Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical
Monias benschi are classified as globally threatened. The bird is threatened mainly by the rapid rate of habitat loss and the destruction of the forests to which they are restricted. The subdesert mesite's small range makes them especially threatened by environmental pressures that are applied by the Madagascar subsistence agriculture. Other environmental pressures are produced by commercial exploitation for charcoal and timber. They are also in danger as a result of neighboring villagers hunting and trapping them, and face dangers enforced by predators, mainly dogs. The range of the subdesert mesite does not include any protected areas.
(Collar and Stuart 1985; Del Hoyo et al. 1996; Morris and Hawkins 1998)
IUCN Red List of Threatened Species: vulnerable
As an endemic species with distinctive terrestrial habits and vulnerable status, M. benschi attract bird watchers and other naturalists, creating needed revenue for Madagascar.
(Morris and Hawkins 1998)
Subdesert mesites are medium-sized birds ranging from 30-32 cm in length. Monias benschi have white heads and throats, with black stripes. Both males and females have dark, long, curved bills with a red base. The adult male has a white breast with black crescents. Their short rounded wings and long tails are brown-grey. The male also has a reddish iris, along with red feet and legs. The female subdesert mesite differs from the male in appearance only in that she has profound dark spotting on her breast and wings and an orange iris. The young are very similar to the adults, they have pinkish legs and feet and usually have a slightly browner breast. Seasonal variation has not been reported.
(Collar and Stuart 1985; Langrand 1990; Morris and Hawkins 1998)
Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry
Subdesert mesites occupy the dry spinney forests of southwestern Madagascar. Their habitat has minimal herbaceous growth with sandy soil, and includes areas that are well littered with leaves. Nevertheless, they are also able to live in open forests if shade and leaf litter occur. The subdesert mesite is restricted to its current habitat of Madagascar due to its inability to move across the Mangoky and Fiheranana rivers that surround its range. The subdesert mesite lives from sea level to 130 m above sea level.
(Del Hoyo et al. 1996; Morris and Hawkins 1998)
Terrestrial Biomes: desert or dune ; chaparral
Monias benschi are endemic to Madagascar. The species occupies a strip of coastal land 70-80 km wide and 200 km long on the southwestern border between the Mangoky and Fiheranana rivers.
(Collar and Stuart 1985; Morris and Hawkins 1998)
Biogeographic Regions: ethiopian (Native )
Monias benschi use their long curved bills to peck and dig into the leaf-covered soil as they feed mostly on invertebrates including cockroaches, grasshoppers, caterpillars, beetles and millipedes. Their diet also consists of seeds and small fruits.
(Del Hoyo et al. 1996; Morris and Hawkins 1998)
Egg development occurs in the months of December and January. The eggs are laid by the female between October and April. Little else is known about their basic reproductive biology. Both the male and female incubate the developing eggs, also sharing the responsibilities of feeding and caring for the young. Breeding occurs in the rainy season, and different females have been found to lay eggs in the same nest.
(Del Hoyo et al. 1996)
Key Reproductive Features: iteroparous ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; oviparous
El mesitornis mònia [1] o mesitornis de Bensch[2] (Monias benschi) és un ocell de la família dels mesitornítids (Mesitornithidae) i única espècie del gènere Monias. Habita estepes subdesèrtiques del sud-oest de Madagascar.
El mesitornis mònia o mesitornis de Bensch (Monias benschi) és un ocell de la família dels mesitornítids (Mesitornithidae) i única espècie del gènere Monias. Habita estepes subdesèrtiques del sud-oest de Madagascar.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Mesît Bensch (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: mesîtau Bensch) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Monias benschii; yr enw Saesneg arno yw Bensch’s monia. Mae'n perthyn i deulu'r Mesîtau (Lladin: Mesitornithidae) sydd yn urdd y Gruiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn M. benschii, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r mesît Bensch yn perthyn i deulu'r Mesîtau (Lladin: Mesitornithidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Mesît Bensch Monias benschi Mesît bronwyn Mesitornis variegatus Mesît brown Mesitornis unicolorAderyn a rhywogaeth o adar yw Mesît Bensch (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: mesîtau Bensch) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Monias benschii; yr enw Saesneg arno yw Bensch’s monia. Mae'n perthyn i deulu'r Mesîtau (Lladin: Mesitornithidae) sydd yn urdd y Gruiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn M. benschii, sef enw'r rhywogaeth.
Die Monias-Stelzenralle (Monias benschi) ist eine bodenlebende Vogelart aus der Familie der Stelzenrallen (Mesitornithidae). Die Art ist in einem kleinen Gebiet an der Südwestküste Madagaskars endemisch.
Das sehr kleine Verbreitungsgebiet liegt an der Südwestküste Madagaskars, reicht von den Flüssen Mangoky im Norden bis zum Fiheranana im Süden, ist etwa 200 km lang und reicht von der Küste bis zum Beginn der inländischen Hügelkette etwa 70 bis 80 km landeinwärts. Die Höhenverbreitung reicht von Meeresspiegelhöhe bis etwa 130 Meter. Der Lebensraum ist eine mit stacheligen, bis zu 15 Meter hohen Bäumen bestandene Halbwüste.
Die Monias-Stelzenralle wird etwa 32 cm lang. Ihr Gefieder ist oberseits graubraun, die Brust und der Bauch des Männchens ist mit halbmondförmigen, dunklen Flecken gemustert, während das Weibchen dort rotbraun gefärbt ist, manchmal mit einer dunklen Punktierung. Über dem Auge liegt ein heller Überaugenstreifen (Supercilium). Die Augen der Männchen sind rötlich, die der Weibchen orange oder braun. Der relativ lange und gebogene Schnabel ist schwarz, mit einer rötlichen Schnabelbasis, Beine und Füße sind rötlich. Die Beine sind länger als bei den Stelzenrallen der Gattung Mesitornis. Über jahreszeitabhängige Variationen oder mit dem Alter im Zusammenhang stehende Änderungen in der Befiederung gibt es keine Informationen. Jungvögel sind matter gefärbt als die Erwachsene, mit dunklen Flecken auf der Brust, einem dunkelgrauen Schnabel und pinkfarbenen Füßen.
Von den im gleichen Lebensraum vorkommenden Seidenkuckucken (Coua sp.) kann die Monias-Stelzenralle gut durch ihren langen, gebogenen Schnabel, den hellen Überaugenstreifen und die entweder überwiegend rötliche (Weibchen) oder weißliche und gefleckte Brust (Männchen) unterschieden werden.
Die Monias-Stelzenralle ist standorttreu und territorial und lebt in Gruppen, die in ungestörten Wäldern größer sind als in relativ offenen Wäldern mit zahlreichen xerophytischen und stachligen Didierea madagascariensis. Das von einer Gruppe beanspruchte Gebiet ist im Schnitt 12 bis 15 ha groß. Die Größe hängt von der Anzahl der Männchen innerhalb einer Gruppe ab, nicht von der gesamten Gruppengröße. Alle Mitglieder der Gruppe beteiligen sich an der Verteidigung des Reviers. Während der Brutperiode verteidigen die Vögel ein kleineres Territorium. Obwohl flugfähig, fliegen die Vögel nur, um einen Aussichtsposten oder das Nest zu erreichen oder um zu fliehen. Die Monias-Stelzenralle verträgt eine gewisse Beeinträchtigung ihres Lebensraums, vorausgesetzt der Waldboden ist reich an Laub. Bereiche, in denen die Vegetation so dicht ist, dass sie nicht durchschlüpfen können, sowie schattenlose Zonen werden gemieden.
Die Monias-Stelzenralle brütet das ganze Jahr über, die meisten Bruten finden im Dezember und Januar statt. Im Unterschied zu den meisten anderen Vogelarten in der Region ist sie dabei nicht von der Regenzeit abhängig und somit finden auch zum Höhepunkt der Trockenzeit im März Bruten statt. Die Monias-Stelzenralle kann als monogames Paar oder in größeren Gruppen von bis zu 8 Vögeln seltener bis zu 10 Vögeln brüten. Größere Gruppen teilen sich in kleinere zu 2 bis 4 Vögeln auf. In größeren Gruppen kommen normalerweise etwa drei Männchen auf zwei Weibchen. Dies ist auf die höhere Sterberate der Weibchen während des Brütens zurückzuführen.
Das ungeschützte, flache Nest wird in einer Höhe von 0,6 bis zwei Metern in einem Strauch, niedrigen Baum oder in Lianengewirr gebaut. Es ist immer zu erreichen, ohne dass die Vögel fliegen müssen, besteht aus Zweigen, Blättern, Borke und wird mit Flechten getarnt. Die Männchen einer Gruppe bauen bis zu fünf Nester im Zentrum ihres Territoriums. Für die Brut wird aber nur eines genutzt, das etwa 4 bis 6 Wochen vor Beginn der Eiablage gebaut wird. Das Gelege besteht aus zwei Eiern, seltener aus einem Eier, die durchschnittlich etwa 37 × 27 mm messen. Die Geschlechter wechseln sich beim Brüten und dem Hüten der Jungen ab. Daran beteiligen sich alle ausgewachsenen Männchen und das dominante Weibchen einer Gruppe. Tagsüber brüten sowohl Weibchen als auch Männchen, in der Nacht vor allem die Männchen. Alle Kücken schlüpfen zur gleichen Zeit. Sie sind schwarz braun oder schokoladenbraun mit hellen Stellen am Kopf und auf der Bauchseite, wo auch eine dunkle Fleckung zu sehen ist. Bis zum flügge werden vergehen etwa 21 bis 27 Tage. In einigen Jahren brüten die Vögel zweimal.
Die Monias-Stelzenralle ernährt sich von Wirbellosen, darunter sind Termiten und im Erdboden vergrabene Insektenlarven. Außerdem frisst sie Samen und kleine Früchte. Sie sucht einen großen Teil ihrer Nahrung zwischen und unter dem Falllaub, gräbt mehr im Boden als andere Stelzenrallen.
Die IUCN schätzt den Bestand der Art als gefährdet (Vulnerable) ein. Das gesamte Verbreitungsgebiet der Monias-Stelzenralle ist lediglich 12,400 km² groß, und in dieser Gegend sind einige Regionen für die Art ungeeignet. In einigen Teilen des Verbreitungsgebiets kommt sie mit einer relativ großen Individuendichte vor (0,2 bis 0,3 Exemplare/ha), in anderen ist sie selten. Im Jahr 2002 wurde die Gesamtpopulation der Art auf 115.000 Exemplare geschätzt. Der primäre Dornbuschwald nahm von 1962 bis 1999 um 15,6 % ab, im Osten des Verbreitungsgebietes um etwa 28 %. Die gegenwärtige Rate ist nicht bekannt. Ein Problem ist die Überweidung durch Ziegen und die Abholzung um Holzkohle zu produzieren. In der Nähe von Dörfern wird die Monias-Stelzenralle mit Schlingen oder mit Hunden gejagt. Möglicherweise werden die Nester auch von eingeführten Ratten geplündert. Innerhalb des Verbreitungsgebietes gibt es keine Naturschutzgebiete.
Die Monias-Stelzenralle (Monias benschi) ist eine bodenlebende Vogelart aus der Familie der Stelzenrallen (Mesitornithidae). Die Art ist in einem kleinen Gebiet an der Südwestküste Madagaskars endemisch.
The subdesert mesite (Monias benschi) is a ground-dwelling bird endemic to Madagascar. It is one of three species in the mesite family Mesitornithidae, and is restricted in distribution to a small low-land region in southwest Madagascar.
The subdesert mesite is a medium-sized terrestrial bird which is often described as rail-like (a family with which the mesites are sometimes placed). The species has a long and downward-curved bill distinguishing it from the other members of the family. Both sexes are greyish above and show thin white eyebrows. Both have white underparts; the male has black crescent-shaped spots on the side of the neck and upper breast. The female has rufous spots that may merge into a general rufous tone, and has a tawny cheek patch.[2]
The subdesert mesite is restricted to spiny thicket with open areas, from sea-level to an altitude of 130 m (430 ft). It is restricted to the 200 km (124.3 mi) long, and 30 to 60 km (18.6 to 37.3 mi) wide, coastal strip between the Fiherenana river and the Mangoky river, in the south-west of Madagascar. To the north of Manombo there is an area of circa 2,500 km2 (965 sq mi) where the habitat is still suitable; elsewhere the habitat is becoming fragmented.[1]
The subdesert mesite forages by picking invertebrates, seeds and fruit off the ground and may dig into the surface. The birds nests are exposed platforms of twigs built in a bush within 2 m (6.6 ft) of the ground. One or two eggs are laid and the incubation and care of the young is shared by both sexes. They may be polyandrous or polygynous. The birds live in communal groups and have a loud ″nak! nak!″ alarm call when disturbed.[3]
The population of this species may be dense within its restricted geographic range. It is vulnerable to habitat degradation, by slash-and-burn cultivation of maize, burning for charcoal, commercial timber and for construction. which is happening in most of its range apart from to the north of Manombo. The birds are also taken by dogs, by hunting, and introduced rats (Rattus sp) may also be a problem. In 2002 there was an estimated population 115,000 and it is estimated that numbers are falling. The International Union for Conservation of Nature has classified the conservation status of this bird as ″vulnerable″.[1]
The subdesert mesite (Monias benschi) is a ground-dwelling bird endemic to Madagascar. It is one of three species in the mesite family Mesitornithidae, and is restricted in distribution to a small low-land region in southwest Madagascar.
La Dezerta mesito (Monias benschi) estas surgrunde loĝanta birdo endemia de Madagaskaro. Ĝi estas unu el tri specioj en la familio de mesitoj (Mesitornithidae), kaj estas limigita laŭ distribuado al malgranda regiono de malaltaj teroj en sudokcidenta Madagaskaro, do la plej limigita teritorio inter la madagaskaraj mesitoj.
La Dezerta mesito estas mezgranda surterema birdo kiu estas ofte priskribita kiel raleca (nome el familio kun kiu la mesitoj estas foje lokitaj). La specio havas longan kaj subenkurban bekon kio distingas ĝin disde la aliaj membroj de la familio. Ambaŭ seksoj estas grizecaj supre kaj montras fajnajn blankajn brovostriojn. Ambaŭ havas blankajn subajn partojn; la masklo havas nigran duonlunforman punktojn flanke de la kolo kaj ĉe supra brusto. La ino havas rufecajn punktojn kiuj povas merĝi en ĝeneralan rufan nuancon, kaj havas flavecan vangomakulon.
La Dezerta mesito estas limigita al veprejoj kun malfermaj areoj el marnivelo al 130 metroj. Ili manĝas per plukado de senvertebruloj, semoj kaj fruktoj el la grundo kaj povas elfosi surface.
La birdonestoj estas eksponitaj platformoj el bastonetoj konstruitaj en arbusto ĉirkaŭ 2 metrojn el la grundo. La ino demetas 1 aŭ 2 ovojn. Kovado kaj idozorgado estas kunhavata de ambaŭ seksoj. Ili povas esti poliandraj aŭ poliginaj.
La populacio de tiu specio povas esti densa ene de tre limigita geografia teritorio. Ĝi estas vundebla pro habitatodegradado, predantoj, ĉasado, manko de oficiala protektado kaj tre limigita teritorio.
La Dezerta mesito (Monias benschi) estas surgrunde loĝanta birdo endemia de Madagaskaro. Ĝi estas unu el tri specioj en la familio de mesitoj (Mesitornithidae), kaj estas limigita laŭ distribuado al malgranda regiono de malaltaj teroj en sudokcidenta Madagaskaro, do la plej limigita teritorio inter la madagaskaraj mesitoj.
Respektivaj teritorioj nekoincidaj de la tri samfamilianoj: Bruna mesito oranĝe, Blankabrusta mesito en verda kaj Dezerta mesito blueLa Dezerta mesito estas mezgranda surterema birdo kiu estas ofte priskribita kiel raleca (nome el familio kun kiu la mesitoj estas foje lokitaj). La specio havas longan kaj subenkurban bekon kio distingas ĝin disde la aliaj membroj de la familio. Ambaŭ seksoj estas grizecaj supre kaj montras fajnajn blankajn brovostriojn. Ambaŭ havas blankajn subajn partojn; la masklo havas nigran duonlunforman punktojn flanke de la kolo kaj ĉe supra brusto. La ino havas rufecajn punktojn kiuj povas merĝi en ĝeneralan rufan nuancon, kaj havas flavecan vangomakulon.
La Dezerta mesito estas limigita al veprejoj kun malfermaj areoj el marnivelo al 130 metroj. Ili manĝas per plukado de senvertebruloj, semoj kaj fruktoj el la grundo kaj povas elfosi surface.
La birdonestoj estas eksponitaj platformoj el bastonetoj konstruitaj en arbusto ĉirkaŭ 2 metrojn el la grundo. La ino demetas 1 aŭ 2 ovojn. Kovado kaj idozorgado estas kunhavata de ambaŭ seksoj. Ili povas esti poliandraj aŭ poliginaj.
La populacio de tiu specio povas esti densa ene de tre limigita geografia teritorio. Ĝi estas vundebla pro habitatodegradado, predantoj, ĉasado, manko de oficiala protektado kaj tre limigita teritorio.
El mesito monias (Monias benschi)[2] es una especie de ave mesitornithiforme endémica del suroeste de Madagascar. Es una de las tres especies de la familia Mesitornithidae y la única del género Monias.
El mesito monias es un ave de tamaño medio de hábitos terrestres de aspecto similar a un rascón con cola larga (en cuya familia se han situado en ocasiones los mesitos). La especie tiene un pico largo y curvado hacia abajo que lo distingue de los demás miembros de su familia. Ambos sexos tienen el plumaje de sus partes superiores grisáceas y presentan una fina lista superciliar blanca. Tienen las partes inferiores blancas, los machos presentan motas negras en forma de luna llena a ambos lados del cuello y la parte superior del pecho. Las hembras en cambio tienen motas pardo rojizas, que a veces se difuminan en un tono general rufo, y presentan una lista canela en las mejillas.
Está restringida en una pequeña región subdesértica del suroeste de Madagascar, donde predominan los matorrales de espino, con alturas entre el nivel del mar y los 130 metros. Se alimenta de invertebrados, semillas y frutos que rebusca picando en el suelo y cavando a poca profundidad.
Su nido es una plataforma de ramitas situada a unos 2 metros del suelo sobre un espino. Suelen poner uno o dos huevos. La incubación y el cuidado de los polluelos es una tarea compartida por los dos sexos. Pueden ser polígamos o poliándricos.
Aunque su área de distribución es extremadamente reducida su población puede ser densa. Está catalogado como vulnerable por la UICN debido a la degradación de su hábitat, que no tiene ninguna protección oficial, y la caza.
El mesito monias (Monias benschi) es una especie de ave mesitornithiforme endémica del suroeste de Madagascar. Es una de las tres especies de la familia Mesitornithidae y la única del género Monias.
El mesito monias es un ave de tamaño medio de hábitos terrestres de aspecto similar a un rascón con cola larga (en cuya familia se han situado en ocasiones los mesitos). La especie tiene un pico largo y curvado hacia abajo que lo distingue de los demás miembros de su familia. Ambos sexos tienen el plumaje de sus partes superiores grisáceas y presentan una fina lista superciliar blanca. Tienen las partes inferiores blancas, los machos presentan motas negras en forma de luna llena a ambos lados del cuello y la parte superior del pecho. Las hembras en cambio tienen motas pardo rojizas, que a veces se difuminan en un tono general rufo, y presentan una lista canela en las mejillas.
Está restringida en una pequeña región subdesértica del suroeste de Madagascar, donde predominan los matorrales de espino, con alturas entre el nivel del mar y los 130 metros. Se alimenta de invertebrados, semillas y frutos que rebusca picando en el suelo y cavando a poca profundidad.
Su nido es una plataforma de ramitas situada a unos 2 metros del suelo sobre un espino. Suelen poner uno o dos huevos. La incubación y el cuidado de los polluelos es una tarea compartida por los dos sexos. Pueden ser polígamos o poliándricos.
Aunque su área de distribución es extremadamente reducida su población puede ser densa. Está catalogado como vulnerable por la UICN debido a la degradación de su hábitat, que no tiene ninguna protección oficial, y la caza.
Monias benschi Monias generoko animalia da. Hegaztien barruko Mesitornithidae familian sailkatua dago.
Monias benschi Monias generoko animalia da. Hegaztien barruko Mesitornithidae familian sailkatua dago.
Arokyyhkyrääkkä (Monias benschi) on kyyhkyrääkkien heimoon (Mesithornithidae) kuuluva lintulaji. Sitä esiintyy ainoastaan Madagaskarin lounaisosassa River Mangokysta pohjoiseen River Fiherananalle. Émile Oustalet ja Guillaume Grandidier kuvailivat lajin holotyypin Vorondreosta vuonna 1903.[2]
Arokyyhkyrääkkä (Monias benschi) on kyyhkyrääkkien heimoon (Mesithornithidae) kuuluva lintulaji. Sitä esiintyy ainoastaan Madagaskarin lounaisosassa River Mangokysta pohjoiseen River Fiherananalle. Émile Oustalet ja Guillaume Grandidier kuvailivat lajin holotyypin Vorondreosta vuonna 1903.
Monias benschi
La Mésite monias (Monias benschi) est une espèce d'oiseaux de la famille des Mesitornithidae.
Cet oiseau est endémique du sud-ouest de Madagascar (entre le Fiherenana et le Mangoky).
Monias benschi
La Mésite monias (Monias benschi) est une espèce d'oiseaux de la famille des Mesitornithidae.
La monia di Bensch (Monias benschi Oustalet e G. Grandidier, 1903) è un uccello terricolo della famiglia dei Mesitornithidae, endemico del Madagascar. È l'unica specie del genere Monias.
È un uccello terricolo di medie dimensioni, spesso descritto come simile ad un rallo. Questa specie ha un lungo becco ricurvo all'ingiù che la distingue dagli altri membri della famiglia. Entrambi i sessi hanno il dorso grigiastro e dei sottili sopraccigli bianchi. Le regioni inferiori sono bianche; il maschio presenta delle macchie nere a forma di mezzaluna ai lati del collo e sulla parte superiore del petto. La femmina ha delle macchie rossastre che si confondono con lo sfondo, anch'esso rossastro, ed una macchia marroncina sulla guancia.
Si nutre sul suolo di piccoli vertebrati, semi e frutta, che può anche rintracciare scavando sotto la superficie.
I nidi di questi uccelli sono costituiti da piattaforme di rami ben in vista, edificate nella boscaglia a 2 metri dal suolo. Vi vengono deposte una o due uova. L'incubazione e l'allevamento dei piccoli vengono effettuate da entrambi i sessi. Possono essere sia poliandrici che poliginici.
Il suo areale è ristretto ad una piccola regione di pianura del Madagascar sud-occidentale.[1]
Popola le radure della foresta spinosa, dal livello del mare fino a una altitudine di 130 metri.
La popolazione di questa specie, nonostante sia estremamente ristretta da un punto di vista geografico, non è ridottissima. È molto vulnerabile, però, a causa del degrado dell'habitat, dei predatori, della caccia, della mancanza di una protezione ufficiale e dell'areale molto ristretto.
La monia di Bensch (Monias benschi Oustalet e G. Grandidier, 1903) è un uccello terricolo della famiglia dei Mesitornithidae, endemico del Madagascar. È l'unica specie del genere Monias.
De Bensch' monias (Monias benschi) is een vogel uit de familie van de steltrallen (Mesitornithidae).
Deze soort is endemisch in zuidwestelijk Madagaskar.
De Bensch' monias (Monias benschi) is een vogel uit de familie van de steltrallen (Mesitornithidae).
Bågnäbbad mesit[2] (Monias benschi) är en fågel i familjen mesiter inom ordningen mesitfåglar.[3]
Bågnäbbad mesit är en 32 centimeter lång märklig långbent ralliknande och marklevande fågel. Den är brungrå på rygg och hätta med ett långt mörkkantat vitaktigt ögonbrynsstreck och en lång nedåtböjd svartaktig näbb. Stjärten är rätt lång och fyllig, och de rosaaktiga benen är även de långa. Hanar är vitaktiga undertill med svarta halvmånar, medan honan är fläckig i rostbrunt och svart.[1]
Fågelns utbredningsområde är begränsat till torrskogarna i det kustnära låglandet mellan floderna Fiherenana och Mangoky på sydvästra Madagaskar, ursprungligen i ett 30-60 km brett och 200 km långt område.[3][1]
Bågnäbbad mesit placeras som enda art i släktet Monias och behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Den är en av tre arter i den udda fågelfamiljen mesiter som utgör en egen ordning. Länge placerades mesiterna tillsammans med rallarna i ordningen tran- och rallfåglar (Gruiformes) och kallades då duvrallar på svenska. Faktum är det gamla svenska namnet till viss del är systematiskt korrekt, eftersom DNA-studier[4] visar att deras närmaste släktingar är just duvfåglar (Columbiformes), men även flyghönsfåglar (Pterocliformes).
Bågnäbbad mesit förekommer endast i en för sydvästra Madagaskar unik torrskogsekoregion som kallas "spiny forest".[1] Den använder sin långa näbb för att finna föda i och på marken.[1] Den bågnäbbade mesiten är markbunden och flyger sällan och då endast för att komma upp till boet, sittpinnar eller för att undkomma predatorer.[5] Arten lever av ryggradslösa djur, som insekter och insektslarver men i viss mån även frön.[1]
Den bågnäbbade mesiten är polygam och kan häcka året om. Den lever i koooperativa häckningsgrupper på två till nio individer[6] som tillsammans försvarar ett revir på 7-21 hektar.[7][8] Mesiterna är ljudliga fåglar som försvarar sina revir med läten som påminner om sången från tättingar. Inom reviret byggs ett antal bon där en, men vanligtvis två ägg läggs.[1]
IUCN kategoriserar arten som sårbar med en kraftigt negativ utvecklingstrend och största hotet är habitatförstöring.[1] 2002 uppskattades den totala populationen till 115 000 individer.[1]
Bågnäbbad mesit (Monias benschi) är en fågel i familjen mesiter inom ordningen mesitfåglar.
Monias benschi là một loài chim trong họ Mesitornithidae.[1]
Monias benschi là một loài chim trong họ Mesitornithidae.
Monias benschi
Oustalet & G. Grandidier, 1903
Мония, или мадагаскарский пастушок[1] (лат. Monias benschi) — птица семейства Мадагаскарские пастушки, данный вид является эндемиком мадагаскарских колючих зарослей.
Единственный вид семейства, у которого наблюдается половой диморфизм.
Самка отличается от самца рыжими перьями груди и горла.
Обитает в сухих листопадных лесах Мадагаскара, большую часть которых составляют деревья из рода Didierea. Питается мелкими беспозвоночными и семенами, приподнимая слой гнилых листьев и вырывая их из песка. Средний возраст птиц составляет более пяти лет.
Входит в категорию уязвимых видов Красной книги МСОП. Находится под угрозой исчезновения главным образом из-за уничтожения естественной среды обитания — лесов. Собаки и крысы, занесённые на остров людьми, а также охотники, являются врагами монии. Предполагается, что в природе обитают около 115 000 особей монии.
Мония, или мадагаскарский пастушок (лат. Monias benschi) — птица семейства Мадагаскарские пастушки, данный вид является эндемиком мадагаскарских колючих зарослей.
Единственный вид семейства, у которого наблюдается половой диморфизм.
Самка отличается от самца рыжими перьями груди и горла.
Обитает в сухих листопадных лесах Мадагаскара, большую часть которых составляют деревья из рода Didierea. Питается мелкими беспозвоночными и семенами, приподнимая слой гнилых листьев и вырывая их из песка. Средний возраст птиц составляет более пяти лет.
Входит в категорию уязвимых видов Красной книги МСОП. Находится под угрозой исчезновения главным образом из-за уничтожения естественной среды обитания — лесов. Собаки и крысы, занесённые на остров людьми, а также охотники, являются врагами монии. Предполагается, что в природе обитают около 115 000 особей монии.
メスアカクイナモドキ(雌赤水鶏擬、Monias benschi)は、ツル目クイナモドキ科メスアカクイナモドキ属に分類される鳥類。本種のみでメスアカクイナモドキ属を構成する。別名ハシナガクイナモドキ。
全長30-32センチメートル[1][3]。体型は細長い[3]。尾羽は長い[3]。上面の羽衣は灰褐色や黄褐色、喉から胸部にかけて三日月状の黒い斑紋が入る[1][3]。腹部の羽衣は褐色[3]。眼上部には眉状に白い筋模様(眉斑)が入る[1]。
オスは喉から胸部の羽衣が白く、メスは喉から胸部の羽衣が赤褐色[1][3]。
標高130メートル以下にある乾燥した有刺植物からなる低木林に生息する[1][2][3]。
繁殖形態は卵生。婚姻形態は一夫多妻や一妻多夫と不定形で[2]、繁殖期には2-10羽からなる群れを形成する[1]。地表から0.6-2メートルの高さにある藪や低い樹上に木の枝や樹皮、葉などを組み合わせた直径0.2-0.3メートルに達する皿状の巣を作り、主に12-翌1月に1回に1-2個の卵を産む[1]。雌雄交代で抱卵し、雌雄で育雛を行う[1][2][3]。
分布域が限定的である事に加えて、開発や放牧による生息地の破壊、狩猟、人為的に移入されたネズミによる卵や雛の捕食などにより生息数は減少している[1]。