Eastern Buzzard

Orientvråk^[2] (Buteo japonicus) är en asiatisk fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar,^[3] nära släkt med och tidigare ansedd som en underart till ormvråken.

Utseende och läte

Orientvråken är en kompakt och bredvingad vråk med liten näbb och små fötter, med en kroppslängd på 51-59 cm och vingbredden 109-136 cm. Adulta fåglar varierar i fjäderdräkten, dock i mindre utsträckning än ormvråken. Generellt är den mörkbrun ovan och blek under. Huvudet är typiskt blekare än ovansidan. På den smutsvita undersidan har den tydliga mörkbruna fläckar på flankerna till nedre delen av bröstet som kontrasterar tydligt med blek buk och undergump. På så sätt liknar den ytligt fjällvråken, men saknar dennas vita band på inre delen av stjärten.^[4]

I flykten syns den slå långsamma och stela vingslag. Den glider med plana vingar och sänkt hand och svävar med vingarna i grunt V. På undersidan av vingen är vingpennorna bleka och täckarna blekbruna. Den har svarta spetsar på handpennorna och en stor karpalfläck. Lätet är ett högljutt jamande "kiii-kiii" eller "peeyou".^[4]

Utbredning och systematik

Orientvråk delas upp i tre underarter med följande utbredning:^[5]

• Buteo japonicus japonicus – häckar från centrala Sibirien österut till Japan, norra Korea och möjligen nordöstra Kina; övervintrar från Japan och Korea söderut till Sydostasien
• Buteo japonicus toyoshimai – Izuöarna och Boninöarna (södra Japan)
• Buteo japonicus oshiroi – Daitoöarna (södra Japan)

Den behandlades tidigare som underart till ormvråk (B. buteo), men urskiljs numera som egen art baserat på något avvikande utseende men tydliga skillnader i läten^[6] och DNA^[7].

Levnadssätt

Orientvråken påträffas i skogstrakter och öppna jordbruksmarker upp till åtminstone 1300 meters höjd. Vintertid ses den ofta i träd och på stolpar utmed vägar. På Honshu häckar den från april till juli och bygger sitt bo sex till mer än 20 meter ovan mark, vanligen i en tall.^[4][8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde medan både populationsutveckling och populationsstorlek är okänd. IUCN bedömer dock det sannolikt att den förra varken är tillräckligt liten eller den senare tillräckligt kraftig för att arten ska anses vara hotad.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Noter

1. ^ [a b c] Birdlife International 2014 Buteo japonicus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-01-26.
2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
4. ^ [a b c] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
6. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2005) Birds of South Asia. The Ripley Guide. Vols. 1 and 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions, Washington, D.C. & Barcelona.
7. ^ Kruckenhauser, L., Haring, E., Pinsker, W., Riesing, M.J., Winkler, H., Wink, M. & Gamauf, A. (2004) Genetic vs. morphological differentiation of Old World buzzards (genus Buteo, Accipitridae). Zool. Scripta 33(3): 197–211.
8. ^ del Hoyo, J., Collar, N., Marks, J.S. & Kirwan, G.M. (2018). Japanese Buzzard (Buteo japonicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467356 29 december 2018).

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör orientvråk.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Buteo japonicus.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org