'''Diglossa baritula ye una especie d'ave paseriforme de la familia Emberizidae qu'habita en Méxicu y América Central.
Ye un ave d'unos 10 cm de llargor. Al ser de vezos nectarívoros, tien un picu gris llixeramente apuntando escontra riba, y la punta del quexal cimeru ganchuda escontra baxo. El machu ye bicolor: gris azuláu nel envés y canela na zona ventral. La fema tamién tien les partes ventrales color canela, pero les dorsales son marrón opacu, con matices olives nel llombu.
Ye una especie de monte, morando ente 1500 hasta más de 3 000 m snm. El so hábitat inclúi bosque de borrina y pinu-encino, con altu mugor y clima templáu y fríu. Tamién llega a poblaos. Habita dende'l centru y occidente de Méxicu hasta les tierres altes d'Hondures. Aliméntase del néctar de les flores, pero aparentemente ensin polinizarlas.
'''Diglossa baritula ye una especie d'ave paseriforme de la familia Emberizidae qu'habita en Méxicu y América Central.
Ye un ave d'unos 10 cm de llargor. Al ser de vezos nectarívoros, tien un picu gris llixeramente apuntando escontra riba, y la punta del quexal cimeru ganchuda escontra baxo. El machu ye bicolor: gris azuláu nel envés y canela na zona ventral. La fema tamién tien les partes ventrales color canela, pero les dorsales son marrón opacu, con matices olives nel llombu.
Ye una especie de monte, morando ente 1500 hasta más de 3 000 m snm. El so hábitat inclúi bosque de borrina y pinu-encino, con altu mugor y clima templáu y fríu. Tamién llega a poblaos. Habita dende'l centru y occidente de Méxicu hasta les tierres altes d'Hondures. Aliméntase del néctar de les flores, pero aparentemente ensin polinizarlas.
Diglossa baritula és un ocell de la família dels tràupids (Thraupidae) que habita selva humida, boscos i matolls de Mèxic, Guatemala, El Salvador, Hondures i nord-oest de Nicaragua.
En diverses llengües rep el nom de "punxaflor de ventre canyella" (Anglès: Cinnamon-bellied Flowerpiercer. Espanyol: Pinchaflor ventricanelo).
Diglossa baritula és un ocell de la família dels tràupids (Thraupidae) que habita selva humida, boscos i matolls de Mèxic, Guatemala, El Salvador, Hondures i nord-oest de Nicaragua.
En diverses llengües rep el nom de "punxaflor de ventre canyella" (Anglès: Cinnamon-bellied Flowerpiercer. Espanyol: Pinchaflor ventricanelo).
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gwanwr blodau llwyd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gwanwyr blodau llwydion) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Diglossa baritula; yr enw Saesneg arno yw Slaty flowerpiercer. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn D. baritula, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r gwanwr blodau llwyd yn perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Bras Brewer Spizella breweri Bras coed Spizella arborea Bras llwydaidd Spizella pallida Bras meysydd Spizella pusilla Bras Pigddu Spizella passerina Bras Worthen Spizella wortheni Bras yr Eira Plectrophenax nivalis Cardinal cribgoch Paroaria coronata Cardinal pigfelyn Paroaria capitata Pila mynydd penddu Phrygilus atriceps Pila mynydd penllwyd Phrygilus gayi Pila mynydd Periw Phrygilus punensis Pila telorus bronwinau Poospiza thoracica Pila telorus llygatddu’r Dwyrain Poospiza nigrorufa Pila telorus tingoch Poospiza lateralisAderyn a rhywogaeth o adar yw Gwanwr blodau llwyd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gwanwyr blodau llwydion) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Diglossa baritula; yr enw Saesneg arno yw Slaty flowerpiercer. Mae'n perthyn i deulu'r Breision (Lladin: Emberizidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn D. baritula, sef enw'r rhywogaeth.
Der Zimtbauch-Hakenschnabel (Diglossa baritula) ist eine Vogelart der Familie der Hakenschnäbel (Diglossa) aus der Familie der Tangaren (Thraupidae). Die Art kommt in Mexiko, Guatemala, Honduras und El Salvador vor. Am 22. April 1983 wurde erstmals ein Tier in Nicaragua entdeckt, bei dem es sich eventuell nur um einen verirrten Vogel handelte.[1] Der Bestand wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) eingeschätzt.
Der Zimtbauch-Hakenschnabel erreicht eine Körperlänge von etwa 10,5 bis 12 Zentimeter. Der Oberschnabel hat eine hakenförmig nach unten gebogene Spitze. Der schwarze schmale Schnabel ist leicht gebogen und an der Basis blass rosafarben. Die Beine sind dunkel rosafarben. Der Kopf und die Oberseite des Männchens ziert ein schieferfarbenes Blaugrau, wobei der Farbton am Kopf etwas dunkler ist. Das Kinn und der obere Bereich der Kehle ist blaugrau. Die Unterseite ist zimtfarben. Das Weibchen ist im Gegensatz zum Männchen auf der Oberseite und am Kopf gräulich oliv. Die Flügel und der Schwanz sind etwas dunkler mit blasseren Flügelbinden. Die Kehle, die Brust und die Flanken sind aschfahl zimtfarben gefärbt, wobei die Brust verschwommene dunkle Streifen aufweist. Der Bauch ist zimtfarben.[2]
Jungvögel ähneln den ausgewachsenen Tieren, doch sind der Kopf und die Oberseite des weiblichen Nachwuchses bräunlich oliv bis oliv, wobei die Flügel und der Schwanz dunkler sind. Flügelbinden und Schirmfedern sind hell zimtfarben gesäumt. Die zitronenfarbige Kehle und Brust wirkt schmutzig, wobei die Brust auch verschwommene dunkle Streifen aufweist. Der Bauch und die Unterschwanzdecken sind gelblichbraun. Die dunklen Flanken wirken ausgewaschen.[2]
Normalerweise sieht man Einfarb-Hakenschnäbel allein oder in Gruppen mit einigen Vögeln. Zu den Pflanzen, die sie zur Nahrungsaufnahme anfliegen, gehören Prunkwinden, Lobelien und die zu den Schwarzmundgewächsen gehörende Leandra.[3] Sie sind äußerst emsig und flattern fortwährend herum. Wenn sie singen, kann man sie praktisch in allen Straten beobachten. Ihre Nester bauen sie im tiefliegenden Gebüsch zu einem dicken Kelch, der überwiegend aus Moos, Kiefernadeln und Wurzelfasern besteht. Hierin legen sie zwei bis drei hellblaue Eier mit braunen und grauen Sprenkeln bzw. Flecken.[2]
Die Vögel kommen in halboffenen von Kräutern überwachsenen Gebieten mit feuchten bis semiariden von Sumpf-Eichen und Immergrün bewachsenen Wäldern sowie in Blumengärten vor. Hier bewegen sie sich in Höhen zwischen 1.200 und 3.500 Meter.[2]
Die Art wird in folgende Unterarten unterteilt:
Früher gab es in der Wissenschaft die Meinung, dass der in Costa Rica und Panama vorkommende Einfarb-Hakenschnabel (Diglossa plumbea) eine weitere Unterart sei. Mitochondriale DNA Untersuchungen ergaben, dass sie zusammen mit Einfarb-Hakenschnabel und Rostbauch-Hakenschnabel (Diglossa sittoides) eine Schwestergruppe bilden.[7] Schon frühere allopatrische Untersuchungen kamen zum selben Ergebnis, dass D. baritula, D. plumbae und D. sttoides eine Superspezies bilden.[8]
Der Gattungsname ist von griechisch dis, di- (= zwei) und glossa (= Zunge) abgeleitet und bezieht sich auf die typische U-förmige Zunge dieser Gattung.[9] Das Wort »baritula« leitet sich vom griechischen Wort »baritēs (βαρίτης G)« ab, einen kleinen unbekannten Vogel von dem Dionysos berichtete, dass er nicht mit einer Leimruten zu fangen sei.[10] Das »montana« in der Unterart hat den Ursprung im lateinischen Wort »montanus« für »Berg«.[11] Schließlich und endlich leitet sich »parva« vom lateinischen Wort »parvus« ab und bedeutet »klein«.[12]
Der Zimtbauch-Hakenschnabel (Diglossa baritula) ist eine Vogelart der Familie der Hakenschnäbel (Diglossa) aus der Familie der Tangaren (Thraupidae). Die Art kommt in Mexiko, Guatemala, Honduras und El Salvador vor. Am 22. April 1983 wurde erstmals ein Tier in Nicaragua entdeckt, bei dem es sich eventuell nur um einen verirrten Vogel handelte. Der Bestand wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) eingeschätzt.
The cinnamon-bellied flowerpiercer (Diglossa baritula) is a species of bird in the family Thraupidae. It is found in El Salvador, Guatemala, Honduras, and Mexico.
Its natural habitats are subtropical or tropical moist montane forests and heavily degraded former forest. It is a species known to be a nectar robber, apparently taking nectar while not pollinating the plant.[2]
The cinnamon-bellied flowerpiercer (Diglossa baritula) is a species of bird in the family Thraupidae. It is found in El Salvador, Guatemala, Honduras, and Mexico.
Its natural habitats are subtropical or tropical moist montane forests and heavily degraded former forest. It is a species known to be a nectar robber, apparently taking nectar while not pollinating the plant.
El pinchaflor ventricanelo[5] (Diglossa baritula), también denominado piquichueco mexicano (en México), picochueco vientre canelo (en México), picaflor canelo (en Honduras y México), picaflor vientre-canelo (en México), pinchaflor canelo (en Nicaragua), diglosa acanelada,[6] o mielero serrano, es una especie de ave paseriforme de la familia Thraupidae, perteneciente al numeroso género Diglossa. Es nativo de México y del oeste de América Central.
Se distribuye de forma disjunta desde el centro de México (desde el sur de Jalisco), hacia el sureste, por Guatemala, Honduras, El Salvador, hasta el norte de Nicaragua.[1]
Es una especie de montaña, residiendo entre 1200 hasta 3350 m de altitud.[1] Su hábitat incluye bosques de niebla y de pino-encino, con alta humedad y clima templado y frío. También llega a poblados. Se alimenta del néctar de las flores, pero aparentemente sin polinizarlas.
Es un ave de unos 10 cm de longitud. Al ser de hábitos nectarívoros, tiene un pico gris ligeramente apuntando hacia arriba, y la punta de la mandíbula superior ganchuda hacia abajo. El macho es bicolor: gris azulado en el dorso y canela en la zona ventral. La hembra también tiene las partes ventrales color canela, pero las dorsales son marrón opaco, con matices olivas en la espalda.
La especie D. baritula fue descrita por primera vez por el naturalista alemán Johann Georg Wagler en 1832 bajo el mismo nombre científico; su localidad tipo es: «México».[6]
El nombre genérico femenino Diglossa proviene del griego «diglōssos» que significa de lengua doble, que habla dos idiomas; y el nombre de la especie «baritula» es un diminutivo del género Barita, un sinónimo de Cracticus (los verdugos de Australasia).[7]
Los amplios estudios filogenéticos recientes demuestran que la presente especie es hermana de Diglossa plumbea, y el par formado por ambas es hermano de Diglossa sittoides.[8]
Según las clasificaciones del Congreso Ornitológico Internacional (IOC)[9] y Clements Checklist/eBird v.2019[10] se reconocen tres subespecies, con su correspondiente distribución geográfica:[10]
|formato=
requiere |url=
(ayuda)) (en inglés). El pinchaflor ventricanelo (Diglossa baritula), también denominado piquichueco mexicano (en México), picochueco vientre canelo (en México), picaflor canelo (en Honduras y México), picaflor vientre-canelo (en México), pinchaflor canelo (en Nicaragua), diglosa acanelada, o mielero serrano, es una especie de ave paseriforme de la familia Thraupidae, perteneciente al numeroso género Diglossa. Es nativo de México y del oeste de América Central.
Diglossa baritula Diglossa generoko animalia da. Hegaztien barruko Thraupidae familian sailkatua dago.
Diglossa baritula Diglossa generoko animalia da. Hegaztien barruko Thraupidae familian sailkatua dago.
Diglossa baritula
Le Percefleur cannelle (Diglossa baritula) est une espèce de passereau appartenant à la famille des Thraupidae.
De Mexicaanse berghoningkruiper (Diglossa baritula) is een zangvogel uit de familie Thraupidae (tangaren).
Deze soort telt 3 ondersoorten:
De Mexicaanse berghoningkruiper (Diglossa baritula) is een zangvogel uit de familie Thraupidae (tangaren).
Diglossa baritula é uma espécie de ave da família Thraupidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: El Salvador, Guatemala, Honduras e México.[1]
Os seus habitats naturais são: regiões subtropicais ou tropicais húmidas de alta altitude e florestas secundárias altamente degradadas.[1]
Diglossa baritula é uma espécie de ave da família Thraupidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: El Salvador, Guatemala, Honduras e México.
Os seus habitats naturais são: regiões subtropicais ou tropicais húmidas de alta altitude e florestas secundárias altamente degradadas.
Brunbukig blomstickare[2] (Diglossa baritula) är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Brunbukig blomstickare delas in i tre underarter:[3]
Brunbukig blomstickare (Diglossa baritula) är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.
Brunbukig blomstickare delas in i tre underarter:
D. b. baritula – förekommer i högländer i Mexiko (sydöstra Jalisco till Tehuantepecnäset) D. b. montana – förekommer i högländer i södra Mexiko (Chiapas) till Guatemala och El Salvador D. b. parva – förekommer i högländer i östra Guatemala Honduras och norra och centrala NicaraguaDiglossa baritula là một loài chim trong họ Thraupidae.[2]
Diglossa baritula là một loài chim trong họ Thraupidae.
Diglossa baritula Wagler, 1832
ПодвидыКоричный крючкоклюв[1] (лат. Diglossa baritula) — вид птиц из семейства танагровых. Птицы обитают на пахотных землях, в пригородных садах, субтропических и тропических горных лугах и кустарниковых рощах, горных влажных и сильно деградированных лесах, на высоте от 1200 до 3350 метров над уровнем моря[2]. Длина тела 12,5 см[3], масса около 7 грамм[2].
Выделяют три подвида[4]:
Коричный крючкоклюв (лат. Diglossa baritula) — вид птиц из семейства танагровых. Птицы обитают на пахотных землях, в пригородных садах, субтропических и тропических горных лугах и кустарниковых рощах, горных влажных и сильно деградированных лесах, на высоте от 1200 до 3350 метров над уровнем моря. Длина тела 12,5 см, масса около 7 грамм.
Выделяют три подвида:
Diglossa baritula baritula — в нагорьях в центральной Мексике от Халиско, Гуанахуато, Идальго иВеракруса южнее до перешейка Санто-Доминго-Теуантепек в Оахака, а также в штатах Герреро и Оахака; Diglossa baritula montana — в нагорьях южной Мексики — в штате Чьяпас, Гватемале и Сальвадоре; Diglossa baritula parva — высокогорья западного и центрального Гондураса и северного Никарагуа.