dcsimg

Haliaeetus leucogaster ( Asturian )

provided by wikipedia AST
10-04-2019 18:59

Haliaeetus leucogaster ye una especie d'ave accipitriforme de la familia Accipitridae llargamente distribuyida per Asia y Australasia; alcuéntrase dende la India hasta les islles Salomón pasando pel sudeste asiáticu y Australia. Nun se conocen subespecies.[2]

Referencies

  1. http://www.iucnredlist.org/apps/redlist/details/144335/0
  2. «The Clements Checklist of Birds of the World, Version 6.5». Cornell University Press. Archiváu dende l'orixinal, el 01 de payares de 2015. Consultáu'l 12 de xunu de 2011.

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Haliaeetus leucogaster: Brief Summary ( Asturian )

provided by wikipedia AST
10-04-2019 18:59

Haliaeetus leucogaster ye una especie d'ave accipitriforme de la familia Accipitridae llargamente distribuyida per Asia y Australasia; alcuéntrase dende la India hasta les islles Salomón pasando pel sudeste asiáticu y Australia. Nun se conocen subespecies.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Morerer kof gwenn ( Breton )

provided by wikipedia BR

Ar morerer kof gwenn a zo un evn-preizh, Haliaeetus leucogaster an anv skiantel anezhañ.

Doareoù pennañ

Boued

Annez

Bevañ a ra al labous en aodoù India, Azia ar Gevred hag Okeania[1].

Rummatadur

Diouzh an evnoniourien e vez renket ar morerered en urzhiad Falconiformes pe Accipitriformes.

Liammoù diavaez


Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

Dave

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Morerer kof gwenn: Brief Summary ( Breton )

provided by wikipedia BR

Ar morerer kof gwenn a zo un evn-preizh, Haliaeetus leucogaster an anv skiantel anezhañ.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Pigarg ventreblanc ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

El pigarg ventreblanc[1] (Haliaeetus leucogaster) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita costes, estuaris i grans rius de l'Àsia meridional, Arxipèlag Malai i regió d'Austràlia, des del sud de l'Índia i Sri Lanka, cap a l'est pel Sud-est Asiàtic fins al sud-est de la Xina, Taiwan, les illes Laquedives, Andaman i Nicobar, Indonèsia i Filipines fins Nova Guinea, l'Arxipèlag de Bismarck, Austràlia i Tasmània.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Pigarg ventreblanc Modifica l'enllaç a Wikidata


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Pigarg ventreblanc: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

El pigarg ventreblanc (Haliaeetus leucogaster) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita costes, estuaris i grans rius de l'Àsia meridional, Arxipèlag Malai i regió d'Austràlia, des del sud de l'Índia i Sri Lanka, cap a l'est pel Sud-est Asiàtic fins al sud-est de la Xina, Taiwan, les illes Laquedives, Andaman i Nicobar, Indonèsia i Filipines fins Nova Guinea, l'Arxipèlag de Bismarck, Austràlia i Tasmània.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Eryr môr torwyn ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Eryr môr torwyn (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: eryrod môr torwyn) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Haliaeetus leucogaster; yr enw Saesneg arno yw White-bellied sea eagle. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn H. leucogaster, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Awstralia.

Teulu

Mae'r eryr môr torwyn yn perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Aquila spilogaster Aquila spilogaster Aquila wahlbergi Aquila wahlbergi
Aquila wahlbergi.jpg
Barcud wynepgoch Gampsonyx swainsonii
Gampsonyx swainsonii Pearl Kite.jpg
Eryr Adalbert Aquila adalberti
Aquila adalberti (ad.).jpg
Eryr Bonelli Aquila fasciata
Bonelli's Eagle.jpg
Eryr euraid Aquila chrysaetos
Maakotka (Aquila chrysaetos) by Jarkko Järvinen.jpg
Eryr Gurney Aquila gurneyi
AquilaGurneyiWolf.jpg
Eryr nadroedd Madagasgar Eutriorchis astur
EutriorchisAsturKeulemans.jpg
Eryr rheibus Aquila rapax
2012-tawny-eagle-0.jpg
Eryr rheibus y diffeithwch Aquila nipalensis
Steppe Eagle Portrait.jpg
Eryr ymerodrol Aquila heliaca
Eastern Imperial Eagle cr.jpg
Fwltur yr Aifft Neophron percnopterus
Egyptian vulture.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Eryr môr torwyn: Brief Summary ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Eryr môr torwyn (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: eryrod môr torwyn) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Haliaeetus leucogaster; yr enw Saesneg arno yw White-bellied sea eagle. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn H. leucogaster, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Awstralia.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Orel bělobřichý ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Orel bělobřichý (Haliaeetus leucogaster) je dravec z čeledi jestřábovitých. Popsal jej v roce 1788 Johann Friedrich Gmelin. Žije v jihovýchodní Asii v oblasti od Indie a Srí Lanky až k Austrálii. Jeho nejbližším příbuzným je orel Sanfordův žijící na Šalamounových ostrovech, s kterým tvoří naddruh. Z globálního pohledu je málo dotčený, ale v rámci Jižní Austrálie a Tasmánie je považovaný za zranitelný druh a i v rámci Viktorie je považován za ohrožený.

Orel bělobřichý hraje významnou úlohu v kultuře některých austrálských kmenů.

Reference

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-10]

Externí odkazy

Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Orel bělobřichý: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Orel bělobřichý (Haliaeetus leucogaster) je dravec z čeledi jestřábovitých. Popsal jej v roce 1788 Johann Friedrich Gmelin. Žije v jihovýchodní Asii v oblasti od Indie a Srí Lanky až k Austrálii. Jeho nejbližším příbuzným je orel Sanfordův žijící na Šalamounových ostrovech, s kterým tvoří naddruh. Z globálního pohledu je málo dotčený, ale v rámci Jižní Austrálie a Tasmánie je považovaný za zranitelný druh a i v rámci Viktorie je považován za ohrožený.

Orel bělobřichý hraje významnou úlohu v kultuře některých austrálských kmenů.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Weißbauchseeadler ( German )

provided by wikipedia DE

Der Weißbauchseeadler (Haliaeetus leucogaster) ist ein im indomalayischen und australasiatischen Raum weit verbreiteter Greifvogel aus der Familie der Habichtartigen (Accipitridae). Mit bis zu 85 Zentimetern Körperlänge erreicht er fast die Größe des Seeadlers (Haliaeetus albicilla), ist aber insgesamt schlanker und im Mittel bedeutend leichter als dieser. Trotz des weiten Verbreitungsgebietes werden keine Subspecies unterschieden. Der Salomonenseeadler (Haliaeetus sanfordi) ist eine Schwesternspecies des Weißbauchseeadlers.

Aussehen

Im Adultkleid ist der Weißbauchseeadler unverwechselbar. Kopf, Hals, der Vorderrücken sowie die gesamte Unterseite des Vogels sind reinweiß. Ebenso gefärbt sind die Gefiederpartien an den Unterschenkeln (Hosen), sowie die oberen Deckfedern am Schwanzansatz. Die Oberseite des sitzenden Vogel ist bis auf die beschriebenen Bereiche schiefergrau, alle Schwungfedern sind schwarz. Der Schnabel des erwachsenen Weißbauchseeadlers ist an der Schnabelspitze schwarz und wird zum Schnabelansatz heller. Der Fuß ist nicht befiedert und blassgrau gefärbt, die Krallen sind schwarz. Im Flug wirkt ein voll ausgefärbter Weißbauchseeadler bis auf die schwarzen Schwungfedern, die scharf mit dem übrigen Weiß der Flügel kontrastieren, weiß. Auch der keilförmige Schwanz ist bis auf zwei schwarze seitliche Abzeichen im oberen Schwanzdrittel weiß.

 src=
Junger Weißbauchseeadler

Sowohl Juvenil- als auch Subadultgefieder unterscheiden sich vom Adultkleid wesentlich. Die reinweißen Gefiederteile des adulten Vogels sind bei juvenilen und subadulten Individuen blass rötlichbraun und weisen eine deutliche dunkle Längsstrichelung auf, die von Jahr zu Jahr mehr ins Weiße wechselt. Ab dem dritten Lebensjahr wird die Weißfärbung des Schwanzes vorherrschend, auch die Kopf und Nackenpartie ist ab diesem Lebensjahr vornehmlich cremeweiß. Die Oberseite der Jungvögel ist dunkelbraun und nimmt ab dem dritten Lebensjahr die schiefergraue Färbung der erwachsenen Weißbauchseeadler an. Im Flug wirken Jungvögel cremefarben ohne starke Farbkontraste. Der 20 bis 26 cm lange Schwanz (Stoß) endet in einem dunklen Subterminalband. Frühestens mit fünf Jahren zeigen Weißbauchseeadler das Adultgefieder.

In der Gefiederfärbung unterscheiden sich die Geschlechter nicht, wohl aber in der Größe und im Gewicht. Die Weibchen werden etwa 20 Prozent größer und schwerer als die Männchen. Sehr große Weibchen erreichen eine Spannweite von fast 220 Zentimetern bei einem Gewicht von annähernd vier Kilogramm.

Stimme

Die Rufe des Weißbauchseeadlers sind vor allem in der Balzzeit am frühen Morgen und in der Abenddämmerung zu hören, gelegentlich auch in hellen Nächten. Sie erinnern etwas an Gänserufe beziehungsweise an nasale Entenrufe. Häufig singen Weißbauchseeadler mit erhobenen Köpfen im Duett. Der Alarmruf ist ein raues, eher misstönendes Krächzen.

Verbreitung und Lebensraum

 src=
Dunkelgrün: Ganzjähriges, zum Teil stark lückenhaftes Verbreitungsgebiet
Hellgrün: Wanderungsgebiete und okkasionelle Brutgebiete
Hellblauer Kreis: Verbreitungsgebiet des Salomonenseeadlers Haliaeetus sanfordi

Der Weißbauchseeadler ist in den Küstengebieten des indomalayischen und australasiatischen Raumes verbreitet, wo er außer auf dem Festland auf den meisten Inseln dieses Gebietes vorkommt. Stellenweise ist er in seinem Verbreitungsgebiet nicht selten. Neuerdings werden Bestandsrückgänge aus Thailand und anderen Gebieten Südostasiens gemeldet.

Er besiedelt vor allem Küstengebiete und das küstennahe Hinterland. Die größten Bestandsdichten werden in Mangrovenwäldern an gezeitenbeeinflussten Flussmündungen beobachtet. Gelegentlich bewohnt er auch Lebensräume entlang großer Ströme sowie die Ufer von Seen. Seine Hauptverbreitung liegt vertikal hauptsächlich auf Meeresniveau, doch wurden lokal auch Vorkommen bis 1500 m, auf Sulawesi sogar aus einer Höhe von 1700 Metern gemeldet. Grobe Bestandsschätzungen bewegen sich zwischen 10.000 und 100.000 Brutpaaren. Sein Gesamtbestand gilt zurzeit nicht als gefährdet. Langfristig können aber, wie lokale Bestandsabnahmen nahelegen, die üblichen Gefährdungsursachen, wie Störungen am Brutplatz, direkte Verfolgung, Lebensraumzerstörung sowie Pestizideintrag auch für diese Art gefährlich werden.

Nahrung und Nahrungserwerb

Die Nahrungspalette des Weißbauchseeadlers ist sehr breit, sie besteht vor allem, aber keineswegs ausschließlich aus im und am Wasser lebenden Wirbeltieren, wie Fischen, Reptilien, Vögeln und Säugetieren. Er verschmäht auch Aas der verschiedensten Art, Fischabfälle sowie Abfälle auf Mülldeponien nicht. Unter den Reptilien überwiegen Seeschlangen und kleine Schildkröten. Watvögel, Sturmtaucher, Seeschwalben und junge Reiher, Enten, Gänse sowie Kormorane machen die Hauptbeute unter den Vögeln aus. An Säugetieren erbeutet er hauptsächlich verschiedene Beutelsäuger und Nagetiere, wobei ihm gelegentlich auch Graukopf-Flughunde zum Opfer fallen.

Die Jagdmethoden des Weißbauchseeadlers sind vielfältig und schließen sowohl Ansitzjagd als auch langsame Flugjagd in unterschiedlicher Höhe entlang der Küstenlinie oder Kreisen über den Nahrungsgründen ein. Oft jagt ein Paar gemeinschaftlich. Die Beute wird meist mit einem Fuß ergriffen. Kleine Beutetiere werden im Flug verzehrt, größere zu einem bevorzugten Ansitz getragen. Der Weißbauchseeadler jagt auch anderen Greif- und Seevögeln ihre Beute ab, gelegentlich streift er im Fluge ruhende Fledermäuse von ihren Schlafplätzen oder fliegt in einen Wasservogelschwarm, um ein geeignetes Opfer zu separieren.

Verhalten und Brut

Weißbauchseeadler führen eine lebenslang andauernde Partnerschaft. Der Neststandort wird auch außerhalb der Brutzeit als Revierzentrum genutzt. Während der Balzzeit zeigen Weißbauchseeadler von lauten Ruffolgen begleitete Schauflüge mit eindrucksvollen Flugmanövern, unter anderem mit gegenseitigem Verkrallen und Abtrudeln. Relativ häufig können Ansammlungen von Weißbauchseeadlern an günstigen Nahrungsplätzen beobachtet werden, Jungvögel scheinen in lockeren Junggesellengruppen umherzuziehen.

Entsprechend dem großen Verbreitungsgebiete können brütende Weißbauchseeadler regional während des ganzen Jahres angetroffen werden. Das Nest ist ein voluminöser Bau aus Ästen und Zweigen, das Maße bis zu eineinhalb Metern im Durchmesser und drei Metern in der Höhe erreichen kann. Es wird von beiden Partnern errichtet und über mehrere Jahre verwendet. Die Neststandorte sind sehr unterschiedlich: Nester können in sehr hohen Bäumen, auf Plattformen im Meer, auf Klippen und Felsen, aber auch in niedrigen Büschen und sogar auf dem Boden errichtet werden. Das Gelege besteht meistens aus zwei, seltener aus einem oder aus drei Eiern. Die Jungen schlüpfen nach einer Brutzeit von 35 bis 42 Tagen, die Nestlingszeit beträgt etwa 70 Tage. Es wurde Fratrizid beobachtet, ob es sich dabei um obligaten Kainismus handelt, ist nicht bekannt. Auch nach dem Flüggewerden verbleiben die Jungvögel noch bis zu einem halben Jahr im Elternverband, bis sie vertrieben werden.

Wanderungen

Adulte Weißbauchseeadler sind Jahresvögel, unternehmen aber sehr weite Nahrungsflüge. Bei Nahrungsknappheit, zum Beispiel infolge von Dürre, führen insbesondere Binnenlandpopulationen ein nomadisches Leben. Jungvögel dismigrieren gelegentlich über weite Distanzen. Ein Jungvogel aus Südaustralien wurde 3.000 Kilometer entfernt auf Fraser Island wiedergefunden.

Literatur

Weblinks

 src=
– Album mit Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Weißbauchseeadler: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Der Weißbauchseeadler (Haliaeetus leucogaster) ist ein im indomalayischen und australasiatischen Raum weit verbreiteter Greifvogel aus der Familie der Habichtartigen (Accipitridae). Mit bis zu 85 Zentimetern Körperlänge erreicht er fast die Größe des Seeadlers (Haliaeetus albicilla), ist aber insgesamt schlanker und im Mittel bedeutend leichter als dieser. Trotz des weiten Verbreitungsgebietes werden keine Subspecies unterschieden. Der Salomonenseeadler (Haliaeetus sanfordi) ist eine Schwesternspecies des Weißbauchseeadlers.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Цагаан хэвлийт нөмрөг бүргэд ( Mongolian )

provided by wikipedia emerging languages

Цагаан хэвлийт нөмрөг бүргэд (Haliaeetus leucogaster), мөн Цагаан цээжит нөмрөг бүргэд гэгддэг энэ шувуу нь Харцагынхан овог юм.

Тэд Энэтхэгээс Зүүн Өмнөд Ази, Австрали хүртэл далайн эрэг хөвөө, усны ойр нутаглана. Нас гүйцсэн нь цагаан толгой, цээж, хэвлий,сүүлтэй ба нуруун, бусад хэсэг нь саарал, хар өнгөтэй. Сүүл нь богино ба бусад Haliaeetus төрлийн зүйлүүдтэй адил гурвалжиндуу хэлбэртэй.

Гадаад төрх

 src=
Залуу бүргэд, Австрали.
White Bellied Sea Eagle 070531c.jpg

Цагаан хэвлийт нөмрөгбүргэд зүүн өмнөд Азийн хамгийн том махчин шувуудын нэг болно. Том махир хошуу нь хөх саарал ба бараан үзүүртэй, бор нүдтэй. Эрэгчин нь 70-80 см урт, 1.8-3 кг жинтэй бол эмэгчин нь 80-90 см урт, 2.5-4.5 кг байдаг. Далавчаа дэлгэхэд 1.8-2.2 м болно.

Залуу нөмрөгбүргэд эхний жилдээ бор зүстэй байна. 4-5 нас хүрээд хар цагаан алагласан өд сөдтэй болно.

Идэш тэжээл

Тэд загас, тэнгисийн могой, яст мэлхий зэргээр хооллодог. Мөн цэнхэр оцон шувуу зэрэг шувуу, хөхтөн амьтад идэх нь бий.

Үржил

Газрын байршлаас шалтгаалан үржлийн улирал адилгүй байна. Өндөр мод, эсвэл хад цохионы оройд мөчир зэргээр үүр засаж 2 өндөг гаргадаг. Өндөг нь 73 x 55 мм хэмжээтэй.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia зохиогчид ба редакторууд

Цагаан хэвлийт нөмрөг бүргэд: Brief Summary ( Mongolian )

provided by wikipedia emerging languages

Цагаан хэвлийт нөмрөг бүргэд (Haliaeetus leucogaster), мөн Цагаан цээжит нөмрөг бүргэд гэгддэг энэ шувуу нь Харцагынхан овог юм.

Тэд Энэтхэгээс Зүүн Өмнөд Ази, Австрали хүртэл далайн эрэг хөвөө, усны ойр нутаглана. Нас гүйцсэн нь цагаан толгой, цээж, хэвлий,сүүлтэй ба нуруун, бусад хэсэг нь саарал, хар өнгөтэй. Сүүл нь богино ба бусад Haliaeetus төрлийн зүйлүүдтэй адил гурвалжиндуу хэлбэртэй.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia зохиогчид ба редакторууд

समुद्र गरुड ( Marathi )

provided by wikipedia emerging languages

समुद्री गरुड, वकस, काकण घार, बुरुड, पाण कनेर, कनोर (इंग्रजी: Whitebellid sea eagle;) हा गृध्राद्य पक्षिकुळातील एक शिकारी पक्षी आहे.

समुद्री गरुड हा घारीपेक्षा आकाराने मोठा पक्षी आहे. याचा रंग वरून करडा असतो. डोके, मान व खालचा भाग पांढरा शुभ्र असतो तर शेपटीच्या टोकाचा भाग पांढरा शुभ्र असतो. उडताना पांढऱ्या पंखांखालची काळी किनार व पाचरीच्या आकाराची यांनी या पक्ष्याची ओळख पटते. हा पक्षी आकाशात उडताना पाठीवरच्या पंखांचा आकार इंग्रजी अक्षर V सारखा दिसतो. यामध्ये नर-मादी दिसायला सारखे असतात. हे समुद्रकिनाऱ्यावर एकटे किवा जोडीने आढळून येतात.

वितरण

मुंबईपासून दक्षिणेस पश्चिम किनारा आणि पूर्व किर्यावरीलबांगला देशात समुद्रकिनाऱ्यावरील प्रदेश आणि किनाऱ्यापासून काही अंतरावर आढळतात .श्रीलंका ,लक्षद्विप,अंदमान आणि निकोबार बेट ,तसेच गुजरात मध्ये भटकताना दिसतात .दक्षिण भारतात नोव्हेंबर -मार्च तर उत्तरेकडे जानेवारी ते एप्रिल या काळात आढळतात .

निवास्थाने

हे पक्षी समुद्र किनारी राहतात.

संदर्भ व नोंदी

license
cc-by-sa-3.0
copyright
विकिपीडियाचे लेखक आणि संपादक

समुद्र गरुड: Brief Summary ( Marathi )

provided by wikipedia emerging languages

समुद्री गरुड, वकस, काकण घार, बुरुड, पाण कनेर, कनोर (इंग्रजी: Whitebellid sea eagle;) हा गृध्राद्य पक्षिकुळातील एक शिकारी पक्षी आहे.

समुद्री गरुड हा घारीपेक्षा आकाराने मोठा पक्षी आहे. याचा रंग वरून करडा असतो. डोके, मान व खालचा भाग पांढरा शुभ्र असतो तर शेपटीच्या टोकाचा भाग पांढरा शुभ्र असतो. उडताना पांढऱ्या पंखांखालची काळी किनार व पाचरीच्या आकाराची यांनी या पक्ष्याची ओळख पटते. हा पक्षी आकाशात उडताना पाठीवरच्या पंखांचा आकार इंग्रजी अक्षर V सारखा दिसतो. यामध्ये नर-मादी दिसायला सारखे असतात. हे समुद्रकिनाऱ्यावर एकटे किवा जोडीने आढळून येतात.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
विकिपीडियाचे लेखक आणि संपादक

ဝန်လိုငှက် ( Burmese )

provided by wikipedia emerging languages

ဝန်လိုငှက်

 src=
In Gippsland, Victoria, Australia
 src=
Adult flying in India
 src=
Juvenile flying over East Wallabi Island (in the Indian Ocean), Australia

ကိုးကား

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ဝီကီပီးဒီးယားစာရေးသူများနှင့်အယ်ဒီတာများ

ဝန်လိုငှက်: Brief Summary ( Burmese )

provided by wikipedia emerging languages

ဝန်လိုငှက်

 src= In Gippsland, Victoria, Australia  src= Adult flying in India  src= Juvenile flying over East Wallabi Island (in the Indian Ocean), Australia
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ဝီကီပီးဒီးယားစာရေးသူများနှင့်အယ်ဒီတာများ

White-bellied sea eagle

provided by wikipedia EN

The white-bellied sea eagle (Haliaeetus leucogaster), also known as the white-breasted sea eagle, is a large diurnal bird of prey in the family Accipitridae. Originally described by Johann Friedrich Gmelin in 1788, it is closely related to Sanford's sea eagle of the Solomon Islands, and the two are considered a superspecies. A distinctive bird, the adult white-bellied sea eagle has a white head, breast, under-wing coverts and tail. The upper parts are grey and the black under-wing flight feathers contrast with the white coverts. The tail is short and wedge-shaped as in all Haliaeetus species. Like many raptors, the female is larger than the male, and can measure up to 90 cm (35 in) long with a wingspan of up to 2.2 m (7.2 ft), and weigh 4.5 kg (9.9 lb). Immature birds have brown plumage, which is gradually replaced by white until the age of five or six years. The call is a loud goose-like honking.

Resident from India and Sri Lanka through Southeast Asia to Australia on coasts and major waterways, the white-bellied sea eagle breeds and hunts near water, and fish form around half of its diet. Opportunistic, it consumes carrion and a wide variety of animals. Although rated as Least Concern globally, it has declined in parts of southeast Asia such as Thailand, and southeastern Australia. It is ranked as Threatened in Victoria and Vulnerable in South Australia and Tasmania. Human disturbance to its habitat is the main threat, both from direct human activity near nests which impacts on breeding success, and from removal of suitable trees for nesting. The white-bellied sea eagle is revered by indigenous people in many parts of Australia, and is the subject of various folk tales throughout its range.

Taxonomy

The white-bellied sea eagle was formally described by the German naturalist Johann Friedrich Gmelin in 1788 under the binomial name Falco leucogaster.[3] Gmelin based his account on the "white-bellied eagle" that had been described in 1781 by John Latham from a specimen in the Leverian collection that had been obtained in February 1780 at Princes Island off the westernmost cape of Java during Captain Cook's last voyage.[4][5] It is now one of ten eagles placed in the genus Haliaeetus that was introduced in 1809 by the French naturalist Marie Jules César Savigny.[6] Its specific name is derived from the Ancient Greek leuko- 'white',[7] and gaster 'belly'.[8] Its closest relative is the little-known Sanford's sea eagle of the Solomon Islands. These form a superspecies, and as is usual in other sea eagle superspecies, one (the white-bellied sea eagle) has a white head, as opposed to the other species' dark head. The bill and eyes are dark, and the talons are dark yellow as in all Southern Hemisphere sea eagles. Both these species have at least some dark colouration in their tails, though this may not always be clearly visible in the white-bellied sea eagle. The nucleotide sequences of the cytochrome b gene of the two sea eagles were among those analysed in a 1996 study. Although they differ greatly in appearance and ecology, their genetic divergence of 0.3% indicates that the ancestors of the two forms might have diverged as recently as 150,000 years ago. The study authors conclude that although the genetic divergence is more consistent with subspecies, the distinctness in appearance and behaviour warrants the two being retained as separate species.[9] Mitochondrial sequence of the cytochrome b locus differs very slightly from that of Sanford's sea eagle suggesting a relatively recent divergence after New Guinea-based white-bellied sea eagles colonised the Solomon Islands.[10][11]

The white-bellied sea eagle's affinities beyond the Sanford's sea eagle are a little less clear; molecular data indicate that it is one of four species of tropical sea eagle (along with the African fish eagle and the Madagascar fish eagle), while allozyme data indicate it might have a closer relationship with the sea eagles of the northern hemisphere.[10][12] A further molecular study published in 2005 showed the white-bellied and Sanford's sea eagles to be basal to the four fish eagles (the two mentioned above plus the two hitherto untested species of the genus Ichthyophaga).[13]

As well as white-bellied sea eagle and white-breasted sea eagle, other recorded names include white-bellied fish-hawk, white-eagle,[14] and grey-backed sea eagle.[15]

Description

Adult flying in Bundala National Park, Sri Lanka, the black flight feathers contrasting with the wing lining clearly visible
Adult in captivity at Arignar Anna Zoological Park, Chennai

The white-bellied sea eagle has a white head, rump and underparts, and dark or slate-grey back and wings. In flight, the black flight feathers on the wings are easily seen when the bird is viewed from below. The large, hooked bill is a leaden blue-grey with a darker tip, and the irides are dark brown. The cere is also lead grey. The legs and feet are yellow or grey, with long black talons (claws). Unlike those of eagles of the genus Aquila, the legs are not feathered. The sexes are similar. Males are 66–80 cm (26–31 in) long and weigh 1.8–3 kg (4.0–6.6 lb). Females are slightly larger, at 80–90 cm (31–35 in) and 2.5–4.5 kg (5.5–9.9 lb). The wingspan ranges from 1.78 to 2.2 m (5.8 to 7.2 ft).[16][17][18] A 2004 study on 37 birds from Australia and Papua New Guinea (3 °S to 50 °S) found that birds could be sexed reliably on size, and that birds from latitudes further south were larger than those from the north.[19] There is no seasonal variation in plumage.[20] The moulting pattern of the white-bellied sea eagle is poorly known. It appears to take longer than a year to complete, and can be interrupted and later resumed from the point of interruption.[21]

The wings are modified when gliding so that they rise from the body at an angle, but are closer to horizontal further along the wingspan. In silhouette, the comparatively long neck, head and beak stick out from the front almost as far as the tail does behind. For active flight, the white-bellied sea eagle alternates strong deep wing-beats with short periods of gliding.[20]

A young white-bellied sea eagle in its first year is predominantly brown,[16] with pale cream-streaked plumage on their head, neck, nape and rump areas.[20] The plumage becomes more infiltrated with white until it acquires the complete adult plumage by the fourth or fifth year.[16] The species breeds from around six years of age onwards.[22] The lifespan is thought to be around 30 years.[23]

The loud goose-like honking call is a familiar sound, particularly during the breeding season; pairs often honk in unison,[24] and often carry on for some time when perched. The male's call is higher-pitched and more rapid than that of the female. Australian naturalist David Fleay observed that the call is among the loudest and furthest-carrying of all Australian bird calls, in stark contrast to the relatively quiet calls of the wedge-tailed eagle.[25]

Adult white-bellied sea eagles are unmistakable and unlikely to be confused with any other bird. Immature birds can be confused with wedge-tailed eagles. However, the plumage of the latter is darker, the tail longer, and the legs feathered. They might also be confused with the black-breasted buzzard (Hamirostra melanosternon), but this species is much smaller, has white patches on the wings, and has a more undulating flight.[26] In India, the Egyptian vulture has white plumage, but is smaller and has a whiter back and wings. The white tail of the white-bellied sea eagle in flight distinguishes it from other species of large eagles.[27] In the Philippines, it can be confused with the Philippine eagle, which can be distinguished by its crest; immature white-bellied sea eagles resemble immature grey-headed fish eagles, but can be identified by their more wholly dark brown underparts and flight feathers, and wedge-shaped tail.[28]

Distribution and habitat

In Gippsland, Victoria, Australia

The white-bellied sea eagle is found regularly from Mumbai (sometimes north to Gujarat,[29] and in the past in the Lakshadweep Islands) eastwards in India,[30][31] Bangladesh, and Sri Lanka in southern Asia, through all of coastal Southeast Asia including Burma, Thailand, Malaysia, Indonesia, Indochina,[24] the main and offshore islands of the Philippines,[28] and southern China including Hong Kong,[24] Hainan and Fuzhou,[15] eastwards through New Guinea and the Bismarck Archipelago,[32] and Australia. In the northern Solomons it is restricted to Nissan Island,[33] and replaced elsewhere by Sanford's sea eagle.[32] In Victoria, where it is otherwise scarce, it is locally more common at Corner Inlet and Gippsland Lakes.[34] Similarly in South Australia, it is most abundant along the north coast of Kangaroo Island.[35] The range extends to the islands of Bass Strait and Tasmania, and it is thought able to move between the islands and the mainland.[36] There is one unconfirmed record from Lord Howe Island and several from New Zealand.[37]

They are a common sight in coastal areas, but may also be seen well inland (It is reportedly seen at the Panna Tiger Reserve in central India, nearly 1,000 km (621 mi) away from the sea shore)[38][39] The white-bellied sea eagle is generally sedentary and territorial, although it may travel long distances. They have been reported travelling upriver to hunt for flying foxes (Pteropus). Populations in inland Australia move around as inland bodies of water appear and then dry up.[37] In one instance, a pair came to breed at Lake Albacutya in northwestern Victoria after the lake had been empty for 30 years.[40] The species is easily disturbed by humans, especially when nesting, and may desert nesting sites as a result. It is found in greater numbers in areas with little or no human impact or interference.[41]

Behaviour

composite of 4 images showing take off

The white-bellied sea eagle is generally territorial; some birds form permanent pairs that inhabit territories throughout the year, while others are nomadic. The species is monogamous, with pairs remaining together until one bird dies, after which the surviving bird quickly seeks a new mate. This can lead to some nest sites being continuously occupied for many years (one site in Mallacoota was occupied for over fifty years).[22] Immature birds are generally dispersive, with many moving over 50 km (31 mi) away from the area they were raised. One juvenile raised in Cowell, South Australia was reported 3,000 km (1,900 mi) away at Fraser Island in Queensland.[42] A study of the species in Jervis Bay showed increases in the numbers of immature and subadult birds in autumn, although it was unclear whether these were locally fledged or (as was considered more likely) an influx of young birds born and raised elsewhere in Australia.[43] Birds are often seen perched high in a tree, or soaring over waterways and adjacent land. They are most commonly encountered singly or in pairs. Small groups of white-bellied sea eagles sometimes gather if there is a plentiful source of food such as a carcass or fish offal on a ship.[22] Much of the white-bellied sea eagle's behaviour, particularly breeding, remains poorly known.[44]

Breeding

The breeding season varies according to location—it has been recorded in the dry season in the Trans-Fly region and Central Province of Papua New Guinea,[32] and from June to August in Australia.[45] A pair of white-bellied sea eagles performs skilful displays of flying before copulation: diving, gliding and chasing each other while calling loudly. They may mirror each other, flying 2–3 m (6.6–9.8 ft) apart and copying each other swooping and swerving. A talon-grappling display has been recorded where the pair will fly high before one flips upside down and tries to grapple the other's talons with its own. If successful, the two then plunge cartwheeling before separating as they approach the ground.[46][16] This behaviour has also been recorded as an aggressive display against a wedge-tailed eagle.[47]

The white-bellied sea eagle usually chooses tall trees or man-made pylons to nest in.[26] Often, locations are sought where there is a tall dead tree or high branch with good visibility which can be used as a perch to survey the surrounding area,[26] which is generally a low-lying locale near water with some forest cover.[48] The perch becomes covered in faeces and pellets and animal remains litter the immediate surrounding area.[22] The nest is a large deep bowl constructed of sticks and branches, and lined with such materials as grass or seaweed. Yearly renovations result in nests getting gradually bigger. Nests are generally sited in the forks of large trees overlooking bodies of water.[49] Old nests of wedge-tailed eagles or whistling kites have been renovated and used.[34] Cliffs are also suitable nesting sites, and on islands nests are sometimes built directly on the ground. A breeding pair, with the male being more active, spends three to six weeks building or renovating the nest before laying eggs.[44] Normally a clutch of two dull, white, oval eggs are laid. Measuring 73×55 mm,[45] they are incubated over six weeks before hatching. The young are semi-altricial, and covered in white down when they emerge from the egg. Initially, the male brings food and the female feeds the chicks, but both parents feed the chicks as they grow larger. Although two eggs are laid, it is unusual for two young to be reared successfully to fledging (leaving the nest). One egg may be infertile, or the second chick may die in the nest.[50] If the first clutch is lost, the parents may attempt a second brood.[51] Nestlings have been recorded fledging when 70 to 80 days old, and remaining around the parents' territory for up to six months or until the following breeding season.[44]

Feeding

An adult bird with fish catch from Sundarban, India.

The white-bellied sea eagle is an opportunistic carnivore and consumes a wide variety of animal prey, including carrion.[42] It often catches a fish by flying low over the water and grasping it in its talons.[16] It prepares for the strike by holding its feet far forward (almost under its chin) and then strikes backward while simultaneously beating its wings to lift upwards. Generally only one foot is used to seize prey.[42] The white-bellied sea eagle may also dive at a 45-degree angle from its perch and briefly submerge to catch fish near the water surface.[42] While hunting over water on sunny days, it often flies directly into the sun or at right angles to it, seemingly to avoid casting shadows over the water and hence alerting potential prey.[51]

Seizing waterborne prey

Main fish prey is usually catfish and barramundi. and the eagles frequently hunt both small and large specimens, which can exceed 50 cm (20 in).[52] Other important fish prey includes needlefish and wrasses.[53] Along with osprey, white-bellied sea-eagles sometimes take fish that are toxic, including some porcupinefish and Tetraodontidae fish.[53]

Reptilian prey include northern snake-necked turtles (Macrochelodina rugosa), Arafura file snakes (Acrochordus arafura), and various sea snakes.[52][54] Turtles are especially important and the eagles can prey upon turtles of various ages and sizes, up to large adult Murray turtles (Emydura macquarii).[52][55] In one case, the fish eagle attempted to prey on an adult Asian water monitor (Varanus salvator). The eagle attacked the 1.5m long lizard and delivered a fatal injury, though it couldn't carry it due to the lizard's weight.[56]

They frequently take waterbirds, such as little penguins, Eurasian coots, and shearwaters.[16] Mammals such as flying foxes are occasionally taken.[57] In the Bismarck Archipelago, it has been reported feeding on domestic dogs, cats, and two species of possum, the northern common cuscus and common spotted cuscus.[58][59] It is a skilled hunter, and will attack prey up to the size of a swan. They also feed on carrion such as dead sheep, birds, and fish found along the waterline, as well as raiding fishing nets and following cane harvesters.[16][42]

They harass smaller raptors such as swamp harriers, whistling kites, brahminy kites, and ospreys, forcing them to drop any food that they are carrying.[16][42] Other birds victimised include silver and Pacific gulls, cormorants and Australasian gannets. There is one record of a white-bellied sea eagle seizing a gannet when unsuccessful in obtaining its prey. They may even steal food from their own species, including their mates. The white-bellied sea eagle attacks these birds by striking them with outstretched talons from above or by flying upside down underneath the smaller predator and snatching the prey, all the while screeching shrilly.[42] Southern fur seals have also been targeted for their fish.[60]

White-bellied sea eagles feed alone, in pairs, or in family groups. A pair may cooperate to hunt.[42] Prey can be eaten while the bird is flying or when it lands on a raised platform such as its nest. The white-bellied sea eagle skins the victim as it eats it.[42] It is exceptionally efficient at digesting its food and disgorges only tiny pellets of fragmented bone, fur, and feathers.[25]

A 2006 study of inland bodies of water around Canberra where wedge-tailed eagles and white-bellied sea eagles share territories showed little overlap in the range of prey taken. Wedge-tailed eagles took rabbits, various macropods, terrestrial birds such as cockatoos and parrots, and various passerines including magpies and starlings. White-bellied sea eagles caught fish, water-dwelling reptiles such as the eastern long-necked turtle and Australian water dragon, and waterbirds such as ducks, grebes and coots. Both species preyed on the maned duck. Rabbits constituted only a small fraction of the white-bellied sea eagle's diet. Despite nesting near each other, the two species seldom interacted, as the wedge-tailed eagles hunted away from water and the white-bellied sea eagles foraged along the lake shores.[59] However, conflict with wedge-tailed eagles over nesting sites in remnant trees has been recorded in Tasmania.[43]

Conservation status

Juvenile in flight

The white-bellied sea eagle is listed as being of Least Concern by the IUCN.[1] There are an estimated 10 thousand to 100 thousand individuals, although there seems to be a decline in numbers. They have become rare in Thailand and some other parts of southeast Asia.[15] They are relatively abundant in Hong Kong, where the population increased from 39 to 57 birds between 2002 and 2009.[61] A field study on Kangaroo Island in South Australia showed that nesting pairs in areas of high human disturbance (as defined by clearing of landscape and high human activity) had lower breeding success rates.[62] In the Eyre Peninsula in South Australia, nests have been vacated as human activities have encroached on the eagles' territories.[63] Elsewhere, the clearing of trees suitable for nesting has seen it largely disappear locally, such as the removal of stands of Casuarina equisetifolia in Visakhapatnam district in Andhra Pradesh in India.[64] In India, nest densities of about one per 4.32 km of coastline have been noted in Sindhudurg and one per 3.57 km (45 nests along 161 km) in Ratnagiri district of Maharashtra.[65][66] They also nest on Netrani Island, where about a 100 birds were noted in 1875 (then known as Pigeon Island) by Allan Octavian Hume who noted that this was perhaps the largest breeding colony of the species.[67] In 2000, the disturbance to the island from torpedo-firing exercises conducted by the Indian navy was noted as a threat.[68] Nearly 100 nests have been noted in 2004 on this island.[69]

DDT was a widely used pesticide in agriculture that was found to have significant adverse effects on wildlife, particularly egg thinning and subsequent breakage in birds of prey. A review of DDT's impact on Australian raptors between 1947 and 1993 found that the average egg-shell thickness had decreased by 6%. This average level of thinning was not thought likely to result in significantly more breakage overall, however individual clutches that had been even thinner might have broken. The white-bellied sea eagle was one of the more affected species, probably due to its feeding in areas heavily treated with pesticide such as swamps. DDT use peaked in 1973, but was no longer approved after 1987 and its use had effectively ceased by 1989.[70]

Australia

The white-bellied sea eagle is listed under the marine and migratory categories which give it protected status under Australia's federal Environment Protection and Biodiversity Conservation Act 1999. As a mainly coastal species, it is vulnerable to habitat destruction in Australia's increasingly populated and urbanised coastal areas, particularly in the south and east of the country, where it appears to have declined in numbers. However, there may have been an increase in population inland, secondary to the creation of reservoirs, dams and weirs, and the spread of the introduced common carp (Cyprinus carpio). However, it is rare along the Murray River where it was once common.[41] It is also listed as Threatened under Victoria's Flora and Fauna Guarantee Act (1988), with possibly fewer than 100 breeding pairs remaining in the state.[34] On the 2007 advisory list of threatened vertebrate fauna in Victoria, the white-bellied sea eagle is listed as vulnerable.[71]

There are fewer than 1000 adult birds in Tasmania, where the species is listed as Vulnerable under Schedule 3.1 of the Tasmanian Threatened Species Protection Act 1995. In Tasmania it is threatened by nest disturbance, loss of suitable nesting habitat, shooting, poisoning, trapping, and collision with power lines and wind turbines, as well as entanglement and environmental pollution. Estuaries are a favoured habitat, and these are often subject to environmental disturbance.[72] white-bellied sea eagles have been observed to increase their hunting ranges to include salmon fish farms, but the effect of this on breeding success is unknown.[73]

Cultural significance

Adult flying in Tasmania

The white-bellied sea eagle was important to different tribes of indigenous people across Australia. The guardian animal of the Wreck Bay aboriginal community, it is also the official emblem of the Booderee National Park and Botanic Gardens in the Jervis Bay Territory. The community considered localities around Booderee National Park to be connected with it.[14] A local Sydney name was gulbi, and the bird was the totem of Colebee, the late 18th century indigenous leader of the Cadigal people.[74] The white-bellied sea eagle is important to the Mak Mak people of the floodplains to the southwest of Darwin in the northern Territory, who recognised its connection with "good country". It is their totem and integrally connected to their land.[75] The term Mak Mak is their name for both the species and themselves.[76] The Umbrawarra Gorge Nature Park was a Dreaming site of the bird, in this area known as Kuna-ngarrk-ngarrk.[77] It was similarly symbolic to the Tasmanian indigenous people—Nairanaa was one name used there.[78]

Known as Manulab to the people of Nissan Island, the white-bellied sea eagle is considered special and killing it is forbidden. Its calls at night are said to foretell danger, and seeing a group of calling eagles flying overhead is a sign that someone has died.[79] Local Malay folk tales tell of the white-bellied sea eagle screaming to warn the shellfish of the turning of tides, and a local name burung hamba siput translates as "slave of the shellfish".[80] Called Kaulo in the recently extinct Aka-Bo language, the white-bellied sea eagle was held to be the ancestor of all birds in one Andaman Islands folk tale.[81] On the Maharashtra coast, their name is kakan and its call is said to indicate the presence of fish in the sea. They sometimes nest on coconut trees. Owners of the trees destroy the nest to avoid attacks when harvesting the coconuts.[65]

The white-bellied sea eagle is featured on the $10,000 Singapore note,[80] which was introduced into circulation on 1 February 1980.[82] It is the emblem of the Malaysian state of Selangor.[80] Malay magnate Loke Wan Tho had a 40-metre-high (130 ft) tower built for the sole purpose of observing a white-bellied sea eagle nest in the palace gardens of Istana Bukit Serene in Johor Bahru.[83] Taken in February 1949, the resulting photographs appeared in The Illustrated London News in 1954.[84] The bird is the emblem of the Manly-Warringah Sea Eagles rugby league team,[14] chosen at the club's inception in 1947.[85] From 2010, a nesting pair of white-bellied sea eagles have had their attempts at raising chicks filmed live on "EagleCam", with footage on display at the nearby Birds Australia Discovery Centre in Sydney Olympic Park, New South Wales. After raising one brood, however, their nest collapsed in February 2011.[86] The story attracted statewide attention.[87]

References

  1. ^ a b IUCN Red List 2012.
  2. ^ "Appendices | CITES". cites.org. Retrieved 14 January 2022.
  3. ^ Gmelin, Johann Friedrich (1788). Systema naturae per regna tria naturae : secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis (in Latin). Vol. 1, Part 1 (13th ed.). Lipsiae [Leipzig]: Georg. Emanuel. Beer. p. 257.
  4. ^ Latham, John (1781). A General Synopsis of Birds. Vol. 1, Part 1. London: Printed for Leigh and Sotheby. p. 33*, No. 7a.
  5. ^ Stresemann, Erwin (1950). "Birds collected during Capt. James Cook's last expedition (1776–1780)". Auk. 67 (1): 66–88 [82]. doi:10.2307/4080770. JSTOR 4080770.
  6. ^ Gill, Frank; Donsker, David; Rasmussen, Pamela, eds. (August 2022). "Hoatzin, New World vultures, Secretarybird, raptors". IOC World Bird List Version 12.2. International Ornithologists' Union. Retrieved 6 December 2022.
  7. ^ Liddell & Scott 1980, p. 411.
  8. ^ Liddell & Scott 1980, p. 138.
  9. ^ Wink, Heidrich & Fentzloff 1996, pp. 783–91.
  10. ^ a b Seibold & Helbig 1996, pp. 103–12.
  11. ^ Wink, Michael & Sauer-Gurth, H (2004). "Phylogenetic relationships in diurnal raptors based on nucleotide sequences of mitochondrial and nuclear marker genes". In Chancellor, RD & B U Meyburg (eds.). Raptors Worldwide (PDF). Berlin: WWGBP. pp. 483–98.
  12. ^ Schreiber & Weitzel 1995.
  13. ^ Lerner & Mindell 2005.
  14. ^ a b c Baldwin, Amanda (2010). The White-bellied Sea Eagle in the Jervis Bay region: an exploration of the cultural, ecological and conservation significance (Master of Science thesis thesis). School of Earth & Environmental Sciences, University of Wollongong. Retrieved 2 May 2011.
  15. ^ a b c Ferguson-Lees & Christie 2001, p. 390.
  16. ^ a b c d e f g h Hollands 2003, p. 196.
  17. ^ Raptors of the World by Ferguson-Lees, Christie, Franklin, Mead & Burton. Houghton Mifflin (2001), ISBN 0-618-12762-3.
  18. ^ Ali, S. (1993). The Book of Indian Birds. Bombay: Bombay Natural History Society. ISBN 0-19-563731-3.
  19. ^ Shephard, Jill M.; Catterall, Carla P.; Hughes, Jane M. (2004). "Discrimination of sex in the White-bellied Sea-Eagle, Haliaeetus leucogaster, using genetic and morphometric techniques". Emu. 104: 83–87. doi:10.1071/MU03043. S2CID 83751943.
  20. ^ a b c Marchant & Higgins 1993, p. 82.
  21. ^ Marchant & Higgins 1993, p. 92.
  22. ^ a b c d Marchant & Higgins 1993, p. 87.
  23. ^ Biodiversity Conservation Branch, DPIW (2011). "White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster". Hobart, Tasmania: Department of Primary Industries and Water, Tasmanian Government.
  24. ^ a b c Strange 2000, p. 73.
  25. ^ a b Fleay 1948.
  26. ^ a b c Marchant & Higgins 1993, p. 83.
  27. ^ Ferguson-Lees & Christie 2001, p. 392.
  28. ^ a b Kennedy 2000, p. 54.
  29. ^ Acharya, Hari Narayan G (1936). "The Whitebellied Sea-Eagle (Haliaeetus leucogaster Gmelin) in North Gujarat". Journal of the Bombay Natural History Society. 38 (4): 828.
  30. ^ Rasmussen & Anderton 2005, p. 86.
  31. ^ Ali, S.; Ripley, S. D. (1978). Handbook of the Birds of India and Pakistan: Volume 1 (2nd ed.). New Delhi, India: Oxford University Press. pp. 287–89. ISBN 0-19-565506-0.
  32. ^ a b c Coates 1985, pp. 116–17.
  33. ^ Hadden 2004, p. 63.
  34. ^ a b c Clunie, Pam (2003). "Flora and Fauna Guarantee Action Statement: White-bellied Sea Eagle (Haliaeetus leucogaster)" (PDF). East Melbourne, Victoria: Department of Sustainability and Environment, State Government of Victoria. Archived from the original (PDF) on 20 March 2012. Retrieved 19 May 2011.
  35. ^ Dennis, Terry E.; Kinloch, Martine A.; Pisanu, Phil; King, Cameron (2005). "The distribution and breeding status of White-bellied Sea Eagle and Osprey populations on Kangaroo Island in 2005". Kingscote, Kangaroo Island: Kangaroo Island Resources Board, Government of South Australia. Archived from the original on 23 April 2011. Retrieved 18 May 2011.
  36. ^ Threatened Species Section, DPIW 2006, p. 13.
  37. ^ a b Marchant & Higgins 1993, p. 84.
  38. ^ Sadvi, K. M. (2009). "Occurrence of the White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster in inland waters". Indian Birds. 5 (2): 50. ISSN 0973-1407. Archived from the original on 20 July 2011.
  39. ^ Sriram, Mythili; Sriram, Tara; Anand, M. O. (2008). "Sighting of the White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster at the Lakkavalli Dam". Indian Birds. 4 (2): 71. ISSN 0973-1407. Archived from the original on 20 July 2011.
  40. ^ Tarr, H.E. (1962). "Observations on the White-breasted Sea-Eagle". Australian Bird Watcher. 1: 194–97.
  41. ^ a b Department of Sustainability, Environment, Water, Population and Communities (2011). "Species Profile and Threats Database: Haliaeetus leucogaster — White-bellied Sea Eagle". Canberra, ACT: Australian Government. Retrieved 19 May 2011.{{cite web}}: CS1 maint: multiple names: authors list (link)
  42. ^ a b c d e f g h i Marchant & Higgins 1993, p. 85.
  43. ^ a b Spencer, Jennifer A.; Lynch, Tim P. (2005). "Patterns in the abundance of White-bellied Sea-Eagles (Haliaeetus leucogaster) in Jervis Bay, south-eastern Australia". Emu. 105 (3): 211–16. doi:10.1071/MU04030. S2CID 82502532.
  44. ^ a b c Debus 2008.
  45. ^ a b Beruldsen 2003, p. 200.
  46. ^ Lindgren 1972.
  47. ^ Simmons & Mendelsohn 1993.
  48. ^ Thurstans, Shaun D. (2009). "Modelling the nesting habitat of the White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster in Tasmania". Corella. 33 (3): 51–65.
  49. ^ Marchant & Higgins 1993, p. 89.
  50. ^ Marchant & Higgins 1993, p. 90.
  51. ^ a b Favaloro 1944.
  52. ^ a b c Corbett, Laurie, and Tony Hertog. "Diet and breeding of White-bellied Sea-Eagles Haliaeetus leucogaster in subtropical river habitats in the Northern Territory, Australia." Corella 35 (2011): 41-48.
  53. ^ a b Smith, Geoffrey C. "An analysis of prey remnants from Osprey Pandion haliaetus and White-bellied Sea-Eagle Haliaetus leucogaster feeding roosts." Emu-Austral Ornithology 85.3 (1985): 198-200.
  54. ^ Gopi, G. V.; Pandav, Bivash (2006). "White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster preying on salt-water crocodile Crocodylus porosus" (PDF). Indian Birds. 2 (6): 171. ISSN 0973-1407. Archived from the original (PDF) on 20 July 2011.
  55. ^ Debus, Stephen JS. "Biology and diet of the White-bellied Sea-Eagle Haliaeetus leucogaster breeding in northern inland New South Wales." Australian Field Ornithology 25.4 (2008): 165-193.
  56. ^ Iqbal, Muhammad, Christoph Zockler, and Evgeny Syroechkovskiy. "White-bellied Sea-Eagle'Haliaeetus leucogaster' attempting to prey on water monitor 'Varanus salvator'." Australian Field Ornithology 30.4 (2013): 206-209.
  57. ^ Mikula, P.; Morelli, F.; Lučan, R. K.; Jones, D. N.; Tryjanowski, P. (2016). "Bats as prey of diurnal birds: a global perspective". Mammal Review. 46 (3): 160–174. doi:10.1111/mam.12060.
  58. ^ Heinsohn 2000, pp. 245–46.
  59. ^ a b Olsen, Jerry; Fuentes, Esteban; Rose, A. B. (2006). "Trophic relationships between neighbouring White-bellied Sea-Eagles (Haliaeetus leucogaster) and Wedge-tailed Eagles (Aquila audax) breeding on rivers and dams near Canberra". Emu. 106 (3): 193–201. doi:10.1071/MU05046. S2CID 83978072.
  60. ^ Dennis, Terry E.; Brittain, Ross (2006). "Attempted kleptoparasitism by White-bellied Sea Eagles on fur-seal" (PDF). South Australian Ornithologist. 35 (1–2): 68. Archived from the original (PDF) on 19 June 2012.
  61. ^ So, Ivy W. Y.; Lee, W. H. (2010). "Breeding ecology of White-bellied Sea Eagle (Haliaeetus leucogaster) in Hong Kong – a review and update" (PDF). Hong Kong Biodiversity (18): 1–8.
  62. ^ Dennis, Terry E.; McIntosh, Rebecca R.; Shaughnessy, Peter D. (2011). "Effects of human disturbance on productivity of White-bellied Sea Eagles (Haliaeetus leucogaster)". Emu. 111 (2): 179–85. doi:10.1071/MU10044. S2CID 56253536.
  63. ^ Dennis, Terry E. (2004). "Conservation status of the White-bellied Sea Eagle, osprey and peregrine falcon on western Eyre Peninsula and adjacent offshore islands in South Australia" (PDF). South Australian Ornithologist. 34: 222–28. Archived from the original (PDF) on 19 June 2012.
  64. ^ Sekhar, P.S. Raja; Kumar, P. Kanna; Anil, K.; Babu, A. Suresh (2004). "Sighting of the White-bellied Sea Eagle (Haliaeetus leucogaster) in Andhra University Campus, Visakhapatnam, Andhra Pradesh" (PDF). Zoos' Print Journal. 19 (5): 20. Archived from the original (PDF) on 21 March 2012. Retrieved 29 June 2011.
  65. ^ a b Katdare, Vishwas; Mone, Ram; Joshi, Pramod (2004). "Status of White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster in Sindhudurg District, Maharashtra". Journal of the Bombay Natural History Society. 101 (2): 314–16.
  66. ^ Katdare, Vishwas; Mone, Ram (2003). "Status of the White-bellied Sea Eagle in Ratnagiri District, Maharashtra". Journal of the Bombay Natural History Society. 100 (1): 113–16.
  67. ^ Hume, A. O. (1876). "The Laccadives and the west coast". Stray Feathers. 4: 413–483.
  68. ^ Gadgil, Madhav (2004). Karnataka State of Environment Report and Action Plan: Biodiversity Sector. ENVIS Technical Report No. 16 (PDF). ENVIS, CES, IISc, Bangalore. p. 10. Archived from the original (PDF) on 4 March 2009. Retrieved 2 July 2011.
  69. ^ Madhyastha, N.A. (2004). "A paradise for White-bellied Sea Eagle: Netrani Island". Newsletter for Birdwatchers. 44 (1): 14.
  70. ^ Olsen, P.; Fuller, P.; Marples, T. (1993). "Pesticide-related Eggshell Thinning in Australian Raptors". Emu. 93: 1–11. doi:10.1071/MU9930001.
  71. ^ Victorian Department of Sustainability and Environment (2007). Advisory List of Threatened Vertebrate Fauna in Victoria – 2007. East Melbourne, Victoria: Department of Sustainability and Environment. p. 15. ISBN 978-1-74208-039-0.
  72. ^ Threatened Species Section, DPIW 2006, p. 14.
  73. ^ Wiersma, Jason M.; Richardson, Alastair (2009). "Foraging of White-bellied Sea Eagles ( Haliaeetus leucogaster) in relation to marine fish farms in Tasmania" (PDF). Corella. 33 (3): 71–79.
  74. ^ Smith, Keith Vincent (July 2005). "Port Jackson People". NLA News. National Library of Australia. XV (10). ISSN 1444-1845. Retrieved 8 May 2011.
  75. ^ Rose, Deborah Bird (1996), Nourishing Terrains: Australian Aboriginal Views of Landscape and Wilderness (PDF), Canberra, ACT: Australian Heritage Commission, p. 29, ISBN 978-0-642-23561-9, OCLC 221843038, retrieved 24 May 2011
  76. ^ Daiyi, Linda Ford; Rose, Nancy Deborah (2002). "Life in Country:Ecological Restoration on Aboriginal Homelands". Cambridge, Massachusetts: Cultural Survival.org. Retrieved 24 May 2011.
  77. ^ Farfor, Susannah; Andrew, David; Finlay, Hugh (2003). Northern Territory. Lonely Planet. p. 140. ISBN 9781740591997.
  78. ^ Threatened Species Section, DPIW 2006, p. 9.
  79. ^ Hadden 2004, p. 265.
  80. ^ a b c Pwee, Timothy (2002). "White-bellied Sea Eagle". National Library Board Singapore. Archived from the original on 6 April 2012. Retrieved 31 July 2009.
  81. ^ Abbi 2010.
  82. ^ "Bird Series – $10000". Monetary Authority of Singapore. 31 May 2011. Archived from the original on 21 March 2008. Retrieved 1 July 2011.
  83. ^ Sanger 1995, p. 316.
  84. ^ The Illustrated London News. 225 (6011–6023): 296. 1954. {{cite journal}}: Missing or empty |title= (help)
  85. ^ Fagan, Sean (2011). "Manly-Warringah Sea Eagles History". Archived from the original on 30 July 2011.
  86. ^ "EagleCam". Birds Australia. 8 February 2011. Archived from the original on 25 June 2009. Retrieved 4 May 2011.
  87. ^ Huxley, John (18 October 2010). "When baby eagles dare, we will be watching". The Sydney Morning Herald. Fairfax Publications. Retrieved 4 May 2011.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

White-bellied sea eagle: Brief Summary

provided by wikipedia EN

The white-bellied sea eagle (Haliaeetus leucogaster), also known as the white-breasted sea eagle, is a large diurnal bird of prey in the family Accipitridae. Originally described by Johann Friedrich Gmelin in 1788, it is closely related to Sanford's sea eagle of the Solomon Islands, and the two are considered a superspecies. A distinctive bird, the adult white-bellied sea eagle has a white head, breast, under-wing coverts and tail. The upper parts are grey and the black under-wing flight feathers contrast with the white coverts. The tail is short and wedge-shaped as in all Haliaeetus species. Like many raptors, the female is larger than the male, and can measure up to 90 cm (35 in) long with a wingspan of up to 2.2 m (7.2 ft), and weigh 4.5 kg (9.9 lb). Immature birds have brown plumage, which is gradually replaced by white until the age of five or six years. The call is a loud goose-like honking.

Resident from India and Sri Lanka through Southeast Asia to Australia on coasts and major waterways, the white-bellied sea eagle breeds and hunts near water, and fish form around half of its diet. Opportunistic, it consumes carrion and a wide variety of animals. Although rated as Least Concern globally, it has declined in parts of southeast Asia such as Thailand, and southeastern Australia. It is ranked as Threatened in Victoria and Vulnerable in South Australia and Tasmania. Human disturbance to its habitat is the main threat, both from direct human activity near nests which impacts on breeding success, and from removal of suitable trees for nesting. The white-bellied sea eagle is revered by indigenous people in many parts of Australia, and is the subject of various folk tales throughout its range.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Blankventra maraglo ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

La Blankventra maraglo, foje nomata ankaŭ Blankbrusta maraglo, Haliaeetus leucogaster, estas granda dumtaga rabobirdo el familio Akcipitredoj kiuj inkludas ankaŭ multajn aliajn tagajn rabobirdojn, kiel milvoj, buteoj, agloj, akcipitroj kaj cirkuoj. Ĝi estas tre proksime rilata al la Sanforda maraglo de la insuloj Salomonoj, kaj ambaŭ estas konsiderataj formantaj superspecion.

Disvastiĝo

 src=
En Gippsland, Viktorio, Aŭstralio
 src=
En Aŭstralio

Temas pri specio de loĝantaj birdoj kiu okupas la tutan marbordon (kaj proksimajn akvoterenojn) el Barato, Bangladeŝo kaj Srilanko tra la tuta sudorienta Azio inklude Birmon, Tajlandon, Malajzion, kaj tieaj insuloj kaj insularoj (Tajvano, Hajnano, Filipinoj, Indonezio, Novgvineo, Bismarkoj) ĝis Aŭstralio kaj eble Novzelando. En nordaj Salomonoj ĝi estas limigita al insulo Nissan, kaj anstataŭata aliloke de la Sanforda maraglo. En Viktorio, kie ĝi estas normale malabunda, ĝi estas loke pli komuna ĉe Corner Inlet kaj Lagoj Gippsland. Simile en Suda Aŭstralio, ĝi estas plej abunda laŭlonge de la norda marbordo de la Insulo Kanguruo. La teritorio etendas al la insuloj de la Markolo Bass kaj Tasmanio, kaj oni supozas, ke ĝi moviĝas inter la insuloj kaj la kontinento. Estas unu nekonfirmata vidaĵo el Insulo Lord Howe kaj kelkaj el Novzelando.

Oni konsideras ĝin komuna: ili estas facile videblaj ekzemple en la aŭstraliaj marbordoj kie kuniĝas laŭ dumvivaj paroj la tutan jaron. Tre ofte oni aŭskultas ties laŭtan gakadon ĉefe dum reproduktado. Oni vidas tiujn maraglojn sur gvatejo aŭ ŝvebante akvan surfacon, apudajn terenon aŭ malferman arbaron. Ili reproduktiĝas kaj ĉasas ĉe akvo, kaj fiŝoj formas ĉirkaŭ duonon de ties dieto. Ili estas oportunemaj, kaj konsumas ankaŭ kadavraĵon kaj ampleksan varion de animaloj.

Kvankam klasita kiel Malplej Zorgiga tutmonde, ĝi estas vundebla pro homa ĝenado en sia habitato kaj malpliiĝis en sudorienta Aŭstralio. Ĝi estas klasita kiel minacata en Viktorio, kaj kiel vundebla en Suda Aŭstralio kaj Tasmanio. La Blankventra maraglo estas venerata de indiĝenaj popoloj en multaj partoj de Aŭstralio, kaj en Salomonoj, kaj estas temo de variaj folkloraj rakontoj.

Ili estas komuna vidaĵo en marbordaj areoj, sed multaj estas vidataj ankaŭ interne. La Blankventra maraglo estas ĝenerale sedentaj kaj teritoriemaj, kvankam ili povas veturi longdistance. Ili estis konstatitaj veturante riveron supren por ĉasi flugantajn vulpojn (Pteropus). Populacioj de interna Aŭstralio moviĝas laŭ internaj akvejoj aperas kaj poste sekiĝas. Iam paro venis reproduktiĝi ĉe Lago Albakutja en nordokcidenta Viktorio post senloĝo de 30 jaroj. La specio estas facile ĝenata de homoj, ĉefe dum nestado, kaj povas abandoni nestolokojn kiel rezulto. Ĝi troviĝas en pli grandaj nombroj en areoj kun malmulte aŭ neniu homa tuŝado aŭ ĝenado.

Taksonomio

La Blankventra maraglo estis unuafoje priskribata de la germana naturalisto Johann Friedrich Gmelin en 1788, kvankam John Latham estis pli frue farinte notojn pri la specio en 1781. Ties specifa nomo devenas el la antikva greka leuko- 'blanka', kaj gaster 'ventro'.

Ties plej proksima parenco estas la malmulte konata Sanforda maraglo de la insuloj Salomonoj. Ambaŭ formas specian paron, kaj kiel kutime ĉe la paroj de maragloj, la Blankventra maraglo havas blankan kapon, male al la malhelkapa Sanforda. La piedoj, beko kaj aokuloj estas malhelaj ĉe ĉiuj maragloj de Gondvano. Tiu speciparo havas je ĉiu aĝo almenaŭ iome da malhela koloro en sia vosto, kvankam tio povas ne ĉiam esti klare videbla ĉe la Blankaventra. La genetiko de tiuj du maragloj estis inter tiuj analizataj en studo de 1996. Kvankam ili diferencas multe laŭ aspekto kaj ekologio, ties genetika diverĝo de 0.3% indikas, ke la prauloj de la du formoj povus esti diverĝintaj tiom frue kiom antaŭ 150,000 jaroj. Wink kaj kolegoj konkludas, ke kvankam la genetika diverĝo estas pli konsista kun subspecioj, la distingeco laŭ aspekto kaj kutimaro garantias ke ambaŭ estu plu konsiderataj kiel separataj specioj. Pristudistoj Ingrid Seibold kaj Andreas J. Helbig, kiuj analizis kaj komparis la saman nukleotidajn sekvencojn kun la informo pri morfologio kaj alozimoj, proponis, ke la Sanforda maraglo povus esti koloniigante la Salomonojn el inter Blankventraj maragloj de Nov-Gvineo.

La situo de la Blankventra maraglo krom ties rilato kun la Sanforda maraglo estas malpli klara; molekula informo indikas, ke tiu estas unu el kvar specioj de tropikaj maragloj (la aliaj du estus la Afrika maraglo kaj la Madagaskara maraglo), dum alozima informo indikas, ke ĝi povus havi pli proksiman rilaton kun la nordhemisferaj maragloj. Plia molekula studo publikata en 2005 montris, ke la Blankventra maraglo kaj la Sanforda maraglo estas bazaj al la kvar fiŝagloj (la du menciitaj plus la du ĝis tiam netestataj specioj de la genro Ichthyophaga).

Krom Blankventra maraglo kaj Blankbrusta maraglo, aliaj registritaj nomoj estas Blankventra fiŝakcipitro, Blanka aglo, kaj Grizdorsa maraglo.

Aspekto

 src=
Plenkreskulo fluganta en Karvaro, Karnatako, Barato; la nigra plumaro de la flugilpluma bordo de flugiloj estas klare videbla.

Tiu granda aglo, longa ĉe maskloj je 70 ĝis 80 cm kun pezo de 1.8–3 kg kaj enverguro de 2 m, estas tre klare diferencebla. Plenkreskulo havas blankajn kapon, bruston, ventron, femuron, pugon, subajn partojn, antaŭan subflugilon kaj voston. Supraj partoj (dorso kaj flugiloj) estas ardezgrizaj kaj la nigra malantaŭa subflugilo ege kontrastas kun la blanka antaŭa parto dumfluge vidate desube. La vosto estas mallonga kaj kojnforma kiel tiu de ties samgenranoj nome la Blankkapa maraglo Haliaeetus leucocephalus kaj la Blankvosta maraglo Haliaeetus albicilla. La beko estas granda, hokoforma kaj plumbe bluecgriza -kun pli malhela pinto- kaj la irisoj malhelbrunaj; ankaŭ la vaksaĵo estas plumbogriza. La kruroj estas blankecaj (flavecaj aŭ grizecaj) kun longaj nigraj krifoj (ungoj). Malkiel ĉe la agloj de la genro Aquila, la kruroj ne estas plumaj.

Ili ŝvebas danke al termiko tenante siajn flugilojn laŭ formo de litero 'V', malkiel plej rabobirdoj kiuj tenas ilin horizontale. Ili modifas siajn flugilojn dum glitado por levi el korpo je angulo, sed estas pli horizontale for laŭlonge de la enverguro. Konture la kompare longaj kolo, kapo kaj beko elstaras antaŭen preskaŭ tiom for kiom la vosto malantaŭen. Por aktiva flugo, la Blankventra maraglo alternas fortan flugilfrapadon kun mallongaj periodoj de glitado.

Junuloj estas brunecaj kun flavecaj nuancoj en kapo, nuko, kolo kaj pugo, sed ili iĝos blankaj -kiel plenkreskuloj- post kvar jaroj (eĉ kvin) per ŝanĝo laŭ makuloj. Inoj estas similaj, sed iome pli grandaj ol maskloj, kiel okazas ĉe multaj rabobirdoj - ĉ. 85 al 90 cm- kaj pezas ĝis 4.5 k kun enverguro de 1.8 al 2.2 m. Studo de 2004 pri 37 birdoj el Aŭstralio kaj Nov-Gvineo (3 °S al 50 °S) trovis, ke la birdoj povus esti seksataj fidinde laŭ grando (inoj pli grandaj ol maskloj), kaj ke birdoj el latitudoj pli sudaj estas pli grandaj ol tiuj el nordo. Ne estas sezona variado en plumaro. La plumoŝanĝa bildo de la Blankventra maraglo estas malmulte konata. Ŝajne necesas pli da unu jaro por kompletigi ĝin, kaj tio povas esti interrompita kaj poste pluigata el punkto de interrompo. Oni ne diferencigas subspeciojn.

La laŭta ansereca gaka alvoko estas familiara sono, ĉefe dum la reprodukta sezono; paroj ofte gakas duope, kaj ofte pluas iome da tempo ripoze. La maskla alvoko estas pli altatona kaj pli rapida ol tiu de la ino. Aŭstralia naturalisto David Fleay observis, ke tiu alvoko estas inter la plej laŭtaj kaj plej pluaj de ĉiuj aŭstraliaj birdalvokoj, kontraste al la relative silentecaj alvokoj de la Kojnvosta aglo.

La Blankventra maraglo estas la dua plej granda aŭstralia rabobirdo post la pli bruna Kojnforma aglo, Aquila audax, kiu longas ĝis 1 m. Plenkreskuloj estas nekonfuzeblaj kun iu alia birdo. Junaj maragloj povas konfuziĝi kun la Kojnvosta aglo, sed ili havas pli palajn kapon kaj voston kaj pli levatajn flugilojn dum ŝvebo kaj la plumaro de tiu lasta estas pli malhela, la vosto pli longa, kaj la kruroj estas kovrataj je plumoj. Ili povus esti konfuzataj ankaŭ kun la Nigrabrusta buteo (Hamirostra melanosternon), sed tiu specio estas multe pli malgranda, havas blankajn makulojn en flugiloj, kaj pli ondecan flugmanieron. En Barato, la Kadavrogrifo havas blankan plumaron, sed estas pli malgranda kaj havas pli blankajn dorson kaj flugilojn, kaj la blanka vosto de la Blankventra maraglo dumfluge distingas ĝin el aliaj specioj de grandaj agloj.

Kutimoj

La Blankventra maraglo estas teritoriema; kelkaj birdoj formas porĉiamajn parojn kiuj loĝas teritoriojn la tutan jaron, dum aliaj estas iom nomadecaj. Tiu specio estas monogama, kaj paroj restas kune ĝis unu birdo mortiĝas, post kio la survivanta birdo rapide serĉas novan partneron. Tio permesas ke kelkaj nestolokoj estas konstante okupataj dum multaj jaroj, ekzemple unu ĉe Mallacoota dum preskaŭ kvindek jaroj.

Nematuruloj estas ĝenerale pli disemaj, kaj multaj moviĝas ĉirkaŭ 50 km el la naskareo. Unu junulo produktita en Cowell (Suda Aŭstralio) estis konstatita 3000 km for ĉe Insulo Fraser en Kvinslando. Studo de tiu specio en Golfeto Jervis montris pliigojn en la nombroj de nematuruloj kaj subplenkreskuloj aŭtune, kvankam ne klaris ĉu tiuj estis lokanoj aŭ (plej verŝajne) alveno de junaj birdoj naskitaj kaj bredataj ie en Aŭstralio. Birdoj estas ofte vidataj ripoze alte en arbo, aŭ ŝvebe super akvejoj kaj apudaj teroj. Ili ofte troviĝas ĉu sole aŭ en paroj. Malgrandaj grupoj de Blankventraj maragloj estas foje vidataj se estas grava manĝofonto kia kadavraĵo aŭ fiŝinternaĵaro ĉe ŝipo. Multe de la kutimaro de la Blankventra maraglo, ĉefe pri reproduktado, restas malmulte konata.

Tiu aglo flugas fortege kaj ofte per flugiloj formantaj malaltan von. Ili profitas varman aerfluon por supreniri.

Manĝado

Kial aliaj maragloj ili manĝas ĉefe fiŝojn -kiujn kaptas perkrife el la akva surfaco dumfluge kaj foje merĝas-, sed ili povas predi ankaŭ marajn serpentojn, testudojn aŭ krustacojn -kiujn faligas el aero por rompi iliajn konkojn- aŭ aliajn bestojn -mamulojn, birdojn, reptiliojn- kaj eĉ manĝi kadavraĵon -ekzemple de ŝafo aŭ fiŝo- akompanate de nigraj aŭ hindiaj milvoj. Ili estas lertaj predantoj kiuj kuraĝas ataki grandajn predojn ĝis grando de cigno aŭ ĝenas aliajn birdojn kaj devigas ilin faligi ties predon. Ili povas manĝi sole, pare aŭ familie.

La Blankventra maraglo estas oportunema karnovorulo, kaj konsumas ampleksan varion de animala predo, inklude kadavraĵon. Ili ofte kaptas fiŝon per malalta flugado super akvo kaj alkroĉado de la predo per siaj ungoj. Ili prepariĝas por la frapo antaŭenigante siajn piedojn preskaŭ sub sia mentono kaj frapante el malantaxue kaj samtempe flugilfrapante por elteni sin. Ĝenerale nur unu piedo estas uzata por kapti la predon. La Blankventra maraglo povas ankaŭ plonĝi je angulo de 45 gradoj el sia ripozejo kaj mallonge merĝi por kapti fiŝon ĉe akva surfaco. Dum ĉasado super akvo en sunaj tagoj, ĝi ofte flugas rekte al la suno aŭ je rektaj anguloj, ŝajne por eviti fari ombron super akvo kaj tiele alerti eventualajn predojn. Ili restas je 1 km el plaĝoj, ĉar ne estas termiko super akvo.

 src=
Kaptonta akvopredon

La Blankventra maraglo ĉasas ĉefe akvajn animalojn, kiaj fiŝoj, testudoj kaj marserpentoj, sed ĝi predas birdojn, kiaj la Blua pingveneto, fulikoj kaj pufinoj, kaj ankaŭ mamulojn. En la Bismarkoj ĝi estis konstatita manĝante variajn speciojn de possum. Ĝi povas manĝi ankaŭ kadavraĵojn kiaj mortintaj ŝafoj, birdoj kaj fiŝoj laŭlonge de la akvolinio, same kiel rabi fiŝkaptajn retojn kaj eĉ sekvi la fiŝkaptajn kanojn.

Ili ĉikanas pli malgrandajn rabobirdojn kiaj la Aŭstralazia marĉa cirkuo, Fajfomilvo, Hinda milvo kaj la Fiŝaglo, por devigi lin faligi la portatan manĝon. Aliaj birdoj viktimigitaj estas la Blanka kaj la Pacifika mevoj, kormoranoj kaj la Aŭstralia sulo (inklude unu vidaĵon de tiu lasta specio kiam malsukcesis preni predon). Ili povas eĉ ŝteli manĝon el sia propra specio, inklude sian propran partneron. La Blankventra maraglo atakas tiujn birdojn per frapo per antaŭenigataj piedoj el supre, aŭ per subflugado de la pli malgranda predanto kaj ŝtelo de la predo samtempe kun akra kriego. La Blankventraj maragloj manĝas sole, en paroj aŭ en familiaj grupoj. Paro povas kooperi por ĉasi. Predo povas esti manĝata dumfluge, aŭ la aglo povas surteriĝi sur platformo same kiel ĉeneste. La Blankventra maraglo senhaŭtigas la viktimon dum ĝi manĝas ĝin. Ĝi estas tre efika je la digesto, kaj vomas nur malgrandajn bulojn de vomaĵoj de fragmentitaj ostoj, haŭto kaj plumoj.

Studo de 2006 pri internaj akvejoj ĉe Canberra kie la Kojnvosta aglo kaj la Blankventra maraglo kunhavas teritoriojn montris malmultan koincidon en la gamo de kaptataj predoj. La unua kaptis kuniklojn, variajn makropodojn, surterajn birdojn kiaj kakatuoj kaj psitakoj, kaj variaj paserinoj inklude pigojn kaj la sturnojn. La lasta kaptis fiŝojn, akvoloĝantajn reptiliojn kiaj la Orienta longkola testudo kaj la Aŭstralia akvodrako, kaj akvobirdojn kiaj anasoj, greboj kaj la fulikoj. Ambaŭ specioj predis la specion de la Aŭstralia arbaranaso. Kunikloj konsistis nur malgrandan parton de la dieto de la Blankventra maraglo. Spite apudan nestadon, ambaŭ specioj preskaŭ interagadis, ĉar la Kojnvosta agloj ĉasas for el akvo kaj la Blankventra maraglo manĝas laŭlonge de la lagaj bordoj.

Reproduktado

 src=
Mortinta branĉo faras bonan ripozejon por gvati la ĉirkaŭon.

Ili nestas kutime proksime de aliaj birdoj de la sama specio, do ili estas sociaj, en grandegaj nestoj -ĝis 3 m diametre kaj ĝis 30 m altaj- el bastonetoj kun verda foliaro ene en arboj, manglejoj aŭ klifoj, eĉ surgrunde, se malestas arboj, reuzotaj dum jaroj. Tie la ino demetas du ovojn plej ofte, sed el unu ĝis tri kaj foje du birdidoj reproduktiĝas. Kovado daŭras ĉirkaŭ 40 tagojn plej ofte farata de la ino, sed foje de la masklo. Idoj elflugas post du monatoj.

La Blankventra maraglo reproduktiĝas el ĉirkaŭ ses jaroj de aĝo antaŭen. La reprodukta sezono varias laŭloke —oni registris ĝin en la seka sezono de suda marbordo kaj de Centra Provinco de Papuo-Novgvineo, kaj el junio al aŭgusto en Aŭstralio. Paro de Blankventraj maragloj plenumas lertajn ceremoniojn de memontra flugado antaŭ kopulacio, plonĝas, glitadas kaj ŝajnĉasadas unu la alian dum laŭta alvokado. Ili povas respeguli unu la alian, flugante 2–3 m aparte kaj kopiante unu la alies flugofalon kaj turniĝojn. Piedkaptado estis registrita kiam la paro flugas alte kaj unu membro flugas kapalteren kaj klopodas kapti la piedojn de la alia. Se tio sukcesas, ambaŭ plonĝas alteren turniĝe antaŭ separiĝi dum ili alproksimiĝas algrunde.[1] Tiu kutimo estis registrita ankaŭ kiel agresa memmontrado kontraŭ Kojnvosto aglo.[2]

La Blankventra maraglo kutime elektas la plej altajn arbojn por nesti, kaj foje homfaritajn fostojn. Ofte ili serĉas nestolokojn kie estas mortinta arbo aŭ alta branĉo kun bona videbleco kiu povas esti uzata kiel ripozejo por kontroli la ĉirkaŭon. Tiu ripozejo iĝas kovrata el fekaĵoj, vomaĵoj kaj animalaj restaĵoj. Malnovaj nestoj de Kojnvostaj agloj aŭ Fajfomilvoj estas foje renovigitaj kaj uzataj. La nesto estas granda bulo konstruata el bastonetoj kaj branĉetoj, kaj kovrata el materialoj kiaj herbo aŭ algoj. Ĉiujaraj renovigoj rezultas en fakto ke nestoj iĝas laŭgrade pli grandaj. Nestoj situas ĝenerale en forkoj de grandaj arboj ĉe akvejoj. Klifoj estas ankaŭ taŭgaj nestolokoj, dum nestoj konstruitaj rekte sugrunde troviĝas en insuloj. Reprodukta paro, kies masklo estas pli aktiva, pasas tri al ses semajnojn konstruante aŭ renovigante la neston antaŭ la ovodemetado. Normale la ovaro estas de du senkoloraj, blankaj, ovalformaj ovoj. Mezure 73 x 55 mm, ili estas kovataj dum ses semajnoj antaŭ eloviĝo. La junaj idoj estas duonmalfruaj, kaj estas kovrataj el blanka lanugo kiam ili eliras el ovo. La masklo alportas manĝon kaj la ino manĝigas la idon dekomence, sed ambaŭ gepatroj manĝigas la idojn dum ili kreskiĝas. Kvankam oni demetas du ovojn, estas malkutima sukcesa produktado de du idoj antaŭ elnestiĝo. Unu ovo povas esti nefekunda, kaj la dua ido foje mortiĝas enneste. Se la unua ovaro perdiĝas, la gepatroj povas klopodi duan ovodemetadon. Oni konstatis idojn elnestiĝintajn 70 al 84 tagojn post eloviĝo, kaj restas ĉe la gepatra teritorio por pluaj 5 al 6 monatoj aŭ ĝis la venonta reprodukta sezono.

Oni konstatis konfliktojn kun la Kojnvostaj agloj ĉe nestolokoj en restantaj arboj en Tasmanio.

Konservostatuso

 src=
Junulo fluganta super la insulo Orienta Wallabi, aŭstralia insulo en la Hinda Oceano

La Blankventra maraglo estas listata kiel Malplej Zorgiga fare de la IUCN. Estas ĉirkaŭkalkulitaj 10 al 100 miloj da individuoj, kvankam ŝajne estas malpliiĝo en nombroj. Ĝi iĝis rara en Tajlando kaj en kelkaj aliaj partoj de sudorienta Azio.

Revizio de averaĝa ovoŝela dikeco inter 1947 kaj 1993 por taksi la sekvon de DDT sur ovorompeblo trovis, ke la ŝeloj de la ovoj de la Blankventra maraglo estis fajniĝintaj je 6%, ne kiel rezulto en pliaj rompoj ĝenerale sed individuaj ovodemetoj povus esti tuŝitaj. Spite tion, kiel rezulto, la specio estis unu el la plej tuŝitaj specioj, probable pro la manĝado ĉe areoj tre traktitaj per pesticido kiaj marĉoj. DDT uziĝis ĉefe ĉe 1973, sed ne estis plu akceptata post 1987 kaj ties uzo haltis je 1989.

Aŭstralio

La Blankventra maraglo estas listita kiel mara kaj migranta laŭ la aŭstralia federa Environment Protection and Biodiversity Conservation Act de 1999. Kiel ĉefe marborda specio, ĝi estas vundebla al habitatodetruo en aŭstraliaj pli kaj pli populaciitaj kaj urbanizitaj marbordaj areoj, ĉefe en la sudo kaj oriento de la lando, kie ĝi ŝajne malpliiĝis laŭ nombroj. Tamen estas eble pliiĝo en populacio interna, sekve al kreado de akvorezervejoj, digolagoj kaj akvobaraĵoj, kaj disvastigo de la enmetita karpo (Cyprinus carpio). Krome ĝi estas rara ĉe la rivero Murray kie ĝi estis iam komuna. Ĝi estas listata kiel minacata laŭ la Flora and Fauna Guarantee Act (1988) de Viktorio, kun eble sub 100 reproduktantaj paroj restantaj en la subŝtato. Laŭ tiu leĝo, oni preparis agadon por la rekupero kaj futura administrado de la specio. En la provizora listo de 2007 de minacataj vertebrula faŭno en Viktorio, la Blankventra maraglo estis listita kiel vundebla.

Estas malpli da 1000 plenkreskuloj en Tasmanio, kie la specio estis listata kiel vundebla laŭ Skedulo 3.1 de la Tasmanian Threatened Species Protection Act de 1995. Ĝi estas minacata tie pro nestoĝenado, perdo de taŭga nestohabitato, pafado, venenado, kaptado per kaptiloj, kaj kolizio kun elektraj kabloj kaj ventoturbinoj, same kiel pro drat-komplikiĝo kaj media poluado. Estuaroj estas favora habitato, kaj ofte suferantaj de media ĝenado.

Kultura gravo

Konata kiel Manulab de la popolo de la Insulo Nissan, la Blankventra maraglo estas konsiderata speciala kaj ties mortigo estas malpermesata. Oni supozas, ke ties noktaj alvokoj avertas pri danĝero, kaj vidi grupon de agloj superflugantaj kaj alvokante estas signo ke iu mortis. Loka sidneja nomo estis gulbi, kaj la birdo estis la totemo de la indiĝena estro Colebee je la fino de la 18a jarcento, de la popolo de la Cadigal. La gardanimalo de la aboriĝena komunumo de Wreck Bay, estas ankaŭ la oficiala simbolo de la Nacia Parko Booderee en la Teritorio de la Golfeto Jervis. La Jerrinja komunumo konas ĝin kiel Manjanja, vorto devena el la Daravala, dum la popolo de la komunumo de Golfeto Wreck nomas ĝin Bugain (el la Dhurga lingvo, kiu estas parto de la Juina grupo).

La Blankventra maraglo gravas ankaŭ por la popolo Mak Mak de la inundebenaĵoj de sudokcidento de Darvino en la Norda Teritorio, kiu rekonas ties konekton kun "bona kampo". Ĝi estas ties totemo kaj integrale konektata al ties tero. La termino Mak Mak estas ties nomo por la specio (kaj por ili mem). La Natura Parko Kanjono Umbrawarra estis Revoloko de la birdo, en tiu areo konata kiel Kuna-ngarrk-ngarrk.[3] Marrawuddi estas nomo el Arnhem. Konata kiel nairanaa (inter aliaj nomoj), ĝi estis simile simbola por la tasmania indiĝena popolo.

Malajzia nomo estas burung hamba siput "sklavo de la marfruktoj", Malajzianoj rakontas pri la maraglo krianta ĉe la ŝanĝo de la tajdoj por averti la marfruktojn. La Blankventra maraglo estas ankaŭ blazono de la subŝtato de Selangor. Ĝi aperas ankaŭ en la monbileto de 10,000 dolaroj de Singapuro. Konata kiel Kaulo en la ĵus formortinta Aka-Bo lingvo, la Blankventra maraglo estis konsiderata praulo de ĉiuj birdoj laŭ popolrakonto de la Andamanoj.[4]

La birdo estas blazono de la rugbea teamo Manly-Warringah Sea Eagles (maragloj). El 2010, nestoparo de Blankventra maraglo produktis idojn filmate rekte per retkamerao "EagleCam", el ceremonia memmontrado el Birds Australia Discovery Centre en Sydney Olympic Park de Nova Sudkimrio. Post unu ovodemeto en filmo, tamen, ties nesto frakasis en februaro de 2011. Tiu historio allogis ŝtatampleksan atenton.

Notoj

  1. (1972) “Courtship Display of the White-breasted Sea Eagle Haliaeetus leucogaster”, Australian Bird Watcher 4, p. 132.
  2. doi 10.1080/00306525.1993.963419.
  3. Farfor, Susannah ; Andrew, David; Finlay, Hugh. (2003) Northern Territory. Lonely Planet, p. 140. ISBN 1740591992.
  4. . Maya Jiro Mithe. Terralingua: Biocultural Diversity Conservation. Terralingua (22 March 2010). Alirita 7a Junio 2011.





















Referencoj
Cititaj tekstoj
  • Beruldsen, Gordon. (2003) Australian Birds: Their Nests and Eggs. Kenmore Hills, Queensland: self. ISBN 0-646-42798-9.
  • Coates, Brian J.. (1985) The Birds of Papua New Guinea Volume 1: Non-passerines. Alderley, Queensland: Dove. ISBN 0-9590257-0-7.
  • (2008) “Biology and diet of the White-bellied Sea-Eagle Haliaeetus leucogaster breeding in northern inland New South Wales”, Australian Field Ornithology 25.
  • doi, 10.1071/MU943233.
  • Ferguson-Lees, James. (2001) Raptors of the World. Chicago, Illinois: Houghton Mifflin Harcourt. ISBN 0618127623.
  • doi, 10.1071/MU948020.
  • Hadden, Don. (2004) Birds and Bird Lore of Bougainville and the North Solomons. Alderley, Queensland: Dove Publications. ISBN 0-9590257-5-8.
  • doi, 10.1071/MU00913.
  • Hollands, David. (2003) Eagles, Hawks and Falcons of Australia. Melbourne, Victoria: Bloomings Books. ISBN 1-876473-19-3.
  • (1994) Handbook of the Birds of the World, Volume 2. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 84-87334-15-6.
  • doi, 10.1016/j.ympev.2005.04.010.
  • Liddell, Henry George. (1980) A Greek-English Lexicon (Abridged Edition). United Kingdom: Oxford University Press. ISBN 0-19-910207-4.
  • (1993) Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds Volume 2: Raptors to Lapwings. Melbourne, Victoria: Oxford University Press. ISBN 0195530691.
  • doi, 10.1016/0305-1978(95)00001-B.
  • (1996) “Phylogenetic relationships of the sea eagles (genus Haliaeetus): Reconstructions based on morphology, allozymes and mitochondrial DNA sequences”, Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research 34 (2).
  • Strange, Morten. (2000) Photographic Guide to the Birds of Southeast Asia. Singapore: Periplus. ISBN 962-593-403-0.
  • Threatened Species Section, DPIW. (2006) Threatened Tasmanian Eagles Recovery Plan 2006-2010.. Hobart, Tasmania: Department of Primary Industries and Water, Tasmanian Government. ISBN 0 7246 6346 0.
  • doi, 10.1016/S0305-1978(96)00049-X.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Blankventra maraglo: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

La Blankventra maraglo, foje nomata ankaŭ Blankbrusta maraglo, Haliaeetus leucogaster, estas granda dumtaga rabobirdo el familio Akcipitredoj kiuj inkludas ankaŭ multajn aliajn tagajn rabobirdojn, kiel milvoj, buteoj, agloj, akcipitroj kaj cirkuoj. Ĝi estas tre proksime rilata al la Sanforda maraglo de la insuloj Salomonoj, kaj ambaŭ estas konsiderataj formantaj superspecion.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Haliaeetus leucogaster ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

El pigargo oriental (Haliaeetus leucogaster) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae ampliamente distribuida por Asia y Australasia; se halla desde la India hasta las islas Salomón pasando por el sudeste asiático y Australia. No se conocen subespecies.[2]

Referencias

  1. http://www.iucnredlist.org/apps/redlist/details/144335/0
  2. Clements, J.F.; T.S. Schulenberg, M.J. Iliff, B.L. Sullivan, & C.L. Wood (2010). «The Clements Checklist of Birds of the World, Version 6.5» (xls). Cornell University Press. Archivado desde el original el 2 de junio de 2011. Consultado el 12 de junio de 2011.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Haliaeetus leucogaster: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

El pigargo oriental (Haliaeetus leucogaster) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae ampliamente distribuida por Asia y Australasia; se halla desde la India hasta las islas Salomón pasando por el sudeste asiático y Australia. No se conocen subespecies.​

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Haliaeetus leucogaster ( Basque )

provided by wikipedia EU

Haliaeetus leucogaster Haliaeetus generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Haliaeetus leucogaster: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Haliaeetus leucogaster Haliaeetus generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Valkomerikotka ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Valkomerikotka (Haliaeetus leucogaster) on merikotkien sukuun kuuluva päiväpetolintu.

Tuntomerkit

Valkomerikotkalla on valkoinen pää ja alapuoli ja tummanharmaa selkä ja siivet. Siipien takareuna on alhaalta musta. Nokka on harmaa, ja sen kärki on tummempi. Silmät ovat tummanruskeat. Sukupuolet ovat samannäköiset, mutta naaraat ovat koirasta suurempia. Naaraat painavat 2,8–4,2 kg ja koiraat 2,5–3,7 kg. Valkomerikotkan siipien kärkiväli on 1,8–2 metriä.[2]

Levinneisyys

Valkomerikotkaa tavataan Etelä- ja Kaakkois-Aasiassa sekä Australiassa. Laji on luokiteltu elinvoimaiseksi.[1]

Ravinto

Valkomerikotka käyttää ravinnokseen pääasiassa vesieläimiä, kuten kaloja, kilpikonnia ja merikäärmeitä, mutta se saalistaa myös nisäkkäitä ja lintuja. Se hyödyntää myös haaskoja.[2]

Lähteet

  1. a b BirdLife International: Haliaeetus leucogaster IUCN Red List of Threatened Species. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 19.10.2014. (englanniksi)
  2. a b White-bellied Sea-Eagle Birds in backyards. Viitattu 19.10.2014. (englanniksi)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Valkomerikotka: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Valkomerikotka (Haliaeetus leucogaster) on merikotkien sukuun kuuluva päiväpetolintu.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Pygargue blagre ( French )

provided by wikipedia FR

Haliaeetus leucogaster

Le Pygargue blagre (Haliaeetus leucogaster), appelé également Aigle pêcheur à poitrine blanche, Aigle pêcheur d'Asie ou Pygargue à ventre blanc, est une espèce de rapaces de la famille des Accipitridés. C'est une espèce monotypique. Initialement décrit par Johann Friedrich Gmelin en 1788, il est étroitement lié au Pygargue de Sanford des îles Salomon et les deux sont considérés comme formant une super-espèce. Oiseau facilement reconnaissable, l'adulte a la tête, la poitrine, la partie antérieure du dessous des ailes et la queue blanches. Les parties supérieures sont grises et le noir de la partie postérieure des ailes contraste avec le blanc de la partie antérieure. La queue est courte et en forme de coin comme chez toutes les espèces d’Haliaeetus. Comme chez de nombreux rapaces, la femelle est légèrement plus grande que le mâle et peut mesurer jusqu'à 90 cm de longueur avec une envergure allant jusqu'à 2,2 m et peser 4,5 kg. Les oiseaux immatures ont un plumage brun, qui est progressivement remplacé par le blanc jusqu'à l'âge de cinq ou six ans. L'appel est un klaxonnant, fort, rappelant le cri de l'oie.

Oiseau résident depuis l'Inde et le Sri Lanka jusqu'en Australie en passant par le sud de l'Asie, il vit le long des côtes et des principaux cours d'eau. Il chasse près de l'eau et les poissons constituent près de la moitié de son régime alimentaire. Opportuniste, il consomme des charognes et une grande variété d'animaux. Bien que classé oiseau de Préoccupation mineure au niveau mondial, il a diminué dans certaines parties de l'Asie du Sud tels que la Thaïlande et le sud-est de l'Australie. Il est classé comme espèce menacée au Victoria et vulnérable en Australie-Méridionale et en Tasmanie. Les perturbations humaines de son habitat sont sa principale menace, à la fois par l'activité humaine directe près des nids qui se répercute sur le succès de sa reproduction, que l'enlèvement d'arbres propices à sa nidification. Le pygargue blagre est vénéré par les peuples autochtones dans de nombreuses régions d'Australie et fait l'objet de contes divers dans toute son aire.

Description

 src=
Adulte en vol à Karwar, en Inde. Noter le contraste du noir des rémiges avec le blanc de la partie antérieure de l'aile.

Le pygargue blagre a la tête, le croupion et les parties inférieures blancs, le dos et les ailes gris ardoise ou foncé. En vol, les rémiges noires sont facilement visibles lorsque l'oiseau est vu de dessous. La queue est courte et en forme de coin. Le grand bec crochu est d'un bleu-gris plombé avec une pointe plus foncée et les iris sont brun foncé. La cire est également gris plombée. Les pattes sont jaunes ou grises, avec de longues griffes noires. Contrairement à celles des aigles du genre Aquila, les pattes ne sont pas couvertes de plumes. Les deux sexes sont semblables. Les mâles font de 70 à 80 cm de long et pèsent de 4 à 6,6 kg. Les femelles sont légèrement plus grandes, mesurant 80 à 90 cm de long et pesant 5,5 à 10 kg. Leur envergure varie de 1,8 m à 2,2 m[1],[2]. Une étude en 2004 portant sur 37 oiseaux en provenance d'Australie et de Papouasie-Nouvelle-Guinée (entre 3° et 50° latitude Sud) a constaté que les oiseaux pouvaient être sexés de façon fiable par leur taille et que les oiseaux des latitudes les plus méridionales étaient plus grands que ceux du nord[3]. Il n'y a pas de variation saisonnière de plumage[4]. La mue du pygargue blagre est mal connue. Elle semble durer plus d'un an et peut être interrompue: elle est alors reprise plus tard à partir de son point d'interruption[5].

La disposition des ailes est modifiée en planant formant un angle avec le corps, mais deviennent plus proches de l'horizontale au fur et à mesure qu'on s'éloigne du corps. Le cou relativement long, la tête et le bec se tiennent presque aussi loin à l'avant que la queue à l'arrière. En vol actif, le pygargue blagre alterne de forts et profonds battements d'ailes avec de courtes périodes de vol plané[4].

Dans sa première année le juvénile est principalement brun[1] avec le plumage strié de crème sur la tête, le cou, la nuque et le croupion[4]. Le plumage devient de plus en plus infiltré de blanc jusqu'à ce qu'il acquière son plumage d'adulte complet au cours de sa quatrième ou cinquième année[1]. L'espèce se reproduit à partir de l'âge de six ans[6]. La durée de vie semble se situer autour de 30 ans[7].

Son cri à type de klaxon, analogue à celui de l'oie est un bruit familier, en particulier pendant la saison de reproduction ; les couples crient souvent à l'unisson[8] et surtout pendant un certain temps après s'être perchés. L'appel du mâle est plus aigu et plus rapide que celui de la femelle. Le naturaliste australien David Fleay a observé que son appel est parmi les plus forts et les plus porteurs de tous les appels d'oiseaux australiens, en contraste frappant avec les appels relativement discrets de l'Aigle d'Australie[9].

Le pygargue blagre adulte a peu de chances d'être confondu avec aucun autre oiseau. Les immatures peuvent être confondus avec l'Aigle d'Australie. Toutefois, le plumage de ce dernier est plus sombre, la queue plus longue et les pattes sont emplumées. Ils pourraient aussi être confondus avec le Milan à plastron (Hamirostra melanosternon), mais cette espèce est beaucoup plus petite, a des taches blanches sur les ailes et a un vol plus ondulé[10]. En Inde, le percnoptère d’Égypte a le plumage blanc, mais est plus petit et a un dos et les ailes blancs. La queue blanche bien visible en vol du pygargue blagre permet de le distinguer des autres espèces de grands aigles[11]. Aux Philippines, il peut être confondu avec l'aigle des Philippines mais peut en être distingué par sa crête de plumes. Les immatures pygargues blagres ressemblent beaucoup aux immatures pygargues à tête grise, mais peuvent être identifiées par leurs plumes ventrales et leurs rectrices entièrement brunes et leur queue en biseau[12].

Comportement

Le pygargue blagre est un oiseau territorial ; certains oiseaux forment des couples permanents qui habitent le même territoire tout au long de l'année, tandis que d'autres sont nomades. L'espèce est monogame, avec des couples pouvant rester ensemble jusqu'à ce qu'un oiseau meure, après quoi l'oiseau survivant cherche rapidement un nouveau compagnon. Cela peut conduire à voir certains sites de nidification occupés de façon continue pendant de nombreuses années (un site à Mallacoota a été occupé pendant plus de cinquante ans)[6]. Les oiseaux immatures ont généralement tendance à se disperser, avec de nombreux déplacement de plus de 50 km en dehors de la région où ils ont été élevés. Un juvénile élevé à Cowell, en Australie-Méridionale, a été signalé à 3 000 km de là, sur Fraser Island au Queensland[13]. Une étude menée à Jervis Bay a montré une augmentation du nombre d'oiseaux immatures et subadultes à l'automne, mais il était difficile de savoir si ceux-ci étaient sur place toute l'année ou (comme cela semble le plus probable) s'il s'agissait d'un afflux de jeunes oiseaux nés et élevés ailleurs en Australie[14]. Les oiseaux sont souvent perchés sur un arbre, ou planant au-dessus des cours d'eau et les terres adjacentes. Ils sont le plus couramment rencontrés individuellement ou par paires. De petits groupes de pygargues blagres peuvent parfois se rassembler s'il y a une source abondante de nourriture comme une carcasse ou des abats de poissons sur un navire[6]. Une grande partie du comportement du pygargue blagre, en particulier sa reproduction, reste mal connue[15].

Alimentation

Le pygargue blagre est un carnivore opportuniste qui consomme une grande variété de proies animales, y compris des charognes[13]. Il attrape souvent un poisson en volant à basse altitude au-dessus l'eau et en le saisissant dans ses serres[1]. Il se prépare à le saisir en tendant ses pattes en avant (presque sous le menton), puis en les poussant vers l'arrière tout en battant des ailes pour se soulever. Il utilise généralement un seul pied pour saisir sa proie[13]. Le pygargue blagre peut aussi plonger avec un angle de 45 degrés de son perchoir et s'immerger brièvement pour capturer des poissons à proximité de la surface de l'eau[13]. Lorsqu'il chasse sur l'eau avec le soleil, il vole souvent directement vers le soleil ou à angle droit avec lui, apparemment pour éviter que son ombre sur l'eau alerte une proie potentielle[16].

 src=
Pygargue prêt à saisir une proie aquatique.

Le pygargue blagre chasse surtout des animaux aquatiques comme des poissons, des tortues et des serpents de mer[17] mais il s'attaque aussi à des oiseaux, tels que les Manchots pygmées, les Foulques macroules et les puffins ainsi que des mammifères[1]. Dans l'archipel Bismarck, on a signalé qu'il se nourrissait de deux espèces de couscous : le couscous gris et le couscous tacheté[18]. C'est un chasseur expérimenté qui va attaquer des proies jusqu'à la taille d'un cygne. Il se nourrit aussi de charognes, comme de moutons morts, d'oiseaux et de poissons accrochés le long de la ligne de flottaison, ainsi que de poissons pris dans des filets de pêche ou des lignes[1],[13]. Il harcèle les petits rapaces tels que le Busard de Gould, le Milan siffleur, le Milan sacré et le Balbuzard pêcheur, les forçant à abandonner la nourriture qu'ils transportent[1],[13]. D'autres oiseaux en sont victimes comme la Mouette argentée et le Goéland austral, le cormoran et le Fou austral. On dispose d'un enregistrement d'un pygargue blagre se saisissant d'un fou de Bassan dont il ne réussissait pas à obtenir la proie. Il peut même voler de la nourriture de ses congénères, y compris sa propre bande. Le pygargue blagre s'attaque à ces oiseaux en les frappant avec des serres tendues par le dessus ou en volant à l'envers sous le plus petit prédateur et en arrachant la proie, tout en poussant un hurlement strident[13]. L'Otarie à fourrure de Nouvelle-Zélande constitue également une cible pour ses poissons[19].

Le pygargue blagre se nourrit seul, à deux ou en groupes familiaux. Un couple peut coopérer à la chasse[13]. Les proies peuvent être consommées tandis que l'oiseau est en vol ou quand il se pose sur une plateforme surélevée, comme son nid. Le pygargue blagre enlève les peaux de ses victimes lorsqu'il les mange[13]. Il est exceptionnellement efficace pour digérer sa nourriture, et dégorge seulement de minuscules fragments d'os, des poils et des plumes[9]. Une étude menée en 2006 sur les cours d'eau autour de Canberraaigle d'Australie et pygargue glabre partagent le même territoire a montré qu'il existe peu de chevauchement dans la gamme de proies prises. L'Aigle d'Australie se nourrit de lapins, d'oiseaux, de petits kangourous ainsi que de divers cacatoès, perroquets et passereaux divers, dont des pies et des étourneaux. Le pygargue glabre capture des poissons, des reptiles aquatiques tels que la Tortue à long cou et le Dragon d'eau australien et les serpents de mer mais aussi des oiseaux aquatiques comme les canards, les grèbes et les foulques. Les deux espèces se nourrissent de Canards à crinière. Les lapins ne constituaient qu'une petite fraction de l'alimentation de ce pygargue. Bien que nichant l'une près de l'autre, les deux espèces sont rarement en interaction, car les aigles chassent loin de l'eau et les pygargues se nourrissent le long des rives du lac[20]. Toutefois, un conflit a été enregistré en Tasmanie dans une zone de nidification commune[14].

Reproduction

 src=
Une branche morte fait un bon perchoir pour surveiller la région environnante.

La saison de reproduction varie selon les régions : elle se situe en saison sèche dans la région du Trans-Fly au sud de la Nouvelle-Guinée et dans la province centrale de Papouasie-Nouvelle-Guinée[21] et de juin à août en Australie[22]. Un couple de pygargues effectue des manœuvres de vol habiles avant la copulation : plongée, vol en plané et poursuite alternée tout en s'appelant à grands cris. Ils peuvent se regarder l'un l'autre, volant à 2-3 m l'un de l'autre et se copiant pour plonger et zigzaguer. On a observé un accrochage par les serres lorsque le couple volait haut et que l'un des individus se retourne et essaie d'attraper les serres de l'autre avec les siennes. En cas de succès, tous deux plongent en faisant des roulades avant de se séparer avant de toucher le sol[23],[1]. Ce comportement a également été apprécié comme une manœuvre agressive contre un aigle[24].

Le pygargue blagre choisit habituellement de grands arbres ou des pylônes artificiels pour nicher[10]. Un couple utilisait une tour du quartier de Tin Wan à Hong Kong[25]. Souvent, les emplacements les plus recherchés sont un grand arbre mort ou une branche haute avec une bonne visibilité qui peut être utilisée comme support pour surveiller la région environnante[10] qui est généralement une zone plate et basse située près de l'eau avec un petit couvert forestier[26]. Le perchoir est couvert d'excréments et de pellets et les restes d'animaux jonchent le sol au voisinage immédiat[6]. Le nid est un grand bol profond fait de brindilles et de branches, et revêtu de matériaux tels que de l'herbe ou des algues. Des rénovations annuelles font que les nids augmentent progressivement de taille. Les nids sont généralement situés dans les fourches des grands arbres surplombant les plans d'eau[27]. Les vieux nids d'aigles d'Australie ou de milans siffleurs sont aussi rénovés et utilisés[28]. Les falaises sont aussi de bons sites de nidification, et sur les îles les nids sont parfois construits directement sur le sol. Un couple, où le mâle est le plus actif, passe trois à six semaines à construire ou rénover le nid avant de pondre ses œufs[15]. Normalement, une couvée est composée de deux œufs d'un blanc terne, d'un ovale parfait. Un œuf mesure 73 × 55 mm[22], il est couvé pendant six semaines avant l'éclosion. Les jeunes sont semi-nidicoles et couverts de duvet blanc quand ils sortent de l'œuf. Initialement, le mâle apporte la nourriture et la femelle nourrit les poussins, mais par la suite les deux parents nourrissent les oisillons. Bien que deux œufs soient pondus, il est rare que deux jeunes soient élevés avec succès jusqu'à l'envol. Un œuf peut être infertile ou le second poussin peut mourir au nid[29]. Si la première couvée est perdue, les parents peuvent en tenter une seconde[16]. Les oisillons prennent leur envol vers 70 à 80 jours et restent autour du territoire des parents pour un maximum de six mois ou jusqu'à la saison de reproduction suivante[15].

Répartition et habitat

 src=
Au Gippsland, Victoria, en Australie

On trouve régulièrement le pygargue blagre à partir de Mumbai (parfois au nord de Gujarat[30] et dans le passé dans les îles Laquedives), dans l'est de l'Inde[31],[32], au Bangladesh et au Sri Lanka en Asie du Sud, dans toutes les zones côtières de l'Asie du Sud-Est, y compris la Birmanie, la Thaïlande, la Malaisie, l'Indonésie, l'Indochine[8], dans les principales îles au large et sur les côtes des Philippines[12] et le sud de la Chine y compris Hong Kong[8], Hainan et Fuzhou[33], se prolongeant vers l'est vers la Nouvelle-Guinée et l'archipel Bismarck[21] et l'Australie. Au nord des îles Salomon, on ne le trouve que sur l'île Nissan[34] et il est remplacé ailleurs par le pygargue de Sanford[21]. Au Victoria, où il est rare par ailleurs, il est localement plus fréquent dans la région de Corner Inlet et des Lacs du Gippsland[28]. De même en Australie-Méridionale, il n'est abondant que le long de la côte nord de l'île Kangourou[35]. Son territoire s'étend dans les îles du détroit de Bass et en Tasmanie et l'on pense qu'il peut se déplacer entre les îles et le continent[36]. Il a été signalé une fois de façon non confirmée sur l'Île Lord Howe et plusieurs fois en Nouvelle-Zélande[37]. Ils offrent un spectacle courant dans les zones côtières, mais peuvent aussi bien être vus à l'intérieur des terres[38],[39]. Le pygargue blagre est généralement sédentaire et territorial, même s'il peut parcourir de longues distances. On l'a signalé remontant les rivières pour chasser les chauve-souris (Pteropus). Des populations de se déplacent vers l'intérieur des terres en Australie en remontant les cours d'eau puis disparaissent[37]. Dans un cas, un couple est venu de se reproduire au bord du lac Albacutya au nord-ouest du Victoria alors que le lac était à sec depuis 30 ans[40]. L'espèce est facilement perturbée par les humains, en particulier lors de la nidification et peut abandonner les sites de nidification par la suite. On la trouve en plus grand nombre dans les zones où l'impact humain a peu ou pas d'interférence[41].

Taxonomie

Le pygargue blagre a été décrit pour la première fois par le naturaliste allemand Johann Gmelin Friedrich en 1788, mais John Latham avait pris des notes sur cette espèce en 1781, à partir d'un échantillon obtenu en février 1780 sur l'île de Princes au large du cap le plus occidental de l'île de Java au cours du dernier voyage du capitaine Cook[42]. Son nom scientifique spécifique est dérivé du grec ancien leuco :« blanc »[43], et gaster : « ventre »[44]. Son nom générique vernaculaire dérive du nom grec πύγαργος : « qui a les fesses blanches »[45]. Son plus proche parent est le peu connu pygargue de Sanford des îles Salomon. Ils forment une super-espèce et comme chez les autres super-espèces d'aigles de mer, l'un (le pygargue blagre) a une tête blanche, par opposition à la tête sombre de l'autre espèce. Le bec et les yeux sont foncés et les serres sont jaune foncé comme chez tous les aigles de mer de l'hémisphère Sud. Ces deux espèces ont au moins quelques taches foncées au niveau de leur queue, même si cela n'est pas toujours être clairement visible chez le pygargue blagre. Le séquençage nucléotidique du gène du cytochrome b de ces deux espèces a été parmi ceux analysés dans une étude menée en 1996. Bien qu'ils diffèrent grandement dans leur aspect et leur écologie, leur divergence génétique de 0,3 % indique que les ancêtres des deux formes peuvent n'avoir divergé que récemment, il y a 150 000 années. Les auteurs de l'étude concluent que, bien que la divergence génétique soit plus conforme à une sous-espèce, les différences d'apparence et de comportement conduisent à les considérer comme des espèces distinctes[46]. Le séquençage mitochondrial du locus du cytochrome b diffère très légèrement de celui du pygargue de Sanford suggérant une divergence relativement récente après que le pygargue blagre de Nouvelle-Guinée ait colonisé les îles Salomon[47],[48].

Les affinités du pygargue blagre en dehors du pygargue de Sanford sont un peu moins claires, les données moléculaires indiquent qu'il appartient à l'une des quatre espèces d'aigles de mer tropicaux (avec le pygargue vocifer et le pygargue de Madagascar), tandis que les données allozymes indiquent qu'il pourrait avoir une relation plus étroite avec les Haliaeetus de l'hémisphère nord[47],[49]. Une autre étude moléculaire publiée en 2005 a montré que le pygargue blagre et celui de Sanford sont à la base des quatre autres espèces de pygargues (les deux mentionnés ci-dessus ainsi que les deux espèces jusque-là non testées du genre l’Ichthyophaga)[50].

Statut

 src=
Juvénile en vol au-dessus de East Wallabi Island, une île australienne de l'océan Indien

Le pygargue blagre est considéré comme étant de Préoccupation mineure par l'UICN[51]. On estime entre 10 000 et 100 000 le nombre d'individus vivants, mais il semble y avoir tout de même une baisse du nombre. Il est devenu rare en Thaïlande et dans d'autres parties de l'Asie du Sud[33]. Il est relativement abondant à Hong Kong, où sa population est passée de 39 à 57 oiseaux entre 2002 et 2009[25]. Une étude de terrain sur l'île Kangourou dans le Sud de l'Australie a montré que les couples nichant dans les zones de perturbation humaine élevée (telles que le défrichement) avaient des taux de reproduction diminués[52]. Dans la péninsule d'Eyre en Australie-Méridionale, des nids ont été abandonnés lorsque les activités humaines ont empiété sur le territoire du pygargue[53]. Ailleurs, le défrichement d'arbres propices à sa nidification l'a vu disparaître en grande partie localement, comme la suppression des Casuarina equisetifolia dans le district de Visakhapatnam dans l'Andhra Pradesh en Inde[54]. En Inde, des densités de nid d'environ un par 4,32 km ont été notés dans le Sindhudurg et un par 3,57 km (45 nids pour une longueur de 161 km) dans le district de Ratnagiri au Maharashtra[55],[56]. Il niche également sur Netrani Island, où il est perturbé par des exercices de tirs de torpilles menés par la marine indienne[57]. Près de 100 nids ont été observés sur cette île[58].

Le DDT a été un pesticide largement utilisé dans l'agriculture qui s'est trouvé avoir des effets négatifs importants sur la faune, en particulier sur la diminution d'épaisseur des coquilles et la rupture subséquente des œufs des oiseaux de proie. Un examen de l'impact du DDT sur les rapaces australiens menée entre 1947 et 1993 a révélé que l'épaisseur moyenne de la coquille avait diminué de 6 %. Cette baisse n'a pas été jugée susceptible d'entraîner de majoration des ruptures cependant pour certaines couvées des coquilles plus épaisses se sont rompues. Le pygargue blagre était l'une des espèces les plus touchées, probablement en raison de son alimentation dans les zones fortement traitées avec des pesticides tels que les marécages. L'utilisation du DDT a atteint un sommet en 1973, mais il n'a plus été autoriséé après 1987 et son utilisation avait cessé en 1989[59].

En Australie, le pygargue blagre est classé dans les catégories des oiseaux marins et migrateurs, ce qui lui donne un statut protégé en vertu de l’Environment Protection and Biodiversity Conservation Act 1999 du gouvernement fédéral. Espèce essentiellement côtière, il est sensible à la destruction de son habitat dans une Australie de plus en plus peuplée et urbanisée dans ses zones côtières, en particulier dans le sud et l'est du pays, où il semble avoir diminué en nombre. Cependant, il peut y avoir eu une augmentation de la population intérieure, secondaire à la création de réservoirs, barrages et déversoirs, et à la prolifération de la carpe commune (Cyprinus carpio) après son introduction. Cependant il est rare le long du fleuve Murray, où il était autrefois commun[41]. Il est également répertorié comme espèce menacée selon la Flora and Fauna Guarantee Act 1988 du Victoria avec peut-être moins de 100 couples reproducteurs qui restent dans l'état[28]. Sur la liste de 2007 des vertébrée menacés au Victoria, le pygargue blagre est considéré comme espèce vulnérable[60]. Il y a moins de 1 000 oiseaux adultes en Tasmanie, où l'espèce est classée comme vulnérable en vertu de l'annexe 3.1 de la protection des espèces menacées de Tasmanie loi de 1995. En Tasmanie, il est menacé par la perturbation de ses nids, la perte de son habitat de nidification, sa chasse, son empoisonnement, son piégeage et sa collision avec les lignes électriques et les éoliennes, ainsi que la pollution de l'environnement. Les estuaires qui sont souvent un de ses habitats privilégiés, sont souvent soumis à des perturbations de l'environnement[61]. On a constaté que ce pygargue avait augmenté son territoire de chasse pour y inclure les fermes d'élevage de saumons, mais les conséquences de cette situation sur le succès de sa reproduction ne sont pas connues[59].

Importance culturelle

Le pygargue blagre est le symbole du club de rugby australien des Manly Warringah Sea Eagles.

 src=
logo des Manly Warringah Sea Eagles

Galerie

Notes et références

  • (en) Cet article est partiellement ou en totalité issu de l’article de Wikipédia en anglais intitulé .
  1. a b c d e f g et h Hollands 2003, p. 196
  2. Raptors of the World by Ferguson-Lees, Christie, Franklin, Mead & Burton. Houghton Mifflin (2001), (ISBN 0-618-12762-3).
  3. (en) Jill M. Shephard, Carla P. Catterall et Jane M. Hughes, « Discrimination of sex in the White-bellied Sea-Eagle, Haliaeetus leucogaster, using genetic and morphometric techniques », EMU, vol. 104, no 1,‎ 2004, p. 83 (DOI )
  4. a b et c Marchant et Higgins 1993, p. 82
  5. Marchant et Higgins 1993, p. 92
  6. a b c et d Marchant et Higgins 1993, p. 87
  7. (en) Biodiversity Conservation Branch, DPIW, « White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster », Hobart, Tasmania, Department of Primary Industries and Water, Tasmanian Government, 2011
  8. a b et c Strange 2000, p. 73
  9. a et b Fleay 1948
  10. a b et c Marchant et Higgins 1993, p. 83
  11. Ferguson-Lees et Christie 2001, p. 392
  12. a et b Kennedy 2000, p. 54
  13. a b c d e f g h et i Marchant et Higgins 1993, p. 85
  14. a et b (en) Jennifer A. Spencer et Tim P. Lynch, « Patterns in the abundance of White-bellied Sea-Eagles (Haliaeetus leucogaster) in Jervis Bay, south-eastern Australia », EMU, vol. 105, no 3,‎ 2005, p. 211 (DOI )
  15. a b et c Debus 2008
  16. a et b Favaloro 1944
  17. (en) G. V. Gopi et Bivash Pandav, « White-bellied Sea-Eagle Haliaeetus leucogaster preying on salt-water crocodile Crocodylus porosus », Indian Birds, vol. 2, no 6,‎ 2006, p. 171 (ISSN , lire en ligne)
  18. Heinsohn 2000, p. 245–46
  19. (en) Terry E. Dennis, « Attempted kleptoparasitism by white-bellied sea-eagles on fur-seal », South Australian Ornithologist, vol. 35, nos 1–2,‎ 2006, p. 68 (lire en ligne)
  20. (en) Jerry Olsen, Esteban Fuentes et A. B. Rose, « Trophic relationships between neighbouring White-bellied Sea-Eagles (Haliaeetus leucogaster) and Wedge-tailed Eagles (Aquila audax) breeding on rivers and dams near Canberra », Emu, vol. 106, no 3,‎ 2006, p. 193 (DOI )
  21. a b et c Coates 1985, p. 116–17
  22. a et b Beruldsen 2003, p. 200
  23. Lindgren 1972
  24. Simmons et Mendelsohn 1993
  25. a et b (en) Ivy W. Y. So et W. H. Lee, « Breeding ecology of white-bellied sea eagle (Haliaeetus leucogaster) in Hong Kong - a review and update », Hong Kong Biodiversity, no 18,‎ 2010, p. 1–8 (lire en ligne)
  26. (en) Shaun D. Thurstans, « Modelling the nesting habitat of the White-bellied Sea-Eagle Haliaeetus leucogaster in Tasmania », Corella, vol. 33, no 3,‎ 2009, p. 51–65
  27. Marchant et Higgins 1993, p. 89
  28. a b et c (en) Pam Clunie, « Flora and Fauna Guarantee Action Statement: White-bellied Sea Eagle (Haliaeetus leucogaster) », East Melbourne, Victoria, Department of Sustainability and Environment, State Government of Victoria, 2003 (consulté le 19 mai 2011)
  29. Marchant et Higgins 1993, p. 90
  30. (en) Hari Narayan G Acharya, « The Whitebellied Sea-Eagle (Haliaeetus leucogaster Gmelin) in North Gujarat », Journal of the Bombay Natural History Society, vol. 38, no 4,‎ 1936, p. 828
  31. Rasmussen et Anderton 2005, p. 86
  32. (en) Ali, S.; Ripley, S. D., Handbook of the Birds of India and Pakistan : Volume 1, New Delhi, India, Oxford University Press, 1978, 2e éd., 287–89 p. (ISBN 0-19-565506-0)
  33. a et b Ferguson-Lees et Christie 2001, p. 390
  34. Hadden 2004, p. 63
  35. (en) Terry E. Dennis, Martine A. Kinloch, Phil Pisanu et Cameron King, « The distribution and breeding status of White-bellied Sea-Eagle and Osprey populations on Kangaroo Island in 2005 » , Kingscote, Kangaroo Island, Kangaroo Island Resources Board, Government of South Australia, 2005 (consulté le 18 mai 2011)
  36. Threatened Species Section, DPIW 2006, p. 13
  37. a et b Marchant et Higgins 1993, p. 84
  38. (en) K. M. Sadvi, « Occurrence of the White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster in inland waters », Indian Birds, vol. 5, no 2,‎ 2009, p. 50 (ISSN , lire en ligne)
  39. (en) Mythili Sriram, Tara Sriram et M. O. Anand, « Sighting of the White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster at the Lakkavalli Dam », Indian Birds, vol. 4, no 2,‎ 2008, p. 71 (ISSN , lire en ligne)
  40. (en) H.E. Tarr, « Observations on the White-breasted Sea-Eagle », Australian Bird Watcher, vol. 1,‎ 1962, p. 194–97
  41. a et b (en) Department of Sustainability, Environment, Water, Population and Communities, « Species Profile and Threats Database: Haliaeetus leucogaster — White-bellied Sea-Eagle », Canberra, ACT, Australian Government, 2011 (consulté le 19 mai 2011)
  42. (en) Erwin Stresemann, « Birds collected during Capt. James Cook's last expedition (1776-1780) », Auk, vol. 67, no 1,‎ 1950, p. 66–88 (lire en ligne)
  43. Liddell et Scott 1980, p. 411
  44. Liddell et Scott 1980, p. 138
  45. http://home.scarlet.be/tabularium/bailly/index.html
  46. Wink, Heidrich et Fentzloff 1996, p. 783–91
  47. a et b Seibold et Helbig 1996, p. 103–12
  48. (en) Wink, Michael & Sauer-Gurth, H, Raptors Worldwide, Berlin, WWGBP, 2004, 483–98 p. (lire en ligne), « Phylogenetic relationships in diurnal raptors based on nucleotide sequences of mitochondrial and nuclear marker genes »
  49. Schreiber et Weitzel 1995
  50. Lerner et Mindell 2005
  51. IUCN Red List
  52. (en) Terry E. Dennis, Rebecca R. McIntosh et Peter D. Shaughnessy, « Effects of human disturbance on productivity of White-bellied Sea-Eagles (Haliaeetus leucogaster) », Emu, vol. 111, no 2,‎ 2011, p. 179–85 (DOI )
  53. (en) Terry E. Dennis, « Conservation status of the white-bellied sea-eagle, osprey and peregrine falcon on western Eyre Peninsula and adjacent offshore islands in South Australia », South Australian Ornithologist, vol. 34,‎ 2004, p. 222–28 (lire en ligne)
  54. (en) P.S. Raja Sekhar, « Sighting of the white-bellied sea eagle (Haliaeetus leucogaster) in Andhra University Campus, Visakhapatnam, Andhra Pradesh », Zoos' Print, vol. 19, no 5,‎ 2004, p. 20 (lire en ligne)
  55. (en) Vishwas Katdare, Ram Mone et Pramod Joshi, « Status of white-bellied sea-eagle Haliaeetus leucogaster in Sindhudurg District, Maharashtra », Journal of the Bombay Natural History Society, vol. 101, no 2,‎ 2004, p. 314–16
  56. (en) Vishwas Katdare et Ram Mone, « Status of the white-bellied sea-eagle in Ratnagiri District, Maharashtra », Journal of the Bombay Natural History Society, vol. 100, no 1,‎ 2003, p. 113–16
  57. (en) Gadgil, Madhav, Karnataka State of Environment Report and Action Plan : Biodiversity Sector. ENVIS Technical Report No. 16, ENVIS, CES, IISc, Bangalore, 2004 (lire en ligne), p. 10
  58. (en) Madhyastha, N.A., « A paradise for white-bellied sea eagle: Netrani Island », Newsletter for Birdwatchers, vol. 44, no 1,‎ 2004, p. 14 (lire en ligne)
  59. a et b (en) Jason M. Wiersma, « Foraging of White-bellied Sea Eagles ( Haliaeetus leucogaster) in relation to marine fish farms in Tasmania », Corella, vol. 33, no 3,‎ 2009, p. 71–79 (lire en ligne)
  60. (en) Victorian Department of Sustainability and Environment, Advisory List of Threatened Vertebrate Fauna in Victoria – 2007, East Melbourne, Victoria, Department of Sustainability and Environment, 2007 (ISBN 978-1-74208-039-0), p. 15
  61. Threatened Species Section, DPIW 2006, p. 14

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Pygargue blagre: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Haliaeetus leucogaster

Le Pygargue blagre (Haliaeetus leucogaster), appelé également Aigle pêcheur à poitrine blanche, Aigle pêcheur d'Asie ou Pygargue à ventre blanc, est une espèce de rapaces de la famille des Accipitridés. C'est une espèce monotypique. Initialement décrit par Johann Friedrich Gmelin en 1788, il est étroitement lié au Pygargue de Sanford des îles Salomon et les deux sont considérés comme formant une super-espèce. Oiseau facilement reconnaissable, l'adulte a la tête, la poitrine, la partie antérieure du dessous des ailes et la queue blanches. Les parties supérieures sont grises et le noir de la partie postérieure des ailes contraste avec le blanc de la partie antérieure. La queue est courte et en forme de coin comme chez toutes les espèces d’Haliaeetus. Comme chez de nombreux rapaces, la femelle est légèrement plus grande que le mâle et peut mesurer jusqu'à 90 cm de longueur avec une envergure allant jusqu'à 2,2 m et peser 4,5 kg. Les oiseaux immatures ont un plumage brun, qui est progressivement remplacé par le blanc jusqu'à l'âge de cinq ou six ans. L'appel est un klaxonnant, fort, rappelant le cri de l'oie.

Oiseau résident depuis l'Inde et le Sri Lanka jusqu'en Australie en passant par le sud de l'Asie, il vit le long des côtes et des principaux cours d'eau. Il chasse près de l'eau et les poissons constituent près de la moitié de son régime alimentaire. Opportuniste, il consomme des charognes et une grande variété d'animaux. Bien que classé oiseau de Préoccupation mineure au niveau mondial, il a diminué dans certaines parties de l'Asie du Sud tels que la Thaïlande et le sud-est de l'Australie. Il est classé comme espèce menacée au Victoria et vulnérable en Australie-Méridionale et en Tasmanie. Les perturbations humaines de son habitat sont sa principale menace, à la fois par l'activité humaine directe près des nids qui se répercute sur le succès de sa reproduction, que l'enlèvement d'arbres propices à sa nidification. Le pygargue blagre est vénéré par les peuples autochtones dans de nombreuses régions d'Australie et fait l'objet de contes divers dans toute son aire.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Elang-laut dada-putih ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Elang-laut dada-putih dengan nama latin Haliaeetus leucogaster dijuluki "mesin terbang" hidup yang paling mengesankan di bumi ini, dan julukan itu bukannya tanpa alasan. Dengan bentangan sayap sepanjang tiga meter, burung laut terbesar ini sanggup terbang hingga kecepatan 115 kilometer per jam. Elang laut memang tampak kaku di darat, tetapi di angkasa dia benar-benar anggun dan menakjubkan untuk dipandang. Elang laut dada putih adalah burung yang di jadikan fauna identitas Kabupaten Jepara.

Karakteristik

Mempunyai panjang tubuh 70–85 cm, rentang sayap 178–218 cm dengan berat tubuh jantan 1,8 – 2,9 kg dan betina 2,5 – 3,9 kg. Bagian atas berwarna abu-abu kebiruan, sedangkan bagian bawah, kepala dan leher berwarna putih. Iris coklat. Kuku, paruh dan sera berwarna abu-abu. Tungkai tanpa bulu dan kaki berwarna abu-abu. Saat terbang, ekornya yang pendek tampak berbentuk baji dan sayapnya terangangkat ke atas membentuk huruf V. Saat masih muda atau juvenile, berwarna coklat seperti elang bondol muda. Biasanya elang ini bertelur 1 - 2 butir

Penyebaran

  • Di Dunia: India, Asia Tenggara, Filipina, Indonesia dan tersebar luas di Australia
  • Di Indonesia: Karimunjawa, Simeulue, Nias, Musala, Banyak, Batu dan Kepulauan Mentawai, Sumatra, Riau dan Kepulauan Lingga, Bangka, Belitung, Kalimantan, Kepulauan Maratua, Panaitan, Laut, Tinjil, Deli, Panaitan, Jawa, Bawean, Kepulauan Seribu Kepualauan Kangean, Bali, Lombok, Moyo, Sumbawa, Komodo, Padar, Rinca, Palu, Flores, Ende, Besar, Lomblen, Alor, Sumba, Roti, Timor, Lucipara, Kisar, Romang, Leti, Sermata dan Kepulauan Tanimbar, Tanahjampea, Selayar, Kepualauan Kalaotoa, Sulawesi, Lembeh, Muna, Buton, Banggai, Sula, dan Kepulauan Talaud, Ternate, Halmahera, Rau, Muor, Morotai, Bacan, Obi, Buru, Kelang, Ambon, Seram, Manuk, Banda, Watubela, Tayandu, Kai, Kepulauan Aru, Waigeo dan Irian Jaya.

Suara

Teriakannya nyaring seperti rangkong ”ah-ah-ah-…” seperti suara burung Gagak(Corvus spp)

Habitat

Ditemukan di seluruh daerah, berputar-putar sendirian atau berkelompok di atas perairan. Mengunjungi pesisir, sungai, rawa-rawa dan danau sampai ketinggian 3000 m.

Berbiak

Musim berbiak: Musim kawin di Pulau Kalimantan dan Asia tenggara Januari – Juli. Di Jawa dan Sulawesi musim kawinnya adalah beberapa bulan (tetapi kebanyakan Mei – Oktober). Sarang: sangat besar dengan lebar 1,2-1,5 m (bila digunakan secara menerus dapat mencapai 3 m) dan kedalaman 0,5 – 1,8 m. Terdiri dari dedaunan hijau, rerumputan dan rumput laut. Jumlah Telur: Kebanyakan bertelur 2 butir, dengan masa pengeraman 40-45 hari.

Makanan

Makanannya cukup bervariasi, namun tidak seluruh jenis dimakan. Terutama memakan ular laut, kura-kura dan penyu kecil, burung-burung air seperti penggunting laut, petrell, camar, cikalang, pecuk dan cangak. Juga burung burung air besar seperti angsa-angsaan, bebek dan belibis. Mamalia umumnya hewan pengerat domestik. Cara berburu jenis ini hampir menyerupai Elang Bondol Haliastur indus yaitu terbang berputar sambil mengawasi permukaan air dan seketika akan meluncur ke mangsanya begitu mangsa terlihat. Menangkap mangsanya menggunakan kakinya yang kuat kemudian membawa mangsanya terbang. Dapat membawa mangsa yang besar sambil terbang.

Status Perlindungan

Dilindungi Undang-Undang No. 5 Tahun 1990 tentang Konservasi Sumber Daya Hayati dan Ekosistemnya, PP 7 dan 8 tahun 1999.

Referensi

Pranala luar

Scilab128.png Artikel bertopik burung ini adalah sebuah rintisan. Anda dapat membantu Wikipedia dengan mengembangkannya.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Elang-laut dada-putih: Brief Summary ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Elang-laut dada-putih dengan nama latin Haliaeetus leucogaster dijuluki "mesin terbang" hidup yang paling mengesankan di bumi ini, dan julukan itu bukannya tanpa alasan. Dengan bentangan sayap sepanjang tiga meter, burung laut terbesar ini sanggup terbang hingga kecepatan 115 kilometer per jam. Elang laut memang tampak kaku di darat, tetapi di angkasa dia benar-benar anggun dan menakjubkan untuk dipandang. Elang laut dada putih adalah burung yang di jadikan fauna identitas Kabupaten Jepara.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Haliaeetus leucogaster ( Italian )

provided by wikipedia IT

L'aquila pescatrice panciabianca (Haliaeetus leucogaster (J.F.Gmelin, 1788)) è un uccello rapace diurno della famiglia Accipitridae, diffuso in Asia e Oceania.[2] Descritta originariamente da Johann Friedrich Gmelin nel 1788, è strettamente imparentata con l'aquila pescatrice di Sanford delle isole Salomone, tant'è che le due sono considerate una superspecie[3].

Descrizione

H. leucogaster è facilmente riconoscibile: l'adulto ha bianche la testa, il petto, la parte anteriore di sotto le ali e la coda. Il dorso e la parte superiore delle ali è invece grigia, creando un forte contrasto con il resto del corpo. La coda è corta e a cuneo, come per tutte le specie di Haliaeetus. Come avviene in molti rapaci, la femmina è leggermente più grande del maschio e può arrivare a misurare 90 cm di lungo, con un'apertura alare di 2,2 m ed un peso di 4.5 kg[4]. I giovani sono completamente coperti da un piumaggio marrone, che viene gradualmente sostituito da penne bianche e ciò fino ad un'età di cinque o sei anni. Il richiamo è uno starnazzare forte che ricorda quello dell'oca.

Distribuzione e habitat

Vive lungo i principali corsi d'acqua e le coste del Sud-est asiatico, dall'India e lo Sri Lanka fino all'Australia. Caccia quindi pesci, che rappresentano circa la metà del suo regime alimentare. Rapace opportunista, l'aquila si nutre anche di carogne e di una gran varietà di animali[5][6]. L'aquila pescatrice panciabianca è venerata dalle popolazioni autoctone di numerose regioni dell'Australia e è l'oggetto di racconti in tutta l'area di presenza.

 src=
Distribuzione dell'H. leucogaster

Benché considerato una specie a rischio minimo a livello mondiale, la popolazione della specie è diminuita notevolmente in certe aree del sud dell'Asia, come la Thailandia ed il sud-est australiano. Difatti, l'aquila pescatrice panciabianca è classificata come specie minacciata nello stato del Victoria e e vulnerabile in Australia Meridionale e in Tasmania[4]. La ragione della decrescita della popolazione localmente è il cambiamento del suo habitat dovuto ad influenze umane; ciò incluse sia attività umane dirette nei pressi dei nidi, con forti influenze sul ciclo riproduttivo, che il disboscamento nelle aree di nidificazione.

Note

  1. ^ (EN) BirdLife International 2012, Haliaeetus leucogaster, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
  2. ^ (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Accipitridae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 9 maggio 2014.
  3. ^ (EN) H. R. L. Lerner, D. P. Mindell, Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA (abstract), in Molecular Phylogenetics and Evolution, vol. 37, n. 2, 2005, pp. 327–346, DOI:10.1016/j.ympev.2005.04.010. URL consultato l'11 marzo 2015.
  4. ^ a b (EN) S. Marchant, P. J. Higgins (a cura di), vol. 2: Raptors to Lapwings, in Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds, Melbourne, Oxford University Press, 1993, ISBN 0-19-553069-1.
  5. ^ (EN) Tom Heinsohn, Predation by the White-breasted Sea Eagle Haliaeetus leucogaster on phalangerid possums in New Ireland, Papua New Guinea, in Emu, vol. 100, n. 3, 2000, DOI:10.1071/MU00913.
  6. ^ (EN) Stephen D. J. Debus, Biology and diet of the White-bellied Sea-Eagle Haliaeetus leucogaster breeding in northern inland New South Wales, in Australian Field Ornithology, vol. 25, 2008, pp. 165–193, ISSN 1448-0107.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Haliaeetus leucogaster: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

L'aquila pescatrice panciabianca (Haliaeetus leucogaster (J.F.Gmelin, 1788)) è un uccello rapace diurno della famiglia Accipitridae, diffuso in Asia e Oceania. Descritta originariamente da Johann Friedrich Gmelin nel 1788, è strettamente imparentata con l'aquila pescatrice di Sanford delle isole Salomone, tant'è che le due sono considerate una superspecie.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Burung Lang Siput ( Malay )

provided by wikipedia MS

Burung Lang Siput atau juga dikenali sebagai Lang Laut[1] atau Lang Laut adalah salah satu daripada haiwan yang boleh didapati di Malaysia. Nama sainsnya ialah Haliaeetus leucogaster[2], [3].

Burung Lang Siput merupakan burung pemangsa diurnal yang besar dalam keluarga Accipitridae. Pada asalnya digambarkan oleh Johann Friedrich Gmelin pada tahun 1788, ia berkait rapat dengan burung Lang Besar ("Sanford's Sea Eagle")[4] di Kepulauan Solomon, dan keduanya dianggap sebagai superspesies. Burung yang menonjol, burung L:ang Siput dewasa memiliki kepala, dada, bulu bawah sayap (terlindung) dan pelepah ekor putih. Bagahian atas kelabu dan bulu bawah pelepah penerbangan berlawanan dengan pelepah putih penutup kovert. Ekornya pendek dan berbentuk baji sebagaimana kesemua spesies lang laut Haliaeetus. Sebagaimana burung raptor lain, burung betina agak besar sedikit berbanding burung jantan, dan mampu mencapai sehingga sepanjang 90 cm (36 in) dengan lebar sayap sehingga 2.2 m (7 ft), dan seberat 4.5 kg (10 lb). Burung muda memiliki jambul perang, yang perlahan-lahan bertukar putih sehingga berusia lima dan enam tahun. Panggilannya kuat seperti angsa menghon.

Menetap di India dan Sri Lanka sepanjang Asia Tenggara sehingga ke Australia di persisiran dan laluan air utamanya, burung Lang Siput membiak dan memburu berhampiran air, dan ikan membentuk separuh dari permakanannya. Mengambil peluang, ia memakan bangkai dan pelbagai jenis haiwan. Sungguhpun dinilai Kurang bimbang sejagat, ia semakin berkurangan di sebahagian Asia Tenggara seperti Thailand, dan tenggara Australia. Ia ditakrif Terancam di Victoria dan Lemah (Vulnerable) di Selatan Australia dan Tasmania. Gangguan manusia pada habitatnya merupakan ancaman utama, samaada dari aktiviti langsung manusia berhampiran sarangnya yang menjejaskan kejayaan pembiakannya, dan penebangan pokok bagi ia bersarang. Burung Lang Siput dihormati oleh penduduk asli Australia di kebanyakan tempat di Australia, dan menjadi subjek pelbagai kisah cerita rakyat disepanjang julatnya.


Ciri-ciri

White breasted sea eagle - Fogg Dam, Middle Point - Northern Territory - Australia.jpg

Burung Lang Siput ialah haiwan yang tergolong dalam golongan benda hidup, alam : haiwan, filum : kordata, sub-filum : bertulang belakang (vertebrata), kelas : burung. Burung Lang Siput adalah haiwan berdarah panas, mempunyai sayap dan tubuh yang diselubungi bulu pelepah. Paruh Burung Lang Siput tidak bergigi.burung lang siput juga di kenal sebagai burung lang terbesar di asia selatan,bahagian badan burung lang ini terdapat warna kelabu,bahagian belakang dan juga kepak terdapat warna hitam....kuku dan juga tapak kaki berwarna kuning kelabu.jantan 70-80 cm dan bentina 80-90 cm .anak burung helang berwarna coklat dan berubah semasa dewasa.

Burung Lang SIput pertama kalu digambarkan oleh ahli semulajadi Jerman Johann Friedrich Gmelin pada tahun 1788, sungguhpun John Latham membuat catatan pada spesies ini pada tahun 1781, dari spesimen yang didapati pada Februari 1780 di Kepulauan Princes Island di luar persisiran paling barat tanjung Jawa semasa pelayaran terakhir Kapten Cook.[5] Nama khususnya hasilan dari bahasa Yunani leuko- 'putih',[6] dan gaster 'perut'.[7] Saudara terdekatnya adalah Sanford's Sea Eagle yang kurang dikenali di Kepulauan Solomon. Ini membentuk superspesies, dan sebagaimana biasa pada superspesies Lang Laut lain, satu (Lang Siput) memiliki kepala putih, berbeza dengan kepala hitam spesies yang lain. Paruh dan mata adalah hitam dan cakar bewarna kuning gelap sebagaimana kesemua lang laut Hemisfera Selatan. Kedua-dua spesies ini memiliki sekurang-kurangnya sedikir warna gelap pada ekor mereka, sungguhpun mungkin tidak selalu jelas kelihatan pada burung Lang Siput. Jujukan nukleotide pada gen kytochrome b bagi dua lang laut adalah antara yang di analisa pada kajian 1996. Sungguhpun ia jauh berbeza pada kelihatan dan ekologi, capahan genetik mereka pada 0.3% menunjukkan leluhur kedua bentuk mungkin berpecah selewat 150,000 tahun dahulu. Pengarang kajian memutuskan bahawa sungguhpun capahan genetik adalah lebih selari dengan subspesies, perbezaan pada rupa dan tingkah-laku memerlukan kedua dikekalkan sebagai spesies berlainan.[8] Jujukan Mitochondrial bagi lokus kytochrome b berbeza agak sedikit berbanding Sanford's Sea Eagle mencadangkan perpecahan agak baru selepas Lang Siput-New Guinea mengkoloni Kepulauan Solomon.[9][10]

Makanan

burung lang siput merupakan burung yang berada di kawasan laut,pantai dan pulau...makanan kegemaran burung lang adalah ikan,siput,dan juga burung burung kecil,kadang kala juga tikus di jadi kan makanannya....

Pembiakan

Burung Lang Siput membiak dengan bertelur. Telur Burung Lang Siput bercangkerang keras.

Habitat

Gambar

Perlindungan

Burung Lang Siput merupakan burung yang dilindungi di bawah Akta Perlindungan Hidupan Liar Malaysia. [11]

Rujukan

  1. ^ A Field Guide to the Birds of Peninsular Malaysia and Singapore, By Allen Jeyarajasingam, Alan Pearson
  2. ^ D.R. 16/2010 RANG UNDANG-UNDANG PEMULIHARAAN HIDUPAN LIAR 2010
  3. ^ ©Hak Cipta Terpelihara 2008 - 2012 Dewan Bahasa dan Pustaka.
  4. ^ Sumpah Menjaga Kelestarian Alam
  5. ^ Stresemann, Erwin (1950). "Birds collected during Capt. James Cook's last expedition (1776-1780)" (PDF). Auk. 67 (1): 66–88.
  6. ^ Liddell & Scott 1980, m/s. 411.
  7. ^ Liddell & Scott 1980, m/s. 138.
  8. ^ Wink, Heidrich & Fentzloff 1996, m/s. 783–91.
  9. ^ Seibold & Helbig 1996, m/s. 103–12.
  10. ^ Wink, Michael & Sauer-Gurth, H (2004). "Phylogenetic relationships in diurnal raptors based on nucleotide sequences of mitochondrial and nuclear marker genes". dalam Chancellor, RD & B U Meyburg. Raptors Worldwide (PDF). Berlin: WWGBP. m/s. 483–98.Selenggaraan CS1: Pelbagai nama: senarai pengarang (link)
  11. ^ Protection of Wild Life Act 1972

Pautan luar

Senarai burung Burung merpati A - B - C - D - E - F - G - H - I - J - K - L - M - N - O - P - Q - R - S - T - U - V - W - X - Y - Z
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Burung Lang Siput: Brief Summary ( Malay )

provided by wikipedia MS

Burung Lang Siput atau juga dikenali sebagai Lang Laut atau Lang Laut adalah salah satu daripada haiwan yang boleh didapati di Malaysia. Nama sainsnya ialah Haliaeetus leucogaster, .

Burung Lang Siput merupakan burung pemangsa diurnal yang besar dalam keluarga Accipitridae. Pada asalnya digambarkan oleh Johann Friedrich Gmelin pada tahun 1788, ia berkait rapat dengan burung Lang Besar ("Sanford's Sea Eagle") di Kepulauan Solomon, dan keduanya dianggap sebagai superspesies. Burung yang menonjol, burung L:ang Siput dewasa memiliki kepala, dada, bulu bawah sayap (terlindung) dan pelepah ekor putih. Bagahian atas kelabu dan bulu bawah pelepah penerbangan berlawanan dengan pelepah putih penutup kovert. Ekornya pendek dan berbentuk baji sebagaimana kesemua spesies lang laut Haliaeetus. Sebagaimana burung raptor lain, burung betina agak besar sedikit berbanding burung jantan, dan mampu mencapai sehingga sepanjang 90 cm (36 in) dengan lebar sayap sehingga 2.2 m (7 ft), dan seberat 4.5 kg (10 lb). Burung muda memiliki jambul perang, yang perlahan-lahan bertukar putih sehingga berusia lima dan enam tahun. Panggilannya kuat seperti angsa menghon.

Menetap di India dan Sri Lanka sepanjang Asia Tenggara sehingga ke Australia di persisiran dan laluan air utamanya, burung Lang Siput membiak dan memburu berhampiran air, dan ikan membentuk separuh dari permakanannya. Mengambil peluang, ia memakan bangkai dan pelbagai jenis haiwan. Sungguhpun dinilai Kurang bimbang sejagat, ia semakin berkurangan di sebahagian Asia Tenggara seperti Thailand, dan tenggara Australia. Ia ditakrif Terancam di Victoria dan Lemah (Vulnerable) di Selatan Australia dan Tasmania. Gangguan manusia pada habitatnya merupakan ancaman utama, samaada dari aktiviti langsung manusia berhampiran sarangnya yang menjejaskan kejayaan pembiakannya, dan penebangan pokok bagi ia bersarang. Burung Lang Siput dihormati oleh penduduk asli Australia di kebanyakan tempat di Australia, dan menjadi subjek pelbagai kisah cerita rakyat disepanjang julatnya.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Witbuikzeearend ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Vogels

De witbuikzeearend (Haliaeetus leucogaster) is een roofvogel uit de familie van havikachtigen (Accipitridae). Deze arendsoort komt voor in Oriëntaals en het Australaziatisch gebied.

Uiterlijk

De witbuikzeearend is een grote roofvogel met een spanwijdte van 180 tot 220 cm en een lichaamslengte van ongeveer 70 cm.[2] Het gewicht bedraagt 2,5 tot 4,2 kg. Net als bij andere arendsoorten zijn de vrouwelijke dieren groter dan de mannelijke witbuikzeearenden. De volwassen witbuikzeearend heeft een wit verenkleed met donkergrijze vleugels. Jonge vogels hebben een grijsbruin verenkleed. De staart is net als bij alle zeearenden kort en wigvormig.

Leefwijze

De witbuikzeearend voedt zich voornamelijk met waterdieren zoals vissen, schildpadden en zeeslangen. Ook vogels tot de grootte van een zwaan, waaronder waadvogels, sternen, jonge reigers, eendvogels en aalscholvers, en zoogdieren zoals knaagdieren en kleine buideldieren zijn een potentiële prooi. Verder wordt ook aas wel gegeten. De witbuikzeearend leeft alleen, in paren of in een familiegroep. Het nest van deze roofvogel is over het algemeen groot en bevindt zich in bomen of op kliffen langs de kust.

Leefgebied

De witbuikzeearend is een bewoner van kuststreken en waterrijke bosgebieden in het Oriëntaals en Australaziatisch gebied. Het verspreidingsgebied loopt van westelijk India en zuidelijk China tot Australië en Nieuw-Guinea. In Azië komt de witbuikzeearend voor in Bangladesh, Brunei, Cambodja, China, India, Indonesië, Laos, Maleisië, Myanmar, Filipijnen, Singapore, Sri Lanka, Taiwan, Thailand en Vietnam. In Australië, waar het na de wigstaartarend (Aquila audax) de grootste roofvogel is, bewoont de witbuikzeearend kustgebieden en moerassen in zowel de tropische als de subtropische zone. In alle staten en territoria is de soort te vinden. Verder leeft de witbuikzeearend ook in Papoea-Nieuw-Guinea en het komt dit dier als dwaalgast voor op Christmaseiland.

De witbuikzeearend heeft een enorm groot verspreidingsgebied en daardoor alleen al is de kans op uitsterven uiterst gering. De grootte van de populatie wordt geschat op 1000 tot 10.000 broedparen. Er is aanleiding te veronderstellen dat de soort in aantal achteruit gaat. Echter, het tempo ligt onder de 30% in tien jaar (minder dan 3,5% per jaar). Daarom staat de witbuikzeearend als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]

In sommige staten van Australië zoals Tasmanië, gelden voor de witbuikzeearend wettelijk vastgelegde beschermingsmaatregelen.

Bronnen, noten en/of referenties
  1. a b (en) Witbuikzeearend op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. Charlotte Uhlenbroek (2008) - Animal Life, Tirion Uitgevers BV, Baarn. ISBN 978-90-5210-774-5
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Witbuikzeearend: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De witbuikzeearend (Haliaeetus leucogaster) is een roofvogel uit de familie van havikachtigen (Accipitridae). Deze arendsoort komt voor in Oriëntaals en het Australaziatisch gebied.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Hvitbukhavørn ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Hvitbukhavørn (Haliaeetus leucogaster) er en dagaktiv rovfugl tilhørende haukefamilien. Den ble taksonomisk beskrevet første gang i 1788 av Johann Friedrich Gmelin, er nært beslektet med brunhavørn, og begge artene beskrives noen ganger som en superart. Som fullvoksen beskrives hvitbukhavørnen som en distinkt fugleart med sitt hvite hode, bryst, vingefjær og stjert. Oversiden er skifergrå, og de sorte underfjærende står i kontrast mot de hvite vingefjærene. Stjerten er kort og kileformet, som hos alle havørn. Den er forholdsvis smal og langhalset, med lite hode og brede vinger. Som hos de fleste rovfuglarter er hunnen større enn hannen, og kan være 90 cm lange med et vingespenn på inntil 2,2 meter, og veie 4,5 kg. Ikke fullvoksne fugler har brun fjærdrakt som blir gradvis hvitere gjennom hamskifte, og anlegger fjærdrakt som voksen ved en alder på fem til seks år. Dens rop er som høylytte gåseskrik.

 src=
Ved innsjøen Chilika i Vest-Australia

Hvitbukhavørn lever i India, Sri Lanka, Sørøst-Asia og Australia, langs kystlinjer og større vassdrag. Den hekker og jakter i nærheten av vann, og fisk utgjør om lag halvparten av dens føde. Hvitbukhavørn er revirhavende, og danner monogame par. Den spiser også åtsler og en rekke ulike dyr. Den globale populasjonen av hvitbukhavørn kategoriseres som livskraftig, men den har blitt redusert i deler av Sørøst-Asia, som i Thailand, og også i det sørøstlige Australia. Den er kategorisert som truet i Victoria, og som sårbar i Sør-Australia og Tasmania. Den største trusselen mot arten er menneskelig aktivitet, både i form av forstyrrelser i hekketiden og avvirkning av egnede trær til reder. Hvitbukhavørnen er hellig for urbefolkningen i enkelte deler av Australia, og er omtalt i sagn over hele sitt utbredelsesområde.

Eksterne lenker

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Hvitbukhavørn: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Hvitbukhavørn (Haliaeetus leucogaster) er en dagaktiv rovfugl tilhørende haukefamilien. Den ble taksonomisk beskrevet første gang i 1788 av Johann Friedrich Gmelin, er nært beslektet med brunhavørn, og begge artene beskrives noen ganger som en superart. Som fullvoksen beskrives hvitbukhavørnen som en distinkt fugleart med sitt hvite hode, bryst, vingefjær og stjert. Oversiden er skifergrå, og de sorte underfjærende står i kontrast mot de hvite vingefjærene. Stjerten er kort og kileformet, som hos alle havørn. Den er forholdsvis smal og langhalset, med lite hode og brede vinger. Som hos de fleste rovfuglarter er hunnen større enn hannen, og kan være 90 cm lange med et vingespenn på inntil 2,2 meter, og veie 4,5 kg. Ikke fullvoksne fugler har brun fjærdrakt som blir gradvis hvitere gjennom hamskifte, og anlegger fjærdrakt som voksen ved en alder på fem til seks år. Dens rop er som høylytte gåseskrik.

 src= Ved innsjøen Chilika i Vest-Australia

Hvitbukhavørn lever i India, Sri Lanka, Sørøst-Asia og Australia, langs kystlinjer og større vassdrag. Den hekker og jakter i nærheten av vann, og fisk utgjør om lag halvparten av dens føde. Hvitbukhavørn er revirhavende, og danner monogame par. Den spiser også åtsler og en rekke ulike dyr. Den globale populasjonen av hvitbukhavørn kategoriseres som livskraftig, men den har blitt redusert i deler av Sørøst-Asia, som i Thailand, og også i det sørøstlige Australia. Den er kategorisert som truet i Victoria, og som sårbar i Sør-Australia og Tasmania. Den største trusselen mot arten er menneskelig aktivitet, både i form av forstyrrelser i hekketiden og avvirkning av egnede trær til reder. Hvitbukhavørnen er hellig for urbefolkningen i enkelte deler av Australia, og er omtalt i sagn over hele sitt utbredelsesområde.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Bielik białobrzuchy ( Polish )

provided by wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Bielik białobrzuchy[3] (Haliaeetus leucogaster) – gatunek ptaka z rodziny jastrzębiowatych (Accipitridae). Duży ptak drapieżny występujący w Azji i Australii. Nie jest zagrożony wyginięciem.

Występowanie

Zasięg występowania bielika białobrzuchego obejmuje Indie i Sri Lankę na wschód przez Azję Południowo-Wschodnią, Andamany, południowe Chiny, Archipelag Sundajski, Filipiny, Wallacea, Nową Gwineę i Archipelag Bismarcka do Australii i Tasmanii[4][5].

Systematyka

Taksonomia

Gatunek po raz pierwszy naukowo opisał bazując na tekście „White-bellied Eagle” Johna Lathama[6], niemiecki naturalista Johann Friedrich Gmelin w 1788 roku nadając mu nazwę nazwą Falco leucogaster[7]. Autor nie wskazał miejsca typowego[7], Ernst Hartert w 1902 roku wskazał je jako Jawę[8]. Takson najbliżej spokrewniony z bielikiem melanezyjskim (H. sanfordi) z którym wraz z bielikiem afrykańskim (H. vocifer) i bielikiem madagaskarskim (H. vociferoides) tworzą grupę siostrzaną[9]. Takson monotypowy, nie wyróżniono podgatunków[10][4].

Etymologia

Nazwa rodzajowa pochodzi od łacińskiego słowa haliaetus lub haliaetos – „bielik, rybołów” (od greckiego ἁλιαιετος haliaietos – „bielik, rybołów” (ἁλι- hali- – „morski-” (ἁλς hals, ἁλος halos – „morze”)) oraz αετος aetos – „orzeł”)[11]. Epitet gatunkowy pochodzi z greki i oznacza „białobrzuchy” (λευκος leukos – „biały” oraz γαστηρ gastēr, γαστρος gastros – „brzuch”)[12].

Morfologia

 src=
Osobnik młodocainy

Długość ciała 75–85 cm, rozpiętość skrzydeł 178–218 cm, masa ciała samców 1800–2900 g, samic 2500–3900 g, długość skoku 25-28 cm[13]. Samice są zawsze większe od samców, do 20% w wielkości i do 120 % w masie ciała[4]. U dorosłego ptaka głowa, szyja i spód ciała koloru białego zaś górne części ciała koloru ciemnoszarego. Głowa stosunkowo mała z głęboko osadzony dziobem, szyja długa, krótki ogon w kształcie klina, skrzydła długie, kremowe kończyny raczej krótkie[4]. Woskówka szara[13]. Osobniki młodociane są brązowo nakrapiane z białym ogonem, co odróżnia ją od ciemno-ogonowych dorosłych i młodych bielików melanezyjskich. Dojrzałość płciową uzyskują w trzecim roku życia[4].

Głos

Wokalizuje głównie w okresie przed niesieniem, szczególnie wczesnym rankiem i wieczorem, ale usłyszeć go można przez cały rok, a nawet w nocy[13]. Odzywa się głównie trąbiącym głosem podobnym do gęsi czy kaczek lub nosowym wołaniem, który podczas powietrznych akrobacji może stać się wyższy i szybszy, a czasem tworzą nieregularny duet[13]. W stanie zagrożenia wydaje z siebie skrzeczące odgłosy[13].

Ekologia

Siedlisko i pokarm

 src=
Bielik białobrzuchy z upolowaną drzewicą

Bielik białobrzuchy zamieszkuje przybrzeżne morza i wyspy, wybrzeża, ujścia rzek i podmokłe tereny lądowe takie jak znajdujące się w pobliżu wody zalesione i otwarte siedliska, w tym nizinne lasy deszczowe[14][4]. Na Celebes spotykany w lesie monsunowym na wysokości 1500 m n.p.m.[13] lub 1700 m n.p.m., ale spotykany głównie poniżej 900 m n.p.m.[4]. Gniazduje w lasie i na obszarach skalistych[4].

Dorosłe osobniki podczas lęgów i wychowu młodych osiadłe, osobniki młodociane dyspersyjne, z najdłuższym zarejestrowanym przelotem wynoszącym 3000 km od południowych do północnych obszarów Australii[13]. Niektóre ruchy wymuszone, gdy wysychają wody śródlądowe[4]. W Indiach[13] lub na Celebes[15] czasami przemieszcza się w wzdłuż dużych rzek oddalając się znacznie w głąb lądu.

W skład pokarmu bielika białobrzuchego wchodzą ssaki, ptaki, gady, ryby, skorupiaki i padlina (obserwowano 45 ptaków na wysypiskach śmieci)[13]. Poluje na króliki, walabie, rudawki, ptactwo wodne i morskie do wielkości mewy, kormorana i głuptaka, trawi również kolczaste i trujące ryby oraz węże morskie[13][4]. Pokarm ćwiartuje 10-20 m nad ziemią, na wysoko rosnących drzewach, które służą mu jako punkty obserwacyjne, czasami prowadząc obserwację w parach[13][4]. Zdobycz atakuje lotem nurkowym porywając zdobycz z ziemi lub z powierzchni wody (czasami zanurzając się w całości)[13][4]. Nęka ptaki wodne aż do ich wyczerpania, porywa rudawki z ich miejsc odpoczynku na drzewach, okrada inne drapieżniki z ich łupu, w tym ptaki morskie i drapieżne, takie jak rybołów zwyczajny (Pandion haliaetus) i osobniki własnego gatunku, a także obserwowany wśród żerujących delfinów[13][4].

Lęgi

 src=
Gniazdo bielika białobrzuchego, Hamelin Island, Shark Bay, Australia Zachodnia

Okres rozrodczy w Australii przypada na okres od maja do września (od maja do sierpnia na północy, od czerwca do września na południu, gdzie wyjątkowo przeciągnąć się może do grudnia)[13]. W Azji i tropikach lęgi odbywają się podczas pory suchej (od października do marca w Indiach, od grudnia do maja w Azji Południowo-Wschodniej i na Filipinach, od maja do listopada w Nowej Gwinei)[4]. Pary gniazdują głównie samotnie, ale czasami na małych wyspach spotyka się od 2 do 4 par gniazdujących razem[13]. Na wyspie Netrani w stanie Karnataka w południowych Indiach zarejestrowano 18 używanych i 7 nieużywanych gniazd skupionych na obszarze 4,2 km²[16]. Pary zostają ze sobą na całe życie[13]. Gniazdo zbudowane z patyków i gałązek, szerokie na 120-170 cm (wyjątkowo do 300 cm) i głębokie na 50-180 cm, wypełnione jest liśćmi, trawami oraz wodorostami[13][4]. Na przybrzeżnych wyspach gniazdo znajduje się na ziemi lub na klifie (do 70 m nad ziemią), w innych miejscach od 3 do 50 m nad ziemią na drzewach, w tym namorzynach[13]. Samica składa zazwyczaj 2 jaja (1-3), okres inkubacji wynosi średnio 35-42 dni[13][4]. Pisklęta po wykluciu pokryte są białym puchem, okres pierzenia wynosi 65-70 dni, ale młode pozostające z dorosłymi przez kolejnych od 3 do 6 miesięcy[13]. W południowej Australii sukces lęgowy wynosi: 1,3 młodych na gniazdo, 1,1 młodych na używane gniazdo, 0,8 młodych na terenie zajmowanym przez rok; w 34% gniazd udało odchować się 2 pisklęta, w 66% tylko 1[4].

Status i ochrona

W Czerwonej księdze gatunków zagrożonych Międzynarodowej Unii Ochrony Przyrody i Jej Zasobów został zaliczony do kategorii LC (ang.: Least Concern, najmniejszej troski)[2]. Wielkość populacji szacuje się na 1,000-10,000 ptaków, co stanowi równowartość 670-6,700 dorosłych ptaków[5]. Ogólnie ptak występujący powszechnie, choć niektórych regionach południowej Australii notuje się spadki populacji wskutek niszczenia siedlisk lub zakłócenia ich miejsc gniazdowania; zanotowano również spadek w Tajlandii[4]. Grubość skorupy jaj w Australii znacznie zredukowane przez zastosowanie DDT (choć środek ten nie jest już wykorzystywany)[4].

Przypisy

  1. Haliaeetus leucogaster, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b BirdLife International 2012, Haliaeetus leucogaster [w:] The IUCN Red List of Threatened Species 2015 [online], wersja 2015-4 [dostęp 2015-12-26] (ang.).
  3. P. Mielczarek, M. Kuziemko: Plemię: Accipitrini Vigors, 1824 (wersja: 2015-10-31). W: Kompletna lista ptaków świata [on-line]. Instytut Nauk o Środowisku Uniwersytetu Jagiellońskiego. [dostęp 2015-12-26].
  4. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s S. Debus, G.M. Kirwan: White-bellied Sea-eagle (Haliaeetus leucogaster). W: J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D.A. Christie, E. de Juana (red.): Handbook of the Birds of the World Alive. Barcelona: Lynx Edicions, 2015. [dostęp 2015-12-26]. (ang.)
  5. a b J. Ekstrom, S. Butchart, M. Harding: White-bellied Sea-eagle Haliaeetus leucogaster. BirdLife International. [dostęp 2015-12-26].
  6. J. Latham: A general synopsis of birds. Cz. 1. London: Printed for Benj. White, 1781, s. 33. (ang.)
  7. a b J.F. Gmelin: Caroli a Linné. Systema naturae per regna tria naturae: secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Wyd. 13. T. 1. Lipsiae: impensis Georg. Emanuel. Beer, 1788, s. 257. (łac.)
  8. E. Hartert. The birds of the Kangean Islands. „Novitates Zoologicae”. 9, s. 427, 1902 (ang.).
  9. H.R.L. Lerner, D.P. Mindell. Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. „Molecular Phylogenetics and Evolution”. 37 (2), s. 327–346, 2005. DOI: 327–346 (ang.).
  10. F. Gill, D. Donsker (red.): New World vultures, Secretarybird, kites, hawks & eagles (ang.). IOC World Bird List: Version 5.4. [dostęp 2015-12-26].
  11. J.A. Jobling: Key to Scientific Names in Ornithology. W: J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D.A. Christie, E. de Juana (red.): Handbook of the Birds of the World Alive. Barcelona: Lynx Edicions, 2014. [dostęp 2015-12-26]. (ang.)
  12. J.A. Jobling: Key to Scientific Names in Ornithology. W: J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D.A. Christie, E. de Juana (red.): Handbook of the Birds of the World Alive. Barcelona: Lynx Edicions, 2014. [dostęp 2015-12-26]. (ang.)
  13. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t James Ferguson-Lees, David A. Christie: Raptors of the World. Londyn: Christopher Helm, 2001, s. 390. ISBN 0-618-12762-3. (ang.)
  14. J.C.Z. Wojnarski. A cut-and-paste community: birds of monsoon rainforests in Kakadu National Park, Northern Territory. „Emu”. 93 (2), s. 100-120, 1993. DOI: 10.1071/MU9930100 (ang.).
  15. J. Riley, J. Mole. The birds of Gunung Ambang Nature Reserve, North Sulawesi, Indonesia. „Forktail”. 17, s. 57-66, 2001 (ang.).
  16. S. Pande, N. Sant, S. Pednekar, N. Sakhdeo, A. Mahabal. High density nesting of White-Bellied Sea-Eagles Haliaeetus leucogaster on Netrani Island, Karnataka: a possible IBA site. „Indian Birds”. 7 (2), s. 40-43, 2011 (ang.).
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Bielik białobrzuchy: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Bielik białobrzuchy (Haliaeetus leucogaster) – gatunek ptaka z rodziny jastrzębiowatych (Accipitridae). Duży ptak drapieżny występujący w Azji i Australii. Nie jest zagrożony wyginięciem.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Orliak bielobruchý ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Orliak bielobruchý[2] (lat. Haliaeetus leucogaster, syn. Falco leucogaster, Icthyophaga leucogaster) je dravec z čeľade jastrabovitých. Opísal ho v roku 1788 Johann Friedrich Gmelin. Žije v juhovýchodnej Ázii v oblasti od Indie a Srí Lanky až k Austrálii. Jeho najbližším príbuzným je orliak hnedý, ktorý žije na Šalamúnových ostrovoch, s ktorým tvorí naddruh. Z globálneho pohľadu je málo dotknutý, ale v rámci Južnej Austrálie a Tasmánie je považovaný za zraniteľný druh a v rámci Viktórie je považovaný za ohrozený.

Orliak bielobruchý hrá významnú úlohu v kultúre niektorých austrálskych kmeňov.

Referencie

  1. IUCN Red list 2016.3. Prístup 2. januára 2017
  2. KOVALIK, Peter, et al. Slovenské mená vtákov sveta [online]. Bratislava : SOS/BirdLife Slovensko, 2010 (2016), rev. 2016-10-23, [cit. 2017-01-02]. Dostupné online.

Iné projekty

Zdroj

  • Tento článok je čiastočný alebo úplný preklad článku Orel bělobřichý na českej Wikipédii.
Bird template.svg Tento článok týkajúci sa ornitológie je zatiaľ „výhonok“. Pomôž Wikipédii tým, že ho doplníš a rozšíriš.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Orliak bielobruchý: Brief Summary ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Orliak bielobruchý (lat. Haliaeetus leucogaster, syn. Falco leucogaster, Icthyophaga leucogaster) je dravec z čeľade jastrabovitých. Opísal ho v roku 1788 Johann Friedrich Gmelin. Žije v juhovýchodnej Ázii v oblasti od Indie a Srí Lanky až k Austrálii. Jeho najbližším príbuzným je orliak hnedý, ktorý žije na Šalamúnových ostrovoch, s ktorým tvorí naddruh. Z globálneho pohľadu je málo dotknutý, ale v rámci Južnej Austrálie a Tasmánie je považovaný za zraniteľný druh a v rámci Viktórie je považovaný za ohrozený.

Orliak bielobruchý hrá významnú úlohu v kultúre niektorých austrálskych kmeňov.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Vitbukig havsörn ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Vitbukig havsörn[3] (Haliaeetus leucogaster) är en stor dagaktiv rovfågel som tillhör familjen hökartade rovfåglar.[4] Den beskrevs taxonomiskt första gången 1788 av Johann Friedrich Gmelin och är närbesläktad med salomonhavsörn (Haliaeetus sanfordi); de båda arterna beskrivs ibland som en superart.

Som adult är vitbukig havsörn en distinkt fågelart med vitt huvud, bröst, undre vingtäckare och stjärt. Ovansidan är skiffergrå och de svarta undre vingpennorna kontrasterar mot de vita vingtäckarna. Stjärten är kort och solfjäderformad som hos alla havsörnar. Den är ganska smal och långhalsad med litet huvud och breda vingar. Som hos merparten av rovfåglarna är honorna något större än hanarna och kan mäta upp till 90 cm på längden, med ett vingspann på upp till 2,2 meter, och väga 4,5 kg. Subadulta fåglar har brun fjäderdräkt som gradvis blir vitare genom ruggning, och den anlägger adult dräkt vid fem till sex års ålder. Den har ett gåsliknande skall.

Vitbukig havsörn förekommer från Indien och Sri Lanka över Sydostasien till Australien, utefter kuster och utmed större vattendrag. Den häckar och födosöker i närheten av vatten och fisk utgör ungefär hälften av dess föda. Vitbukig havsörn är revirhävdande och bildar monogama par. Den är opportunistisk och tar as och en stor mängd olika djur.

Den globala populationen kategoriseras som livskraftig men har minskat i delar av Sydostasien, som i Thailand, och i sydöstra Australien. Den kategoriseras som hotad i Victoria och sårbar i South Australia och Tasmanien. Det största hotet mot arten är mänsklig aktivitet, både från störningar under häckningsperioden och från avverkning av lämpliga boträd. Vitbukig havsörn är helig för ursprungsfolk i olika delar av Australien, och förekommer i en mängd folksagor över hela dess utbredningsområde.

Taxonomi

Vitbukig havsörn beskrevs taxonomiskt första gången 1788 av den tyska naturalisten Johann Friedrich Gmelin, men John Latham hade redan 1781 gjort noteringar om arten utifrån ett specimen inhämtat i februari 1780 på ön Panaitan utanför Java under James Cooks sista resa.[5] Dess artepitet härstammar från gammalgrekiskans leuko som betyder "vit"[6] och gaster som betyder "buk".[7]

Dess närmsta släkting är den förhållandevis outforskade arten salomonhavsörn (Haliaeetus sanfordi) som förekommer på Salomonöarna. Tillsammans bildar de en superart, och som med andra havsörnssuperarter så har den ena (i detta fall vitbukig havsörn) vitt huvud och den andra mörkt. Båda arternas näbb och ögon är mörka, och klorna är mörkgula som hos alla havsörnar på södra halvklotet. Båda arterna har mörka partier på stjärten men det är inte alltid så tydligt hos den vitbukig havsörnen. Data från DNA-sekvenser av cytokrom-B undersöktes 1996 och visade att trots att de båda taxonen har tydliga skillnader i utseende och ekologi så indikerar deras genetiska divergens på 0,3% att de separerats så sent som för 150 000 år sedan. Studiens författare sammanfattar att trots att deras genetiska divergens bättre överensstämmer med underarter, så utgör deras distinkta skillnader i utseende och beteende tillräckliga grunder för att betrakta dem som separata arter.[8][9][10]

Utöver salomonhavsörnen är den vitbukiga havsörnens släktband oklara. Molekulära fylogenetiska studier indikerar att de tillhör en grupp med fyra tropiska havsörnar, tillsammans med skrikhavsörn (Haliaeetus vocifer) och madagaskarhavsörn (Haliaeetus vociferoides), medan studier av allozym indikera att de kan ha närmre släktskap med havsörnarna på norra halvklotet.[9][11]

Utseende

 src=
Adult individ i Karwar, Karnataka i Indien. De svarta vingpennorna kontrasterar tydligt mot den vita täckarna.

Vitbukig havsörn ganska smal och långhalsad havsörn med litet huvud och breda vingar. Den har vitt huvud, övergump och undersida, och svart till skiffergrå ovansida. I flykten syns de svarta vingpennorna tydligt som kontrasterar mot de vita undre vingtäckarna. Dess kraftiga näbb och även vaxhuden är blygrå med en mörkare spets och dess iris är mörkbrun. Tarsen är mörkgul eller grå med långa svarta klor. Till skillnad från örnarna inom släkte Aquila så har den inte befjädrade fötter. Den vita stjärten har svarta partier, som kan vara svåra att observera, och den är kort och solfjäderformad. Könen är lika. Hanen är 70–80 cm lång och väger 1,8–3 kg.

Honan är något större med sina 80–90 cm och en vikt på 2,5–4,5 kg. Vingspannet varierar från 1,8 till 2,2 meter.[12] En studie från 2004 av 37 individer från Australien och Papua Nya Guinea (3 °S till 50 °S) visade att det är tillförlitligt att könsbestämma arten utifrån storlek och att de sydligare individerna var större än de nordliga.[13] Den uppvisar inga skillnader i fjäderdräkt beroende på säsong.[14] Det finns liten kunskap om dess ruggningsstrategi men allt tyder på att den tar över ett år att slutföra och att den kan avbrytas för att sedan återupptas vid ett senare tillfälle.[14]

I glidfykt hålls armen i en vinkel ovanför kroppen medan handen hålls mer horisontell. I siluett har den lång hals, huvud och näbb som sticker ut framtill nästan lika mycket som stjärten sticker ut baktill. I aktiva flykt alternerar den vitbukiga havsörnen mellan kraftfulla djupa vingslag och glidflykt.[14]

En ung vitbukig havsörn under sitt första levnadsår är övervägande brun[12] med ljusa krämfärgade stråk på huvud, nacke, mantel och övergump.[14] Sedan ruggar den till en allt vitare fjäderdräkten tills den har anlagt sin adulta fjäderdräkt under sitt fjärde eller femte levnadsår.[12]

Den yttrar ofta sitt ljudliga gåsliknande skall, speciellt under häckningssäsongen och paren yttrar ofta detta läte i samtidigt.[15] Hanens läte är snabbare och mer högfrekvent än honans.[16] I den australiska fågelfaunan utgör lätet av den vitbukiga havsörnen ett av de volymstarkaste och vittljudande.[16]

Den adulta vitbukiga havsörnen är omisskännlig och svår att missta för någon annan fågel förutom med den mörkhuvade salomonhavsörnen, men deras dessa båda arter förekommer inte i samma utbredningsområde. Subadulta vitbukiga havsörnar kan förväxlas med kilstjärtörn, men den senare har mörkare fjäderdräkt, längre stjärt och befjädrad tars. Den kan också förväxlas med svartbröstad glada (Hamirostra melanosternon), men den arten är mycket mindre har vita partier på vingundersidan och har en grund bågande flykt.[14] Subadulta individer kan också förväxlas med subadult gråhövdad fiskörn (Ichthyophaga ichthyaetus) men kan särskiljas genom dess helmörka undersida och kilformade stjärt.[17] Smutsgam, vars utbredningsområde överlappar med vitbukig havsörn i Indien, har också vit fjäderdräkt, men är mindre och har vitare rygg och vingar. På Filippinerna kan den förväxlas med apörnen som bland annat kan särskiljas genom sin tofs på huvudet.[17]

Utbredning och habitat

Merparten av vitbukig havsörn förekommer från Mumbai (ibland så långt norr ut som till Gujarat,[18] och förr även på öarna i Lakshadweep) och österut till Indien,[19][20] Bangladesh, och Sri Lanka i södra Asien, kring alla kustområden i Sydostasien inklusive Burma, Thailand, Malaysia, Indonesien, Indokina,[15] på Filippinerna och dess kringliggande öar,[17] och södra Kina, inklusive Hongkong,[15] Hainan och Fuzhou,[21] och österut genom Nya Guinea och Bismarckarkipelagen,[22] och Australien. Kring Salomonöarna finns den bara på ön Nissan[23] och på de övriga delar av ögruppen häckar istället salomonhavsörnen.[22] I Victoria, där den annars är ovanlig, är den lokalt vanlig kring Corner Inlet och Gippslandssjöarna.[2] På samma sätt är det i South Australia, där den är vanligare utmed den norra kusten av Kangaroo Island.[24] Utbredningsområdet sträcker sig till öarna i Bass Strait och Tasmanien. Det finns en obekräftad observation av arten från Lord Howeön och flera från Nya Zeeland.[25]

Vitbukig havsörn förekommande främst i kustområden men observeras även i inlandet.[26][27] Den är vanligtvis stannfågel och revirhävdande men kan förflytta sig stora sträckor.[28] Bland annat tillryggalägger de stora sträcker uppströms utmed floder för att födosöka, och de kan förflytta sig från öar till fastlandet.[14][28] Populationer i Australien nomadiska då vattensamlingar i inlandet uppstår för att sedan torka ut.[14] Exempelvis häckade ett par vid sjön Albacutya i nordvästra Victoria då sjön åter vattenfyllts efter att ha varit uttorkad i över 30 år.[29] Arten är mycket störningskänslig för mänsklig påverkan, speciellt under häckningstid och uppträder därför i större koncentrationer i områden med få människor.[30]

Ekologi

Vitbukig havsörn är revirhävdande. Vissa bildar permanenta par som besitter ett revir året runt, medan andra är mer nomadiska. De lever i monogama förhållanden och paren håller ihop tills den ena parten dör, då den andre snabbt försöker finna en ny partner. Detta kan leda till att vissa häckningsplatser är kontinuerligt bebodda under flera år. Exempelvis var en häckningsplats i Mallacoota i Victoria bebodd under mer än femtio år.[14] Subadulta fåglar drar ofta runt och många förflyttar sig över 50 km bort från området där de växte upp. En juvenil som växte upp i Cowell, South Australia rapporterades 3000 km bort, vid Fraser Island i Queensland. Den observeras ofta sittande på en gren högt upp i ett träd, eller glidflygande över vattendrag eller närliggande landområden. De observeras oftast enskilda eller i par. Mindre flockar med vitbukiga havsörn samlas ibland där det finns gott om föda, som vid ett kadaver eller i närheten av fiskebåtar som släpper ut fiskrens.[14] Många delar av dess ekologi, speciellt dess häckningsekologi, är fortfarande okända.[31] Den uppskattas kunna bli runt 30 år gammal.[32]

Föda

Vitbukig havsörn är en opportunistisk köttätare som lever av en mängd olika byten och även av as.[14] Den fångar ofta fisk genom att flyga tätt över vattenytan och greppa den med sina kraftiga klor.[12] Inför en sådan fångst håller den sina fötter långt fram, ofta under huvudet, och sedan greppar den fisken med en svepande rörelse bakåt samtidigt som den slår kraftigt med vingarna för att få lyftkraft. Ofta greppar den bytet med bara ena foten.[14] Den kan även dyka från en sittplats i cirka 45° vinkel och under en kort stund vara under vattnet för att fånga en fisk som befinner sig i närheten av ytan.[14]

 src=
Den typiska kroppsställningen precis innan den tar ett byte ur vattnet.

Vitbukig havsörn jagar mest vattenlevande djur, som fisk, sköldpaddor och havsormar,[33] men den tar även fåglar som dvärgpingvin, sothöna och liror, och däggdjur.[12] I Bismarckarkipelagen har den observerats fånga två olika arter av klätterpungdjur, nordlig grå kuskus (Phalanger orientalis) och fläckkuskus (Spilocuscus maculatus).[34] Vitbukig havsörn är en skicklig jägare och kan ta byten stora som svart svan. Den lever även av as som döda får, fåglar eller fisk som den hittar utmed kusterna, och den tar fisk från nät.[12][14]

Vitbukig havsörn mobbar mindre rovfåglar som australisk kärrhök (Circus approximans), visselglada (Haliastur sphenurus), brahminglada (Haliastur indus) och fiskgjuse, och tvingar dem att släppa sitt byte.[12][14] Andra fåglar som mobbas är silvermås (Larus novaehollandiae), grovnäbbad trut (Larus pacificus), skarvar och australisk sula (Morus serrator). De kan även stjäla byten från artfränder eller sin egen partner. Havsörnen attackerar dessa fåglar genom att slå dem med sina utspärrade klor från ovan eller genom att flyga uppochned underifrån och slita bytet från den mindre rovfågeln.[14] Det finns även observationer av hur vitbukig havsörn attackerat och tagit fisk från nyzeeländsk pälssäl.[35]

Vitbukig havsörn födosöker ensamma, i par eller i familjegrupper. Ett par kan samarbeta i jakten på föda. Bytet kan ätas i flykten eller när den har landat, exempelvis i boet. Bytet flås av fågeln under tiden som den äter.[14]Den smälter bytet mycket effektivt och får bara upp mindre spybollar med fragment av ben, päls och fjädrar.[16]

I en studie från 2006 undersöktes inlandsvatten i ett område runt Canberra där både kilstjärtsörnar och vitbukiga havsörnar födosöker visade en liten överlappning vad gäller bytesdjur. Kilstjärtsörnarna tog kaniner, olika kängurudjur, fåglar som kakaduor och papegojor, och vissa tättingar som australisk skata och stare. Vitbukig havsörn fångade istället fisk, vattenlevande reptiler som ormhalssköldpaddan Chelodina longicollis och australisk vattenagam (Physignathus lesueurii), och sjöfåglar som änder, doppingar och sothöna. Båda arterna tog manand (Chenonetta jubata) medan kanin bara utgjorde en liten del av den vitbukiga havsörnens föda. Trots att de båda rovfåglarna häckar i närheten av varandra så interagerade de sällan med varandra då kilstjärtsörnen jagade bort från vattnet medan vitbukig havsörn födosökte utefter stränderna.[36] Dock har konflikter mellan de båda arterna observerats kring boplatser på Tasmanien.[37]

Häckning

 src=
En död gren utgör en bra utsiktsplats för att ha koll på det omkringliggande området.

Vitbukiga havsörn börjar häcka vid ungefär sex års ålder.[14] Häckningssäsongen varierar beroende på utbredningsomårde. Den pågår under torrperiodensavannen och i gräsmarkerna kring floden Fly och i de centrala delarna av Papua Nya Guinea[22] och från juni till augusti i Australien.[38] Innan paret kopulerar spelar de för varandra då de utför skickliga flyguppvisningar med branta dyk, glidflygning och de jagar även varandra under gälla rop. Ibland flyger de bredvid varandra med ett mellanrum på 2–3 meter och kopierar varandras rörelser. De kan också greppa varandras klor i luften och tumlar då nedåt tillsammans innan de släpper greppet.[12][39] Detta beteende har också observerats under en attack mot en kilstjärtsörn.[40]

Vitbukig havsörn väljer ofta höga träd eller master och pyloner som boplatser, ofta i närheten av ett stort dött träd, eller en kraftig gren högt upp, varifrån sikten är god där havsörnen kan sitta och hålla uppsikt över sitt revir.[14] Reviret ligger ofta i ett långlandsområde i närheten av vatten och där delar är täckt av skyddande skog.[41] Runt sittplatsen samlas snabbt exkrement, spybollar och rester från byten.[14] Boet är en djup, skålformig konstruktion av pinnar och grenar, som fodras med växtdelar som gräs och vass.[14] Boet renoveras årligen varför det ständigt blir större.[14] Boet placeras oftast i grenklykan på ett stort träd i närheten av vatten.[14] De kan också använda bon byggda av kilstjärtsörn eller visselglada (Haliastur sphenurus).[2] Ibland placeras boet på en klippavsats och på öar förekommer det att boet placeras direkt på marken.

Innan honan lägger sina ägg bygger eller renoverar paret boet i tre till sex veckor, och i detta arbete är hanen den mest aktiva.[31] Vanligtvis består kullen av två ägg som är matt vita. De ovala äggen mäter 73x55 mm,[38] och ruvas i över sex veckor innan de kläcks. Ungarna är bostannare och när de kläcks är de täckta med vitt dun. I början hämtar hanen föda som ges till ungarna av honan men när ungarna blir större matas de av båda föräldrarna. Trots att det är vanligast med två ägg per kull är det ovanligt att båda ungarna klarar sig tills att de blir flygga. Ett ägg kan vara obefruktat, den ena ungen kan dö i boet eller i brist på föda så dödas den ena ungen och ges som föda till den andra starkare ungen.[14] Om första kullen misslyckas kan de försöka lägga en andra.[42] Juvenilerna blir flygga efter 70-80 dagar och förblir i föräldrarnas revir i upp till sex månader eller fram till nästa häckningssäsong.[31]

Status och hot

 src=
Juvenil som flyger över en ö utanför Australien.

Vitbukig havsörn kategoriseras som livskraftig (LC) av IUCN.[1] Man uppskattar den globala populationen till 10-100 tusen individer, men populationen verkar minska. De främsta hoten mot arten är störning under häckningstid, habitatförstörelse, tjuvjakt, förgiftning, kollisioner med kraftledningar och vindkraftverk, och miljögifter. Arten har blivit ovanlig i Thailand och i vissa områden av Sydostasien.[21] I Hongkong har istället populationen ökat, från 39 till 57 individer under åren 2002-2009.[43] En fältstudie utförd på Kangaroo Island i South Australia visade att i områden där häckande havsörnar utsattes för mycket störningar från människor (vilket definierades utifrån nedhuggna skogsområden och hög mänsklig närvaro) hade lägre häckningsframgångar.[44]Eyre Peninsula i South Australia har bon övergivits när människor har inkräktat på havsörnarnas revir.[45] På vissa håll har uthuggning av lämpliga häckningsträd resulterat i att arten lokalt nästan helt försvunnit, vilket skett i exempelvis Visakhapatnamdstriktet i Andhra Pradesh i Indien där bestånden av Casuarina equisetifolia huggits ner.[46] I Indien har botätheten uppmätts till ett bo per 4,32 km i Sindhudurg och ett bo per 3,57 km i Ratnagiridistriktet i Maharashtra.[47]

Bruket av DDT har haft stor påverkan på rovfåglar över hela världen, främst genom att äggskalen blir tunnare av detta ämne. En studie om DDT:s påverkan på Australiens rovfåglar under åren 1947 till 1993 visade att äggskalen genomsnittligen hade blivit 6% tunnare. Denna förtunning ansågs inte utgöra en hot för en förhöjd mängd krossade ägg generellt, däremot kan vissa ägg var skal är ännu tunnare spricka. Samma studie visade att just vitbukig havsörn var en av de arter som påverkats mest förmodligen på grund av dess vana att födosöka i område där mycket bekämpningsmedel används, exempelvis i våtmarker. Användningen av DDT nådde sin höjdpunkt 1973, förbjöds 1987 och användningen har nästan helt upphört 1989.[48]

Australien

Vitbukig havsörn är fredad i Australien enligt Environment Protection and Biodiversity Conservation Act 1999. Arten är sårbar för habitatförstöring vilket är en effekt att den ökade urbaniseringen av kustområdena, speciellt i södra och östra delarna av landet, där arten har minskat.[30] Dock finns det indikationer på att populationen istället har ökat i inlandet som en sekundär effekt av skapande av reservat och dammar, och spridandet av den introducerade karpen (Cyprinus carpio).[30] Men trots detta är den numera ovanlig utefter Murray River där den en gång var vanlig.[30] Den listas som hotad i Victoria med färre än 100 häckande par.[2][49]Tasmanien finns det färre än 1000 adulta individer och arten listas där som sårbar (VU).

I kulturen

Vitbukig havsörn har varit viktig för olika stammar av Australiens ursprungsfolk och har varit ett totem och en symbol för grupper och flera viktiga historiska personer inom aboriginerkulturen.[50][51][52]

På flera platser har den ansetts helig och den har varit förbjuden att döda. Dess läte har tolkats som en varning, exempelvis att någon ska dö men även som ett gott tecken som exempelvis visade fiskaren var fisken håller till i havet. Den förekommer också i en mängd folksagor över hela dess utbredningsområde.[53][54]

Vitbukig havsörn förekommer på sedeln för $10,000 i Singapore,[53] som släpptes 1980.[55] Den förekommer på emblemet för den Malaysiska staten Selangor.[53] Den malaysiska magnaten Loke Wan Tho byggde ett 40 meter högt torn bara för att kunna observera och fotografera de häckande havsörnarna i sin trädgård i Istana Bukit Serene i Johor Bahru.[56] Bilder tagna därifrån 1949 publicerades senare i The Illustrated London News 1954.[57]

Referenser

Texten bygger på en översättning från engelskspråkiga Wikipedias artikel White-Bellied Sea Eagle, läst 2011-11-21

Notes

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Haliaeetus leucogaster Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.
  2. ^ [a b c d] Clunie, 2003
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2014) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-02-01
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  5. ^ Stresemann, 1950, sid:66–88
  6. ^ Liddell & Scott 1980, s. 411.
  7. ^ Liddell & Scott 1980, s. 138.
  8. ^ Wink, Heidrich & Fentzloff, 1996, sid: 783–791.
  9. ^ [a b] Seibold & Helbig, 1996, sid: 103–112
  10. ^ Wink & Sauer-Gurth, 2004, sid:483–498
  11. ^ Schreiber & Weitzel, 1995
  12. ^ [a b c d e f g h] Hollands, 2003, sid:196
  13. ^ Shephard et al., 2004, sid:83–87
  14. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w] Marchant & Higgins, 1993, sid:82-92
  15. ^ [a b c] Strange, 2000, sid:73
  16. ^ [a b c] Fleay, 1948
  17. ^ [a b c] Kennedy, 2000, sid:54
  18. ^ Acharya, 1936, sid:828
  19. ^ Rasmussen & Anderton, 2005, sid:86
  20. ^ Ali & Ripley, 1978, sid:287–289
  21. ^ [a b] Ferguson-Lees & Christie, 2001, sid:390
  22. ^ [a b c] Coates, 1985, sid:116–117
  23. ^ Hadden, 2004, sid:63
  24. ^ Dennis et al., 2005
  25. ^ Marchant & Higgins, 1993, sid:84
  26. ^ Sadvi, 2009, sid:50
  27. ^ Sriram et al., 2008, sid:71
  28. ^ [a b] Threatened Species Section, DPIW, 2006, sid:13
  29. ^ Tarr, 1962, sid:194–97
  30. ^ [a b c d] Department of Sustainability, Environment, Water, Population and Communities (2011). ”Species Profile and Threats Database: Haliaeetus leucogaster — White-bellied Sea-Eagle”. Canberra, ACT: Australian Government. http://www.environment.gov.au/cgi-bin/sprat/public/publicspecies.pl?taxon_id=943. Läst 21 november 2011.
  31. ^ [a b c] Debus, 2008, sid:165–93
  32. ^ Biodiversity Conservation Branch, DPIW (2011). ”White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster. Hobart, Tasmania: Department of Primary Industries and Water, Tasmanian Government. http://www.parks.tas.gov.au/file.aspx?id=6914.
  33. ^ Gopi & Pandavi, 2006, sid:171
  34. ^ Heinsohn, 2000, sid:245–246
  35. ^ Dennis & Brittain, 2006, 68
  36. ^ Olsen et al, 2006, sid:193-201
  37. ^ Spencer & Lynch, 2005, sid:211-216
  38. ^ [a b] Beruldsen, 2003, sid:200
  39. ^ Lindgren, 1972
  40. ^ Simmons & Mendelsohn, 1993
  41. ^ Thurstans (2009) ss.51–65
  42. ^ Favaloro, 1944, sid:233–242
  43. ^ So & Lee, 2010, sid:1-8
  44. ^ Dennis et al., 2011, sid:179–85
  45. ^ Dennis, 2004, 222–228
  46. ^ Sekhar et al., 2004, sid:20
  47. ^ Katdare & Mone, 2003, sid:113–116
  48. ^ Olsen et al., 1993, sid:1-11
  49. ^ Victorian Department of Sustainability and Environment (2007). Advisory List of Threatened Vertebrate Fauna in Victoria – 2007. East Melbourne, Victoria: Department of Sustainability and Environment. sid. 15. ISBN 978-1-74208-039-0
  50. ^ Baldwin, 2010
  51. ^ Smith, 2005
  52. ^ Rose, 1996, sid:29
  53. ^ [a b c] Pwee (2002)
  54. ^ Abbi, 2010
  55. ^ ”Bird Series - $10000”. Monetary Authority of Singapore. 31 maj 2011. Arkiverad från originalet den 21 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080321030017/http://www.mas.gov.sg/currency/currency_info/notes/bird_series/Singapore_Circulation_Notes_Bird_Series__10000.html. Läst 1 juli 2011.
  56. ^ Sanger, 1995, sid:316
  57. ^ The Illustrated London News. "225". 1954. sid. 296.

Källor

Externa länkar


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Vitbukig havsörn: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Vitbukig havsörn (Haliaeetus leucogaster) är en stor dagaktiv rovfågel som tillhör familjen hökartade rovfåglar. Den beskrevs taxonomiskt första gången 1788 av Johann Friedrich Gmelin och är närbesläktad med salomonhavsörn (Haliaeetus sanfordi); de båda arterna beskrivs ibland som en superart.

Som adult är vitbukig havsörn en distinkt fågelart med vitt huvud, bröst, undre vingtäckare och stjärt. Ovansidan är skiffergrå och de svarta undre vingpennorna kontrasterar mot de vita vingtäckarna. Stjärten är kort och solfjäderformad som hos alla havsörnar. Den är ganska smal och långhalsad med litet huvud och breda vingar. Som hos merparten av rovfåglarna är honorna något större än hanarna och kan mäta upp till 90 cm på längden, med ett vingspann på upp till 2,2 meter, och väga 4,5 kg. Subadulta fåglar har brun fjäderdräkt som gradvis blir vitare genom ruggning, och den anlägger adult dräkt vid fem till sex års ålder. Den har ett gåsliknande skall.

Vitbukig havsörn förekommer från Indien och Sri Lanka över Sydostasien till Australien, utefter kuster och utmed större vattendrag. Den häckar och födosöker i närheten av vatten och fisk utgör ungefär hälften av dess föda. Vitbukig havsörn är revirhävdande och bildar monogama par. Den är opportunistisk och tar as och en stor mängd olika djur.

Den globala populationen kategoriseras som livskraftig men har minskat i delar av Sydostasien, som i Thailand, och i sydöstra Australien. Den kategoriseras som hotad i Victoria och sårbar i South Australia och Tasmanien. Det största hotet mot arten är mänsklig aktivitet, både från störningar under häckningsperioden och från avverkning av lämpliga boträd. Vitbukig havsörn är helig för ursprungsfolk i olika delar av Australien, och förekommer i en mängd folksagor över hela dess utbredningsområde.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Ak karınlı deniz kartalı ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Ak karınlı deniz kartalı (Haliaeetus leucogaster), atmacagiller (Accipitridae) familyasından bir gündüz yırtıcı kuş türüdür. İlk olarak 1788 yılında Alman doğabilimci Johann Friedrich Gmelin tarafından tanımlanan bu tür Solomon Adaları'na endemik olan Solomon deniz kartalı ile çok yakındır. Erişkin ak karınlı deniz kartalının başı, göğsü, kanatlarının altındaki ikincil tüyler ve kuyruğu beyaz renklidir. Üst tüyleri gri renklidir. Kanatlarının altındaki siyah renkli uçuş tüyleri beyaz ikincil tüylerle bir kontrast oluşturur. Kuyrukları kısa ve tüm Haliaeetus türlerinde olduğu gibi kama şeklindedir. Yırtıcı kuşların çoğu gibi dişiler erkeklerden biraz daha iridir ve boyları 90 cm'ye, kanat açıklıkları 2,2 m'ye, ağırlıkları ise 4,5 kg'a ulaşır. Erişkin olmayan kuşların tüyleri kahverengidir ve beş ila altı yaşına kadar bu tüylerin yerine beyaz tüyler geçer. Çağrıları yüksek sesli kaz sesine benzer.[1]

Hindistan ve Sri Lanka'dan Güneydoğu Asya boyunca Avustralya'ya kadar olan bölgede deniz kıyılarında ve ana suyollarında yaşayan ve göçmen olmayan ak karınlı deniz kartalı su kenarında avlanır ve ürer. Diyetinin yarısına yakınını balıklar oluşturur. Birçok hayvan ile birlikte leş ile de beslenir. Her ne kadar korunma durumu "asgari endişe" olarak belirlenmişse de Güneydoğu Asya'nın Tayland gibi bölümlerinde ve Güneydoğu Avustralya'da sayıları azalmıştır. Yuvaların yakınlarında insanların bulunması nedeniyle üreme başarısının azalması ve yuva yapılabilecek ağaçların kesilmesi gibi insana bağlı nedenler doğal yaşam alanlarını tehdit etmektedir. Avustralya'nın çoğu bölgesinde Aborijinler ak karınlı deniz kartalını kutsal olarak görmektedirler ve birçok halk öyküsüne konu etmişlerdir.

Taksonomi

James Cook'un son yolculuğunda Cava Adası'nın en batı burnunun açıklarında bulunan Panaitan Adası'nda 1780 Şubat ayında yakalanan bir örnek üzerine John Latham 1781 yılında bazı notlar[2] aldıysa da tür ilk olarak Alman doğabilimci Johann Friedrich Gmelin tarafından tanımlanmıştır. Bilimsel adı Grekçe beyaz anlamına gelen λευκός ve karın anlamına gelen γαστήρ sözcüklerinden gelir. En yakın akrabası hakkında çok az bilgi bulunan ve Solomon Adaları'na endemik olan Solomon deniz kartalıdır. Ak karınlı deniz kartalının başı beyazken, Solomon deniz kartalının başı koyu renklidir. Gagaları ve gözleri koyu renklidir. Pençeleri, tüm Güney Yarımküre deniz kartallarında olduğu gibi koyu sarı renktedir. Her iki türün kuyruklarında da koyu renkli tüyler bulunabilir ama ak karınlı deniz kartalında bu her zaman görülmez. Görünüş ve ekolojik açından birbirlerinden ayrılsalar da yalnızca %0,3'lük bir genetik farklılık bu iki türün atalarının 150 bin yıl gibi çok yakın bir zamanda ayrıldığını göstermektedir. Bu genetik araştırmanın sonucunda genetik açıdan bu iki türün aynı türün alt türü olabileceği ama görünüş ve davranışsal açıdan olan farklılıklar nedeniyle iki ayrı tür olarak değerlendirilmeleri gerektiği belirtilmiştir.[3]

Fiziksel özellikleri

Ak karınlı deniz kartalının başı, karnı ve ayak tüyleri beyaz, sırtı ve kanadının dışı koyu gri ya da arduvaz rengidir. Uçarken, alttan bakıldığında siyah uçuş tüyleri çok belirgin olarak görülür. Büyük, çengel gibi olan kurşunî mavi-gri gaganın ucu koyu renkli, dibi ise kurşunî gridir. Gözbebekleri koyu kahverengidir. Bacak ve ayaklar sarı ya da gri renklidir ve uzun pençeler siyahtır. Aquila cinsinin aksine bacaklar tüysüzdür. Erkek ve dişi birbirine benzer. Erkeklerin boyu 70–80 cm, ağırlığı 1,8–3 kg arasındadır. Dişiler kısmen daha iridir, boyları 80–90 cm, ağırlıkları da 2,5–4,5 kg arasında değişir. Kanat açıklığı 1,78-2,2 m arasındadır.[4][5] Avustralya ve Yeni Gine'de 37 kuş üzerinde 2004'te yapılan araştırma, boyutlarına göre kuşların cinsiyetinin güvenilir olarak ayırılabileceğini ve güney enlemlerde yaşayan kuşların kuzeydekilerden daha büyük olduğunu göstermiştir.[6] Tüylerde mevsime göre değişiklik olmaz.[7] Ak karınlı deniz kartalının tüy değiştirme çevrimi pek bilinmemektedir. Bir yıldan uzun sürmekte, sekteye uğradığında sonradan kaldığı yerden devam edebilmektedir.[7]

Havada süzülürken kanatlar gövdeden bir açıyla yukarı doğru çıkar ancak kanat uçlarına doğru yatay konuma gelir. Uçuş silüetine bakılınca, görece uzun boyun, kafa ve gaganın öne doğru kuyruğun da geriye doğru mümkün olduğunca uzandığı görülür. Aktif uçuşta ak karınlı deniz kartalı geniş kanat çırpış ile kısa süzülme periyotları arasında gider gelir.[7]

Genç ak karınlı deniz kartalı ilk yaşında hemen hemen tamamen kahverengi tüylere sahiptir[4] ve başı, ensesi ve sağrısı soluk krem rengi kırçıllıdır.[7] Tüylerin beyaza dönüşmesi dört ile beş yılı bulur.[4] Altı yaşından sonra ölene kadar üreyebilirler.[7] 30 yıl kadar yaşadıkları düşünülmektedir.[8]

Yüksek sesli ve kaz sesine benzeyen çığlıkları özellikle üreme mevsiminde sıklıkla duyulur ve çiftler aynı tempoda birlikte çığlık atarlar[9] ve tünedikleri yerde bir süre birlikte çığlık atmaya devam ederler. Erkek kuşların çığlığı dişilerden daha tiz ve hızlıdır. Avustralyalı doğabilimci David Fleay ak karınlı deniz kartalının çığlıklarının, görece daha az ses çıkaran Avustralya kartalının çığlıklarına karşın Avustralya'nın en yüksek sesli ve en uzağa ulaşan kuş sesi olduğunu gözlemlemiştir.[10]

Erişkin ak karınlı deniz kartalının kendisine özgü tüy renkleri, fiziksel özellikleri, uçuş biçimleri ve sesleriyle başka bir kuş türü ile karıştırılması mümkün değildir. Erişkin olmayanlar Avustralya kartalı ile karıştırılabilir ama Avustralya kartalının tüyleri daha koyu, kuyruğu daha uzun ve ayakları da tüylüdür. Aynı zamanda erişkin olmayan ak karınlı deniz kartalı kahverengi tüyleri nedeniyle kara göğüslü şahin (Hamirostra melanosternon) ile de karıştırılabilir ama bu tür daha küçüktür, kanatlarında beyaz lekeler bulunur ve uçuğu daha dalgalıdır.[7] Hindistan'da beyaz tüylü Mısır akbabası ile karıştırılabilir ancak bu tür de daha küçüktür ve sırtı ile kanatları da beyazdır. Ak karınlı deniz kartalının beyaz kuyruğu uçarken diğer büyük kartal türlerinden ayırtedilmesini sağlar.[11] Filipinler'de Filipinler kartalı ile karıştırılabilir ancak bu türün de başında bulunan tüylerden ayırtedilebilir. Erişkin olmayanları da erişkin olmayan gri başlı balık kartalı ile karıştırılabilir ama daha koyu kahverengi alt tüyleri, uçuş tüyleri ve kama şeklinde kuyrukları ile ayırtedilebilirler.[12]

Dağılımı ve yaşam alanları

Ak karınlı deniz kartalı Asya'nın güneyinde Hindistan'da Mumbai'nin doğusu[13][14] (bazen kuzeyde Gucerat'a kadar[15] ve eskiden Lakshadweep adalarında), Bangladeş ve Sri Lanka'da; Güneydoğu Asya kıyısının tamamı boyunca Myanmar, Tayland, Malezya, Endonezya, Hindiçin yarımadası,[9] Filipinler'in tüm adaları[12], Hong Kong dahil olmak üzere Çin'in güneyi,[9] Hainan ve Fuzhou'da[11]; daha doğuya doğru Yeni Gine ve Bismarck Adaları[16] ve Avustralya'da bulunur. Solomon Adaları'nın kuzeyinde yer alan Nissan Adası dışında bu adalarda bulunmaz, yerine Solomon deniz kartalı bulunur.[16] Avustralya'nın Victoria eyaletinde az raslanır ama yerel olarak Corner Körfezi ve Gippsland Göllerinde oldukça yaygındır.[17] Güney Avustralya'da da Kanguru Adası'nın kuzey sahillerinde çok sayıda bulunur.[18] Yaşadığı yerler Bass Boğazı adaları ve Tazmanya'ya kadar uzanır ve anakara ile adalar arasında uçtukları düşünülmektedir.[19] Lord Howe Adası'nda ve Yeni Zelanda'da görüldüklerine dair onaylanmamış kayıtlar vardır.[7]

Genelde kıyılarda yaşasalar da iç bölgelerde bulunan su kıyılarında da görülürler.[20][21] Ak karınlı deniz kartalı göçmen değildir ve uzun mesafeler uçabilseler de belirli bir yaşam bölgeleri vardır. Akarsular boyunca uçarak uçanköpekleri (Pteropus türü yarasalar) avladıkları bildirilmiştir. Avustralya'nın iç bölgelerinde yaşayan populasyonlar, suların ortaya çıkıp kurumasıyla yer değiştirirler.[7] Victoria eyaletinde bir defasında 30 yıldır kuru olmasına rağmen Albacutya Gölüne bir çiftin üremek için geldiği gözlemlenmiştir.[22] Özellikle kuluçka döneminde insanların varlığından rahatsız olurlar ve sonuç olarak kuluçka yerlerini terk edebilirler. Genellikle insan varlığının ve etkisinin bulunmadığı yerlerde daha çok sayıda bulunurlar.[23]

Notlar

  1. ^ "White-bellied Sea-eagle (Haliaeetus leucogaster) sounds". The Internet Bird Collection (İngilizce). Lynx Editions. 25 Ocak 2012 tarihinde kaynağından arşivlendi. Erişim tarihi: 21 Kasım 2011. Ak karınlı deniz kartalı ses kayıtları
  2. ^ Stresemann, Erwin (1950). "Birds collected during Capt. James Cook's last expedition (1776-1780)" (PDF). Auk. 67 (1), s. 66–88.
  3. ^ Wink, Michael (1996). "A mtDNA Phylogeny of Sea Eagles (genus Haliaeetus) Based on Nucleotide Sequences of the Cytochrome b-gene" (PDF). Biochemical Systematics and Ecology (İngilizce). 24 (7/8), s. 783-791.
  4. ^ a b c Hollands, David (2003). Eagles,Hawks and Falcons of Australia. Melbourne: Blooming books. s. 196. ISBN 1-876473-19-3.(İngilizce)
  5. ^ Raptors of the World by Ferguson-Lees, Christie, Franklin, Mead & Burton. Houghton Mifflin (2001), ISBN 0-618-12762-3.
  6. ^ Shephard, Jill M. (2004). "Discrimination of sex in the White-bellied Sea-Eagle, Haliaeetus leucogaster, using genetic and morphometric techniques". Emu. Cilt 104, s. 83-87.
  7. ^ a b c d e f g h Marchant, S. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds Volume 2:Raptors to Lapwings. Melbourne: Oxford University Press. ISBN 0195530691.(İngilizce)
  8. ^ Biodiversity Conservation Branch, DPIW (2011). "White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster" (İngilizce). Hobart, Tasmania: Department of Primary Industries and Water, Tasmanian Government. 16 Mart 2015 tarihinde kaynağından arşivlendi.
  9. ^ a b c Strange, Morten (2000). Photographic Guide to the Birds of Southeast Asia. Singapur: Periplus. ISBN 962-593-403-0.
  10. ^ Fleay, David (1948). ""Notes on the white-breasted Sea-Eagle". Emu. Cilt 48, s. 20-31.
  11. ^ a b Ferguson-Lees, James; Christie, David A. (2001). Raptors of the World. Chicago, Illinois: Houghton Mifflin Harcourt. ISBN 0618127623.
  12. ^ a b Kennedy, Robert S. (2000). A Guide to the Birds of the Philippines. Oxford, United Kingdom: Oxford University Press. ISBN 0198546688.
  13. ^ Rasmussen, P. C.; Anderton, J. C. (2005). Birds of South Asia. The Ripley Guide. Volume 2. Washington DC ve Barcelona: Smithsonian Institution and Lynx Edicions. ISBN 8487334660.
  14. ^ Ali, S.; Ripley, S. D. (1978). Handbook of the Birds of India and Pakistan: Volume 1 (2 bas.). New Delhi, Hindistan: Oxford University Press. ss. 287–89. ISBN 0195655060.KB1 bakım: Birden fazla ad: yazar listesi (link)
  15. ^ Acharya, Hari Narayan G (1936). "The Whitebellied Sea-Eagle (Haliaeetus leucogaster Gmelin) in North Gujarat". Journal of the Bombay Natural History Society. 38 (4), s. 828.
  16. ^ a b Coates, Brian J. (1985). The Birds of Papua New Guinea. Volume 1: Non-passerines. Alderley, Queensland: Dove Publications. ISBN 0-9590257-0-7.
  17. ^ Clunie, Pam (2003). "Flora and Fauna Guarantee Action Statement: White-bellied Sea Eagle (Haliaeetus leucogaster)" (PDF). East Melbourne, Victoria: Department of Sustainability and Environment, State Government of Victoria. 25 Şubat 2014 tarihinde kaynağından (PDF) arşivlendi.
  18. ^ Dennis, Terry E.; Kinloch, Martine A.; Pisanu, Phil; King, Cameron (2005). "The distribution and breeding status of White-bellied Sea-Eagle and Osprey populations on Kangaroo Island in 2005". Kingscote, Kangaroo Island: Kangaroo Island Resources Board, Government of South Australia. 4 Mayıs 2013 tarihinde kaynağından arşivlendi.
  19. ^ Threatened Species Section, DPIW (2006). Threatened Tasmanian Eagles Recovery Plan 2006-2010 (PDF). Hobart, Tasmania: Department of Primary Industries and Water, Tasmanian Government. ISBN 0 7246 6346 0.
  20. ^ Sadvi, K. M. (2009). "Occurrence of the White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster in inland waters". Indian Birds. 5 (2), s. 50. ISSN 0973-1407.
  21. ^ Sriram, Mythili; Sriram, Tara; Anand, M. O. (2008). "Sighting of the White-bellied Sea Eagle Haliaeetus leucogaster at the Lakkavalli Dam". Indian Birds. 4 (2), s. 71. ISSN 0973-1407.
  22. ^ Tarr, H.E. (1962). ""Observations on the White-breasted Sea-Eagle"". Australian Bird Watcher. Cilt 1, s. 194-97.
  23. ^ Department of Sustainability, Environment, Water, Population and Communities (2011). "Species Profile and Threats Database: Haliaeetus leucogaster — White-bellied Sea-Eagle". Canberra, ACT: Australian Government.KB1 bakım: Birden fazla ad: yazar listesi (link)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Ak karınlı deniz kartalı: Brief Summary ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Ak karınlı deniz kartalı (Haliaeetus leucogaster), atmacagiller (Accipitridae) familyasından bir gündüz yırtıcı kuş türüdür. İlk olarak 1788 yılında Alman doğabilimci Johann Friedrich Gmelin tarafından tanımlanan bu tür Solomon Adaları'na endemik olan Solomon deniz kartalı ile çok yakındır. Erişkin ak karınlı deniz kartalının başı, göğsü, kanatlarının altındaki ikincil tüyler ve kuyruğu beyaz renklidir. Üst tüyleri gri renklidir. Kanatlarının altındaki siyah renkli uçuş tüyleri beyaz ikincil tüylerle bir kontrast oluşturur. Kuyrukları kısa ve tüm Haliaeetus türlerinde olduğu gibi kama şeklindedir. Yırtıcı kuşların çoğu gibi dişiler erkeklerden biraz daha iridir ve boyları 90 cm'ye, kanat açıklıkları 2,2 m'ye, ağırlıkları ise 4,5 kg'a ulaşır. Erişkin olmayan kuşların tüyleri kahverengidir ve beş ila altı yaşına kadar bu tüylerin yerine beyaz tüyler geçer. Çağrıları yüksek sesli kaz sesine benzer.

Hindistan ve Sri Lanka'dan Güneydoğu Asya boyunca Avustralya'ya kadar olan bölgede deniz kıyılarında ve ana suyollarında yaşayan ve göçmen olmayan ak karınlı deniz kartalı su kenarında avlanır ve ürer. Diyetinin yarısına yakınını balıklar oluşturur. Birçok hayvan ile birlikte leş ile de beslenir. Her ne kadar korunma durumu "asgari endişe" olarak belirlenmişse de Güneydoğu Asya'nın Tayland gibi bölümlerinde ve Güneydoğu Avustralya'da sayıları azalmıştır. Yuvaların yakınlarında insanların bulunması nedeniyle üreme başarısının azalması ve yuva yapılabilecek ağaçların kesilmesi gibi insana bağlı nedenler doğal yaşam alanlarını tehdit etmektedir. Avustralya'nın çoğu bölgesinde Aborijinler ak karınlı deniz kartalını kutsal olarak görmektedirler ve birçok halk öyküsüne konu etmişlerdir.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Орлан білочеревий ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Таксономія

 src=
Голова

Найближчим з еволюційної точки зору видом білочеревого орлана є Haliaeetus sanfordi з Соломонових островів. Разом вони утворюють комплекс надвиду. Між видами існує чітка морфологічна відмінність — один з них (H. leucogaster) має білу голову, тоді як інший (H. sanfordi) — темну. Аналіз нуклеотидної послідовності гену цитохрому b цих двох видів у 1996 році показав, що їхня генетична дивергенція становить лише 0,3 %. За розрахунками, розходження цих двох видів відбулося відносно недавно — близько 150 тис. років тому.[2]

Опис

 src=
Дорослий птах у польоті
 src=
Молодий птах

Більша частина оперення дорослого птаха біла — голова, низ тіла, надхвістя. Зверху тулуб і крила темно-сірі або чорні. У польоті знизу темні махові пера добре помітні і контрастують зі світлим забарвленням. Самці мають довжину тіла 66-80 см та вагу 1,8-3,0 кг. Самки дещо більші — 80-90 см у довжину і важать 2,5-4,5 кг. Розмах крил від 1,78 до 2,2 м. Дослідження морфології 37 птахів, проведені у 2014 році в регіоні від Австралії до Папуа Нова Гвінея (від (3° пд. ш. до 50° пд. ш.) показали, що птахи мають відмінності у розмірах за статтю, а також збільшення розмірів птахів з півночі на південь[3]. Дзьоб масивний, сіро-блакитного кольору з більш темним кінчиком. Райдужна оболонка темно-коричнева. Ноги сірі або жовті з довгими чорними кігтями.

В оперенні молодих птахів домінують коричневі кольори на голові, шиї, надхвісті. Птахи набувають остаточного вбрання на четвертий — п'ятий рік.

Поширення та місця існування

Ареал цього орлана охоплює на сході півострів Індостану (від Мумбаї в Індії), на півдні Азії — Бангладеш і Шрі-Ланку, а також усе морське узбережжя в Південно-Східній Азії на території М'янми, Таїланду, Малайзії, Індонезії, Індокитаю, Філіппін, південний Китай (включаючи Гонконг); далі на південний схід — Нову Гвінею, Архіпелаг Бісмарка та Австралію, острови Бассової протоки та Тасманію.

Мешкає переважно вздовж морського узбережжя, хоча інколи може зустрічатися далеко в глибині континенту (наприклад, є спостереження цього виду в центральній Індії за 1000 км від узбережжя). Загалом цей орлан є осілим і територіальним, хоча може здійснювати дальні переміщення. Доволі чутливий до турбування з боку людини, тому більша чисельність виявлена в районах, де вплив людини мінімальний або відсутній.[4]

Чисельність

Розмір світової популяції оцінено в 1-10 тис. особин, що відповідає 670-6700 дорослим птахам. Популяція виду скорочується.[5]

В Індії середня щільність гніздування становила 1 пара на 4,32 км узбережжя в окрузі Сіндхудург та 3,57 — у штаті Махараштра[6].

Гніздування

Ці орлани є територіальними, у більшості випадків пара проводить весь рік на гніздовій території, хоча деякі птахи можуть кочувати. Відомий випадок, коли одну гніздову територію птахи займали протягом 50 років[7]. Ці орлани є моногамними, пара є постійною до смерті одного з партнерів, після чого орлан собі шукає нову пару. Строки гніздування варіюють в різних частинах ареалу. У саванах Нової Гвінеї гніздиться лише у вологий сезон, в Австралії — з червня до серпня. Шлюбна поведінка включає повітряні демонстрації та голосову активність. Гнізда зазвичай влаштовують на деревах або штучних стовпах, рідко — на скелях. Вони складені з гілок дерев, трави та водоростей та є масивними спорудами. Перед відкладанням яєць пара від трьох до шести тижнів будує гніздо або оновлює його, у цій діяльності більш активним є самець. Зазвичай кладка складається з двох білих яєць. Їхні середні розміри 73×55 мм. Інкубація триває протягом шести тижнів. Пташенята вилуплюються в білому пуху. Спочатку самка постійно перебуває у гнізді та самець приносить їжу, якою вона годує пташенят. Коли останні стають більшими, їх вигодовують обидва батьків. Молоді птахи залишають гніздо у віці 70-80 днів, проте залишаються на гніздовій території батьків до шести місяців або до наступного сезону гніздування.[8]

Живлення

 src=
Зі здобиччю

Цей орлан є хижаком, який споживає широкий спектр тваринноої їжі (рибу, черепах, морських змій, а також невеликих птахів і ссавців), включаючи падло. Часто хапає кігтями рибу з поверхневих шарів води. Цей спритний хижак може нападати на здобич розміром з лебедя. Полює поодиноко, парами або сімейними групами. Пара може кооперуватися для полювання. Спійману здобич може поїдати у польоті або на присаді, у гнізді.[7]

Охорона

Вид має статус «Найменший ризик» у списку МСОП. Він став рідкісним у Таїланді та інших частинах південної Азії. Перебуває під охороною в Австралії.

Популяція скорочується внаслідок турбування з боку людини, відстрілу, отруєння, скорочення місця для гніздування через вирубування лісів вздовж узбережжя, та, ймовірно, через використання пестицидів[5].

У культурі

Орлан білочеревий має важливе значення у культурі племен корінних народів Австралії. Він є офіційним символом малазійського штату Селангор[9] та Національного парку Будері (англ. Booderee National Park and Botanic Gardens)[10]. Цього хижака зображено на банкноті Сінгапуру номіналом 10 000 сінгапурських доларів[9].

Посилання

  1. Фесенко Г. В. Вітчизняна номенклатура птахів світу. — Кривий Ріг : ДІОНАТ, 2018. — 580 с. — ISBN 978-617-7553-34-1.
  2. Wink, M.; Heidrich, P.; Fentzloff, C. (1996). A mtDNA phylogeny of sea eagles (genus Haliaeetus) based on nucleotide sequences of the cytochrome b gene (PDF). Biochemical Systematics and Ecology 24 (7–8): 783–791. doi:10.1016/S0305-1978(96)00049-X.
  3. Shephard, Jill M.; Catterall, Carla P.; Hughes, Jane M. (2004). Discrimination of sex in the White-bellied Sea-Eagle, Haliaeetus leucogaster, using genetic and morphometric techniques. Emu 104: 83–87. doi:10.1071/MU03043.
  4. Department of Sustainability, Environment, Water, Population and Communities (2011). Species Profile and Threats Database: Haliaeetus leucogaster — White-bellied Sea Eagle. Canberra, ACT: Australian Government. Процитовано 19 May 2011.
  5. а б BirdLife International. 2016. Haliaeetus leucogaster. The IUCN Red List of Threatened Species 2016: e.T22695097A93489471. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22695097A93489471.en. Downloaded on 24 October 2017.
  6. Katdare, Vishwas; Mone, Ram (2003). Status of the White-bellied Sea Eagle in Ratnagiri District, Maharashtra. Journal of the Bombay Natural History Society 100 (1): 113–16.
  7. а б Marchant, S.; Higgins, P. J., ред. (1993). Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds. Volume 2: Raptors to Lapwings. Melbourne, Victoria: Oxford University Press.
  8. Josep del Hoyo, Andrew Elliott, Jordi Sargatal. Handbook of the Birds of the World. — Volume 2: New World Vultures to Guineafowl. — Lynx Edicions, 1994. — 638 с. — ISBN 84-87334-15-6.
  9. а б Pwee, Timothy (2002). White-bellied sea eagle. National Library Board Singapore. Архів оригіналу за 2012-08-27. Процитовано 31 July 2009.
  10. Baldwin, Amanda (2010). The White-bellied sea-eagle in the Jervis Bay region: an exploration of the cultural, ecological and conservation significance. - Master of Science thesis. School of Earth & Environmental Sciences, University of Wollongong. Архів оригіналу за 2012-08-27. Процитовано 2 May 2011.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Đại bàng bụng trắng ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Đại bàng bụng trắng (danh pháp hai phần: Haliaeetus leucogaster) là một loài chim săn mồi lớn ban ngày thuộc Họ Ưng. Được mô tả bởi Johann Friedrich Gmelin vào năm 1788, loài này liên quan chặt chẽ với Haliaeetus sanfordi của quần đảo Solomon, và hai loài sau được coi là một phụ loài.

Mô tả

Chim non Mặt lưng nâu, các lông viền hung nâu. Trên cánh có vằn hung nâu. Đuôi trắng có dải gần mút nâu thẫm. Cằm và họng hung nâu nhạt. Mặt bụng hung nâu. Các lông ở trên cổ và ngực hình mũi mác. Ở chim trưởng thành không có các lông này. Mắt nâu gụ nhạt. Mỏ xám thẫm. Da gốc mỏ xám xanh nhạt. Chân trắng vàng nhạt hay xám nhạt.

Nó là một loài chim đặc biệt. chim trưởng thành có đầu, ngực, lông dưới cánh và đuôi màu trắng. Các phần trên có màu xám và sự tương phản dưới cánh bay lông màu đen với lông trắng. Đuôi ngắn và nêm hình như trong tất cả các loài Haliaeetus. Giống như các loài chim ăn thịt nhiều, con mái là hơi lớn hơn so với con trống, và có thể lên đến 90 cm (36 in) với sải cánh dài lên đến 2,2 m (7 ft), và cân nặng 4,5 kg (10 lb). Con chim chưa trưởng thành có bộ lông màu nâu, mà dần dần được thay thế bằng màu trắng cho đến khi năm, sáu năm tuổi. Tiếng kêu của chúng giống như tiếng ngỗng to. Loài này sống theo cặp hoặc theo nhóm nhỏ.

Phân bố

Đại bụng trắng được tìm thấy từ Bangladesh, Ấn Độ và Sri Lanka, qua tất cả các vùng ven biển Đông Nam Á bao gồm cả Myanma, Thái Lan, Malaysia Indonesia, Đông Dương, Philippines và miền nam Trung Quốc bao gồm cả Hồng Kông, New Guinea và phía đông bắc đến quần đảo Bismarck, và Australia. Trong phía bắc quần đảo Solomon, nó chỉ giới hạn ở đảo Nissan, và được thay thế ở những nơi khác bởi đại bàng Sanford. Loài này sinh sống phổ biến ở các vùng ven biển, nhưng cũng có thể được nhìn thấy trong đất liền. Chim thường thấy đậu cao trong cây, hoặc bay trên sông, đất liền kề.

Săn mồi

Loài đại bàng này ăn rắn biển. Nó lao xuống chụp con mồi trên mặt nước, nó không lặn xuống nước để bắt mồi. Trong các quần đảo Bismarck nó đã được báo cáo ăn các loài khác nhau của possum (thú có túi) Nó là một thợ săn lành nghề, và sẽ tấn công con mồi lớn với kích thước của một con thiên nga. Loài này cũng ăn xác chết thối như cừu chết, chim và cá dọc theo chiều dài đường nước, và thậm chí có thể tấn công lưới đánh cá. Nó quấy rối các loài chim nhỏ như Circus approximans, buộc các loài khác phải thả bất kỳ thực phẩm mà họ đang thực hiện, đại bàng biển ăn một mình.,. theo cặp hoặc theo nhóm nhỏ.

Chú thích

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Choi choi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Đại bàng bụng trắng: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Đại bàng bụng trắng (danh pháp hai phần: Haliaeetus leucogaster) là một loài chim săn mồi lớn ban ngày thuộc Họ Ưng. Được mô tả bởi Johann Friedrich Gmelin vào năm 1788, loài này liên quan chặt chẽ với Haliaeetus sanfordi của quần đảo Solomon, và hai loài sau được coi là một phụ loài.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Белобрюхий орлан ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
 src=
Голова белобрюхого орлана

Оперение почти полностью белое, за исключением серой окраски спины и крыльев. Размер взрослой самки достигает 80—85 см, а самца — 75—77 см. Размах крыльев — 180—218 см. В питании преобладает рыба, а также водные и околоводные позвоночные животные. Гнёзда устраивают на выступах скал и на деревьях на высоте 3—40 м[2].

Поведение

Белобрюхий орлан — птица, как правило, оседлая; некоторые особи живут на одном месте в течение всего года, но другие кочуют. Они моногамны: пара остаётся вместе, пока одна из птиц не умирает. Тогда вторая быстро находит нового партнёра. Это приводит к тому, что некоторые места гнездования непрерывно заняты много лет (одно место в Маллакуте, штат Виктория, было занято больше пятидесяти лет)[4]. Незрелые птицы подвижны, многие улетают на 50 км от области, где они были подняты. О молодом орлане, взлетевшем в Ковелле в Южной Австралии, сообщили с далекого острова Фрейзер в Квинсленде, который находится в 3000 км.[5] Изучение орланов в Джервис-Бее (Новый Южный Уэльс) показало увеличение числа незрелых и молодых птиц осенью, хотя неясно, были ли они оперившимися на месте или (как считается более вероятным) прилетели из других мест Австралии[6]. Этих птиц часто видят сидящими высоко на деревьях или парящими над водоёмами и землёй поблизости; поодиночке или в парах. Небольшие группы белобрюхих орланов иногда собираются там, где есть обильный источник пищи, такой как тушки или потроха рыбы на судне[4]. Многое в поведении белобрюхого орлана, особенно в его размножении, остаётся малоизвестным.

В культуре

Белобрюхий орлан — официальный символ малайзийского штата Селангор[7] и Национального парка Будери (Джервис-Бей)[8]. Кроме того, эта птица изображена на банкноте Сингапура достоинством в 10 000 сингапурских долларов,[7] введённой в оборот 1 февраля 1980 года[9].

Примечания

  1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 43. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
  2. 1 2 Белобрюхий орлан / Haliaeetus leucogaster Архивировано 21 сентября 2011 года. (рус.) (Проверено 4 сентября 2011)
  3. Haliaeetus leucogaster. IUCN Red List of Threatened Species.
  4. 1 2 Marchant, S.; Higgins, P. J., eds. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds. — Melbourne, Victoria: Oxford University Press, 1993. — Т. 2: Raptors to Lapwings. — С. 87. — ISBN 0-19-553069-1.
  5. Marchant, S.; Higgins, P. J., eds. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds. — Melbourne, Victoria: Oxford University Press, 1993. — Т. 2: Raptors to Lapwings. — С. 85. — ISBN 0-19-553069-1.
  6. Spencer, Jennifer A.; Lynch, Tim P. (2005). «Patterns in the abundance of White-bellied Sea-Eagles (Haliaeetus leucogaster) in Jervis Bay, south-eastern Australia». Emu 105 (3): 211-16.
  7. 1 2 Pwee, Timothy White-bellied sea eagle (неопр.). National Library Board Singapore (2002). Проверено 31 июля 2009. Архивировано 27 августа 2012 года.
  8. Baldwin, Amanda The White-bellied sea-eagle in the Jervis Bay region: an exploration of the cultural, ecological and conservation significance (неопр.). School of Earth & Environmental Sciences, University of Wollongong (2010). Проверено 2 мая 2011. Архивировано 27 августа 2012 года.
  9. Bird Series - $10000 (неопр.). Monetary Authority of Singapore (31 May 2011). Проверено 1 июля 2011. Архивировано 27 августа 2012 года.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Белобрюхий орлан: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
 src= Голова белобрюхого орлана

Оперение почти полностью белое, за исключением серой окраски спины и крыльев. Размер взрослой самки достигает 80—85 см, а самца — 75—77 см. Размах крыльев — 180—218 см. В питании преобладает рыба, а также водные и околоводные позвоночные животные. Гнёзда устраивают на выступах скал и на деревьях на высоте 3—40 м.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

白腹海鵰 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科
二名法 Haliaeetus leucogaster
Gmelin, 1788

白腹海雕拉丁文學名Haliaeetus leucogaster)亦稱白胸海雕,是鷹科的一種大型猛禽

牠們居住在印度亞洲南部及澳大利亞海岸。白腹海雕極為獨特。成鳥有白色的頭部、胸部及尾部。在飛行時,牠們黑色的翅膀跟白色的腹部形成強烈的對比。像所有海雕屬的成員般,牠們的尾部很短,且呈楔子狀。

跟牠們最接近的近親為不知名的索羅門群島海雕(Sanford's Sea-eagle)[1]。牠們兩個物種是一對複合種(species pair),就像所有海雕的複合種一般,這個複合種是由一個黑頭的物種(所羅門海雕)和一個白頭的物種(白腹海雕)組成的。牠們的爪子、喙和眼睛都像所有岡瓦那大陸海雕一樣,顏色很深。這個複合種的成員的尋部或多或少都有一點兒較深的色素,但並非所有個體都會出現這情況。雖然牠們的不同之處大部分都是在於牠們的外觀及生態學,但其實牠們的祖先在少於一百萬年前才開始分裂(Wink et al., 1996)。

外觀

白腹海雕是全澳大利亞現時所知的第二大猛禽,而最大的是楔尾鷹(Wedge-tailed Eagle,學名Aquila audax),站立時高度可達1米。

白腹海雕的頭部、尾部、胸部和腹部呈白色,背部和翅膀均呈黑色或深灰色。在飛行時,若從地面往上觀看的話,就很容易看到牠們張開的黑色翅膀。牠們的喙呈灰色,尖端的顏色較深,眼睛呈深棕色。牠們的腿部呈奶白色,爪子呈黑色。牠們的雌性兩性個體很相似。雄性高度若為75公分,比雌性的85公分略小。翼展長約2

幼白腹海雕的羽毛為棕色,在4歲時就完全成熟,全身的羽毛顏色已是一個真正成年白腹海雕的羽毛顏色。

分佈情況及棲息地

 src=
一隻在達爾文市北領地野生動物園(Territory Wildlife Park)的白腹海雕

人們常在澳大利亞的海岸或近海地區看到白腹海雕。牠們的配偶是終身的。牠們般的叫聲是一種表示親密的叫聲,較常出現於繁殖季節。

除了澳大利亞外,牠們亦居住於紐幾內亞香港印度尼西亞中國嶺南東南印度

食物

白腹海雕主要靠捕食水產動物維生的,這些動物包括海龜海蛇,但牠們亦會捕獵鳥類哺乳動物。牠們是捕獵的能手,可以捕獵大至天鵝的獵物。白腹海雕亦會吃腐肉,也會在飛行時攻擊其他有獵物在手的鳥類,逼牠們鬆開爪子來,再把獵物搶去。白腹海雕可以單獨捕獵、夫妻一起出動或全家總動員。

築巢

白腹海雕會在其他白腹海雕的巢附近築巢,牠們的巢通常是築在大樹上或海岸邊的懸崖上。一般而言,牠們每次可生出兩顆蛋。

圖片

  •  src=

    幼鳥(出生一年)

  •  src=

    幼鳥(2到3歲)

  •  src=

    已成熟的白腹海雕在空中飛行

參考資料

註釋

  1. ^ 註釋:此物種生活於所羅門群島,因此得名
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

白腹海鵰: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

白腹海雕(拉丁文學名:Haliaeetus leucogaster)亦稱白胸海雕,是鷹科的一種大型猛禽

牠們居住在印度亞洲南部及澳大利亞海岸。白腹海雕極為獨特。成鳥有白色的頭部、胸部及尾部。在飛行時,牠們黑色的翅膀跟白色的腹部形成強烈的對比。像所有海雕屬的成員般,牠們的尾部很短,且呈楔子狀。

跟牠們最接近的近親為不知名的索羅門群島海雕(Sanford's Sea-eagle)。牠們兩個物種是一對複合種(species pair),就像所有海雕的複合種一般,這個複合種是由一個黑頭的物種(所羅門海雕)和一個白頭的物種(白腹海雕)組成的。牠們的爪子、喙和眼睛都像所有岡瓦那大陸海雕一樣,顏色很深。這個複合種的成員的尋部或多或少都有一點兒較深的色素,但並非所有個體都會出現這情況。雖然牠們的不同之處大部分都是在於牠們的外觀及生態學,但其實牠們的祖先在少於一百萬年前才開始分裂(Wink et al., 1996)。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

シロハラウミワシ ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
シロハラウミワシ シロハラウミワシ
シロハラウミワシ Haliaeetus leucogaster
保全状況評価 LEAST CONCERN
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : タカ目 Falconiformes : タカ科 Accipitridae : ウミワシ属オジロワシ属Haliaeetus : シロハラウミワシ H. leucogaster 学名 Haliaeetus leucogaster
Gmelin, 1788 和名 シロハラウミワシ 英名 White-billed Sea Eagle

シロハラウミワシ(白腹海鷲、学名:Haliaeetus leucogaster)は、タカ目タカ科の鳥。

分布[編集]

stub

形態[編集]

全長70cm。背面は黒く、頭部から下面にかけては白色。嘴は白みがかった黒色で、脚は黄色。

生態[編集]

海岸や湖沼などの水辺に生息する。

獲物の大半は魚類ウミヘビであり、獲物の90-95%を占めていたとする報告もある。樹上や崖の上から待ち伏せし、水面近くに現れたところを捕らえる。

巣は樹上などに枯れ枝を用いて作る。

参考文献[編集]

  • 『小学館の図鑑NEO 鳥』 小学館、2002年、137頁。
執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

シロハラウミワシ: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語

シロハラウミワシ(白腹海鷲、学名:Haliaeetus leucogaster)は、タカ目タカ科の鳥。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語