Die Schnepfenaale (Nemichthyidae) sind eine Familie der Aalartigen Fische. Die Arten der Familie sind großäugig und extrem langgestreckt. Ihr hinteres Körperende ist nicht mehr als die hautüberzogene Verlängerung der Wirbelsäule und der Seitenlinien (Ähnliches gibt es auch in anderen Ordnungen – es hat sich offenbar bewährt beim Erkennen von Fressfeinden "von hinten"). Bis heute sind nur wenige vollständig erhaltene Exemplare bekannt. Bei einem Tier, das unverletzt war, hat man ca. 770 Wirbel gezählt – die höchste Wirbelzahl, die bisher bei einem Tier festgestellt wurde.
Den Namen Schnepfenaale hat diese Familie daher, dass ihre Vertreter lange, weit gespreizte Kiefer haben, die an die Schnabelform der Schnepfen erinnert. Bis vor kurzem dachte man noch, dass es zwei Gruppen von Schnepfenaalen gibt, eine mit sehr langen, breiten und eine mit sehr kurzen, breiten Kiefern. Heute weiß man aber genau, dass es sich bei den Tieren mit kurzen Kiefern um Männchen und bei den mit langen um Weibchen und um die Jungaale beider Geschlechter handelt. Die Innen- und Außenseite der Kiefer sind mit kleinen, rückwärts gerichteten Zähne bedeckt, aber nur bis zum Erreichen der Geschlechtsreife. Dann verlieren sie einen Großteil der Zähne und nehmen nur noch wenig Nahrung zu sich. Vermutlich sterben sie nach der Fortpflanzung.
Die Rücken- und Afterflossen erstrecken sich fast über die ganze Länge des Körpers. Offen ist die Frage, wie Schnepfenaale fressen, da die Kiefer nur hinten geschlossen werden können. Die Schnepfenaale konnten gelegentlich aus Tiefseebooten beobachtet werden. Sie nahmen eine senkrechte, kopfabwärts gerichtete Position im Wasser ein, wobei der Körper entweder ruhig gehalten wurde oder leicht hin- und herpendelte.
Aufgrund des Mageninhalts der wenigen gefangenen Exemplare kann man schließen, dass sich Schnepfenaale vorwiegend von Tiefsee-Garnelen ernähren. Diese Beutetiere haben sehr lange Fühler und Beine (mit ähnlichem Zweck wie der lange Schwanz der Aale). Man nimmt an, dass die Schnepfenaale dadurch zu ihrer Beute kommen, dass sich die Garnelen mit ihren langen Antennen und Beinen an den innen oder außen liegenden Zähnen verfangen. Ähnliches sieht man schon bei Perkarina (Percarina demidoffii, Percidae) mit ihrem „rundum“ bezahnten Unterkiefer (Seeley 1886), an dem die lang- und vielbeinigen Schwebegarnelen (Mysidacea) hängen bleiben.
Die Leptocephalus-Larven dieser Familie sind an ihrem ungewöhnlich dünnen Körper und dem langen, fadenförmigen Schwanz leicht zu erkennen. Bei einer Länge von 30 cm wandeln sich die Larven in Jungaale.
Schnepfenaale kommen in allen drei Haupt-Weltmeeren in der Tiefsee vor. Sie leben dort im freien Wasser (meso- und bathypelagisch).
Es gibt neun Arten in drei Gattungen:
Die Schnepfenaale (Nemichthyidae) sind eine Familie der Aalartigen Fische. Die Arten der Familie sind großäugig und extrem langgestreckt. Ihr hinteres Körperende ist nicht mehr als die hautüberzogene Verlängerung der Wirbelsäule und der Seitenlinien (Ähnliches gibt es auch in anderen Ordnungen – es hat sich offenbar bewährt beim Erkennen von Fressfeinden "von hinten"). Bis heute sind nur wenige vollständig erhaltene Exemplare bekannt. Bei einem Tier, das unverletzt war, hat man ca. 770 Wirbel gezählt – die höchste Wirbelzahl, die bisher bei einem Tier festgestellt wurde.
Snipe eels are a family, Nemichthyidae, of eels that consists of nine species in three genera. They are pelagic fishes, found in every ocean, mostly at depths of 300–600 m (980–1,970 ft) but sometimes as deep as 4,000 m (13,000 ft). Depending on the species, adults may reach 1–2 m (39–79 in) in length, yet they weigh only 80–400 g (2.8–14.1 oz). They are distinguished by their very slender jaws that separate toward the tips as the upper jaw curves upward. The jaws appear similar to the beak of the bird called the snipe. Snipe eels are oviparous, and the juveniles, called Leptocephali (meaning small head), do not resemble the adults but have oval, leaf-shaped and transparent bodies. Different species of snipe eel have different shapes, sizes and colors. The similarly named bobtail snipe eel is actually in a different family and represented by two species, the black Cyema atrum and the bright red Neocyema erythrosoma.
There are nine species in three genera:[1]
Snipe eels have the long, slender body typical of eels. They are distinguished by their very slender jaws that separate toward the tips as the upper jaw curves upward and which appear similar to the beak of the bird called the snipe. The vent may be near the throat (as in N. scolopaceus) or further back on the body (as in A. gilli and A. infans). Depending on the species, adults may reach 30-60 inches long, and weigh only a few ounces to a pound. The dorsal fins show wide variation, too. For example, A. gilli has fewer than 280 rays in its dorsal fin, while A. infans has more than 320.
The only food items actually found in the stomachs of snipe eels have been shrimp-like crustaceans, though ichthyologists believe they should be capable of catching and eating small fish and cephalopods also. Since predatory fish often feed on eel larvae, it is presumed by scientists and ichthyologists that they feed on snipe eel larvae as well. It is also thought that larger fish eat adult snipe eels though there is not much direct evidence for this.
Snipe eels are found in every ocean and generally occupy depths of 300–600 m, though specimens have been caught nearer the surface at night, and storms occasionally result in individuals being stranded on the shore.[20] Larval snipe eels occupy more shallow regions of 60–70 m before descending to metamorphose into adult form.
Based on studies of several species of snipe eel in the Sargasso Sea and off the coast of California, it seems that snipe eels spawn mainly in the spring, but also into early summer. The juvenile forms of eels are generally called leptocephali (meaning “small head”) and do not look like their adult forms. They are flat and transparent, taking forms that may be elongated or closer to the shape of a leaf. They remain in the larval form and near the surface (upper 200 m) for several months before descending to metamorphose. This is similar to other eel species but much longer than most other fish.[21]
The bobtail snipe eels are two species of deep-sea fishes in the family Cyematidae, one only in each of two genera. They are small elongate fishes, growing up to 16 centimeters (6.3 inches) long. They are bathypelagic (deep-water ocean-dwellers) and have been found down to 5,000 meters (16,000 feet). They are found in all oceans. Cyema atrum is black, while Neocyema erythrosoma is bright red.[22]
Sawtooth eels are a family, Serrivomeridae, of eels found in temperate and tropical seas worldwide. Sawtooth eels get their name from the saw-like arrangement of inward-slanting teeth attached to the vomer bone in the roof of the mouth.[22] They are deep water pelagic fish.[23] There are eleven species of sawtooth eels in two genera:[24]
Snipe eels are so named because their jaws resemble the beak of the bird called the snipe
.jpg)
Most of what is known about snipe eels come from specimens caught by research vessels trawling at midwater depths.
The sawtooth eel is so named because of the saw-like arrangement of its teeth.
Snipe eels are a family, Nemichthyidae, of eels that consists of nine species in three genera. They are pelagic fishes, found in every ocean, mostly at depths of 300–600 m (980–1,970 ft) but sometimes as deep as 4,000 m (13,000 ft). Depending on the species, adults may reach 1–2 m (39–79 in) in length, yet they weigh only 80–400 g (2.8–14.1 oz). They are distinguished by their very slender jaws that separate toward the tips as the upper jaw curves upward. The jaws appear similar to the beak of the bird called the snipe. Snipe eels are oviparous, and the juveniles, called Leptocephali (meaning small head), do not resemble the adults but have oval, leaf-shaped and transparent bodies. Different species of snipe eel have different shapes, sizes and colors. The similarly named bobtail snipe eel is actually in a different family and represented by two species, the black Cyema atrum and the bright red Neocyema erythrosoma.
Los nemíctidos (Nemichthyidae) son una familia de peces teleósteos del orden Anguilliformes conocidos vulgarmente como anguilas tijera, distribuidos por la zona batipelágica y mesopelágica de los océanos Atlántico, Índico y Pacífico.[1] Su nombre procede del griego: nema (hilo o hebra) + ichthys (pez),[2] por su forma de filamento delgado.
Tienen el cuerpo muy alargado y como muy característico de esta familia tienen unas mandíbulas enormemente largas, de donde les viene el nombre común de «tijeras»; tienen aletas pectorales y la aleta dorsal y la anal están unidas a la aleta caudal; ojos grandes; no tienen preopérculo; línea lateral completa.[1]
Los machos sexualmente maduros sufren profundos cambios morfológicos, entre los que destacan el gran acortamiento de la mandíbula superior -mientras que la inferior sigue siendo larga- y la pérdida de los dientes.[1]
Existen 9 especies agrupadas en 3 géneros:[3]
Los nemíctidos (Nemichthyidae) son una familia de peces teleósteos del orden Anguilliformes conocidos vulgarmente como anguilas tijera, distribuidos por la zona batipelágica y mesopelágica de los océanos Atlántico, Índico y Pacífico. Su nombre procede del griego: nema (hilo o hebra) + ichthys (pez), por su forma de filamento delgado.
Tienen el cuerpo muy alargado y como muy característico de esta familia tienen unas mandíbulas enormemente largas, de donde les viene el nombre común de «tijeras»; tienen aletas pectorales y la aleta dorsal y la anal están unidas a la aleta caudal; ojos grandes; no tienen preopérculo; línea lateral completa.
Los machos sexualmente maduros sufren profundos cambios morfológicos, entre los que destacan el gran acortamiento de la mandíbula superior -mientras que la inferior sigue siendo larga- y la pérdida de los dientes.
Nemichthyidae arrain angiliformeen familia da, mundu osoko ur sakonetan bizi dena.[1]
Artikulu hau biologiari buruzko zirriborroa da. Wikipedia lagun dezakezu edukia osatuz. Nemichthyidae arrain angiliformeen familia da, mundu osoko ur sakonetan bizi dena.
Nokka-ankeriaat (Nemichthyidae) on ankeriaskaloihin kuuluva heimo. Heimon lajeja tavataan kaikista lämpimistä ja lauhkeista valtameristä.
Nokka-ankeriaiden heimoon kuuluu 3 sukua ja noin 9 lajia. Lajeja ovat muun muassa avosettiankerias (Avocettina infans) ja nokka-ankerias (Nemichthys scolopaceus). Suurimmillaan nokka-ankeriaslajit kasvavat noin 100–120 cm pitkiksi. Niiden ruumis on hyvin pitkulainen ja ohut. Selkä- ja peräevät ovat hyvin pitkät ja yhtyneet pyrstöevän kanssa. Peräaukko sijaitsee lähellä päätä rintaevien kohdalla. Nokka-ankeriaiden tunnusomainen piirre on nuorten koiraiden ja naaraiden pitkät leuat, joista yläleuka kaartuu ylöspäin. Pitkissä leuoissa on pieniä hampaita. Sukukypsiltä koirailta nokka ja hampaat surkastuvat, mikä viittaa siihen, että ne kuolevat pian kutemisen jälkeen. Leukojen surkastumisen vuoksi aikuisten koiraiden on aikaisemmin luultu olevan jopa eri heimoon kuuluvia kuin naaraiden ja nuorten koiraiden. Heimon kalojen silmät ovat kookkaat ja hyvin kehittyneet. Nokka-ankeriaat ovat suomuttomia ja väriltään tummia ja eräät lajit ovat vatsastaan vaaleampia.[1][2][3][4]
Nokka-ankeriaslajeja tavataan Atlantin, Intian valtameren ja Tyynenmeren alueilta pääasiassa trooppisilta ja subtrooppisilta vesiltä. Ne elävät tyypillisesti muutaman sadan metrin syvyydestä aina yli kahdentuhannen metrin syvyyteen. Nokka-ankeriaiden ravintoa ovat katkaravut.[1][2][3][4]
Nokka-ankeriaat (Nemichthyidae) on ankeriaskaloihin kuuluva heimo. Heimon lajeja tavataan kaikista lämpimistä ja lauhkeista valtameristä.
Les poissons-avocettes (Nemichthyidae) forment une famille de poissons téléostéens serpentiformes.
Les poissons-avocettes (Nemichthyidae) forment une famille de poissons téléostéens serpentiformes.
I Nemichthyidae sono una famiglia di pesci ossei abissali appartenenti all'ordine Anguilliformes.
Questi pesci sono diffusi in tutti gli oceani[1], soprattutto nei mari tropicali e subtropicali. Nel mar Mediterraneo è presente Nemichthys scolopaceus[2]. Hanno costumi mesopelagici e batipelagici[1]
Questi pesci condividono con gli altri Anguilliformes il corpo molto allungato e le pinne dorsale, anale e caudale unite e continue. Il corpo di questi pesci è estremamente allungato e molto fine. Le mascelle sono molto allungate e sottilissime, nella parte distale queste divergono e non sono a contatto nemmeno a bocca chiusa. I denti sono fitti e molto piccoli. Gli occhi sono grandi. Le pinne pettorali sono presenti, così come la linea laterale che è completa e percorre tutto il corpo. L'ano è situato molto in avanti, nei pressi della pinna pettorale. Possiedono vertebre numerosissime (fino a 750), che aumentano di numero durante la vita dell'animale[1][2].
Nemichthys larseni è la specie più grande e supera i 160 cm di lunghezza[3]
Poco nota.
Il maschio riproduttivo presenta numerose modificazioni morfologiche come mascelle molto più brevi e senza denti[1].
Comprende 9 specie raggruppate in 3 generi:
I Nemichthyidae sono una famiglia di pesci ossei abissali appartenenti all'ordine Anguilliformes.
Siūlauodegiai unguriai (Nemichthyidae) – unguriažuvių (Anguilliformes) šeima. Pelaginės, paplitusios vandenynų vidutiniame gylyje.
Šeimoje yra 3 gentys, 9 rūšys.
Siūlauodegiai unguriai (Nemichthyidae) – unguriažuvių (Anguilliformes) šeima. Pelaginės, paplitusios vandenynų vidutiniame gylyje.
Šeimoje yra 3 gentys, 9 rūšys.
Langbekalen (Nemichthyidae) zijn een familie van straalvinnige vissen uit de orde van Palingachtigen (Anguilliformes).[1]
Langbekalen (Nemichthyidae) zijn een familie van straalvinnige vissen uit de orde van Palingachtigen (Anguilliformes).
Sneppålfamilien er ein familie ålefiskar som lever pelagisk på djupt vatn i alle verdshav. Namnet sitt har han etter «nebba» til dei ulike medlemmane, som kan likna på det ein finn hjå snipefuglane. Sneppålar er særs tynne dyr med fleire ryggvirvlar enn noko anna dyr, somme eksemplar i slekta Nemichthys har opptil 760 av dei.
Før opererte ein med to grupper sneppål: Ei gruppe med korte kjevar utan tenner og ei med langkjeva artar. I dag veit me at eksemplara med korte kjevar er kjønnsmogne hannar, medan dei med lange kjevar er hoer eller umogne hannar.
Sneppålfamilien omfattar ni artar fordelt på tre slekter. I norske farvatn er sneppål Nemichthys scolopaceus ein sjeldan gjest.
Sneppålfamilien er ein familie ålefiskar som lever pelagisk på djupt vatn i alle verdshav. Namnet sitt har han etter «nebba» til dei ulike medlemmane, som kan likna på det ein finn hjå snipefuglane. Sneppålar er særs tynne dyr med fleire ryggvirvlar enn noko anna dyr, somme eksemplar i slekta Nemichthys har opptil 760 av dei.
Før opererte ein med to grupper sneppål: Ei gruppe med korte kjevar utan tenner og ei med langkjeva artar. I dag veit me at eksemplara med korte kjevar er kjønnsmogne hannar, medan dei med lange kjevar er hoer eller umogne hannar.
Multimedia w Wikimedia Commons Nitkodziobcowate[2], nitkodziobkowate[3], nitodziobkowate[4] (Nemichthyidae) – rodzina morskich ryb węgorzokształtnych (Anguilliformes). Nie mają znaczenia gospodarczego.
Ocean Indyjski, Spokojny i Atlantycki. Zasiedlają toń wodną do głębokości 2000 m p.p.m.
Ciało wydłużone do silnie wydłużonego, bocznie spłaszczone, bez łusek. Szczęki młodych i samic silnie wydłużone, u samców krótsze. Płetwy grzbietowa i ogonowa połączone z odbytową, podstawa płetwy grzbietowej rozpoczyna się tuż za głową. Płetwy piersiowe obecne. Duże oczy są osłonięte skórą. Linia boczna pełna.
Rodzaje zaliczane do tej rodziny[5]:
Avocettina — Labichthys — Nemichthys
Nitkodziobcowate, nitkodziobkowate, nitodziobkowate (Nemichthyidae) – rodzina morskich ryb węgorzokształtnych (Anguilliformes). Nie mają znaczenia gospodarczego.
Nemichthyidae é uma família de peixes actinopterígeos pertencentes à ordem Anguilliformes, subordem Nemichthyoidei.
Skärfläcksålar[1] eller snäppålar[2] (Nemichthyidae) är en familj i ordningen ålartade fiskar med nio arter, indelade i tre släkten. Familjens vetenskapliga namn kommer av grekiskans nema som betyder tråd och ichthys som betyder fisk.
De nio arterna i familjen förekommer i världshaven Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet och alla arter är djuphavslevande fiskar som hör hemma i den mesopelagiska och batypelagiska zonen.
Snäppålar har långa smala kroppar och de längsta arterna kan som fullvuxna nå en längd på över en meter, medan de mindre arterna blir något mindre än en meter långa. Antalet kotor i ryggraden är 170-220 hos släktena Labrichthys och Avocettina och över 750 hos släktet Nemichthys. Ryggfenan och analfenan är långsträckta. Stjärtfenan är sammanvuxen med ryggfenan och analfenan, någon synlig stjärtfena finns därför inte. Bröstfenor finns, men är ganska små. En noterbar egenhet är att anus är belägen på den främre delen av kroppen, nedanför bröstfenorna, eller en bit bakom dem (släktet Avocettina).
Ögonen är proportionellt mot huvudet stora. Käkarna är långa och näbbliknande. Den övre käken är något längre än den undre käken och den yttre delen av käkarna är mer eller mindre böjda. Käkarnas säregna utformning gör att de inte kan slutas helt.
När hanarna når könsmognaden genomgår de signifikanta utseendemässiga förändringar, deras käkar tillbakabildas delvis och blir kortare och tänder förloras.
Det finns nio arter, indelade i tre släkten:
Wikimedia Commons har media som rör snäppålar.
Skärfläcksålar eller snäppålar (Nemichthyidae) är en familj i ordningen ålartade fiskar med nio arter, indelade i tre släkten. Familjens vetenskapliga namn kommer av grekiskans nema som betyder tråd och ichthys som betyder fisk.
De nio arterna i familjen förekommer i världshaven Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet och alla arter är djuphavslevande fiskar som hör hemma i den mesopelagiska och batypelagiska zonen.
Họ Cá chình mỏ dẽ (tên khoa học: Nemichthyidae) là một họ cá chình bao gồm 9 loài trong 3 chi. Chúng là cá biển khơi, tìm thấy trong tất cả các đại dương, chủ yếu ở độ sâu 300–600 m; nhưng đôi khi tới độ sâu 4.000 m. Tùy theo loài, con trưởng thành có thể đạt chiều dài 1–2 m (30-60 inch) như chúng chỉ nặng từ 80-400 g (một vài ounce đến một pound). Chúng được phân biệt bởi hàm rất mảnh. Họ Cá chình mỏ dẽ đẻ trứng, và cá non, được gọi là leptocephalus (có nghĩa là đầu thon nhỏ), không giống như cá trưởng thành mà có thân hình bầu dục, hình lá, trong suốt. Các loài khác nhau của họ Cá chình mỏ dẽ có hình dạng, kích cỡ và màu sắc khác nhau.
Cá chình mỏ dẽ đuôi cộc có tên gọi tương tự nhưng thực sự là một họ cá khác (Cyematidae), có đại diện là 2 loài, loài màu đen Cyema atrum và loài màu đỏ tươi Neocyema erythrosoma.
Có 9 loài trong 3 chi:[1]
Họ Nemichthyidae
Nemichthys curvirostris
Avocettina infans
Labichthys carinatus
.jpg)
.jpg){kind=small}
Bài viết về bộ Anguilliformes này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Họ Cá chình mỏ dẽ (tên khoa học: Nemichthyidae) là một họ cá chình bao gồm 9 loài trong 3 chi. Chúng là cá biển khơi, tìm thấy trong tất cả các đại dương, chủ yếu ở độ sâu 300–600 m; nhưng đôi khi tới độ sâu 4.000 m. Tùy theo loài, con trưởng thành có thể đạt chiều dài 1–2 m (30-60 inch) như chúng chỉ nặng từ 80-400 g (một vài ounce đến một pound). Chúng được phân biệt bởi hàm rất mảnh. Họ Cá chình mỏ dẽ đẻ trứng, và cá non, được gọi là leptocephalus (có nghĩa là đầu thon nhỏ), không giống như cá trưởng thành mà có thân hình bầu dục, hình lá, trong suốt. Các loài khác nhau của họ Cá chình mỏ dẽ có hình dạng, kích cỡ và màu sắc khác nhau.
Cá chình mỏ dẽ đuôi cộc có tên gọi tương tự nhưng thực sự là một họ cá khác (Cyematidae), có đại diện là 2 loài, loài màu đen Cyema atrum và loài màu đỏ tươi Neocyema erythrosoma.
Как и другие угреобразные, нитехвостые угри проходят в развитии стадию лептоцефала. В период после метаморфоза и наступлением половой зрелости, они обладают длинными тонкими челюстями, усаженными чрезвычайно мелкими частыми зубами. Однако, созревшие самцы теряют зубы и челюсти, резко изменяя свой внешний облик (из-за чего их даже нередко выделяли в особые роды и виды). Предположительно, аналогичное превращение может происходить и с самками. Эти изменения внешности, совпадающие с половым созреванием, позволяют думать, что нитехвостые угри гибнут сразу же после нереста. Продолжительность их жизни достигает 10 лет и более.
Распространены повсеместно. Нитехвостый угорь обычно держится на глубинах до 500 метров, клюворотка встречается на глубинах до 2000 метров и глубже. Однако, в Средиземном море, нитехвостого угря неоднократно ловили у поверхности, но только в зимний период, когда температура поверхностных слоёв воды понижается до 13 — 15° С и ниже. Клюворотки также встречались у поверхности в районах холодных морских течений.
При наблюдении из подводных аппаратов нитехвостые угри замечались неподвижно зависшими в толще воды. Вероятно, таким образом они подкарауливают своих жертв — эвфаузиид и креветок саргистид, хватая их, когда те зацепятся антеннами за щетку челюстных зубов угря.
В составе семейства выделяют три рода с 9 видами:
シギウナギ科（学名：Nemichthyidae）は、ウナギ目に所属する魚類の分類群（科）の一つ。シギウナギなど漂泳性の深海魚のみ、3属9種が含まれる[1]。科名（模式属名）の由来は、ギリシア語の「nema（糸状）」および「ichthys（魚）」から[2]。
シギウナギ科の魚類は太平洋・大西洋・インド洋など、世界中の温暖な海域に広く分布する[1]。水深2,000mまでの深海を主な生息範囲とし、海底から離れた中層を漂って生活する漂泳性深海魚のグループである[3]。日本近海からは2属3種が報告されている[4]。
食性は肉食性で、サクラエビなど浮遊性の甲殻類を主に捕食する[5]。特徴的な反り返った口には多くの微細な歯が並び、獲物の体を絡め取るように捕獲すると考えられている[5]。水深300m以深で体を垂直にして漂い、餌を探索する姿が報告されている[1]。
カライワシ上目の仲間に共通する特徴として、仔魚はレプトケファルス（葉形仔魚）と呼ばれる独特の形態をとる。シギウナギ科魚類のレプトケファルスは細長い糸状の尾部をもち、他科との鑑別は容易である[3]。
体型は非常に細長く、最大で全長1.6mに達する[2]。著しく伸びた上下の顎が本科魚類の最大の特徴で、互いに反り返った両顎は咬み合わせることはできない[1]。上顎は下顎よりわずかに長い[1]。眼が大きく、側線はよく発達する[1]。肛門はクロシギウナギ属では胸鰭の後方に、他2属では胸鰭直下に位置する[1]。
雄は性成熟とともに顎が短くなり歯は消失するなど、大きな形態学的変化が生じる[1]。このため、かつては同一種の雄と雌が、異なる属あるいは別の亜目として分類されていたこともある[1]。成熟雄は鼻孔が拡大しており、雌のフェロモンを敏感に捉えるための変化と推測されている[6]。
背鰭と臀鰭の基底は非常に長く、尾鰭と連続する[1]。シギウナギ属には、ごく細いフィラメント状の尾鰭が存在する[1]。前鰓蓋骨を欠き、前頭骨は一部のみ癒合する[1]。椎骨はクロシギウナギ属および Labichthys 属では170-220個だが、シギウナギ属では750個を超えることもある[1]。
シギウナギ科にはNelson（2016）の体系において、3属9種が認められている[1]。本科はかつてアナゴ科・ハモ科を含めたアナゴ亜目の一員として位置付けられていたが[7]、ミトコンドリアDNA全長の塩基配列解析により、本科はフウセンウナギの仲間から派生し、ノコバウナギ科およびウナギ科と近縁であることが明らかにされた[8][9]。
シギウナギ科（学名：Nemichthyidae）は、ウナギ目に所属する魚類の分類群（科）の一つ。シギウナギなど漂泳性の深海魚のみ、3属9種が含まれる。科名（模式属名）の由来は、ギリシア語の「nema（糸状）」および「ichthys（魚）」から。
도요새장어과(Nemichthyidae)는 뱀장어목에 속하는 조기어류 과의 하나이다. 3속 9종으로 이루어져 있다. 원해어로 전 세계 바다에서 발견되며, 주로 수심 300-600m에서 살지만, 수심 4,000m의 심해에서 나타나기도 한다. 종에 따라 다 자라면 몸길이 1–2m에 이르지만, 몸무게는 80-400g에 불과하다. 가느다란 아래턱이 눈에 띠며, 위턱이 위쪽으로 구부러져 있는 만큼 아래턱이 끝단 쪽으로 갈라져 있다.
3속 9종을 포함하고 있다.[1]
2013년 현재, 계통 분류는 다음과 같다.[2]
뱀장어목 곰치아목도요새장어과(Nemichthyidae)는 뱀장어목에 속하는 조기어류 과의 하나이다. 3속 9종으로 이루어져 있다. 원해어로 전 세계 바다에서 발견되며, 주로 수심 300-600m에서 살지만, 수심 4,000m의 심해에서 나타나기도 한다. 종에 따라 다 자라면 몸길이 1–2m에 이르지만, 몸무게는 80-400g에 불과하다. 가느다란 아래턱이 눈에 띠며, 위턱이 위쪽으로 구부러져 있는 만큼 아래턱이 끝단 쪽으로 갈라져 있다.
