Western Spotted Skunk

Spilogale gracilis är ett rovdjur i släktet fläckskunkar som lever i västra Nordamerika.

Kännetecken

Arten påminner i utseende om östlig fläckskunk (Spilogale putorius) men är smalare. Pälsens färg skiftar mellan svart och vit. Till exempel finns vita fläckar i ansiktet samt vita strimmor och fläckar på ryggen. Även buken är främst vit och svansen har vid spetsen en vit tofs. Klor finns vid alla tår men vid de främre extremiteterna är de tydlig längre. Hannar är med en genomsnittlig kroppslängd på 42 centimeter och en vikt omkring 570 gram större än honor som blir ungefär 36 centimeter långa och 370 gram tunga. Därtill kommer svansen som når cirka 13 centimeter längd.^[2]

Utbredning och habitat

Denna skunk förekommer i Kanadas sydvästra hörn, i större delar av västra USA och fram till centrala Mexiko^[1]. Arten föredrar klippiga områden med några buskar^[2]. Den hittas även i öppna skogar, gräsmarker och kulturlandskap.

Levnadssätt

Liksom andra skunkar är arten främst aktiv på natten. Individerna lever huvudsakligen ensamma men honor bildar under vintern ibland grupper med några individer som vilar i samma bon. Vilan är ingen vinterdvala. Liksom hos andra skunkar sprutar individerna en illaluktande vätska när de känner sig mycket hotade.^[2]

Födan utgörs av smådäggdjur, fåglar och deras ägg, insekter och skorpioner samt växtdelar som frukter.^[2]

Honor blir brunstiga under september och väljer sedan en partner. Det befruktade ägget ökar bara till några få celler och vilar sedan 180 till 200 dagar. Den egentliga dräktigheten varar mellan 210 och 230 dagar. Under senare våren föds två till fem ungar. Ungdjuren följer sin moder oftast i gåsmarsch vid utflykter. Könsmognaden infaller för honor efter 4 till 5 månader.^[2]

Systematik

Djuret beskrevs 1890 för första gången av Clinton Hart Merriam^[3]. Epitet gracilis i det vetenskapliga namnet kommer från latinets ord för smal^[4]. I början antogs att Spilogale gracilis bara är en västlig population av östlig fläckskunk men en fördröjd embryoutveckling fastslår djurets artstatus^[5].

Vanligen skiljs mellan sju underarter^[6]:

• S. g. amphiala (=amphialus) Dickey, 1929 - lever på Channel Islands
• S. g. gracilis Merriam, 1890
• S. g. latifrons Merriam, 1890
• S. g. leucoparia Merriam, 1890
• S. g. lucasana Merriam, 1890
• S. g. martirensis Elliot, 1903
• S. g. phenax Merriam, 1890

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 1 december 2010.

Noter

1. ^ [a b] Spilogale gracilis på IUCN:s rödlista, auktor: Cuarón, A.D., Reid, F. & Helgen, K. 2008, besökt 10 december 2010.
2. ^ [a b c d e] Spilogale gracilis på Animal Diversity Web (engelska), besökt 10 december 2010.
3. ^ ITIS Report. ”ITIS Standard Report: Spilogale gracilis” (på engelska). http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=552466. Läst 8 december 2007.
4. ^ Verts, Carraway & Kinlaw. (2001) Mammalian Species: Spilogale gracilis. American Society of Mammalogists, 674: 1-10.
5. ^ Smithsonian: National Museum of Natural History. ”North American Mammals: Spilogale gracilis” (på engelska). http://www.mnh.si.edu/mna/image_info.cfm?species_id=359. Läst 8 december 2007.
6. ^ Wozencraft, W. Christopher (16 november 2005). "Order Carnivora (sidor. 532-628)". In Wilson, Don E., and Reeder, DeeAnn M. (red.) Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3 upplaga). Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2 band (2142 sidor). sida. 623. ISBN 978-0-8018-8221-0. online

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Spilogale gracilis.
  Bilder & media