Setophaga a zo ur genad e rummatadur an evned, krouet e 1827 gant an evnoniour saoz William Swainson (1789-1855).
Seizh spesad bediged ha tregont a ya d'ober ar genad :
O c'havout a reer e Norzhamerika dreist-holl hag e takadoù 'zo e Kreiz ha Suamerika, triwec'h isspesad ha tri-ugent (78) dezhe en holl.
Setophaga a zo ur genad e rummatadur an evned, krouet e 1827 gant an evnoniour saoz William Swainson (1789-1855).
Setophaga és un gènere d'ocells de la família dels parúlids (Parulidae). La majoria de les espècies reconegudes actualment dins aquest gènere, eren tradicionalment ubicades al gènere Dendroica (Gray, 1842), que així desapareix de la classificació de l'IOC (versió 3.1, 2012).
Segons la Classificació del Congrés Ornitològic Internacional (versió 3.2, 2012) aquest gènere està format per 37 espècies:
Setophaga és un gènere d'ocells de la família dels parúlids (Parulidae). La majoria de les espècies reconegudes actualment dins aquest gènere, eren tradicionalment ubicades al gènere Dendroica (Gray, 1842), que així desapareix de la classificació de l'IOC (versió 3.1, 2012).
Die Baumwaldsänger (Setophaga, Syn.: Dendroica) sind die artenreichste Singvogel-Gattung in der Familie der Waldsänger (Parulidae). Je nach Autor umfasst die Gattung 36 bis 38 Arten. Die meisten Arten sind Zugvögel. Ihre Brutgebiete befinden sich überwiegend in Nordamerika, das Brutgebiet von Kappenwaldsänger, Goldwaldsänger und Kronwaldsänger reicht dabei bis in die subpolare Zone.[1] Über den Winter wandern sie nach Mittelamerika sowie Südamerika. Als seltene Irrgäste wurden einige Arten auch schon im äußersten Westeuropa nachgewiesen. Die Männchen fallen meist durch ihr farbenprächtiges Brutkleid auf.
Bis zum Jahr 2010 wurde die Gattung Setophaga als monotypisch beschrieben und enthielt als einzige Art den Rotschwanz-Waldsänger (Setophaga ruticilla). Der große Teil der heute in der Gattung zusammengefassten Arten wurde bis zu diesem Zeitpunkt in der Gattung Dendroica geführt, die bis dahin auch den deutschen Trivialnamen Baumwaldsänger besaß.[2] Eine große molekulargenetische Untersuchung von Irby J. Lovette et al. zeigte dann allerdings, dass sich der Rotschwanz-Waldsänger und die Arten Elfenwaldsänger und Meisenwaldsänger, die früher in der Gattung Parula geführt wurden, sowie der Kapuzenwaldsänger aus der jetzt aufgelösten Gattung Wilsonia, phylogenetisch tief im Baum der Gattung Dendroica befanden, die somit keine monophyletische Gruppe bildete.[3] Die Gattung musste daher um die eingebetteten Arten erweitert werden. Obwohl die alte Gattung Dendroica mit etwa 29 Arten den weitaus größten Teil der neu aufgestellten Gattung bildet, gilt dieser Name heute nur noch als Synonym für Setophaga, denn der Name Setophaga hat Priorität, da diese Gattung bereits 1827 von William John Swainson aufgestellt wurde und Dendroica im Jahr 1842 von George Robert Gray.
Die Gattung enthält der IOU folgend nach heutigem Stand (2018) die 37 unten aufgeführten Arten.[4] Die Schwestergruppe der Baumwaldsänger bildet der Pfeifwaldsänger (Catharopeza bishopi), der oft als monotypische Gattung behandelt wird, zuweilen aber auch mit in die Gattung Setophaga aufgenommen wird.
Die Baumwaldsänger (Setophaga, Syn.: Dendroica) sind die artenreichste Singvogel-Gattung in der Familie der Waldsänger (Parulidae). Je nach Autor umfasst die Gattung 36 bis 38 Arten. Die meisten Arten sind Zugvögel. Ihre Brutgebiete befinden sich überwiegend in Nordamerika, das Brutgebiet von Kappenwaldsänger, Goldwaldsänger und Kronwaldsänger reicht dabei bis in die subpolare Zone. Über den Winter wandern sie nach Mittelamerika sowie Südamerika. Als seltene Irrgäste wurden einige Arten auch schon im äußersten Westeuropa nachgewiesen. Die Männchen fallen meist durch ihr farbenprächtiges Brutkleid auf.
Setophaga is a genus of birds of the New World warbler family Parulidae. It contains at least 33 species. The males in breeding plumage are often highly colorful. The Setophaga warblers are an example of adaptive radiation with the various species using different feeding techniques and often feeding in different parts of the same tree.
Most Setophaga species are long-range migrants, wintering in or near the New World tropics and seasonally migrating to breed in North America. In contrast, two Setophaga species, the palm warbler and yellow-rumped warbler, have winter ranges that extend along the Atlantic coast of North America as far north as Nova Scotia.[1]
The genus Setophaga was introduced by the English naturalist William Swainson in 1827.[2] The type species was subsequently designated by Swainson in the same year as the American redstart Setophaga ruticilla.[3][4] The genus name is from Ancient Greek ses, "moth", and phagos, "eating".[5]
Traditionally, most members (29 species) of Setophaga were recognized as belonging to the genus Dendroica. The only member of Setophaga was the American redstart. More recent genetic research suggested that Dendroica and Setophaga be merged. This change was accepted by both the North American and South American Classification Committees of the American Ornithological Society[6][7] and the IOC World Bird List.[8] As the name Setophaga (published in 1827) takes priority over Dendroica (published in 1842), those who accept the merger transferred all Dendroica species to Setophaga.[9]
.jpg)
The palm warbler is a member of genus Setophaga Setophaga is a genus of birds of the New World warbler family Parulidae. It contains at least 33 species. The males in breeding plumage are often highly colorful. The Setophaga warblers are an example of adaptive radiation with the various species using different feeding techniques and often feeding in different parts of the same tree.
Most Setophaga species are long-range migrants, wintering in or near the New World tropics and seasonally migrating to breed in North America. In contrast, two Setophaga species, the palm warbler and yellow-rumped warbler, have winter ranges that extend along the Atlantic coast of North America as far north as Nova Scotia.
Setophaga es un género de aves paseriformes perteneciente a la familia Parulidae cuyos miembros se denominan comúnmente reinitas, chipes o birijitas. Contiene al menos 33 especies. Los machos del género suelen caracterizarse por tener plumajes reproductivos de vistosos coloridos. Los miembros de Setophaga son un ejemplo de radiación adaptativa al poseer especies que utilizan diferentes técnicas alimenticias que les permiten alimentarse en distintas partes del mismo árbol.
Originalmente el género Setophaga solo contenía una especie, la candelita norteña (Setophaga ruticilla). La mayoría de los miembros actuales del género se clasificaban tradicionalmente en el género Dendroica (29 especies en el momento de la fusión). Los análisis de ADN indicaron que Dendroica y Setophaga debían fusionarse por su proximidad genética, y además tenían que añadirse al clado algunas especies anteriormente situadas en Parula. Este cambio fue aceptado en las clasificaciones de la American Ornithologists' Union[1] y del Congreso Ornitológico Internacional.[2] Como el nombre Setophaga (publicado 1827) tenía prioridad sobre Dendroica (publicado en 1842), al aceptarse la fusión trasladaron todas las especies a Setophaga.[3]
Setophaga es un género de aves paseriformes perteneciente a la familia Parulidae cuyos miembros se denominan comúnmente reinitas, chipes o birijitas. Contiene al menos 33 especies. Los machos del género suelen caracterizarse por tener plumajes reproductivos de vistosos coloridos. Los miembros de Setophaga son un ejemplo de radiación adaptativa al poseer especies que utilizan diferentes técnicas alimenticias que les permiten alimentarse en distintas partes del mismo árbol.
Setophaga est un genre de passereaux de la famille des Parulidés. Il se trouve à l'état naturel en Amérique[3],[4],[5],[6],[7],[8],[9],[10],[11],[12],[13],[14],[15],[16],[17],[18],[19],[20],[21],[22],[23],[24],[25],[26],[27],[28],[29],[30],[31],[32],[33],[34],[35],[36],[37],[38] ainsi que, plus rarement, en Europe[4],[5],[7],[8],[9],[10],[12],[13],[15],[16],[18],[22],[25],[26],[33],[34],[36],[38] et en Asie[4],[13].
Selon la classification de référence du Congrès ornithologique international (version 7.3, 2013)[1] :
Setophaga est un genre de passereaux de la famille des Parulidés. Il se trouve à l'état naturel en Amérique,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, ainsi que, plus rarement, en Europe,,,,,,,,,,,,,,,,, et en Asie,.
Setophaga Swainson, 1827 è un genere di uccelli passeriformi della famiglia dei Parulidi[1].
I maschi, durante la stagione riproduttiva, presentano spesso un piumaggio dai colori vivaci. Le parule del genere Setophaga costituiscono un esempio di radiazione adattativa: specie diverse utilizzano tecniche di foraggiamento diverse e spesso si alimentano su parti distinte dello stesso albero.
La maggior parte dei membri appartenenti a questo genere veniva classificata in passato all'interno del genere Dendroica. Unico membro del genere Setophaga, prima della recente revisione degli studiosi, era il codirosso americano. Le ricerche genetiche hanno indicato che Dendroica e Setophaga debbano essere considerate un unico genere. Questa revisione è stata accettata dal Comitato di Classificazione Nordamericano dell'Unione Americana di Ornitologia (AOU)[2] e dal Comitato Ornitologico Internazionale (IOC)[1]. Dal momento che il nome Setophaga (istituito nel 1827) gode di priorità su Dendroica (istituito nel 1842), è stato deciso di inserire tutte le specie in questione in Setophaga[3]. Il Comitato di Classificazione Sudamericano della AOU continua a utilizzare i generi Dendroica e Parula per le specie appartenenti a Setophaga. Esso, inoltre, pone la parula monaca nel genere Wilsonia, non più ritenuto valido.
Al genere Setophaga vengono ascritte le seguenti specie[1]:
Setophaga Swainson, 1827 è un genere di uccelli passeriformi della famiglia dei Parulidi.
I maschi, durante la stagione riproduttiva, presentano spesso un piumaggio dai colori vivaci. Le parule del genere Setophaga costituiscono un esempio di radiazione adattativa: specie diverse utilizzano tecniche di foraggiamento diverse e spesso si alimentano su parti distinte dello stesso albero.
Setophaga is een geslacht van zangvogels uit de familie van de Amerikaanse zangers (Parulidae).[1] De wetenschappelijke naam van het geslacht is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1827 door Swainson. Heel lang kende dit geslacht maar één soort, de Amerikaanse roodstaart (Setophaga ruticilla), maar sinds 2011 zijn alle soorten die eerst in het geslacht Dendroica waren beschreven, ondergebracht in dit geslacht.
De volgende soorten zijn bij het geslacht ingedeeld:[1]
Setophaga is een geslacht van zangvogels uit de familie van de Amerikaanse zangers (Parulidae). De wetenschappelijke naam van het geslacht is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1827 door Swainson. Heel lang kende dit geslacht maar één soort, de Amerikaanse roodstaart (Setophaga ruticilla), maar sinds 2011 zijn alle soorten die eerst in het geslacht Dendroica waren beschreven, ondergebracht in dit geslacht.
Multimedia w Wikimedia Commons Setophaga – rodzaj ptaka z rodziny lasówek (Parulidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Ameryce Północnej i Środkowej[7].
Długość ciała 11-15 cm; masa ciała 5–20,9 g[8].
Na podstawie analizy filogenetycznej do tego rodzaju (pierwotnie liczącego tylko jeden gatunek L. ruticilla) wyodrębniono gatunki z rodzajów Dendroica (S. plumbea, S. angelae, S. pharetra, S. kirtlandii, S. tigrina, S. cerulea, S. magnolia, S. castanea, S. fusca, S. petechia, S. pensylvanica, S. striata, S. caerulescens, S. palmarum, S. coronata, S. dominica, S. pityophila, S. pinus, S. vitellina, S. discolor, S. adelaidae, S. subita, S. delicata, S. graciae, S. nigrescens, S. townsendi, S. occidentalis, S. chrysoparia, S. virens)[14][15][16][17][18][19], Parula (S. americana, S. pitiayumi)[20][15][16][17][18][19], Wilsonia (S. citrina)[15][19]. Do rodzaju należą następujące gatunki[21]:
Setophaga é um gênero de aves da família Parulidae.
As seguintes espécies são reconhecidas:[1]
Setophaga é um gênero de aves da família Parulidae.
As seguintes espécies são reconhecidas:
Setophaga plumbea (Lawrence, 1877) Setophaga angelae (Kepler & Parkes, 1972) Setophaga pharetra (Gosse, 1847) Setophaga citrina (Boddaert, 1783) Setophaga ruticilla (Linnaeus, 1758) Setophaga kirtlandii (Baird,SF, 1852) Setophaga tigrina (Gmelin,JF, 1789) Setophaga cerulea (Wilson,A, 1810) Setophaga americana (Linnaeus, 1758) Setophaga pitiayumi (Vieillot, 1817) Setophaga magnolia (Wilson,A, 1811) Setophaga castanea (Wilson,A, 1810) Setophaga fusca (Statius Muller, 1776) Setophaga petechia (Linnaeus, 1766) Setophaga pensylvanica (Linnaeus, 1766) Setophaga striata (Forster,JR, 1772) Setophaga caerulescens (Gmelin,JF, 1789) Setophaga palmarum (Gmelin,JF, 1789) Setophaga pityophila (Gundlach, 1855) Setophaga pinus (Linnaeus, 1766) Setophaga coronata (Linnaeus, 1766) Setophaga dominica (Linnaeus, 1766) Setophaga flavescens (Todd, 1909) Setophaga vitellina (Cory, 1886) Setophaga discolor (Vieillot, 1809) Setophaga adelaidae (Baird,SF, 1865) Setophaga subita (Riley, 1904) Setophaga delicata (Ridgway, 1883) Setophaga graciae (Baird,SF, 1865) Setophaga nigrescens (Townsend,JK, 1837) Setophaga townsendi (Townsend,JK, 1837) Setophaga occidentalis (Townsend,JK, 1837) Setophaga chrysoparia (Sclater,PL & Salvin, 1860) Setophaga virens (Gmelin,JF, 1789)Setophaga är ett släkte skogssångare i familjen Parulidae.[1] Hanarna är ofta väldigt färgrika i sin häckningsdräkt. Sångarna är ett exempel på adaptiv radiering där de olika arterna använder sig av olika tekniker för födointag, ofta på olika delar av samma träd.
29 av släktets medlemmar placerades tidigare i släktet Dendroica. Den enda ursprungliga medlemmen av Setophaga var rödstjärtad skogssångare. Genetiska studier har visat att Dendroica och Setophaga borde slås samman, vilket American Ornithologists' Union och International Ornithological Congress accepterat.[2][3] Då Setophaga som namn är äldre än Dendroica (1827 mot 1842) har de nu placerats under Setophaga.[4] Även ett par av messångarna (Parula) och kapuschongskogssångare (tidigare i Wilsonia) förs till detta expanderade skogssångarsläkte.
Numera omfattar släktet 34-37 arter som förekommer framför allt i Nordamerika och Västindien men också i Centralamerika och ett par arter i Sydamerika söderut till norra Argentina:[5][6]
Setophaga är ett släkte skogssångare i familjen Parulidae. Hanarna är ofta väldigt färgrika i sin häckningsdräkt. Sångarna är ett exempel på adaptiv radiering där de olika arterna använder sig av olika tekniker för födointag, ofta på olika delar av samma träd.
29 av släktets medlemmar placerades tidigare i släktet Dendroica. Den enda ursprungliga medlemmen av Setophaga var rödstjärtad skogssångare. Genetiska studier har visat att Dendroica och Setophaga borde slås samman, vilket American Ornithologists' Union och International Ornithological Congress accepterat. Då Setophaga som namn är äldre än Dendroica (1827 mot 1842) har de nu placerats under Setophaga. Även ett par av messångarna (Parula) och kapuschongskogssångare (tidigare i Wilsonia) förs till detta expanderade skogssångarsläkte.
Numera omfattar släktet 34-37 arter som förekommer framför allt i Nordamerika och Västindien men också i Centralamerika och ett par arter i Sydamerika söderut till norra Argentina:
Blygrå skogssångare (S. plumbea) Elfinskogssångare (S. angelae) Jamaicaskogssångare (S. pharetra) Kapuschongskogssångare (S. citrina) – placerades tidigare i Wilsonia Rödstjärtad skogssångare (S. ruticilla) Kirtlandskogssångare (S. kirtlandii) Brunkindad skogssångare (S. tigrina) Blåvit skogssångare (S. cerulea) Messångare (S. americana) – placerades tidigare i Parula Tropisk messångare (S. pitiayumi) – placerades tidigare i Parula Magnoliaskogssångare (S. magnolia) Brunbröstad skogssångare (S. castanea) Orangestrupig skogssångare (S. fusca) Gul skogssångare (S. aestiva) Mangroveskogssångare (S. petechia) – behandlas ofta som underart till gul skogssångare, som då får artepitetet petechia Brunsidig skogssångare (S. pensylvanica) Vitkindad skogssångare (S. striata) Blåryggig skogssångare (S. caerulescens) Brunhättad skogssångare (S. palmarum) Olivkronad skogssångare (S. pityophila) Tallskogssångare (S. pinus) Myrtenskogssångare (S. coronata) Audubonskogssångare (S. auduboni) – behandlas ofta som underart till coronata Guatemalaskogssångare (S. goldmani) – behandlas ofta som underart till coronata Gulstrupig skogssångare (S. dominica) Bahamaskogssångare (S. flavescens) Caymanskogssångare (S. vitellina) Prärieskogssångare (S. discolor) Puertoricoskogssångare (S. adelaidae) Barbudaskogssångare (S. subita) Saintluciaskogssångare (S. delicata) Gråkindad skogssångare (S. graciae) Svartstrimmig skogssångare (S. nigrescens) Townsendskogssångare (S. townsendi) Eremitskogssångare (S. occidentalis) Gulkindad skogssångare (S. chrysoparia) Grönryggig skogssångare (S. virens)Setophaga là một chi chim trong họ Parulidae.[1]
橙尾鸲莺属（学名：Setophaga）是雀形目森莺科的一属鸣禽，包含33个物种。
橙尾鸲莺属的雄性有着十分艳丽的繁殖羽。该属是辐射适应的一个例证，其下的不同物种有着不同的觅食技巧，还常会在同一棵树的不同部位进行觅食。
该属的物种原先大多属于林莺属（Dendroica），但遗传学研究表明两个属应该合并。美国鸟类学家联合会（American Ornithologists' Union）北美与南美分类委员会[1][2]、国际鸟类学会代表大会（IOC）世界鸟类名录[3]都支持了这一改动。由于橙尾鸲莺属（1827年）先于林莺属（1842年）发表，最终合并后的名称定为橙尾鸲莺属（Setophaga）。[4]
橙尾鸲莺属（学名：Setophaga）是雀形目森莺科的一属鸣禽，包含33个物种。
橙尾鸲莺属的雄性有着十分艳丽的繁殖羽。该属是辐射适应的一个例证，其下的不同物种有着不同的觅食技巧，还常会在同一棵树的不同部位进行觅食。
该属的物种原先大多属于林莺属（Dendroica），但遗传学研究表明两个属应该合并。美国鸟类学家联合会（American Ornithologists' Union）北美与南美分类委员会、国际鸟类学会代表大会（IOC）世界鸟类名录都支持了这一改动。由于橙尾鸲莺属（1827年）先于林莺属（1842年）发表，最终合并后的名称定为橙尾鸲莺属（Setophaga）。
