Sancristóbalhärmtrast[2] (Mimus melanotis) är en starkt hotad tätting i familjen härmtrastar som enbart förekommer på en av Galápagosöarna.[3]
Sancristóbalhärmtrast är en relativt stor härmtrast, 25–26 centimeter lång. Den är gråbrun ovan och blekare under, med en tydlig svart tygel och svartaktiga örontäckare. Könen liknar varandra, men honan är cirka tio procent mindre. Ungfågeln är mer streckad undertill än den adulta fågeln. Sången är högljudd, melodisk och hackig, likt andra i släktet.[1]
Sancristóbalhärmtrast förekommer som namnet avslöjar enbart på ön San Cristóbal i Galápagosöarna.[3] Beståndet beräknas till cirka 8.000 individer. Med tanke på dess begränsade utbredning på en enda ö och att den troligen minskar på grund av habitatförstörelse och invasiva arter kategoriserar IUCN den som starkt hotad.[1]
Fågeln återfinns i ett antal olika miljöer från låglänta områden till öns högsta punkt på 715 meter. Den tenderar att undvika tät låglandsskog, fuktiga skogsmarker, gräsmarker och urbana områden. Härmtrasten födosöker på marken efter insekter men äter också frukt och bär och plockar ibland fästingar från iguanor (släktet Amblyrhynchus). Den häckar från januari till april, tydligen inte kooperativt i kontrast mot övriga härmtrastar på Galápagosöarna.[1]
Härmtrastarna på Galápagosöarna placerades tidigare i det egna släktet Nesomimus men DNA-studier[4] visar att de är inbäddade i Mimus och förs numera allmänt dit.[4]
Wikispecies har information om Mimus melanotis.
Sancristóbalhärmtrast (Mimus melanotis) är en starkt hotad tätting i familjen härmtrastar som enbart förekommer på en av Galápagosöarna.
