Mörkgökbi (Nomada fuscicornis)[3][4] är en biart som beskrevs av Nylander 1848. Den ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.[5][6][7] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Ett avlångt bi med övervägande svart kropp med undantag för de främre tergiterna (segmenten på bakkroppens ovansida), som är röda. Hos hanen (sällan hos honan) har tergiterna dessutom två gula fläckar var. Även benen är delvis röda. Kroppen är i huvudsak nästan hårlös, men tergiternas sidor är försedda med hårband. Kroppslängden är 8 till 9 mm.[1]
Mörkgökbiet bygger inga egna bon, utan larven lever som boparasit hos småfibblebi där den dödar ägget eller larven och lever på det insamlade matförrådet.[8] Arten håller till i liknande habitat som värdarten, sandiga, kraftigt markstörda områden (exempelvis militära övningsfält och vägrenar) med rik tillgång till blommande växter (för värdarten endast fibblor). Självt kan mörkgökbiet påträffas på bland annat rotfibbla och blåmunkar.[1] Det flyger mellan juli och september.[8]
Utbredningsområdet omfattar Nord- och Mellaneuropa. I Sverige förekommer den i Skåne, Halland, Blekinge, östra Småland och Öland. Den har tidigare funnits i Västergötland och Dalsland, men är numera lokalt utdöd där.[1] I Finland finns arten från södra till mellersta/östra delarna av landet.[2] I Skandinavien förekommer den även i Danmark.[1]
I Sverige är mörkgökbiet rödlistat som sårbart ("VU"). Då arten har höga krav på habitatet är igenväxning (i synnerhet orsakad av utebliven störning som mindre militär övningsaktivitet) ett hot. Alltför tidig slåtter av vägrenar är en annan förklaring till nedgången.[1] I Finland är inte arten hotad, utan klassificerad som livskraftig ("LC").[2]
Wikispecies har information om Nomada fuscicornis.
Mörkgökbi (Nomada fuscicornis) är en biart som beskrevs av Nylander 1848. Den ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
