Svingrävling (Arctonyx collaris) är ett rovdjur i underfamiljen grävlingar och den enda arten i släktet Arctonyx.[2]
I stort sett liknar svingrävlingen den europeiska grävlingen men den har en längre nos som saknar hår så att den liknar svindjurens tryne. Pälsen är på djurets rygg grågul till svart och på buken samt extremiteterna helt svart. I det vita ansiktet finns svarta remsor som går från nosen till öronen. Även öronen själv, halsen och svansen är vit. En annan skillnad till den europeiska grävlingen är de långa böjda klorna. Kroppens längd ligger mellan 55 och 70 cm, svanslängden mellan 12 och 17 cm och vikten mellan 7 och 14 kg.
Utbredningsområdet ligger i östra och sydöstra Asien från norra Kina och östra Indien till Malackahalvön och Sumatra. Habitatet utgörs av regnskogar eller skogar i bergsregioner upp till 3 500 meter över havet.
Svingrävlingar är aktiva under gryningen eller på natten. Dagen tillbringar de i större bergssprickor eller självgrävda lyor. Om artens sociala beteende är lite känd, troligtvis lever individerna ensamma. De håller vinterdvala från november till februari eller mars.
Dessa djur är allätare. De gräver med nosen i marken och letar efter föda. De äter maskar, insekter och deras larver samt rötter, svampar och frukt.
Parningstiden ligger i maj men på grund av att ägget vilar en tid födas ungarna nästa februari eller mars. Dräktighetens längd uppskattas med 6 veckor. Per kull födds tre till fem ungar. Honan sluter efter cirka fyra månader att ge di och med ungefär åtta månader är ungarna full utvecklad.
Svingrävlingens naturliga fiender är tigrar och leoparder men grävlingen kan försvara sig med sina långa klor eller genom att spruta en illa luktande vätska mot angriparen.
Andra hot består av jakt från människor eller förstöring av artens habitat genom skogsröjning. Trots allt listas svingrävlingen inte som hotad art.
Svingrävling (Arctonyx collaris) är ett rovdjur i underfamiljen grävlingar och den enda arten i släktet Arctonyx.
