Atelerix is 'n genus van soogdiere in die familie Erinaceidae. Die familie omvat vier spesies.[1]
Atelerix is 'n genus van soogdiere in die familie Erinaceidae. Die familie omvat vier spesies.
Atelerix a zo ur genad e rummatadur ar bronneged.
4 spesad heureuchined afrikan zo ennañ :
Atelerix és un gènere d'eriçons que conté quatre espècies vivents, totes elles originàries del continent africà:
L'espècie extinta A. depereti, en canvi, visqué durant el Miocè en allò que avui en dia és Àustria.[1]
Atelerix és un gènere d'eriçons que conté quatre espècies vivents, totes elles originàries del continent africà:
Eriçó de panxa blanca (Atelerix albiventris) Eriçó clar (Atelerix algirus), present al nord d'Àfrica i en alguns llocs del sud d'Europa. Eriçó sud-africà (Atelerix frontalis) Eriçó de Somàlia (Atelerix sclateri)L'espècie extinta A. depereti, en canvi, visqué durant el Miocè en allò que avui en dia és Àustria.
Die Afrikanischen Igel (Atelerix) sind eine Gattung in Afrika und Südeuropa lebender Tiere aus der Familie der Igel (Erinaceidae).
Die Gattung umfasst vier Arten:
Kopf und Rücken dieser Tiere sind mit kurzen Stacheln besetzt, diese sind an der Wurzel und an der Spitze weiß gefärbt und in der Mitte schwarz oder braun. Von der Gattung der Kurzohrigel (Erinaceus), zu der auch der Braunbrustigel gehört, unterscheiden sich die Afrikanischen Igel durch die meist geringere Größe, durch die oft hellere agouti Fellfärbung sowie durch anatomische Details im Bau des Schädels, der Zähne und der Anzahl der Zehen an den hinteren Gliedmaßen. Die Tiere erreichen eine Kopfrumpflänge von 17 bis 23 Zentimeter (mit einem 2 bis 5 Zentimeter langen Schwanz) und ein Gewicht von 250 bis 700 Gramm.
Afrikanische Igel bewohnen eine Reihe von Habitaten wie Buschland, Steppen und Savannen, manchmal auch Gärten in den Städten der Menschen. Sie meiden allerdings die Wüste und zu dichte Waldgebiete. Es sind nachtaktive Tiere, die den Tag verborgen in Blätterhaufen, Felsspalten oder kleinen Höhlen verbringen. In der Nacht gehen sie auf Nahrungssuche, wobei sie sich weniger auf den schlecht entwickelten Gesichtssinn als auf die ausgezeichneten Geruchs- und Gehörsinne verlassen. In kälteren Gebieten (beispielsweise Südafrika) halten sie während des Winters Winterschlaf, allerdings kürzer als der heimische Igel. Außer während des Winterschlafs oder der Aufzucht der Jungen wechseln sie täglich ihre Ruhestätte. Diese Tiere sind Einzelgänger, sie haben zwar keine festen Reviere, meiden aber dennoch den Kontakt untereinander weitgehend.
Wie der Europäische Igel können sie sich im Bedrohungsfall zu einer Kugel einrollen, die mit aufgerichteten Stacheln die Fressfeinde abzuwehren versuchen.
Afrikanische Igel sind Allesfresser mit einer Vorliebe für Insekten. Nebenbei nehmen sie aber auch Schnecken, Regenwürmer, kleine Wirbeltiere, Eier, Früchte und Pilze zu sich.
Die Weibchen können mehrmals im Jahr Nachwuchs zur Welt bringen. Nach rund 35-tägiger Tragzeit kommen durchschnittlich vier bis fünf Jungtiere zur Welt. Diese wiegen rund zehn Gramm und sind nackt und blind. Nach spätestens sechs Wochen werden die Jungtiere entwöhnt und von der Mutter verjagt. Die Geschlechtsreife erlangen sie nach rund neun Wochen. Die Lebenserwartung dieser Tiere beträgt in freier Natur rund drei Jahre, in menschlicher Obhut bis zu sieben Jahre.
Weißbauchzwergigel werden mancherorts als Heimtiere gehalten, zumeist in den USA, aber mittlerweile auch schon in Europa. Nachdem ursprünglich viele Tiere importiert wurden, stammen die meisten heute aus Nachzuchten und werden auch schon in verschiedenen Farbschattierungen angeboten. Tierschutzorganisationen beurteilen die Haltung von Igeln als Haustiere kritisch.[1]
Wegen der besonderen Form ihrer Hinterfüße wird der Weißbauchzwergigel auf Englisch auch "Vierzehiger Igel" (four-toed hedgehog) genannt.
In freier Natur zählen die Afrikanischen Igel nicht zu den bedrohten Arten. Die Weltnaturschutzunion IUCN führt alle Arten der Gattung in der Roten Liste gefährdeter Arten als nicht gefährdet (Least Concern)[2].
Die Afrikanischen Igel (Atelerix) sind eine Gattung in Afrika und Südeuropa lebender Tiere aus der Familie der Igel (Erinaceidae).
Atelerix is a genus of hedgehog in the family Erinaceidae. It contains four species, all native to Africa.[1]
The Atelerix diversified from its family because of geographical isolation during Pleistocene climate changes. This being a type of vicariance separation from the Niger River. This allowed the Erinaceidane family to be more diverse.
Wikimedia Commons has media related to Atelerix. Atelerix is a genus of hedgehog in the family Erinaceidae. It contains four species, all native to Africa.
Atelerix es un género de mamíferos erinaceomorfos de la familia Erinaceidae[1] que contienen cuatro especies de erizos, todas originarias del continente africano.
Se reconocen las siguientes especies:[1]
Atelerix es un género de mamíferos erinaceomorfos de la familia Erinaceidae que contienen cuatro especies de erizos, todas originarias del continente africano.
Atelerix est un genre de Hérissons de la famille des Erinaceidae présents sur le continent africain.
Ce genre de hérissons comprend plusieurs espèces :
Selon ITIS et MSW :
Atelerix est un genre de Hérissons de la famille des Erinaceidae présents sur le continent africain.
Atelerix (Pomel, 1848) è un genere di mammiferi della famiglia delle erinaceidae.
Il genere comprende le seguenti specie:
Atelerix (Pomel, 1848) è un genere di mammiferi della famiglia delle erinaceidae.
Afrikiniai ežiai (Atelerix) – ežinių šeimos žinduolių gentis.
Rūšys:
Atelerix is een geslacht van zoogdieren uit de familie van de egels (Erinaceidae).
Atelerix is een geslacht van zoogdieren uit de familie van de egels (Erinaceidae).
Multimedia w Wikimedia Commons Afrojeż[5] (Atelerix) – rodzaj ssaka z rodziny jeżowatych (Erinaceidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Afryce[6].
Nazwa rodzajowa jest połączeniem skróconego greckiego słowa ατελειος ateleios – „niedoskonały” (negatywny przedrostek α- a- oraz τελειος teleios – „doskonały”) z łacińskim słowem ericius – „jeż”[7].
Erinaceus albiventris Wagner, 1841
Do rodzaju należą następujące gatunki[5][6]:
Afrojeż (Atelerix) – rodzaj ssaka z rodziny jeżowatych (Erinaceidae).
Atelerix é um gênero de mamíferos da família Erinaceidae popularmente conhecidos como ouriços.
Atelerix é um gênero de mamíferos da família Erinaceidae popularmente conhecidos como ouriços.
Atelerix är ett släkte i underfamiljen igelkottar med arter som förekommer i Afrika och södra Europa.
Släktet omfattar fyra arter:[1][2]
Atelerix har på huvud och rygg korta taggar som vid roten och spetsen är vita och i mellersta delen bruna eller svarta. Skillnader mot släktet Erinaceus består i arternas jämförelsevis ringa storlek, en ljusare pälsfärg på kroppens undersida och olika detaljer i skallens, tändernas och tårnas uppbyggnad. Arterna i släktet Atelerix har en kroppslängd mellan 17 och 23 cm (svansens längd är 2 till 5 cm) och en vikt mellan 250 och 700 gram.[2]
Dessa djur förekommer i olika habitat, till exempel i buskland och savann men även i människans trädgårdar. De undviker däremot ökenområden och alltför täta skogar. De är aktiva på natten och gömmer sig under dagen i bladansamlingar, i bergssprickor och i mindre grottor. När de letar efter föda använder de huvudsakligen lukt- och hörselsinnet medan synen är sämre utvecklad. I kalla regioner, till exempel södra Sydafrika, håller de vinterdvala eller de faller i dvala (torpor), men kortare än europeiska igelkottar. Dessa djur lever huvudsakligen ensamma men har inga utpräglade revir.[2]
Liksom centraleuropeiska igelkottar har de förmåga att rulla ihop sig vid fara.[2]
Arterna i släktet är allätare men föredrar insekter. De äter även snäckor, daggmaskar, mindre ryggradsdjur, ägg, frukter och svampar.[2]
Honorna har flera gånger per år möjligheten att föda ungar. Efter dräktigheten som varar vanligen 35 dagar födds vanligen fyra till fem ungar, sällan upp till tio ungar. Dessa väger i början tio gram och är naken och blind. Efter högst 6 veckor sluter honan att ge di åt ungdjuren som måste lämna hennes revir. Nio veckor efter födelsen är ungarna könsmogna. Medellivslängden i naturen ligger vid tre år medan individer i fångenskap blir upp till sju år gamla.[2]
Afrikansk pygméigelkott hålls som sällskapsdjur. Aveln skedde i början i USA men numera vid flera ställen i Europa. Inledningsvis blev många exemplar importerade men idag finns huvudsakligen individer från europeiska uppfödningsstationer i handeln. Ingen art i släktet Atelerix är hotad enligt IUCN.[3]
Atelerix är ett släkte i underfamiljen igelkottar med arter som förekommer i Afrika och södra Europa.
За всіма ознаками цей рід є близьким до роду типових їжаків, Erinaceus, у складі яких ателериксів найчастіше і розглядали. Родовий ранг остаточно визнано тільки в кінці ХХ — на початку XXI ст. Оскільки рід є близьким до Erinaceus, формувати його власну уніномінальну назву недоцільно.
Включає у себе 4 види:
За всіма ознаками цей рід є близьким до роду типових їжаків, Erinaceus, у складі яких ателериксів найчастіше і розглядали. Родовий ранг остаточно визнано тільки в кінці ХХ — на початку XXI ст. Оскільки рід є близьким до Erinaceus, формувати його власну уніномінальну назву недоцільно.
Включає у себе 4 види:
їжак алжирський (Atelerix algirus) їжак південно-африканський (Atelerix frontalis) їжак сомалійський (Atelerix sclateri) їжак карликовий (Atelerix albiventris) у популярному зведенні В. Є. Соколова «Ссавці Світу» вид Atelerix albiventris названо «їжак білочеревий», що є омонімом видової назви Erinaceus roumanicus.
Atelerix là một chi động vật có vú trong họ Erinaceidae, bộ Erinaceomorpha. Chi này được Pomel miêu tả năm 1848.[1] Loài điển hình của chi này là Erinaceus albiventris Wagner, 1841.
Chi này gồm các loài:
.png){kind=small}
Bài viết liên quan đến động vật có vú này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Atelerix là một chi động vật có vú trong họ Erinaceidae, bộ Erinaceomorpha. Chi này được Pomel miêu tả năm 1848. Loài điển hình của chi này là Erinaceus albiventris Wagner, 1841.
Африка́нские ежи (Atelerix) — род из семейства Ежовых. Включает в себя 4 вида.
Африканский карликовый ёж — искусственный подвид белобрюхого ежа, не обитающий в природе и выведенный путём скрещивания с другими видами африканских ежей.
Все четыре вида обитают на африканском континенте[1]. Ареал алжирского ежа почти полностью включает средиземноморское побережье, также он завезён человеком на Мальту и Канарские острова. Сомалийский ёж, как следует из названия, обитает на востоке — на территории северного Сомали. Белобрюхий ёж встречается к югу от Сахары, в Мавритании, Сенегале, Нигерии, Судане, Эфиопии. Южноафриканский ёж распространён в Анголе, Ботсване, Лесото, Намибии, Зимбабве и ЮАР.
Африканские ежи избегают пустынных и гористых местностей, предпочитая степи, саванны, поросли кустарника и даже сады близ поселений. Ведут ночной образ жизни, добывая пищу по ночам. Всеядны, предпочитают насекомых, но также едят улиток, дождевых червей, птичьи яйца, фрукты, грибы, мелких позвоночных.
Это заготовка статьи по зоологии. Вы можете помочь проекту, дополнив её. Африка́нские ежи (Atelerix) — род из семейства Ежовых. Включает в себя 4 вида.
Алжирский ёж (Atelerix algirus) Южноафриканский ёж (Atelerix frontalis) Сомалийский ёж (Atelerix sclateri) Белобрюхий ёж (Atelerix albiventris)Африканский карликовый ёж — искусственный подвид белобрюхого ежа, не обитающий в природе и выведенный путём скрещивания с другими видами африканских ежей.
非洲蝟屬（西非刺蝟），哺乳綱、食蟲目的一屬，而與非洲蝟屬（西非刺蝟）同科的動物尚有蝟屬（刺蝟）、大耳蝟屬（大耳蝟）等之數種哺乳動物。
아프리카고슴도치속(Atelerix)은 고슴도치과에 속하는 포유류 동물 속의 하나이다.[1] 아프리카와 남부 유럽에서 발견되는 4종을 포함하고 있다.
