Blåhallon (Rubus caesius), på Gotland kallade salmbär, även känt bland annat under namn som psalmbär, åkerhallon och kalvhjortron[1], är en halvbuske besläktad med björnbär, med blå sammelfrukter ("bär").
Busken liknar hallonbusken, men blåhallons taggar är svagare och borstlika. Bladen är trefingrade. Bären påminner till utseendet om hallon, men är mattblå i färgen. På varje stam finns bara få bär.
Lokaler är kulturmark, skogsbryn, stränder, ruderatmark.
Blåhallon växer i större delen av Europa och i västra och centrala Asien till västra Kina, och som introducerad i vissa områden av Nordamerika.[2] [3]
I Sverige växer blåhallon vilt på Öland och Gotland och i Skåne, Halland, Uppland, Bohuslän, Östergötland och Gästrikland. Enligt Björn Ursing förekommer arten från Skåne till södra Norrland.[4] Den blommar från juni till augusti och bären mognar i augusti.
Gynnas av kalkhaltig jord, därav den rikliga förekomsten på Gotland.
Caesius är latin och betyder blågrå. Detta syftar på bärens färg.
I färskt tillstånd är bären tämligen sura, men duger bra till sylt med tillsatt socker.
Salmbärssylt används traditionellt till den gotländska saffranspannkakan samt sedan 2008 i Polhemsbakelsen.
En humla, Bombus lapidarius suger nektar och pollinerar. Nyckelpigans avsikt är oklar.
Blåhallon (Rubus caesius), på Gotland kallade salmbär, även känt bland annat under namn som psalmbär, åkerhallon och kalvhjortron, är en halvbuske besläktad med björnbär, med blå sammelfrukter ("bär").