Dudek velký (Upupa antaios) je vyhynulý pták z čeledi dudkovitých, blízký příbuzný dudka chocholatého (Upupa epops), který je v současnosti jediným druhem dudka na světě.
Žil pouze na Svaté Heleně v jižním Atlantiku, vyhynul na počátku 16. století, po roce 1502. Byl pravděpodobně mnohem větší než dudek chocholatý a nebyl schopen letu. Dudek velký je znám pouze z neúplné subfosilní kostry, kterou nalezl v roce 1975 paleontolog Storrs L. Olson, nález obsahuje obě korakoidy a levou stehenní kost.
Příčina vyhynutí zůstává neznámá, ale může souviset s objevením Svaté Heleny 21. května 1502 a následnou kolonizací a s tím spojeným zavlečením krys a koček domácích a ničením životního prostředí.
Dudek velký se možná živil velkými škvory Labidura herculeana, endemickými pro Svatou Helenu, kteří jsou považováni za vyhynulé, neboť je od roku 1967 nikdo neviděl.
V tomto článku byl použit překlad textu z článku Giant Hoopoe na anglické Wikipedii.
Obrázky, zvuky či videa k tématu dudek velký ve Wikimedia Commons
Dudek velký (Upupa antaios) je vyhynulý pták z čeledi dudkovitých, blízký příbuzný dudka chocholatého (Upupa epops), který je v současnosti jediným druhem dudka na světě.
Žil pouze na Svaté Heleně v jižním Atlantiku, vyhynul na počátku 16. století, po roce 1502. Byl pravděpodobně mnohem větší než dudek chocholatý a nebyl schopen letu. Dudek velký je znám pouze z neúplné subfosilní kostry, kterou nalezl v roce 1975 paleontolog Storrs L. Olson, nález obsahuje obě korakoidy a levou stehenní kost.
Příčina vyhynutí zůstává neznámá, ale může souviset s objevením Svaté Heleny 21. května 1502 a následnou kolonizací a s tím spojeným zavlečením krys a koček domácích a ničením životního prostředí.
Dudek velký se možná živil velkými škvory Labidura herculeana, endemickými pro Svatou Helenu, kteří jsou považováni za vyhynulé, neboť je od roku 1967 nikdo neviděl.
Kæmpehærfugl (Upupa antaios) er en uddød skrigefugl, der levede på Sankt Helena i det sydlige Atlanterhav. Den kunne ikke flyve og menes at være uddød kort efter Sankt Helena blev opdaget og koloniseret i 1502, på grund af ødelæggelse af dens levesteder og indførelsen af rovdyr som sorte rotter og huskatte.
Taksonomi fra Wikispecies Kæmpehærfugl (Upupa antaios) er en uddød skrigefugl, der levede på Sankt Helena i det sydlige Atlanterhav. Den kunne ikke flyve og menes at være uddød kort efter Sankt Helena blev opdaget og koloniseret i 1502, på grund af ødelæggelse af dens levesteder og indførelsen af rovdyr som sorte rotter og huskatte.
Upupa antaios Upupa generoko animalia zen, jada iraungia. Hegaztien barruko Upupidae familian sailkatzen zen.
Upupa antaios Upupa generoko animalia zen, jada iraungia. Hegaztien barruko Upupidae familian sailkatzen zen.
Santhelenanharjalintu[2] (Upupa antaios) on sukupuuttoon kuollut sarvinokkalintulaji. Se oli läheistä sukua harjalinnulle (Upupa epops).
Santhelenanharjalintu oli suurikokoinen ja lentokyvytön lintu, joka eli endeemisenä Saint Helenan saarella eteläisellä Atlantilla. Se tunnetaan vain luulöydöistä ja on luultavasti kuollut sukupuuttoon pian sen jälkeen kun saari löydettiin vuonna 1502. Se hävisi oletettavasti metsästyksen ja saarelle päässeiden vieraslajien takia.[1]
Santhelenanharjalintu (Upupa antaios) on sukupuuttoon kuollut sarvinokkalintulaji. Se oli läheistä sukua harjalinnulle (Upupa epops).
Santhelenanharjalintu oli suurikokoinen ja lentokyvytön lintu, joka eli endeemisenä Saint Helenan saarella eteläisellä Atlantilla. Se tunnetaan vain luulöydöistä ja on luultavasti kuollut sukupuuttoon pian sen jälkeen kun saari löydettiin vuonna 1502. Se hävisi oletettavasti metsästyksen ja saarelle päässeiden vieraslajien takia.
De Sint-Helenahop (Upupa antaios) is een uitgestorven vogel uit de familie hoppen (Upupidae).[2]
In 1963 vond de Britse zoöloog Philip Ashmole een opperarmbeentje van een hop op Sint Helena dat duidelijk verschilde van dat van een gewone hop. In 1975 beschreef de paleo-ornitholoog Storrs Lovejoy Olson een bijna compleet skelet. Deze hop was groter dan de gewone hop en werd beschreven als Upupa antaios, vernoemd naar de mythologische held en worstelaar Antaios. Deze vogel had waarschijnlijk het vliegvermogen verloren, zoals vaker voorkwam bij vogels op kleine eilanden. Deze vogelsoort stierf waarschijnlijk kort na de kolonisatie van het eiland in 1502 uit.[3]
Bronnen, noten en/of referentiesKjempehærfugl (Upupa antaios) er en utdødd monotypisk hærfuglart som var endemisk for øya St. Helena i Søratlanteren. Den var betydelig større enn dagens to arter og flygeudyktig. Det siste gjorde den svært sårbar.
Arten døde trolig ut som følge av at øya ble kolonisert i år 1502, da det trolig ble introdusert unaturlige predatorer til øya. Tap av habitat og påfølgende reduksjoner i næringstilgangen har også blitt notert som mulige årsaker. Arten er bare kjent fra et ufullstendig funn av fossiler.[1][2]
Denne ornitologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den. Kjempehærfugl (Upupa antaios) er en utdødd monotypisk hærfuglart som var endemisk for øya St. Helena i Søratlanteren. Den var betydelig større enn dagens to arter og flygeudyktig. Det siste gjorde den svært sårbar.
Arten døde trolig ut som følge av at øya ble kolonisert i år 1502, da det trolig ble introdusert unaturlige predatorer til øya. Tap av habitat og påfølgende reduksjoner i næringstilgangen har også blitt notert som mulige årsaker. Arten er bare kjent fra et ufullstendig funn av fossiler.
Dudek wielki[2] (Upupa antaios) – gatunek wymarłego ptaka z rodziny dudków (Upupidae), znanego jedynie z niekompletnego szkieletu. Był gatunkiem endemicznym Wyspy Świętej Heleny (terytorium zamorskie Wielkiej Brytanii).
Niekompletny szkielet znaleziony w 1975 r. przez amerykańskiego paleontologa Storrsa L. Olsona posłużył do opisania gatunku.
Wymarł przypuszczalnie krótko po odkryciu wyspy w 1502 r. Przyczyną mogły być wprowadzone (lub przywleczone) przez człowieka gatunki obce, takie jak szczur śniady (Rattus rattus) czy kot domowy.
Podobnie jak wszystkie dudkowate, również ten gatunek był owadożerny, a głównym składnikiem jego diety mógł być gatunek dużego skorka z Wyspy Świętej Heleny – Labidura herculeana (dorastał on do 84 mm) – uważany za wymarłego od 1967 r.
Lista wymarłych gatunków za: Maas, P.H.J: Globally Extinct Birds. The Sixth Extinction, 2 stycznia 2017. [dostęp 24 maja 2017].
Dudek wielki (Upupa antaios) – gatunek wymarłego ptaka z rodziny dudków (Upupidae), znanego jedynie z niekompletnego szkieletu. Był gatunkiem endemicznym Wyspy Świętej Heleny (terytorium zamorskie Wielkiej Brytanii).
Niekompletny szkielet znaleziony w 1975 r. przez amerykańskiego paleontologa Storrsa L. Olsona posłużył do opisania gatunku.
Wymarł przypuszczalnie krótko po odkryciu wyspy w 1502 r. Przyczyną mogły być wprowadzone (lub przywleczone) przez człowieka gatunki obce, takie jak szczur śniady (Rattus rattus) czy kot domowy.
Podobnie jak wszystkie dudkowate, również ten gatunek był owadożerny, a głównym składnikiem jego diety mógł być gatunek dużego skorka z Wyspy Świętej Heleny – Labidura herculeana (dorastał on do 84 mm) – uważany za wymarłego od 1967 r.
Sankthelenahärfågel[2] (Upupa antaios) är en utdöd fågel i familjen härfåglar inom ordningen härfåglar och näshornsfåglar som förekom på Sankta Helena.[3] Den är enbart känd från ett ofullständigt skelett och dog troligen ut strax efter att ön upptäcktes 1502.[1] Sankthelenahärfågel kunde inte flyga och var mycket större än andra medlemmar i familjen härfåglar.
Sankthelenahärfågel (Upupa antaios) är en utdöd fågel i familjen härfåglar inom ordningen härfåglar och näshornsfåglar som förekom på Sankta Helena. Den är enbart känd från ett ofullständigt skelett och dog troligen ut strax efter att ön upptäcktes 1502. Sankthelenahärfågel kunde inte flyga och var mycket större än andra medlemmar i familjen härfåglar.
Це незавершена стаття з орнітології.
Це незавершена стаття про організм, що занесений до Червоної книги.
Upupa antaios (лат.) — вымерший вид птиц из семейства удодовых (Upupidae). Считается, что вид вымер вскоре после открытия и колонизации[1] острова Святой Елены в 1502 году, будучи неспособным противостоять завезённым кошкам, крысам и другим животным и активной преобразующей деятельности человека[2].
Изучения данного вида проводили исключительно по неполным субфоссильным останкам.
Первый анализ этого вида был дан в 1963 году британским зоологом Филиппом Ашмолом, который обнаружил в отложениях на востоке острова Святой Елены левую плечевую кость, значительно отличавшуюся от других костей птиц семейства Upupidae.
Неполный скелет, обнаруженный в 1975 году палеонтологом Сторрсом Олсоном, состоял из коракоидов и левой бедренной кости. По этому скелету Олсон впервые описал вид Upupa antaios[2].
Вид являлся эндемиком острова Святой Елены в Южной Атлантике[1].
Крупный, возможно нелетающий удод[1][3]. Питался в основном гигантскими уховёртками, которые достигали 8,5 см в длину. В конце XX века эти насекомые также вымерли[4].
Upupa antaios (лат.) — вымерший вид птиц из семейства удодовых (Upupidae). Считается, что вид вымер вскоре после открытия и колонизации острова Святой Елены в 1502 году, будучи неспособным противостоять завезённым кошкам, крысам и другим животным и активной преобразующей деятельности человека.
聖赫勒拿島戴勝（学名：Upupa antaios），又名大戴勝，是已滅絕的戴勝，但只有一個不完整的亞化石骨骼。[2]
聖赫勒拿島戴勝是大西洋聖赫勒拿島的特有種。牠們較歐洲及非洲的近親明顯較大，而且不能飛。唯一的骨骼是於1975年由奧爾森（Storrs Olson）所發現，包括鳥喙骨及左大腿骨。牠們滅絕的原因不明，但估計是於1502年發現聖赫勒拿島後不久，受到黑鼠及家貓等掠食者獵殺及失去棲息地而消失。
聖赫勒拿島戴勝主要以大型昆蟲为食。
