Pedicularis lapponica, the Lapland lousewort, is a perennial hemiparasitic species of flowering plant in the family Orobanchaceae with yellow to creme coloured flowers.[1]
The plant has an unbranched (or very rarely branched) stem of 10–25 cm tall which grows from a creeping rootstock with long slender rhizomes.[2] No rosette is present. Stem leaves are narrow, elongated, and compound with toothed sections, the lower on long petioles. The inflorescence is capitate. The corolla is up to 2 centimeters long and is usually milk white.[3] It is surrounded by toothed sepals. The fruit is a flat, beaked capsule 8–13 millimetres (0.31–0.51 in) long.
Compared to P. lanata, P. lapponica has a breeding system with a lower capacity for outcrossing in West Greenland (Disko) and less morphological variation.
It is perennial (in some cases biennial).
Pedicularis lapponica is widely distributed on the northern hemisphere in the arctic and boreal zone.[4]
In Greenland it is found in West Greenland between 62°N and 72°30’N and in East Greenland between 69°N and Bessel Fjord, 75°58'N.[5]
Pedicularis lapponica is hemiparasitic on a number of host species.[6] It is found in arctic to alpine tundras, heathlands, moist hummocky tundras, and dwarf shrub heath.
Pedicularis lapponica, the Lapland lousewort, is a perennial hemiparasitic species of flowering plant in the family Orobanchaceae with yellow to creme coloured flowers.
Pedicularis lapponica es una herbácea de la familia Orobanchaceae, antes incluida en las escrofulariáceas.
Normalmente perenne de hasta 25 cm, de hojas glabras lineal-lanceoladas, con ligeros lóbulos dentados. Flores amarillo muy pálido, fragrantes, en una inflorescencia redondeada; brácteas más largas que el cáliz. Cáliz escarioso, dividido casi hasta su mitad hacia la base en su lado inferior, glabro. Corola de 14-16 mm, pico corto, labio inferior más corto que el superior. Cápsula curvada. Florece en verano.[1]
En Finlandia, Noruega, Suecia y Rusia.
Pedicularis lapponica fue descrita por Carlos Linneo y publicado en Species Plantarum 600 1753.[2][3]
Pedicularis: nombre genérico que deriva de la palabra latina pediculus que significa "piojo", en referencia a la antigua creencia inglesa de que cuando el ganado pastaba en estas plantas, quedaban infestados con piojos.[4]
lapponica: epíteto geográfico que alude a su localización en Laponia.
Pedicularis lapponica es una herbácea de la familia Orobanchaceae, antes incluida en las escrofulariáceas.
Lapinkuusio (Pedicularis lapponica) on holarktisella alueella tavattava näivekasvi.
Lapinkuusio kasvaa 10–25 senttimetriä korkeaksi. Sen varsi on pysty ja yläosastaan karvainen. Lapinkuusion kukintona on tiheähkö tähkä. Kukkien teriöt ovat 1,5 cm pitkät, ruusuntuoksuiset ja väriltään kalpeankeltaiset.[1]
Suomessa kasvin esiintyminen painottuu huomattavan selvästi pohjoisimpaan Lappiin. Lajin eteläisimmät kasvupaikat ovat Rovaniemen korkeudella. Noin Kittilän–Saariselän korkeudelta pohjoiseen se yleistyy ja on Utsjoella ja Enontekiöllä erittäinkin yleinen. [2][3]
Lapinkuusio kasvaa Suomessa tunturikankailla, -koivikoissa, paljakkanotkoissa, karuissa kangasmetsissä, tulvametsissä ja puronvarsipensaikoissa. [3]
Lapinkuusio (Pedicularis lapponica) on holarktisella alueella tavattava näivekasvi.
Pedicularis lapponica, la pédiculaire de Laponie, est une espèce de plantes à fleurs appartenant à la famille des Scrophulariaceae selon la classification classique de Cronquist (1981) ou à la famille des Orobanchaceae selon la classification phylogénétique.
Pedicularis lapponica, la pédiculaire de Laponie, est une espèce de plantes à fleurs appartenant à la famille des Scrophulariaceae selon la classification classique de Cronquist (1981) ou à la famille des Orobanchaceae selon la classification phylogénétique.
Het Laplands kartelblad (Pedicularis lapponica) is een kruidachtige plant uit de bremraapfamilie (Orobanchacea) die voorkomt in heidegebieden en toendra in Noord-Europa.
De botanische naam Pedicularis is afgeleid van het Latijnse 'pediculus' (luis), naar het bijgeloof dat het eten van de plant door vee zou leiden tot besmetting door luizen. De soortaanduiding lapponica verwijst naar de oorspronkelijke vindplaats, Lapland.
Het Laplands kartelblad is een overblijvende, kruidachtige halfparasiet met een tot 20 cm lange, opgerichte, licht behaarde bloemstengel. De stengelbladeren zijn lancetvormig, veerdelig tot grofgetand, onbehaard, en dikwijls donkergroen of bruin van kleur.
De bloemen staan in een korte, halfronde bloemtros en zijn tot 1,5 groot, lichtgeel tot wit, en sterk naar rozen geurend. De bovenlip is kort gesnaveld, de onderlip asymmetrisch. De kelk is klokvormig, tweelippig, vijftandig en onbehaard. De schutbladen zijn langer dan de kelk.
Het Laplands kartelblad bloeit in de zomer.
De plant parasiteert onder meer op dwergberk en bosbessen.
Het Laplands kartelblad komt vooral voor op droge en natte heide, in berkenbossen en op de toendra.
Hij is te vinden in het centrum en noorden van Zweden, Noorwegen en Finland, van de 60° breedtegraad tot aan de Noordkaap. Verder in de bergen van het noorden van Rusland, Siberië, Mongolië en Noord-Amerika.
Bronnen, noten en/of referentiesHet Laplands kartelblad (Pedicularis lapponica) is een kruidachtige plant uit de bremraapfamilie (Orobanchacea) die voorkomt in heidegebieden en toendra in Noord-Europa.
Bleikmyrklegg (Pedicularis lapponica) er ei plante i maskeblomsterfamilien. Arten har ei sirkumpolar utbreiing.
Planta vert kring 15 cm høg og har stiv stengel med snaue blad. Øvre delen av stengelen er dunhåra. Ho har kort aks med bleike lysgule blomstrar som står rett ut. Bleikmyrklegg blømer kring juli på turre og litt fuktige stader i fjelltrakter over heile Noreg, i Jotunheimen opp til 1700 m.
Bleikmyrklegg (Pedicularis lapponica) er ei plante i maskeblomsterfamilien. Arten har ei sirkumpolar utbreiing.
Planta vert kring 15 cm høg og har stiv stengel med snaue blad. Øvre delen av stengelen er dunhåra. Ho har kort aks med bleike lysgule blomstrar som står rett ut. Bleikmyrklegg blømer kring juli på turre og litt fuktige stader i fjelltrakter over heile Noreg, i Jotunheimen opp til 1700 m.
Bleikmyrklegg (Pedicularis lapponica) er en flerårig, halvparasittisk urt i myrkleggslekta, under snylterotfamilien.
Den er lav med en stiv, litt håret stilk som kan bli opptil 20 cm høy. Bladene er glatte og grovtannete og har ofte en mørkegrønn eller brunaktig farge. Blomstene er gulhvite og har en sterk, roselignende duft. Fargen gjør at den ikke kan forveksles med de andre myrkleggartene i Norge. Planten vokser på heier og tørre rabber, opptil 1700 moh. i Jotunheimen. Den har snylterøtter som kobler seg til rotsystemet på andre planter. Vanlige verter er dvergbjørk og blåbær.
Arten er utbredt i Arktis, Den skandinaviske fjellkjede og i fjellene i Øst-Sibir og Mongolia. I Norge er den ganske vanlig i de fleste fjellområder fra Tinn og Vinje til Nordkapp, men mangler i de vestligste fjellene.
Bleikmyrklegg (Pedicularis lapponica) er en flerårig, halvparasittisk urt i myrkleggslekta, under snylterotfamilien.
Den er lav med en stiv, litt håret stilk som kan bli opptil 20 cm høy. Bladene er glatte og grovtannete og har ofte en mørkegrønn eller brunaktig farge. Blomstene er gulhvite og har en sterk, roselignende duft. Fargen gjør at den ikke kan forveksles med de andre myrkleggartene i Norge. Planten vokser på heier og tørre rabber, opptil 1700 moh. i Jotunheimen. Den har snylterøtter som kobler seg til rotsystemet på andre planter. Vanlige verter er dvergbjørk og blåbær.
Arten er utbredt i Arktis, Den skandinaviske fjellkjede og i fjellene i Øst-Sibir og Mongolia. I Norge er den ganske vanlig i de fleste fjellområder fra Tinn og Vinje til Nordkapp, men mangler i de vestligste fjellene.
Lappspira (Pedicularis lapponica) är en växtart i familjen snyltrotsväxter.
Den har blommor som är sneda, eller osymmetriska, genom att underläppen bildar ett från den högra till den vänstra sidan sluttande plan, så att blommans höger- och vänsterhalva inte är likformiga. Genom underläppens sneda läge måste i allmänhet de besökande insekterna (mest humlor) stå i sned ställning, lutande åt höger, så att de kan sticka in huvudet i överläppen, eftersom den är hoptryckt från sidan och öppningen är endast en smal, lodrät springa.
Den har stark rosendoft. Blomkronan visar ovanligt stark asymmetri genom underläppens snedhet. Dessutom är överläppen förlängd till en näbb, varur pistillens märke hänger ned mot den besökande humlan när hon med sin pollenbeströdda rygg slår sig ned på underläppen.
I Sverige finns lappspira i fjälltrakterna från Dalarna norrut, samt i Norge från 60° ända till Nordkap och i nordligaste Finland. Den växer på torr eller svagt fuktig fjällhed både i björkbältet och i den trädlösa regionen, längst norrut även i skogstrakter. Utanför Skandinavien finns lappspira i Ryssland, Sibirien och nordligaste Amerika. Den finns inte i södra Europa.
Lappspirans artepitet, lapponica, syftar på Lappland, i betydelsen "lappländsk". Andra äldre namn som föreslagits för lappspiran är Lapp-staf, lapplandsspira och ljusgul spira.[1]
Lappspira (Pedicularis lapponica) är en växtart i familjen snyltrotsväxter.
Den har blommor som är sneda, eller osymmetriska, genom att underläppen bildar ett från den högra till den vänstra sidan sluttande plan, så att blommans höger- och vänsterhalva inte är likformiga. Genom underläppens sneda läge måste i allmänhet de besökande insekterna (mest humlor) stå i sned ställning, lutande åt höger, så att de kan sticka in huvudet i överläppen, eftersom den är hoptryckt från sidan och öppningen är endast en smal, lodrät springa.
Den har stark rosendoft. Blomkronan visar ovanligt stark asymmetri genom underläppens snedhet. Dessutom är överläppen förlängd till en näbb, varur pistillens märke hänger ned mot den besökande humlan när hon med sin pollenbeströdda rygg slår sig ned på underläppen.
I Sverige finns lappspira i fjälltrakterna från Dalarna norrut, samt i Norge från 60° ända till Nordkap och i nordligaste Finland. Den växer på torr eller svagt fuktig fjällhed både i björkbältet och i den trädlösa regionen, längst norrut även i skogstrakter. Utanför Skandinavien finns lappspira i Ryssland, Sibirien och nordligaste Amerika. Den finns inte i södra Europa.
Багаторічна трава-напівпаразит висотою 15–25 см. Кореневище повзуче. Стовбур жорсткий, нерозгалужений, верхня частина рідко волосата, червонувато-коричнева. Листя чергуються; немає розетки. Листова пластина вузько яйцеподібно-лінійна, досить гладка, товста, периста, листові фрагменти зубчасті.
Вінчик неправильний, жовтувато-білий, довжиною 12–15 мм, довго трубчастий, з трояндовим ароматом, пелюстки двоморфні, злиті. Чашечка двоморфна, 5-лопастна, гладка. Тичинки 4. Суцвіття — коротка, досить щільна кінцева китиця. Плід яйцеподібна, гостра, коричнева, ≈14 мм довжиною, коса капсула, яка відкривається з одного боку. 2n=16(2x).
Північна Америка: Ґренландія, Канада, Аляска — США; Азія: Далекий Схід Росії, Сибір; Європа: Норвегія, Швеція, Фінляндія, Росія.
Населяє папоротникові пустища, гірські березові гаї, також росте біля струмків та річок у хвойних лісах. Паразитує зокрема на березі карликовій і рослинах з роду Vaccinium
суцвіття
ілюстрація
Pedicularis lapponica L., 1753
Мы́тник лапла́ндский (лат. Pediculáris lappónica) — многолетнее травянистое растение семейства Заразиховые, вид рода Мытник (Pedicularis).
Полупаразит, встречающийся в тундровом поясе Евразии и Северной Америки.
Многолетнее травянистое растение-полупаразит с тонким ползучим корневищем. Стебель 10—25 см высотой, одиночный (или стебли немногочисленные), прямостоячий, голый или слабо опушённый в верхней части, в верхней части облиственные.
Листья вегетативных побегов ланцетные, на длинных черешках, перисторассечённые на зубчатые доли. Нижние стеблевые листья редуцированы, средние на коротких черешках, перисторассечённые, лопасти их мелкозубчатые.
Цветки в верхушечных головчатых кистях, на коротких цветоножках, с лопастными, по краю зубчатыми прицветниками, нижними — длиннее цветков, средними и верхними — короче. Чашечка с 2—4 треугольными зубцами, по краю единожды или дважды зубчатыми. Венчик двугубый, 1,4—1,6 см длиной, бледно-желтый. Верхняя губа шлемовидная, с коротким прямым носиком, нижняя губа широкая, трёхлопастная, короче шлема.
Плоды — коробочки линейно-ланцетной или ланцетной формы, на конце длинно заострённые, 8—14 мм длиной.
Диплоидный набор хромосом — 2n = 16.
Широко распространённое в арктической и субарктической частях Евразии и Северной Америки растение, южнее заходящее только в горные районы Сибири и Дальнего Востока.
Мы́тник лапла́ндский (лат. Pediculáris lappónica) — многолетнее травянистое растение семейства Заразиховые, вид рода Мытник (Pedicularis).
Полупаразит, встречающийся в тундровом поясе Евразии и Северной Америки.
