Palaeognathae

Paleognata fåglar (Palaeognathae), ibland kallade strutsartade fåglar, är en av två infraklasser där den andra är Neognathae. Dessa båda klader omfattar alla världens idag förekommande fåglar och bildar underklassen Neornithes. Paleognata fåglar omfattar fyra idag förekommande flygoförmögna utvecklingslinjer, plus tre utdöda, och en flygförmögen utvecklingslinje, nämligen tinamofåglarna.^[1]

Systematik

Det råder konsensus om att paleognata fåglar är den mest basala gruppen, det vill säga mest ursprungliga av dagens fåglar, men det råder oenighet kring deras evolution och hur de är besläktade med övriga fåglar.^[2]

Idag delas paleognata fåglar upp i fem idag förekommande ordningar och ett antal utdöda:^[3]

• Tinamofåglar (Tinamiformes) - omfattar tinamoer med sina nio idag förekommande släkten och 39 arter, och de utdöda moafåglarna
• Strutsfåglar (Struthioniformes) - omfattar de två arterna struts och somalistruts
• Nandufåglar (Rheiformes) - omfattar de två arterna större nandu och mindre nandu
• Kasuarfåglar (Casuariiformes) - omfattar kasuarer och emuer
• Kivifåglar (Apterygiformes) - omfattar fem idag förekommande arter
• Lithornithiformes - utdöd ordning
• Dinornithiformes - utdöd ordning som omfattade moafåglarna
• Aepyornithiformes - utdöd ordning som omfattade elefantfåglarna

Namn

Ordet Palaeognathae härleds från gammalgrekiskans ord för "gammal käke", grekiskans παλαιός, palaios, "gammal". Det syftar på att dessa fåglars käkben beskrivs som mer primitivt och reptillikt än hos de andra fåglarna.^[4] Trivialnamnet paleognata på svenska stavas utan "a" innan "eo", precis som paleolitikum vilket även stavas utan "a" på amerikanska men med "a" på brittisk engelska.

Noter

1. ^ Baker, A. J.; Haddrath, O.; McPherson, J. D.; Cloutier, A. (2014). ”Genomic Support for a Moa-Tinamou Clade and Adaptive Morphological Convergence in Flightless Ratites”. Molecular Biology and Evolution. doi:10.1093/molbev/msu153.
2. ^ Leonard, Leona (27 april 2005). ”A new specimen of the fossil palaeognath Lithornis from the Lower Eocene of Denmark”. American Museum Novitates "491" (3491): ss. 1–11. doi:10.1206/0003-0082(2005)491[0001:ANSOTF]2.0.CO;2.
3. ^ IOC World Bird List, version 5.3, Ratites: tinamous to kiwis, läst 2015-08-08
4. ^ Houde, Peter W. (1988). Paleognathous Birds from the Early Tertiary of the Northern Hemisphere. Publications of the Nuttall Ornithological Club, no. 22. Cambridge Massachusetts, USA: Nuttall Ornithological Club

Denna fågelrelaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.