Hyla versicolor és una espècie de granota que es troba a Nord-amèrica.
És una reineta grossa que pot fer fins a 6 cm i té una pell granulosa que varia entre el verd i el gris passant pel marró, i pot canviar de color en alguns minuts per camuflar-se amb el to de l'entorn. Té una taca irregular i fosca al dors i una taca més pàl·lida de forma gairebé quadrada a sota de cada ull i l'engonal i la cara inferior de les cuixes són entre groc fosc i carabassa. Té els discos adhesius ben desenvolupats. Els mascles solen ser més petits que les femelles i tenen la gola fosca, pigmentada de negre, mentre que les femelles la tenen blanca. Els joves tenen la pell llisa sense taques.[1]
Caça petits insectes i invertebrats als arbres i de vegades a terra. Quan persegueix una presa pot fer acrobàcies impressionants saltant de branca en branca.[1]
Durant les hores caloroses del dia s'està immòbil al tronc d'un arbre, on es confon amb l'escorça.[2]
Es distribueix a l'est dels Estats Units i al sud-est del Canadà.[3]
Hyla versicolor és una espècie de granota que es troba a Nord-amèrica.
És una reineta grossa que pot fer fins a 6 cm i té una pell granulosa que varia entre el verd i el gris passant pel marró, i pot canviar de color en alguns minuts per camuflar-se amb el to de l'entorn. Té una taca irregular i fosca al dors i una taca més pàl·lida de forma gairebé quadrada a sota de cada ull i l'engonal i la cara inferior de les cuixes són entre groc fosc i carabassa. Té els discos adhesius ben desenvolupats. Els mascles solen ser més petits que les femelles i tenen la gola fosca, pigmentada de negre, mentre que les femelles la tenen blanca. Els joves tenen la pell llisa sense taques.
Caça petits insectes i invertebrats als arbres i de vegades a terra. Quan persegueix una presa pot fer acrobàcies impressionants saltant de branca en branca.
Durant les hores caloroses del dia s'està immòbil al tronc d'un arbre, on es confon amb l'escorça.
Es distribueix a l'est dels Estats Units i al sud-est del Canadà.
De grijze boomkikker[2] (Dryophytes versicolor) is een kikker uit de familie boomkikkers (Hylidae).[3] De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door John Lawrence LeConte in 1825. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Hyla verrucosa gebruikt. Lange tijd stond de kikker bekend onder de wetenschappelijke naam Hyla versicolor.
De lichaamslengte van de grijze boomkikker varieert van 3 tot 6 centimeter, mannetjes blijven wat kleiner en bereiken maximaal 5 cm.[4] De kleur is grijs tot bruingrijs met een donkerder landkaart-achtige tekening op de rug met enkele lijnen eromheen en een witte buik, vlak onder het oog zit een duidelijk lichter vlekje, vooral bij de mannetjes is deze te zien. De kleur is echter veranderlijk zoals bij de meeste boomkikkers, groen en donkerbruin komen ook voor. De binnenzijde van de dijen is meestal geel en soms roodgekleurd om vijanden af te schrikken. Deze zien dan onverwachts een felle kleur als de kikker wegspringt, wat sommige predatoren even in verwarring brengt. Hieraan danken ze ook de naam, want versicolor betekent 'meerdere kleuren', en rijmt dan ook niet met de Nederlandse (en Engelse) naam.
Er zijn aanwijzingen dat de grijze boomkikker oorspronkelijk een variatie was van een andere soort; Dryophytes chrysoscelis. Kruisingen tussen de verschillende soorten lijken ook sprekend op elkaar en zijn nauwelijks uit elkaar te houden. Ondanks het verspreidingsgebied, dat een grote overlap kent, zeldzaam. Beide soorten hebben een wat pad-achtig uiterlijk door de ruwe huid en grijsbruine kleur, maar allebei bezitten ze ook grote hechtschijven die padden niet hebben.
Het is een nachtactieve soort die leeft van insecten en andere ongewervelden die in struiken en bomen gevangen. Deze soort staat bekend om de klimmende levenswijze, de bomen en struiken worden alleen tijdens de paartijd verlaten. In het bloed is het antivriesmiddel glycerol aanwezig, waardoor het dier vorstperioden kan overleven.
De mannetjes lokken de vrouwtjes met hun gekwaak niet in het water maar op een overhangende tak. De voortplanting geschiedt meestal in tijdelijke poelen zoals bouwputten en de kikkervisjes ontwikkelen zich relatief erg snel. Ze komen na enkele dagen uit het ei en zijn te herkennen aan de oranje staartzoom.
De grijze boomkikker komt voor in zuidoostelijk Canada en het grootste deel van de Verenigde Staten tot aan de staat Texas. De kikker leeft in vochtige omgevingen in bosachtige streken en meestal in de buurt van water.
De grijze boomkikker (Dryophytes versicolor) is een kikker uit de familie boomkikkers (Hylidae). De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door John Lawrence LeConte in 1825. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Hyla verrucosa gebruikt. Lange tijd stond de kikker bekend onder de wetenschappelijke naam Hyla versicolor.
Multimedia w Wikimedia Commons Rzekotka różnobarwna[potrzebny przypis], rzekotka jadowita[potrzebny przypis] (Dryophytes versicolor) – gatunek płaza bezogonowego z rodziny rzekotkowatych (Hylidae).
Gatunek bardzo przypomina Dryophytes chrysoscelis, dlatego też często w piśmiennictwie traktuje się je jak synonimy[11]. Jednakże za rozdzieleniem ich przemawia kariotyp[11], rozmiar erytrocytów we krwi[11] i wydawane dźwięki[11].
Zwierzę występuje w Kanadzie[11] oraz w Stanach Zjednoczonych Ameryki[11].
Pomimo trudności w ocenie liczebności populacji dorosłych osobników uważa się gatunek za liczny, a populację za stabilną[11]. Jednakże niektórzy badacze (Smith et al. 1999) sądzą, że wprowadzenie do środowiska bassa niebieskiego (Lepomis macrochirus) może zaowocować zmniejszeniem liczby kijanek[11].
Nie uznaje się niniejszego gatunku za zagrożony wyginięciem[11]. Organizacje ekologiczne, jak IUCN, nie uważają podejmowania działań ochronnych za potrzebne[11].
Rzekotka różnobarwna[potrzebny przypis], rzekotka jadowita[potrzebny przypis] (Dryophytes versicolor) – gatunek płaza bezogonowego z rodziny rzekotkowatych (Hylidae).
Grå lövgroda (Hyla versicolor) är en groda från Nordamerika som tillhör släktet Hyla och familjen lövgrodor.
Ovansidan är ganska vårtig, och vanligtvis färgad i varierande gråaktiga kulörer med svarta fläckar. Färgteckningen är emellertid mycket variabel och kan variera beroende på bakgrundens färg, fuktighet och liknande faktorer; bruna och gröna färgteckningar har kunnat konstaterats. Unga grodor och individer under parningstiden är ofta gröna. Den har vanligen ett vitt fält bakom ögat, och undersidan av låren kan vara orange eller varmgult med svarta prickar. Buken är vit. Fötterna har stora tådynor som ger ifrån sig en klibbig avsöndring, som hjälper lövgrodorna att hålla sig kvar på underlaget.[3] Arten är mycket lik den närstående arten Hyla chrysoscelis. Enda möjligheten för igenkänning i fält, där DNA-analys inte kan göras, är lätet.[2] Båda grodorna har ett drillande läte, men den grå lövgrodan har en långsam drill, medan dess släktings läte är snabbt och har en högre tonhöjd.[4]
Grodan finns i östra USA och sydöstra Kanada.[2]
Den grå lövgrodan förekommer framför allt i trädbevuxna områden nära vattensamlingar, som träskmarker, nära dammar och sjöar, löv- och blandskog, obrukade fält och tätbevuxna parklandskap i samhällenas förorter. Den lever både på marken och i träden[2]. Den söker ofta skydd i trädhål och murkna, fuktiga stockar under sommaren, medan den övervintrar på land bland löv och under stockar och trädrötter.[2] Arten lever främst av insekter (bland annat kackerlackor och daggmask), men kan även ta små ormar. En ålder på närmare 8 år har konstaterats.[5]
Parning och larvutveckling sker i grunda, lugna vattensamlingar, även sådana skapade av människan.[2] Lektiden börjar under våren, när kvällstemperaturen når över 15°C. Honan lägger mellan 1 000 och 2 000 ägg, som fastnar vid växtlighet och andra föremål i vattensamlingen, och kläcks efter 3 till 7 dagar beroende på temperaturen.[3] Ynglen förvandlas efter ungefär 3 veckor (kan gå fortare vid högre temperatur). Grodan blir könsmogen vid ungefär 2 års ålder.[5]
Den grå lövgrodan är klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN, och populationen är stabil. Inplanterad solabborre kan dock vara ett möjligt, lokalt hot för grodynglen.[2]
Grå lövgroda (Hyla versicolor) är en groda från Nordamerika som tillhör släktet Hyla och familjen lövgrodor.
Gri ağaç kurbağası (Hyla versicolor), daha sık olarak Amerika Birleşik Devletleri'nin doğusunda ve Kanada'nın güneyinde rastlanılan ve ağaçlarda yaşayan küçük bir kurbağa türüdür.[2]
Bazen adını Güney Carolina eyaletinde bir yerleşim birimi olan Cope'tan alan ve genetik olarak birbirinden farklılaşan daha güneydeki kuzeni, Cope gri ağaç kurbağasından (Hyla chrysoscelis) ayırt etmek için Doğu gri ağaç kurbağası veya bayağı ağaç kurbağası ya da tetraploid gri ağaç kurbağası dendiği de olur. Bazen Avrupa ağaç kurbağası (Hyla arborea) ayırt etmek için Avrupalı zoologlar tarafından Kuzey Amerika Ağaç Kurbağası olarak anılır.
Bilimsel adından da anlaşılacağı gibi, Gri ağaç kurbağaları içinde bulundukları ortama bağlı olarak gri ile yeşil arasında kamuflaj yeteneğini sahip olup renk değiştirebilirler. Derileri üzerindeki beneklerin sıklık derecesi farklı olup bu benekler siyah ve beyaz renkler arasında seyrederler. Gri ağaç kurbağalarında renk değişimi bukalemunlarda olduğundan daha yavaş gerçekleşir. Doğal bir ortamda bulunmayan veya ölü olan bir gri ağaç kurbağasının deri rengi bu koşullarda baskın bir şekilde gridir. Dier Kuzey Amerika kurbağa türleriyle kıyaslandıklarında gri ağaç kurbağaları çok küçük olup boyları 3.8 ile 5.1 cm arasında değişir. Gri ağaç kurbağasının derisi pütürlü olup siğilli bir görünüş şekline sahiptir. Dış görünüş olarak Cope gri ağaç kurbağalarına (Hyla chrysoscelis) çok benzerler, ancak aralarındaki en belirgin fark ses çıkarma biçimleridir.[3] Cope gri ağacı kurbağası, daha kısa aralıklarla ve daha hızlı bir şekilde ses çıkarır. Bunun yanında gri ağaç kurbağasında ekstra bir dizi kromozom daha bulunur (4N), toplamda 48 kromozom. Bu nedenle bilimsel alanda Tetraploid gri ağaç kurbağı denilir.
Gri ağaç kurbağası (Hyla versicolor), daha sık olarak Amerika Birleşik Devletleri'nin doğusunda ve Kanada'nın güneyinde rastlanılan ve ağaçlarda yaşayan küçük bir kurbağa türüdür.
Bazen adını Güney Carolina eyaletinde bir yerleşim birimi olan Cope'tan alan ve genetik olarak birbirinden farklılaşan daha güneydeki kuzeni, Cope gri ağaç kurbağasından (Hyla chrysoscelis) ayırt etmek için Doğu gri ağaç kurbağası veya bayağı ağaç kurbağası ya da tetraploid gri ağaç kurbağası dendiği de olur. Bazen Avrupa ağaç kurbağası (Hyla arborea) ayırt etmek için Avrupalı zoologlar tarafından Kuzey Amerika Ağaç Kurbağası olarak anılır.
Загальна довжина досягає 5—5,1 см. Спостерігається статевий диморфізм: самиці більші за самців. За своєю будовою у значній мірі схожа на сіру райку. Відрізняється від неї більш довгими та потужними звуками, а також додатковим набором хромосом. Шкіра зморшкувата. Забарвлення коливається від сірувато-бежевого до зеленуватого. По спині проходить малюнок з темних смуг, що оздоблюють великі, неправильної форми плями, які лише трохи темніше загального тону забарвлення. З боків тіла часто розташовуються витягнуті темні плями. Черево майже біле.
Зустрічається в різних вологих біотопах, переважно в лісах і заростях. Веде переважно деревний спосіб життя, проте нерідко спускається на землю. Здатна стрибати з гілки на гілку. Активна вночі. Харчується дрібними безхребетними.
Самиці відкладають 400–2000 яєць, прикріплюючи їх до водних рослин. Личинки з'являються через 1 тиждень. Метаморфоз триває 2—4 місяці.
Поширена практично по всій Північній Америці: від Канади до півдня США.
Nhái cây xám (Hyla versicolor) là một loài ếch trong họ Nhái bén. Nó là loài bản địa phần lớn đông Hoa Kỳ và đông nam Canada.[2]. Loài nhái này sinh sống ở phần lớn nửa phía đông Hoa Kỳ, phía tây tận trung Texas. Chúng cũng phân bố ở các tỉnh của Canada Quebec,[3] Ontario, và Manitoba, với quần thể cô lập ở New Brunswick. Nó có thể sống sót ở nhiệt độ thấp đến –8 °C.[4]
Việc giao phối và hòa ca thường diễn ra về đêm. Những con ếch gọi vào ban ngày để đáp lại với sấm sét hoặc tiếng ồn lớn khác. Những cuộc hòa cá có thể được tìm thấy vào những cơn mưa mùa xuân.
Hyla versicolor sống trong một phạm vi rộng, và có thể được tìm thấy ở nửa phía đông của Hoa Kỳ, cũng như xa phía tây là trung tâm Texas. Chúng cũng di thực vào Canada tại Québec,[3] Ontario và Manitoba, với một số bị cô lập ở New Brunswick.
Hyla versicolor phổ biến trong các khu rừng, vì nó sống trên cây. Tiếng kêu của nó thường được nghe thấy trong các khu dân cư nông thôn của bờ biển phía Đông và vùng Trung Tây.
Nhái cây xám (Hyla versicolor) là một loài ếch trong họ Nhái bén. Nó là loài bản địa phần lớn đông Hoa Kỳ và đông nam Canada.. Loài nhái này sinh sống ở phần lớn nửa phía đông Hoa Kỳ, phía tây tận trung Texas. Chúng cũng phân bố ở các tỉnh của Canada Quebec, Ontario, và Manitoba, với quần thể cô lập ở New Brunswick. Nó có thể sống sót ở nhiệt độ thấp đến –8 °C.
Изменчивая квакша[1] (лат. Hyla versicolor) — земноводное семейства квакш.
Общая длина достигает 5—5,1 см. Наблюдается половой диморфизм — самки крупнее самцов. По своему строению в значительной степени похожа на серую квакшу. Отличается от неё более долгими и мощными звуками, а также дополнительным набором хромосом. Кожа морщинистая. Окраска варьирует от серовато-бежевого до зелёного цвета. По спине проходит рисунок из тёмных полос, окаймляющих большие, неправильной формы пятна, которые лишь немного темнее общего тона окраски. По бокам тела часто располагаются вытянутые тёмные пятна. Брюхо почти белое.
Встречается в различных влажных биотопах, преимущественно в лесах и зарослях. Ведёт преимущественно древесный образ жизни, но часто спускается на землю. Способна прыгать с ветки на ветку. Активна ночью. Питается мелкими беспозвоночными.
Самки откладывают от 400 до 2000 яиц, прикрепляя их к водным растениям. Личинки появляются через 1 неделю. Метаморфоз длится 2—4 месяца.
Вид распространён практически по всей Северной Америке от Канады до юга США.
Изменчивая квакша (лат. Hyla versicolor) — земноводное семейства квакш.
Общая длина достигает 5—5,1 см. Наблюдается половой диморфизм — самки крупнее самцов. По своему строению в значительной степени похожа на серую квакшу. Отличается от неё более долгими и мощными звуками, а также дополнительным набором хромосом. Кожа морщинистая. Окраска варьирует от серовато-бежевого до зелёного цвета. По спине проходит рисунок из тёмных полос, окаймляющих большие, неправильной формы пятна, которые лишь немного темнее общего тона окраски. По бокам тела часто располагаются вытянутые тёмные пятна. Брюхо почти белое.
Встречается в различных влажных биотопах, преимущественно в лесах и зарослях. Ведёт преимущественно древесный образ жизни, но часто спускается на землю. Способна прыгать с ветки на ветку. Активна ночью. Питается мелкими беспозвоночными.
Самки откладывают от 400 до 2000 яиц, прикрепляя их к водным растениям. Личинки появляются через 1 неделю. Метаморфоз длится 2—4 месяца.
Вид распространён практически по всей Северной Америке от Канады до юга США.
灰樹蛙（學名：Hyla versicolor）是一種在樹木棲息的小型蛙類，大多是來自美國。有時灰樹蛙亦被稱為北美俗樹蛙（North American common tree frog）。
灰樹蛙是因其身體的主要顏色為灰色而得其名。牠們可以是呈淺或深灰色，或是呈淺灰色加上深灰色、黑色、黃色或綠色的斑紋。跟其他北美洲的無尾目物種相比之下，牠們的體型較為小，一般長不超於4到5公分。牠們的皮膚粗糙，表面有疣。事實上牠們跟可普灰樹蛙（Hyla chrysoscelis）是一樣的，唯一的不同之處只是牠們叫聲的分別。
可普灰樹蛙和灰樹蛙的後腿均有橙色的斑點，這是牠們跟其他樹蛙的明顯相異之處。這兩種樹蛙均是兩性異形的。雄性的灰樹蛙的頸部呈黑色或灰色，而雌性的頸部則呈較雄性淺的顏色。
灰樹蛙的蝌蚪身體滾圓。若環境的條件好，食物充裕的話，則變態過程可短達2週。在變態時，小灰樹蛙通常會有一兩天變為綠色，而這以後，牠們才會變為灰色。
灰樹蛙分佈的範圍很廣泛，在美國東部，即西至德克薩斯州中部的大部分地區均可找到牠們。牠們亦分佈於加拿大安大略省、曼尼托巴和新伯倫瑞克。
灰樹蛙主要是在樹木棲息的，一般都不會離開固定水源太遠。在下雨的晚上，牠們時常會在池塘的淺水區中叫鳴。牠們是夜行性動物，主要的食物為昆蟲，而這些昆蟲通常都是牠們有能力捕捉的小型節肢動物。牠們會在春夏兩節進行交配。
分類 界 : 動物界 Animalia 門 : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata 綱 : 両生綱 Amphibia 目 : 無尾目 Anura 亜目 : Neobatrachia 科 : アマガエル科 Hylidae 亜科 : アマガエル亜科 Hylinae 属 : アマガエル属 Hyla 種 : ハイイロアマガエルハイイロアマガエル（灰色雨蛙、Hyla versicolor）は、アマガエル科アマガエル属に分類されるカエル。
アメリカ合衆国東部、カナダ（オンタリオ州南部、ケベック州南部、マニトバ州南部）
体長3-6cm。オスよりもメスの方が大型になる。皮膚の表面には細かい疣状の突起がある。体色は灰色、灰褐色、緑褐色等で、環境によってある程度変色する。背面には不規則な暗色の斑紋が入る。後肢の内側は黄色やオレンジ色になる。
指趾の先端には大型の吸盤が発達する。
山地の森林等に生息する。夜行性で、昼間は樹上の高所で休む。樹上棲だが、活動時には低所に下りる。分布域北部の個体群は冬季に地中に潜り冬眠する。
繁殖形態は卵生。4-8月に卵を産むが、分布域南部の個体群は周年繁殖する。
昼間は高い樹上で休むため人目に触れることは少ないが、民家の周囲にも生息することがある。
ペットとして飼育されることもあり、日本にも輸入されている。流通量は少ない。テラリウムで飼育される。樹上棲のため、高さのあるケージで飼育するのが望ましい。ケージにはヤシガラ土や腐葉土等の保湿力があり潜りやすい床材を敷く。極度の蒸れに弱いため、蓋やケージの側面を金網等にして通気性を確保する。枝や流木、観葉植物等を組んで活動場所や隠れ家にする。極度の高温や低温には弱いため、夏季にはケージを風通しの良い場所に置いたり冷房器具を使用する。逆に冬季には暖房器具を使用したり、ケージを温室に収納する。水は全身が漬かれるような水容器を用意し、夜間や照明を消した際に霧吹きで湿度を上げる。
この項目は、動物に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めています（Portal:生き物と自然／プロジェクト:生物）。 
