'''Iduna opaca[2][3] ye una especie d'ave paseriforme de la familia Acrocephalidae.
Paseriforme de 13 cm de llargor y un pesu averáu de 11 g, de color pardu, ensin marques destacaes nel so plumaxe y blancu cremosu na parte inferior.
Esta ave presenta una distribución acutao y discontinuo qu'inclúi Europa, África y Asia. N'Europa resulta esencialmente mediterránea, faltando en grandes árees de la Península Ibérica, Francia, Italia ya islles del Mediterraneu Occidental. Cría tamién nos oasis saharianos, valle del Nilu y zones del sur del Sahel hasta Nixeria, siendo estes poblaciones les úniques que se porten como sedentaries.
'''Iduna opaca ye una especie d'ave paseriforme de la familia Acrocephalidae.
Iduna opaca[1] (Hippolais opaca kent) a zo ur spesad golvaneged bihan eus ar c'herentiad Acrocephalidae.
Anvet e voe Hypolais [sic] opaca (kentanv) da gentañ-penn (e 1850) gant an evnoniour alaman Jean Cabanis (1816-1906).
Bevañ a ra diwar amprevaned.
Kavout a reer ar spesad el Ledenez iberek, en Aljeria, e Libia, Maroko ha Tunizia[2].
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Iduna opaca (Hippolais opaca kent) a zo ur spesad golvaneged bihan eus ar c'herentiad Acrocephalidae.
Anvet e voe Hypolais [sic] opaca (kentanv) da gentañ-penn (e 1850) gant an evnoniour alaman Jean Cabanis (1816-1906).
La bosqueta pàl·lida occidental[1] (Iduna opaca) és un ocell de la família dels acrocefàlids (Acrocephalidae) que habita zones àrides amb arbres o arbusts, normalment a prop de l'aigua, criant a la península Ibèrica (principalment a la meitat oriental, nord del Sàhara Occidental, Marroc, nord d'Argèlia i Tunis. Passa l'hivern a l'Àfrica Occidental.
La bosqueta pàl·lida occidental (Iduna opaca) és un ocell de la família dels acrocefàlids (Acrocephalidae) que habita zones àrides amb arbres o arbusts, normalment a prop de l'aigua, criant a la península Ibèrica (principalment a la meitat oriental, nord del Sàhara Occidental, Marroc, nord d'Argèlia i Tunis. Passa l'hivern a l'Àfrica Occidental.
Η Καστανοστριτσίδα (Hippolais opaca) είναι μικρό αποδημητικό πτηνό της οικογένειας των Ακροκεφαλιδών. Απαντάται στην Ισπανία και στην Αφρική.[1]. Στην Ευρώπη, έχει παρατηρηθεί στη Σουηδία και την Ιταλία.
Στην Ελλάδα ανακαλύφθηκε για πρώτη φορά το 2011, στα Αντικύθηρα από την Ελληνική Ορνιθολογική Εταιρεία.[2] Όπως και πολλά άλλα στρουθιόμορφα πτηνά, η καστανοστριτσίδα τρέφεται με έντομα. Ζει σε ξηρό ανοικτό χώρο, με θάμνους, βλάστηση ή και μερικά δέντρα. Γεννά 2-3 αυγά σε φωλιά που φτιάχνει στα χαμηλά ή σε έναν θάμνο.
Μοιάζει πολύ με τη λιοστριτσίδα, γι' αυτό δεν είναι εύκολο να αναγνωριστεί.
Η Καστανοστριτσίδα (Hippolais opaca) είναι μικρό αποδημητικό πτηνό της οικογένειας των Ακροκεφαλιδών. Απαντάται στην Ισπανία και στην Αφρική.. Στην Ευρώπη, έχει παρατηρηθεί στη Σουηδία και την Ιταλία.
Στην Ελλάδα ανακαλύφθηκε για πρώτη φορά το 2011, στα Αντικύθηρα από την Ελληνική Ορνιθολογική Εταιρεία. Όπως και πολλά άλλα στρουθιόμορφα πτηνά, η καστανοστριτσίδα τρέφεται με έντομα. Ζει σε ξηρό ανοικτό χώρο, με θάμνους, βλάστηση ή και μερικά δέντρα. Γεννά 2-3 αυγά σε φωλιά που φτιάχνει στα χαμηλά ή σε έναν θάμνο.
Μοιάζει πολύ με τη λιοστριτσίδα, γι' αυτό δεν είναι εύκολο να αναγνωριστεί.
The western olivaceous warbler (Iduna opaca), also known as isabelline warbler,[2] is a "warbler", formerly placed in the Old World warblers when these were a paraphyletic wastebin taxon. It is now considered a member of the acrocephaline warblers, Acrocephalidae, in the tree warbler genus Iduna. It was formerly regarded as part of a wider "olivaceous warbler" species, but as a result of modern taxonomic developments, this species is now usually considered distinct from the eastern olivaceous warbler, Iduna pallida.
It is a small passerine bird, found in dry open country, including cultivation, with bushes or some trees. Two or three eggs are laid in a nest in low undergrowth or a bush. Like most warblers, the western olivaceous warbler is insectivorous.
It is a medium-sized warbler, more like a very pale reed warbler than its relative the melodious warbler. The adults have a plain pale brown back and whitish underparts. The bill is strong and pointed and the legs grey. The sexes are identical, as with most warblers, but young birds are more buff on the belly.
The western olivaceous warbler breeds in Iberia and north Africa. It is migratory, wintering in sub-Saharan Africa. It is a rare vagrant to northern Europe.
The western olivaceous warbler is larger and has a browner tinge to the upperparts than the eastern olivaceous warbler. It also has a larger bill. The song is a fast nasal babbling.
The western olivaceous warbler occurs mainly as a passage migrant in southeast Morocco, although it also may breed in some densely vegetated areas there.[3]
The western olivaceous warbler (Iduna opaca), also known as isabelline warbler, is a "warbler", formerly placed in the Old World warblers when these were a paraphyletic wastebin taxon. It is now considered a member of the acrocephaline warblers, Acrocephalidae, in the tree warbler genus Iduna. It was formerly regarded as part of a wider "olivaceous warbler" species, but as a result of modern taxonomic developments, this species is now usually considered distinct from the eastern olivaceous warbler, Iduna pallida.
It is a small passerine bird, found in dry open country, including cultivation, with bushes or some trees. Two or three eggs are laid in a nest in low undergrowth or a bush. Like most warblers, the western olivaceous warbler is insectivorous.
It is a medium-sized warbler, more like a very pale reed warbler than its relative the melodious warbler. The adults have a plain pale brown back and whitish underparts. The bill is strong and pointed and the legs grey. The sexes are identical, as with most warblers, but young birds are more buff on the belly.
The western olivaceous warbler breeds in Iberia and north Africa. It is migratory, wintering in sub-Saharan Africa. It is a rare vagrant to northern Europe.
The western olivaceous warbler is larger and has a browner tinge to the upperparts than the eastern olivaceous warbler. It also has a larger bill. The song is a fast nasal babbling.
La Okcidenta olivhipolao aŭ Izabela hipolao, [1] (Hippolais opaca) estas birdo de la grupo de la hipolaoj. Ĝi estas nuntempe konsiderata membro de la akrocefalenaj hipolaoj, Akrocefaledoj, en la genro de Hippolais . Ĝi estis iam konsiderata parto de pli ampleksa specio "Olivhipolao", sed sekve de moderna taksonomia disvolviĝo, tiu specio estas nuntempe konsiderata kiel du specioj nome la jenaj:
Ĝi estas malgranda paserina birdo, troviĝanta en seka malferma kamparo, inklude terkultivejoj, kun arbustoj aŭ kelkaj arboj. La ino demetas 2-3 ovojn en nesto malalte en subkreskaĵaro aŭ arbusto. Kiel ĉe plej parto de akrocefaledoj, la Izabela hipolao estas insektovora.
Ĝi estas malgranda birdo, pli kiel tre pala Kanbirdo ol ties parenco la Melodia hipolao. Plenkreskuloj havas tute palbrunan dorson kaj blankecajn subajn partojn. La beko estas forta kaj pinteca kaj la kruroj grizaj. Ambaŭ seksoj estas identaj, kiel ĉe plej parto de akrocefaledoj, sed junuloj estas pli sablokoloraj ventre. Ili havas karakteran subenan vostomovon.
La Izabela hipolao reproduktas en Iberio kaj norda Afriko. Ĝi estas migranta, kiu vintras en subsahara Afriko. Ĝi estas rara vaganto en norda Eŭropo.
La Izabela hipolao estas iom pli granda kaj havas pli brunan nuancon en la supraj partoj ol la Pala hipolao. Ĝi havas ankaŭ pli grandan bekon. La kanto estas rapida nazeca balbutado.
La Izabela hipolao en Nordafriko ĉeestas kiel pasomigranta en sudorienta Maroko, kvankam ĝi reproduktiĝas ankaŭ en kelkaj densaj vegetalareoj tie.[2]
La Okcidenta olivhipolao aŭ Izabela hipolao, (Hippolais opaca) estas birdo de la grupo de la hipolaoj. Ĝi estas nuntempe konsiderata membro de la akrocefalenaj hipolaoj, Akrocefaledoj, en la genro de Hippolais . Ĝi estis iam konsiderata parto de pli ampleksa specio "Olivhipolao", sed sekve de moderna taksonomia disvolviĝo, tiu specio estas nuntempe konsiderata kiel du specioj nome la jenaj:
Okcidenta aŭ Izabela hipolao, Hippolais opaca, and Orienta aŭ Pala hipolao, Hippolais pallidaĜi estas malgranda paserina birdo, troviĝanta en seka malferma kamparo, inklude terkultivejoj, kun arbustoj aŭ kelkaj arboj. La ino demetas 2-3 ovojn en nesto malalte en subkreskaĵaro aŭ arbusto. Kiel ĉe plej parto de akrocefaledoj, la Izabela hipolao estas insektovora.
Ĝi estas malgranda birdo, pli kiel tre pala Kanbirdo ol ties parenco la Melodia hipolao. Plenkreskuloj havas tute palbrunan dorson kaj blankecajn subajn partojn. La beko estas forta kaj pinteca kaj la kruroj grizaj. Ambaŭ seksoj estas identaj, kiel ĉe plej parto de akrocefaledoj, sed junuloj estas pli sablokoloraj ventre. Ili havas karakteran subenan vostomovon.
La Izabela hipolao reproduktas en Iberio kaj norda Afriko. Ĝi estas migranta, kiu vintras en subsahara Afriko. Ĝi estas rara vaganto en norda Eŭropo.
La Izabela hipolao estas iom pli granda kaj havas pli brunan nuancon en la supraj partoj ol la Pala hipolao. Ĝi havas ankaŭ pli grandan bekon. La kanto estas rapida nazeca balbutado.
El zarcero bereber o zarcero pálido occidental (Iduna opaca)[2][3] es una especie de ave paseriforme de la familia Acrocephalidae propia del noroeste de África y la península ibérica.
Paseriforme de 13 cm de longitud y un peso aproximado de 11 g, de color pardo, sin marcas destacadas en su plumaje y blanco cremoso en la parte inferior.
Esta ave presenta una distribución restringida y discontinua que incluye Europa, África y Asia. En Europa resulta esencialmente mediterránea, faltando en grandes áreas de la península ibérica, Francia, Italia e islas del Mediterráneo Occidental. Cría también en los oasis saharianos, valle del Nilo y zonas del sur del Sahel hasta Nigeria, siendo estas poblaciones las únicas que se comportan como sedentarias.
El zarcero bereber o zarcero pálido occidental (Iduna opaca) es una especie de ave paseriforme de la familia Acrocephalidae propia del noroeste de África y la península ibérica.
Mauri käosulane (Hippolais pallida opaca, Iduna pallida opaca, Hippolais opaca) on leet-käosulase alamliik või liik käosulase perekonnas. Ta on levinud Pürenee poolsaarel ja Põhja-Aafrikas, talvitab Saharast lõunas. Mauri käosulane on leet-käosulasest suurem, ülapoolel on pruunim varjund ja nokk suurem. Laul on kiire ninahäälne sädin.
Sasi-txori zurizta (Iduna opaca) Acrocephalidae familiako hegazti paseriformea da, Iberiar penintsulan eta ipar-mendebaldeko Afrikan bizi dena[1].
Sasi-txori zurizta (Iduna opaca) Acrocephalidae familiako hegazti paseriformea da, Iberiar penintsulan eta ipar-mendebaldeko Afrikan bizi dena.
Iberiankultarinta (Iduna opaca, aikaisemmin Acrocephalus opacus ja Hippolais opaca) on kerttusten heimoon kuuluva varpuslintu, jota ennen pidettiin vaaleakultarinnan alalajina.
Linnun pituus on noin 13,5–14 cm eli se on lehtokertun kokoinen, mutta rakenteeltaan hennompi, sillä se painaa vain noin 11–12 g.[2] Se muistuttaa suuresti vaaleakultarintaa mutta on hieman isompi, sen selkä on ruskehtavan sävyinen ja nokka on leveämpi ja paksumpi.[3] Sukupuolet ovat samanvärisiä. Lajin pesäpoikasilla on kielessä kolme mustaa täplää, kun muilla kultarinnoilla on vain kaksi täplää.[2]
Iberiankultarinta esiintyy Iberian niemimaan eteläosassa ja Luoteis-Afrikassa. Espanjan populaation koko on 5 200 paria. Lajin kanta on elinvoimainen. Se on muuttolintu, joka talvehtii Länsi-Afrikassa Senegalista Kameruniin.[1]
Iberiankultarinnan elinympäristöä ovat puutarhat ja metsiköt, joissa on elinvoimainen pensaskerros.[2]
Kuten vaaleakultarinta.
Hyönteissyöjä.
Iberiankultarinta (Iduna opaca, aikaisemmin Acrocephalus opacus ja Hippolais opaca) on kerttusten heimoon kuuluva varpuslintu, jota ennen pidettiin vaaleakultarinnan alalajina.
Iduna opaca
L'Hypolaïs obscure (Iduna opaca) est une espèce de petits oiseaux de la famille des Acrocephalidae.
De westelijke vale spotvogel (Iduna opaca synoniem: Hippolais opaca) is een zangvogel uit de familie van Acrocephalidae. Hoewel hij spotvogel wordt genoemd, lijkt hij meer op een kleine karekiet of een tuinfluiter.
De westelijke vale spotvogel broedt op het Iberisch Schiereiland. In de winter trekt hij naar de Afrikaanse savanne ten noorden van de evenaar in West- en Midden-Afrika.
Deze soort is sinds de eeuwwisseling uit het geslacht Hippolais gehaald en geplaatst in het geslacht Iduna. Daarna is de soort gesplitst in twee soorten, de westelijke vale spotvogel (Iduna opaca) en de oostelijke vale spotvogel (I. pallida).[2]
Zowel de overgang naar een ander geslacht als de splitsing zijn nog geen gemeengoed. De IUCN meldt nog steeds de oude geslachtsnaam. Deze soortsplitsing komt niet voor in Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World, derde druk 2003. Daar wordt de deze soort als ondersoort I. pallida opaca beschouwd.
De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd. Men veronderstelt dat de soort in aantal stabiel is. Om deze redenen staat de westelijke vale spotvogel als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe westelijke vale spotvogel (Iduna opaca synoniem: Hippolais opaca) is een zangvogel uit de familie van Acrocephalidae. Hoewel hij spotvogel wordt genoemd, lijkt hij meer op een kleine karekiet of een tuinfluiter.
Macchiasångare[2] (Iduna opaca) är en ljusbrun medelstor sångare som tillhör familjen rörsångare.[3] Den häckar på Iberiska halvön samt i Nordafrika och behandlades tidigare som underart till eksångare.
Macchiasångaren är en medelstor, 13–14 centimeter lång,[4] slank och långstjärtad "sångare" som mer påminner om en mycket blek rörsångare än om den närbesläktade polyglottsångaren. Adulta fåglar har en rent ljusbrun rygg och vitaktig undersida. Näbben är kraftig, bred och spetsig, och benen är grå. Hanen och honan är identiska till utseendet, precis som hos de flesta "sångare", medan juvenilerna är mer sandfärgade på buken.
I förhållande till den mycket närbesläktade eksångaren är macchiasångaren något större, har en kraftigare näbb, ljusare tygel och en brunare ton på ryggen. Macchiasångaren slår inte heller nedåt med stjärten vilket istället är karaktäristiskt för eksångaren.[4]
Macchiasångarens sång är, som är ett nasalt babblande läte, är annars bästa karaktären som skiljer den ifrån eksångaren medan deras lockläten inte går att skilja åt.[4]
Macchiasångaren är en flyttfågel som häckar på iberiska halvön och i Nordafrika i Marocko, Tunisien, Algeriet och Libyen.[3] Den övervintrar i Västafrika söder om Sahara från Senegal, Gambia och Mauritanien i väster och österut genom Mali, Burkina Faso, Niger till allra nordvästligaste Kamerun och söderut till Nigerias kust.[5] Den observeras sällsynt i norra Europa.
Macchiasångare placerades tidigare i den mycket stora, numera uppdelade, familjen sångare (Sylviidae). Idag placeras arten istället i överfamiljen Sylvioidea i familjen rörsångare (Acrocephalidae) i det mindre släktet Iduna med bland andra eksångare, stäppsångare och saxaulsångare. Tidigare fördes dessa arter till släktet Hippolais.[6]
Tidigare ingick denna art som en del av det större artkomplexet eksångare (Iduna pallida) men detta taxon har idag delats upp i två arter. Macchiasångaren i sin tur delas inte upp i några underarter.
Arten häckar i en mängd olika biotoper från torr macchia och öppen skogsmark med buskar, till frodiga och fuktiga biotoper vid floder eller i odlingar och palmlundar.[4] Den lägger två till tre ägg i ett bo som placeras i undervegetationen eller i en buske. Som merparten av sångarna är den insektsätare.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 5.200 par, men Europa tros motsvara endast cirka tio procent av artens utbredningsområde.[1]
Macchiasångare (Iduna opaca) är en ljusbrun medelstor sångare som tillhör familjen rörsångare. Den häckar på Iberiska halvön samt i Nordafrika och behandlades tidigare som underart till eksångare.
Chích ô liu miền đông, tên khoa học Iduna opaca, là một loài chim trong họ Acrocephalidae.[1]
Chích ô liu miền đông, tên khoa học Iduna opaca, là một loài chim trong họ Acrocephalidae.