Head and body range in length from 41 to 47 mm. The tail is more than double the length of the body, ranging in length from 93 to 126 mm. The tail is swollen at the proximal end, due to fat storage, and it is covered with short hairs that become longer toward the terminal end. The metatarsals are extended and range from 20 to 25 mm. There are only three toes present in each hind foot of S. crassicauda. It has tufts of hair beneath each toe, which aid in gripping when running on soft sand. S. crassicauda has external ears that are small and round (MacDonald 1984, Nowak 1991, Ognev 1963).
Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry
Salpingotus crassicauda can be found in steppes and deserts. They dig burrows in sand dunes. Their burrows can extend up to three meters in length (Holden 1993, Nowak 1991).
Terrestrial Biomes: desert or dune
Salpingotus crassicauda is found in northwest China, Southwest Mongolia, and the Soviet Union.
Biogeographic Regions: palearctic (Native )
Salpingotus crassicauda feeds on insects and vegetable matter. However, in captivity one Salpingotus ate only invertebrates. S. crassicauda may also eat seeds, like many other jerboas (Nowak 1991, MacDonald 1984).
Jerboas in general may be a pest to melon growers, however, there were no reports of this behavior specifically for this species (MacDonald 1984).
Salpingotus crassicauda is regarded as rare in both China and the Soviet Union (Nowak 1991).
IUCN Red List of Threatened Species: data deficient
Perception Channels: tactile ; chemical
There are other sources of information available on Salpingotus crassicauda, however, many of these are written in either Russian or German. Holden (1993) noted that some populations of S. crassicauda found south of Lake Balkhash and north of Aral Sea have recently been reclassified as a separate species, S. Pallidus.
Salpingotus crassicauda females have eight teats and have an average litter of 2.7 young. Sexual maturity is not reached in the first year. The reproductive behavior is unknown. Other northern species of jerboas, however, breed shortly after emerging from hibernation. These jerboas are thought to have two litters per season consisting of two to six young (Nowak 1991, MacDonald 1984, Ognev 1963).
Key Reproductive Features: gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual
Salpingotus crassicauda és una espècie de rosegador de la família dels dipòdids. Viu a la Xina, el Kazakhstan i Mongòlia. Es tracta d'un animal nocturn i solitari que de tant en tant és actiu durant el crepuscle. S'alimenta d'insectes, aràcnids i vegetació (principalment llavors). Els seus hàbitats naturals són els deserts i les estepes. Està amenaçat per les sequeres, l'exhauriment dels recursos hídrics, la depredació, el pasturatge excessiu i els atropellaments.[1]
Salpingotus crassicauda és una espècie de rosegador de la família dels dipòdids. Viu a la Xina, el Kazakhstan i Mongòlia. Es tracta d'un animal nocturn i solitari que de tant en tant és actiu durant el crepuscle. S'alimenta d'insectes, aràcnids i vegetació (principalment llavors). Els seus hàbitats naturals són els deserts i les estepes. Està amenaçat per les sequeres, l'exhauriment dels recursos hídrics, la depredació, el pasturatge excessiu i els atropellaments.
Die Dickschwanz-Dreizehenzwergspringmaus (Salpingotus crassicauda) ist eine Nagetierart aus der Gattung der Dreizehen-Zwergspringmäuse (Salpingotus). Sie kommt in Trockengebieten in Kasachstan, der Mongolei und dem Norden Chinas vor.
Die Dickschwanz-Dreizehenzwergspringmaus erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 4,1 bis 5,4 Zentimetern und besitzt einen Schwanz von 9,3 bis 10,5 Zentimetern Länge. Die Tiere werden 10 bis 14 Gramm schwer. Die Hinterfußlänge beträgt 20 bis 23 Millimeter, die Ohrlänge 6 bis 10 Millimeter.[1] Das Rückenfell ist hell sandgelb gefärbt, die Bauchseite ist weiß. Der Schwanz ist im vorderen Viertel auffällig verdickt. Er ist mit kurzen Haaren wollig bedeckt, zum Schwanzende hin besitzt er längere Haare, die jedoch keine Quaste bilden. Die Füße sind klein und besitzen einen bürstenartigen Ballen nahe den Zehen.[1]
Der Schädel hat eine Gesamtlänge von 23 bis 24 Millimetern und eine Breite im Bereich der Jochbeine von 11,6 Millimetern.[1] Er ist kurz und zierlich gebaut. Der Jochbogen ist vollständig ausgebildet, er ist klein und im vorderen Bereich schmal und gebogen sowie im hinteren Bereich auffällig breit. Die Paukenblasen sind stark vergrößert.[1] Wie alle Springmäuse besitzen die Tiere im Oberkiefer pro Hälfte einen zu einem Nagezahn ausgebildeten Schneidezahn (Incisivus), dem eine Zahnlücke (Diastema) folgt. Hierauf folgen ein Prämolar und drei Molare. Im Unterkiefer besitzen die Tiere dagegen keinen Prämolar. Insgesamt verfügen die Tiere damit über ein Gebiss aus 18 Zähnen.[2][1]
Die Dickschwanz-Dreizehenzwergspringmaus kommt in Trockengebieten in Kasachstan, der Mongolei und dem Norden Chinas vor.[3] In der Volksrepublik China ist sie im Norden von Xinjiang, dem Westen der Inneren Mongolei und dem Norden von Gansu nachgewiesen.[1]
Über die Lebensweise und Ökologie der Dickschwanz-Dreizehenzwergspringmaus liegen nur begrenzt Daten vor. Sie lebt in trockenen und sandigen Regionen mit einer stabilen Vegetation.[1] Die Art ernährt sich vor allem von Insekten ohne harte Chitin-Kutikula sowie von Samen und grünen Pflanzenteilen.[1] Die Tiere leben in temporären und dauerhaften Bauen, die sich im Aufbau unterscheiden. Während die temporären Baue nur einfach sind, können die komplexeren regulären Baue Ganglängen von drei Metern erreichen, ihre Eingänge sind verschlossen.[1] Die Fortpflanzungszeit liegt im Frühjahr, die Weibchen bekommen wahrscheinlich nur einen Wurf mit zwei bis drei Jungtieren.[1]
Die Dickschwanz-Dreizehenzwergspringmaus wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Dreizehen-Zwergspringmäuse (Salpingotus) eingeordnet, die aus sechs Arten besteht. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von Boris Winogradow aus dem Jahr 1924, der die Art anhand von Individuen aus dem Norden von Xinjiang im Bereich der Altai-Gobi beschrieb.[4] Die ursprünglich als Unterart betrachtete Population südlich des Balchaschsees und nördlich des Aralsees in Kasachstan wird heute als eigene Art Salpingotus pallidus betrachtet.[4]
Die Dickschwanz-Dreizehenzwergspringmaus wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) aufgrund unzureichender Daten zur Verbreitung und den Beständen nicht in eine Gefährdungskategorie eingestuft (Data deficient).[3] Über die tatsächliche Bestandsgröße liegen keine Daten vor.[3]
Die Dickschwanz-Dreizehenzwergspringmaus (Salpingotus crassicauda) ist eine Nagetierart aus der Gattung der Dreizehen-Zwergspringmäuse (Salpingotus). Sie kommt in Trockengebieten in Kasachstan, der Mongolei und dem Norden Chinas vor.
The thick-tailed pygmy jerboa (Salpingotus crassicauda) is a species of rodent in the family Dipodidae. It is found in China, Kazakhstan, and Mongolia. Its natural habitats are temperate grassland and temperate desert. It is threatened by habitat loss. It is listed by the IUCN as being "least concern".
This species grows to a head-and-body length of around 45 to 60 mm (1.8 to 2.4 in) with a slightly longer tail. The head is large and the eyes small, the ears are short and tubular and the tail may have a thickening near the base where fat is deposited. These jerboas get most of their water intake from the food that they consume, however they will drink water if they can find it.[2]
The thick-tailed pygmy jerboa is a solitary nocturnal animal. It has a permanent burrow with many passages which may extend for 3 m (10 ft). The entrances are sealed with loose plugs of sand and if the jerboa is spotted in the open by a predator it attempts to bury itself in the sand. Predators include owls, mountain weasels (Mustela altaica), marbled polecats (Vormela peregusna) and red foxes (Vulpes vulpes). This jerboa feeds on small invertebrates such as grasshoppers and spiders and also some vegetable matter, mostly seeds. Reproduction takes place in the spring and summer when litters of two to five young are born.[1]
The thick-tailed pygmy jerboa varies in its spatial distribution and its populations are subject to large fluctuations. Threats it faces include predators, droughts, overgrazing of its habitat, destruction of its burrows and road kill. Insufficient evidence is available for the International Union for Conservation of Nature to assess its conservation status so it is listed as "data deficient".[1]
The thick-tailed pygmy jerboa (Salpingotus crassicauda) is a species of rodent in the family Dipodidae. It is found in China, Kazakhstan, and Mongolia. Its natural habitats are temperate grassland and temperate desert. It is threatened by habitat loss. It is listed by the IUCN as being "least concern".
Salpingotus crassicauda Salpingotus generoko animalia da. Karraskarien barruko Cardiocraniinae azpifamilia eta Dipodidae familian sailkatuta dago.
Salpingotus crassicauda Salpingotus generoko animalia da. Karraskarien barruko Cardiocraniinae azpifamilia eta Dipodidae familian sailkatuta dago.
Salpingotus crassicauda, la Gerboise à queue épaisse[1], est une espèce de la famille des Dipodidés. Cette gerboise naine à trois doigts est originaire de Chine, Kazakhstan et Mongolie. Faute de données suffisantes, l'espèce n'est pas considérée comme étant en danger par l'Union internationale pour la conservation de la nature (UICN).
Salpingotus crassicauda, la Gerboise à queue épaisse, est une espèce de la famille des Dipodidés. Cette gerboise naine à trois doigts est originaire de Chine, Kazakhstan et Mongolie. Faute de données suffisantes, l'espèce n'est pas considérée comme étant en danger par l'Union internationale pour la conservation de la nature (UICN).
De koslowdwergspringmuis (Salpingotus crassicauda) is een zoogdier uit de familie van de jerboa's (Dipodidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Boris Vinogradov in 1924.
De soort komt voor in China, Kazachstan en Mongolië.
Bronnen, noten en/of referentiesDe koslowdwergspringmuis (Salpingotus crassicauda) is een zoogdier uit de familie van de jerboa's (Dipodidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Boris Vinogradov in 1924.
Salpingotus crassicauda[2][3][4] är en gnagare som beskrevs av Boris Stepanovich Vinogradov 1924. Salpingotus crassicauda ingår i släktet Salpingotus och familjen hoppmöss.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 41 till 47 mm och har en 93 till 126 mm lång svans. Hoppmusen kan lagra fett i svansens spets som därför är tjockare. Svansens främre del är täckt av korta hår och vid spetsen blir håren längre. Salpingotus crassicauda har tre tår vid bakfötterna och mellan dessa förekommer tofsar av hår som förbättrar rörligheten i sanden. Öronen är små och avrundade.[7]
Denna hoppmus förekommer i norra Kina, södra Mongoliet och östra Kazakstan. Habitatet utgörs av torra stäpper och öknar.[1]
Individerna lever ensam och är aktiva mellan skymningen och gryningen. De gräver bon med en tunnel som är cirka 3 meter lång. Salpingotus crassicauda äter insekter, spindeldjur samt frön och andra växtdelar. Honor har två kullar per år och per kull föds 2 till 5 ungar.[1]
Salpingotus crassicauda är en gnagare som beskrevs av Boris Stepanovich Vinogradov 1924. Salpingotus crassicauda ingår i släktet Salpingotus och familjen hoppmöss. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 41 till 47 mm och har en 93 till 126 mm lång svans. Hoppmusen kan lagra fett i svansens spets som därför är tjockare. Svansens främre del är täckt av korta hår och vid spetsen blir håren längre. Salpingotus crassicauda har tre tår vid bakfötterna och mellan dessa förekommer tofsar av hår som förbättrar rörligheten i sanden. Öronen är små och avrundade.
Denna hoppmus förekommer i norra Kina, södra Mongoliet och östra Kazakstan. Habitatet utgörs av torra stäpper och öknar.
Individerna lever ensam och är aktiva mellan skymningen och gryningen. De gräver bon med en tunnel som är cirka 3 meter lång. Salpingotus crassicauda äter insekter, spindeldjur samt frön och andra växtdelar. Honor har två kullar per år och per kull föds 2 till 5 ungar.
Chuột nhảy lùn đuôi dày, tên khoa học Salpingotus crassicauda, là một loài động vật có vú trong họ Dipodidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Vinogradov mô tả năm 1924.[2] Chúng được tìm thấy ở Kazakhstan, Mông Cổ và Trung Quốc.
Chuột nhảy lùn đuôi dày, tên khoa học Salpingotus crassicauda, là một loài động vật có vú trong họ Dipodidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Vinogradov mô tả năm 1924. Chúng được tìm thấy ở Kazakhstan, Mông Cổ và Trung Quốc.
Salpingotus crassicauda Vinogradov, 1924
Синонимы Охранный статусЖирнохвостый тушканчик[1], или жирнохвостый карликовый тушканчик[2], трёхпалый карликовый тушканчик[3], трёхпалый полутушканчик[3] (лат. Salpingotus crassicauda) — вид из рода трёхпалые карликовые тушканчики семейства тушканчиковые.
Обитает в песчаных пустынях и полупустынях северной половины Центральной Азии и крайнего востока Казахстана. На территории Казахстана встречается только в Зайсанской котловине (северо-западная окраина видового ареала).
В Центральной Азии ареал охватывает Западную и Южную Монголию и Северо-Западный и Северный Китай[4]. В Монголии населяет Котловину Больших Озёр, Джунгарскую Гоби, Шаргин-Гоби, долину Гобийских озёр, межгорные долины Гобийского Алтая, Заалтайский Гоби и Восточную Гоби. В Китае обнаружен в Джунгарии (на севере и востоке), во Внутренней Монголии и в провинции Ганьсу[5].
Исходя из ареала, выделяются два подвида жирнохвостого тушканчика:
Животное среднего размера в пределах своего рода. По размерам и пропорциям тела сходен с бледным тушканчиком (при этом имеет несколько меньшие размеры) и тушканчиком Гептнера (относительно этого вида имеет менее крупную голову)[2]. Средняя длина тела — 53,4 мм, хвоста — 101,1 мм. Средняя масса тела — 9,2 г[4]. Половой диморфизм выражен лишь в размерах концевой кисточки хвоста: у самцов она в 2 раза больше, чем у самок[4]. Ступни длинные, около 21,7 мм[4].
Верх головы и спина покрыты светлым охристо-серым мехом, затемнённым продольной струйчатостью. Волосы головы и меха трёхцветные: основание — серовато-белое (около 75 % длины), постепенное переходящее в пепельно- или тёмно-серое, затем — бледно- или ярко-охристый поясок (15-20 % длины), вершина — тёмно-серого цвета. Кольца вокруг носа, губы, горло, грудь, брюхо, наружные и внутренние поверхности передних и задних конечностей и щётка на ступе чисто белые. Вокруг глаз и ушей присутствуют белые кольца. Хвост покрыт короткими, густыми волосами. Снизу хвост белый, сверху — бледный серовато-охристый. На конце хвоста присутствует кисточка светло-серого цвета[6].
Диплоидное число хромосом — 46, число плеч аутосом — 86[4].
Активность строго ночная. Нора жирнохвостого тушканчика представляет собой один ход с расположенными по нему камерами и тупичками[7]. Во время сбора корма зверьки передвигаются короткими прыжками длиной около 2 см. При быстром беге длина прыжков достигает 18-25 см[8].
В первой-третьей декаде сентября жирнохвостые тушканчики, населяющую Зайсанскую котловину, впадают в спячку. Пробуждаются в конце апреля. Перед спячкой фиксируется увеличение веса животных до 12-13 г[9].
Основу рациона составляют семена и насекомые (пауки, кузнечики, бабочки, мелкие жуки). Весной и в начале лета в диете преобладают беспозвоночные, а во второй половине лета — семена. Суточное потребление кормов в неволе — 3-4 г, или 30-50 % массы тела[7].
В Зайсанской долине размножение начинается в конце первой декады мая. Однако эти сроки в зависимости от погоды могут варьироваться от конца апреля до третьей декады мая. Весенний год длится две недели. После рождения первых выводков начинается второй цикл размножения. Продолжительность беременности точно не установлена, предположительно, длится от 19 до 25 дней. В выводке от 1 до 6 детёнышей. Период с рождения до выхода на из нор длится 24-25 дней. Половая зрелость наступает на 9-11 месяце жизни после первой зимовки. Максимальная продолжительность жизни в природе составляет не более трёх лет[10].
Жирнохвостый тушканчик, или жирнохвостый карликовый тушканчик, трёхпалый карликовый тушканчик, трёхпалый полутушканчик (лат. Salpingotus crassicauda) — вид из рода трёхпалые карликовые тушканчики семейства тушканчиковые.
肥尾心颅跳鼠(学名:Salpingotus crassicauda)为跳鼠科三趾心颅跳鼠属的动物。在中国大陆,分布于新疆(阿勒泰地区)等地,主要栖息于砾质荒漠。该物种的模式产地在新疆克兰河畔。[2]
굵은꼬리피그미뛰는쥐 또는 굵은꼬리피그미저보아(Salpingotus crassicauda)는 뛰는쥐과에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 중국과 카자흐스탄, 몽골에서 발견된다. 자연 서식지는 온대 초원과 온대 사막 지역이다. 서식지 감소로 위협을 받고 있다. 국제 자연 보전 연맹(IUCN)이 "관심대상종"으로 분류하고 있다.
머리부터 몸까지 몸길이는 45~60mm까지 자라며, 꼬리가 몸보다 약간 길다. 큰 머리와 작은 눈을 갖고 있으며, 귀는 짧고 원통형이다. 몸통 쪽의 굵은 꼬리에 지방이 축적되어 있는 것으로 추정된다. 섭취하는 음식에서 물 섭취량의 대부분을 얻지만 물을 직접 마시기도 한다.[3]
굵은꼬리뛰는쥐는 야행성 동물이고, 독거 생활을 한다. 영구적인 굴을 파고, 굴 상당수의 길이가 3m에 이르기도 한다. 입구는 모래로 느슨하게 막혀 있으며, 포식자에게 열린 곳에서 발견될 경우에 모래로 가리려고 한다. 포식자는 올빼미와 고산족제비, 얼룩족제비, 붉은여우 등이다. 매뚜기류와 거미와 같은 작은 무척추동물을 먹으며, 일부 식물(거의 씨앗)을 먹기도 한다. 봄과 여름에서 번식을 하며, 한 번에 2~5마리의 새끼를 낳는다.[1]