Ar gioc'h nobl(Daveoù a vank) a zo ur spesad evned hirc'harek, Gallinago nobilis an anv skiantel anezhañ.
Gouennañ a ra adalek miz Meurzh betek miz Gouere.
Bevañ a ra diwar amprevaned ha preñv-lec'hid.
Kavout a reer ar spesad e Suamerika, o ouennañ en un takad hag a ya eus Andoù Kolombia da vervent Venezuela, Ecuador ha hanternoz Perou[1].
Ar gioc'h nobl(Daveoù a vank) a zo ur spesad evned hirc'harek, Gallinago nobilis an anv skiantel anezhañ.
El becadell noble (Gallinago nobilis) és un ocell de la família dels escolopàcids (Scolopacidae) que habita praderies i sabanes empantanegades de Colòmbia, sud-oest de Veneçuela i Equador.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gïach y Paramo (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gïachod y Paramo) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Gallinago nobilis; yr enw Saesneg arno yw Noble snipe. Mae'n perthyn i deulu'r Pibyddion (Lladin: Scolopacidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn G. nobilis, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Mae'r gïach y Paramo yn perthyn i deulu'r Pibyddion (Lladin: Scolopacidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Cyffylog Scolopax rusticola Gïach Cyffredin Gallinago gallinago Pibydd y Dorlan Actitis hypoleucos Rhostog gynffonddu Limosa limosa Rhostog gynffonfraith Limosa lapponicaAderyn a rhywogaeth o adar yw Gïach y Paramo (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gïachod y Paramo) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Gallinago nobilis; yr enw Saesneg arno yw Noble snipe. Mae'n perthyn i deulu'r Pibyddion (Lladin: Scolopacidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn G. nobilis, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Paramobekkasin (latin: Gallinago nobilis) er en sneppefugl, der lever i Andesbjergene af Colombia og Ecuador.
Paramobekkasin (latin: Gallinago nobilis) er en sneppefugl, der lever i Andesbjergene af Colombia og Ecuador.
The noble snipe (Gallinago nobilis) is a small stocky wader. It breeds in the Andes of Colombia, Ecuador, Peru and Venezuela above or just below the treeline. It is entirely sedentary.
This 30–32.5 cm long snipe has a stocky body and relatively short legs for a wader. Its upperparts, head and neck are streaked and patterned with dark brown and buff, and gold edges to the feathers form distinct lines down its back. The belly is white with brown barring on the flanks. The horn-coloured bill is very long and straight. The legs and feet are greyish-green. The sexes are similar, but females are longer billed; immature birds differ only in showing pale fringes on the wing coverts. The noble snipe has a clear melodious call.
Andean snipe occurs within the range of noble snipe, but has broad wings, a barred belly and dark underparts. Migrant common and Magellan snipe are smaller, have more pointed wings and white trailing edged to the wings.
The noble snipe is found high altitude wet grassland marshes and swamps from 2,700 – 4,200 m.
Little is known of its biology, but it has an aerial display, which involves flying high in circles, followed by a powerful stoop during which the bird makes a drumming sound, caused by vibrations of modified outer tail feathers, lower pitched than that of common snipe. It breeds from March to July.
The noble snipe is usually alone or in pairs, but is difficult to observe on the ground. It forages by pushing its long bill deep into the mud seeking insects and worms. Its cryptic plumage provides effective camouflage when the bird stands motionless amongst marsh vegetation.
The noble snipe (Gallinago nobilis) is a small stocky wader. It breeds in the Andes of Colombia, Ecuador, Peru and Venezuela above or just below the treeline. It is entirely sedentary.
La caica de páramo o agachadiza noble[3] (Gallinago nobilis) es una especie de ave de la familia Scolopacidae.
Como todas las caicas, se distingue por su pico exageradamente largo para su tamaño. Es totalmente sedentaria. Es de hábitos terrestre y de agua dulce.
Está catalogada como especie casi amenazada desde 2012, su población es decreciente.
Son cazadas por las personas indígenas o como deporte y se ve amenazada por la caza[4] excesiva localizada, así como la desecación, la transformación y la degradación de sus hábitats.
En Colombia y en Ecuador se intenta proteger la especie en el Parque nacional Cotopaxi (Ecuador) y en el Parque nacional natural Chingaza (Colombia)
Es nativa de Colombia, Ecuador, Perú y República Bolivariana de Venezuela.[5]
La caica de páramo o agachadiza noble (Gallinago nobilis) es una especie de ave de la familia Scolopacidae.
Gallinago nobilis Gallinago generoko animalia da. Hegaztien barruko Scolopacidae familian sailkatua dago.
Gallinago nobilis Gallinago generoko animalia da. Hegaztien barruko Scolopacidae familian sailkatua dago.
Ylänkökurppa (Gallinago nobilis) on eteläamerikkalainen kahlaaja. Sen elinympäristö käsittää Andien pohjoisosat Kolumbiassa, Luoteis-Venezuelassa ja Ecuadorissa. Lajin holotyypin kuvaili Philip Lutley Sclater Bogotásta 1856.[2]
Ylänkökurppa (Gallinago nobilis) on eteläamerikkalainen kahlaaja. Sen elinympäristö käsittää Andien pohjoisosat Kolumbiassa, Luoteis-Venezuelassa ja Ecuadorissa. Lajin holotyypin kuvaili Philip Lutley Sclater Bogotásta 1856.
Gallinago nobilis
La Bécassine noble (Gallinago nobilis) est une espèce d’oiseaux appartenant à la famille des Scolopacidae.
Il beccacino nobile (Gallinago nobilis, Sclater 1856) è un uccello della famiglia degli Scolopacidae dell'ordine dei Charadriiformes.
Gallinago nobilis non ha sottospecie, è monotipica.
Questo uccello vive in Colombia, Ecuador, Perù e Venezuela.
Il beccacino nobile (Gallinago nobilis, Sclater 1856) è un uccello della famiglia degli Scolopacidae dell'ordine dei Charadriiformes.
De Páramosnip (Gallinago nobilis) is een vogel uit de familie van strandlopers en snippen (Scolopacidae).
Ädelbeckasin[2] (Gallinago nobilis) är en sydamerikansk bergslevande beckasin.[3]
Ädelbeckasinen är en 30-32,5 centimeter lång fågel, likt andra beckasiner med kraftig kropp, lång rak näbb, och korta ben. Ovansida, huvud och hals är streckade och mönstrade med mörkbrunt och beige, och guldfärgade kanter på fjädrarna formar distinkta linjer nerför ryggen. Buken är vit med brun bandning på flankerna. Benen är grågröna.[4]
Liknande andinsk beckasin som förekommer i ädelbeckasinens utbredningsområde har bredare vingar, bandad buk och mörk ovansida. Wilsonbeckasin och sydamerikansk beckasin kan förekomma som förbipasserade flyttfåglar, men dessa är mindre, har spetsigare vingar och en vit vingbakkant.[4]
Ädelbeckasinens läte är klart och melodiskt. Under spelflykten flyger den högt i cirklar för att plötsligt störtdyka, varvid dess yttre stjärtpennor skapar ett ljud genom att vibrera, likt wilsonbeckasinen men mörkare.[4]
Ädelbeckasinen är stannfågel i Anderna från Colombia till sydvästra Venezuela, Ecuador och norra Peru.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Ädelbeckasinen förekommer i höglänta våtmarker mellan 2.700 och 4.200 meters höjd. Den uppträder ensam eller i par, men är mycket svår att få syn på när den står stilla i sin kamouflerande dräkt. Fågeln födosöker genom att trycka ner sin långa näbb ner i gyttjan på jakt efter insekter och maskar. Den häckar från mars till juli.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal till följd av jakt och habitatförstörelse.[5][6] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför ädelbeckasinen som nära hotad (NT). Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som ovanlig till ganska vanligt förekommande.[6][7][8]
Ädelbeckasin (Gallinago nobilis) är en sydamerikansk bergslevande beckasin.
Gallinago nobilis là một loài chim trong họ Scolopacidae.[2]
Gallinago nobilis là một loài chim trong họ Scolopacidae.