dcsimg

Ptiliogonys caudatus ( Breton )

provided by wikipedia BR
lang="br" dir="ltr">

Ptiliogonys caudatus[1] a zo ur spesad golvaneged eus ar c'herentiad Ptiliogonatidae.

Doareoù pennañ

Ur c'houblad Ptiliogonys caudatus, tresadenn gant Smit (1869).

Boued

Bevañ a ra diwar amprevaned ha frouezh[2].

Annez

Kavout a reer ar spesad e Costa Rica ha Panamá (Kreizamerika)[3].

Liammoù diavaez

Notennoù ha daveennoù

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Skrivagnerien ha kempennerien Wikipedia |
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Ptiliogonys caudatus: Brief Summary ( Breton )

provided by wikipedia BR
lang="br" dir="ltr">

Ptiliogonys caudatus a zo ur spesad golvaneged eus ar c'herentiad Ptiliogonatidae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Skrivagnerien ha kempennerien Wikipedia |
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Ptilogonys caudatus ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Ptilogonys caudatus és un ocell de la família dels ptilogonàtids (Ptilogonatidae) que habita boscos de les muntanyes de Costa Rica i oest de Panamà.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Ptilogonys caudatus Modifica l'enllaç a Wikidata
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Ptilogonys caudatus: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Ptilogonys caudatus és un ocell de la família dels ptilogonàtids (Ptilogonatidae) que habita boscos de les muntanyes de Costa Rica i oest de Panamà.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Gwybedog sidanaidd cynffonhir ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gwybedog sidanaidd cynffonhir (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gwybedogion sidanaidd cynffonhir) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Ptilogonys caudatus; yr enw Saesneg arno yw Long-tailed silky flycatcher. Mae'n perthyn i deulu'r Cynffonau sidan (Lladin: Bombycillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. caudatus, sef enw'r rhywogaeth.[2]

Teulu

Mae'r gwybedog sidanaidd cynffonhir yn perthyn i deulu'r Cynffonau sidan (Lladin: Bombycillidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Cynffon sidan Bombycilla garrulus Cynffon Sidan Japan Bombycilla japonica
Bombycilla japonica, Nara, Japan 1.jpg
Cynffon sidan y cedrwydd Bombycilla cedrorum
Cedar Waxwing August 14 2012 Newfoundland PA.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Gwybedog sidanaidd cynffonhir: Brief Summary ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gwybedog sidanaidd cynffonhir (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gwybedogion sidanaidd cynffonhir) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Ptilogonys caudatus; yr enw Saesneg arno yw Long-tailed silky flycatcher. Mae'n perthyn i deulu'r Cynffonau sidan (Lladin: Bombycillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. caudatus, sef enw'r rhywogaeth.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Long-tailed silky-flycatcher

provided by wikipedia EN

The long-tailed silky-flycatcher (Ptiliogonys caudatus) is a passerine bird which occurs only in the mountains of Costa Rica and western Panama, usually from 1,850 m altitude to the timberline. It is a thrush-sized species weighing about 37 g. The silky-flycatchers are related to waxwings, and like that group have soft silky plumage.

The habitat of this bird is mountain forests, where the breeding pair builds a neat cup of lichen 2 to 18 m above ground in a tree, sometimes in loose colonies. The female lays two brown-and-lilac-blotched grey eggs, which are incubated by both adults. The young fledge 18 to 25 days after hatching, and are fed by both parents.

The male long-tailed silky-flycatcher is 24 cm long and has a pale grey forehead. The rest of the crested head, neck, throat and lower belly are yellow. The back, lower breast and upper belly are blue-grey, and the flight feathers and long pointed tail are black. The outer tail feathers are spotted with white.

The female is 21 cm long and generally duller than the male, with a darker grey forehead, olive body plumage and a shorter, duller black tail. Immatures are similar to the adults, but the central tail feathers are shorter and the white spotting on the outer tail is indistinct.

This species forages in small flocks when not breeding, flycatching for insects or taking small fruits, especially mistletoe. Long-tailed silky-flycatchers often perch prominently on high exposed twigs.

The call of the long-tailed silky-flycatcher is a repeated chee-chip.

This species is a host to the biting louse Brueelia ptilogonis.

Gallery

References

  1. ^ BirdLife International (2016). "Ptiliogonys caudatus". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22708136A94150513. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22708136A94150513.en. Retrieved 12 November 2021.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Long-tailed silky-flycatcher: Brief Summary

provided by wikipedia EN

The long-tailed silky-flycatcher (Ptiliogonys caudatus) is a passerine bird which occurs only in the mountains of Costa Rica and western Panama, usually from 1,850 m altitude to the timberline. It is a thrush-sized species weighing about 37 g. The silky-flycatchers are related to waxwings, and like that group have soft silky plumage.

The habitat of this bird is mountain forests, where the breeding pair builds a neat cup of lichen 2 to 18 m above ground in a tree, sometimes in loose colonies. The female lays two brown-and-lilac-blotched grey eggs, which are incubated by both adults. The young fledge 18 to 25 days after hatching, and are fed by both parents.

The male long-tailed silky-flycatcher is 24 cm long and has a pale grey forehead. The rest of the crested head, neck, throat and lower belly are yellow. The back, lower breast and upper belly are blue-grey, and the flight feathers and long pointed tail are black. The outer tail feathers are spotted with white.

The female is 21 cm long and generally duller than the male, with a darker grey forehead, olive body plumage and a shorter, duller black tail. Immatures are similar to the adults, but the central tail feathers are shorter and the white spotting on the outer tail is indistinct.

This species forages in small flocks when not breeding, flycatching for insects or taking small fruits, especially mistletoe. Long-tailed silky-flycatchers often perch prominently on high exposed twigs.

The call of the long-tailed silky-flycatcher is a repeated chee-chip.

This species is a host to the biting louse Brueelia ptilogonis.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Ptilogonys caudatus ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

El capulinero colilargo o papamoscas sedoso de cola larga (Ptiliogonys caudatus)[2]​ es una especie de ave paseriforme de la familia Ptilogonatidae nativa de la cordillera de Talamanca.

Descripción

Son comunes en la Cordillera de Talamanca, arriba de los 1600 msnm, hasta la línea del páramo. Se encuentran en bosques y en sus bordes. Normalmente se paran al final de las ramas, en árboles altos, aunque se puede observar a niveles bajos cuando se alimenta de bayas en los arbustos. También atrapan insectos en persecuciones acrobáticas, usualmente andan en grupos disgregados.

Los machos miden unos 24 cm de longitud y pesan cerca de 37 gramos. Tiene la frente gris pálida y un penacho de color amarillo como el resto de la cabeza, el cuello, la garganta y la parte inferior del vientre. Su espalda, la parte inferior del pecho y la región superior del abdomen son de color azul grisáceo. Sus plumas de vuelo y su larga cola son negras. Las plumas externas de la cola están manchadas de blanco.

Las hembras son más pequeñas, unos 21 cm de longitud, y generalmente son más apagadas que los machos, con la frente de color gris oscuro, el plumaje del cuerpo es verde oliváceo, y su cola es más corta y de un negro más apagado. Los pájaros inmaduros son similares a los adultos, pero las plumas centrales de su cola son más cortas.

Referencias

  1. BirdLife International (2012). «Ptilogonys caudatus». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2012.1 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 16 de julio de 2012.
  2. «Capulinero Colilargo Ptiliogonys caudatus Cabanis, 1861». en Avibase. Consultado el 6 de noviembre de 2015.

Bibliografía

1. Stiles and Skutch, A Guide to the Birds of Costa Rica ISBN 0-8014-9600-4

2. Garrigues and Dean, "The Birds of Costa Rica" second edition, 2014, Cornell University Press, Ithaca New York, Zona Tropical Publications

3. Susan Fogden, Michael and Patricia Fogden, "Aves de Costa Rica" 2014, San Jose, Costa Rica, Ediciones Jadine

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Ptilogonys caudatus: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

El capulinero colilargo o papamoscas sedoso de cola larga (Ptiliogonys caudatus)​ es una especie de ave paseriforme de la familia Ptilogonatidae nativa de la cordillera de Talamanca.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Ptilogonys caudatus ( Basque )

provided by wikipedia EU

Ptilogonys caudatus Ptilogonys generoko animalia da. Hegaztien barruko Ptilogonatidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Ptilogonys caudatus: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Ptilogonys caudatus Ptilogonys generoko animalia da. Hegaztien barruko Ptilogonatidae familian sailkatua dago.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Isosilkkitilhi ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Isosilkkitilhi (Ptilogonys caudatus) on Keski-Amerikassa tavattava silkkitilhiin kuuluva varpuslintu.

Koko ja ulkonäkö

Kooltaan isosilkkitilhi on noin 24 cm. Isosilkkitilhikoiraan selkä on väriltään harmaa ja päälaen töyhtö ja pää ovat keltaiset. Silmien ympärillä on keltaiset renkaat. Koiraan vatsa ja kyljet ovat kirkkaan keltaiset ja siivet sekä pitkä pyrstö mustat. Naaraan otsa on harmaampi kuin koiraan ja myös selkä on väriltään oliivinvihreämpi. Lennossa lajin tunnistaa pitkästä pyrstöstä ja aaltoilevasta lentotavastaan.[2][3]

Levinneisyys ja elinympäristö

Isosilkkitilheä tavataan Costa Ricassa ja Panamassa.[1] Linnun elinympäristöä ovat vuoristometsät, metsien reunamaat sekä yksittäisiä puita kasvavat vuoristokedot. Isosilkkitilhen elinympäristöt sijaitsevat yleensä yli 1 800 metrin korkeudella merenpinnasta.[2]

Isosilkkitilhet liikkuvat pienissä parvissa. Lajin ravinto koostuu pääasiassa muun muassa mistelien, verenpisaroiden ja koisojen hedelmistä ja marjoista. Lintu voi syödä myös hyönteisiä, joita se pyydystää ilmasta.[2]

Lähteet

  1. a b BirdLife International: Ptilogonys caudatus IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 22.2.2014. (englanniksi)
  2. a b c Carrol L. Henderson: Field guide to the wildlife of Costa Rica, s. 375. University of Texas Press, 2002. ISBN 978-0691083728. Kirja Googlen teoshaussa (viitattu 27.7.2010). (englanniksi)
  3. Long-tailed Silky-flycatchers Fireflyforest.net. Viitattu 27.7.2010. (englanniksi)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Isosilkkitilhi: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Isosilkkitilhi (Ptilogonys caudatus) on Keski-Amerikassa tavattava silkkitilhiin kuuluva varpuslintu.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Ptilogon à longue queue ( French )

provided by wikipedia FR

Ptiliogonys caudatus

Le Ptilogon à longue queue (Ptiliogonys caudatus) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Ptiliogonatidae. C'est une espèce monotypique. Il est parfois appelé Récollet à longue queue.

Cet oiseau fréquente la cordillère de Talamanca.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Ptiliogonys caudatus ( Italian )

provided by wikipedia IT

Il pigliamosche sericeo codalunga, anche noto come ptilogonio codalunga (Ptiliogonys caudatus Cabanis, 1861) è un uccello passeriforme della famiglia Ptiliogonatidae[2].

Etimologia

Il nome scientifico della specie, caduatus, deriva dal latino ("dalla coda lunga") e rappresenta un chiaro riferimento alla lunga coda di questi uccelli: il loro nome comune altro non è che la traduzione di quello scientifico.

Descrizione

 src=
Esemplare in natura.
 src=
Esemplare in Costa Rica.

Dimensioni

Misura 20-24,4 cm di lunghezza (dei quali la metà spetta alla coda), per 37 g di peso[3]: a parità d'età, i maschi sono leggermente più grossi e pesanti rispetto alle femmine.

Aspetto

Si tratta di uccelletti dall'aspetto massiccio e paffuto, con testa arrotondata sormontata da una cresta erettile di penne e munita di corto becco conico e robusto, ali digitate, zampe corte e sottili e lunga coda (caratteristica questa alla quale la specie deve sia il proprio Nome comune che il nome scientifico) dalla vaga forma romboidale.

Il piumaggio, soffice e sericeo, si presenta di colore grigio-topo su fronte, petto, dorso e ali, talvolta con vaghe sfumature blu-violacee ed in ogni caso più scuro e tendente al nerastro sulle remiganti: il resto della testa è di colore bruno-olivastro, talvolta con sfumature giallastre, e dello stesso colore sono i fianchi e l'area fra le zampe, mentre il sottocoda è di colore giallo oro. Il ventre e l'area alla base del becco sono di un colore grigio più chiaro che tende al biancastro, mentre la lunga coda è nera alla base, sugli orli e sulla metà distale, mentre per il resto è di colore bianco.

Il dimorfismo sessuale è presente, con le femmine che (oltre ad essere più piccole in virtù della coda più corta) presentano minore vividezza della colorazione bruna cefalica e ventrale, maggiormente tendente al grigio.

Il becco e le zampe sono di colore nerastro: gli occhi sono di colore bruno scuro, con cerchio perioculare giallo.

Biologia

Si tratta di uccelli diurni, che all'infuori della stagione riproduttiva possono essere osservati in gruppetti: essi passano la maggior parte della giornata alla ricerca di cibo, non di rado posizionandosi su posatoi in evidenza (come ad esempio rami sporgenti di alberi o cespugli a mezza altezza) per catturare le prede al volo in maniera simile ai pigliamosche.

I richiami del pigliamosche sericeo codalunga sono corti ed acuti, rappresentati da un musicale cinguettio bitonale.

Alimentazione

 src=
Esemplare si nutre a Río Sereno.

La dieta di questi uccelli può dirsi onnivora, componendosi sia di bacche che di piccoli animali: tuttavia, la prima componente (costituita in massima parte dai frutti di Citharexylum e Fuchsia arborescens[3], fra i rami dei quali la specie può essere sovente osservata, ma anche da bacche di Loranthaceae) risulta praticamente sempre preponderante rispetto alla seconda (rappresentata da piccoli insetti alati catturati al volo, ricercati in special modo durante il periodo degli amori per far fronte all'aumentato fabbisogno energetico).

Riproduzione

Si tratta di uccelli monogami, che si riproducono da aprile a giugno[3].

Il nido, a forma di coppa, viene costruito da ambedue i partner (sebbene sia la femmina ad addossarsi il grosso del lavoro, col maschio che sorveglia i dintorni e può talvolta fornire alla compagna parte del materiale da costruzione) alla biforcazione della parte distale di un ramo d'albero, a 2-18 m d'altezza dal suolo, intrecciando fibre vegetali e licheni.
Al suo interno, la femmina depone 1-3 uova di colore bianco sporco, con grossolana pezzatura rosata, che provvede a covare alternandosi col maschio per circa due settimane, al termine delle quali schiudono pulli ciechi ed implumi.
I piccoli, imbeccati ed accuditi da ambedue i genitori, divengono in grado d'involarsi a 18-25 giorni dalla schiusa: dopo l'involo, tuttavia, essi continuano a rimanere coi genitori (seguendoli durante i loro spostamenti e talvolta chiedendo loro l'imbeccata) ancora per un certo periodo, prima di allontanarsene in maniera definitiva.

Distribuzione e habitat

 src=
Esemplare nella Provincia di Chiriquí.
 src=
Esemplare a Panama.

Il pigliamosche sericeo codalunga è diffuso in America Centrale, popolando un areale piuttosto ristretto che corrisponde alla Cordigliera Vulcanica Centrale ed alla Cordigliera di Talamanca, in Costa Rica, spingendosi attraverso le propaggini meridionali di queste catene montuose fino al nord-est di Panama.

La specie è generalmente residente nell'areale di distribuzione, tuttavia le popolazioni più in quota possono scendere più a valle durante i mesi invernali al fine di evitare i rigori eccessivi della stagione fredda, ed i gruppi all'infuori del periodo riproduttivo tendono a mostrare un certo potenziale di dispersione[3].

L'habitat di questi uccelli è rappresentato dalla foresta montana secondaria, prediligendo le aree aperte (come ad esempio i pascoli alpini) con presenza di macchie alberate sparse al di sopra dei 1850 m di quota.

Note

  1. ^ (EN) BirdLife International 2012, Ptiliogonys caudatus, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
  2. ^ (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Ptiliogonatidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 23 dicembre 2018.
  3. ^ a b c d (EN) Long-tailed Silky-flycatcher (Ptiliogonys caudatus), su HBW Alive. URL consultato il 23 dicembre 2018.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Ptiliogonys caudatus: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Il pigliamosche sericeo codalunga, anche noto come ptilogonio codalunga (Ptiliogonys caudatus Cabanis, 1861) è un uccello passeriforme della famiglia Ptiliogonatidae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Langstaartzijdevliegenvanger ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Vogels

De langstaartzijdevliegenvanger (Ptiliogonys caudatus) is een zangvogel uit de familie Ptiliogonatidae (zijdevliegenvangers).

Verspreiding en leefgebied

Deze soort komt voor in Costa Rica en westelijk Panama.

Externe link

Bronnen, noten en/of referenties
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Langstaartzijdevliegenvanger: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De langstaartzijdevliegenvanger (Ptiliogonys caudatus) is een zangvogel uit de familie Ptiliogonatidae (zijdevliegenvangers).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Gulhovudsilkefugl ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Gulhovudsilkefugl (Ptilogonys caudatus) er ein fugl i silkefuglfamilien som lever i fjella i Costa Rica og vestlege Panama, vanlegvis frå 1850 moh. opp til tregrensa.

 src=
Bilete frå Costa Rica
Foto: Joshua Stone

Skildring

Dette er ein trastestor sporvefugl som veg ca. 37 gram. Gulhovudsilkefuglen har slektskap til sidensvansar, og har mjuk, silkeaktig fjørdrakt slik som den gruppa.

Hannar av gulhovudsilkefuglar er 24 cm lange og har ei bleik grå panne. Resten av hovudet med fjørtopp, nakke, hals og nedre buk er gule. Oversida, nedre bryst og øvre buk er blågrå, og vengfjørene og den lange, spisse halen er svart. Dei ytre halefjørene er flekka med kvitt. Hoa er 21 cm lang og generelt mattare enn hannen, med ei mørkare grå panne, olivenfarga kropp og ein kortare, mindre iaugefallande svart hale. Ungfuglar er lik dei vaksne, men dei sentrale halefjørene er kortare og dei kvite flekkene på dei ytre halefjørene er meir utydelege. Denne arten beitar i små flokkar når han ikkje hekkar, fangar insekt eller tar små frukter, spesielt misteltein. Gulhovudsilkefuglar kviler ofte synlege på høge utsette kvistar. Songen frå gulhovudsilkefuglar er eit gjentatt tji-tjip.

Tilhaldsstadar for denne fuglen er fjellskog, der hekkande par bygger eit fint koppforma reir, 2-18 meter over bakken i eit tre. Nokon gonger hekkar dei i lause koloniar på 2 til 5 par. Hoa legg to brune og lilla-flekte grå egg, som blir ruga av hoa i 16-17 dagar.[1] Ungane blir flygedyktige etter 24 til 25 dagar etter klekking, og blir mata av begge foreldra.[1]

Denne arten er vert til den bitande lusa Brueelia ptilogonis.[treng kjelde]

Populasjonen er ikkje estimert og er trudd å vere minkande. Arten er klassifisert som livskraftig.[2]

Kjelder

Referansar
  1. 1,0 1,1 Chu, 2016
  2. BirdLife International (2016)

Bakgrunnsstoff

Commons-logo.svg Wikimedia Commons har multimedia som gjeld: Gulhovudsilkefugl
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Gulhovudsilkefugl: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Gulhovudsilkefugl (Ptilogonys caudatus) er ein fugl i silkefuglfamilien som lever i fjella i Costa Rica og vestlege Panama, vanlegvis frå 1850 moh. opp til tregrensa.

 src= Bilete frå Costa RicaFoto: Joshua Stone
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Jedwabniczka długosterna ( Polish )

provided by wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Jedwabniczka długosterna (Ptiliogonys caudatus) – gatunek niewielkiego ptaka górskiego z rodziny jedwabniczek (Ptilogonatidae). Zasięg jego występowania ogranicza się jedynie do gór w Kostaryce i zachodniej Panamie, żyje przeważnie na wysokości od 1850 m n.p.m. do granicy lasu. Wielkością dorównuje drozdowi i osiąga masę ciała około 37 g. Ma stonowane, jedwabiste upierzenie.

Wygląd zewnętrzny

Samiec jedwabniczki długosternej ma 24 cm długości i jasnoszare czoło. Pozostała część, czub na głowie, szyja, podgardle i dolna część brzucha są żółte. Grzbiet, dolna część piersi i górny podbrzusze są niebiesko-szare, a lotki i długi, spiczasty ogon są czarne. Zewnętrzna część sterówek jest biało nakrapiana.
Samica ma 21 cm długości i ogólnie ma bardziej matowe upierzenie niż samiec, z ciemniejszym szarym czołem, oliwkowym ubarwieniem i krótszym, bardziej stonowanym czarnym ogonem. Osobniki młodociane są podobne do dorosłych ptaków, ale ich środkowe sterówki są krótsze, a białe nakrapianie na zewnętrznej stronie piór ogona jest mniej wyraźne.

Zachowanie

Poza okresem lęgowym osobniki tego gatunku poszukują pokarmu w małych stadach. Ptaki łapią owady w locie lub jedzą małe owoce, zwłaszcza jemiołę. Jedwabniczka długosterna często siada na wysoko eksponowanych gałązkach. Gatunek ten bywa żywicielem dla zjadliwej wszy Brueelia ptiliogonis.
Odgłos tego ptaka to powtarzane "czi-czip".

Okres lęgowy

Środowiskiem tego ptaka są lasy górskie, gdzie para lęgowa buduje starannie gniazdo złożone z porostów w kształcie kielicha. Znajduje się ono na drzewie na 2-18 m wysokości. Czasami gnieździ się w luźnych koloniach.
Samica składa 2 szare jaja o brązowym lub beżowym plamkowaniu. Oboje partnerzy wysiadują je przez 18-25 dni. Po wykluciu młode są karmione przez rodziców.

Przypisy

  1. Ptiliogonys caudatus, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Ptilogonys caudatus [w:] The IUCN Red List of Threatened Species [online] [dostęp 2013-09-27] (ang.).

Bibliografia

Linki zewnętrzne

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Jedwabniczka długosterna: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Jedwabniczka długosterna (Ptiliogonys caudatus) – gatunek niewielkiego ptaka górskiego z rodziny jedwabniczek (Ptilogonatidae). Zasięg jego występowania ogranicza się jedynie do gór w Kostaryce i zachodniej Panamie, żyje przeważnie na wysokości od 1850 m n.p.m. do granicy lasu. Wielkością dorównuje drozdowi i osiąga masę ciała około 37 g. Ma stonowane, jedwabiste upierzenie.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Långstjärtad silkesflugsnappare ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Långstjärtad silkesflugsnappare[2] (Ptiliogonys caudatus) är en centralamerikansk fågel i familjen silkesflugsnappare inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte

Långstjärtad silkesflugsnappare är en traststor (21-24 centimeter) fågel med, som namnet avslöjar, en påfallande lång stjärt. Hanen har blekgrå panna medan resten av det tofsprydda huvudet samt hals, strupe och nedre delen av buken är gul. Den är blågrå på rygg, nedre delen av bröstet och övre delen av buken. Stjärten är svart med vitfläckade yttre stjärtpennor. Vingpennorna är svarta.[4]

Honan är något mindre än hanen och generellt mörkare i färgerna, med mörkare grå panna, olivfärgad kropp och kortare, mörkare stjärt. Lätet är ett upprepat tji-tjipp.[4]

Utbredning och systematik

Arten förekommer i bergen i Costa Rica och västra Panama (Chiriquí).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Fågeln påträffas i bergsskogar från 1850 meter över havet upp till trädgränsen. Paret bygger ett prydligt skålformat bo av lavar två till 18 meter upp i ett träd, ibland i lösa kolonier. Honan lägger två brun- och lilafläckade grå ägg som båda könen ruvar. Ungarna är flygga efter 18-25 dagar från kläckning och matas av båda föräldrar.[4]

Utanför häckningstid ses arten födosöka i små flockar, på jakt efter insekter som den fångar i luften, eller små frukter, framför allt mistelbär. Den ses ofta sitta på höga exponerade grenar.[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.[5]

Referenser

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Ptiliogonys caudatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Stiles and Skutch, A Guide to the Birds of Costa Rica ISBN 0-8014-9600-4
  5. ^ Stotz, D.F., Fitzpatrick, J.W., Parker, T.A. and Moskovits, D.K. 1996. Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press, Chicago.

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Långstjärtad silkesflugsnappare: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Långstjärtad silkesflugsnappare (Ptiliogonys caudatus) är en centralamerikansk fågel i familjen silkesflugsnappare inom ordningen tättingar.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Ptilogonys caudatus ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Ptilogonys caudatus là một loài chim trong họ Ptilogonatidae.[1]

Chú thích

  1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Sẻ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Ptilogonys caudatus: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Ptilogonys caudatus là một loài chim trong họ Ptilogonatidae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Длиннохвостый шёлковый свиристель ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Вид: Длиннохвостый шёлковый свиристель
Международное научное название

Ptiliogonys caudatus Cabanis, 1861[1]

Синонимы
Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 562574

Длиннохвостый шёлковый свиристель[2] (лат. Ptiliogonys caudatus) — вид воробьиных птиц из семейства шелковистых свиристелей (Ptiliogonatidae)[1].

Описание

Длина самца 24, самки 21 см. Вес около 37 г. Живут в горных лесах. Кормятся маленькими группами, питаясь насекомыми и небольшими фруктами. Самка откладывает 2 яйца. Птенцов кормят оба родителя.

Вид является хозяином для паразита — пухоеда Brueelia ptilogonis.

Обитает только в горах Коста-Рики и западной Панамы, обычно на высоте от 1800 м. МСОП присвоил виду охранный статус «Вызывающие наименьшие опасения» (LC)[3].

Примечания

  1. 1 2 3 Waxwings and allies, tits, penduline tits : [англ.] / F. Gill & D. Donsker (Eds). // IOC World Bird List (v 9.1). — 2019. — DOI:10.14344/IOC.ML.9.1. (Проверено 8 февраля 2019).
  2. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 293. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
  3. Ptiliogonys caudatus (англ.). The IUCN Red List of Threatened Species. (Проверено 8 февраля 2019).
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Длиннохвостый шёлковый свиристель: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Длиннохвостый шёлковый свиристель (лат. Ptiliogonys caudatus) — вид воробьиных птиц из семейства шелковистых свиристелей (Ptiliogonatidae).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии