmhí é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
    Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Údair agus eagarthóirí Vicipéid
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia GA

    Llama ( Galician )

    provided by wikipedia gl Galician
     src=
    Parella de llamas

    A llama[1] (Lama glama) é unha especie de mamífero artiodáctilo da familia Camelidae. Foi domesticado xa antes do imperio Inca aínda que tal imperio levou a súa domesticación ao máximo xa que a parte de ser un animal para sacrificios, daba carne, la e era o único animal de tiro (se se exceptúan os cans das zorras innuit ou "esquimós") de toda América antes da chegada dos europeos a finais do século XV, os nativos pobos andinos lograron a actual llama por selección artificial, partindo de exemplares salvaxes de guanaco (Lama guanicoe), do cal, polo tanto, a llama deriva. Segundo recentes estudos de ADN, isto ocorreu, en principio de xeito independente en tempo e espazo, en sectores do sur do Perú, norte de Chile, noroeste da Arxentina ao igual tamén no oeste de Bolivia. Hoxe en día, é un animal abundante na Puna ou Altiplano dos Andes da Arxentina, Bolivia, Chile e Perú.[[2]

    Notas

    Véxase tamén


    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autores e editores de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia gl Galician

    Llama: Brief Summary ( Galician )

    provided by wikipedia gl Galician
     src= Parella de llamas

    A llama (Lama glama) é unha especie de mamífero artiodáctilo da familia Camelidae. Foi domesticado xa antes do imperio Inca aínda que tal imperio levou a súa domesticación ao máximo xa que a parte de ser un animal para sacrificios, daba carne, la e era o único animal de tiro (se se exceptúan os cans das zorras innuit ou "esquimós") de toda América antes da chegada dos europeos a finais do século XV, os nativos pobos andinos lograron a actual llama por selección artificial, partindo de exemplares salvaxes de guanaco (Lama guanicoe), do cal, polo tanto, a llama deriva. Segundo recentes estudos de ADN, isto ocorreu, en principio de xeito independente en tempo e espazo, en sectores do sur do Perú, norte de Chile, noroeste da Arxentina ao igual tamén no oeste de Bolivia. Hoxe en día, é un animal abundante na Puna ou Altiplano dos Andes da Arxentina, Bolivia, Chile e Perú.[

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autores e editores de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia gl Galician

    Ljama ( Croatian )

    provided by wikipedia hr Croatian

    Ljama (Lama glama) je južnoamerička vrsta deve, odomaćena od pretpovijesnih vremena. Narodi Anda koriste ju kao teretnu životinju, izvor mesa i vrlo kvalitetne vune.

    Odrasla životinja visoka je do vrha glave između 1,7 i 1,8 metara, a može težiti od 130 do 200 kg. Kod koćenja, mladunče teži od 9 do 14 kg. Vrlo su društvene i rado žive u krdu s drugim ljamama. Vrlo su inteligentne i nakon samo nekoliko ponavljanja, razumiju jednostavne komande. Kad ih se koristi za prijenos tereta, mogu nositi 25% do 30% vlastite težine na udaljenost od više kilometara. [1] Rani pisci uspoređivali su ih s ovcama, no brzo je uočena njihova sličnost s devama. Tako ih Linnaeus 1758. u djelu Systema Natura zajedno s alpakom svrstava u rod Camelus.[2]

    Izvorno, ljame, kao i ostale deve, potječu sa središnjih visoravni Sjeverne Amerike od prije oko 40 milijuna godina. Prije oko 3 milijuna godina migrirale su u Južnu Ameriku. Krajem zadnjeg ledenog doba (prije 10.000 do 12.000 godina) deve nestaju u Sjevernoj Americi.[1] Prema podacima iz 2007. u Južnoj Americi živi više od 7 milijuna ljama i alpaka, a u Sjevernu su iz Južne Amerike uvežene krajem 20. stoljeća, tako da danas u SADu i Kanadi živi više od 158.000 ljama i 100.000 alpaka.[3]

    Domesticiranje

    Domesticiranje ljame odvijalo se vjerojatno još u trećem tisućljeću pr. Kr. Općenito se pretpostavlja, da je guanako predak ljama. No postoje i teorije, da je ljama uvijek bila zasebna vrsta, koja je danas u divljini izumrla. Točno porijeklo ljame vjerojatno nikad neće moći biti nedvosmisleno utvrđeno, jer su današnje populacije gotovo sve miješane s guanakom, alpakom i vikunjom, koje se sve mogu međusobno pariti s plodnim potomcima.


    Izvori

    1. 1,0 1,1 Llama. Oklahoma State University (25. lipnja 2007.)
    2. Fowler, page 1.
    3. South Central Llama Association (22. siječnja 2009.). Llama Facts
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autori i urednici Wikipedije
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia hr Croatian

    Ljama: Brief Summary ( Croatian )

    provided by wikipedia hr Croatian

    Ljama (Lama glama) je južnoamerička vrsta deve, odomaćena od pretpovijesnih vremena. Narodi Anda koriste ju kao teretnu životinju, izvor mesa i vrlo kvalitetne vune.

    Odrasla životinja visoka je do vrha glave između 1,7 i 1,8 metara, a može težiti od 130 do 200 kg. Kod koćenja, mladunče teži od 9 do 14 kg. Vrlo su društvene i rado žive u krdu s drugim ljamama. Vrlo su inteligentne i nakon samo nekoliko ponavljanja, razumiju jednostavne komande. Kad ih se koristi za prijenos tereta, mogu nositi 25% do 30% vlastite težine na udaljenost od više kilometara. Rani pisci uspoređivali su ih s ovcama, no brzo je uočena njihova sličnost s devama. Tako ih Linnaeus 1758. u djelu Systema Natura zajedno s alpakom svrstava u rod Camelus.

    Izvorno, ljame, kao i ostale deve, potječu sa središnjih visoravni Sjeverne Amerike od prije oko 40 milijuna godina. Prije oko 3 milijuna godina migrirale su u Južnu Ameriku. Krajem zadnjeg ledenog doba (prije 10.000 do 12.000 godina) deve nestaju u Sjevernoj Americi. Prema podacima iz 2007. u Južnoj Americi živi više od 7 milijuna ljama i alpaka, a u Sjevernu su iz Južne Amerike uvežene krajem 20. stoljeća, tako da danas u SADu i Kanadi živi više od 158.000 ljama i 100.000 alpaka.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autori i urednici Wikipedije
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia hr Croatian

    Llama ( Indonesian )

    provided by wikipedia ID

    Llama (Lama glama) adalah binatang camelidae yang juga binatang asli Amerika Selatan. Llama juga biasa digunakan sebagai binatang pengangkut barang oleh masyarakat Inka[1] dan masyrakat di sekitar pegununungan Andes. Binatang ini bisa mencapai tinggi 1,6 meter hingga 1,8 meter dengan berat 127 kilogram hingga 204 kilogram. Bayi Llama (disebut cria) memiliki berat antara 9 kg hingga 14 kg. Llama adalah binatang sosial yang hidup secara berkelompok. Llama dapat membawa barang 25% hingga 30% dari berat badannya.[2]

    Referensi

    1. ^ "Little Llamas". Inca culture. 2006-10-10.
    2. ^ Oklahoma State University (2007-06-25). "Llama".Pemeliharaan CS1: Menggunakan parameter penulis (link)
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Penulis dan editor Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia ID

    Llama: Brief Summary ( Indonesian )

    provided by wikipedia ID

    Llama (Lama glama) adalah binatang camelidae yang juga binatang asli Amerika Selatan. Llama juga biasa digunakan sebagai binatang pengangkut barang oleh masyarakat Inka dan masyrakat di sekitar pegununungan Andes. Binatang ini bisa mencapai tinggi 1,6 meter hingga 1,8 meter dengan berat 127 kilogram hingga 204 kilogram. Bayi Llama (disebut cria) memiliki berat antara 9 kg hingga 14 kg. Llama adalah binatang sosial yang hidup secara berkelompok. Llama dapat membawa barang 25% hingga 30% dari berat badannya.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Penulis dan editor Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia ID

    Lamadýr ( Icelandic )

    provided by wikipedia IS

    Lamadýr (fræðiheiti: Lama glama) eru suður-amerísk húsdýr af úlfaldaætt. Þau hafa verið notuð sem burðardýr og til kjötframleiðslu frá dögum Inkaveldisins.

    Villilama

    Villilama lifir á graslendi sem minnir á túndru í 3.600-4.800 m hæð. Dýrið étur ekki hvaða gróður sem er en grípur um gjölærar plöntur með klofinni efrivör og sviptir efsta hlutanum af þeim. Það þarf að drekka á degi hverjum. Í fjölskilduhópnum er einn karl, 5-10 kvendýr og afkvæmi þeirra. Óðalið er afmarkað með taðhrúgum. Ungir karlar mynda piparsveinahópa. Heimkynni Villilama er Suður-Ameríka vestanverð.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Höfundar og ritstjórar Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia IS

    Lamadýr: Brief Summary ( Icelandic )

    provided by wikipedia IS

    Lamadýr (fræðiheiti: Lama glama) eru suður-amerísk húsdýr af úlfaldaætt. Þau hafa verið notuð sem burðardýr og til kjötframleiðslu frá dögum Inkaveldisins.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Höfundar og ritstjórar Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia IS

    Lama glama ( Italian )

    provided by wikipedia IT

    Il lama (Lama glama Linnaeus, 1758) è un grosso camelide originario del Sudamerica[1].

    Il Lama è una specie domestica che deriva dal Guanaco e a questo assomiglia per la morfologia e per il comportamento[2]. La maggioranza dei lama presenti in natura è costituita da soggetti allevati allo stato brado e non da vere e proprie popolazioni selvatiche. Vista la sua docilità e robustezza, era l’animale domestico più diffuso in epoca preispanica.

    Talvolta, il termine "lama" viene utilizzato più genericamente per indicare tutte e quattro le specie sudamericane appartenenti alla famiglia Camelidae: il lama propriamente detto, la vigogna, l'alpaca e il guanaco[3][4].

    Le dimensioni maggiori e una testa meno tonda sono le caratteristiche che differenziano il lama dall'alpaca. Le differenze fra cammello e lama sono invece assai più numerose, manifestazione fenotipica della più antica separazione filogenetica. La differenza più evidente è l'assenza di gobbe nel lama.

    Esistono due razze domestiche di Lama: i Lama K'ara (o Q'ara) o Pelada sono più grandi e robusti e con il pelo più corto perché erano stati selezionati per la soma[5][6]; mentre i Lama Chaku o Lanuda sono più piccoli e con il pelo più lungo e venivano allevati più per il vello[7].

    Etimologia e scoperta

    "Lama" era un termine utilizzato dai peruviani per designare quella piccola popolazione di animali che, prima della conquista spagnola, erano gli unici ungulati addomesticati del paese. Tali animali erano allevati non solo per il loro valore quali bestie da soma, ma anche per la loro carne, la lana, e le pelli conciate. Essi erano dunque utilizzati al posto dei cavalli, dei buoi, delle pecore e delle capre del Vecchio Mondo. Oggi, invece, il termine "lama" è utilizzato per indicare una specie in particolare anche se, in certi casi, viene ancora mantenuto il suo senso generico (comprendendo così tutte e quattro le specie di camelidi sudamericani). In Nordamerica, si sta diffondendo l'allevamento dei lama non solo per ottenere fibre tessili, ma anche perché essi sono degli ottimi guardiani di greggi, che proteggono dagli attacchi dei coyote. Si difende sputando gli acidi dell'intestino.

    In italiano esiste anche il termine "camelopecora", non comune.[8]

    Alimentazione

     src=
    Un giovane lama nei pirenei francesi

    I lama mangiano principalmente erbe, foglie, germogli di arbusti e alberi, licheni e funghi. A differenza dei cammelli in Africa e in Asia che stanno per giorni o settimane senza acqua, gli altri lama sudamericani ed i loro parenti hanno bisogno di bere acqua regolarmente[9][10].

    Nella cultura di massa

    Essendo un animale importante e un'icona culturale di lunga data in Sud America, i lama hanno acquisito importanza culturale nella storia recente nella cultura occidentale[11].

    Galleria storica

    Note

    1. ^ Lama - Lama glama - Bioparco di Sicilia, su bioparcodisicilia.it. URL consultato il 28 aprile 2022.
    2. ^ Lama, su Safari Ravenna loc. Mirabilandia. URL consultato il 28 aprile 2022.
    3. ^ Camelidae - camels, llamas, alpacas, vicugnas | Wildlife Journal Junior, su nhpbs.org. URL consultato il 28 aprile 2022.
    4. ^ (EN) Bibiana Vilá e Yanina Arzamendia, South American Camelids: their values and contributions to people, in Sustainability Science, vol. 17, n. 3, 1º maggio 2022, pp. 707–724, DOI:10.1007/s11625-020-00874-y. URL consultato il 28 aprile 2022.
    5. ^ Lama Peruviano, su zooabruzzo.it. URL consultato il 28 aprile 2022.
    6. ^ RAFFAELLA LAURETTA, Animali che sputano: caratteristiche e curiosità di queste specie, su amoreaquattrozampe.it, 2 marzo 2022. URL consultato il 28 aprile 2022.
    7. ^ Tipologie di Lama e Alpaca - Alpaca e Lama, su www.alpacaelama.it. URL consultato il 28 aprile 2022.
    8. ^ Dizionario Hoepli, su grandidizionari.it.
    9. ^ (ES) @NatGeoES, Llama, su National Geographic, 5 settembre 2010. URL consultato il 28 aprile 2022.
    10. ^ (ES) Manuel D’Aless, ro, Llama | Características, alimentación, reproducción, hábitat | Animal, su Animales, 2 dicembre 2016. URL consultato il 28 aprile 2022.
    11. ^ (EN) Emily Wakild, Llamas are having a moment in the US, but they've been icons in South America for millennia, su The Conversation. URL consultato il 28 aprile 2022.
    12. ^ (EN) Llama, su The Sims Wiki. URL consultato il 28 aprile 2022.
    13. ^ (EN) Elizabeth Castro, Perl and CGI for the World Wide Web, Peachpit Press, 2001, ISBN 978-0-201-73568-0. URL consultato il 28 aprile 2022.
    14. ^ art.thewalters.org.

     title=
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autori e redattori di Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia IT

    Lama glama: Brief Summary ( Italian )

    provided by wikipedia IT

    Il lama (Lama glama Linnaeus, 1758) è un grosso camelide originario del Sudamerica.

    Il Lama è una specie domestica che deriva dal Guanaco e a questo assomiglia per la morfologia e per il comportamento. La maggioranza dei lama presenti in natura è costituita da soggetti allevati allo stato brado e non da vere e proprie popolazioni selvatiche. Vista la sua docilità e robustezza, era l’animale domestico più diffuso in epoca preispanica.

    Talvolta, il termine "lama" viene utilizzato più genericamente per indicare tutte e quattro le specie sudamericane appartenenti alla famiglia Camelidae: il lama propriamente detto, la vigogna, l'alpaca e il guanaco.

    Le dimensioni maggiori e una testa meno tonda sono le caratteristiche che differenziano il lama dall'alpaca. Le differenze fra cammello e lama sono invece assai più numerose, manifestazione fenotipica della più antica separazione filogenetica. La differenza più evidente è l'assenza di gobbe nel lama.

    Esistono due razze domestiche di Lama: i Lama K'ara (o Q'ara) o Pelada sono più grandi e robusti e con il pelo più corto perché erano stati selezionati per la soma; mentre i Lama Chaku o Lanuda sono più piccoli e con il pelo più lungo e venivano allevati più per il vello.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autori e redattori di Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia IT

    Lama glama ( Latin )

    provided by wikipedia LA

    Vide etiam paginam discretivam: lama (discretiva)

     src=
    Lama glama

    Lama glama (Linnaeus anno 1758), vulgo lama, est mammal familiae Camelidarum. Lama est indigena Americae Meridionalis et Andium montium, accurate Peruviae et Aequatoriae.


    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Et auctores varius id editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia LA

    Lama ( Lithuanian )

    provided by wikipedia LT
    Disambig.svg Kitos reikšmės – Lama (reikšmės).

    Lama (lot. Lama glama, angl. Llama, vok. Lama) – kupranugarinių (Camelidae) šeimos porakanopis žinduolis. Pietų Amerikoje naudojamos kaip nešuliniai gyvuliai, taip pat auginamos mėsai ir vilnai.

    Suaugusi lama yra 1,6-1,8 m aukščio ties galva. Sveria 130-200 kg. Ką tik gimę jaunikliai sveria 9-14 kg. Draugiškos, mėgsta gyventi bandomis. Lamos protingos ir lengvai išmoksta nesudėtingų užduočių. Kaip nešuliniai gyvuliai, lamos gali panešti 25-30 % savo kūno masės krovinį.

    Dauginimasis

    Lamų dauginimasis gana neįprastas. Pirma, lamų patelės nerujoja. Joms būdinga indukuota ovuliacija - kiaušinėlis išleidžiamas poravimosi metu. Be to, lamos poruojasi gulėdamos, ir poravimasis trunka ilgai - 20-45 minutes, kas yra labai neįprasta tarp stambių gyvūnų.

    Nėštumas trunka 11,5 mėnesio. Gimdymas vyksta stovint. Lamos negali nulaižyti savo jauniklių, nes nesugeba iškišti liežuvio daugiau nei porą centimetrų.

    Elgsena

    Gerai išauklėtos lamos yra labai draugiškos ir malonios. Jos labai smalsios ir mielai bendrauja su žmonėmis. Tačiau išlepintos lamos gali būti labai sunkiai suvaldomos, nes elgiasi su žmonėmis kaip su kitomis lamomis, spardosi, spjaudosi, stumdosi. Gyvendamos bandose lamos spjaudosi, kad sudrausmintų žemesnio rango individus.

     src=
    Lama, sauganti avių bandą

    Lamos kartais naudojamos saugoti avių, ožkų ar alpakų bandas (kaip aviganiai šunys). Lamos greitai pastebi pavojų ir perspėja bandą. Lamos arba pergina bandą į saugesnę vietą, arba aktyviai išveja plėšrūną, spardosi. Pasitaiko atvejų, kad lamos plėšrūną net užmuša, tačiau jos efektyviai apsaugo tik nuo pavienių plėšrūnų, o ne gaujų. Pranašumas prieš aviganius šunis yra tas, kad lamos gali ganytis kartu su banda, jų nereikia atskirai maitinti. Saugojimui naudojama viena lama, kadangi keletas lamų labiau prisiriša ne prie bandos, o prie viena kitos.


    Vikiteka

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia LT

    Lama: Brief Summary ( Lithuanian )

    provided by wikipedia LT
    Disambig.svg Kitos reikšmės – Lama (reikšmės).

    Lama (lot. Lama glama, angl. Llama, vok. Lama) – kupranugarinių (Camelidae) šeimos porakanopis žinduolis. Pietų Amerikoje naudojamos kaip nešuliniai gyvuliai, taip pat auginamos mėsai ir vilnai.

    Suaugusi lama yra 1,6-1,8 m aukščio ties galva. Sveria 130-200 kg. Ką tik gimę jaunikliai sveria 9-14 kg. Draugiškos, mėgsta gyventi bandomis. Lamos protingos ir lengvai išmoksta nesudėtingų užduočių. Kaip nešuliniai gyvuliai, lamos gali panešti 25-30 % savo kūno masės krovinį.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia LT

    Lama ( Latvian )

    provided by wikipedia LV

    Mājas lama jeb vienkārši lama (Lama glama) ir kamieļu dzimtas (Camelidae) mājdzīvnieks, kurš cēlies, domesticējot savvaļas gvanako (Lama guanicoe)[1] — otru lamu ģints sugu. Lamu lielākā populācija dzīvo Dienvidamerikā, un tās jau tūkstošiem gadu tiek audzētas gaļas ieguvei un nastu pārnešanai.

    Neskatoties uz to, ka lamas kā mājdzīvniekus audzē gandrīz visā pasaulē, to galvenie izplatības reģioni ir Bolīvija, Peru un Ekvadora, bet tās sastopamas arī Patagonijā un Ugunszemē (Argentīnā un Čīlē).[2][3] Dienvidamerikā dzīvo apmēram 3 miljoni lamas.[4] Ārpus Dienvidamerikas viena no lielākajām populācijām dzīvo Ziemeļamerikā (ASV un Kanādā) — vairāk kā 158 000 lamu.[5]

    Vēsture

     src=
    Močes kultūras jātnieka uz lamas figūra
     src=
    Inku lamas figūra no zelta

    Pirms 40 miljoniem gadu Ziemeļamerikā dzīvoja lamu un visas kamieļu dzimtas priekšteči, no kuriem daļa migrēja Dienvidamerikas virzienā apmēram 3 miljonus gadus. Ledus laikmeta beigās, pirms 10 000—12 000 gadiem kamieļu dzimtas pārstāvji Ziemeļamerikā izmira.[6]

    Pieradināšana

    Andu kalnos Punas reģionā 4000—4900 metrus virs jūras līmeņa Peru indiāņi, kā liecina arheoloģiskie izrakumi, uzsāka gvanako pieradināšanu pirms 6000—7000 gadiem. Kontrolēti pieradināto lamu ganāmpulki tika izveidoti apmēram pirms 6000—5500 gadiem.[7] Apmēram pirms 3800 gadiem lamas sāka izplatīties arī zemākos Andu reģionos.

    Pirmsinku kultūra

    Arheoloģiskajos izrakumos ik pa laikam var novērot, ka Močes kultūrā svarīgu cilvēku apbedījumos var atrast lamu skeleta daļas. Iespējams, ka tās kapā tika guldītas kā pārtika aizgājējam viņsaulē.[8] Močes kultūrai ir raksturīgas arī reālistiskas lamu keramikas figūras.

    Inku impērija

    Inku impērijā lamas bija vienīgie dzīvnieki, ar kuriem transportēja kravas. Inkiem bija labi attīstīta ceļu sistēma, bet nebija riteņu un ratu.[9] Lamas uz savām mugurām pārnesa visu, gan ūdeni, gan būvniecības materiālus. Nozīmīgs ieguvums bija arī izkaltušie lamu mēsli, kurus izmantoja kā kurināmo un tīruma mēslojumu. Ir zinātnieki, kas uzskata, ka inku pāreja no medniecības un augu vākšanas uz lauksaimniecību bija iespējama tikai pateicoties lamām, jo tika iegūts tik svarīgais mēslojums kultūraugu audzēšanai.[10] No lamām ieguva arī vilnu, ādu un gaļu.[9] Lai saglabātu gaļu, inki izmantoja kalnu apstākļus — aukstumu un zemo gaisa spiedienu, izkaltējot un sasaldējot lamu gaļu ilgstošai uzglabāšanai. Šādi kaltētu gaļu sauc par čarki.[3] Lamu audzēšana tika kontrolēta, ganāmpulki stingri uzskaitīti un visas lamas piederēja valstij.[4] Lama tika uzskatīta par svētu dzīvnieku un inku cilvēku apbedījumos bieži var atrast lamu figūras, iespējams, kā lūgšanu dieviem, lai nodrošinātu lamu ganāmpulku vairošanos.[9] Saskaņā ar spāņu konkistadoru pierakstiem inki bija specializējušies audzēt lamu ganāmpulkus atkarībā no to kažoka krāsas.[7]

    Inki lamas izmantoja reliģiskos rituālos. Piemēram, Peru dienvidos zem mājas mēdza aprakt upurētu lamu vai alpaku. Katru lunāro mēnesi Kusko galvenajā laukumā tika upurētas simts īpaši izaudzētas, baltas lamas, mazāks skaits tika ziedots arī saules dievam saules svētkos jeb Inti Raimi.[3]

    Spāņu impērija

    Kad spāņi iekaroja Dienvidameriku, viņi novērtēja lamas kā kravu nesēju dzīvniekus augstkalnu ceļos. Lamas no raktuvēm kalnos transportēja lejā zeltu.[11] Tomēr ar laiku lamas aizvietoja lielāki dzīvnieki — zirgi, mūļi un ēzeļi.[12]

    Izskats un īpašības

     src=
    Lamai ir garas, ragiem līdzīgas ausis
     src=
    Māte ar mazuli

    Atšķirībā no kamieļiem, pie kuru dzimtas lamas pieder, tām nav kupra. Lamām ir slaids ķermenis, garas kājas un kakls, īsa aste, maza galva un lielas ausis. No visām lamu cilts sugām lama ir vislielākā. Ārēji un uzvedībā tā ļoti līdzinās savai savvaļas priekštecei gvanako. Lamas augstums skaustā ir 109—119 cm, svars 130—180 kg.[7] Kažoka matojums ir garš, ar biezu pavilnu. Krāsa var būt ļoti dažāda, gan vienkrāsaina, gan ar raibumiem. Aste īsa, apaugusi ar biezu un mīkstu vilnu. Lamu asinīs ir ļoti augsta eritrocītu koncentrācija un to forma ir ovāla, kas nodrošina normālu elpošanu kalnu retinātajā gaisā.[2] Pēdas nelielas, ar diviem pirkstiem.

    Lamas ir ļoti veiklas un graciozas, tās ātri un viegli kāpelē pa klinšu nogāzēm. Īpaši spilventiņi pēdu apakšpusē soli padara mīkstu un vieglu. Andos augsnes kārtiņa ir plāna un zāle reta, bet lamas zemi izmīņā daudz mazāk nekā zirgi un mūļi. Turklāt šo dzīvnieku aukslējas un zobi ir veidoti tā, ka, plūkdamas augus, lamas nebojā augu saknes.[3]

    Uzvedība un barošanās

    Lamu dabīgais izplatības areāls ir Andu augstkalni. Kalnu pļavās aug zema zāle, dažādi krūmi un nelieli kociņi. Klimats ir sauss, tuksnesim līdzīgs.[2] Tās barojas ar visa veida zālaugiem un citiem augiem. Līdzīgi kā govis, tās zāli vispirms saplūc un, nedaudz pakošļājot, norij, bet pēc tam atgremo un vēlreiz sakošļā. Ūdeni tās patērē ļoti minimāli. Pieticība barībā un ūdens patēriņā ir nepieciešamas īpašības, dzīvojot augstkalnos.[13] Kad lamas ir satrauktas, tās spļaudās tāpat kā kamieļi. Tās nespļaudās ar siekalām, bet atrij pirmā kuņģa saturu un to izspļauj.

    Lamas ir ļoti sabiedriski dzīvnieki un savstarpējās attiecības nosaka vieta hierarhijā. Augstāk stāvoša lama mēdz spļaut uz zemāku hierarhijā esošu bara locekli. Atrašanās vieta hierarhijā ir ļoti mainīga, tā tiek no jauna izcīnīta un pierādīta, savstarpēji grūstoties, speroties un spļaudoties. Biežāk savas attiecības noskaidro tēviņi. Lamas ļoti reti spļauj uz cilvēkiem. Visbiežāk tas notiek gadījumos, ja to no mazotnes audzina ciešā kontaktā ar cilvēkiem. Šādos gadījumos lama cilvēku uztver kā bara locekli. Lai arī lamas nepārtraukti ir aizņemtas ar hierahijas attiecību kārtošanu, tās barā viena par otru rūpējas un aizsargā pret ienaidniekiem. Lamas savā starpā komunicē ar ķermeņa valodu un balsi.

    Sargāšanas instinkts

    Lamas ganāmpulku apsargāšanai sāka izmantot 1980. gados Ziemeļamerikā.[14] Pamatā tās izmanto ASV rietumos, reģionos, kuros mājo koijoti. Visbiežāk tiek izmantots viens kastrēts tēviņš. Gadu gaitā ir pierādījies, ka vairāku lamu izmantošana ir mazāk efektīva kā vienas lamas izmantošana. Ja izmanto vairākas lamas, tās norobežojas no ganāmpulka un veido atsevišķu baru.

    Reprodukcija

    Lamas mātīte dzimumbriedumu sasniedz 12 mēnešu vecumā, bet tēviņš tikai 3 gadu vecumā.[15] Lamām ir dažas īpatnības, kādas nav citiem dzīvniekiem — lamu mātītes nemeklējas, olšūnas izdalīšanās tiek pamudināta ar pārošanās aktu.[16] Pārojoties mātīte noguļas zemē. Dabīgos ganīšanās apstākļos tēviņš izveido nelielu harēmu, kurā ir apmēram 6 mātītes. Katram harēmam ir sava teritorija, kuru tēviņš apsargā, padzenot jebkuru citu tēviņu. Kad jaunie tēviņi nobriest, tie harēmu atņem vecākam tēviņam.[2]

    Mazuļi dzimst katru gadu. Grūsnības periods ilgst 11,5 mēnešus (360 dienas[2]). Parasti piedzimst viens mazulis. Mātes mazuli pēc piedzimšanas nenolaiza kā to dara citi dzīvnieki, jo lamu mēle ir ļoti īsa. Lama mēli ārā no mutes var izbāzt tikai 1,3 cm.[17] Mazulis parasti dzimst pārējo bara mātīšu ielenkumā, un bars ir gatavs aizsargāt nevarīgo māti un tās mazuli. Dzemdības parasti ir ātras un bez sarežģījumiem, mazāk kā 30 minūtes. Visbiežāk lamas dzemdē dienas pirmajā pusē. Piedzimstot mazā lama sver apmēram 10 kg.[2] Pēc apmēram stundas mazulis ir jau piecēlies, staigā un zīž mātes pienu.[18] Vienā zīšanas reizē māte nedod vairāk kā 60 ml piena, līdz ar to mazulim, lai paēstu, piens ir jāžīž bieži.[19]

    Mājas lama var krustoties ar otru lamu ģints sugu gvanako, un to pēcnācēji ir auglīgi.[2] Lama dzīvo 15—25 gadus.[6]

    Izmantošana

     src=
    Lama sagatvota nastu nešanai

    Lamas mūsdienās izmanto tāpat kā tās izmantoja Andu indiāņi pirms vairākiem tūkstošiem gadu. Lai arī kravu pārvadājumos mūsdienās izmanto mašīnas un zemnieki gaļas ieguvei audzē aitas un kazas, lama joprojām ir neaizstājams mājdzīvnieks vietējo iedzīvotāju ikdienas dzīvē.

    Nastu nešana

    Lamas viena no galvenajām vērtībām ir nastu transportēšana kalnu apstākļos, kur mašīnas nespēj braukt un citi nastu nesēji dzīvnieki nespētu izturēt skābekļa trūkuma dēļ. Tā vienas dienas laikā spēj noiet līdz 32 km,[13] nesot uz muguras 25 - 30% no sava ķermeņa svara smagas kravas[6] (vidēji 23 – 34 kg,[13] bet līdz 60 kg[3]). Ja nesamais ir pārāk smags, tā nometas zemē, tā var pat spļaut, šņākt un spert, kamēr liekais smagums nav noņemts.[13] Mūsdienās lamas izmanto par nastu nesējām ne tikai Andos, bet arī Itālijas Alpos.[3]

    Gaļas un vilnas ieguve

    Otrs veids, kā izmanto lamu, ir gaļas ieguve. Šo dzīvnieku gaļa garšo līdzīgi jēra gaļai, un ir iecienīts uzturprodukts Andu iedzīvotājiem.[3] Lai arī lamu vilna nav tik smalka kā alpakas vilna, tai ir plašs pielietojums. Pavilna ir samērā smalka, un to izmanto audumu un adījumu izgatavošanā. Rupjāko akotvilnu izmanto paklāju aušanā un virvju vīšanā. Vilnai ir daudzas dažādas dabīgās krāsas, tā var būt dažādu toņu pelēka un brūna, balta un melna. No vilnas veļ arī filcu, kas var būt vienkrāsains vai raibs.[4] Vietās, kur grūti iegūt malku, vietējie iedzīvotāji par kurināmo izmanto sakaltušus lamu mēslus. Sausajā Andu gaisā mēsli izžūst ļoti ātri.[3]

    Ganāmpulku apsargāšana

    Ir pierādījies, ka lamas var būt efektīvi sargdzīvnieki, lai aizsargātu aitu vai citu mājlopu ganāmpulkus pret koijotiem un suņiem. Ja vēlas izmantot lamas aizsardzībai, dzīvniekiem jābūt pieaugušiem, vismaz 18 mēnešus veciem un veselīgiem. Ja izmanto tēviņus, tos sterilizē apmēram 2 gadu vecumā. Aizsardzībai ļoti labi noder arī mātītes gan ar mazuļiem, gan bez. Svarīgi, lai izvēlētie dzīvnieki nebūtu pasīvi un kautrīgi, bet neder arī tādi, kas ir agresīvi arī pret cilvēkiem.[4] Lamu tēviņš mēdz ātri pieķerties aitu vai kazu ganāmpulkam, ja to pievieno baram īsi pirms jēru un kazlēnu dzimšanas. Tēviņam ir raksturīgi īpaši rūpēties par nevarīgajiem, tikko dzimušajiem mazuļiem.[20]

    Atsauces

    1. Genetic analysis reveals the wild ancestors of the llama and the alpaca
    2. 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 ADW: Lama glama
    3. 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 3,5 3,6 3,7 Kamieļi Andos?
    4. 4,0 4,1 4,2 4,3 «Camelid Facts». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2013. gada 25. jūlijā. Skatīts: 2013. gada 9. maijā.
    5. Llama facts
    6. 6,0 6,1 6,2 Breeds of Livestock: Llama
    7. 7,0 7,1 7,2 Llama and Alpaca
    8. Berrin, Katherine & Larco Museum. The Spirit of Ancient Peru:Treasures from the Museo Arqueológico Rafael Larco Herrera. New York: Thames & Hudson, 1997 ISBN 0-500-01802-2.
    9. 9,0 9,1 9,2 «National Geographic: Little Llamas». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2006. gada 7. septembrī. Skatīts: 2006. gada 9. oktobrī.
    10. Inca success in Peruvian Andes 'thanks to llama dung'
    11. Two Empires
    12. The Story Of... Llamas
    13. 13,0 13,1 13,2 13,3 National Geographic: Llama, Lama glama
    14. Guard Llamas Keep Sheep Safe From Coyotes
    15. Llama reproduction
    16. «Induced Ovulation». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2007. gada 12. aprīlī. Skatīts: 2007. gada 12. aprīlī.
    17. Animal Information: Llama[novecojusi saite]
    18. The Department of Veterninary Clinical Sciences at Ohio State University (2002). Camelid Medicine, Surgery, and Reproduction for Veterinarians. Part II
    19. Llamas: A Different Kind of Pet
    20. Guard Llamas: An Alternative for Effective Predator Management

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia autori un redaktori
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia LV

    Lama: Brief Summary ( Latvian )

    provided by wikipedia LV

    Mājas lama jeb vienkārši lama (Lama glama) ir kamieļu dzimtas (Camelidae) mājdzīvnieks, kurš cēlies, domesticējot savvaļas gvanako (Lama guanicoe) — otru lamu ģints sugu. Lamu lielākā populācija dzīvo Dienvidamerikā, un tās jau tūkstošiem gadu tiek audzētas gaļas ieguvei un nastu pārnešanai.

    Neskatoties uz to, ka lamas kā mājdzīvniekus audzē gandrīz visā pasaulē, to galvenie izplatības reģioni ir Bolīvija, Peru un Ekvadora, bet tās sastopamas arī Patagonijā un Ugunszemē (Argentīnā un Čīlē). Dienvidamerikā dzīvo apmēram 3 miljoni lamas. Ārpus Dienvidamerikas viena no lielākajām populācijām dzīvo Ziemeļamerikā (ASV un Kanādā) — vairāk kā 158 000 lamu.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia autori un redaktori
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia LV

    Llama ( Malay )

    provided by wikipedia MS
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Pengarang dan editor Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia MS

    Lama (dier) ( Dutch; Flemish )

    provided by wikipedia NL
    Video
     src=
    Lama's nabij San Pedro de Atacama, Chili

    De lama (Lama glama), soms ook schaapkameel genoemd, is een gedomesticeerd Zuid-Amerikaans hoefdier uit de familie der kameelachtigen (Camelidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd als Camelus glama in 1758 gepubliceerd door Carl Linnaeus.[1] De naam "lama" is afkomstig uit het Quechua.[2]

    Kenmerken

    De lama heeft een schofthoogte van 109 tot 119 centimeter, een kop-romplengte van 120 tot 225 centimeter en een lichaamsgewicht van 130 tot 155 kilogram. De vacht bestaat uit dikke wol. Het gezicht is dunner behaard. De vachtkleur varieert van wit via roodbruin en grijs tot zwart, zowel effen als gevlekt. Er zijn twee rassen, de chaku en de ccara. De chaku, het meer algemene ras, heeft een vrij lange, wollige vacht, de ccara een zeer korte vacht.

    Leefwijze

    De lama voedt zich met allerlei planten en grassen die groeien in de bergen. Hij deponeert zijn uitwerpselen meestal op een vaste plaats.

    Voortplanting

     src=
    Lama met jong

    De meeste vrouwelijke lama's planten zich voor het eerst voort als ze een jaar of twee zijn. Na een draagtijd van 348 tot 368 dagen komt één jong ter wereld, dat bij de geboorte 8 tot 16 kilo weegt.

    Verspreiding

    Wereldwijd leven er zo'n 3,7 miljoen lama's. In de Andes van Ecuador, Peru, Bolivia, Chili en Noordwest-Argentinië. Hier komt hij het meest voor. Vooral in Bolivia komt hij nog veelvuldig voor: geschat wordt dat hier zo'n 70% van de totale populatie leeft. De lama wordt in Zuid-Amerika traditioneel gebruikt als lastdier en wolleverancier, maar hij wordt hier meer en meer vervangen door de moderne vervoermiddelen en door het schaap als leverancier van wol en vlees. In afgelegen gebieden wordt hij echter nog wel gebruikt. Ook buiten Zuid-Amerika, in de Verenigde Staten, Europa (voornamelijk Duitsland, Oostenrijk, Zwitserland en Italië), Australië en Nieuw-Zeeland, wordt de lama gehouden, voornamelijk als gezelschapsdier, maar ook voor de wol. Eind negentiende, begin twintigste eeuw werd het houden van exotische dieren een modeverschijnsel op de Europese landgoederen, waar lama's naast dieren als zebra's, struisvogels, antilopen, kangoeroes en zelfs roofdieren gehouden werden.

    Verwantschap

    Behalve de gedomesticeerde lama bestaan er nog drie soorten lama's, de vicuña (Vicugna vicugna), de alpaca (Vicugna pacos) en de guanaco (Lama guanicoe). De guanaco is de nauwst nog levende verwant van de lama, en mogelijk de wilde voorouder. Het is echter ook mogelijk dat de lama afstamt van een aan de guanaco verwante wilde lamasoort, die tegenwoordig in het wild is uitgestorven. Alle lamasoorten zijn nauw verwant aan elkaar en de hybrides zijn vruchtbaar. De lama kan zelfs hybridiseren met de kameel. Een kruising tussen een lama en een kameel wordt cama genoemd.

    De lama als huisdier

    De lama werd tussen de 4000 en 5000 v.Chr. gedomesticeerd door de Inca's, die de dieren hielden als lastdier, maar ook voor de wol, het vlees en de mest. De lama is een ideaal lastdier in de bergen: hij kan overleven tot op 4000 meter hoogte en 25 tot 60 kilogram dragen over een afstand van 15 tot 30 kilometer per dag. Door lama's als lastdier te gebruiken, konden de Inca's handel bedrijven over grotere afstanden. Karavanen lama's werden gebruikt om koopwaar, goud en zilver te vervoeren. Ze kunnen tot 50 kilo aan gewicht dragen. Paarden waren in Amerika niet bekend en zijn pas in de 16e eeuw uit Europa ingevoerd.

    Verdediging

    Een lama staat bekend om zijn typische reactie tegenover (vermeend) gevaar, namelijk spuwen in de richting van zijn belager. Het uitgespuwde mengsel is afkomstig van de voormagen.

    Bronnen, noten en/of referenties
    1. Linnaeus, C. (1758). Systema naturae ed. 10: 65
    2. Lama (schaapkameel) in de Etymologiebank
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia-auteurs en -editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia NL

    Lama (dier): Brief Summary ( Dutch; Flemish )

    provided by wikipedia NL
    Video  src= Lama's nabij San Pedro de Atacama, Chili

    De lama (Lama glama), soms ook schaapkameel genoemd, is een gedomesticeerd Zuid-Amerikaans hoefdier uit de familie der kameelachtigen (Camelidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd als Camelus glama in 1758 gepubliceerd door Carl Linnaeus. De naam "lama" is afkomstig uit het Quechua.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia-auteurs en -editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia NL

    Lama ( Norwegian )

    provided by wikipedia NN

    Lama (Lama glama) er eit pattedyr som høyrer til kamelfamilien. Lamaen har ikkje puklar og vert ofte forveksla med alpakkaen. Dyret vert brukt som lastedyr, fyrst og fremst i Peru.

    Lamaene tilhøyrer kamel-slekta, og lama-familien består av alpakka, lama og to andre typar som ikkje er fullt så kjente, guanako og vikunja. Lama er ein drøytyggar. Lamanane er et partåa klauvdyr, med to tær med neglelignande klauv.

     src=
    Quechua-jente med lama i Cuzco i Peru.

    Bakgrunnsstoff

    Commons-logo.svg Wikimedia Commons har multimedia som gjeld: Lama
    Spire Denne biologiartikkelen er ei spire. Du kan hjelpe Nynorsk Wikipedia gjennom å utvide han.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia NN

    Lama: Brief Summary ( Norwegian )

    provided by wikipedia NN

    Lama (Lama glama) er eit pattedyr som høyrer til kamelfamilien. Lamaen har ikkje puklar og vert ofte forveksla med alpakkaen. Dyret vert brukt som lastedyr, fyrst og fremst i Peru.

     src= Lama i Kristiansand dyrepark.

    Lamaene tilhøyrer kamel-slekta, og lama-familien består av alpakka, lama og to andre typar som ikkje er fullt så kjente, guanako og vikunja. Lama er ein drøytyggar. Lamanane er et partåa klauvdyr, med to tær med neglelignande klauv.

     src= Quechua-jente med lama i Cuzco i Peru.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia NN

    Lama ( Norwegian )

    provided by wikipedia NO
    «Lama» har flere betydninger.

    Lama (Lama glama) er et søramerikansk kameldyr som tilhører slekten lamaer. Moderne studier med mtDNA antyder at lamoidene ble domestisert for mellom 7 000 og 6 000 år siden, (alpakka fra vikunja og lama fra guanako).[1]

    Beskrivelse

    Lamaen har store øyne og ører, en lang og tynn hals, og lange slanke bein. De har lang og ull-liknende pels i ulike fargekombinasjoner. Lamaen blir normalt omkring 110-120 cm i skulderhøyde, av og til opp mot 130 cm, og vekten er normalt 120-150 kg hos voksne individer. Dyr på opp mot 200 kg er kjent.

    Tennene til en lama vokser hele livet. Som husdyr trenger den derfor strukturfôr. En lama spiser omtrent alt. Lamaen er en drøvtygger.

    Atferd

    Lamaene er utprega flokkdyr, der kjønnene omtales med lignende benevnelser som hestedyrene, hannen som hingst, hunnen som hoppe, og ungen som føll. Lamaen går drektig i om lag 11 måneder, men kan trekke det ut. De fleste fødsler i en normal flokk vil foregå på dagtid. Føllet veier mellom 10 og 15 kg når det blir født. Det dier i ca. 4–5 måneder og er fullvokst i 2–3-årsalderen.

    Lamaen er kjent for å spytte, men gjør det bare når det føler seg redd eller truet. Når en lama er fullvoksen i treårsalderen kan den bære opptil 40–50 kg på ryggen. Når den er godt trent kan den gå flere mil per dag.

    Lamaen er et utmerka dyr til å holde kulturlandsskapet vedlike. Kjøttet er magert og proteinrikt. Ulla kan klippes hvert annet år.

    Det er gjort tildels vellykkede eksperimenter med å slippe lamaer sammen med saueflokker på beite, også i Norge. Lamaene har et sterkt forsvar og lykkes ofte med å forsvare flokken mot ulike rovpattedyr.[2]

    Referanser


    Eksterne lenker

    zoologistubbDenne zoologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
    Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia forfattere og redaktører
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia NO

    Lama: Brief Summary ( Norwegian )

    provided by wikipedia NO
    «Lama» har flere betydninger.

    Lama (Lama glama) er et søramerikansk kameldyr som tilhører slekten lamaer. Moderne studier med mtDNA antyder at lamoidene ble domestisert for mellom 7 000 og 6 000 år siden, (alpakka fra vikunja og lama fra guanako).

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia forfattere og redaktører
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia NO

    Lama andyjska ( Polish )

    provided by wikipedia POL
     src= Ten artykuł dotyczy zwierzęcia. Zobacz też: inne znaczenia słowa lama. Commons Multimedia w Wikimedia Commons

    Lama andyjska[2], dawniej: lama[3] (Lama glama, Lama guanicoe f. glama) – gatunek ssaka parzystokopytnego z rodziny wielbłądowatych[4][2], jedyny gatunek w obrębie rodzaju lama (Lama)[4][2]. Występuje w Ameryce Południowej. Lamy wykorzystywane są głównie jako zwierzęta juczne oraz do produkcji wełny i mięsa. Dorosłe lamy osiągają do 250 kg wagi i 119 cm wysokości w kłębie[5]. Lamy są zwierzętami socjalnymi, z rozbudowanymi zachowaniami grupowymi[6].

    Nazwa

    Nazwa Lama glama została wprowadzona przez Lineusza w 1758 roku. Stosowana jest także nazwa Lama guanicoe f. glama[7]. Polskie słowo "lama" pochodzi od hiszpańskiego "llama", które z kolei jest zapożyczeniem z języka keczua – Hiszpanie tłumaczyli keczuańskie "llama" jako "owca"[8][9].

    W polskiej literaturze zoologicznej dla oznaczenia gatunku używana była nazwa zwyczajowa „lama”[10][3]. Jednak w wydanej w 2015 roku przez Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk publikacji „Polskie nazewnictwo ssaków świata” gatunkowi przypisano oznaczenie lama andyjska, rezerwując nazwę lama dla rodzaju Lama[2].

    Ewolucja i systematyka

    Uważa się, że przodkowie lam wyewoluowali około 40 milionów lat temu, na równinach Ameryki północnej. Podobnie jak przodkowie koniowatych, rozprzestrzeniły się stamtąd poprzez pomost lądowy do Starego Świata. Jednak w przeciwieństwie do koniowatych, nie wymarły w Nowym Świecie[11]. Badania paleontologiczne wykazały, że plemiona Lamini (lamy) i Camelini (wielbłądy) rozdzieliły się 11 milionów lat temu[12], jednakże badania molekularne przesunęły to wydarzenie na 25 milionów lat temu[13].

    Lamy wraz innymi gatunkami wielbłądowatych Starego i Nowego Świata są jedynymi żyjącymi obecnie przedstawicielami podrzędu Talypoda[14]. Przodkiem południowoamerykańskich gatunków najprawdopodobniej była Hemiauchenia, która przekroczyła Przesmyk Panamski do Ameryki Południowej pod koniec pliocenu[15].

    Można wyszczególnić kilka ras lam[16]:

    • calana, huacaya – mniejsza lama, z dobrej jakości wełną, która przykrywa również głowę i nogi[16],
    • catamarca – rasa żyjąca w prowincji Catamarca, jest wiele wyższa i cięższa[16],
    • ccara, ccara sullo – krótka, szorstka wełna, niewiele wełny na karku, a jej brak na pysku, nogach i uszach[17]; 15% lub więcej włosów ościstych; dobrze przystosowywuje się do surowego klimatu[16],
    • caracas – długa wełna na ciele, od średniej długości do długiej wełny na karku i nogach, 3-18% włosów ościstych[16],
    • harness – rasa typowo juczna, podobna do rasy ccara, ale z silnymi mięśniami, pęciny krótkie i silne[16],
    • lanuda – podobne do rasy ccara, lecz wełna pokrywa większą część ciała; mniej niż 1% włosów ościstych, które są kręcone[16],
    • lauta – mniej niż 1% włosów ościstych, które są jedwabiste w dotyku[16],
    • tapada – wiele wełny na nogach i pysku, mniej niż 1% włosów ościstych, które są kręcone[16],
    • ulpan – głównie hodowana w Argentynie, jej włosy są kręcone i zwisają w kręconych lokach[16],
    • miniaturowe – mniej niż 95 cm w kłębie[18], waży średnio 90 kg[19].

    Występowanie i pochodzenie

    Lama glama występuje w Peru, Boliwii i Argentynie. Dawniej zasięg jej występowania był znacznie szerszy. Bezpośrednim przodkiem lamy jest gwanako andyjskie, od którego lama jest nieco większa. Została udomowiona prawdopodobnie ok. sześć tysięcy lat temu w Peru[20]. Lamy były głównymi zwierzętami transportowymi Inków i występowały pierwotnie na terenie całego państwa. Udomowienie gatunku o takiej budowie ciała, jaką ma lama, prawdopodobnie spowodowało, że Inkowie nie wynaleźli koła. Lamy były za słabe, by ciągnąć ładunki na wozach, dlatego były używane jako zwierzęta juczne[21][22]. Hodowana jest zwykle na wysokościach 2300-4000 m n.p.m. Została wprowadzona do hodowli w Ameryce Północnej, Europie i Australii. W 2005 roku liczebność lam szacowano na około 3,8 milionów osobników[23].

    Charakterystyka

    Długość ciała wynosi około 120 cm, ogon – 15 cm[24], wysokość w kłębie – 102-119 cm, masa ciała – 113-250 kg (waga przy urodzeniu – 8-18 kg)[25]. Kształt i ubarwienie ciała są różne, od smukłych i długonogich, po bardziej zaokrąglone, z krótszymi nogami, ubarwione od czarnego, niebieskiego, żółtego po białe, często niejednolicie. Lamy przystosowały się do przebywania na dużych wysokościach oraz terenach ubogich w wodę. Hipotezy wyjaśniające te adaptacje sugerują kombinację przystosowań układu oddechowego, krwionośnego i mięśniowego oraz samej krwi[5].

     src=
    Opis części ciała lamy. Legenda po kliknięciu na rysunek, na stronie opisu grafiki

    Budowa czaszki lamy posiada kilka cech wyróżniających ten gatunek spośród wielbłądowatych. Kształt języka, podniebienia oraz gardła środkowego (oropharynx) sprawiają, że lamy oddychają prawie wyłącznie przez nos. Język lam jest mało ruchliwy – lamy nie wylizują noworodków[5].

    Dorosłe lamy posiadają uzębienie selenodontyczne o wzorze zębowym[26]:

    Wzór zębowy I C P M 26–32 = 1 1 1–2 3 3 1 1–2 2


    Kieł górnej szczęki wraz z przekształconym siekaczem stanowią broń dorosłych lam (w szczególności samców) używaną podczas walk o samice i dominację w grupie. Lamy mogą tych zębów używać także wobec ludzi, dlatego wielu weterynarzy zaleca usuwanie tych zębów, by zminimalizować urazy[27][28].

    Żywią się trawą (głównie Stipa, Festuca, Calamagrostis) i liśćmi krzewów i drzew. Górna warga jest podzielona poprzecznie co ułatwia lamom lepszą kontrolę nad żywnością trafiającą do pyska[5]. Żołądek lamy jest 3–częściowy, silnie umięśniony. Choć systematycznie lamy nie są zaliczane do przeżuwaczy, to anatomicznie i fizjologicznie są zwierzętami przeżuwającymi[29]. Jelito cienkie i jelito grube są bardzo podobnej długości, wyrostek robaczkowy jest słabo rozwinięty.

    Żyją w grupach rodzinnych złożonych z dominującego samca i kilku, zwykle 6, samic oraz ich młodych. Samce są terytorialne. Zwierzęta porozumiewają się za pomocą wydawanych dźwięków. Używają również do tego uszu (kładąc je bądź stawiając). Samce lam walczą o pozycję w grupie uderzając się szyjami, kopiąc, gryząc i plując. Plucie jest także oznaką zdenerwowania.

    Lamy mogą rozmnażać się przez cały rok. W krajach Ameryki Południowej większość młodych rodzi się w ciągu cieplejszych miesięcy, kiedy jest więcej dostępnej żywności; jednakże analiza dat urodzeń lam w Stanach Zjednoczonych wykazała, że zwierzęta trzymane w dobrych warunkach, z dobrym dostępem do żywności przez cały rok, młode rodzą się o każdej porze roku, choć 73% młodych rodzi się między czerwcem i listopadem. Lamy nie przechodzą rui, do wystąpienia owulacji zwykle niezbędna jest kopulacja. Stąd też lamy zalicza się do grupy zwierząt z owulacją indukowaną. Ciąża trwa ok. 360 dni. Samica zwykle rodzi jedno młode (ciąże mnogie są dość rzadkie) o wadze narodzeniowej ok. 10 kg. Matka opiekuje się młodym przez cztery miesiące[30]. Samice osiągają dojrzałość płciową w wieku 12 miesięcy, samce – 3 lat[31].

    Wykorzystanie przez człowieka

    Udomowienie lamy miało miejsce około 4000 – 5000 lat p.n.e. na terenach andyjskiej puny, prawdopodobnie w okolicach jeziora Titicaca. W czasach przedinkaskich, przedstawiciele kultury Mochica umieszczali szczątki lam w grobach, przedstawiali je także na swojej ceramice[32]. Lamy i alpaki były podstawowym zwierzęciem w Państwie Inków, jako żywność, źródło paliwa, włókien na ubrania, jako zwierzęta juczne. Były także wykorzystywane w ceremoniach religijnych, jako zwierzęta ofiarne[20]. Po podboju Państwa Inków przez konkwistadorów znaczenie lam znacznie spadło, gdyż konkwistadorzy sprowadzili własne zwierzęta juczne. Mimo tego lamy i alpaki pozostały ważnymi zwierzętami w Ameryce Południowej, głównie na terenach wysokogórskich. Państwa południowoamerykańskie na początku XX wieku wprowadziły zakaz eksportu tych zwierząt. Zakaz ten został ostatecznie zniesiony dla lam i alpak w latach 80. XX wieku[5].

     src=
    Lama pilnująca owiec na pastwisku w Dover w Stanach Zjednoczonych

    Samce wykorzystywane (głównie przez Indian) jako zwierzęta juczne, do celów transportowych mogą przenieść średnio około 30 kg na trasie 20 km lub większe ciężary (do 45 kg) na krótszych odcinkach. Na długich trasach lama może przejść około 20 kilometrów dziennie, 6 dni w tygodniu, przy 2 dniach marszu z ładunkiem poprzedzających 1 dzień marszu bez ładunku[33]. Lamy dostarczają też mięsa, które jest uważane za mniej smaczne i delikatne niż mięso alpaki. Wartość odżywcza mięsa to 957 kalorii na kilogram żywej masy ciała. Oprócz mięsa wykorzystywane są także inne części ciała lamy – narządy wewnętrzne, krew, ścięgna i kopyta. W Peru zwierzęta, które padły z przyczyn naturalnych często są także zjadane[33]. Wełna lam jest bardziej szorstka niż wełna alpak. Wytwarza się z niej dywany i liny[34]. Odchody służą za opał[35]. Mleko lamy nie było wykorzystywane w przeszłości przez ludzi – przypuszcza się, że główne powody to niewielka ilość mleka wytwarzanego przez lamy, nietolerancja laktozy u Inków, zachowanie samic lamy, a także powody rytualne[36]. Zawiera ono 2,4% tłuszczu, 7,3% białek oraz 2,8% laktozy[36].

    Lamy są również wykorzystywane jako zwierzęta pasterskie. Ze względu na swoje agresywne zachowanie wobec psowatych lamy są szczególnie skuteczne w ochronie owiec przed kojotami[37]. Skuteczność lam jako zwierząt pasterskich wykazuje spadek średniej liczby owiec utraconych przez rolników z 26 rocznie przed wprowadzeniem lam do 8 rocznie – po wprowadzeniu lam[37].

    Hybrydy

    Naukowcom udało się stworzyć hybrydę lamy i dromedara (cama). W 1995 roku w Dubaju urodził się samiec, który został nazwany Rama. W opinii naukowców hybrydę można uzyskać jedynie gdy matką jest lama, a ojcem dromader[38]. Innymi hybrydami są huarizo (hybryda lamy i alpaki) oraz pacovicuna (hybryda lamy i wigonia)[39].

    Lama w kulturze i sztuce

     src= W Wikimedia Commons znajdują się multimedia związane z tematem:
    Lama w sztuce

    Lama była jednym z elementów w sztuce starożytnej Południowej Ameryki. W Tamentica w Chile znajdują się starożytne petroglify. Wśród nich jest m.in. petroglif z wizerunkiem mężczyzn prowadzących karawanę lam, a także lamy z wydłużoną szyją[40]. Znane są także wyryte oraz namalowane wizerunki lam, prawdopodobnie z czasów po kulturze Tiahuanaco lub w stylu Inca-Pacajes[40]. W czasach Inków wyrabiane były m.in. małe rzeźby lam[41], a także ubrania z ich wizerunkiem[42].

    Jedna z gwiazd w Gwiazdozbiorze Lutni była czczona przez inkaskich pasterzy lam. Gwiazda nazywana była Urcuchillay i przedstawiana jako wielokolorowa lama[43][44].

    W dzisiejszej Boliwii, jeszcze przed czasami społeczeństwa zbieracko-myśliwskiego, wśród Ajmarów znany był taniec llamerada, pierwotnie nazywany karwani. Polegał on na naśladowaniu zachowań pasterzy podczas opieki nad lamami[45].

    Lama jest elementem heraldycznym w herbach m.in. Calamy i Peru (w latach 1821-1825). Pomniki lamy znajdują się w Leeuwarden (wykonany w 2002 roku przez Herma Lamersa)[46] i w Limie. Lama jest także popularna w kulturze masowej. Można tu wymienić skecz grupy Monty Python pt. "Llamas"[47] czy singel "Ein Lama in Yokohama" wydany w roku 2005 pod szyldem Schnappi. Znalazł się on na wysokich miejscach list przebojów takich krajów jak Austria (6 miejsce), Norwegia (7 miejsce) czy Nowa Zelandia (11 miejsce)[48]. Zainteresowanie internautów zyskał również utwór pt. "The Llama Song" (344 416 wizyt na Newgrounds[49] i 7 701 724 wizyt na YouTube[50], stan na 5 czerwca 2009).

    Przypisy

    1. Daniel W. Gade: Nature and culture in the Andes. University of Wisconsin Press, 1999, s. 104. ISBN 978-0-299-16124-8.
    2. a b c d Włodzimierz Cichocki, Agnieszka Ważna, Jan Cichocki, Ewa Rajska, Artur Jasiński, Wiesław Bogdanowicz: Polskie nazewnictwo ssaków świata. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk, 2015, s. 169. ISBN 978-83-88147-15-9.
    3. a b Zygmunt Kraczkiewicz: SSAKI. Wrocław: Polskie Towarzystwo Zoologiczne - Komisja Nazewnictwa Zwierząt Kręgowych, 1968, s. 81, seria: Polskie nazewnictwo zoologiczne.
    4. a b Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Lama glama. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 2016-04-20]
    5. a b c d e Murray E. Fowler: Medicine and Surgery of South American Camelids: Llama, Alpaca, Vicuña, Guanaco. Wiley-Blackwell, s. 10. ISBN 0-8138-0397-7.
    6. Murray E. Fowler, R. Eric Miller: Zoo and Wild Animal Medicine Current Therapy. Elsevier Health Sciences, 2007, s. 38. ISBN 1-4160-4047-1.
    7. BioLib: BioLib – Lama guanicoe f. glama (Llama) (ang.). [dostęp 2 czerwca 2009].
    8. Douglas Harper: Online Etymology Dictionary (ang.). [dostęp 2 czerwca 2009].
    9. Władysław Kopaliński: Słownik wyrazów obcych i zwrotów obcojęzycznych (pol.). [dostęp 4 czerwca 2009]. [zarchiwizowane z tego adresu].
    10. Kazimierz Kowalski (redaktor naukowy), Adam Krzanowski, Henryk Kubiak: Mały słownik zoologiczny: Ssaki. Warszawa: Wiedza Powszechna, 1973. ISBN 83-214-0637-8.
    11. Donald K. Grayson. Late Pleistocene mammalian extinctions in North America: Taxonomy, chronology, and explanations. „Journal of World Prehistory”. 5 (3), s. 193–231, 1991. Springer Netherlands. DOI: 10.1007/BF00974990 (ang.).
    12. J. A. Harrison. Revision of the Camelidae(Artiodactyla, Tylogoda) and description of the new genus Alforjas.. „Paleontological Contributions”. 95, s. 1-20, 1979. University of Kansas.
    13. Cui Peng, al. et.. A complete mitochondrial genome sequence of the wild two-humped camel (Camelus bactrianus ferus): an evolutionary history of camelidae. „BMC Genomics”. 241 (8), s. 1-10, 2007. DOI: 10.1186/1471-2164-8-241.
    14. Simon Hillson: Teeth. Cambridge University Press, 2005, s. 143. ISBN 0-521-83701-4.
    15. William Harris Isbell, Helaine Silverman: Handbook of South American Archaeology. Springer, 2008, s. 126. ISBN 0-387-79407-7.
    16. a b c d e f g h i j HerdLogic: Breeds for Llamas (ang.). [dostęp 25 lipca 2009].
    17. North American Ccara Association: North American Ccara Association Brochure (ang.). [dostęp 25 lipca 2009].
    18. Valley Miniature Llamas: Valley Miniature Llamas (ang.). [dostęp 25 lipca 2009].
    19. Valley Miniature Llamas: Valley Miniature Llamas (ang.). [dostęp 25 lipca 2009].
    20. a b Elizabeth P. Benson: Birds and beasts of ancient Latin America. Gainesville, Floryda: University Press of Florida, 1997, s. 26. ISBN 0-8130-1518-9..
    21. Pam Barrett: Insight Guide Peru (Insight Guides). Insight Guides. ISBN 978-981-234-808-1.
    22. Jared Diamond: Guns, germs and steel. The Story Of... Llamas. [dostęp 2014-01-26].
    23. Wilson G. Pond, Alan Bell: Encyclopedia of animal science. New York, NY: Marcel Dekker, 2005. ISBN 978-0-8247-5496-9.
    24. Wojciech Bresiński: Encyklopedia audiowizualna Britannica : zoologia. Cz. 1. Poznań: Wydawnictwo Kurpisz, 2006. ISBN 83-6056-305-5.
    25. Murray E. Fowler: Medicine and surgery of South American camelids: llama, alpaca, vicuña, guanaco. Ames: Iowa State University Press, 1998. ISBN 978-0-8138-0397-5.
    26. John Frederick Eisenberg, Kent Hubbard Redford: Mammals of the Neotropics: The southern cone: Chile, Argentina, Uruguay, Paraguay. University of Chicago Press, 1999, s. 336. ISBN 0-226-19542-2.
    27. Melissa Rouge: Colorado State University (ang.). [dostęp 2009-07-15].
    28. Oliver A. Ryder, Kurt Benirschke, Mary L. Byrd: One Medicine. Springer, 1984, s. 142. ISBN 3-540-13275-9.
    29. Vincent L. Bels: Feeding in domestic vertebrates: from structure to behaviour. CABI, 2006, s. 263. ISBN 978-1-84593-063-9.
    30. B. Hafez: Reproduction in farm animals. Wiley-Blackwell, 2000, s. 219. ISBN 978-0-683-30577-7.
    31. LW. Johnson. Llama reproduction.. „Vet Clin North Am Food Anim Pract”. 5 (1), s. 159-82, Mar 1989. PMID: 2647232.
    32. Christopher Donnan, Donna McClelland. The burial theme in Moche iconography. „Studies in pre-columbian art & archaelogy”, s. 1-45, 1979. Trustees for Harvard University.
    33. a b Christine Ann Hastorf: Empire and domestic economy. Springer, 2001, s. 182. ISBN 0-306-46408-X.
    34. Juliet Clutton-Brock: The Walking Larder: Patterns of Domestication, Pastoralism, and Predation. Routledge, 1990, s. 231. ISBN 0-04-445900-9.
    35. Daniel W. Gade: Nature and culture in the Andes. Madison, Wis.: University of Wisconsin Press, 1999. ISBN 978-0-299-16124-8.
    36. a b Daniel W. Gade: Nature and culture in the Andes. Madison, Wis.: University of Wisconsin Press, 1999, s. 105. ISBN 978-0-299-16124-8.
    37. a b Cameron Walker: National Geographic News. National Geographic. [dostęp 2009-07-10]. [zarchiwizowane z tego adresu].
    38. Metro: Joy for world’s first camel and llama cross (ang.). [dostęp 2 czerwca 2009].
    39. Lama pacos (ang.). [dostęp 2 czerwca 2009].
    40. a b David S. Whitley: Handbook of rock art research. Walnut Creek, Calif.: AltaMira Press, 2001, s. 734. ISBN 0-7425-0256-2.
    41. Laura Laurencich Minelli, Mireille Vautier: Inca world: the development of pre-columbian peru, a. d. 1000-1534. Oklahoma, 2000., s. 47. ISBN 0-8061-3221-3.
    42. Laura Laurencich Minelli, Mireille Vautier: Inca world: the development of pre-columbian peru, a. d. 1000-1534. Oklahoma, 2000., s. 116. ISBN 0-8061-3221-3.
    43. Terence N. D'Altroy: The Incas. Volume 8 of The peoples of America. Wiley-Blackwell, 2003, s. 149. ISBN 1-4051-1676-5.
    44. Frances M. López-Morillas, Walter Mignolo, Jane E. Mangan, José de Acosta: Natural and moral history of the Indies Chronicles of the New World order. Duke University Press, 2002, s. 259. ISBN 0-8223-2845-3.
    45. Bolivia Contact: Cuarenta siglos de arrieros: La Llamerada (hiszp.). [dostęp 24 lipca 2009]. [zarchiwizowane z tego adresu].
    46. Oud Leeuwarden: Kunst in Leeuwarden Q / Z (niderl.). [dostęp 24 lipca 2009].
    47. The Complete Monty Python's Flying Circus 16-Ton Megaset : DVD Talk Review of the DVD Video, www.dvdtalk.com [dostęp 2017-11-24] (ang.).
    48. austriancharts.at: Schnappi und das Lama – Ein Lama in Yokohama – austriancharts.at (niem.). [dostęp 4 czerwca 2009].
    49. The Llama Song, www.newgrounds.com [dostęp 2017-11-24] .
    50. YouTube, www.youtube.com [dostęp 2017-11-24] (fr.).

    Bibliografia

    Informacje w projektach siostrzanych Commons-logo.svg Multimedia w Wikimedia Commons WiktionaryPl nodesc.svg Definicje słownikowe w Wikisłowniku Wikispecies-logo.svg Systematyka w Wikispecies
    • Halina Komosińska, Elżbieta Podsiadło: Ssaki kopytne: przewodnik. Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN, 2002, s. 128. ISBN 83-01-13806-8.
    • C. Portman & P.C.P.& P. Myers C. Portman & P.C.P.& P., Lama glama, (On-line), Animal Diversity Web, 2004 [dostęp 2008-03-16] (ang.).
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia POL

    Lama andyjska: Brief Summary ( Polish )

    provided by wikipedia POL

    Lama andyjska, dawniej: lama (Lama glama, Lama guanicoe f. glama) – gatunek ssaka parzystokopytnego z rodziny wielbłądowatych, jedyny gatunek w obrębie rodzaju lama (Lama). Występuje w Ameryce Południowej. Lamy wykorzystywane są głównie jako zwierzęta juczne oraz do produkcji wełny i mięsa. Dorosłe lamy osiągają do 250 kg wagi i 119 cm wysokości w kłębie. Lamy są zwierzętami socjalnymi, z rozbudowanymi zachowaniami grupowymi.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia POL

    Lhama ( Portuguese )

    provided by wikipedia PT

    A lhama (português brasileiro) ou o lama (português europeu) (Lama glama), do quíchua llama, é um mamífero ruminante da América do Sul, da família dos camelídeos, género Lama. É um animal de pelagem longa e lanosa, domesticado para a utilização no transporte de carga e na produção de , carne e couro.

    A lhama é relacionada com o guanaco, a vicunha e a alpaca. Foram domesticadas pelo povo inca, tendo sido muito importantes para o desenvolvimento desse povo.[1]

    As lhamas vivem na cordilheira dos Andes, onde as temperaturas são baixas. Assim, as pelagens servem para protegê-las do frio, além de arranhões e outros ferimentos. A lhama é conhecida pelo seu estilo calmo, muitas vezes andando devagar, porém pode se irritar facilmente: por este motivo, foi considerada o oitavo animal mais irritável do mundo segundo o canal Animal Planet.[2] Quando irritada ou para chamar a atenção, espirra seu muco na direção do objeto de sua irritação.

    As palavras lama e lhama são substantivos uniformes, comuns de dois gêneros, portanto tanto se pode dizer a lhama, o lhama, a lama ou o lama.

    A Bolívia é o país em que se concentra o maior número de lhamas, com mais de 2 milhões de indivíduos. Estes animais conseguem sobreviver em locais onde não são encontrados outros animais. Muitas vezes os lhamas são associados a ovelhas e com elas são colocados para pastar em locais onde não é possível haver agricultura. Além disso, os lhamas são usados para transporte de mercadorias, e também são utilizadas a sua carne, o couro, as fibras e o estrume para cozinhar alimentos e como fertilizante natural.

    O uso têxtil das fibras retiradas desses animais é cultural e acredita-se que se iniciou há 2.500 anos. Os produtos deste mamífero doméstico constituem o principal meio de apoio para produtores e com a escassez de recursos nos países centrais da América do Sul incluindo Equador, Peru, Bolívia, Argentina e Chile, tornou-se uma fonte de sobrevivência. O uso de fibras produzidas pelos espécimes selvagens ainda é limitado, mas é potencialmente importante para a sobrevivência de algumas populações. Estima-se que a produção de lhamas beneficia 37.000-50.000 famílias de produtores em locais escassos de recursos. No entanto, esta produção ainda não representa uma forma direta de reduzir a pobreza e marginalização dos seus produtores.

    O lhama tem pelagem longa e lanosa, a coloração varia bastante indo desde o branco, marrom e chegando a tons mais escuros, alimenta-se de capim e mato. Estes animais medem de 1,40 m a 2,40 m contando com a cauda de 25 cm e chegam a pesar 150 Kg. A gestação dura 11 meses e nasce normalmente 1 filhote chegando a pesar 11 kg. Os adultos chegam a viver até 24 anos.

    Usos na medicina

    Médicos e pesquisadores determinaram que os lhamas possuem anticorpos que seriam adequados para o tratamento de certas doenças.[3] Cientistas vem estudando de que forma os lhamas poderiam contribuir na luta contra os coronavírus, incluindo MERS e o SARS-CoV-2 que causa o COVID-19.[4][5]

    Ver também

    Referências

    1. InfoEscola. «Lhama». Consultado em 23 de janeiro de 2010
    2. Animal Planet. «Llama : Top 10 Animal Hissy Fits» (em inglês). Consultado em 19 de junho de 2009
    3. Kramer, Jillian (6 de maio de 2020). «Hoping Llamas Will Become Coronavirus Heroes». The New York Times (em inglês). ISSN 0362-4331
    4. Cantor, Matthew (17 de maio de 2020). «Llama antibodies could help fight coronavirus, study finds». The Guardian (em inglês). ISSN 0261-3077
    5. «Here's How Llamas Could Help Scientists Get Closer to Stopping the Coronavirus Pandemic». Health.com (em inglês). Consultado em 10 de julho de 2020
     title=
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autores e editores de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia PT

    Lhama: Brief Summary ( Portuguese )

    provided by wikipedia PT

    A lhama (português brasileiro) ou o lama (português europeu) (Lama glama), do quíchua llama, é um mamífero ruminante da América do Sul, da família dos camelídeos, género Lama. É um animal de pelagem longa e lanosa, domesticado para a utilização no transporte de carga e na produção de , carne e couro.

    A lhama é relacionada com o guanaco, a vicunha e a alpaca. Foram domesticadas pelo povo inca, tendo sido muito importantes para o desenvolvimento desse povo.

    As lhamas vivem na cordilheira dos Andes, onde as temperaturas são baixas. Assim, as pelagens servem para protegê-las do frio, além de arranhões e outros ferimentos. A lhama é conhecida pelo seu estilo calmo, muitas vezes andando devagar, porém pode se irritar facilmente: por este motivo, foi considerada o oitavo animal mais irritável do mundo segundo o canal Animal Planet. Quando irritada ou para chamar a atenção, espirra seu muco na direção do objeto de sua irritação.

    As palavras lama e lhama são substantivos uniformes, comuns de dois gêneros, portanto tanto se pode dizer a lhama, o lhama, a lama ou o lama.

    A Bolívia é o país em que se concentra o maior número de lhamas, com mais de 2 milhões de indivíduos. Estes animais conseguem sobreviver em locais onde não são encontrados outros animais. Muitas vezes os lhamas são associados a ovelhas e com elas são colocados para pastar em locais onde não é possível haver agricultura. Além disso, os lhamas são usados para transporte de mercadorias, e também são utilizadas a sua carne, o couro, as fibras e o estrume para cozinhar alimentos e como fertilizante natural.

    O uso têxtil das fibras retiradas desses animais é cultural e acredita-se que se iniciou há 2.500 anos. Os produtos deste mamífero doméstico constituem o principal meio de apoio para produtores e com a escassez de recursos nos países centrais da América do Sul incluindo Equador, Peru, Bolívia, Argentina e Chile, tornou-se uma fonte de sobrevivência. O uso de fibras produzidas pelos espécimes selvagens ainda é limitado, mas é potencialmente importante para a sobrevivência de algumas populações. Estima-se que a produção de lhamas beneficia 37.000-50.000 famílias de produtores em locais escassos de recursos. No entanto, esta produção ainda não representa uma forma direta de reduzir a pobreza e marginalização dos seus produtores.

    O lhama tem pelagem longa e lanosa, a coloração varia bastante indo desde o branco, marrom e chegando a tons mais escuros, alimenta-se de capim e mato. Estes animais medem de 1,40 m a 2,40 m contando com a cauda de 25 cm e chegam a pesar 150 Kg. A gestação dura 11 meses e nasce normalmente 1 filhote chegando a pesar 11 kg. Os adultos chegam a viver até 24 anos.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autores e editores de Wikipedia
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia PT

    Lamă ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

    provided by wikipedia RO

    Lama este un cameloid, familie care a evoluat acum 40-50 de milioane de ani în America de Nord. Termenul lama este folosit pentru toate cele trei subcategorii din America de Sud: vicuña, alpaca și guanaco. Aceste animale au fost utilizate pe scară largă ca un animal de povară și pentru alimentație de către cultura Andină, cu mult timp înainte de sosirea spaniolilor. În cultura populară lamele sunt în general asociate cu civilizația incașă și Peru.

     src=
    O lamă privind spre Machu Picchu, Peru

    Vezi și

    Legături externe

    Wikispecies
    Wikispecies conține informații legate de Lamă
    Commons
    Wikimedia Commons conține materiale multimedia legate de Llama
     src= Caută lamă în Wikționar, dicționarul liber.
    Azureus.png Acest articol referitor la subiecte din zoologie este un ciot. Puteți ajuta Wikipedia prin completarea sa.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia autori și editori
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia RO

    Lamă: Brief Summary ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

    provided by wikipedia RO

    Lama este un cameloid, familie care a evoluat acum 40-50 de milioane de ani în America de Nord. Termenul lama este folosit pentru toate cele trei subcategorii din America de Sud: vicuña, alpaca și guanaco. Aceste animale au fost utilizate pe scară largă ca un animal de povară și pentru alimentație de către cultura Andină, cu mult timp înainte de sosirea spaniolilor. În cultura populară lamele sunt în general asociate cu civilizația incașă și Peru.

     src= O lamă privind spre Machu Picchu, Peru
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia autori și editori
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia RO

    Lama krotká ( Slovak )

    provided by wikipedia SK

    Lama krotká alebo lama (lat. Lama glama) patrí medzi domestikované druhy. Ide pravdepodobne o domestikovanú formu huanako, pretože je morfologicky podobná Guanaco cacsilensis. Podobne ako alpaka obýva oblasti Altiplána v Bolívii a v Peru. Malé populácie sú tiež v severnom Čile, Argentíne a Ekvádore. Pasie sa na horských svahoch a spása stredné až dlhé trávy.

    Opis

    Lama je vysoké robustné zviera, dosahujúce výšky 110 až 150 cm a hmotnosti 130 až 155 kg. Uši sú dlhé, tvár je so srsťou, nosná časť je dlhá, rovná, špička nosa je okrúhla. Chrbát je plochý od pleca až po zadok, chvost sa stáča hore a na chrbát. Lamy sa trochu líšia podľa miesta rozšírenia hustoty srsti a podľa jej farby.

    Plemená

    Rozlišujú sa dva typy: Ch'aku a Ccara. Väčšina (70 - 80 %) andských lám patrí k typu Ccara (zvaná tiež „bezvlnná lama“), ktorý je charakterizovaný holou tvárou a nízkou srsťou. Menej obvyklý je typ Ch'aku („vlnatá lama“), ktorý ako názov naznačuje, produkuje viac vlákna a má čelo a uši porastené srsťou. Vyskytujú sa však tiež kríženci medzi týmito typmi.

    Využitie

    Lama je cenným zdrojom vlákna. Mäso je chudé, červenej farby, nemramorované, jatočná výťažnosť je 60 %. Koža sa hodí k výrobe sandál, topánok a vakov. Poskytuje asi 2 kg srsti ročne. Vlákno, ktoré sa vyskytuje v škále od bielej po čiernu, je dlhé a hrubé.

    Používa sa k výrobe povrazov, vakov, mechov, pokrývok aj látok k výrobe odevov, avšak vzhľadom k robustnej stavbe tela sa lama vždy chovala predovšetkým k účelom pre transport rôzneho materiálu. Pohybuje sa väčšinou v karavánach. Vyznačuje sa vysokou odolnosťou voči drsným podmienkam prostredia a veľkou vytrvalosťou v prenášaní nákladov o hmotnosti až 40 kg. K tomuto prenášaniu sa väčšinou používajú kastrovaní samci. Lama je symbolom živočíšnej výroby Bolívie.

    Iné projekty

    Zdroj

    • Tento článok je čiastočný alebo úplný preklad článku Lama krotká na českej Wikipédii.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autori a editori Wikipédie
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia SK

    Lama krotká: Brief Summary ( Slovak )

    provided by wikipedia SK

    Lama krotká alebo lama (lat. Lama glama) patrí medzi domestikované druhy. Ide pravdepodobne o domestikovanú formu huanako, pretože je morfologicky podobná Guanaco cacsilensis. Podobne ako alpaka obýva oblasti Altiplána v Bolívii a v Peru. Malé populácie sú tiež v severnom Čile, Argentíne a Ekvádore. Pasie sa na horských svahoch a spása stredné až dlhé trávy.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Autori a editori Wikipédie
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia SK

    Lama (žival) ( Spanish; Castilian )

    provided by wikipedia SL

    Láma (znanstveno ime Lama glama) je južnoameriška predstavnica kamel, ki so jo udomačila andska ljudstva že v predkolumbovskem obdobju ter jo še danes uporabljajo za meso, volno in kot tovorno žival.

    Podobna je kozi ali ovci. Na začetku so lame živele v Severni Ameriki, a so se nato zaradi klimatskih sprememb preselile v Južno Ameriko, kjer so razširjene še danes. Po karakterju so lame že naravno socializirane in se ne bojijo človeka ter lahko z njim celo sobivajo. V primeru izzivanja je njena največja značilnost, po kateri je znana - pljuvanje.

    Razmnoževanje

    Parjenje poteka na ležeč način, ki je za tovrstne vrste živali precej nenavaden, in traja 23-30 minut. Če je parjenje uspešno, lama zanosi in brejost traja približno 10-12 mesecev.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Avtorji in uredniki Wikipedije
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia SL

    Lama (žival): Brief Summary ( Spanish; Castilian )

    provided by wikipedia SL

    Láma (znanstveno ime Lama glama) je južnoameriška predstavnica kamel, ki so jo udomačila andska ljudstva že v predkolumbovskem obdobju ter jo še danes uporabljajo za meso, volno in kot tovorno žival.

    Podobna je kozi ali ovci. Na začetku so lame živele v Severni Ameriki, a so se nato zaradi klimatskih sprememb preselile v Južno Ameriko, kjer so razširjene še danes. Po karakterju so lame že naravno socializirane in se ne bojijo človeka ter lahko z njim celo sobivajo. V primeru izzivanja je njena največja značilnost, po kateri je znana - pljuvanje.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Avtorji in uredniki Wikipedije
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia SL

    Lama ( Swedish )

    provided by wikipedia SV
    För andra betydelser, se Lama (olika betydelser).

    Laman (Lama glama) är ett djur som tillhör familjen kameldjur. Lama och alpacka anses vara domesticerade former av guanaco men för alpackan är denna teori omstridd. Laman förekommer i Anderna i Sydamerika.

    Kännetecken

     src=
    Lamadjur i solnedgång i San Pedro de Atacama.

    Djuret når en mankhöjd mellan 110 och 120 centimeter, i sällsynta fall upp till 130 centimeter, och har en vikt mellan 120 och 150 kilogram. Den känns igen på sina långa öron och hals. I motsats till kameldjur från gamla världen (dromedar och kamel) saknar laman pucklar. Som hos de flesta husdjur är pälsens färg variabel. Det finns enfärgade exemplar i vit, svart eller brun samt flera individer med olika mönster. Vid varje fot finns trampsulor och djurets övre läpp är uppdelad i två rörliga delar.

    Levnadssätt

    Föda

    Laman livnär sig av gräs, örter, buskar, lav, löv och svampar.

    Fortplantning

     src=
    Ungdjur.

    Efter dräktigheten som varar i 11 till 12 månader föds vanligen bara ett ungdjur och i sällsynta fall tvillingar. Ungdjur blir könsmogna efter ungefär två år.

    Spottandet

    Det laman kanske är mest känd för, är att den spottar i olika situationer, till exempel när den känner sig hotad. När laman spottar är den påfallande träffsäker. Vanligtvis spottas det inte mot människor. Oftast spottar lamadjur mot varandra för att stärka sin position i hierarkin eller för att hålla artfränder på distans. Saliv spottas bara för att varna en motståndare. I allvarligare situationer spottar djuret halvsmält föda som det kastar upp genom matstrupen. Ämnet är grönt och illaluktande men går lätt att tvätta bort.

     src=
    En lama i Parken Zoo.

    Domesticering

     src=
    En lama som lastdjur
     src=
    En lama som springer

    Enligt den mest brukade teorin domesticerades laman 3000 år före Kristus. Dessutom ska guanacon vara lamans stamfader. Andra forskare hävdar att laman redan från början var en egen art och att den vilda formen är utdöd. Att redovisa lamans utvecklingshistoria är mycket svårt eller nästan omöjligt på grund av att det förekom flera korsningar med guanacon, alpackan och vikunjan. Även idag finns hybrider mellan dessa arter.

    Alla folk som var eller är bosatta i Anderna använde laman som husdjur. Arten var främst ett lastdjur[1] då inget annat djur från Sydamerika blev domesticerat för detta syfte. Laman har en mycket mjuk päls som bland annat används till kläder, men alpackans ull anses som mera värdefull. Indianerna använde köttet som mat, huden som läder, fettet som grundämne för levande ljus och djurets exkrementer som bränsle. För inkafolkets status som civilisation var laman mycket betydande. När spanska nybyggare anlände till regionen fanns omkring 10 miljoner lamadjur hos inkafolket. Sedan dess tappade den allt mer i betydelse på grund av hästens och fårets införande.

    Laman används fortfarande som lastdjur, främst i Peru. I Sydamerika finns idag omkring 3 miljoner lamadjur, huvudsakligen för ullens och köttets skull.[2] Djuret finns numera även i hägn utanför Sydamerika.

    I Sverige har på senare tid laman börjat användas som "fåraherde". Laman tar kommandot i fårflocken, accepteras som dess ledare, och skyddar sedan flocken mot bland annat varg. Förmågan att spotta sitt maginnehåll mot vargen kommer då väl till pass. Det råder delade meningar om hur effektiva lamor är i detta avseende.[3][4][5]

    Referenser

    Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 18 oktober 2008.
    1. ^ "Little Llamas Arkiverad 7 september 2006 hämtat från the Wayback Machine.". Inca culture (2006-10-10).
    2. ^ "Information Resources on the South American Camelids: Llamas, Alpacas, Guanacos, and Vicunas 1943-2006 Arkiverad 2 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine." (2007-06-25).
    3. ^ Guard Llamas Keep Sheep Safe From Coyotes, hämtad 28 oktober 2008 (engelska)
    4. ^ Dalarnas tidningar, 7 juni 2008, hämtad 28 oktober 2008
    5. ^ Viltskadecenter, hämtad 28 oktober 2008

    Externa länkar

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia författare och redaktörer
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia SV

    Lama: Brief Summary ( Swedish )

    provided by wikipedia SV
    För andra betydelser, se Lama (olika betydelser).

    Laman (Lama glama) är ett djur som tillhör familjen kameldjur. Lama och alpacka anses vara domesticerade former av guanaco men för alpackan är denna teori omstridd. Laman förekommer i Anderna i Sydamerika.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia författare och redaktörer
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia SV

    Lama ( Szl )

    provided by wikipedia SZL
     src=
    Lama we ZOO
     src=
    Bajtel lamy we ZOO

    Lama (llama glama) to je zwjyrz, kery wpjyrw żůł we Americe Połedńowyj, a terozki tyż we Ojropje, Americe Půłnocnyj a we Australiji. Je 102-119 cm dugi, a ruby uod 113 do 250 kg[1]. Bajtel je ruby uod 8 do 18 kg. Mo moda żyć we stadach, bo je to spokojny zwjyż. Lo Indjanerůw lamy to půmagery we rajźe, przećepujům im klamoty, bo sům to zwjyrzynta juczne. Mogům na puklu mjeć tela wjela mo 25%-30% jejich wogi. Idźe tyż spożywać jejich mjynso, a ze futra robić uobleczyńa a inksze zachy.

    Przipisy

    1. [1], zajta 10
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia SZL

    Lama: Brief Summary ( Szl )

    provided by wikipedia SZL
     src= Lama we ZOO  src= Bajtel lamy we ZOO

    Lama (llama glama) to je zwjyrz, kery wpjyrw żůł we Americe Połedńowyj, a terozki tyż we Ojropje, Americe Půłnocnyj a we Australiji. Je 102-119 cm dugi, a ruby uod 113 do 250 kg. Bajtel je ruby uod 8 do 18 kg. Mo moda żyć we stadach, bo je to spokojny zwjyż. Lo Indjanerůw lamy to půmagery we rajźe, przećepujům im klamoty, bo sům to zwjyrzynta juczne. Mogům na puklu mjeć tela wjela mo 25%-30% jejich wogi. Idźe tyż spożywać jejich mjynso, a ze futra robić uobleczyńa a inksze zachy.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia authors and editors
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia SZL

    Lama (hayvan) ( Turkish )

    provided by wikipedia TR

    Lama (Lama glama), devegiller (Camelidae) familyasından Güney Amerika’nın dağ ve çayırlarında toplu halde yabani olarak yaşayan Guanako’dan evcilleştirilmiş gevişgetiren bir otobur hayvan türü. Aslında koyuna çok benzer ama devenin yakın akrabası olunduğu bilinmektedir.

    Özellikleri

    Lama genel olarak 1–2 m boyunda olup, 15 cm uzunluğunda bir kuyruğa sahiptir. Omuzları yerden 1-2 metre yüksektir. Ağırlığı 70–140 kg civarında olup, narin bir vücudu, uzun bir boynu ve uzun ince bacakları vardır. Develerden farklı olarak sırtında hörgüç bulunmaz. Başı küçüktür, uzun bir çene kısmı, uzun kulakları ve fırlamış gözleri vardır. Postu kaba ve yünlüdür. Dişilerde tüyler boyun ve ayaklarda kısadır.

    Savunma Sistemi

    Her hayvanda olduğu gibi lamaların da bir savunma sistemi vardır. Lamaların savunma sistemi; fazla yaklaşıldığında tükürmeleridir. Tehdit hissettiği anda karşı tarafa tükürerek oradan hızla uzaklaşır. Ayrıca, büyüdükleri çevreden de fazla uzaklaşmazlar.

    Üreme

    Ağustos ve eylül aylarında çiftleşirler. Gebelik 11 ay sürer. Yeni doğan yavru anne tarafından dört ay emzirilir. Lama 2.5 - 3 yaşlarında üremeye başlar.

     src=
    Günbatımında lamalar. Fotoğraf, Şili'nin Norte Grande'sinde, San Pedro de Atacama'da, 2400 metre yükseklikte çekilmiştir.
     src= Wikimedia Commons'ta Lama (hayvan) ile ilgili medyaları bulabilirsiniz. Stub icon Çift toynaklılar ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia yazarları ve editörleri
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia TR

    Lama (hayvan): Brief Summary ( Turkish )

    provided by wikipedia TR

    Lama (Lama glama), devegiller (Camelidae) familyasından Güney Amerika’nın dağ ve çayırlarında toplu halde yabani olarak yaşayan Guanako’dan evcilleştirilmiş gevişgetiren bir otobur hayvan türü. Aslında koyuna çok benzer ama devenin yakın akrabası olunduğu bilinmektedir.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia yazarları ve editörleri
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia TR

    Лама (тварина) ( Ukrainian )

    provided by wikipedia UK
    У Вікіпедії є статті про інші значення цього терміна: Лама.

    Зміст

    Опис

    Висота дорослого самця в холці до 120 см. Шия довга і тонка, голова відносно мала, звичайно високо піднята, вуха високі, загостренні. Незважаючи на відсутність горба, у лам багато спільних рис з верблюдами: ікловидні різці у верхній щелепі, мозолисті подушки на підошві роздвоєних копит (адаптація до кам'янистого ґрунту), пережовування жвачки, якою тварина, якщо її розізлити, плюється. Древні відомі предки лам і верблюдів з'явились приблизно 40 млн років тому у Північній Америці, звідти поширились по перешийкам до Південної Америки і у Азію.

    Лама відрізняється від альпаки більшими розмірами та видовженішою головою.

    Розмноженя

    Шлюбний сезон у вересні. Вагітність триває 10—11 місяців. Зазвичай народжується одне дитинча. Мати годує його молоком шість тижнів, а статевої зрілості лами досягають в три роки.

    Господарське використання

     src=
     src=
    Лами в зоопарку Сілезії.

    Головною цінністю лами для людини є її високоякісна вовна, що широко використовується в легкій промисловості. У домашніх лам шерсть м'яка, кошлата, середньої довжини; колір трапляється від чисто білого до чорно-бурого.

    Лама — єдиний в Америці туземний вид, який використовують як в'ючну тварину. Його приручили приблизно за тисячу років до н. е. на території нинішнього Перу. Цей вид досі використовують для перевезення вантажів через хребти стежками, недоступними для сучасного транспорту. Нав'ючують тільки самців: одна тварина переносить за день 27 — 45 кг на відстань приблизно 24 км. Якщо в'юк дуже важкий, лама зупиняється і сідає: ніяке покарання не змусить її підвестися, в крайньому разі вона просто плюне в погонича смердючою жуйкою.

    М'ясо самців інки їли, але тільки за визначних подій, а самиць ніколи не забивали. Під час релігійних свят самців-немовлят приносили в жертву богам. М'ясо лам вживається в їжу й досі.

    Література

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Автори та редактори Вікіпедії
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia UK

    Лама (тварина): Brief Summary ( Ukrainian )

    provided by wikipedia UK
    У Вікіпедії є статті про інші значення цього терміна: Лама.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Автори та редактори Вікіпедії
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia UK

    Lạc đà không bướu ( Vietnamese )

    provided by wikipedia VI

    Lạc đà không bướu hay còn gọi là Đà mã (danh pháp hai phần: Lama glama) là một loài động vật thuộc họ CamelidaeNam Mỹ. Lạc đà không bướu đã được nuôi lấy thịt và sức kéo bởi các nền văn hóa Andes từ thời kỳ tiền Colombo.

    Một con lạc đà không bướu trưởng thành đầy đủ có thể cao 1,7 đến 1,8 m (5,5 đến 6,0 ft) và nặng 130 đến 200 kilôgam (280 đến 450 lb). Lúc mới sinh, lạc đà không bướu con (còn gọi là cria) có thể nặng từ 9 đến 14 kg (20 đến 30 lb). Lạc đà không bướu có thể sống đến 20-30 năm, tùy theo điều kiện chăm sóc.[1][2][3] Lạc đà không bướu là loài vật sống rất tập thể, chúng thường chung sống thành bày đàn. Lông lấy từ lạc đà không bướu rất mềm và không có lanolin (mỡ ở lông). Lạc đà không bướu cũng là loài động vật thông minh, chúng có thể học được một số việc sau vài lần bắt chước. Lạc đà không bướu có thể thồ được hàng nặng 25% đến 30% trọng lượng cơ thể suốt quãng đường 5-8 dặm[4].

    Cái tên gốc llama (trước đây là "lama" hoặc "glama") là do những người khai phá châu Âu đặt theo cách gọi của người Peru bản xứ.[5]

    Lạc đà không bướu đã xuất hiện và có nguồn gốc từ các đồng bằng trung tâm ở Bắc Mỹ từ khoảng 40 triệu năm trước. Chúng di cư đến Nam Mỹ 3 triệu năm trước. Trước khi kỷ băng hà kết thúc (10.000-12.000 năm trước), các loài thuộc họ Camelidae đã bị tuyệt chủng ở Bắc Mỹ.[4] Từ năm 2007, có trên 7 triệu con llama cà alpaca ở Nam Mỹ. Do được nhập từ Nam Mỹ vào cuối thế kỷ 20 cũng có hơn 158.000 con llama và 100.000 con alpaca ở Hoa KỳCanada.[6]

    Tham khảo

    1. ^ “Llama Characteristics”. Nose-n-Toes. 25 tháng 6 năm 2007.
    2. ^ “Llama Facts 1”. Llamas of Atlanta. 25 tháng 6 năm 2007.
    3. ^ “Llama FAQ”. Twin Creeks Llamas. 25 tháng 6 năm 2007.
    4. ^ a ă “Llama”. Oklahoma State University. Ngày 25 tháng 6 năm 2007.
    5. ^ Oxford English Dictionary, 2nd edition, "llama"
    6. ^ South Central Llama Association (ngày 22 tháng 1 năm 2009). “Llama Facts”.
     src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Lạc đà không bướu  src= Wikispecies có thông tin sinh học về Lạc đà không bướu
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia VI

    Lạc đà không bướu: Brief Summary ( Vietnamese )

    provided by wikipedia VI

    Lạc đà không bướu hay còn gọi là Đà mã (danh pháp hai phần: Lama glama) là một loài động vật thuộc họ CamelidaeNam Mỹ. Lạc đà không bướu đã được nuôi lấy thịt và sức kéo bởi các nền văn hóa Andes từ thời kỳ tiền Colombo.

    Một con lạc đà không bướu trưởng thành đầy đủ có thể cao 1,7 đến 1,8 m (5,5 đến 6,0 ft) và nặng 130 đến 200 kilôgam (280 đến 450 lb). Lúc mới sinh, lạc đà không bướu con (còn gọi là cria) có thể nặng từ 9 đến 14 kg (20 đến 30 lb). Lạc đà không bướu có thể sống đến 20-30 năm, tùy theo điều kiện chăm sóc. Lạc đà không bướu là loài vật sống rất tập thể, chúng thường chung sống thành bày đàn. Lông lấy từ lạc đà không bướu rất mềm và không có lanolin (mỡ ở lông). Lạc đà không bướu cũng là loài động vật thông minh, chúng có thể học được một số việc sau vài lần bắt chước. Lạc đà không bướu có thể thồ được hàng nặng 25% đến 30% trọng lượng cơ thể suốt quãng đường 5-8 dặm.

    Cái tên gốc llama (trước đây là "lama" hoặc "glama") là do những người khai phá châu Âu đặt theo cách gọi của người Peru bản xứ.

    Lạc đà không bướu đã xuất hiện và có nguồn gốc từ các đồng bằng trung tâm ở Bắc Mỹ từ khoảng 40 triệu năm trước. Chúng di cư đến Nam Mỹ 3 triệu năm trước. Trước khi kỷ băng hà kết thúc (10.000-12.000 năm trước), các loài thuộc họ Camelidae đã bị tuyệt chủng ở Bắc Mỹ. Từ năm 2007, có trên 7 triệu con llama cà alpaca ở Nam Mỹ. Do được nhập từ Nam Mỹ vào cuối thế kỷ 20 cũng có hơn 158.000 con llama và 100.000 con alpaca ở Hoa KỳCanada.

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia VI

    Лама (животное) ( Russian )

    provided by wikipedia русскую Википедию
    Царство: Животные
    Подцарство: Эуметазои
    Без ранга: Вторичноротые
    Подтип: Позвоночные
    Инфратип: Челюстноротые
    Надкласс: Четвероногие
    Подкласс: Звери
    Инфракласс: Плацентарные
    Надотряд: Лавразиотерии
    Подотряд: Мозоленогие
    Семейство: Верблюдовые
    Род: Ламы
    Вид: Лама
    Международное научное название

    Lama glama Linnaeus, 1758

    Ареал

    изображение

    Охранный статус Wikispecies-logo.svg
    Систематика
    на Викивидах
    Commons-logo.svg
    Изображения
    на Викискладе
    ITIS 625028NCBI 9844EOL 309018FW 145832
    У этого термина существуют и другие значения, см. Лама (значения).

    Ла́ма (лат. Lama glama) — южноамериканское млекопитающее из семейства верблюдовых, одомашненное индейцами Анд. Приручена в Центральных Андах. Играла важнейшую роль в скотоводстве инков.

     src=
    Первое в Европе изображение южноамериканских верблюдовых. Сьеса де Леон.

    Описание

    Лама отличается от альпаки большим размером и более удлинённой головой.

    В отличие от верблюдов, ламы не имеют горба, в остальном у них много общих черт: клыковидные резцы в верхней части челюсти, мозолистые подушечки на подошве раздвоенных копыт (следствие аналогичной адаптации к каменистому грунту), особенности пережёвывания жвачки, которой животное, если его разозлить, плюётся.

    Высота взрослого самца в холке составляет примерно 120 сантиметров. Шея довольно тонкая, голова мелкая, обычно высоко поднятая, уши высокие, заострённые. У домашних лам шерсть довольно мягкая, средней длины; масть варьирует от чисто белой до чёрно-бурой.[1]

    Размножение

     src=
    Детёныш ламы

    Беременность длится около 11,5 месяцев (350 дней), обычно рождается один детёныш[2].

    Половая зрелость у лам наступает у самцов в три года, у самок в 12 месяцев.

    С помощью искусственного оплодотворения возможно скрещивание между самцом одногорбого верблюда и самкой ламы — в результате получается гибрид «кама».

    Использование

    Ламы были одомашнены более четырёх тысячелетий назад на территории нынешнего Перу[3]. В 1553 году даётся их первое описание и изображение в книге «Хроника Перу» Сьеса де Леона.[4]

    Мех ламы обладает меньшей ценностью, чем мех альпаки; ламу, в основном, используют как вьючное животное. Из жира лам изготавливают свечи, а навоз используют в качестве топлива[5][6].

    Предки лам — гуанако, жили на высокогорных плато в Андах. Этот вид до сих пор используется для перевозки тяжёлых грузов через горные хребты по тропам, недоступным для современного транспорта. Навьючивают только самцов: одно животное переносит за день 27—45 кг на расстояние около 24 км. Если вьюк слишком тяжёл, лама останавливается и садится, никакое наказание не заставит её надрываться, назойливому погонщику она просто плюнет в лицо зловонной жвачкой.

    Самки лам используются только для размножения: их никогда не доят и не навьючивают[2].

    Мясо самцов инки ели, но только по особым случаям, а самок никогда не забивали. Во время религиозных праздников самцов-детенышей приносили в жертву богам. Верховному богу Виракоче полагался бурый, богу молнии Ильяпе — пегий (под цвет грозового неба), а богу солнца Инти — белый[2].

    В культуре

    • Лама являлась животным-талисманом[7] музыкального проигрывателя «Winamp» — её изображение было на заставке, а издаваемый звук — во вступительной мелодии при запуске; слоган компании звучал как «Winamp, it really whips the llama’s ass».
    • Главный герой мультфильма «Похождения императора» — лидер империи инков — вместо гибели превращается в ламу.

    Примечания

    1. Лама — В мире животных
    2. 1 2 3 ЛАМЫ — статья из энциклопедии «Кругосвет»
    3. D. L Johnson and B. Swartz K., Jr. Evidence for pre-Columbian animal domestication in the New World
    4. Сьеса де Леон, Педро. Хроника Перу. Часть Первая. — Киев, 2008 (пер. А. Скромницкий) (неопр.). Архивировано 9 июля 2012 года.
    5. Феоктистова Н. Ю., Найденко С. В., Овсяников Н. Г., Котенкова Е. В. Я познаю мир: Мир зверей. — М.: АСТ/Астрель, 2001.
    6. Акимушкин И. И. Мир животных. Насекомые. Пауки. Домашние животные. 2-е изд., испр. и доп. — М.: Мысль, 1990.
    7. История появления Winamp | ru.Winamp.com (неопр.). ru.winamp.com. Проверено 28 декабря 2015.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Авторы и редакторы Википедии

    Лама (животное): Brief Summary ( Russian )

    provided by wikipedia русскую Википедию
    У этого термина существуют и другие значения, см. Лама (значения).

    Ла́ма (лат. Lama glama) — южноамериканское млекопитающее из семейства верблюдовых, одомашненное индейцами Анд. Приручена в Центральных Андах. Играла важнейшую роль в скотоводстве инков.

     src= Первое в Европе изображение южноамериканских верблюдовых. Сьеса де Леон.
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Авторы и редакторы Википедии

    大羊駝 ( Chinese )

    provided by wikipedia 中文维基百科
    Disambig gray.svg 關於原产南美洲的其他中文译名互相混淆的骆驼科动物,請見「美洲驼」。
    二名法 Lama glama
    (Linnaeus, 1758) 大羊駝和羊駝的分佈
    大羊駝和羊駝的分佈

    大羊駝学名Lama glama),又名家羊駝,是南美洲駱駝科,和多種相似動物合稱為駱馬美洲駝。在印加帝國及其他安地斯山脈地區是原住民廣泛蓄養的動物[1]在南美洲,大羊駝是用來背負重物、製造纖維及作為食物。[2]

    完全成長的大羊駝全高1.6-1.8米。牠們重約127-204公斤。初出生的大羊駝重約9-14公斤。大羊駝是群居的動物,喜歡與其他的大羊駝組成族群。大羊駝所生產的纖維非常柔軟及沒有羊毛脂。牠們在幾次嘗試後就可以學會東西,非常聰明。牠們可以背負其體重的25-30%的重物行走幾里路。[3]

    大羊駝在4000萬年前源自於北美洲中央的平原。牠們在約300萬年前的南北美洲生物大遷徙遷往南美洲。在冰河時期,牠們在北美洲消失。[3]直至2007年,在南美洲有超過700萬頭大羊駝及羊駝。另外由於從南美洲進口的關係,美國加拿大在20世紀末就有超過10萬頭大羊駝及6500-7000頭羊駝。[4]

    分類

     src=
    秘魯的大羊駝。

    雖然大羊駝經常被拿來與作比較,但其實很早就已知道牠們與駱駝之間的相似性。卡爾·林奈最早將牠分類在駱駝屬中。不過後來於1800年,喬治·居維葉將牠們、羊駝原駝從中分開出來。駱馬則被編入駱馬屬中。羊駝屬中的兩個物種,都是胼足亞目的代表,在其腳底下有獨特的肉墊。這一類的動物都被編入駱駝科中,偶蹄目下的其他類別包括有豬科鼷鹿科反芻亞目。胼足亞目與牠們之間有些親緣關係,有著一些牠們的特徵,但在一些地方上又有些不同。

    大羊駝最初被認為在第三紀已經在美洲滅絕,當大量發現牠們時使得對研究駱駝科及與其他哺乳動物的關係有重要的幫助。現時已知大羊駝曾經不止於生活在巴拿馬地峽以南的地區,在洛磯山脈就曾大量發現屬於更新世的大羊駝化石,而在中美洲亦發現一些較大體型大羊駝的化石。在25000年前的冰河時期,一些大羊駝就曾留在北美洲,包括加利福尼亞州德克薩斯州新墨西哥州猶他州密蘇里州佛羅里達州。這些北美洲的大羊駝都屬於Hemiauchenia,現已滅絕。

    上新世中新世之間,像駱駝的動物就有很多不同的物種,牠們在基因上都有不同。後來牠們的特徵變得一般化,失去了與駱駝科有分別的特徵。牠們與所有偶蹄目的祖先有著共通的形態。

    美洲以外的地方目前沒有發現胼足亞目的化石,所以估計牠們是起源於美洲。駱駝科則有可能經亞洲北部離開美洲,因氣候的改變而逐步南下,繼而進行了一些改變。留在美洲的駱駝科,在不明原因下,則被限制留在大陸的南端。在古生物學中只有很少的哺乳動物是大羊駝。

    特徵

     src=
    庫斯科蓋丘亞語的女孩與她的大羊駝。

    成年大羊駝的齒列為:門齒1/3、犬齒1/1、前臼齒2/2、臼齒3/3,總數共32顆牙齒。在上顎前頜骨的後緣有一顆銳利的門齒,雄性接著在頜骨內部有一顆彎曲的犬齒。牠們的前臼齒不像駱駝的像犬齒,而只是很細小的。臼齒列由3顆闊的臼齒組成,這有點像其他駱駝屬。在下顎,三顆門齒都很長及扁平,最外的門齒最為細小。緊接著的是彎曲及接近垂直的犬齒,並一個小空間及每年替換的圓錐前臼齒。三顆臼齒前另有一顆前臼齒。

    大羊駝的頭顱骨像駱駝科的,但腦腔及眼窩較大,頭顱的脊突則較小。鼻骨較短及闊,並與前頜骨連接。大羊駝共有7節頸椎、12節背部脊骨、7節腰椎、4節骨盆脊骨及15-20節的尾椎

    耳朵頗長及微微向前彎。牠們沒有駝峰。腳較幼,腳趾之間相隔較遠,每跟腳趾都有底墊。尾巴很短,毛長而柔軟。

    羊駝屬駱馬屬物種的結構特點,包括外表及習性都非常接近,故學者一直就屬中物種的分類而進行討論。最複雜的是大部份的物種現正都被馴養,故此失去了物種起源的重要性。南美洲現時有四種,包括大羊駝、羊駝原駝駱馬

    現時已知只有馴養的大羊駝及羊駝,在體型及顏色上都有所不同,一般都是白色、褐色或黑白斑,有些是灰色或黑色。大羊駝的體型較大,頭部較長。羊駝身體的顏色都是較一致,而毛皮較貴。羊駝是由野生的駱馬祖先演化而來,而馴養的大羊駝則是從野生的原駝祖先演化,而大羊駝及羊駝之間有一定數量的雜交種

    繁殖

    大羊駝的生殖循環較為特別,雌性是誘導性排卵的。在交配時,雌性會排卵,通常會立即受精,所以牠們並沒有動情週期[5]

    雄性及雌性的大羊駝會像人類般以不同的速度達至性成熟。雌性會在約12個月大時到達青春期,但雄性則要約3年時間才會性成熟。[6]

    交配

    雄性與雌性大羊駝是卧下交配的,時間約為20-45分鐘,在大型動物中很少見。

    妊娠

    大羊駝妊娠期為11.5個月。雌性大羊駝不會舔幼大羊駝,因為牠們的舌頭只能伸出口約半吋,故牠們只會用鼻撫幼大羊駝。[7]

    繁殖狀況

    • 閨房繁殖:雄性與雌性大羊駝在一年的大部份時間被放在同一房間內。
    • 田間繁殖:雌性與雄性大羊駝放在田間一般時間。這是最早的方法,但卻是最低估計出生率的方法。利用超聲波測試,加上時間的考慮,就能計算出幼大羊駝的出生時間。
    • 人工繁殖:這是最有效的方法,但需要較多的人類介入。雄性及雌性大羊駝被放在同一房間內,並監察繁殖的情況。後來將牠們分隔,並在另一日再進行繁殖,直至其中一方拒絕。一般來說每兩次就有一次會成功。分隔牠們的目的要為提高精子數目及保護雌性生殖道。若繁殖在2-3星期內失敗,會為雌性再進行此方法。

    懷孕測試

    大羊駝在交配後2-3星期、6星期及最少12星期可以進行懷孕測試。

    1. 吐口水:將懷疑有孕的雌性大羊駝帶到雄性處。若雌性未有懷孕,她會在短時間內躺下準備交配。但若她已懷孕,她會站著不動,吐口水,甚至攻擊雄性。不過有時雌性可能體內激素的問題而拒絕與雄性交配。
    2. 黃體素:從雌性大羊駝抽取血板進行黃體素測試,高度的黃體素顯示已懷孕。不過若雌性出現激素問題,體內亦會出現高黃體素的情況。
    3. 觸診:直接從雌性的身體內測試她是否已懷孕,這可能會對雌性大羊駝有些風險,但卻也是準確的方法。
    4. 超聲波:是最準確的方法,最早可以於45日就能測試出是否懷孕。這個方法亦同時可以知道胎兒的年齡及狀況。

    攝食

    大羊駝吃多種類的食物,養殖者可以選擇多種類的農作物作為大羊駝的飼料。選擇飼料的主要考慮因素包括成本、所需的均衡營養及能量密度。幼大羊駝在成長時較成年的需要較大營養濃度,這是因為牠們的消化道還很幼小。[8]

    估計每日攝取量[9] 體重
    (磅) 雜草 紫花苜蓿 玉米飼料 (實餵) (乾物質) (實餵) (乾物質) (實餵) (乾物質) 22 0.8 0.7 0.5 0.5 1.5 0.4 44 1.3 1.1 0.9 0.8 2.6 0.7 88 2.1 1.9 1.5 1.3 4.3 1.2 110 2.6 2.3 1.7 1.6 5.2 1.4 165 3.4 3.1 2.3 2.1 6.9 1.9 275 5.0 4.5 3.4 3.1 10.1 2.8 385 6.4 5.7 4.3 3.9 12.9 3.6 495 7.8 7.0 5.3 4.8 15.8 4.4 550 8.5 7.6 5.7 5.2 17.0 4.8

    行為

     src=
    洛磯山國家公園的大羊駝。

    大羊駝是群居的動物,在斷奶後被訓練使用絞索及領路,非常的友善。牠們極度好奇,很樂意接觸人類。但是,年幼時經人工餵哺、過度群居或控制的大羊駝,在成長後會很難控制,牠們會將人類當為其他的大羊駝,對他們吐口水、腳踢及用頸來摔跤。所以要減少或甚至停止對幼大羊駝的人工餵哺。

    正確蓄養大羊駝就很少會出現吐口水的情況。牠們是群族的動物,有時仍會互相吐口水,來教訓低階的大羊駝。大羊駝的社會地位是不斷變更的,可能只是一次小小的打鬥,就可以得到很高或跌至很低的地位。牠們的打鬥方式包括吐口水、用胸部互相推撞、用頸來摔跤及互踢,目的是令對方跌倒。雌性一般只會以吐口水來控制其群族成員。

    雖然社會地位不斷改變,但牠們仍會彼此照顧。如果其中一頭發覺有奇怪的聲響或感到威脅,牠們向其他群族成員發出警號。牠們之間會互哼作為溝通方式。

    大羊駝發出哼聲就表示感到驚恐或憤怒。大羊駝被騷擾時,牠會將雙耳放向後。若大羊駝刺激得利害,牠會從胃部的較後位置吐出來液體。

    雄性大羊駝在交配時會發出聲響。這種聲音像漱口聲,但更為有力。雄性在高潮時會開始發出此聲響,並在整個過程中一直維持,時間約為15分鐘至多於1小時。[10]

    大羊駝有大的上牙,可以用來打鬥及咬對方的睪丸

    歷史

    西班牙人征服印加帝國前,大羊駝的主要用途是從高山上運送礦石下來。[11]當時最多就起用超過30萬頭大羊駝來運送波托西的礦產,但在引入後,大羊駝的重要性就大大減低了。[12]

    莫希人經常將大羊駝及其部份作為重要人物的陪葬物或祭品。[13]秘魯前哥倫布時期,莫希文化在陶瓷上將大羊駝寫實地展現出來。

    大羊駝纖維

    大羊駝的短毛纖細,可以用來製作手巾及紡織品。較粗的外針毛則用作毯子、掛牆布飾及編織繩。其纖維有很多不同的顏色,如白色、灰色、褐紅色、褐色、深褐色及黑色。大羊駝的纖維並非羊毛,它們空心及以一些斜角結構支撐,使它堅韌、輕及保暖。

     src=
    巴塔哥尼亞得來的大羊駝紡布。
    天然纖維的平均直徑[14] 動物 纖維直徑
    微米小羊駝 6 – 10 羊駝(蘇瑞) 10 - 15 麝牛 11 - 13 美利諾羊 12 - 20 安哥拉長毛兔 13 茄士咩 15 - 19 氂牛 15 - 19 駱駝 16 - 25 原駝 16 - 18 大羊駝塔巴達) 20 - 30 毛絲鼠 21 馬海毛 25 - 45 羊駝(胡阿基亞) 27.7 大羊駝(Ccara) 30 - 40

    参考文献

    引用

    1. ^ Little Llamas. Inca culture. 2006-10-10. (原始内容存档于2006-09-07).
    2. ^ Jean Larson; Judith Ho. Information Resources on the South American Camelids: Llamas, Alpacas, Guanacos, and Vicunas 1943-2006. 2007-06-25. (原始内容存档于2014-05-02).
    3. ^ 3.0 3.1 Oklahoma State University. Llama. 2007-06-25.
    4. ^ South Central Llama Association. Llama Facts. 2007-06-25.
    5. ^ Greta Stamberg and Derek Wilson. Induced Ovulation. Llamapaedia. 2007-04-12. (原始内容存档于2007-04-12).
    6. ^ L. W. Johnson. Llama reproduction. College of Veterinary Medicine and Biomedical Sciences, Colorado State University, Fort Collins. National Library of Medicine and the National Institutes of Health. 2007-04-17.
    7. ^ The llama reproductive cycle. LlamaWeb. 2007-04-17. (原始内容存档于2007-03-03).
    8. ^ Randy Sell. Llama. Department of Agricultural Economics, North Dakota State University. 2007-04-17.
    9. ^ Murray E. Fowler, DVM. Medicine and Surgery of South American Camelids; Llama, Alpaca, Vicuña, Guanaco. Iowa State University Press. 1989.
    10. ^ Greta Stamberg and Derek Wilson. Behavior: Sounds. Llamapedia. 1997-09-02. (原始内容存档于2006-10-15).
    11. ^ Jared Diamond. Guns, Germs & Steel. The Show: Episode Two. PBS. 2007-04-12.
    12. ^ Jared Diamond. Guns, Germs & Steel. The story of ... Llamas. PBS. 2007-04-12.
    13. ^ Berrin, Katherine & Larco Museum. The Spirit of Ancient Peru: Treasures from the Museo Arqueológico Rafael Larco Herrera. New York: Thames and Hudson. 1997.
    14. ^ Beula Williams. Llama Fiber. International Llama Association. 2007-04-17.

    来源

    相關

    外部連結

     src= 维基共享资源中相關的多媒體資源:大羊駝分類 src= 维基物种中的分类信息:大羊駝 规范控制
     title=
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    维基百科作者和编辑

    大羊駝: Brief Summary ( Chinese )

    provided by wikipedia 中文维基百科

    大羊駝(学名:Lama glama),又名家羊駝,是南美洲駱駝科,和多種相似動物合稱為駱馬美洲駝。在印加帝國及其他安地斯山脈地區是原住民廣泛蓄養的動物。在南美洲,大羊駝是用來背負重物、製造纖維及作為食物。

    完全成長的大羊駝全高1.6-1.8米。牠們重約127-204公斤。初出生的大羊駝重約9-14公斤。大羊駝是群居的動物,喜歡與其他的大羊駝組成族群。大羊駝所生產的纖維非常柔軟及沒有羊毛脂。牠們在幾次嘗試後就可以學會東西,非常聰明。牠們可以背負其體重的25-30%的重物行走幾里路。

    大羊駝在4000萬年前源自於北美洲中央的平原。牠們在約300萬年前的南北美洲生物大遷徙遷往南美洲。在冰河時期,牠們在北美洲消失。直至2007年,在南美洲有超過700萬頭大羊駝及羊駝。另外由於從南美洲進口的關係,美國加拿大在20世紀末就有超過10萬頭大羊駝及6500-7000頭羊駝。

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    维基百科作者和编辑

    リャマ ( Japanese )

    provided by wikipedia 日本語
    Question book-4.svg
    この記事は検証可能参考文献や出典が全く示されていないか、不十分です。
    出典を追加して記事の信頼性向上にご協力ください。2014年3月
    リャマ リャマ
    リャマ Lama glama
    分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 哺乳綱 Mammalia : 偶蹄目 Artiodactyla 亜目 : 核脚亜目 Tylopoda : ラクダ科 Camelidae : ラマ属 Lama : リャマ L. glama 学名 Lama glama
    Linnaeus, 1758 英名 Llama

    Lama glama Vicugna pacos range.png

    リャマ、ラマ、ジャマ (LlamaLama glama)は、偶蹄目ラクダ科動物である。体高約1.2m、体重70-140kg。南アメリカアンデス地方に多く住む。姿はラクダと似ているが、背中にコブはなく、全身が毛で覆われている。白い毛のものと茶色の毛のもの、白と茶色がまだらになったものがいる。足から頭までの体長は1m程度。頭から尻までの長さは2m程度。まつげが長く目がパッチリしている。性格はおとなしく、人に慣れやすい。

    ボリビアペルー山岳地方では古くから家畜として多く飼われており、荷物の運搬用に用いられたり、衣類に用いたりしている。肉を食べることもあるが、儀式などの特別な時以外はあまり食べられてはいない。

    日本でも、動物園などで飼育されている事例がある(那須どうぶつ王国、上野動物園、マザー牧場など)。

    寒冷で小雨なアンデスでは木材があまり無いため、リャマの糞が貴重な燃料として使われている。近年、都市部においては用いられることが少なくなったが、田舎では現在もリャマの糞で煮炊きをしている人々がいる。

    非常に近縁の動物として、アルパカビクーニャグアナコがいる。このうち、グアナコを家畜化したのがリャマだと考えられている。これらの動物よりもリャマの方が圧倒的に飼育数が多い。

    インカ帝国においては、重要な儀式の際に生け贄として捧げられたといわれる。特に、真っ白な毛のリャマと濃いこげ茶(黒に近い)のリャマは生け贄用として珍重されていたらしい。

    リャマの胎児ミイラにしたものがラパス市などのアンデス地方の町で売られている。これは、家を新築する際に家の下に埋めて家内安全を願うために用いられている。ミイラの代わりに、リャマの形をした土偶を埋めることも多い。これらはいずれもインカ時代の生贄の風習の名残であると思われる。

    リャメラダ[編集]

     src=
    リャメラダ(オルロのカーニバル)

    アルティプラーノ(アンデスの高地平原)ではリャマを放牧している姿をよく見かける。リャマを飼う人は「リャメラダ」(llamerada)と呼ばれる。手に20-30cm程度のひもを持ち、クルクルと回してリャマを追い立てる。

    このリャマ追いの姿はオルロなどで行なわれるカルナバル(カーニバル)の踊りの一つにもなっている。踊りでは赤を主体としたきれいな衣装を着て、キリスト教の神父がかぶる帽子に似た型の帽子をかぶる。背中にはアグァヨ(アンデスの伝統的な風呂敷)で小さな荷物をくるんだものを背負う。軽快なブラスバンドの曲に合わせて軽やかなステップでひもを回しながら自分も回るように踊る。

    リャメラダは、先住民であるアイマラ族の言葉では「カルワニ」と呼ばれている。

    ギャラリー[編集]

    •  src=

      ボリビア・ラパス郊外で撮影

    •  src=

      正面から

    •  src=

      道ばたで売られているリャマの胎児のミイラ(魔女市場 - ボリビア ラパス市)

    •  src=

      伝統的な衣装を着たケチュア族の少女とリャマ(ペルー クスコ)

    •  src=

      ヨーロッパにおける最初のリャマのイメージ(1553年)

    •  src=

      リャマの頭蓋骨

    •  src=

      モチェ文化のリャマ像(西暦100-300年)

    •  src=

      リャマ用の鈴(リトルワールド - 愛知県犬山市)

    関連項目[編集]

     src= ウィキメディア・コモンズには、リャマに関連するメディアがあります。  src= ウィキスピーシーズにリャマに関する情報があります。
     title=
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    ウィキペディアの著者と編集者
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia 日本語

    リャマ: Brief Summary ( Japanese )

    provided by wikipedia 日本語

    リャマ、ラマ、ジャマ (Llama、Lama glama)は、偶蹄目ラクダ科動物である。体高約1.2m、体重70-140kg。南アメリカアンデス地方に多く住む。姿はラクダと似ているが、背中にコブはなく、全身が毛で覆われている。白い毛のものと茶色の毛のもの、白と茶色がまだらになったものがいる。足から頭までの体長は1m程度。頭から尻までの長さは2m程度。まつげが長く目がパッチリしている。性格はおとなしく、人に慣れやすい。

    ボリビアペルー山岳地方では古くから家畜として多く飼われており、荷物の運搬用に用いられたり、衣類に用いたりしている。肉を食べることもあるが、儀式などの特別な時以外はあまり食べられてはいない。

    日本でも、動物園などで飼育されている事例がある(那須どうぶつ王国、上野動物園、マザー牧場など)。

    寒冷で小雨なアンデスでは木材があまり無いため、リャマの糞が貴重な燃料として使われている。近年、都市部においては用いられることが少なくなったが、田舎では現在もリャマの糞で煮炊きをしている人々がいる。

    非常に近縁の動物として、アルパカビクーニャグアナコがいる。このうち、グアナコを家畜化したのがリャマだと考えられている。これらの動物よりもリャマの方が圧倒的に飼育数が多い。

    インカ帝国においては、重要な儀式の際に生け贄として捧げられたといわれる。特に、真っ白な毛のリャマと濃いこげ茶(黒に近い)のリャマは生け贄用として珍重されていたらしい。

    リャマの胎児ミイラにしたものがラパス市などのアンデス地方の町で売られている。これは、家を新築する際に家の下に埋めて家内安全を願うために用いられている。ミイラの代わりに、リャマの形をした土偶を埋めることも多い。これらはいずれもインカ時代の生贄の風習の名残であると思われる。

    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    ウィキペディアの著者と編集者
    original
    visit source
    partner site
    wikipedia 日本語

    라마 ( Korean )

    provided by wikipedia 한국어 위키백과

     src= 다른 뜻에 대해서는 라마 (동음이의) 문서를 참고하십시오.
     src= 비슷한 이름의 리마에 관해서는 해당 문서를 참조하십시오.

    라마(스페인어: llama 야마[*], 학명: Lama glama)는 낙타과의 동물이다.

    개요

    같은 라마과 에서도. 라마 (Llama) 와 과나코 (Guanaco) 가 있고, 이들보다 작은 비쿠냐 (Vicuña) 와 알파카 (Alpaca)가 있다. 몸무게는 70-140kg 정도이다. 털이 두껍고 목이 길며 아기 낙타와 유사하게 생겼다. 그러나 등에 혹이 없다. 몸의 색은 검은색·갈색·흰색 또는 이 색들이 섞인 무늬 등 다양하다. 귀는 끝이 뾰족하고 길며, 다리는 가늘고 길다. 발가락은 두 개씩이다.

    운반수단

    남아메리카 안데스 산맥에서 화물 운반용으로 쓰이는 가축으로서 해발 5,000m의 고지에서 90kg의 물건을 운반하고 하루에 26km를 걸을 수 있어 원주민에게는 없어서는 안 될 존재이다. 라마는 피곤하거나 짐이 너무 많으면 누워서 움직이지 않는다.

    생태

    라마는 피곤하거나 짐이 너무 많으면 누워서 움직이지 않는다. 라마를 화나게 하거나 공격을 하면, 공격자의 얼굴에 고약한 냄새가 나는 침을 뱉는다. 한 배에 한 마리의 새끼를 낳으며 젖은 한 쌍이다. 작은 무리를 짓고 살며 풀을 먹고 되새김을 한다. 추위에 잘 견디며 풀이나 키가 작은 나무를 먹고, 식물에서 필요한 물을 얻을 수 있어 물을 많이 마실 필요가 없다.

    라마의 고기는 식용하며 똥은 말려서 연료로 사용한다. 요즘은 교통기관의 발달로 운반용으로서의 이용가치가 줄어들었다.

    사진

    각주

     title=
    license
    cc-by-sa-3.0
    copyright
    Wikipedia 작가 및 편집자