Birch Mouse

Buskmöss (Sicista) är ett släkte i familjen springråttor^[1] trots att de saknar de förlängda bakre extremiteterna.

Kännetecken

I utseende liknar de "äkta" möss. En liknande skepnad förekommer i familjen springråttor bara hos medlemmarna av underfamiljen Zapodinae (släkten Eozapus, Napaeozapus och Zapus). I motsats till Zapodinae är svansen hos buskmöss bara glest täckt med hår och det finns ingen tofs vid svansspetsen. Bakfötterna är hos buskmöss kortare. Fötternas längd motsvarar bara 33 procent (eller mindre) av längden för huvud och bål tillsammans. Samma värde är 40 procent (eller större) för underfamiljen Zapodinae.^[2]

Alla arter har en lång svans av 6,5 till 11 centimeters längd och når en vikt mellan 6 och 14 gram. Kroppslängden utan svans ligger mellan 5 och 9 centimeter.^[3] Pälsens färg är på ovansidan ljusbrun, mörkbrun eller gulbrun och på buken blekare men vanligen likaså brunaktig. Svansen kan i viss mån användas som gripverktyg.^[3]

Levnadssätt

Arterna i släktet buskmöss förekommer i olika habitat som till exempel skogar, stäpper, träskmarker och ängar på fjällen. De gräver sina bon själva och fodrar kammaren med torrt gräs och stjälkar av andra örter. När de förflyttar sig hoppar de och de kan även klättra på kvistar. Arterna är främst aktiva på natten.^[3] Buskmöss håller upp till 6 månader vinterdvala.^[3]

Fortplantningen sker under sommaren. Dräktigheten varar cirka 20 dagar och sedan föder honan oftast upp till 6 ungar, sällan upp till 11 ungar. Ungarna blir könsmogna efter första vintern. Bara ett fåtal individer blir fyra år gammal.^[3]

Arterna och utbredning

I släktet finns 13 beskrivna arter.^[1][4]

• Buskmus (Sicista betulina), utbredning - se artikel.
• Stäppmus (Sicista subtilis), Balkan, Ukraina och södra Ryssland.
• Sicista severtzovi, i regionen kring Voronezj i Ryssland.
• Sicista strandi, Kursk oblast och delar av Kaukasus.
• Sicista napaea, nordvästra delen av bergsområdet Altaj.
• Sicista pseudonapaea, södra Altaj och i Kazakstan.
• Sicista concolor, från norra Pakistan över Kashmir till provinserna Gansu och Sichuan i Centralkina.
• Sicista caucasica, norra och västra Kaukasus samt Armenien.
• Sicista kluchorica, norra Kaukasus.
• Sicista kazbegica, i Georgien.
• Sicista armenica, nordvästra Armenien.
• Sicista tianshanica, i bergsområdet Tianshan.
• Sicista caudata, i Manchuriet, i södra Sibirien och på Sachalin.

Sicista betulina och Sicista subtilis skiljer sig från de andra arterna genom en påfallande svart strimma som går på ryggens mitt.^[3]

Hot

Arten Sicista armenica listas av IUCN som akut hotad och enligt uppskattningar finns bara 250 exemplar kvar.^[5] Sicista caudata hotas genom förstöringen av levnadsområdet och listas som starkt hotad (endangered).^[6] Även arterna med en större population som buskmus och stäppmus räknas som nära hotad. Troligtvis på grund av de höga kraven som dessa djur ställer på sina habitat.^[7][8]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Tryckta källor

• Nowak R. M.: Walker's Mammals of the World, Sixth Edition. The Johns Hopkins University Press, Baltimore, London, 1999.
• Macdonald D. : Die Große Enzyklopädie der Säugetiere, Könemann Verlag in der Tandem Verlag GmbH, Königswinter, 2004.
• Detlef Schilling u. a. : BLV Bestimmungsbuch Säugetiere, BLV Verlagsgesellschaft, 1983 ISBN 3-405-12846-3
• Bertelsmann Lexikon-Institut (Hrsg.): Das moderne Tierlexikon, in 12 Bänden, Verlagsgruppe Bertelsmann GmbH, Gütersloh, 1979-1985, Band 10: Seeh - Tam, 324 Seiten, Buch-Nr. 06790 0, S. 267/268 unter Streifenhüpfmaus

Noter

1. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). ”Sicista” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
2. ^ Smith et al. (2010). ”Dipodidae”. A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press. sid. 199
3. ^ [a b c d e f] Nowak, R. M. (1999) s.1329/31 Google books
4. ^ Sicista på IUCN:s rödlista, läst 28 maj 2013.
5. ^ Sicista armenica på IUCN:s rödlista
6. ^ Sicista caudata på IUCN:s rödlista
7. ^ Sicista betulina på IUCN:s rödlista
8. ^ Sicista subtilis på IUCN:s rödlista