Ptiliogonys caudatus[1] a zo ur spesad golvaneged eus ar c'herentiad Ptiliogonatidae.
Bevañ a ra diwar amprevaned ha frouezh[2].
Kavout a reer ar spesad e Costa Rica ha Panamá (Kreizamerika)[3].
Ptiliogonys caudatus a zo ur spesad golvaneged eus ar c'herentiad Ptiliogonatidae.
Ptilogonys caudatus és un ocell de la família dels ptilogonàtids (Ptilogonatidae) que habita boscos de les muntanyes de Costa Rica i oest de Panamà.
Ptilogonys caudatus és un ocell de la família dels ptilogonàtids (Ptilogonatidae) que habita boscos de les muntanyes de Costa Rica i oest de Panamà.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gwybedog sidanaidd cynffonhir (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gwybedogion sidanaidd cynffonhir) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Ptilogonys caudatus; yr enw Saesneg arno yw Long-tailed silky flycatcher. Mae'n perthyn i deulu'r Cynffonau sidan (Lladin: Bombycillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. caudatus, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r gwybedog sidanaidd cynffonhir yn perthyn i deulu'r Cynffonau sidan (Lladin: Bombycillidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Cynffon sidan Bombycilla garrulus Cynffon Sidan Japan Bombycilla japonica Cynffon sidan y cedrwydd Bombycilla cedrorumAderyn a rhywogaeth o adar yw Gwybedog sidanaidd cynffonhir (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gwybedogion sidanaidd cynffonhir) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Ptilogonys caudatus; yr enw Saesneg arno yw Long-tailed silky flycatcher. Mae'n perthyn i deulu'r Cynffonau sidan (Lladin: Bombycillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. caudatus, sef enw'r rhywogaeth.
The long-tailed silky-flycatcher (Ptiliogonys caudatus) is a passerine bird which occurs only in the mountains of Costa Rica and western Panama, usually from 1,850 m altitude to the timberline. It is a thrush-sized species weighing about 37 g. The silky-flycatchers are related to waxwings, and like that group have soft silky plumage.
The habitat of this bird is mountain forests, where the breeding pair builds a neat cup of lichen 2 to 18 m above ground in a tree, sometimes in loose colonies. The female lays two brown-and-lilac-blotched grey eggs, which are incubated by both adults. The young fledge 18 to 25 days after hatching, and are fed by both parents.
The male long-tailed silky-flycatcher is 24 cm long and has a pale grey forehead. The rest of the crested head, neck, throat and lower belly are yellow. The back, lower breast and upper belly are blue-grey, and the flight feathers and long pointed tail are black. The outer tail feathers are spotted with white.
The female is 21 cm long and generally duller than the male, with a darker grey forehead, olive body plumage and a shorter, duller black tail. Immatures are similar to the adults, but the central tail feathers are shorter and the white spotting on the outer tail is indistinct.
This species forages in small flocks when not breeding, flycatching for insects or taking small fruits, especially mistletoe. Long-tailed silky-flycatchers often perch prominently on high exposed twigs.
The call of the long-tailed silky-flycatcher is a repeated chee-chip.
This species is a host to the biting louse Brueelia ptilogonis.
Long-tailed silky-flycatcher in Costa Rica
The long-tailed silky-flycatcher (Ptiliogonys caudatus) is a passerine bird which occurs only in the mountains of Costa Rica and western Panama, usually from 1,850 m altitude to the timberline. It is a thrush-sized species weighing about 37 g. The silky-flycatchers are related to waxwings, and like that group have soft silky plumage.
The habitat of this bird is mountain forests, where the breeding pair builds a neat cup of lichen 2 to 18 m above ground in a tree, sometimes in loose colonies. The female lays two brown-and-lilac-blotched grey eggs, which are incubated by both adults. The young fledge 18 to 25 days after hatching, and are fed by both parents.
The male long-tailed silky-flycatcher is 24 cm long and has a pale grey forehead. The rest of the crested head, neck, throat and lower belly are yellow. The back, lower breast and upper belly are blue-grey, and the flight feathers and long pointed tail are black. The outer tail feathers are spotted with white.
The female is 21 cm long and generally duller than the male, with a darker grey forehead, olive body plumage and a shorter, duller black tail. Immatures are similar to the adults, but the central tail feathers are shorter and the white spotting on the outer tail is indistinct.
This species forages in small flocks when not breeding, flycatching for insects or taking small fruits, especially mistletoe. Long-tailed silky-flycatchers often perch prominently on high exposed twigs.
The call of the long-tailed silky-flycatcher is a repeated chee-chip.
This species is a host to the biting louse Brueelia ptilogonis.
El capulinero colilargo o papamoscas sedoso de cola larga (Ptiliogonys caudatus)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Ptilogonatidae nativa de la cordillera de Talamanca.
Son comunes en la Cordillera de Talamanca, arriba de los 1600 msnm, hasta la línea del páramo. Se encuentran en bosques y en sus bordes. Normalmente se paran al final de las ramas, en árboles altos, aunque se puede observar a niveles bajos cuando se alimenta de bayas en los arbustos. También atrapan insectos en persecuciones acrobáticas, usualmente andan en grupos disgregados.
Los machos miden unos 24 cm de longitud y pesan cerca de 37 gramos. Tiene la frente gris pálida y un penacho de color amarillo como el resto de la cabeza, el cuello, la garganta y la parte inferior del vientre. Su espalda, la parte inferior del pecho y la región superior del abdomen son de color azul grisáceo. Sus plumas de vuelo y su larga cola son negras. Las plumas externas de la cola están manchadas de blanco.
Las hembras son más pequeñas, unos 21 cm de longitud, y generalmente son más apagadas que los machos, con la frente de color gris oscuro, el plumaje del cuerpo es verde oliváceo, y su cola es más corta y de un negro más apagado. Los pájaros inmaduros son similares a los adultos, pero las plumas centrales de su cola son más cortas.
1. Stiles and Skutch, A Guide to the Birds of Costa Rica ISBN 0-8014-9600-4
2. Garrigues and Dean, "The Birds of Costa Rica" second edition, 2014, Cornell University Press, Ithaca New York, Zona Tropical Publications
3. Susan Fogden, Michael and Patricia Fogden, "Aves de Costa Rica" 2014, San Jose, Costa Rica, Ediciones Jadine
El capulinero colilargo o papamoscas sedoso de cola larga (Ptiliogonys caudatus) es una especie de ave paseriforme de la familia Ptilogonatidae nativa de la cordillera de Talamanca.
Ptilogonys caudatus Ptilogonys generoko animalia da. Hegaztien barruko Ptilogonatidae familian sailkatua dago.
Ptilogonys caudatus Ptilogonys generoko animalia da. Hegaztien barruko Ptilogonatidae familian sailkatua dago.
Isosilkkitilhi (Ptilogonys caudatus) on Keski-Amerikassa tavattava silkkitilhiin kuuluva varpuslintu.
Kooltaan isosilkkitilhi on noin 24 cm. Isosilkkitilhikoiraan selkä on väriltään harmaa ja päälaen töyhtö ja pää ovat keltaiset. Silmien ympärillä on keltaiset renkaat. Koiraan vatsa ja kyljet ovat kirkkaan keltaiset ja siivet sekä pitkä pyrstö mustat. Naaraan otsa on harmaampi kuin koiraan ja myös selkä on väriltään oliivinvihreämpi. Lennossa lajin tunnistaa pitkästä pyrstöstä ja aaltoilevasta lentotavastaan.[2][3]
Isosilkkitilheä tavataan Costa Ricassa ja Panamassa.[1] Linnun elinympäristöä ovat vuoristometsät, metsien reunamaat sekä yksittäisiä puita kasvavat vuoristokedot. Isosilkkitilhen elinympäristöt sijaitsevat yleensä yli 1 800 metrin korkeudella merenpinnasta.[2]
Isosilkkitilhet liikkuvat pienissä parvissa. Lajin ravinto koostuu pääasiassa muun muassa mistelien, verenpisaroiden ja koisojen hedelmistä ja marjoista. Lintu voi syödä myös hyönteisiä, joita se pyydystää ilmasta.[2]
Isosilkkitilhi (Ptilogonys caudatus) on Keski-Amerikassa tavattava silkkitilhiin kuuluva varpuslintu.
Ptiliogonys caudatus
Le Ptilogon à longue queue (Ptiliogonys caudatus) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Ptiliogonatidae. C'est une espèce monotypique. Il est parfois appelé Récollet à longue queue.
Cet oiseau fréquente la cordillère de Talamanca.
Il pigliamosche sericeo codalunga, anche noto come ptilogonio codalunga (Ptiliogonys caudatus Cabanis, 1861) è un uccello passeriforme della famiglia Ptiliogonatidae[2].
Il nome scientifico della specie, caduatus, deriva dal latino ("dalla coda lunga") e rappresenta un chiaro riferimento alla lunga coda di questi uccelli: il loro nome comune altro non è che la traduzione di quello scientifico.
Misura 20-24,4 cm di lunghezza (dei quali la metà spetta alla coda), per 37 g di peso[3]: a parità d'età, i maschi sono leggermente più grossi e pesanti rispetto alle femmine.
Si tratta di uccelletti dall'aspetto massiccio e paffuto, con testa arrotondata sormontata da una cresta erettile di penne e munita di corto becco conico e robusto, ali digitate, zampe corte e sottili e lunga coda (caratteristica questa alla quale la specie deve sia il proprio Nome comune che il nome scientifico) dalla vaga forma romboidale.
Il piumaggio, soffice e sericeo, si presenta di colore grigio-topo su fronte, petto, dorso e ali, talvolta con vaghe sfumature blu-violacee ed in ogni caso più scuro e tendente al nerastro sulle remiganti: il resto della testa è di colore bruno-olivastro, talvolta con sfumature giallastre, e dello stesso colore sono i fianchi e l'area fra le zampe, mentre il sottocoda è di colore giallo oro. Il ventre e l'area alla base del becco sono di un colore grigio più chiaro che tende al biancastro, mentre la lunga coda è nera alla base, sugli orli e sulla metà distale, mentre per il resto è di colore bianco.
Il dimorfismo sessuale è presente, con le femmine che (oltre ad essere più piccole in virtù della coda più corta) presentano minore vividezza della colorazione bruna cefalica e ventrale, maggiormente tendente al grigio.
Il becco e le zampe sono di colore nerastro: gli occhi sono di colore bruno scuro, con cerchio perioculare giallo.
Si tratta di uccelli diurni, che all'infuori della stagione riproduttiva possono essere osservati in gruppetti: essi passano la maggior parte della giornata alla ricerca di cibo, non di rado posizionandosi su posatoi in evidenza (come ad esempio rami sporgenti di alberi o cespugli a mezza altezza) per catturare le prede al volo in maniera simile ai pigliamosche.
I richiami del pigliamosche sericeo codalunga sono corti ed acuti, rappresentati da un musicale cinguettio bitonale.
La dieta di questi uccelli può dirsi onnivora, componendosi sia di bacche che di piccoli animali: tuttavia, la prima componente (costituita in massima parte dai frutti di Citharexylum e Fuchsia arborescens[3], fra i rami dei quali la specie può essere sovente osservata, ma anche da bacche di Loranthaceae) risulta praticamente sempre preponderante rispetto alla seconda (rappresentata da piccoli insetti alati catturati al volo, ricercati in special modo durante il periodo degli amori per far fronte all'aumentato fabbisogno energetico).
Si tratta di uccelli monogami, che si riproducono da aprile a giugno[3].
Il nido, a forma di coppa, viene costruito da ambedue i partner (sebbene sia la femmina ad addossarsi il grosso del lavoro, col maschio che sorveglia i dintorni e può talvolta fornire alla compagna parte del materiale da costruzione) alla biforcazione della parte distale di un ramo d'albero, a 2-18 m d'altezza dal suolo, intrecciando fibre vegetali e licheni.
Al suo interno, la femmina depone 1-3 uova di colore bianco sporco, con grossolana pezzatura rosata, che provvede a covare alternandosi col maschio per circa due settimane, al termine delle quali schiudono pulli ciechi ed implumi.
I piccoli, imbeccati ed accuditi da ambedue i genitori, divengono in grado d'involarsi a 18-25 giorni dalla schiusa: dopo l'involo, tuttavia, essi continuano a rimanere coi genitori (seguendoli durante i loro spostamenti e talvolta chiedendo loro l'imbeccata) ancora per un certo periodo, prima di allontanarsene in maniera definitiva.
Il pigliamosche sericeo codalunga è diffuso in America Centrale, popolando un areale piuttosto ristretto che corrisponde alla Cordigliera Vulcanica Centrale ed alla Cordigliera di Talamanca, in Costa Rica, spingendosi attraverso le propaggini meridionali di queste catene montuose fino al nord-est di Panama.
La specie è generalmente residente nell'areale di distribuzione, tuttavia le popolazioni più in quota possono scendere più a valle durante i mesi invernali al fine di evitare i rigori eccessivi della stagione fredda, ed i gruppi all'infuori del periodo riproduttivo tendono a mostrare un certo potenziale di dispersione[3].
L'habitat di questi uccelli è rappresentato dalla foresta montana secondaria, prediligendo le aree aperte (come ad esempio i pascoli alpini) con presenza di macchie alberate sparse al di sopra dei 1850 m di quota.
Il pigliamosche sericeo codalunga, anche noto come ptilogonio codalunga (Ptiliogonys caudatus Cabanis, 1861) è un uccello passeriforme della famiglia Ptiliogonatidae.
De langstaartzijdevliegenvanger (Ptiliogonys caudatus) is een zangvogel uit de familie Ptiliogonatidae (zijdevliegenvangers).
Deze soort komt voor in Costa Rica en westelijk Panama.
De langstaartzijdevliegenvanger (Ptiliogonys caudatus) is een zangvogel uit de familie Ptiliogonatidae (zijdevliegenvangers).
Gulhovudsilkefugl (Ptilogonys caudatus) er ein fugl i silkefuglfamilien som lever i fjella i Costa Rica og vestlege Panama, vanlegvis frå 1850 moh. opp til tregrensa.
Dette er ein trastestor sporvefugl som veg ca. 37 gram. Gulhovudsilkefuglen har slektskap til sidensvansar, og har mjuk, silkeaktig fjørdrakt slik som den gruppa.
Hannar av gulhovudsilkefuglar er 24 cm lange og har ei bleik grå panne. Resten av hovudet med fjørtopp, nakke, hals og nedre buk er gule. Oversida, nedre bryst og øvre buk er blågrå, og vengfjørene og den lange, spisse halen er svart. Dei ytre halefjørene er flekka med kvitt. Hoa er 21 cm lang og generelt mattare enn hannen, med ei mørkare grå panne, olivenfarga kropp og ein kortare, mindre iaugefallande svart hale. Ungfuglar er lik dei vaksne, men dei sentrale halefjørene er kortare og dei kvite flekkene på dei ytre halefjørene er meir utydelege. Denne arten beitar i små flokkar når han ikkje hekkar, fangar insekt eller tar små frukter, spesielt misteltein. Gulhovudsilkefuglar kviler ofte synlege på høge utsette kvistar. Songen frå gulhovudsilkefuglar er eit gjentatt tji-tjip.
Tilhaldsstadar for denne fuglen er fjellskog, der hekkande par bygger eit fint koppforma reir, 2-18 meter over bakken i eit tre. Nokon gonger hekkar dei i lause koloniar på 2 til 5 par. Hoa legg to brune og lilla-flekte grå egg, som blir ruga av hoa i 16-17 dagar.[1] Ungane blir flygedyktige etter 24 til 25 dagar etter klekking, og blir mata av begge foreldra.[1]
Denne arten er vert til den bitande lusa Brueelia ptilogonis.[treng kjelde]
Populasjonen er ikkje estimert og er trudd å vere minkande. Arten er klassifisert som livskraftig.[2]
Gulhovudsilkefugl (Ptilogonys caudatus) er ein fugl i silkefuglfamilien som lever i fjella i Costa Rica og vestlege Panama, vanlegvis frå 1850 moh. opp til tregrensa.
Jedwabniczka długosterna (Ptiliogonys caudatus) – gatunek niewielkiego ptaka górskiego z rodziny jedwabniczek (Ptilogonatidae). Zasięg jego występowania ogranicza się jedynie do gór w Kostaryce i zachodniej Panamie, żyje przeważnie na wysokości od 1850 m n.p.m. do granicy lasu. Wielkością dorównuje drozdowi i osiąga masę ciała około 37 g. Ma stonowane, jedwabiste upierzenie.
Samiec jedwabniczki długosternej ma 24 cm długości i jasnoszare czoło. Pozostała część, czub na głowie, szyja, podgardle i dolna część brzucha są żółte. Grzbiet, dolna część piersi i górny podbrzusze są niebiesko-szare, a lotki i długi, spiczasty ogon są czarne. Zewnętrzna część sterówek jest biało nakrapiana.
Samica ma 21 cm długości i ogólnie ma bardziej matowe upierzenie niż samiec, z ciemniejszym szarym czołem, oliwkowym ubarwieniem i krótszym, bardziej stonowanym czarnym ogonem. Osobniki młodociane są podobne do dorosłych ptaków, ale ich środkowe sterówki są krótsze, a białe nakrapianie na zewnętrznej stronie piór ogona jest mniej wyraźne.
Poza okresem lęgowym osobniki tego gatunku poszukują pokarmu w małych stadach. Ptaki łapią owady w locie lub jedzą małe owoce, zwłaszcza jemiołę. Jedwabniczka długosterna często siada na wysoko eksponowanych gałązkach. Gatunek ten bywa żywicielem dla zjadliwej wszy Brueelia ptiliogonis.
Odgłos tego ptaka to powtarzane "czi-czip".
Środowiskiem tego ptaka są lasy górskie, gdzie para lęgowa buduje starannie gniazdo złożone z porostów w kształcie kielicha. Znajduje się ono na drzewie na 2-18 m wysokości. Czasami gnieździ się w luźnych koloniach.
Samica składa 2 szare jaja o brązowym lub beżowym plamkowaniu. Oboje partnerzy wysiadują je przez 18-25 dni. Po wykluciu młode są karmione przez rodziców.
Jedwabniczka długosterna (Ptiliogonys caudatus) – gatunek niewielkiego ptaka górskiego z rodziny jedwabniczek (Ptilogonatidae). Zasięg jego występowania ogranicza się jedynie do gór w Kostaryce i zachodniej Panamie, żyje przeważnie na wysokości od 1850 m n.p.m. do granicy lasu. Wielkością dorównuje drozdowi i osiąga masę ciała około 37 g. Ma stonowane, jedwabiste upierzenie.
Långstjärtad silkesflugsnappare[2] (Ptiliogonys caudatus) är en centralamerikansk fågel i familjen silkesflugsnappare inom ordningen tättingar.[3]
Långstjärtad silkesflugsnappare är en traststor (21-24 centimeter) fågel med, som namnet avslöjar, en påfallande lång stjärt. Hanen har blekgrå panna medan resten av det tofsprydda huvudet samt hals, strupe och nedre delen av buken är gul. Den är blågrå på rygg, nedre delen av bröstet och övre delen av buken. Stjärten är svart med vitfläckade yttre stjärtpennor. Vingpennorna är svarta.[4]
Honan är något mindre än hanen och generellt mörkare i färgerna, med mörkare grå panna, olivfärgad kropp och kortare, mörkare stjärt. Lätet är ett upprepat tji-tjipp.[4]
Arten förekommer i bergen i Costa Rica och västra Panama (Chiriquí).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Fågeln påträffas i bergsskogar från 1850 meter över havet upp till trädgränsen. Paret bygger ett prydligt skålformat bo av lavar två till 18 meter upp i ett träd, ibland i lösa kolonier. Honan lägger två brun- och lilafläckade grå ägg som båda könen ruvar. Ungarna är flygga efter 18-25 dagar från kläckning och matas av båda föräldrar.[4]
Utanför häckningstid ses arten födosöka i små flockar, på jakt efter insekter som den fångar i luften, eller små frukter, framför allt mistelbär. Den ses ofta sitta på höga exponerade grenar.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.[5]
Långstjärtad silkesflugsnappare (Ptiliogonys caudatus) är en centralamerikansk fågel i familjen silkesflugsnappare inom ordningen tättingar.
Ptilogonys caudatus là một loài chim trong họ Ptilogonatidae.[1]
Ptilogonys caudatus là một loài chim trong họ Ptilogonatidae.
Ptiliogonys caudatus Cabanis, 1861[1]
СинонимыДлиннохвостый шёлковый свиристель[2] (лат. Ptiliogonys caudatus) — вид воробьиных птиц из семейства шелковистых свиристелей (Ptiliogonatidae)[1].
Длина самца 24, самки 21 см. Вес около 37 г. Живут в горных лесах. Кормятся маленькими группами, питаясь насекомыми и небольшими фруктами. Самка откладывает 2 яйца. Птенцов кормят оба родителя.
Вид является хозяином для паразита — пухоеда Brueelia ptilogonis.
Обитает только в горах Коста-Рики и западной Панамы, обычно на высоте от 1800 м. МСОП присвоил виду охранный статус «Вызывающие наименьшие опасения» (LC)[3].
Длиннохвостый шёлковый свиристель (лат. Ptiliogonys caudatus) — вид воробьиных птиц из семейства шелковистых свиристелей (Ptiliogonatidae).