Vitnoshumla (Bombus semenoviellus)[3] är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Arten kallas även Semenovs humla eller uralhumla[3]. Den har inget finlandssvenskt trivialnamn; på finska kallas den Uralinkimalainen (analogt med rikssvenskans Uralhumla).[4]
Humlan förekommer i Finland[5], Sverige[6], Estland, Lettland, Litauen, Tjeckien, Tyskland, Polen, Vitryssland[7], norra Österrike, norra Slovakien samt Ryssland till Bajkalsjön och östra Sibirien[6]. Uppgifterna om dess ursprung går något isär. Enligt vissa källor skall den ursprungligen varit en asiatisk art[5][8]. Andra menar att den är en rent europeisk art, ursprungligen härstammande från trakten av Moskva[9][2].
Klart är emellertid, att den expanderar västerut. Den nådde Tyskland 1998, Slovakien 2011[7] och 2013 påträffades ett enstaka exemplar i Hvaler i Norge,[10] som man misstänker kommit dit via Sverige[6].
Det första skandinaviska fyndet gjordes i östligaste Finland 1964. I Finland förekommer den främst i de sydöstra delarna av landet[4], även om den börjat dra sig norrut och har påträffats norr om polcirkeln[6].
I Sverige påträffades en hona den 15 juni 2017 i ett grustag på Öland[11]. Senare har den påträffats ytterligare en gång i samma landskap. Artdatabanken betecknar arten numera som "bofast och reproducerande". Den förväntas också i Norrbotten och Skåne. Fynd gjorda i det sistnämnda landskapet och registrerade som ljunghumla kan vara vitnoshumla, men de har ej bekräftats.[6]
I Finland är arten sedan 2010 klassificerad som livskraftig ("LC"); tidigare var den rödlistad som nära hotad ("NT")[4]. I Sverige har den ännu ej (2015) fått någon klassificering, utan upptas som ej tillämplig ("NA").[6]
Vitnoshumlan är svart med gul krage och ett gult band vid slutet av mellankroppen. Första bakkroppssegmentet framifrån är mörkt i mitten, men vitt på sidorna. Resten av bakkroppen är svart, utom bakkroppsspetsen som är vit.[8] Honan har dessutom vit till ljusgul päls på hjässa och panna. Kroppslängden är 16 till 19 mm för drottningar, 11 till 14 mm för arbetare och 13 till 15 mm för hanar.[6] Humlan liknar ljunghumla och trädgårdshumla, men till skillnad från den sistnämnda har den ett runt huvud.[8]
Födomässigt är arten generalist, och har påträffats på blommande växter från många olika familjer, gärna sådana som har grunda blomkorgar med lättillgänglig nektar[2] på grund av artens korta tunga[6]. Bland besökta växter kan nämnas flockblommiga växter som strätta, korgblommiga växter som färgkulla och renfana, vänderotsväxter som läkevänderot, väddväxter som fältvädd samt grobladsväxter som strandveronika. Flygtiden antas vara från maj till augusti, möjligtvis längre.[6]
Vitnoshumlan har tidigare ansetts föredra skogsområden med kyligare klimat, då framför allt björktajga i Ryssland[6] där den kan gå upp till 1 100 meter[2]. I Polen och Tyskland förekommer den emellertid i hög grad även i trädgårdar och myrar, längs stränder och även i påtagligt störd ruderatmark som industritomter.[6] Boet förmodas vara underjordiskt[8].
Vitnoshumla (Bombus semenoviellus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Arten kallas även Semenovs humla eller uralhumla. Den har inget finlandssvenskt trivialnamn; på finska kallas den Uralinkimalainen (analogt med rikssvenskans Uralhumla).
