Der Schiffswerftkäfer (Lymexylon navale) ist ein Käfer aus der Familie der Werftkäfer (Lymexylidae). Ihren Namen haben sie von ihrem Fundort, einer Schiffswerft nahe Göteborg, in der Carl von Linné die Tiere auf einem Eichenstapel fand.[Anmerkung 1] Der wissenschaftliche Name, ein Kunstwort aus (gr.) λὐμη/lymē "Beschädigung" und ξύλον/xylon "Holz"[1] durch Juxtaposition, bedeutet also "Holzschädling".
Die Käfer werden 7 bis 16 Millimeter lang und haben einen rötlich orange gefärbten, langgestreckten Körper. Die Männchen haben schwarze Deckflügel, die der Weibchen sind entweder komplett orangefarben oder nur an den Flügelspitzen dunkel. Ihre Deckflügel bedecken einen Teil des Hinterleibs nicht. Die Männchen haben eigenartig geformte Maxillarpalpen (Kiefertaster), deren drittes Glied aus einem großen Auswuchs mit vielen langen Seitenästen besteht, die mit ihren zahlreichen Sinneshaaren zur Auffindung der Weibchen dienen sollen.
Die Tiere sind in ganz Europa vorkommend und befallen Laubbäume, besonders Eichen, von deren Holz sich die Larven ernähren.
Die Käfer fliegen von Ende Mai bis Juli, wobei sie besonders zur heißesten Stunde am Nachmittag zu finden sind.
Die Weibchen legen 5 bis 15 Stück ihrer Eier auf die Rinde und in Risse von Stöcken und liegenden Stämmen, seltener aber auch von kranken Bäumen. Die daraus schlüpfenden Larven bohren anfangs sehr feine Gänge in das Holz, diese werden dann entsprechend dem Wachstum der Tiere größer. Sie verlaufen zum Teil geradlinig Richtung Stammmitte, wobei das Bohrmehl nicht wie bei den Sägehörnigen Werftkäfern (Hylecoetus dermestoides) ausgeworfen wird, sondern in der Röhre zurückbleibt. Mit ihrem verdickten Hinterleib stopfen die Larven das Mehl hinter sich fest zusammen. Diese Blase unterscheidet sie auch von den Larven der Sägehörnigen Werftkäfer, deren Larven spitz zulaufende Hinterleibe haben. Die Larven der Schiffswerftkäfer ernähren sich auch nicht von Pilzen, wie diese, sondern vom Holz selbst. Gegen Ende ihrer Entwicklung bohren sie sich parallel zum ersten Gang einen Gang in Richtung Oberfläche. Manchmal werden auch zusätzliche seitliche Gänge angelegt. Insgesamt können die Gänge bis zu zwei Meter lang werden. Die Verpuppung erfolgt am Einbohrloch nach einem oder zwei Jahren, wobei die Ausfluglöcher 1,5 bis 2,5 Millimeter im Durchmesser messen.
Der Schiffswerftkäfer (Lymexylon navale) ist ein Käfer aus der Familie der Werftkäfer (Lymexylidae). Ihren Namen haben sie von ihrem Fundort, einer Schiffswerft nahe Göteborg, in der Carl von Linné die Tiere auf einem Eichenstapel fand. Der wissenschaftliche Name, ein Kunstwort aus (gr.) λὐμη/lymē "Beschädigung" und ξύλον/xylon "Holz" durch Juxtaposition, bedeutet also "Holzschädling".
Tammepuurlane (Lymexylon navale) on mardikaliste seltsi kuuluv putukaliik.
Putukat on ka Eestis.[1]
Tammepuurlane (Lymexylon navale) on mardikaliste seltsi kuuluv putukaliik.
Putukat on ka Eestis.
Lymexylon navale (Linné, 1759) è un coleottero saproxilofago appartenente alla famiglia Lymexylidae. Infesta generalmente legno morto o in opera di querce, faggio e castagno. Un tempo si moltiplicava molto spesso nel legname destinato alla costruzione delle navi causando molti danni, da qui il nome scientifico di questo insetto.
L'adulto si presenta di forma allungata (circa 7-13 mm di lunghezza) e sottile, è dotato di antenne composte di 11 articoli e di ali membranose. Le elitre sono più corte dell'addome e sono brune nel maschio e giallastre nella femmina. Il maschio presenta inoltre palpi mascellari tipicamente ipertrofici dotati di prolungamenti a ventaglio.
Le larve di L. navale sono cilindriche, allungate (circa 12-15 mm di lunghezza) e dotate di corte zampe. Presentano un pronoto molto sviluppato che ricopre il capo.
Questi coleotteri depongono le uova, ricoperte di spore fungine, in crepe e fessure del legno. Dopo la schiusa le larve rimangono per un po' di tempo vicino al corion dell'uovo, questo comporta che le spore fungine di cui esso era ricoperto si fissino alla loro cuticola. Le larve cominciano poi a scavare nel legno delle gallerie, contaminandone contemporaneamente le pareti con le spore. Da esse origina il micelio fungino, fonte di nutrimento per le larve di L. navale.[1]
Una volta completato il loro ciclo di sviluppo, le larve si impupano sotto la superficie del legno infestato, dalla pupa fuoriesce l'adulto, che esce dal legno attraverso un foro di sfarfallamento. Maschi e femmine si accoppiano per dare luogo ad nuovo ciclo vitale.[2]
L'insetto è diffuso in gran parte dell'Europa.
Il metodo di lotta attualmente più efficace nei confronti di questi insetti saproxilofagi, è rappresentato dal trattamento con le microonde.[3]
Lymexylon navale (Linné, 1759) è un coleottero saproxilofago appartenente alla famiglia Lymexylidae. Infesta generalmente legno morto o in opera di querce, faggio e castagno. Un tempo si moltiplicava molto spesso nel legname destinato alla costruzione delle navi causando molti danni, da qui il nome scientifico di questo insetto.
Lymexylon navale is een keversoort uit de familie Lymexylidae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1758 door Linnaeus.[1]
Bronnen, noten en/of referenties
Drwionek okrętowiec (Lymexylon navale) – owad z rzędu chrząszczy. Długość 7-13 mm. Ciało wydłużone, na pokrywach skrzydeł posiada delikatne żeberka. Owady dorosłe spotykane głównie w czerwcu i lipcu[potrzebny przypis].
Samica składa jaja na zwalonych, leżących kilka lat pniach dębów lub w szparach zranionych dębów stojących. Z jaj wylęgają się białe larwy, które wyżerają w drewnie prostoliniowe chodniki[potrzebny przypis].
Zasiedla Europę, głównie środkową, sięgając na północ do Petersburga, a na wschód do Jarosławia w Rosji. Podawany też z Azji Mniejszej[1], w tym Turcji[2].
Drwionek okrętowiec (Lymexylon navale) – owad z rzędu chrząszczy. Długość 7-13 mm. Ciało wydłużone, na pokrywach skrzydeł posiada delikatne żeberka. Owady dorosłe spotykane głównie w czerwcu i lipcu[potrzebny przypis].
Samica składa jaja na zwalonych, leżących kilka lat pniach dębów lub w szparach zranionych dębów stojących. Z jaj wylęgają się białe larwy, które wyżerają w drewnie prostoliniowe chodniki[potrzebny przypis].
Zasiedla Europę, głównie środkową, sięgając na północ do Petersburga, a na wschód do Jarosławia w Rosji. Podawany też z Azji Mniejszej, w tym Turcji.
Lymexylon navale é uma espécie de insetos coleópteros polífagos pertencente à família Lymexylidae.[1]
A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Lymexylon navale é uma espécie de insetos coleópteros polífagos pertencente à família Lymexylidae.
A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Skeppsvarvsfluga (Lymexylon navale) är en insekt som tillhör skalbaggsfamiljen varvsflugor. Den är en av de tre arter varvsflugor som förekommer i Europa och en av två som hittats i Sverige. Sitt namn har den fått efter att den förr kunde hittas vid skeppsvarv och efter att den till sitt utseendet inte riktigt ser ut som en typisk skalbagge med sin långa smala kropp och mjuka täckvingar.
Den fullbildade insekten, imagon, är 7–16 millimeter lång och roströd i färgen, undantaget på huvudet och täckvingarnas spetsar som kan vara svarta. Kroppen har en tydlig behåring och benen och antennerna är för en varvsfluga relativt långa. Hanarna kännetecknas av förekomsten av ett speciellt buskformigt bihang på palperna.
Larverna lever på ek. Som värdträd föredras grova, gamla ekar med solexponerad ved. Att skalbaggen förr hittades vid skeppsvarv berodde på att det ektimmer som lagrades där passande för larvutvecklingen.
Wikimedia Commons har media som rör skeppsvarvsfluga.
Skeppsvarvsfluga (Lymexylon navale) är en insekt som tillhör skalbaggsfamiljen varvsflugor. Den är en av de tre arter varvsflugor som förekommer i Europa och en av två som hittats i Sverige. Sitt namn har den fått efter att den förr kunde hittas vid skeppsvarv och efter att den till sitt utseendet inte riktigt ser ut som en typisk skalbagge med sin långa smala kropp och mjuka täckvingar.
Den fullbildade insekten, imagon, är 7–16 millimeter lång och roströd i färgen, undantaget på huvudet och täckvingarnas spetsar som kan vara svarta. Kroppen har en tydlig behåring och benen och antennerna är för en varvsfluga relativt långa. Hanarna kännetecknas av förekomsten av ett speciellt buskformigt bihang på palperna.
Larverna lever på ek. Som värdträd föredras grova, gamla ekar med solexponerad ved. Att skalbaggen förr hittades vid skeppsvarv berodde på att det ektimmer som lagrades där passande för larvutvecklingen.
Сверлило корабельный, или сверлило дубовый (лат. Lymexylon navale) — вид жуков из семейства сверлил.
Тело удлинённое и узкое, длиной 7—16 мм. Надкрылья оставляют непокрытым задний конец брюшка. Самец почти совсем чёрный, самка ярко-жёлтого цвета с чёрной головой.
Личинка длинная и узкая, её первый членик груди (prothorax) выдаётся в виде капюшона над головой.
Вид распространён во всей Европе. Нападает на лиственные деревья, особенно на дубы, древесиной которого питаются личинки.
Лёт с конца мая по июль. Самка откладывает в коре от 5 до 15 яиц. Личинки пробуравливают ходы общей длиной до 2 метров. Окукливание происходит через 1—2 года, при этом вылетные отверстия составляют в диаметре 1,5—2,5 мм.
Сверлило корабельный, или сверлило дубовый (лат. Lymexylon navale) — вид жуков из семейства сверлил.
Тело удлинённое и узкое, длиной 7—16 мм. Надкрылья оставляют непокрытым задний конец брюшка. Самец почти совсем чёрный, самка ярко-жёлтого цвета с чёрной головой.
Личинка длинная и узкая, её первый членик груди (prothorax) выдаётся в виде капюшона над головой.
Вид распространён во всей Европе. Нападает на лиственные деревья, особенно на дубы, древесиной которого питаются личинки.
Лёт с конца мая по июль. Самка откладывает в коре от 5 до 15 яиц. Личинки пробуравливают ходы общей длиной до 2 метров. Окукливание происходит через 1—2 года, при этом вылетные отверстия составляют в диаметре 1,5—2,5 мм.
