Als Scherenasseln (Tanaidacea) wird eine Ordnung asselartiger Krebstiere bezeichnet, die weltweit mit etwa 940 Arten in 224 Gattungen meist im Bodengrund des Litorals der Meere, aber auch in der Tiefsee und im Süßwasser leben.
Die Tiere haben einen zylinderförmigen gegliederten Körper. Ein Carapax bedeckt die beiden ersten Segmente des Thorax. Am ersten Beinpaar sitzen Scheren. Ein Teil der weiteren Beinpaare dient dem Filtrieren der Nahrung aus dem Wasser. Augen sitzen auf Stielen oder sind nicht vorhanden. Sie sind meist klein, und erreichen nur 1 bis 2 Millimeter Länge. Die größten Arten werden 20 Millimeter lang.
Als Scherenasseln (Tanaidacea) wird eine Ordnung asselartiger Krebstiere bezeichnet, die weltweit mit etwa 940 Arten in 224 Gattungen meist im Bodengrund des Litorals der Meere, aber auch in der Tiefsee und im Süßwasser leben.
Die Tiere haben einen zylinderförmigen gegliederten Körper. Ein Carapax bedeckt die beiden ersten Segmente des Thorax. Am ersten Beinpaar sitzen Scheren. Ein Teil der weiteren Beinpaare dient dem Filtrieren der Nahrung aus dem Wasser. Augen sitzen auf Stielen oder sind nicht vorhanden. Sie sind meist klein, und erreichen nur 1 bis 2 Millimeter Länge. Die größten Arten werden 20 Millimeter lang.
The crustacean order Tanaidacea (known as tanaids) make up a minor group within the class Malacostraca. There are about 940 species in this order.
Tanaids are small, shrimp-like creatures ranging from 0.5 to 120 millimetres (0.020 to 4.7 in) in adult size, with most species being from 2 to 5 millimetres (0.08 to 0.2 in). Their carapace covers the first two segments of the thorax. There are three pairs of limbs on the thorax; a small pair of maxillipeds, a pair of large clawed gnathopods, and a pair of pereiopods adapted for burrowing into the mud. Unusually among crustaceans, the remaining six thoracic segments have no limbs at all, but each of the first five abdominal segments normally carry pleopods. The final segment is fused with the telson and carries a pair of uropods.[1]
The gills lie on the inner surface of the carapace. The thoracic limbs wash water towards the mouth, filtering out small particles of food with the mouthparts or maxillipeds. Some species actively hunt prey, either as their only food source, or in combination with filter feeding.[1]
Most are marine, but some are also found in freshwater coastal habitat or estuaries. The majority of species are bottom-dwellers in shallow water environments, but a few live in very deep water, exceeding for some species 9,000 metres (30,000 ft). In some deep sea environment, they represent the most abundant and diverse fauna to be found.
Tanaids do not undergo a true planktonic stage. The early developmental period is spent while young are within the marsupium of the mother. Subsequently, post-larvae, called mancas, emerge as epibenthic forms. Some species are hermaphroditic.[1]
The order Tanaidacea is divided into the following sub-orders, superfamilies and families:[2]
The crustacean order Tanaidacea (known as tanaids) make up a minor group within the class Malacostraca. There are about 940 species in this order.
Sõrgkakandilised (Tanaidacea) on selts kõrgemaid vähke.
Sõrgkakandilisi on umbes 850 liiki.
Nad elavad merepõhjas. Nad on väikesed, tavaliselt 2–7 mm pikkused.
Eestis sõrgkakandilisi ei ela.
Sõrgkakandilised (Tanaidacea) on selts kõrgemaid vähke.
Sõrgkakandilisi on umbes 850 liiki.
Nad elavad merepõhjas. Nad on väikesed, tavaliselt 2–7 mm pikkused.
Eestis sõrgkakandilisi ei ela.
Les Tanaidacea sont un ordre de crustacés péracarides de la classe des malacostracés.
Selon G. Anderson : Peracarida Taxa and Literature (11 mai 2011)[1]
Les Tanaidacea sont un ordre de crustacés péracarides de la classe des malacostracés.
I tanaidacei[1] (Tanaidacea Dana, 1849) sono un ordine di crostacei che costituiscono un gruppo minore all'interno della classe Malacostraca. Ci sono circa 940 specie di tanaidacei.
I tanaidacei sono piccoli crostacei simili ai gamberetti. Gli adulti misurano da 0,5 fino a 120 millimetri (0,020 fino a 4,7 in); la maggior parte delle specie vanno da 2 fino a 5 millimetri (0,08 fino a 0,2 in). Il carapace copre i primi due segmenti del torace. Sul torace ci sono tre paia di arti: un piccolo paio di maxillipedi, un paio di grandi gnatopodi artigliati e un paio di pereiopodi adattati a scavare nel fango. I restanti sei segmenti toracici non hanno arti, cosa particolarmente insolita nei crostacei, ma ciascuno dei primi cinque segmenti addominali normalmente porta i pleopodi. L'ultimo segmento è fuso con il telson e porta una coppia di uropodi[2].
Le branchie si trovano sulla superficie interna del carapace. Gli arti toracici spingono l'acqua verso la bocca, che filtra piccole particelle di cibo. Alcune specie cacciano attivamente le prede, sia come unica fonte di cibo, sia in combinazione con l'alimentazione tramite filtraggio dell'acqua[2].
La maggior parte delle specie sono marine, ma alcune si trovano anche in habitat costieri d'acqua dolce o in estuari. I tanaidacei vivono abitualmente sul fondo marino, in acque poco profonde, ma alcune specie si trovano in acque molto profonde, superando in alcuni casi i 9000 m. In alcuni ambienti di mare profondo, rappresentano la fauna più abbondante e diversificata che si possa trovare.
I tanaidacei non passano attraverso un vero e proprio stadio planctonico. Il primo periodo dello sviluppo viene trascorso all'interno del marsupium della madre. Successivamente, le post-larve, chiamate manca, emergono come forme epibentiche. Alcune specie sono ermafrodite[2].
L'ordine Tanaidacea è suddiviso nei seguenti sotto-ordini, superfamiglie e famiglie[3]:
I tanaidacei (Tanaidacea Dana, 1849) sono un ordine di crostacei che costituiscono un gruppo minore all'interno della classe Malacostraca. Ci sono circa 940 specie di tanaidacei.
Naaldkreeftjes (Tanaidacea) is een orde van de Peracarida, die op zijn beurt een van de zes superordes is, waarin de klasse Malacostraca wordt onderverdeeld. Er zijn ongeveer 940 soorten naaldkreeftjes beschreven.
Naaldkreeftjes zijn meestal klein (2 tot 5 mm lang), maar volwassen dieren kunnen variëren van 0,5 tot 120 mm. De twee eerste thorax somieten zijn vergroeid en vormen de carapax. Het eerste paar pereopoden is chelaat. Ze bezitten verder zes vrije thoracale somieten (pereon), vijf abdominale somieten (pleon) voorzien van pleopoden en een pleotelson met één paar terminale of subterminale uropoden.
Tanaidacea zijn hoofdzakelijk marien, maar enkele soorten worden ook in estuaria of zoetwater kusthabitats gevonden. Verschillende soorten naaldkreeftjes leven in extreem diep water (sommige soorten zelfs meer dan 9000 m diep). Op deze grote diepte waar een enorme druk is vertegenwoordigen ze dan vaak de meest algemene en diverse fauna.
Drie soorten naaldkreeftjes komen voor in het Belgische deel van de Noordzee: Pseudoparatanais batei, Tanais dulongii en Tanaissus lilljeborgi[1].
De volgede taxa zijn bij de orde ingedeeld:[2]
Naaldkreeftjes (Tanaidacea) is een orde van de Peracarida, die op zijn beurt een van de zes superordes is, waarin de klasse Malacostraca wordt onderverdeeld. Er zijn ongeveer 940 soorten naaldkreeftjes beschreven.
Tanaidar (Tanaidacea) er ein krepsdyrorden i klassen storkreps. Ordenen omfattar rundt 940 artar. Tanaidane står nær isopodane, men har eit ganske lite ryggskjold. Dei lever er høgst 20 mm lange og lever i hovudsakleg i saltvatn frå stranda ned til havdjupner på over 6000 m. Dei finst òg i estuar og nokre gonger i ferskvatn ved kysten.Tanaidane har kraftige klosakser på det første beinparet. Nokre artar er augelause.
Tanaidar (Tanaidacea) er ein krepsdyrorden i klassen storkreps. Ordenen omfattar rundt 940 artar. Tanaidane står nær isopodane, men har eit ganske lite ryggskjold. Dei lever er høgst 20 mm lange og lever i hovudsakleg i saltvatn frå stranda ned til havdjupner på over 6000 m. Dei finst òg i estuar og nokre gonger i ferskvatn ved kysten.Tanaidane har kraftige klosakser på det første beinparet. Nokre artar er augelause.
Tanaider (Tanaidacea) er en orden av storkreps, en type krepsdyr. Denne gruppen inneholder 6-7 overfamilier, 34 familier og 940 arter.
Taksonomien til storkreps er komplisert og flere av gruppen er utdødd. Det er generelt omstridt å fin-inndele organismer taksonomisk. En vanlig oppdelning anerkjenner storkreps som en av seks ulike klasser av krepsdyr, og storkreps er den mest artsrike gruppen. En moderne oppdatering av systematikken gis av Martin og Davis[1], som følgende oversikt følger ned til nivået orden, mens lavere nivåer her følger WoRMS-databasen fra 2013.[2]. Utdødde grupper er markert med †.
Tanaider (Tanaidacea) er en orden av storkreps, en type krepsdyr. Denne gruppen inneholder 6-7 overfamilier, 34 familier og 940 arter.
Tanaidáceos[1] (Tanaidacea) é uma ordem de pequenos crustáceos pertencentes à classe Malacostraca que engloba cerca de 940 espécies.[2]
Os membros da ordem Tanaidacea são pequenos crustáceos, semelhantes a camarões, com dimensões que variam dos 0,5 aos 120 mm de comprimento na fase adulta. A maioria das espécies tem comprimentos que varia entre 2 e 5 mm.
As carapaças destes animais cobrem os primeiros dois segmentos do tórax. Apresentam três pares de apêndices no tórax (um par de pequenos maxilípedes, um par de grandes gnatópodes com garras e um par de pereiópodes adaptados para escavar no lodo).
De forme incomum entre os crustáceos, os tanaidáceos apresentam os restantes seis segmentos torácicos desprovidos de membros, mas cada um dos cinco primeiros segmentos abdominais normalmente apresenta pleópodes. O segmento final é fundida com o télson e apresenta um par de urópodes.[2]
As brânquias ficam na superfície interna da carapaça. O movimento dos membros torácicos é utilizado para empurrar a água para a boca, filtrando as pequenas partículas de comida com as peças bucais ou maxilípedes. Algumas espécies caçam activamente as suas presas, seja como sua única fonte de alimento, ou em combinação com a alimentação por filtração, a forma mais comum de alimentação neste grupo.[2]
A maior parte das espécies que integram este agrupamento taxonómico são marinhas, mas algumas são encontradas em habitats de água doce e em estuários. A maioria das espécies habita nos fundos de massas de água pouco profundas, mas algumas vivem nas regiões profundas dos oceanos, incluindo as regiões abissais com profundidades superiores a 9000 m. Em alguns fundos do oceano profundo, as espécies da ordem Tanaidacea representam a fauna mais abundante e diversa ali presente.
Os membros da ordem Tanaidacea passam por um verdadeiro estágio planctónico. O período inicial de desenvolvimento é passado no interior do marsupium da mãe. Subsequentemente, o estádio post-larval, denominado mancas, emerge como forma epibêntica. Algumas espécies são hermafroditas.[2]
A ordem Tanaidacea está dividida nas seguintes sub-ordens, super-famílias e famílias:[3]
Tanaidáceos (Tanaidacea) é uma ordem de pequenos crustáceos pertencentes à classe Malacostraca que engloba cerca de 940 espécies.
Tanaider (Tanaidacea)[1] är en ordning av kräftdjur som beskrevs av James Dwight Dana 1849.[2] Tanaider ingår i klassen storkräftor, fylumet leddjur, och riket djur.[1][3] Enligt Catalogue of Life omfattar ordningen Tanaidacea 576 arter[1].
Tanaiderna är små, långsmala kräftdjur skenbart utan ryggsköld, som lever på havsbottnarna. I Sverige finns minst 21 arter.[4][5][6]
Tanaiderna är små, ofta bara 2 - 5 mm långa, ofta 1 - 2 mm. Enstaka arter blir dock ända upp till 12 cm. Kroppen är cylindrisk eller svagt plattad uppifrån. Carapax (ryggsköld) är liten och saknas skenbart. Mellankroppen (thorax) har tre benpar: ett litet par maxillipeder nära mundelarna, ett par kraftiga kloförsedda ben (gnatopoder) och ett par (pereopoder) som är anpassade för att gräva i slam. Övriga sex thoraxsegment saknar ben, vilket är ovanligt bland kräftdjuren. De första fem bakkroppssegmenten bär vanligen ben (pleopoder). Sista benparet (uropoder) är långa och smala och bildar ingen ”fena”.
Gälarna finns på insidan av den lilla ryggskölden. Mellankroppens benpar alstrar en ström av vatten mot munnen där födan filtreras fram av mundelar eller maxillipeder. Honan har, som alla peracarider, ett yngelrum (marsupium) på undersidan, bildat av plattor på thorakalbenen.
De flesta tanaiderna lever på mjukbottnar i haven, flertalet på grunt vatten, men många även på större djup. Gruppen är väl företrädd i djuphavets bottenfauna. Somliga arter lever på mer än 9 000 m djup. I somliga djuphavsmiljöer är tanaider den mest artrika gruppen.
De flesta arterna är filtrerare, som lever på näring i bottenslammet. Några arter är rovdjur, enbart eller i kombination med filtrering.
Tanaiderna har inget planktonlevande larvstadium. Den tidigaste perioden tillbringas i moderns yngelrum, och därefter är larverna bottenlevande (epibentiska). Några arter är hermafroditer.
Ordningen Tanaidacea hör till överordningen Peracarida i klassen Malacostraca (storkräftor) bland kräftdjuren. Ett äldre, nu övergivet namn är Anisopoda. Ordningen Tanaidacea indelas i fyra underordningar.[7]
Heterotanais örstedii, 2 mm, lever i bräckt vatten och kan fläckvis vara mycket allmän på alger och bandtång (Zostera) i Öresund och kring Sveriges syd- och sydöstkust.
Bestämningslitteratur:
Wikimedia Commons har media som rör Tanaidacea.
Wikispecies har information om Tanaidacea.
Tanaider (Tanaidacea) är en ordning av kräftdjur som beskrevs av James Dwight Dana 1849. Tanaider ingår i klassen storkräftor, fylumet leddjur, och riket djur. Enligt Catalogue of Life omfattar ordningen Tanaidacea 576 arter.
Tanaiderna är små, långsmala kräftdjur skenbart utan ryggsköld, som lever på havsbottnarna. I Sverige finns minst 21 arter.
Tanaidacea Dana, 1849
Синонимы
Клешненосные ослики, или танаида́цеи (лат. Tanaidacea) — отряд высших раков, находящийся в близком родстве с отрядом равноногих. Всего известны около 940 видов и 224 родов, живущих как правило в грунте прибрежных участков моря. Некоторые представители отряда встречаются и в глубоководных регионах, а также в пресной воде.
У клешненосных осликов цилиндрообразное тело, поделенное на сегменты. Первые два сегмента торакса из них покрыты карапаксом. На первой паре ног расположены клешни. Остальные пары служат фильтрованию пищи из воды. Глаза расположены на выступах или же вообще отсутствуют. Как правило, клешненосные ослики маленькие, и их величина составляет от 1 до 2 мм. Самые крупные виды достигают 20 мм.
Отряд подразделяется на подотряды, семейства и виды следующим образом:[1]
Клешненосные ослики, или танаида́цеи (лат. Tanaidacea) — отряд высших раков, находящийся в близком родстве с отрядом равноногих. Всего известны около 940 видов и 224 родов, живущих как правило в грунте прибрежных участков моря. Некоторые представители отряда встречаются и в глубоководных регионах, а также в пресной воде.
У клешненосных осликов цилиндрообразное тело, поделенное на сегменты. Первые два сегмента торакса из них покрыты карапаксом. На первой паре ног расположены клешни. Остальные пары служат фильтрованию пищи из воды. Глаза расположены на выступах или же вообще отсутствуют. Как правило, клешненосные ослики маленькие, и их величина составляет от 1 до 2 мм. Самые крупные виды достигают 20 мм.
タナイス目（Tanaidacea）は、フクロエビ上目に含まれる甲殻類の分類群の1つ。胸部の第2体節に鋏脚を持つのが特徴。小型で、大部分の種が海洋の底生生物である。多様な環境に生息し、900種以上が記載されている。
小型で、通常は1ミリメートルから1センチメートル程度だが、深海産のものでは12センチメートルに達する種もある[2]。体形は円筒形か、背腹にやや平たい形状をとる[3][4]。
頭部と第1・第2胸節が癒合して頭胸部を形成し、背甲に覆われる[4]（第3胸節まで癒合する場合もある[2]）。2対の触角を持つ[2]。可動性のない複眼を持つが、退化して持たない場合もある[3]。背甲の両側に鰓室があり、ここで呼吸を行う[2]。
第1胸節の付属肢（第1胸肢）は顎脚となり、口器としてはたらく[3]と同時に、その副肢は鰓室に挿入されて呼吸を補助する[2][4]。第2胸肢は、先端がはさみ状またはそれに近い形状（亜はさみ状）となるため鋏脚と呼ばれ[3]、摂食や交尾に用いられる[2]。残り6対の胸肢が歩行肢になる[3]。腹部は6節からなり、前方の5節はそれぞれ1対の腹肢を持つが、雌では腹肢が退化する種もある[2][4]。腹部末端の体節と尾節は癒合して腹尾節になるが、種によってはさらに多くの腹節を含めて癒合が起こる[3]。腹尾節には尾肢を持つが、欠く種もいる[2]。
雌の生殖孔は第6胸節の腹板、雄のそれは第8胸節腹板から生じるペニスにある。雌では一部の胸肢に抱卵のための覆卵葉が生じる[2]。雄は成熟すると口器が縮小し、種によっては完全に失われ、摂食しなくなる[5]。その他にも鋏脚の大きさ、感覚毛の数、複眼や腹肢の発達度合に性的二形がみられることが多い[4]。
消化器系としては1対か2対の中腸線を持ち、さらに破砕胃を持つこともある[4]。排出器官は一対の小顎腺と腎細胞[4]。神経系は食道下神経節のほかいくつかの神経節と腹神経索からなる[4]。多くの種は胸部に絹糸腺を持ち、巣穴作りなどに用いる[4]。
世界中の海洋に分布し、深海から浅海、低緯度から高緯度までその生息範囲は広い[5]。海底の砂泥や海藻の隙間などにみられ[3]、サンゴ礁やマングローブ、深海の海溝部、熱水噴出孔や冷水湧出帯など、さまざまな環境から発見されている[5]。種の多様性がもっとも高いのは深海である[5]。浅海域では個体数が非常に多くなることがあり、1平方メートルあたり14万個体のタナイス類が生息していたという記録がある[5]。わずかだが汽水・淡水に産する種もいる[5]。
原則として底生性であり、砂粒や藻類の欠片を集めた棲管や巣穴を作って生活するが、巣を作らない種もいる[5]。サンゴ、コケムシ、ヒドロ虫、貝類やウミガメの体表に生息する種も知られている[5]。
デトリタス食、肉食、腐肉食、藻類食など食性は種によって多様だが、多くの種はそれらを使い分けている[5]。鋏脚は動物やデトリタス片を掴む際に用いられる[4]。さらに第2上顎に生えた剛毛による濾過食も行っているとされる[4]。深海性の種はデトリタスを主な餌としていると考えられる[4]。
肉食性のタナイス類はウニの幼生、多毛類、線虫類、ソコミジンコ（英語版）類などの無脊椎動物を捕食する[5]。一方でタナイス類を餌とする動物も多く、多毛類や他の甲殻類、干潟の鳥類、魚類のとくに仔稚魚などが捕食者として知られている[5]。
雄が雌の棲管を訪れ、その中で配偶する[4]。雌雄が向かい合い、雄がペニスを雌の育児嚢に挿入して精子を放出すると、すぐに雌が卵を育児嚢内に産み出し、体外受精が起こる。受精卵は育児嚢内で保育され、マンカ幼生として孵化し、その後も2、3日は雌の棲管内に留まる[4]。性比はしばしば雌に偏り、雄の見つかっていない種もある[3]。
雌性先熟の性転換を行うことも知られている[4]。性転換前に経験した抱卵回数によって、性転換して雄になった後の形態が異なる例もある[5]。同時雌雄同体の種もあり、自家受精を行うことも報告されている[6]。
タナイス類は、19世紀には等脚類に分類されていたが[7]、1895年に軟甲類の1目としてタナイス目が設立され[1]、アミ目、クーマ目、等脚目、端脚目などと並んでフクロエビ上目の目とされている。タナイス類の単系統性は強く支持されているが、フクロエビ上目内での系統関係ははっきりしていない[2]。900種以上が記載され、未記載種を含めると数千種になると推定されている[5]。
現生種はタナイス亜目、アプセウデス亜目、Neotanaidomorphaの3亜目[8]、またはNeotanaidomorphaをタナイス亜目内の上科に格下げして2亜目に分類され、さらに化石種のみのAnthracocaridomorphaも含まれる[1]。
人間生活との直接的な関係はない[7]。
大きなはさみを持ちかわいらしく見えるためか、比較的に研究が進んでいるとされるが[7]、分類が難しいために生態学的な調査では無視されることも多いという[5]。
タナイス目（Tanaidacea）は、フクロエビ上目に含まれる甲殻類の分類群の1つ。胸部の第2体節に鋏脚を持つのが特徴。小型で、大部分の種が海洋の底生生物である。多様な環境に生息し、900種以上が記載されている。
주걱벌레붙이목(Tanaidacea)은 연갑강에 속하는 갑각류 목의 하나이다.[1] 약 940여 종으로 이루어져 있다.
겉모습은 작은 새우를 닮았고, 성체가 되었을 때 몸길이 분포가 0.5~120mm이고 대부분의 종은 2~5mm이다.
