Tallbit (Pinicola enucleator) är en stannfågel som precis som korsnäbbarna varierar mycket i färg beroende på ålder och kön.
Tallbiten har en cirkumpolär utbredning i de norra delarna av norra halvklotet och förekommer i tallskogar i Alaska, bergsområdena i västra USA, i Kanada, subarktiska Fennoskandia, Sibirien på Kurillerna och i högt belägna bergsområden på Hokkaido. Den är mestadels en stannfågel, men under vissa invasionsår flyttar den längre söderut och förekommer då i tempererade Eurasien, och observeras mycket sällsynt i Tyskland, Frankrike och Italien.[2]
Tallbiten placeras numera som ensam art i släktet Pinicola står nära domherrarna (Pyrrhula). Tidigare fördes även den asiatiska arten med dåvarande namnet himalayatallbit även till släktet, men DNA-studier visar att den trots sin ytliga likhet med tallbiten snarare är nära släkt med rosenfinkar. I och med det har den fått ett nytt namn, enrosenfink.[3] Utvecklingslinjen för Pinicola skiljde sig ifrån sina släktingar under pliocen, för ungefär ett dussintal miljoner år sedan.[4]
Tallbiten delas in i mellan åtta och nio underarter. Följande lista med underartsgrupper följer Clements et al 2018.[5]
Hanen är vanligen mörkt rosenröd med grå och svarta inslag, men grundfärgen kan variera i ljusare röda gula toner. Honans fjäderdräkt är övervägande grågul. Båda könen har svartaktiga vingar, där yttre delen av vingpennorna är svartvita. Den svartgrå stjärten är kluven i spetsen. Totallängden är 22 centimeter.
Tallbitens föda består av frön och allehanda bär (synnerligen enbär och rönnbär). Boet, tillverkat av fina kvistar och fodrat med strån, finns ofta i täta barrskogar och innehåller 3-4 ljusgröna, med grå och svarta fläckar försedda ägg. Tallbiten är orädd.
Tallbiten har ett mycket stort utbredningsområde och populationsstorleken är mycket stor, så trots att populationstrenden verkar vara nedåtgående så bedöms den inte vara tillräckligt negativ för att utgöra ett hot mot den globala populationen. Av dessa skäl kategoriseras arten som livskraftig av IUCN.[1]
I Sverige är tallbiten inte längre rödlistad. Från och med 2015 års rödlista kategoriseras den som livskraftig (LC). I 2010 års rödlista kategoriserades den som nära hotad (NT).[7] Tidigare var den upptagen som sårbar (VU).
Förr har tallbiten på vissa håll i Sverige kallats för dumsnut.[8]
Tallbit (Pinicola enucleator) är en stannfågel som precis som korsnäbbarna varierar mycket i färg beroende på ålder och kön.
