Callithrix är ett undersläkte i släktet silkesapor bland primaterna. Det skiljs mellan 6 arter.
Arterna når en kroppslängd mellan 18 och 30 centimeter och därtill kommer en upp till 40 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 230 och 450 gram. Pälsens grundfärg är vanligen grå eller svart, ofta står huvudet och främre halsen i kontrast till övriga kroppen. Kännetecknande för undersläktet är vita, gula eller svarta hårtofsar på öronen. Svansen är påfallande lång och yvig, ofta har den markeringar av ljusa och mörka ringar. Arternas framtänder är ungefär lika höga som hörntänderna och används för att avlägsna trädens bark. Extremiteterna är jämförelsevis korta. Som hos alla kloapor är fingrarna och tårna (med undantag av stortån) utrustade med klor istället för naglar.
Dessa primater förekommer bara i östra och sydöstra Brasilien, utbredningsområdet sträcker sig från delstaterna Maranhão och Tocantins till São Paulo. Dessutom infördes vissa arter i delstaten Santa Catarina samt i Argentina nära Buenos Aires. Arterna föredrar mera torra skogar och savanner men de finns även i regnskogar längs Atlanten. De har bra förmåga att anpassa sig till olika förhållanden och lever delvis på odlingsmark eller i trädgårdar.
Liksom andra kloapor är dessa djur aktiva på dagen, på natten sover de i trädens håligheter eller gömd i den täta undervegetationen. De vistas främst i träd där de hoppar eller går på fyra extremiteter.
Individerna lever i grupper med upp till 15 medlemmar. Flocken bildas av ett dominant par som har rätten att para sig, deras ungar samt några andra vuxna djur.
Undersläktets medlemmar har liksom andra silkesapor speciella tänder för att öppna trädens bark så att de kommer åt trädens vätskor. Dessa vätskor slickas främst vid mindre tillgång till andra födoämnen som frukter och frön. Dessutom äter individerna insekter och spindlar samt i viss mån fågelägg och mindre ryggradsdjur.
Vanligen har bara den dominanta honan rätten att fortplanta sig. Efter dräktigheten som varar i 140 till 150 dagar föds oftast tvillingar. Ungarna är påfallande stora och väger 25 % av moderns vikt. Ungarnas fader och andra gruppmedlemmar hjälper vid ungdjurens uppfostring. De bär till exempel ungarna på kroppen, lekar med de och överbringar de till honan när de ska dias. Ungarna blir efter 12 till 18 år könsmogna.
Undersläktet bildas av 6 arter:[1]
Tillsammans med undersläktena Mico, Cebuella och Callibella bildar de släktet silkesapor. Ibland betraktas alla undersläkten som självständiga släkten.
Callithrix är ett undersläkte i släktet silkesapor bland primaterna. Det skiljs mellan 6 arter.
Silkesapor (Callithrix) är ett släkte i familjen kloapor med ungefär 20 arter. Släktet delas idag av flera zoologer i fyra undersläkten.
Liksom andra kloapor är silkesapor jämförelsevis små primater. Dvärgsilkesapan utgör till och med den minsta arten i infraordningen Anthropoidea men den listas ibland i ett eget släkte.[1] Hos de andra arterna är kroppen (huvud och bål) 18 till 30 cm lång. Sedan tillkommer en upp till 40 cm lång svans. Vikten ligger vanligen mellan 230 och 455 gram.[2] Den korta och täta pälsen har en färgsättning i svart, brun, grå eller vit. Ibland står huvudet, bakre delen av kroppen, extremiteterna eller svansen i kontrast till andra kroppsdelar. Några medlemmar har hårtofsar på öronen.[2] Extremiteterna är jämförelsevis korta. Liksom andra kloapor har de på fingrarna och tårna (med undantag av stortån) klor istället för naglar.
Silkesapor har dessutom en kännetecknande tanduppsättning. Deras framtänder är förstorade och hörntänderna är förminskade, så är alla tänder i främre delen av käken ungefär lika höga. Framtänderna liknar en mejsel och påminner om gnagarnas framtänder. Tänderna används för att göra hål i trädens bark, så att individen kan slicka trädens vätskor.[2]
Silkesapor förekommer i Sydamerika. De flesta arterna lever i Amazonområdet i norra Brasilien samt i angränsande regioner (södra Colombia, östra Ecuador, östra Peru och nordöstra Bolivia). Bara arter av undersläktet Callithrix har sitt utbredningsområde i östra och sydöstra Brasilien.
De vistas huvudsakligen i träden i tropiska och subtropiska skogar[2] men några arter förekommer även i torra skogar. De föredrar skogsområden med tät undervegetation. Vissa arter är kulturföljare och lever på odlingsmark eller i trädgårdar.
Dessa djur är aktiva på dagen och kännetecknas av snabba rörelser. På natten vilar de i trädens håligheter eller gömd i den täta vegetationen. De går på fyra extremiteter över grenar, hoppar bra och kan även klättra uppför lodrätta stammar. De lever i grupper med fyra till femton individer men har inget särskilt territorium.[2] Ibland förenar sig olika flockar till större grupper.
Födan består av insekter, spindlar, frukt och trädens vätskor samt ibland av mindre ryggradsdjur.[2]
Vanligtvis finns i varje grupp en dominant hona som är ansvarig för fortplantningen. Efter dräktigheten som varar i 130 till 150 dagar födas oftast två ungar men upp till fyra ungar förekommer.[2] Tiden mellan två kullar är kort. Några honor föder ungar med fem till åtta månader mellanrum. Vanligen är ungarna efter 1 till 1,5 år könsmogna.
I vildmarken lever silkesapor upp till 10 år och med människans vård kan de leva 16 år.[2]
Att silkesapor utgör en djurgrupp med nära besläktade arter står utan tvivel. Däremot är zoologerna oense hur medlemmarna är släkt med varandra. Enligt Wilson & Reeder (2005), den systematik som beskrivs här, bildas släktet av fyra undersläkten[3]. Andra zoologiska avhandlingar betraktar de fyra undersläkten som självständiga släkten, så att silkesapor blir ett tribus[4].
För närvarande är 21 arter kända men det finns redan informationer om nya arter av undersläktet Mico som saknar vetenskaplig beskrivning.
Wikimedia Commons har media som rör Silkesapor.
Silkesapor (Callithrix) är ett släkte i familjen kloapor med ungefär 20 arter. Släktet delas idag av flera zoologer i fyra undersläkten.
