El Camachuelo de Edwards (Carpodacus edwardsii)[2] ye una especie d'ave paseriforme de la familia Fringillidae.[3][4]
Alcuéntrase en Bután, China, India, Myanmar y Nepal. Los sos hábitats naturales son: los bosque boreales y la carba tropical y subtropical de gran altitú.
Describiéronse dos subespecies:
El Camachuelo de Edwards (Carpodacus edwardsii) ye una especie d'ave paseriforme de la familia Fringillidae.
Carpodacus edwardsii és un ocell de la família dels fringíl·lids (Fringillidae) que habita la zona oriental de l'Himàlaia.
Habita matolls a les praderies alpines, boscos de coníferes i boscos de bambú als Himàlaies, de l'est de Nepal, nord-est de l'Índia, sud-est del Tibet i sud i centre de la Xina.
S'han descrit dues subespècies:
Carpodacus edwardsii és un ocell de la família dels fringíl·lids (Fringillidae) que habita la zona oriental de l'Himàlaia.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Llinos goch fawr (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: llinosiaid coch mawr) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Carpodacus edwardsii; yr enw Saesneg arno yw Large rosefinch. Mae'n perthyn i deulu'r Pincod (Lladin: Fringillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. edwardsii, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r llinos goch fawr yn perthyn i deulu'r Pincod (Lladin: Fringillidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Acepa Loxops coccineus Aderyn pigbraff Maui Pseudonestor xanthophrys Mêl-gropiwr Molokai Paroreomyza flammea Pinc Laysan Telespiza cantans Pinc Nihoa Telespiza ultimaAderyn a rhywogaeth o adar yw Llinos goch fawr (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: llinosiaid coch mawr) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Carpodacus edwardsii; yr enw Saesneg arno yw Large rosefinch. Mae'n perthyn i deulu'r Pincod (Lladin: Fringillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. edwardsii, sef enw'r rhywogaeth.
Der Edwardsgimpel (Carpodacus edwardsii) ist ein Singvogel aus der Familie der Finken. Er bewohnt Teile des Himalayas und des westlichen Chinas, wo er in Wäldern, Bambusdickichten und verkrüppeltem Gesträuch auf alpinen Matten vorkommt.
Der Edwardsgimpel ist mit 16–17 cm Körperlänge knapp größer als ein Buchfink. Die Art wirkt recht dunkel bräunlich und zeigt bis auf den Überaugenstreif und den Bereich von Kehle und Brust kaum die gattungstypischen rosa oder roten Partien. Der 14–16 mm lange Schnabel ist kurz, kräftig und spitz, First und Unterkante zur Spitze hin fast symmetrisch gerundet. Der Oberschnabel ist braun, der Unterschnabel heller hornfarben. Die Füße sind dunkelbraun. Die Flügellänge beträgt beim Männchen 79–85 mm, beim Weibchen 77–82 mm. Die Schwanzlänge des Männchens liegt zwischen 61 und 67 mm, beim Weibchen zwischen 59 und 66 mm.
Die Geschlechter unterscheiden sich stark in der Gefiederfärbung. Beim Männchen sind hintere Stirn, Scheitel und Nacken dunkelbraun und, was nur auf kurze Distanz zu sehen ist, dunkelrot überhaucht. Stirnseiten und Überaugenstreif sind blassrosa bis malvenfarben und werden vom braun- bis dunkelroten Zügel und den hinteren Ohrdecken von den anderen rosa Partien an Wangen, den vorderen Ohrdecken, Kinn und Kehle abgeteilt. Letztere zeigen im Bereich des Gesichts helle Federspitzen und an der Kehle dunkle Federzentren. Die dunkelrote bis kastanienbraune Färbung der Brust läuft auf der unteren Brust und dem Bauch in ein helleres Dunkelrosa aus, das zudem fein dunkel gestrichelt ist. Flanken, Schenkel und Unterschwanzdecken sind braun. Rücken und Schulterfedern sind warmbraun, rötlich überhaucht und dunkel gestreift. Bürzel und Oberschwanzdecken sind ebenso gefärbt, ihnen fehlt aber eine Streifung. Die Armdecken sind im Zentrum schwarzbraun mit kastanienfarbenen bis rotbraunen Säumen und dunkelrosa Spitzen. Das übrige Flügelgefieder ist mittel- bis dunkelbraun mit warmbraunen Säumen. Die inneren Armschwingen sind wie die Schirmfedern in frischem Gefieder rotbraun nuanciert, die letzteren tragen auf der Außenfahne eine breite, beigerosa Spitze. Der leicht gegabelte Schwanz ist dunkelbraun mit rötlichbraunen Säumen, die zur Spitze hin dunkler werden.
Beim Weibchen ist die Oberseite dunkel gelbbraun mit einer dunkelbraunen Strichelung, die auf dem Rücken kräftiger wird. Bürzel und Oberschwanzdecken sind einfarbig und ungestrichelt gelblichbraun. Das Gesicht ist fein und dicht dunkel gestrichelt mit beigen Federspitzen auf Zügel, Wangen und Ohrdecken. Der breite, beige und fein gestrichelte Überaugenstreif ist oft verwaschen und verläuft bis auf die Halsseiten. Kinn und Kehle sind blassbeige mit dunkler Streifung, die Unterseite ist braunbeige mit einer breiten Streifung. Zu den Unterschwanzdecken und hinteren Flanken hin wird sie heller beige, die Strichelung feiner. Die Armdecken sind dunkelbraun mit helleren Säumen und beigen Spitzen. Der übrige Flügel ist dunkelbraun mit hellen Säumen, die sich auf den Außenfahnen der Schirmfedern zur Spitze stark verbreitern. Der dunkelbraune Schwanz ist hellbraun gesäumt.
Das Jugendkleid ähnelt dem des Weibchens, ist aber unterseits oft matter oder dunkler mit deutlicher abgesetzter Streifung. Männchen im ersten Sommer sehen noch ähnlich aus, zeigen aber bereits rote Nuancen auf der Oberseite. Der Überaugenstreif wird blasser und rosa, die Brust zeigt eine kräftige, dunkelrosa Färbung.
Das Männchen ist denen des Dünnschnabelgimpels, des Burgundergimpels und des Auroragimpels recht ähnlich, kann aber aufgrund verschiedener Merkmale gut von diesen unterschieden werden. Schwieriger ist die Unterscheidung der Weibchen, bei denen besonders eine Verwechselung mit denen von Burgunder-, Schmuck- und Fleckengimpel nicht immer ausgeschlossen werden kann.
Die Art ist wenig ruffreudig, manchmal ist ein metallisches twink oder ein raues tschi-wi als Alarmruf zu vernehmen. Der Gesang wurde bislang nicht beschrieben.
Der Edwardsgimpel besiedelt Teile des Himalayas vom westlichen Nepal ostwärts bis nach Westchina. Die Männchen der Unterart rubicunda unterscheiden sich von der Nominatform durch ein kräftigeren rötlichen Anflug auf dem Rücken. Die Partien im Bereich des Bauches sind weniger braun. Weibchen sind dunkler oder weniger intensiv braun und kräftiger gestrichelt.
Der Edwardsgimpel ist meist selten und nur im Winter bereichsweise häufig anzutreffen. Laut IUCN ist er nicht bedroht.
Der Edwardsgimpel kommt in Höhenlagen zwischen 3050 und 4240 m vor, im Winter wandert er in Lagen zwischen 2000 und 3700 m in Nepal und bis auf etwa 1600 m in Tibet und Westchina herab. Ein Teil überwintert südwärts bis ins nördliche Myanmar.
Er besiedelt Birken-, Fichten- und Bambuswälder und brütet in verkrüppeltem Gesträuch aus Wacholder oder Rhododendron. Ebenso findet man ihn in Beständen aus Bambus oder Dornsträuchern auf alpinen Matten und an offenen Hängen.
Meist trifft man ihn in kleinen Trupps oder Familienverbänden an. Bisweilen vergesellschaftet er sich auch mit der Strichelbraunelle (Prunella strophiata). Die Nahrungsaufnahme erfolgt im Schutze der Strauchschicht auf dem Boden, es werden vorwiegend Grassamen aber auch Früchte von Rosen- oder Wildapfelsträuchern gefressen. Über die Brutbiologie ist nichts bekannt.
Der Edwardsgimpel (Carpodacus edwardsii) ist ein Singvogel aus der Familie der Finken. Er bewohnt Teile des Himalayas und des westlichen Chinas, wo er in Wäldern, Bambusdickichten und verkrüppeltem Gesträuch auf alpinen Matten vorkommt.
' कुमधर्के तितु' नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा डार्क-रम्पेड रोजफिन्च (Dark-rumped Rosefinch) भनिन्छ ।
' कुमधर्के तितु' नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा डार्क-रम्पेड रोजफिन्च (Dark-rumped Rosefinch) भनिन्छ ।
The dark-rumped rosefinch (Carpodacus edwardsii) is a species of finch in the family Fringillidae.
It is found in Bhutan, China, India, Myanmar, and Nepal. Its natural habitats are boreal forests and subtropical or tropical high-altitude shrubland.
The dark-rumped rosefinch (Carpodacus edwardsii) is a species of finch in the family Fringillidae.
It is found in Bhutan, China, India, Myanmar, and Nepal. Its natural habitats are boreal forests and subtropical or tropical high-altitude shrubland.
La Malhelpuga karpodako (Carpodacus edwardsii) estas birdo de la familio de Fringedoj. Tiu specio estas kutime lokata en la genro Carpodacus, sed ĝi estas ankoraŭ sub dubinda pristudo. Karpodakoj estas birdoj brunecaj, kun ruĝaj aŭ rozkoloraj ĝeneralaj nuancoj aŭ markoj en kapo, brusto, pugo ktp.
Ĝi troviĝas en Butano, Ĉinio, Barato, Birmo kaj Nepalo. Ties natura habitato estas borealaj arbaroj kaj subtropikaj aŭ tropikaj altaltitudaj arbustaroj.
Tiu specio estas iel simila al la Vinkarpodako, tio estas, montras helrozajn gorĝareon kaj superokulan strion al la kolflankoj, tiu inter brunaj krono kaj vango. Sed klara diferencilo estas ke tiu specio estas multe pli malhela kaj malhelbruna ol aliaj karpodakoj. Kvankam ja estas rozkoloraj nuancoj en dorso kaj subaj partoj, la ĝenerala koloro estas malhelbruna. Krome estas ankaŭ klara seksa duformismo, nome la ino estas tute bruna kaj ĉe ŝi la markoj, kiuj estas helrozaj ĉe la masklo, estas flavecaj, nome la superokula strio kaj iome ĉe la gorĝareo. La kruroj kaj beko estas grizecaj, kaj tiu lasta mallonga kaj dika kiel ĉe aliaj karpodakoj.
La Malhelpuga karpodako (Carpodacus edwardsii) estas birdo de la familio de Fringedoj. Tiu specio estas kutime lokata en la genro Carpodacus, sed ĝi estas ankoraŭ sub dubinda pristudo. Karpodakoj estas birdoj brunecaj, kun ruĝaj aŭ rozkoloraj ĝeneralaj nuancoj aŭ markoj en kapo, brusto, pugo ktp.
Ĝi troviĝas en Butano, Ĉinio, Barato, Birmo kaj Nepalo. Ties natura habitato estas borealaj arbaroj kaj subtropikaj aŭ tropikaj altaltitudaj arbustaroj.
Tiu specio estas iel simila al la Vinkarpodako, tio estas, montras helrozajn gorĝareon kaj superokulan strion al la kolflankoj, tiu inter brunaj krono kaj vango. Sed klara diferencilo estas ke tiu specio estas multe pli malhela kaj malhelbruna ol aliaj karpodakoj. Kvankam ja estas rozkoloraj nuancoj en dorso kaj subaj partoj, la ĝenerala koloro estas malhelbruna. Krome estas ankaŭ klara seksa duformismo, nome la ino estas tute bruna kaj ĉe ŝi la markoj, kiuj estas helrozaj ĉe la masklo, estas flavecaj, nome la superokula strio kaj iome ĉe la gorĝareo. La kruroj kaj beko estas grizecaj, kaj tiu lasta mallonga kaj dika kiel ĉe aliaj karpodakoj.
El camachuelo de Edwards (Carpodacus edwardsii)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Fringillidae propia de Asia.[3][4]
Mide entre 16 y 17 cm de largo y pesa entre 25 y 30 g. El macho tiene la cabeza, nuca y partes superiores del cuerpo de color marrón con rayas marrones más intensas. Frente, entrecejo, barbilla, garganta y parte superior del pecho de color rosa pálido. Resto de las partes inferiores marrones rojizas. Cola marrón oscuro. La hembra es de color general marrón con líneas más oscuras. Ceja amarillenta. Barbilla y garganta más clara que el resto.
Puede encontrarse en Bután, China, India, Birmania y Nepal. Sus hábitats naturales son: los bosques boreales y el matorral tropical y subtropical de gran altitud.
Se han descrito dos subespecies:
El camachuelo de Edwards (Carpodacus edwardsii) es una especie de ave paseriforme de la familia Fringillidae propia de Asia.
Pruun-karmiinleevike (Carpodacus edwardsii) on vintlaste sugukonda ja karmiinleevikeste perekonda kuuluv linnuliik.
Täiskasvanud pruun-karmiinleevike on 16–17 cm pikk ja võib kaaluda kuni 26,5 grammi.[2][3]
Pruun-karmiinleevikesel on kirjeldatud kahte alamliiki:
Pruun-karmiinleevikese pesitusaeg pole üheselt teada, kuid see arvatakse aset leidvat vahemikus juuni–august. Liik teeb oma pesa rododendronipõõsastesse metsades.[2]
Liigi laulu pole kirjeldatud, kuid nende kutsehüüuks on äkiline ja metalse kõlaga "twink", "zwiiib" ja "tswii".[2][4]
Rahvusvahelise Looduskaitseliidu punase nimistu järgi on liik soodsas seisundis.[1]
Pruun-karmiinleevike (Carpodacus edwardsii) on vintlaste sugukonda ja karmiinleevikeste perekonda kuuluv linnuliik.
Carpodacus edwardsii Carpodacus generoko animalia da. Hegaztien barruko Fringillidae familian sailkatua dago.
Carpodacus edwardsii Carpodacus generoko animalia da. Hegaztien barruko Fringillidae familian sailkatua dago.
Ruskopunavarpunen (Carpodacus edwardsii)[2] on peippojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Ruskopunavarpusta tavataan Bhutanissa, Kiinassa, Intiassa, Myanmarissa ja Nepalissa. Lajin kannankehitys on vakaa, ja se on luokiteltu elinvoimaiseksi.[1]
Ruskopunavarpunen (Carpodacus edwardsii) on peippojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Carpodacus edwardsii
Le Roselin d'Edwards (Carpodacus edwardsii) est une espèce de passereau de la famille des Fringillidae.
Son aire s'étend à travers les monts Hengduan et l'est de l’Himalaya.
D'après Alan P. Peterson, cette espèce est constituée des deux sous-espèces suivantes :
Ce roselin occupe un habitat différent selon la période de reproduction ou d’hivernage, fréquentant les formations de genévriers, de rhododendrons, de sapins et de bouleaux en été (3200-3900 m) puis visitant les fourrés de bambou et les buissons de rosier et d’épine-vinette en hiver (2000-3700m).
Il se nourrit de graines de plantes herbacées, de petites pommes sauvages et de nectar de rhododendron. Mais d’autres plantes comme des baies d’argousier (Hippophae rhamnoides), des bourgeons d’un chèvre-feuille (Lonicera acuminata) et même de petites fraises des bois (Fragaria sp.) ont également été répertoriées, photos à l’appui (in Ottaviani 2008).
Carpodacus edwardsii
Le Roselin d'Edwards (Carpodacus edwardsii) est une espèce de passereau de la famille des Fringillidae.
Il carpodaco groppascura (Carpodacus edwardsii Verreaux, 1871) è un uccello passeriforme della famiglia dei Fringillidi[2].
Il nome scientifico della specie, edwardsii, venne scelto in omaggio allo zoologo francese Henri Milne-Edwards.
Misura 16–17 cm di lunghezza, per 26,5 g (dato misurato finora su un singolo esemplare, di sesso femminile) di peso[3].
Si tratta di uccelli dall'aspetto robusto, muniti di testa tondeggiante con grandi occhi e robusto becco conico, ali allungate e coda dalla punta lievemente forcuta.
Il dimorfismo sessuale è ben evidente: i maschi, infatti, presentano faccia, gola e petto di colore rosso scuro, con petto e ventre sfumati nel bruno-arancio, mentre fronte, vertice, nuca e tutta l'area dorsale (compreso il codione, che in molte specie di carpodacini è invece dello stesso colore rosso-rosato dell'area ventrale, caratteristica questa che frutta alla specie il suo nome comune) sono di colore bruno, con decise sfumature dello stesso colore anche sulle guance e sull'area fra i lati del becco e l'orecchio. Le femmine, invece, si presentano quasi interamente di colore bruno, più scuro dorsalmente e più chiaro ventralmente, con sfumature arancio su testa e ventre. In ambedue i sessi, gli occhi sono di colore bruno scuro, le zampe sono di colore carnicino e il becco è nerastro.
Si tratta di uccelli dalle abitudini diurne, ottimi volatori ma dai costumi perlopiù terricoli: essi passano infatti la maggior parte della giornata alla ricerca di cibo al suolo, in coppie o in piccoli gruppetti, tenendosi in contatto tra loro mediante note metalliche.
La dieta di questi uccelli è in massima parte granivora, comprendendo i semi perlopiù di piante erbacee rinvenuti al suolo, oltre a boccioli, bacche e frutti (principalmente mele selvatiche e rosa canina[3]).
I dati riguardo alla riproduzione di questi uccelli sono piuttosto scarsi: si sa che essi nidificano fra giugno e agosto, e che i nidi vengono ubicati perlopiù fra i cespugli di rododendro[3]. Tuttavia, si ha motivo di credere che l'evento riproduttivo ricalchi, per modalità e tempistica, quanto osservabile nelle specie affini.
Questa specie occupa un areale che comprende le pendici meridionali della catena dell'Himalaya e la Cina centro-meridionale. Il carpodaco groppascura è stanziale, tuttavia durante l'inverno questi uccelli tendono a scendere di quota per evitare l'eccessiva rigidità del clima.
L'habitat di questi uccelli è rappresentato dalle aree di foresta montana e subalpina, con presenza di denso sottobosco, a prevalenza di ginepro e rododendro.
Se ne riconoscono due sottospecie[2]:
Il carpodaco groppascura (Carpodacus edwardsii Verreaux, 1871) è un uccello passeriforme della famiglia dei Fringillidi.
De bruine roodmus (Carpodacus edwardsii) is een zangvogel uit de familie Fringillidae (Vinkachtigen).
Deze soort komt voor in de Himalaya en telt 2 ondersoorten:
De bruine roodmus (Carpodacus edwardsii) is een zangvogel uit de familie Fringillidae (Vinkachtigen).
Carpodacus edwardsii é uma espécie de ave da família Fringillidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Butão, China, Índia, Myanmar e Nepal.[1]
Os seus habitats naturais são: florestas boreais e matagal tropical ou subtropical de alta altitude.[1]
Carpodacus edwardsii é uma espécie de ave da família Fringillidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Butão, China, Índia, Myanmar e Nepal.
Os seus habitats naturais são: florestas boreais e matagal tropical ou subtropical de alta altitude.
Brun rosenfink[2] (Carpodacus edwardsii) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]
Brun rosenfink är en relativt stor (16-17 cm), mörk och långnäbbad rosenfink med något kluven stjärt.[4] Hanen har rosa ögonbrynsstreck och mörk övergump. Rödbrunt på bröst och flanker kontrasterar med rosa strupe och buk.[5] Honan har ett smalt beige ögonbrynsstreck, bleka tertialspetsar och brunbeige ovansida med lätt streckning på strupe och bröst.[5]
Bland lätena hörs korta och abrupta, metalliska "twink" eller "tswii". Sången har inte dokumenterats.[4]
Brun rosenfink delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
Brun rosenfink är systerart till en grupp rosenfinkar bestående av rosabrynad, fläckvingad och vinröd rosenfink samt yunnanrosenfink och taiwanrosenfink.[6]
Fågeln påträffas i högbelägna buskmarker och öppna skogar, gärna i stånd av rhododendron,[5] på mellan 3050 och 4240 meters höjd[1]. Den lever huvudsakligen av frön från exempelvis gräs och vildros, men även frukt som paradisäpplen.[4] Den tros häcka under juni till augusti. Arten är en stannfågel men rör sig till lägre nivåer mellan oktober och mitten av april.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till sparsam, men vintertid lokalt vanlig.[7]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den franske zoologen Henri Milne-Edwards (1800-1885).[8]
Brun rosenfink (Carpodacus edwardsii) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.
Carpodacus edwardsii là một loài chim trong họ Fringillidae.[2]
Carpodacus edwardsii là một loài chim trong họ Fringillidae.
棕朱雀(学名:Carpodacus edwardsii)为雀科朱雀属的鸟类。分布于尼泊尔至印度以及中国大陆的甘肃、四川、云南、西藏等地,常见于海拔2000m 以上的山区、栖于亚热带常绿阔叶林、针阔混交林及高山针叶林、高山草甸和裸岩带以及冬季可降至海拔2000m 以下的地区。该物种的模式产地在四川西部。[1]