Els maquílids (Machilidae) són una família d'insectes primitius pertanyents a l'ordre Archaeognatha, coneguts vulgarment com a peixets de bronze. Hi ha al voltant de 250 espècies descrites a tot el món.
Aquests insectes manquen d'ales, presenten un tòrax allargat i més o menys cilíndric amb un gep característic, i estan coberts de diminutes i compactes escates. El seu color és normalment gris o marró, algunes vegades amb complicats patrons. Tenen tres «cues» al final de l'abdomen dos cèrcols i un llarg epiproct central. Tenen grans ulls composts, que amb freqüència es troben en un punt central.
Els maquílids no sofreixen virtualment cap metamorfosi durant el seu cicle vital, i tant les nimfes com els adults són en general discrets herbívors i carronyers, estant moltes espècies restringides a les costes rocoses, però trobant-se unes altres en hàbitats d'interior amb abundant vegetació. Pot moure's molt ràpidament i generalment fugen saltant considerables distàncies quan se'ls molesta.
A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: MaquílidsEls maquílids (Machilidae) són una família d'insectes primitius pertanyents a l'ordre Archaeognatha, coneguts vulgarment com a peixets de bronze. Hi ha al voltant de 250 espècies descrites a tot el món.
Die Machilidae sind eine der beiden Familien der Überfamilie Machiloidea innerhalb der Ordnung der Felsenspringer (Archaeognatha). Sie umfasst etwa 42 Gattungen und 310 Arten.[1] Ihr Hauptverbreitungsgebiet ist die nördliche Hemisphäre: die Tiere sind in Eurasien, in Teilen Indonesiens, in Teilen Afrikas und in Nordamerika und Mexiko verbreitet. Sie fehlen in Südamerika, Australien, Madagaskar und dem Süden Afrikas.[2] In Europa kommt die Familie mit 19 Gattungen und mehr als 200 Arten vor.[3]
Die Tiere sind in der Regel am Kopf, den Kopfanhängseln, den Beinen und den Styli beschuppt. Dorsal fehlt der Basis der Maxillarpalpen der Fortsatz (Processus basalis). Am ersten Glied der Maxillarpalpen ist nur ein innerer Buckel ausgebildet. Die hinteren oder die mittleren und hinteren Beine tragen Styli an den Hüften (Coxen). Die Tarsen sind immer dreigliedrig. Am zweiten bis siebten Hinterleibssegment sind die Sternite groß und dreieckig. Am ersten bis siebten Hinterleibssegment tragen die Coxite am caudalen Rand zumindest ein Paar von coxalen Vesikeln. Am zweiten bis sechsten Hinterleibssegment sind es bis zu zwei Paar. Am zweiten bis neunten Hinterleibssegment tragen die Coxite Styli. Es werden drei Bauformen des Ovipositors der Weibchen unterschieden.
Vertreter der Machilidae sind aus vielen verschiedenen Lebensräumen bekannt, wobei sie, wie für Felsenspringer generell typisch, häufig felsige bzw. steinige Orte bevorzugen. Insbesondere etwa Machilis ist stark petrophil. Darüber hinaus gibt es aber auch Gattungen, die andere Lebensräume besiedelt. Dilta hibernica aus Europa findet man beispielsweise in der Bodenstreu von Wäldern, Dilta littoralis aus dem atlantischen Westeuropa findet man in Heiden und auf Grasland.
Man findet die Tiere von der Küste bis in sehr hohe Gebirgslagen. Beispielsweise ist Allopsontus swani in Nepal zwischen 5100 und 5700 Metern Seehöhe nachgewiesen. Mehrere Arten der Gattung Machilis steigen in den Alpen bis über 2500, manche auch bis über 3000 Meter Seehöhe. Auch betreffend den Feuchtigkeitsbedarf gibt es Arten mit starken Anpassungen. So findet man Allopsontus confaratus etwa in den südlichen Teilen der Gobi. Anders als bei der Schwesterfamilie Meinertellidae gibt es auch halophile Arten, wie etwa Lepismachilis sturmi aus Korsika.[2]
Die beiden Familien Machilidae und Meinertellidae sind Schwestertaxa und bilden somit eine monophyletische Gruppe, die Überfamilie Machiloidea.[1]
Die Machilidae sind die deutlich primitivste Familie der Machiloidea. Dies begründet sich durch die deutlich höhere Anzahl an plesiomorphen Merkmalen, etwa am Ovipositor, dem Penis, den Parameren, den Styli und Vesikeln der Hüften und den Tarsomeren sowie die deutlich stärkere Beschuppung des Körpers. Diese Unterschiede resultieren einerseits aus der Kombination primitiver mit neu entwickelten Merkmalen, wie etwa die Ausbildung verschiedener Ovipositor-Formen innerhalb der gleichen Gattung, wie etwa bei Machilis und Allopsontus, andererseits in den beiden unterschiedlichen Weisen des Spermatransports innerhalb der Familie. Kaplin (1985) unterteilte die Familie im Wesentlichen anhand dem Grad der Beschuppung, insbesondere an den Fühlern in die drei Unterfamilien Machilinae, Petrobiinae und Petrobiellinae. Der taxonomische Status letzterer, welche nur die Gattung Petrobiellus umfasst, ist aber unsicher. Von den drei Arten der Gattung ist Petrobiellus takunagae nur unzureichend beschrieben und von Petrobiellus kusakini sind nur die Weibchen beschrieben. Das Paarungsverhalten und auch die innere Anatomie sind unbekannt.[4]
Bei breiterer Betrachtung der Merkmale zeigt sich, dass die Unterfamilie Machilinae sensu Paclt (1972) und Kaplin (1985) eine sehr heterogene Gruppe bildet, die sowohl ursprüngliche Formen, als auch eine vermutlich monophyletische Gruppe mit etwa 11 Gattungen umfasst. Mangels weiterer Untersuchungen bleibt aber unklar, ob und in welcher Form die Machilinae eine monophyletische Unterfamilie bilden. Die Petrobiinae sensu Kaplin (1985) bilden die einzige Unterfamilie der Machilidae, deren Monophylie gut begründet scheint. Die einzige Synapomorphie der Arten dieser Unterfamilie scheint das Fehlen von Schuppen auf dem Flagellum der Fühler zu sein. Die Monophylie kann aber auch durch allmähliche Änderungen in unterschiedlichen evolutionären Linien der Unterfamilie Unterstützung finden. Dennoch sind auch hier weitere Untersuchungen zur Monophylie notwendig, da sich etwa das Paarungsverhalten von Lepismachilis y-signata und zwei Arten der Gattung Pedetontus aus Kalifornien wie auch das Sinnesfeld auf den vorderen Schenkeln der Männchen der beiden Gattungen sehr ähnelt, sodass eine nahe Verwandtschaft zwischen mehreren ursprünglichen Gattungen der beiden Unterfamilien zu vermuten ist. Unklar ist außerdem, ob die Petrobius-Gruppe mit ihrer einzigartigen Art des Spermatransports und den stark modifizierten Genitalanhängseln der Männchen eine eigene Unterfamilie darstellen. Die Unterfamilie Petrobiellinae sensu Kaplin (1985) ist als eigenständige taxonomische Gruppe nicht aufrecht zu halten. Die beiden von Kaplin als verwandt betrachteten Gattungen Ditrigoniophthalmus und Petrobiellus bilden kein Monphylum, da die unbeschuppten Fühler vermutlich ein konvergent entstandenes Merkmal darstellen.[4]
Nach Sturm & Machida 2001 wird die Familie Machilidae wie folgt unterteilt:
Die Machilidae sind eine der beiden Familien der Überfamilie Machiloidea innerhalb der Ordnung der Felsenspringer (Archaeognatha). Sie umfasst etwa 42 Gattungen und 310 Arten. Ihr Hauptverbreitungsgebiet ist die nördliche Hemisphäre: die Tiere sind in Eurasien, in Teilen Indonesiens, in Teilen Afrikas und in Nordamerika und Mexiko verbreitet. Sie fehlen in Südamerika, Australien, Madagaskar und dem Süden Afrikas. In Europa kommt die Familie mit 19 Gattungen und mehr als 200 Arten vor.
The Machilidae are a family of insects belonging to the order Archaeognatha (the bristletails). There are around 250 described species worldwide. These insects are wingless, elongated and more or less cylindrical with a distinctive humped thorax and covered with tiny, close-fitting scales. The colour is usually grey or brown, sometimes intricately patterned. There are three "tails" at the rear of the abdomen: two cerci and a long central epiproct. They have large compound eyes, often meeting at a central point. They resemble the silverfish and the firebrat, which are from a different order, Zygentoma.
Machilids undergo virtually no metamorphosis during their life cycles, and both nymphs and adults are generally inconspicuous herbivores and scavengers. Many species are restricted to rocky shorelines, but some are found in well-vegetated habitats inland. They can move very fast and often escape by jumping considerable distances when disturbed.
Like all Archaeognatha, machilids transfer sperm indirectly from male to female. Some species can spin silken threads that lead the female to the spermatophore. Other species can produce silken stalks on which they place droplets of sperm.
There are no aquatic species, but some littoral forms, such as Parapetrobius and Petrobius, can swim.[1]
Their fossil records extends back into the Triassic with the genus Gigamachilis from the Middle Triassic of Italy and Switzerland, around 240 million years old.[2][3]
The Machilidae are a family of insects belonging to the order Archaeognatha (the bristletails). There are around 250 described species worldwide. These insects are wingless, elongated and more or less cylindrical with a distinctive humped thorax and covered with tiny, close-fitting scales. The colour is usually grey or brown, sometimes intricately patterned. There are three "tails" at the rear of the abdomen: two cerci and a long central epiproct. They have large compound eyes, often meeting at a central point. They resemble the silverfish and the firebrat, which are from a different order, Zygentoma.
Machilids undergo virtually no metamorphosis during their life cycles, and both nymphs and adults are generally inconspicuous herbivores and scavengers. Many species are restricted to rocky shorelines, but some are found in well-vegetated habitats inland. They can move very fast and often escape by jumping considerable distances when disturbed.
Like all Archaeognatha, machilids transfer sperm indirectly from male to female. Some species can spin silken threads that lead the female to the spermatophore. Other species can produce silken stalks on which they place droplets of sperm.
There are no aquatic species, but some littoral forms, such as Parapetrobius and Petrobius, can swim.
Their fossil records extends back into the Triassic with the genus Gigamachilis from the Middle Triassic of Italy and Switzerland, around 240 million years old.
Los maquílidos (Machilidae) son una familia de insectos primitivos pertenecientes al orden Archaeognatha, conocidos vulgarmente como pececillos de bronce. Hay alrededor de 250 especies descritas en todo el mundo.
Estos insectos carecen de alas, presentan un tórax alargado y más o menos cilíndrico con una joroba característica, y están cubiertos de diminutas y compactas escamas. Su color es normalmente gris o marrón, algunas veces con complicados patrones. Tienen tres «colas» al final del abdomen: dos cercos y un largo epiprocto central. Tienen grandes ojos compuestos, que con frecuencia se encuentran en un punto central.
Los maquílidos no sufren virtualmente ninguna metamorfosis durante su ciclo vital, y tanto las ninfas como los adultos son por lo general discretos herbívoros y carroñeros, estando muchas especies restringidas a las costas rocosas, pero encontrándose otras en hábitats de interior con abundante vegetación. Puede moverse muy rápidamente y generalmente huyen saltando considerables distancias cuando se les molesta.
Los maquílidos incluyen los siguientes géneros:[cita requerida]
Los maquílidos (Machilidae) son una familia de insectos primitivos pertenecientes al orden Archaeognatha, conocidos vulgarmente como pececillos de bronce. Hay alrededor de 250 especies descritas en todo el mundo.
Les Machilidae (machilides) forment une famille d'insectes aptères de l'ordre des archéognathes.
Selon NCBI (1 nov. 2011)[2] (liste grandement incomplète) :
Les Machilidae (machilides) forment une famille d'insectes aptères de l'ordre des archéognathes.
Machilidae, porodica beskrilnih kukaca (Insecta) iz reda Archaeognatha. Sastoji se od 49 rodova[1]. Svojstveno im je što imaju vretenasta tijela, sive su ili smeđe boje, imaju velike oči, dodatak sličan repu i ne prolaze nikakvu metamorfozu tijekom njihovog životnog ciklusa. Mnoge vrste ograničene su na stjenovite obale, a neke žive i u ljudskim naseljima.
Ovi kukci mogu se dosta brzo kretati, a u slučaju da ih se iznanada uznemiri, pobjeći skokom znatne udaljenosti, pa su u eng. jeziku, kaso i čitav njhov red dobili i naziv jumping bristletails.
Machilidae, porodica beskrilnih kukaca (Insecta) iz reda Archaeognatha. Sastoji se od 49 rodova. Svojstveno im je što imaju vretenasta tijela, sive su ili smeđe boje, imaju velike oči, dodatak sličan repu i ne prolaze nikakvu metamorfozu tijekom njihovog životnog ciklusa. Mnoge vrste ograničene su na stjenovite obale, a neke žive i u ljudskim naseljima.
Ovi kukci mogu se dosta brzo kretati, a u slučaju da ih se iznanada uznemiri, pobjeći skokom znatne udaljenosti, pa su u eng. jeziku, kaso i čitav njhov red dobili i naziv jumping bristletails.
Petrobius brevistylisMachilidae è una famiglia di insetti che comprende circa 250 specie di tisanuri lunghi fino a 1,2 cm. Questi insetti di forma allungata sono ricoperti da scaglie di colore marrone opaco o grigio scuro. Molti di essi corrono velocemente e possono saltare.
Le uova sono deposte in piccoli gruppi in fessure o crepe; i giovani impiegano circa due anni per raggiungere la maturità. Questi insetti si nutrono di licheni, alghe e residui vegetali.
In tutto il mondo, nei prati, nelle zone costiere boscose, sotto i sassi, tra le foglie cadute o tra i residui vegetali.
Machilidae è una famiglia di insetti che comprende circa 250 specie di tisanuri lunghi fino a 1,2 cm. Questi insetti di forma allungata sono ricoperti da scaglie di colore marrone opaco o grigio scuro. Molti di essi corrono velocemente e possono saltare.
De Machilidae vormen een insectenfamilie in de orde van de rotsspringers (Microcoryphia of Archaeognatha), zo genoemd omdat ze wegspringen als ze verstoord worden en omdat ze meestal een rots- of steenachtige habitat hebben. De wetenschappelijke naam werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Giovanni Battista Grassi in 1888.
Deze familie omvat circa 42 geslachten en 310 soorten.
Ze komen oorspronkelijk in het noordelijke halfrond voor. Ten zuiden van de evenaar, in Indonesië, heeft men soorten ontdekt uit de geslachten Graphitarsus en Hybographitarsus.[1] Sommige soorten komen op zeer grote hoogte voor; een soort uit het geslacht Machilanus is aangetroffen in de Himalaya op ongeveer 5.500 m hoogte.[2]
De Machilidae vormen een insectenfamilie in de orde van de rotsspringers (Microcoryphia of Archaeognatha), zo genoemd omdat ze wegspringen als ze verstoord worden en omdat ze meestal een rots- of steenachtige habitat hebben. De wetenschappelijke naam werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Giovanni Battista Grassi in 1888.
Deze familie omvat circa 42 geslachten en 310 soorten.
Ze komen oorspronkelijk in het noordelijke halfrond voor. Ten zuiden van de evenaar, in Indonesië, heeft men soorten ontdekt uit de geslachten Graphitarsus en Hybographitarsus. Sommige soorten komen op zeer grote hoogte voor; een soort uit het geslacht Machilanus is aangetroffen in de Himalaya op ongeveer 5.500 m hoogte.
Hoppebørstehaler (Machilidae) er en familie av Archaeognatha og hører til blant de mest primitive av insektene. De finnes i fuktig miljø ofte langs havstrender. Det er beskrevet omtrent 325 arter i verden fordelt på 46 slekter.
Hoppebørtehaler er vingeløse insekter. Den er tett besatt av små skjell som har et spraglet mønster i grå og brune farger. Kroppen er ganske sylindrisk, langstrakt og smalner jevn bakover i en lang «tredelt hale», bestående av to kortere haler (cerci) på hver side og en lengre i midten (epiproct). Mange arter har pukkelrygg. Fasettøynene er store og møtes ofte (støter sammen) oppe på hodet. Foran fasettøynene er ofte to punktøyne, og våre to slekter i Norge kan skilles på dette: Dilta har to punktøyne som to runde punkter foran fasettøynenes ytterkant, mens Petrobius har to smale lister foran fasettøynene.
Hoppebørstehaler finnes i fuktig miljø ofte langs havstrender. De lever av alger og visne planter. Blir de forstyrret løper de og kan gjøre lange hopp, herav kommer navnet hoppebørstehaler.
Eggene legges i grupper i sprekker. Utviklingen til voksen er omtrent to år.
Hoppebørstehaler gjennomgår ingen forvandling. Nymfene skiller seg ikke fra det fullvoksne insektet, utenom ved størrelsen. De hører til blant de ametabole insektene.
Systematikken med de europeiske slektene er hentet fra Fauna Europaea Web Service[1]
Hoppebørstehaler (Machilidae) er en familie av Archaeognatha og hører til blant de mest primitive av insektene. De finnes i fuktig miljø ofte langs havstrender. Det er beskrevet omtrent 325 arter i verden fordelt på 46 slekter.
Klippborstsvansar (Machilidae) är en familj primitiva insekter i ordningen hoppborstsvansar. Familjen innehåller omkring 250 kända arter världen över.
Klippborstsvansar saknar vingar och har en långsträckt, mer eller mindre cylindrisk kropp som är avsmalnande baktill. Vid bakkroppens spets finns tre utskott, eller analspröt, varav det i mitten är tydligt längre än de två yttersta. På kroppen finns små, tätt sittande fjäll. Insekterna är mönstrade i gulbruna till mörkgrå färger.
Utvecklingen från ägg till imago sker genom ofullständig förvandling. Honan lägger äggen i små grupper i skydd av någon spricka. Nymferna, som undantaget den mindre storleken utseendemässigt påminner om de fullbildade insekterna, når imagostadiet inom två år. Livslängden för en individ kan nå upp till fyra år.
Vanliga livsmiljöer för klippborstsvansar är bland vissna löv eller annan delvis nedbruten vegetation och under stenar. Födan för flertalet arter består främst av rester av växter, alger och lavar.
Klippborstsvansar (Machilidae) är en familj primitiva insekter i ordningen hoppborstsvansar. Familjen innehåller omkring 250 kända arter världen över.
Klippborstsvansar saknar vingar och har en långsträckt, mer eller mindre cylindrisk kropp som är avsmalnande baktill. Vid bakkroppens spets finns tre utskott, eller analspröt, varav det i mitten är tydligt längre än de två yttersta. På kroppen finns små, tätt sittande fjäll. Insekterna är mönstrade i gulbruna till mörkgrå färger.
Utvecklingen från ägg till imago sker genom ofullständig förvandling. Honan lägger äggen i små grupper i skydd av någon spricka. Nymferna, som undantaget den mindre storleken utseendemässigt påminner om de fullbildade insekterna, når imagostadiet inom två år. Livslängden för en individ kan nå upp till fyra år.
Vanliga livsmiljöer för klippborstsvansar är bland vissna löv eller annan delvis nedbruten vegetation och under stenar. Födan för flertalet arter består främst av rester av växter, alger och lavar.
Machilidae là một họ côn trùng nguyên thủy trong bộ Archaeognatha. Họ này có khoảng 250 loài đã được mô tả trên toàn cầu. Các loài côn trùng trong nhóm này không có cánh, thân hình trụ dài, có các vảy nhỏ xếp chồng khích. Chúng thường có màu xám hoặc nâu, đôi khi có các hoa văn phức tạp. Chúng có 3 đuôi ở gần bụng.
Machilidae là một họ côn trùng nguyên thủy trong bộ Archaeognatha. Họ này có khoảng 250 loài đã được mô tả trên toàn cầu. Các loài côn trùng trong nhóm này không có cánh, thân hình trụ dài, có các vảy nhỏ xếp chồng khích. Chúng thường có màu xám hoặc nâu, đôi khi có các hoa văn phức tạp. Chúng có 3 đuôi ở gần bụng.
Machilidae Grassi, 1888
Махилисы[1], или махилиды[1] (лат. Machilidae) — семейство щетинохвосток.
Второй и седьмой брюшные стерниты треугольные, сравнительно крупные. Самец с одной или двумя парами парамер[2].
В составе семейства:
Махилисы, или махилиды (лат. Machilidae) — семейство щетинохвосток.
イシノミ科(Machilidae)とは、イシノミ目の下位分類の一つである。日本においては5属15種が報告されている。[1]
イシノミ科(Machilidae)とは、イシノミ目の下位分類の一つである。日本においては5属15種が報告されている。