Storbandbi (Halictus quadricinctus)[5][6][7] är en biart som först beskrevs av Fabricius 1776. Storbandbi ingår i släktet bandbin och familjen vägbin.[8][9][10] Inga underarter finns listade.[8]
Ett stort bandbi med brunhårig mellankropp och svart bakkropp, med de för släktet karakteristiska ljusa hårbanden baktill på tergiterna (segmenten på bakkroppens ovansida). Hos denna art är hårbanden tämligen smala, speciellt på mitten. Honan blir 15 till 16 mm lång, hanen 13 till 16 mm.[11]
Storbandbiet föredrar öppen vegetation som vägrenar, sandiga ängar,[1] sluttningar, sand- och lertag samt ruderatområden (outnyttjad mark). Födomässigt är arten en generalist som samlar pollen från flera olika familjer som korgblommiga växter (i Sverige framför allt väddklint och tistlar[1]), strävbladiga växter, vindeväxter, väddväxter, syrenväxter, vallmoväxter, ranunkelväxter samt vänderotsväxter[11].
Boet anläggs i håligheter i klippor eller i glesbevuxen, plan mark. Det är ovanligt för släktet på så sätt att det inte utgörs av en förgrenad gång med larvceller åt sidorna, utan av en rak gång på 8 till 10 cm som utmynnar i ett större hålrum med friliggande larvceller. Honan lever i boet tillsammans med sin avkomma i några veckor, men dör innan de är fullbildade. Hanarna dör i slutet av sommaren, medan de unga honorna övervintrar efter det de parat sig. Boet parasiteras ibland av blodbiet skogsblodbi (Sphecodes gibbus), vars larver snyltar på matförrådet.[11]
Utbredningsområdet sträcker sig från Marocko i söder och södra Fennoskandien i norr samt österut genom Asien till Manchuriet.[11] Enligt den svenska rödlistan är arten akut hotad ("CR") i Sverige och förekommer endast i Skåne.[1]
Wikimedia Commons har media som rör Storbandbi.
Storbandbi (Halictus quadricinctus) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1776. Storbandbi ingår i släktet bandbin och familjen vägbin. Inga underarter finns listade.
