Der Balkan-Osterluzeifalter (Zerynthia (Allancastria) cerisy), auch Östlicher Osterluzeifalter genannt, ist ein Schmetterling aus der Familie der Ritterfalter (Papilionidae). Das Epitheton ehrt den französischen Entomologen Alexandre de Cérisy.
Die Flügelspannweite der Falter beträgt etwa 55 bis 60 Millimeter. Die Grundfarbe ist meist milchig weiß bis blass gelb. Die Vorderflügel besitzen ein Muster aus verschiedenen schwarzen Stegen, Bändern und Flecken. Der Flügelrand ist dunkel wellenförmig gezeichnet. Auf den Hinterflügeln befinden sich in unterschiedlicher Intensität rote und blaue Punkte auf der Innenseite der Wellenzeichnung. Arttypisch ist ein kurzes Schwänzchen am Außenand in der Flügelmitte. Die Unterseite zeigt ein Muster aus schwarzen Flecken am Vorderrand und roten Flecken am Außenrand. Der dunkle Körper der Falter zeigt an den Seiten des Hinterleibs rötliche oder orange Flecke. Die Beine haben eine braune Farbe.
Erwachsene Raupen sind walzenförmig und meist schwärzlich gefärbt. Helle Exemplare sind selten. Auf jedem Körpersegment befinden sich mehrere mit kurzen Borsten versehene Hautzapfen. Diese sind rötlich, gelblich oder bräunlich.
Die beiden vorgenannten Arten sind im Gesamterscheinungsbild meist kräftiger und bunter gefärbt. Da ihnen die Schwänzchen am Außenrand der Hinterflügel fehlen, sind sie eindeutig zu unterscheiden.
Diese beiden Arten zeigen ein vergleichbares Zeichnungsmuster sowie eine ähnlich helle Grundfarbe, ihnen fehlen jedoch ebenfalls die Schwänzchen am Außenrand der Hinterflügel oder diese sind nur angedeutet. Da Zerynthia cretica außerdem endemisch auf Kreta vorkommt, wo Zerynthia cirsy fehlt, gibt es auch keine geographische Überlappung dieser Arten.
Die Verbreitung des Balkan-Osterluzeifalters umfasst Teile Südosteuropas, Zypern, die Türkei, Israel, den Libanon sowie den Iran und den Irak.[1] Die Art besiedelt bevorzugt heiße, trockene, offene Gras-, Wiesen- oder Gebüschlandschaften.
Hauptflugzeit der univoltinen Falter sind die Monate April bis Juni. Die Raupe ernährt sich von verschiedenen Pfeifenblumenarten (Aristolochia) und verpuppt sich im Spätsommer zu einer Gürtelpuppe, die dann auch überwintert.
Der Balkan-Osterluzeifalter (Zerynthia (Allancastria) cerisy), auch Östlicher Osterluzeifalter genannt, ist ein Schmetterling aus der Familie der Ritterfalter (Papilionidae). Das Epitheton ehrt den französischen Entomologen Alexandre de Cérisy.
Источното велигденче (Allancastria cerisyi или Zerynthia cerisy) е пеперуга од семејството на Ластовичарки. Пеперугата ја има и во Македонија, а пошироко живее од Балканот до Средниот Исток.
Пеперугата е именувана по Александар Луи Лефебр де Сериси. Распонот на крилјата на пеперугата е од 52 до 62 мм. Пеперугата лета од март до јули, во зависност од местото.
Allancastria cerisyi (Годарт, 1824)
Allancastria cerisyi cerisyi
Источното велигденче (Allancastria cerisyi или Zerynthia cerisy) е пеперуга од семејството на Ластовичарки. Пеперугата ја има и во Македонија, а пошироко живее од Балканот до Средниот Исток.
Allancastria cerisyi, the eastern festoon, is an Old World papilionid butterfly whose geographical range extends from the Balkans to include Turkey and the near Middle East. It exhibits several geographical variants.
It is named for Alexandre Louis Lefèbvre de Cérisy.
The wingspan is 52–62 millimetres (2.0–2.4 in).
T. cerisyi God. (9d). Closely resembling in colour and pattern the male of Sericinus, being like this spotted with black on a pale yellow ground, the hindwing bearing traces of red near the middle of the costal margin and at the anal angle. Hindwing with only one strongly prominent tooth. Balcan States, Greece and Asia Minor; not so common as polyxena, occurring from April till early June, being still earlier in the southern districts. — The female varies very much ; specimens which are very strongly spotted with black are sold by dealers as ab. obscurior (9d), in albidior (9e) the ground-colour is white, in ochracea (9e) bright yellow, and in pallidior (9d) fallow; in ab. flavomaculata Verity the carmine dots are replaced by dots of honey-colour; all these aberrations occur together with ordinary cerisyi. — caucasica Led.[now species Allancastria caucasica (9e) has in both sexes very large, broad, black costal spots on the forewing, the hindwing being sUghtly and almost evenly scalloped, the middle tooth hardly projecting; in Armenia. — deyrollei Oberth.[ now species Allancastria deyrollei] (9d) has the three teeth before the anal angle of the hindwing prolonged into short tails; in the coast districts of the Black Sea, in the whole of Asia Minor, southward to Syria; extremely common, in some places appealing in enormous numbers. — cretica Reb. (9e) [now species Allancastria cretica] occurs on Crete and some Greek islands; a sparsely marked form in which the three teeth of the hindwing mentioned above are indicated only by black curved lines, the edge of the wing not being distinctly excised. Not so common as the preceding. — Larva yellow, brown or reddish, the tubercles being red; from May till July, on Aristolochia. Pupa dust-colour or yellowish grey, variegated with thin black dashes , especially on the head. — The buttertlies are on the wing on the first warm days of the year at rocky places and the edges of woods. [1]
The butterfly flies from March to July depending on the location.
The larvae feed on various Aristolochia species.
Allancastria cerisyi (Godart, 1824)
Named in the Classical tradition In Greek mythology, Polyxena is the youngest daughter of King Priam of Troy and his queen, Hecuba
Allancastria cerisyi, the eastern festoon, is an Old World papilionid butterfly whose geographical range extends from the Balkans to include Turkey and the near Middle East. It exhibits several geographical variants.
It is named for Alexandre Louis Lefèbvre de Cérisy.
The wingspan is 52–62 millimetres (2.0–2.4 in).
Plate 9 SeitzAllancastria cerisyi
La Thaïs balkanique ou Thaïs de Cérisy (Allancastria cerisyi) est une espèce de lépidoptères de la famille des Papilionidae et de la sous-famille des Parnassiinae.
L'imago d’Allancastria cerisyi est un papillon de taille moyenne dont l'envergure va de 20 à 30 mm. Les ailes présentent un fond pouvant varier du blanc au jaune pâle, l'aile antérieure porte des macules noires et l'aile postérieure, munie d'une queue au niveau de la nervure quatre, présente un bord ondulé décoré de points rouges[1].
Les chenilles sont fauves rayées de noir.
Il y a une seule génération annuelle. L'hivernation se fait au stade de chrysalide[1]. Le vol a lieu de mars à juillet, et les œufs sont pondus vers mai-juin[réf. souhaitée].
Les plantes-hôtes sont des aristoloches (Aristolochia).
Son aire de répartition comprend les rives de l'Adriatique et de la mer Caspienne : Bulgarie, Roumanie, Grèce, Asie mineure, Irak, Iran, Israël, Liban.
L'espèce est inféodée aux lieux rocailleux jusqu'à 1 200 m d'altitude.
L'espèce Allancastria cerisyi a été décrite par l'entomologiste français Jean-Baptiste Godart en 1824, sous le nom initial de Thais cerisyi[2]. Il a dédié cette espèce à l'entomologiste français Alexandre Louis Lefèbvre de Cérisy. On trouve aussi l'orthographe Allancastria cerisy.
Comme les autres espèces du genre Allancastria, elle est placée par certains auteurs dans le genre Zerynthia (et s'appelle alors Zerynthia cerisyi)[3].
Le Thaïs balkanique est une espèce protégée en Grèce[réf. souhaitée].
Allancastria cerisyi
La Thaïs balkanique ou Thaïs de Cérisy (Allancastria cerisyi) est une espèce de lépidoptères de la famille des Papilionidae et de la sous-famille des Parnassiinae.
De oostelijke pijpbloemvlinder (Allancastria cerisyi) is een dagvlinder uit de familie Papilionidae, de grote pages.
De spanwijdte is 52 tot 62 millimeter.
De oostelijke pijpbloemvlinder komt voor op berghellingen van de Balkan tot en met Iran. De habitat bestaat uit warme, droge plekken met hier en daar struweel. De soort wordt gevonden tot hoogtes van 1100 meter.
De waardplanten zijn diverse soorten pijpbloemen (Aristolochia).
De vliegtijd is van maart tot en met juli. De soort overwintert als pop.
De oostelijke pijpbloemvlinder (Allancastria cerisyi) is een dagvlinder uit de familie Papilionidae, de grote pages.
Zerynthia cerisy er en dagaktiv sommerfugl i gruppen av svalestjerter.
Zerynthia cerisy tilhører gruppen av insekter med fullstendig forvandling (holometabole insekter), som gjennomgår en metamorfose i løpet av utviklingen. Mellom larvestadiet og det voksne stadiet er et puppestadium, en hvileperiode, der sommerfuglens indre og ytre organer endres. Puppeperioden varierer etter temperaturen.
Zerynthia cerisy er en dagaktiv sommerfugl i gruppen av svalestjerter.
Zerynthia cerisy tilhører gruppen av insekter med fullstendig forvandling (holometabole insekter), som gjennomgår en metamorfose i løpet av utviklingen. Mellom larvestadiet og det voksne stadiet er et puppestadium, en hvileperiode, der sommerfuglens indre og ytre organer endres. Puppeperioden varierer etter temperaturen.
♂
♂ △
♀
♀ △
Zygzakowiec ogoniasty (Zerynthia (Alancastria) cerisy) - owad, motyl dzienny. Od podobnych gatunków z rodzaju Zerynthia różni się obecnością ogoniastych wyrostków na tylnej krawędzi drugiej pary skrzydeł. Gatunek zamieszkujący Kaukaz i Bałkany, od Bułgarii i Rumunii, przez Chorwację po Peloponez. Występuje też w Turcji. Gatunek w swoim zasięgu dość częsty.
Ciepłe i suche tereny, skały, wzgórza, makia. Jak i inne z tego rodzaju związany z roślinami z rodzaju Kokornak (Aristolochia).
W Polsce nie występuje.
Zygzakowiec ogoniasty (Zerynthia (Alancastria) cerisy) - owad, motyl dzienny. Od podobnych gatunków z rodzaju Zerynthia różni się obecnością ogoniastych wyrostków na tylnej krawędzi drugiej pary skrzydeł. Gatunek zamieszkujący Kaukaz i Bałkany, od Bułgarii i Rumunii, przez Chorwację po Peloponez. Występuje też w Turcji. Gatunek w swoim zasięgu dość częsty.
♂
♂ △
♀
♀ △
Östlig hålrotsfjäril (Zerynthia cerisy eller Allancastria cerisyi) är en större hålrotsfjäril - i storlek med segelfjärilen, men till utseendet lik andra hålrotsfjärilar fast dock gulvitare än denne. Denna art tillhör familjen riddarfjärilar.
Den östliga hålrotsfjärilen föredrar öppna, varma, torra och solexponerade platser - gärna med täta buskbestånd, floddalar och brukade marker.[1] Dess utbredning är ganska mycket vidare än hos spansk hålrotsfjäril, fŕån östra Europa till Mindre Asien. Lite mer specificerat så är det sydöstra Serbien, södra Rumänien, Nordmakedonien, Albanien, norra Grekland, Turkiet, Cypern, Libanon, Israel, Irak och Iran.[1] Arten ses i bergstrakter upp till 1300 m ö.h.[1][2]
Vingspannet är ungefär 52–62 mm.[3] Arten påminner mycket om spansk- och sydlig hålrotsfjäril, men har en mycket vitare ton i det gula och inte alls lika mycket svarta fält som hos ovannämnda arter. Könen är lika, dock inte lika lika som hos ovanstående arter. Hanen har mycket mindre andel svart på ovansidan, än honan. Hans framvinge har inga röda fläckar - detta har inte honan heller. Bakvingen har en röd fläck, hos båda könen, på dess framkant, samt en glest band med röda fläckar, fem stycken, längs bakkanten.[2][1] Honans svarta delar är mycket mer utbredda - vilket gör det lättare att urskilja könen från varandra. Den gula tonen är också gulare hos honan. Honan har även fem (oftast) blåa fläckar i bakvingens mörka bakkant.[2][1] Östlig hålrotsfjäril har även små "svalstjärtar", vilka de spröt som sticker ut från bakvingen kallas.[2]
Det finns en handfull underarter, men som dock inte är identifierbara i fält.[4][5]
Detta är nominatrasen, denna beskrivs ovan.
Denna ras skiljer sig både i form, färg och storlek.[1] Den kretiska rasen saknar svalstjärtarna och hanens mängd svart är ännu mer reducerad likaså de röda fläckarna på bakvingens bakkant - vilka är nästan obefintliga, i vissa fall.[2] Rasen anses vara egen art av vissa taxonomer. [1]
Denna underart är lokal, endast på Cypern.
Underart som ses i Bulgarien.
Denna underart är lokal på Rhodos.
En underart som ses i Grekland och även i Florina, Makedonien.
Denna underart klassificeras ibland som egen underart. Dennes lokalitet är östra Turkiet och Syrien.
Östlig hålrotsfjäril flyger bara i en generation vart år, vilken kan inträffa tre till fyra veckor senare beroende på altituden, höjden över havet.[1]
Äggen läggs ensamma eller i små antal ovanpå löv, växter i närhet till buskar eller plantor väl skuggade av träd. När äggen sedan kläckts och larverna har ätit upp sig för förpuppningen, så brukar de oftast välja platser som foten av ett träd eller vid stenar.[1]
Samtliga värdväxter är oftast av släktet Aristolochia.[1]
Östlig hålrotsfjäril (Zerynthia cerisy eller Allancastria cerisyi) är en större hålrotsfjäril - i storlek med segelfjärilen, men till utseendet lik andra hålrotsfjärilar fast dock gulvitare än denne. Denna art tillhör familjen riddarfjärilar.
Orman fisto kelebeği (Zerynthia cerisy), Papilionidae familyasından bir kelebek türü.
Kış uykusuna yatar. Kanat açıklığı 5–6 cm kadardır. Bal özü çok olan bitkilerde Mart ayının ortasından Temmuz'a kadar görülebilir
Orman fisto kelebeği (Zerynthia cerisy), Papilionidae familyasından bir kelebek türü.
Orman fisto kelebeğiKış uykusuna yatar. Kanat açıklığı 5–6 cm kadardır. Bal özü çok olan bitkilerde Mart ayının ortasından Temmuz'a kadar görülebilir
♂
♂ △
♀
♀ △
Allancastria cerisyi là một loài bướm ngày thuộc họ Bướm phượng, phân bố từ Balkan đến Thổ Nhĩ Kỳ và gần Trung Đông. Nó được đặt theo tên Alexandre Louis Lefèbvre de Cérisy.
Sải cánh dài 52–62 mm. Chúng bay từ tháng 3 đến tháng 7 tùy theo địa điểm.
Ấu trùng ăn các loài Aristolochia.
Allancastria cerisyi (Godart, 1824)
Allancastria cerisyi cerisyi
Bướm Allancastria cerisyi bên hoa Asphodelus aestivus.
Phương tiện liên quan tới Allancastria cerisyi tại Wikimedia Commons
Allancastria cerisyi là một loài bướm ngày thuộc họ Bướm phượng, phân bố từ Balkan đến Thổ Nhĩ Kỳ và gần Trung Đông. Nó được đặt theo tên Alexandre Louis Lefèbvre de Cérisy.
Sải cánh dài 52–62 mm. Chúng bay từ tháng 3 đến tháng 7 tùy theo địa điểm.
Ấu trùng ăn các loài Aristolochia.
A. c. ferdinandi Stichel, 1907Allancastria cerisyi (Godart, 1824)
СинонимыAllancastria cerisyi — дневная бабочка из семейства парусников (Papilionidae). Видовое название было дано в честь французского энтомолога Александра Лефевра (1798 – 1867; Alexandre Louis Lefèbvre de Cérisy).
Размах крыльев 52–62 мм. Окраска верхней стороны крыльев светло-жёлтая со сложным рисунком, образованным из красных, чёрных, голубых пятен, чёрных полей и перевязей. У недавно вышедших из куколки бабочек фоновая окраска крыльев варьирует от почти белого до ярко-жёлтого. Бахромка крыльев пёстрая. Рисунок нижней стороны крыльев повторяет окраску верхней стороны, а на внешнем поле переднего крыла его чёрные элементы неразвиты. На задних крыльях напротив жилки М различим небольшой хвостик. Брюшко опушено светлыми волосками, по бокам с рядами треугольных пятен оранжевого цвета. Половой диморфизм проявляется в большем развитии рисунка у самок и интенсивной окраске фонового цвета крыльев.
Босния и Герцеговина, Сербия, Албания, Македония, Болгария, Румыния, Западная, Северо-Центральная и Южно-Центральная Турция, Северная и Восточная Греция (включая острова Эгейского моря), Кипр, Ливан, Палестина, Израиль, Иордания и Сирия[1].
Развивается в одном поколении за год. Время лёта с первой декады апреля по первую декаду мая. В целом время лёта в зависимости от участка ареала и погодных условия может растягиваться. Бабочки преимущественно активны с 10 утра до 16 часов. В начале сезона лёта первыми появляются самцы, а массовый выход самок приходится на 7—10 дней позже. Для самцов типичен поисковый тип полета, характерный для прочих горных представителей подсемейства Parnassiinae. Они парят бреющим пассивным полётом с верхней точки перевалов до подножий мест произрастания кормовых растений, летают обычно зигзагом. Вверх возвращаются, при помощи воздушных потоков ветра. Самки летают в поисках пищи и кормовых растений для откладывания яиц. Самки после спаривания откладывают яйца по одному, приклеивая их к нижней стороне листьев. Кормовое растение гусениц — кирказон[2].
Allancastria cerisyi — дневная бабочка из семейства парусников (Papilionidae). Видовое название было дано в честь французского энтомолога Александра Лефевра (1798 – 1867; Alexandre Louis Lefèbvre de Cérisy).