Allactaga bullata ye una especie de royedor de la familia Dipodidae.
Alcuéntrase en China y Mongolia.
El so hábitat natural son: pacionales y desiertos templaos.
Allactaga bullata és una espècie de rosegador de la família dels dipòdids. Viu a Mongòlia i la Xina (Gansu, Mongòlia Interior i Xinjiang). Es tracta d'un animal nocturn que s'alimenta de llavors, arrels, tubercles, insectes i larves. Els seus hàbitats naturals són els deserts i les estepes. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1]
Allactaga bullata és una espècie de rosegador de la família dels dipòdids. Viu a Mongòlia i la Xina (Gansu, Mongòlia Interior i Xinjiang). Es tracta d'un animal nocturn que s'alimenta de llavors, arrels, tubercles, insectes i larves. Els seus hàbitats naturals són els deserts i les estepes. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.
Die Gobi-Springmaus (Allactaga bullata) ist eine Nagetierart aus der Gattung der Pferdespringer (Allactaga). Sie kommt in der Grenzregion zwischen der Volksrepublik China und der Mongolei in der Wüste Gobi vor.
Die Gobi-Springmaus erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 11,5 bis 14,5 Zentimetern mit einem Schwanz von 16,5 bis 20,0 Zentimetern Länge bei einem Gewicht von 80 bis 93 Gramm. Die Hinterfußlänge beträgt 56 bis 62 Millimeter, die Ohrlänge 31 bis 38 Millimeter. Das Rückenfell und die Außenseite der Hüften sind grau-sandfarben, bei letzter zieht sich in der oberen Hälfte ein deutlicher dunkler Streifen über die Hüfte. Der Bauch, die die Vorderbeine, die Innenseite der Hinterbeine sowie die Unterlippe sind weiß. Der Schwanz besitzt gut ausgebildete Haarbüschel. Die Haarbüschel der Unterseite sind an der Basis weiß, die letzten 20 Millimeter des Schwanzes sind vollständig weiß.[1]
Im Vergleich zur Balikun-Springmaus (Allactaga balikunica) ist die Färbung etwas heller und leicht rötlicher, zudem unterscheiden sie sich bezüglich der Schwanzbehaarung und -färbung. Der Mongolische Pferdespringer (Allactaga sibirica) ähnelt beiden Arten ebenfalls in der Färbung.[1]
Der Schädel hat eine Gesamtlänge von 30 bis 35 Millimetern.[1] Er ist gebogen und an der Basis gerundet.[1] Wie alle Arten der Gattung besitzen die Tiere im Oberkiefer pro Hälfte einen zu einem Nagezahn ausgebildeten Schneidezahn (Incisivus), dem eine Zahnlücke (Diastema) folgt. Hierauf folgen ein Prämolar und drei Molare. Im Unterkiefer besitzen die Tiere dagegen keinen Prämolar. Insgesamt verfügen die Tiere damit über ein Gebiss aus 18 Zähnen.[2] Die oberen Schneidezähne sind leicht angelegt. Die Paukenblasen sind groß und treffen sich an der Unterseite fast.[1]
Die Gobi-Springmaus kommt in der Grenzregion zwischen der Volksrepublik China und der Mongolei vor. In der Volksrepublik China ist sie aus den Provinzen Xinjiang, Nei Mongol und Gansu bekannt.[1] In der Mongolei lebt sie in der Wüste Gobi im Bereich des Altai, der Alashan und Teilen der östlichen Gobi.[3]
Die Gobi-Springmaus ist nachtaktiv und lebt in trockenen und sandigen, offenen Wüsten- und Halbwüstenbereichen mit spärlicher Vegetation aus salzliebenden Gräsern und Wüstengebüsch. Sie ernährt sich von grünen Pflanzenteilen wie Blättern und Sprossen sowie von Wurzeln, Grassamen und Insekten, vor allem Käfer und Heuschrecken. Sie ist Einzelgänger und lebt allein in einem einfachen Bau, der eine Länge von 60 Zentimetern erreichen kann und eine ungepolsterte Nestkammer enthält.[1] Gobi-Springmäuse bekommen ein- bis zweimal im Jahr zwischen Mai und August Nachwuchs, der Wurf besteht aus einem bis drei Jungtieren.[1]
Die Art kommt im Südosten der Mongolei parapatrisch mit der Balikun-Springmaus (Allactaga balikunica) vor.[3]
Die Gobi-Springmaus wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Pferdespringer (Allactaga) eingeordnet, die aus elf Arten besteht. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von Glover Morrill Allen aus dem Jahr 1925, der die Art anhand von Individuen aus der Gegend um den Tsagaan Nuur in der Mongolei beschrieb.[4] Zeitweise wurde die Balikun-Springmaus (Allactaga balikunica) als Unterart der Gobi-Springmaus eingeordnet, mit der sie nah verwandt ist.[4]
Die Gobi-Springmaus wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als nicht gefährdet (Least concern) eingeordnet.[3] Begründet wird dies mit dem großen Verbreitungsgebiet und den angenommenen großen Bestände der Art, teilweise auch in Schutzgebieten. Potenzielle bestandsgefährdende Faktoren für diese Art sind nicht bekannt.[3]
Die Gobi-Springmaus (Allactaga bullata) ist eine Nagetierart aus der Gattung der Pferdespringer (Allactaga). Sie kommt in der Grenzregion zwischen der Volksrepublik China und der Mongolei in der Wüste Gobi vor.
The Gobi jerboa (Allactaga bullata) is a species of rodent in the family Dipodidae. It is found in China and Mongolia. Its natural habitats are temperate grassland and temperate desert.
The Gobi jerboa was discovered in 1925 by Glover Morrill Allen. It is found in the Gobi Desert located in northern and northwestern China, as well as in southern Mongolia, and is considered to be the most “desert loving” out of all Gobi rodents (Smith and Xie 2008). Allen first examined an adult male Gobi jerboa from Tsagan Nor, Outer Mongolia, which was collected on July 5, 1922 by the Central Asiatic Expeditions and housed at the American Museum of Natural History (Allen 1925). Allen further compared the subspecies Allactaga sibirica annulata and Allactaga sibirica sibirica, to the Gobi jerboa because they are all sympatric. Allen examined forty specimens collected from different regions of Mongolia, and found that while the Gobi jerboa was similar in color and appearance to A. sibirica annulata, by exhibiting the same grayer and buffier phases, the Gobi jerboa has shorter and broader ears, smaller hind feet, and a much larger globular audital bullae (nearly three times the size), which differentiates it from A. sibirica annulata. The Gobi jerboa was differentiated from A. sibirica sibirica because of its enlarged and globular auditory bullae, and its nearly vertical upper incisors (Allen 1925). Today, there have been 163 recorded occurrences of the Gobi jerboa, however there is currently no known data that examines its population status (The Global Biodiversity Information Facility 2013 and Batsaikhan et al. 2008).
The Gobi jerboa is native to China and Mongolia (Smith and Xie 2008). In China, the Gobi jerboa extends west into Xinjiang, east into Nei Mongol, and north into Gansu. In Mongolia, the gobi jerboa can be found in the Great Lakes Depression, Valley of the Lakes, Northern Gobi, Dzungarian, Gobi Desert, Trans Altai Gobi Desert and Alashani Gobi Desert (Sokolov et al. 1998). Approximately 21% of the Gobi jerboa's range in Mongolia is in protected areas (Clark et al. 2006).
The Gobi jerboa is found in desert and steppe habitats, which are particularly well vegetated. Saltwort, ephedra, and desert bushes characterize these landscapes in China (Smith and Xie 2008). The gobi jerboa are nocturnal rodents which live alone, and spend most of the daylight hours in unplugged burrows that are relatively simple, and can extend up to 60 cm in length. These burrows are readily visible in the light sand, and contain well-defined nesting chambers without bedding (Smith and Xie 2008). Their diet consists of seeds, roots, tubers, insects (grasshoppers and beetles), and larvae (Smith and Xie 2008). There are no known major threats to this species (Batsaikhan et al. 2008).
Gobi jerboa reproduce between May and August once or twice a year, and can have between one and three offspring per litter. (Smith and Xie 2008). The mother has a rather long pregnancy, and the young are born naked and helpless. Newborn Gobi jerboas develop slower than most rodents; they are not able to jump until around 11 weeks of age and are not sexually mature until 14 weeks of age. However, although they develop slower, they tend to have a longer life expectancy than most rodents-up to 6 years in the wild (Sharp, J.).
The Gobi jerboa is similar to Allactaga siberica in color. Its fur is light, and the entirety of its back, as well as the outer sides of its thigh, is grayish buff. The underside of the Gobi jerboa, as well as the forearms, hind limbs, and upper lip are pure white to the roots of the hair. Additionally, a prominent hip strip adorns the outside of the hind end of the thigh. This strip is slightly more reddish in color than the Allactaga balikuncia (Smith and Xie 2008). The tail is covered with well-developed tufted hairs, and while the base of the underside of the tail consists of white tufts, the inner surface is composed of a black portion with a white median longitudinal strip, and the tip of the tail is pure white (Smith and Xie 2008). The Gobi jerboa's tail helps to accelerate its bipedal gallop (Evans and Hutchins). The auditory bullae are very large in size, and almost meet at the front of the skull (Smith and Xie 2008). The dental formula of the Gobi jerboa is I 1/1 C 0/0 P 1/1 M 2/2 (R. Taylor). One of the most prominent features of the Gobi jerboa are their ears, since they are almost three times as large as their heads. Their large ears give them an extra keen hearing sense, which helps to serve as extra protection in their vulnerable environment. The great size of their ears also helps to cool their bodies by dissipating heat, since they reside in deserts which can get extremely hot during the day (Wild Tracks).
The Gobi jerboa was listed as “Least Concern” in China on the Red List Category and Criteria by the IUCN Red List of Threatened Species, and listed as “Data Deficient” in Mongolia (Wang and Xie 2004 and Clark et al. 2006). This ranking is based on the Gobi jerboa's wide range, presumed large population size, prevalence in protected areas, and the fact that their population is not declining at rates which would qualify the species as threatened (Clark et al. 2006).
The Gobi jerboa (Allactaga bullata) is a species of rodent in the family Dipodidae. It is found in China and Mongolia. Its natural habitats are temperate grassland and temperate desert.
The Gobi jerboa was discovered in 1925 by Glover Morrill Allen. It is found in the Gobi Desert located in northern and northwestern China, as well as in southern Mongolia, and is considered to be the most “desert loving” out of all Gobi rodents (Smith and Xie 2008). Allen first examined an adult male Gobi jerboa from Tsagan Nor, Outer Mongolia, which was collected on July 5, 1922 by the Central Asiatic Expeditions and housed at the American Museum of Natural History (Allen 1925). Allen further compared the subspecies Allactaga sibirica annulata and Allactaga sibirica sibirica, to the Gobi jerboa because they are all sympatric. Allen examined forty specimens collected from different regions of Mongolia, and found that while the Gobi jerboa was similar in color and appearance to A. sibirica annulata, by exhibiting the same grayer and buffier phases, the Gobi jerboa has shorter and broader ears, smaller hind feet, and a much larger globular audital bullae (nearly three times the size), which differentiates it from A. sibirica annulata. The Gobi jerboa was differentiated from A. sibirica sibirica because of its enlarged and globular auditory bullae, and its nearly vertical upper incisors (Allen 1925). Today, there have been 163 recorded occurrences of the Gobi jerboa, however there is currently no known data that examines its population status (The Global Biodiversity Information Facility 2013 and Batsaikhan et al. 2008).
Allactaga bullata es una especie de roedor de la familia Dipodidae.
Se encuentran en China Mongolia.
Su hábitat natural son: pastizales y desiertos templados.
Datos: Q304718
Especies: Allactaga bullata
Allactaga bullata Allactaga generoko animalia da. Karraskarien barruko Allactaginae azpifamilia eta Dipodidae familian sailkatuta dago.
Allactaga bullata Allactaga generoko animalia da. Karraskarien barruko Allactaginae azpifamilia eta Dipodidae familian sailkatuta dago.
Allactaga bullata
La Gerboise du Gobi (Allactaga bullata) est une espèce de la famille des Dipodidés. Cette gerboise est considérée comme étant en danger par l'Union internationale pour la conservation de la nature (UICN).
De gobipaardenspringmuis (Allactaga bullata) is een zoogdier uit de familie van de jerboa's (Dipodidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Allen in 1925.
Allactaga bullata[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Allen 1925. Allactaga bullata ingår i släktet hästspringråttor och familjen hoppmöss.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]
Individerna blir 115 till 145 mm långa (huvud och bål), har en 165 till 200 mm lång svans och väger 80 till 93 g. Bakfötterna är 56 till 62 mm långa och öronen är 31 till 38 mm stora, vad som är lite större än skallen. Ovansidan är täckt med gråaktig päls som har en ljusbrun skugga. På undersidan, på underarmarna, på skenbenen och vid läpparna förekommer vit päls. Typisk är en ljus strimma på lårens utsida som har en röd skugga. Svansen har vid spetsen en vit tofs. Benväggen vid den yttre hörselgången är påfallande tjock jämförd med andra släktmedlemmar.[7]
Denna hästspringråtta förekommer i södra delen av Mongoliet och i norra Kina (Gansu, Inre Mongoliet och Xinjiang). Den är vanlig i Gobiöknen. Arten uppsöker även områden men rikligare vegetation som savanner.[1]
Allactaga bullata är nattaktiv och vilar på dagen i underjordiska bon. Födan utgörs av rötter och andra växtdelar samt av insekter och deras larver. Honor kan para sig en eller två gånger per år och de föder upp till tre ungar per kull.[1] Boet består oftast av en enkel tunnel som är cirka 60 cm lång. Dessutom finns en kammare där individen vilar.[7]
Wikispecies har information om Allactaga bullata.
Allactaga bullata är en däggdjursart som beskrevs av Allen 1925. Allactaga bullata ingår i släktet hästspringråttor och familjen hoppmöss. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade.
Individerna blir 115 till 145 mm långa (huvud och bål), har en 165 till 200 mm lång svans och väger 80 till 93 g. Bakfötterna är 56 till 62 mm långa och öronen är 31 till 38 mm stora, vad som är lite större än skallen. Ovansidan är täckt med gråaktig päls som har en ljusbrun skugga. På undersidan, på underarmarna, på skenbenen och vid läpparna förekommer vit päls. Typisk är en ljus strimma på lårens utsida som har en röd skugga. Svansen har vid spetsen en vit tofs. Benväggen vid den yttre hörselgången är påfallande tjock jämförd med andra släktmedlemmar.
Denna hästspringråtta förekommer i södra delen av Mongoliet och i norra Kina (Gansu, Inre Mongoliet och Xinjiang). Den är vanlig i Gobiöknen. Arten uppsöker även områden men rikligare vegetation som savanner.
Allactaga bullata är nattaktiv och vilar på dagen i underjordiska bon. Födan utgörs av rötter och andra växtdelar samt av insekter och deras larver. Honor kan para sig en eller två gånger per år och de föder upp till tre ungar per kull. Boet består oftast av en enkel tunnel som är cirka 60 cm lång. Dessutom finns en kammare där individen vilar.
Allactaga bullata là một loài động vật có vú trong họ Dipodidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Allen mô tả năm 1925.[2]
Bài viết về một loài thuộc bộ Gặm nhấm này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Allactaga bullata là một loài động vật có vú trong họ Dipodidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Allen mô tả năm 1925.
巨泡五趾跳鼠（学名：Allactaga bullata）为跳鼠科五趾跳鼠属的动物。在中国大陆，分布于甘肃、新疆、内蒙古、宁夏等地，主要生活于荒漠草原或砾漠。该物种的模式产地在蒙古查干诺尔。[1]
这是一篇與哺乳动物相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
고비뛰는쥐 또는 고비저보아(Allactaga bullata)는 뛰는쥐과에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 중국과 몽골에서 발견된다. 자연 서식지는 온대 초원과 온대 사막 지역이다. 고비저보아는 1925년 알렌(Glover Morrill Allen)이 처음 발견했다.[3][4]
고비뛰는쥐 또는 고비저보아(Allactaga bullata)는 뛰는쥐과에 속하는 설치류의 일종이다. 중국과 몽골에서 발견된다. 자연 서식지는 온대 초원과 온대 사막 지역이다. 고비저보아는 1925년 알렌(Glover Morrill Allen)이 처음 발견했다.
