Los bitúridos (Byturidae) son una familia de coleópteros polífagos distribuyíes de amplia forma a nivel internacional, hai 16 especies, dos de les cualos atópense n'América del Norte.
Son escarabayos de pequeñu tamañu, de namái 2,5 a 5,5 mm.
Los escarabayos adultos aliméntense de flores de distintes plantes. Los bárabos tamién s'alimenten de frutes o de les agalles de carbayu, por casu, Xerasia grisescens.[1]
.Los bitúridos (Byturidae) son una familia de coleópteros polífagos distribuyíes de amplia forma a nivel internacional, hai 16 especies, dos de les cualos atópense n'América del Norte.
Els bitúrids (Byturidae) o cucs de la fruita, són una família de coleòpters polífags de la superfamília dels cucujoïdeus,[1][2][3] amb només 7 gèneres i 24 espècies conegudes.[4] Les seves larves, com les de l'espècie Byturus unicolor, es desenvolupen en fruits com els gerds i d'altres plantes (com les del gènere Geum).
Els bitúrids es subdivideixen en dues subfamílies:[5]
Els Byturinae tenen una distribució holàrtica. Els Platydascillinae viuen al sud-est d'Àsia.[1]
Els bitúrids (Byturidae) o cucs de la fruita, són una família de coleòpters polífags de la superfamília dels cucujoïdeus, amb només 7 gèneres i 24 espècies conegudes. Les seves larves, com les de l'espècie Byturus unicolor, es desenvolupen en fruits com els gerds i d'altres plantes (com les del gènere Geum).
Malinovníkovití (Byturidae) je čeleď brouků z nadčeledi Cucujoidea.
Obrázky, zvuky či videa k tématu malinovníkovití ve Wikimedia Commons
V tomto článku byl použit překlad textu z článku Bothrideridae na norské (bokmål) Wikipedii.
nadčeleď Bostrichoidea: Anobiidae • Bostrichidae • Dermestidae • Jacobsoniidae
nadčeleď Chrysomeloidea: Cerambycidae • Chrysomelidae • Megalopodidae • Orsodacnidae
nadčeleď Cleroidea: Acanthocnemidae • Chaetosomatidae • Cleridae • Melyridae • Phloiophilidae • Phycosecidae • Prionoceridae • Trogossitidae
nadčeleď Cucujoidea: Alexiidae • Biphyllidae • Boganiidae • Bothrideridae • Cavognathidae • Cerylonidae • Coccinellidae • Corylophidae • Cryptophagidae • Cucujidae • Discolomatidae • Endomychidae • Erotylidae • Helotidae • Hobartiidae • Kateretidae • Laemophloeidae • Lamingtoniidae • Languriidae • Monotomidae • Nitidulidae • Passandridae • Phalacridae • Phloeostichidae • Propalticidae • Protocucujidae • Silvanidae • Smicripidae • Sphindidae
nadčeleď Curculionoidea: Anthribidae • Attelabidae • Belidae • Brentidae • Caridae • Curculionidae • Ithyceridae • Nemonychidae
nadčeleď Lymexyloidea: Lymexylidae
nadčeleď Buprestoidea: Buprestidae • Schizopodidae
nadčeleď Byrrhoidea: Byrrhidae • Callirhipidae • Chelonariidae • Cneoglossidae • Dryopidae • Elmidae • Eulichadidae • Heteroceridae • Limnichidae • Lutrochidae • Psephenidae • Ptilodactylidae
nadčeleď Dascilloidea: Dascillidae • Rhipiceridae
nadčeleď Elateroidea: Artematopodidae • Brachypsectridae • Cantharidae • Cerophytidae • Drilidae • Elateridae • Eucnemidae • Lampyridae • Lycidae • Omalisidae • Omethidae • Phengodidae • Plastoceridae • Podabrocephalidae • Rhinorhipidae • Telegeusidae • Throscidae
Malinovníkovití (Byturidae) je čeleď brouků z nadčeledi Cucujoidea.
Byturidae, also known as fruitworms,[1] are small family of cleroid beetles with over 15 described species, primarily distributed in the Holarctic and Southeast Asia. The larvae of at least some genera feed on fruit, such as Byturus, a notable commercial pest of Rubus (blackberries and raspberries) consuming both the fruit and seeds, while others like Xerasia are associated with catkins. The adults are known to feed on developing leaves, flowers and pollen.[2]
There are two subfamilies: Platydascillinae and Byturinae. The distribution of Byturinae is Holarctic. Species of Platydascillinae are found in Southeast Asia.[1]
Subfamilies and genera are as below:[3]
Byturidae, also known as fruitworms, are small family of cleroid beetles with over 15 described species, primarily distributed in the Holarctic and Southeast Asia. The larvae of at least some genera feed on fruit, such as Byturus, a notable commercial pest of Rubus (blackberries and raspberries) consuming both the fruit and seeds, while others like Xerasia are associated with catkins. The adults are known to feed on developing leaves, flowers and pollen.
There are two subfamilies: Platydascillinae and Byturinae. The distribution of Byturinae is Holarctic. Species of Platydascillinae are found in Southeast Asia.
Los bitúridos (Byturidae) son una familia de coleópteros polífagos[1] de distribución cosmopolita. Se conocen 16 especies, dos de las cuales se encuentran en España.[2]
Son escarabajos de pequeño tamaño, con un tamaño de 2,5 a 5,5 mm. Tienen el cuerpo alargado, convexo y pubescente. La cabeza está insertada en el pronoto hasta los ojos. Las antenas son de 11 artejos con una maza terminal de tres segmentos. Los tarsos tienen 5 artejos, el 2º y el 3º lobulados por debajo.
Los adultos se alimentan de flores de diferentes plantas. Las larvas se desarrollan en el receptáculo de las flores, en frutos o de las agallas de roble, por ejemplo, Xerasia grisescens.[2]
Incluye los siguientes géneros:[3]
Los bitúridos (Byturidae) son una familia de coleópteros polífagos de distribución cosmopolita. Se conocen 16 especies, dos de las cuales se encuentran en España.
La famille des Byturidae regroupe des insectes coléoptères. Elle a été créée par Pierre Nicolas Camille Jacquelin du Val (1828-1862) en 1858.
Selon ITIS (28 août 2014)[1] :
Selon Paleobiology Database (28 août 2014)[2] :
Selon Catalogue of Life (28 août 2014)[3] :
Selon NCBI (28 août 2014)[4] :
La famille des Byturidae regroupe des insectes coléoptères. Elle a été créée par Pierre Nicolas Camille Jacquelin du Val (1828-1862) en 1858.
Avietinukai (lot. Byturidae, vok. Blütenfresser) – vabalų (Coleoptera) šeima, kuriai priklauso smulkūs ant kiaulpienių, vaismedžių, ievų, šermukšnių žiedų sugaunami vabalai. Jų kūnas pailgas, nežymiai išgaubtas, apaugęs tankiais gelsvais ar pilkšvaisi plaukeliais. Antenos 11-narės ir su 3-nare buožele. Lervos gyvena aviečių žieduose ir uogose.
Lietuvoje gyvena dvi rūšys:
Avietinukai (lot. Byturidae, vok. Blütenfresser) – vabalų (Coleoptera) šeima, kuriai priklauso smulkūs ant kiaulpienių, vaismedžių, ievų, šermukšnių žiedų sugaunami vabalai. Jų kūnas pailgas, nežymiai išgaubtas, apaugęs tankiais gelsvais ar pilkšvaisi plaukeliais. Antenos 11-narės ir su 3-nare buožele. Lervos gyvena aviečių žieduose ir uogose.
Lietuvoje gyvena dvi rūšys:
Paprastasis avietinukas (Byturus tomentosus). Pav. Byturus ochraceusAveņvaboļu dzimta (latīņu: Byturidae Jacquelin du Val, 1858) ir vaboļu dzimta, kurā ietilpst apmēram 20 sugas. Tās ir nelielas vaboles, kuru garums ir 2,5—5,5 mm. Pieaugušās vaboles barojas uz dažādu augu ziediem. Kāpuri barojas koku augļos. Dažu sugu kāpuri barojas lapu gallos (piemēram, Xerasia grisescens).[1]
Aveņvaboļu dzimta (latīņu: Byturidae Jacquelin du Val, 1858) ir vaboļu dzimta, kurā ietilpst apmēram 20 sugas. Tās ir nelielas vaboles, kuru garums ir 2,5—5,5 mm. Pieaugušās vaboles barojas uz dažādu augu ziediem. Kāpuri barojas koku augļos. Dažu sugu kāpuri barojas lapu gallos (piemēram, Xerasia grisescens).
De frambozenkevers (Byturidae) zijn een familie van kevers. De familie is voor het eerst wetenschappelijk beschreven in 1848 door Gistel. Wereldwijd komen er 24 soorten voor in deze familie. In België en Nederland komt 1 soort voor uit deze familie, de Byturus tomentosus.
De familie is als volgt onderverdeeld:[2]
De frambozenkevers (Byturidae) zijn een familie van kevers. De familie is voor het eerst wetenschappelijk beschreven in 1848 door Gistel. Wereldwijd komen er 24 soorten voor in deze familie. In België en Nederland komt 1 soort voor uit deze familie, de Byturus tomentosus.
Bringebærbiller (Byturidae) er en liten familie av biller som har larver som utvikler seg i ulike slags frukter. De best kjente artene (Byturus tomentosus i Europa og B. unicolor i Nord-Amerika) går på bringebær og det er vanligvis de som er ansvarlige for "mark" i bringebærene. De er et stort problem i dyrking av bringebær.
Små (2,5 – 5,5 mm), avlangt ovale biller, matt brunlige eller gråaktige, oversiden svakt hvelvet, kledt med fine, lyse, silkeaktige hår. Hodet er kort og bredt med små fasettøyne. Antennene er middels lange, 11-leddete og ender i en tydelig, tre-leddet kølle. Brystskjoldet (pronotum) er bakerst så bredt som dekkvingene, jevnt rundet tilsmalnet framover. Det har en markert siderand og er dekket av fine hår som ofte danner et virvelmønster. Dekkvingene er avlange, tydelig men uregelmessig punkterte. Beina er ganske korte og slanke. Larvene er de velkjente "bringebærmark", kort sylindriske, lyse og tynnhudete med en tydelig hodekapsel.
De voksne billene spiser på ulike slags blomster, der de gjerne angriper både kronblader og støvbærere, larvene utvikler seg på ulike slags frukter. To arter er alvorlige skadedyr på bringebær og bjørnebær, Byturus tomentosus i Europa og B. unicolor i Nord-Amerika. Disse billene gjør skade både på blomstene og på fruktene under utvikling. De voksne billene spiser på blomsterknoppene og huler dem ofte helt ut, slik kan de redusere fruktsettingen kraftig. De kommer fram tidlig på våren og mens de venter på at bringebærene skal begynne å blomstre spiser de på forskjellige slags andre blomster, særlig rogn. Hunnene legger egg på blomster eller kart og larvene utvikler seg på blomsten, fruktknuten og fruktkjernene. I tillegg til ubehaget ved å finne mark i bærene bidrar de til at mange bær råtner hvis det blir fuktig vær. En hunn kan legge opptil 100 egg, og larver kan finnes så sent som i september. Den ferdig utviklede larven slipper seg ned på bakken, graver seg ned og forvandler seg til en puppe. Den klekkes før vinteren og overvintrer som nyklekket voksen bille. Bringebærbillene bekjempes gjerne ved sprøyting når bringebærene står i knopp. Andre arter i denne familien angriper andre plantearter, gjerne i rosefamilien. Den andre arten som forekommer i Norge, Byturus ochraceus, har larver som angriper humleblom (Geum spp.), de voksne finnes gjerne på løvetann (Taraxacum spp.).
Zahradník, J. og Chvála, M. 1991. Teknologisk forlags store bok om insekter. N. W. Damm. Om bringebærbillen, s. 304-305.
Bringebærbiller (Byturidae) er en liten familie av biller som har larver som utvikler seg i ulike slags frukter. De best kjente artene (Byturus tomentosus i Europa og B. unicolor i Nord-Amerika) går på bringebær og det er vanligvis de som er ansvarlige for "mark" i bringebærene. De er et stort problem i dyrking av bringebær.
Hallonängrar eller blomängrar (Byturidae) är en liten familj i ordningen skalbaggar med cirka 25 arter varav 2 är påträffade i Sverige, hallonänger (Byturus tomentosus) och nejlikrotänger (Byturus ochraceus). De finns i den holarktiska regionen och på Sundaöarna.
Wikimedia Commons har media som rör hallonängrar.
Denna insekts-relaterade djurartikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
Hallonängrar eller blomängrar (Byturidae) är en liten familj i ordningen skalbaggar med cirka 25 arter varav 2 är påträffade i Sverige, hallonänger (Byturus tomentosus) och nejlikrotänger (Byturus ochraceus). De finns i den holarktiska regionen och på Sundaöarna.
Byturidae, tiếng Anh thường gọi là Fruitworms[1] là một họ bọ Cánh cứng trong phân bộ Polyphaga.[2][3] Ấu trùng phát triển trong quả. Byturus unicolor tác động tới các loài Rubus và Geum, còn ấu trùng của Byturus tomentosus (bọ mâm xôi) ăn các loại cây mâm xôi.
Có hai phân họ: Platydascillinae và Byturinae. Byturinae phân bố miền Toàn bắc. Các loài Platydascillinae có ở đông nam Á.[1]
Bài viết về bọ cánh cứng này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
Byturidae, tiếng Anh thường gọi là Fruitworms là một họ bọ Cánh cứng trong phân bộ Polyphaga. Ấu trùng phát triển trong quả. Byturus unicolor tác động tới các loài Rubus và Geum, còn ấu trùng của Byturus tomentosus (bọ mâm xôi) ăn các loại cây mâm xôi.
Có hai phân họ: Platydascillinae và Byturinae. Byturinae phân bố miền Toàn bắc. Các loài Platydascillinae có ở đông nam Á.
Малинники, или мали́нные жуки́ (лат. Byturidae) — семейство насекомых из отряда жесткокрылых. Всемирно встречаются 16 видов, из которых 2 встречаются в Северной Америке.[1]
Малинники — это жуки небольших размеров, длиной достигают всего от 2,5 до 5,5 мм.[1]
Взрослые жуки питаются на цветках различных растений. Личинки же питаются во фруктовых плодах или же в дубовых галлах, например, вид малинников Xerasia grisescens.[1]
Малинники, или мали́нные жуки́ (лат. Byturidae) — семейство насекомых из отряда жесткокрылых. Всемирно встречаются 16 видов, из которых 2 встречаются в Северной Америке.
.jpg)
