dcsimg

Associations

provided by BioImages, the virtual fieldguide, UK
Foodplant / gall
Agrobacterium tumefaciens causes gall of stem (esp. base) of Ligustrum

Plant / associate
adult of Aneurus avenius is associated with dead twig of Ligustrum

In Great Britain and/or Ireland:
Foodplant / pathogen
Armillaria mellea s.l. infects and damages Ligustrum
Other: major host/prey

Foodplant / sap sucker
Chionaspis salicis sucks sap of live stem of Ligustrum

Foodplant / visitor
adult of Cryptocephalus nitidulus visits for nectar and/or pollen flower of Ligustrum
Remarks: season: early 5-9

Plant / resting place / on
female of Dendrothrips ornatus may be found on live leaf of Ligustrum
Remarks: season: 4-5,7-9,11

Foodplant / saprobe
immersed, often loosely grouped perithecium of Diaporthe eres is saprobic on wood of Ligustrum

Foodplant / saprobe
immersed pycnidium of Diplodia coelomycetous anamorph of Diplodia ligustri is saprobic on dead twig (thin) of Ligustrum
Remarks: season: 4-6

Foodplant / saprobe
hysterothecium of Gloniopsis praelonga is saprobic on dead twig of Ligustrum
Remarks: season: 1-12

Foodplant / saprobe
effuse colony of Helminthosporium dematiaceous anamorph of Helminthosporium velutinum is saprobic on fallen, dead branch of Ligustrum

Plant / associate
Lytta vesicatoria is associated with Ligustrum

Foodplant / saprobe
mostly epiphyllous, numerous pseudothecium of Mycosphaerella ligustri is saprobic on leaf of Ligustrum

Foodplant / gall
Myzus ligustri causes gall of discoloured, tightly curled leaf (young) of Ligustrum
Remarks: season: spring-summer

Plant / associate
perithecium of Nitschkia brevispina is associated with Ligustrum
Remarks: season: 2-4

Foodplant / saprobe
apothecium of Perrotia flammea is saprobic on dead twig of Ligustrum
Remarks: season: 8-9

Foodplant / gall
larva of Placochela ligustri causes gall of inflorescence of Ligustrum

Foodplant / pathogen
Rosellinia necatrix infects and damages yellowing, prematurely falling leaf of Ligustrum
Other: major host/prey

Foodplant / open feeder
nocturnal larva of Tenthredo vespa grazes on leaf of Ligustrum

Foodplant / saprobe
erumpent, in small groups from bark crack apothecium of Tympanis ligustri is saprobic on dead branch of Ligustrum
Remarks: season: 1-5

Foodplant / saprobe
gregarious, stromatic, immersed, unilocular pycnidium of Cytospora coelomycetous anamorph of Valsa cypri is saprobic on dead branch of Ligustrum
Remarks: season: 3

Foodplant / saprobe
colony of Xylohypha dematiaceous anamorph of Xylohypha nigrescens is saprobic on wood of Ligustrum

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
BioImages
project
BioImages

Description

provided by Flora of Zimbabwe
Shrubs or small trees. Leaves opposite, simple, entire. Flowers bisexual in terminal panicles, strong-scented. Corolla funnel-shaped. Fruit a 2-locular berry; loculi 1-2-seeded.
license
cc-by-nc
copyright
Mark Hyde, Bart Wursten and Petra Ballings
bibliographic citation
Hyde, M.A., Wursten, B.T. and Ballings, P. (2002-2014). Ligustrum Flora of Zimbabwe website. Accessed 28 August 2014 at http://www.zimbabweflora.co.zw/speciesdata/genus.php?genus_id=1083
author
Mark Hyde
author
Bart Wursten
author
Petra Ballings
original
visit source
partner site
Flora of Zimbabwe

Birgöz ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Birgöz (lat. Ligustrum) — dalamazçiçəklilər sırasının zeytunkimilər fəsiləsinə aid bitki cinsi.

Təbii yayılması

Botaniki təsviri

Dekorativ kol bitkisidr. Yaşıllaşmada bu bitkidən qayçılama yolu ilə şar, kvadrat, üçbucaq, küzə və başqa formalar əldə etmək mümkündür. Toxumları və qələmləri ilə çoxaldılırlar.

Ekologiyası

Kök və yarpaqlarında aşı maddələri vardır.

Azərbaycanda yayılması

Azərbaycan florasında adi birgöz növü bitir. Mərkəzi Nəbatat Bağında kolleksiyada 4 növü becərilir.

İstifadəsi

Canlı çəpər kimi müxtəlif yaşıllıqların salınmasında istifadə olunur. Çiçəklərinin tərkibində efir yağı vardır, ətirli olduqları üçün ətriyyatda işlədilir.

Ədəbiyyat

  • Tofiq Məmmədov, Elman İsgəndər, Tariyel Talıbov. Azərbaycanın nadir ağac və kol bitkiləri. Bakı: Elm, 2014, 380 səh.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Birgöz: Brief Summary ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Birgöz (lat. Ligustrum) — dalamazçiçəklilər sırasının zeytunkimilər fəsiləsinə aid bitki cinsi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Ligustrum ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Els Ligustrum són un gènere dins la família de les oleàcies.

Als Països Catalans es troben espontanis Ligustrum vulgare anomenat olivereta i com a planta de jardineria la Troana (Ligustrum japonicum i Ligustrum ovalifolium)

El gènere té de 40 a 50 espècies de fulla persistent, semipersistent o caduca. En forma d'arbusts o petits arbres.

El gènere Ligustrum té el centre de diversitat biològic a la Xina`, Himàlaia, Japó i Taiwan. També es troben espècies a Europa, nord de l'Àfrica i Australàsia.

Descripció

Flors petites i oloroses reunides en panícula. Quatre pètals i dos estams per sobre del pistil. Fruits en drupa semblants a les de l'olivera.


Algunes espècies


Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Ligustrum Modifica l'enllaç a Wikidata
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Ligustrum: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Els Ligustrum són un gènere dins la família de les oleàcies.

Als Països Catalans es troben espontanis Ligustrum vulgare anomenat olivereta i com a planta de jardineria la Troana (Ligustrum japonicum i Ligustrum ovalifolium)

El gènere té de 40 a 50 espècies de fulla persistent, semipersistent o caduca. En forma d'arbusts o petits arbres.

El gènere Ligustrum té el centre de diversitat biològic a la Xina`, Himàlaia, Japó i Taiwan. També es troben espècies a Europa, nord de l'Àfrica i Australàsia.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Ptačí zob ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Ptačí zob (Ligustrum) je rod rostlin patřící do čeledě olivovníkovité (Oleaceae).

Některé druhy

Použití

Ptačí zob lze v ČR použít jako okrasné rostliny. Keře mohou být použity do skupin, jako solitéra se používají pouze pestrolisté kultivary.[1] Ptačí zob je pro člověka nejedlý. Pro ptactvo ano, jelikož ptáci snesou až 1000 krát větší množství jedu než člověk.[zdroj?] Ptačí zob také předkládají chovatelé strašilek svým miláčkům druhu Peruphasma schultei.[zdroj?]

Reference

  1. HIEKE, Karel; PINC, Miroslav. Praktická dendrologie, díl 1.,. 1.. vyd. [s.l.]: nakladatelství SZN, 1978. 000128363.

Externí odkazy

Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Ptačí zob: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Ptačí zob (Ligustrum) je rod rostlin patřící do čeledě olivovníkovité (Oleaceae).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Liguster (slægt) ( Danish )

provided by wikipedia DA

Liguster (Ligustrum) er en slægt med 40-50 arter, der er udbredt i Nordafrika, Mellemøsten, Kaukasus, Sibirien, Østasien, Indonesien og Europa med tyngdepunktet i Østasien. Det er løvfældende eller vintergrønne buske med modsatte, kortstilkede og helrandede blade. Blomsterne er samlet i endestillede eller akselstillede toppe. De enkelte blomster er 4-tallige og regelmæssige med sammenvoksede kronrør og oftest hvide kronblade. Frugterne er sorte stenfrugter eller bær med et til tre frø. Her beskrives kun de arter, der er almindeligt dyrket i Danmark.

Beskrevne arter


Andre arter
  • Ligustrum compactum
  • Ligustrum confusum
  • Ligustrum delavayanum
  • Ligustrum foliosum
  • Ligustrum glomeratum
  • Ligustrum henryi
  • Ligustrum ibota
  • Ligustrum japonicum
  • Ligustrum leucanthum
  • Ligustrum liukiuense
  • Ligustrum lucidum
  • Ligustrum morrisonense
  • Ligustrum nepalense
  • Ligustrum quihoui
  • Ligustrum robustum
  • Ligustrum sempervirens
  • Ligustrum sinense
  • Ligustrum strongylophyllum
  • Ligustrum tschonoskii


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Liguster ( German )

provided by wikipedia DE

Die Liguster (Ligustrum), oder selten Rainweiden genannt, sind eine Pflanzengattung aus der Familie der Ölbaumgewächse (Oleaceae). In deutschen Texten ist mit Liguster meist der Gewöhnliche Liguster gemeint.

Beschreibung

 src=
Illustration von Ligustrum vulgare

Ligustrum-Arten wachsen als laubabwerfende oder immergrüne Sträucher oder Bäume. Die gegenständig angeordneten Laubblätter sind kurz gestielt, einfach und ganzrandig.

Die Blüten stehen in endständigen oder achselständigen, oft rispigen Blütenständen zusammen. Die zwittrigen, vierzähligen Blüten duften oft. Die vier Kelchblätter sind glockenförmig verwachsen. Die vier meist weißen Kronblätter sind röhrig bis trichterförmig verwachsen. Die zwei Staubblätter ragen nicht aus der Kronröhre heraus. Zwei Fruchtblätter sind zu einem oberständigen Fruchtknoten verwachsen. Es werden ein- bis dreisamige Beeren oder Steinfrüchte gebildet.

Vorkommen

Die Ligustrum-Arten haben Areale in der Alten Welt. Die meisten Arten haben ihre Heimat im östlichen Asien, wenige in Europa, Afrika und Australasien. In Europa ist nur der Gewöhnliche Liguster (Ligustrum vulgare) heimisch.

Wenige Arten werden als Ziergehölze kultiviert und insbesondere in Gärten zur Anlage von Hecken verwendet. Die meisten dieser Arten stammen ursprünglich aus Japan oder China. Liguster wird oft als Schnitthecke gepflanzt.

Systematik

Die Gattung Ligustrum gehört zur Tribus Oleeae in der Familie der Oleaceae. Synonyme für Ligustrum L. sind: Esquirolia H.Lév., Faulia Raf., Ligustridium Spach, Parasyringa W.W.Sm., Phlyarodoxa S.Moore, Visiania DC.[1]

 src=
Ligustrum gamblei
 src=
Japanischer Liguster (Ligustrum japonicum)
 src=
Glänzender Liguster (Ligustrum lucidum)
 src=
Ovalblättriger Liguster (Ligustrum ovalifolium)
 src=
Ligustrum robustum subsp. perrottetii
 src=
Ligustrum robustum subsp. walkeri
 src=
Chinesischer Liguster (Ligustrum sinense)

Es gibt etwa 40 bis 50 Ligustrum-Arten[1]:

Quellen

  • Mei-chen Chang, Lien-ching Chiu, Zhi Wei & Peter S. Green: Oleaceae in der Flora of China, Volume 15, 1996, S. 299: Ligustrum – Online. (Abschnitt Beschreibung)

Einzelnachweise

  1. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u Ligustrum im Germplasm Resources Information Network (GRIN), USDA, ARS, National Genetic Resources Program. National Germplasm Resources Laboratory, Beltsville, Maryland.
  2. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al Rafaël Govaerts (Hrsg.): Ligustrum. In: World Checklist of Selected Plant Families (WCSP) – The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew, abgerufen am 29. November 2018.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Liguster: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Die Liguster (Ligustrum), oder selten Rainweiden genannt, sind eine Pflanzengattung aus der Familie der Ölbaumgewächse (Oleaceae). In deutschen Texten ist mit Liguster meist der Gewöhnliche Liguster gemeint.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Lagostern ( North Frisian )

provided by wikipedia emerging languages
Amrum.pngTekst üüb Öömrang

Lagostern (Ligustrum) san en plaantenskööl uun det famile faan a Öölebuumplaanten (Oleaceae).

Slacher

L. delavayanum – L. ibota – L. japonicum – L. lucidum – L. microcarpum – L. obtusifolium – L. ovalifolium – L. pricei – L. sinense – Ligustrum vulgare

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Lagostern: Brief Summary ( North Frisian )

provided by wikipedia emerging languages

Lagostern (Ligustrum) san en plaantenskööl uun det famile faan a Öölebuumplaanten (Oleaceae).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Ligustro ( Ido )

provided by wikipedia emerging languages

Ligustro esas arboreto ek la familio "oleacei", de qua onu formacas masivi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Λιγούστρο ( Greek, Modern (1453-) )

provided by wikipedia emerging languages

Το λιγούστρο ή λιγκούστρο (Ligustrum) είναι γένος αειθαλών ή φυλλοβόλων θάμνων, οι οποίοι μπορεί να γίνουν δέντρα μικρού ή μεσαίου μεγέθους. Ανήκει στα ελαιοειδή. Το γένος απαρτίζεται από σαράντα περίπου είδη. Τα λιγούστρα χρησιμοποιούνται κυρίως για την δημιουργία φυτοφρακτών και πράσινων πλαισίων, ενώ μπορούν να φυτευτούν και σε γλάστρες. Είναι ημισκιόφυτα και φωτόφυτα και αναπτύσσονται σε καλά στραγγιζόμενα εδάφη. Πολλαπλασιάζονται με σπόρους και με μοσχεύματα. Οι δενδρώδεις ποικιλίες πολλαπλασιάζονται με εμβόλια πάνω στο L. japonicum.[1]

Περιγραφή

 src=
Τα μικρά άνθη του λιγούστρου σχηματίζουν κωνικές ταξιανθίες

Τα λιγούστρα είναι θάμνοι ή μικρά δέντρα, τα οποία μπορούν να φτάσουν σε ύψος έξι μέτρων ή και μεγαλύτερο, ανάλογα με το είδος. Τα φύλλα τους είναι απλά, επιμήκη ή οβάλ και έχουν αντίθετη φυλλοταξία. Ανθίζουν την άνοιξη και το καλοκαίρι και τα μικρά λευκά άνθη τους σχηματίζουν κωνικές ταξιανθίες. Τα άνθη αποτελούνται από τέσσερα πέταλα ενωμένα στο βασικό τους μισό[2]. Οι καρποί είναι μικρά κηρώδη μπλε και μαύρα μούρα που παραμένουν πάνω στο φυτό το χειμώνα.[3]

Τα φυτά είναι ολόκληρα τοξικά, συμπεριλαμβανομένων των καρπών. Η τοξική ουσία που παράγουν τα λιγούστρα είναι ένα γλυκοσίδιο, η συριγκίνη ή λιγουστρίνη, η οποία είναι ερεθιστική για τον άνθρωπο και μπορεί να προκαλέσει ναυτία, εμετό, διάρροια και κοιλιακές κράμπες, αλλά δεν υπάρχει καταγεγραμμένη περίπτωση δηλητηρίασης στον άνθρωπο από λιγούστρο. Αντίθετα, το φυτό είναι δηλητηριώδες για τα μηρυκαστικά.[3]

Εκχυλίσματα των διαφόρων ειδών λιγούστρου φαίνεται ότι έχουν αντιοξειδωτική (προστατεύουν τα ερυθρά αιμοσφαίρια από την αιμόλυση), αντιφλεγμονώδη και ηπατοπροστατευτική δράση. Θεωρείται επίσης ότι ενισχύει το ανοσοποιητικό σύστημα και βοηθάει στην πρόληψη του καρκίνου, αν και τα στοιχεία δεν είναι αρκετά.[4] Εκχύλισμα από τα φύλλα του είδους L. robustum χρησιμοποιούνται στην παραδοσιακή κινεζική ιατρική.[5]

Είδη

Το γένος περιλαμβάνει περίπου 40 είδη. Από αυτά έντεκα είναι δεκτά από το ITIS (Integrated Taxonomic Information System)[6]:

  • Ligustrum amurense - Λιγούστρο του Αμούρ
  • Ligustrum ibota - Λιγούστρο το ιμπότα
  • Ligustrum japonicum - Λιγούστρο το ιαπωνικό
  • Ligustrum lucidum
  • Ligustrum obtusifolium - Λιγούστρο το αµβλύφυλλον
  • Ligustrum ovalifolium - Λιγούστρο το ωοειδόφυλλον
  • Ligustrum quihoui
  • Ligustrum robustum - Λιγούστρο το εύρωστο
  • Ligustrum sempervirens - Λιγούστρο το αειθαλές
  • Ligustrum sinense - Λιγούστρο το σινικό
  • Ligustrum tschonoskii
  • Ligustrum vulgare - Λιγούστρο το κοινό

Παραπομπές

  1. «Ligustrum lucidum "Excelsum superbum"». artemisaris.gr. Ανακτήθηκε στις 27 Οκτωβρίου 2012.
  2. T. C. Brayshaw (1996). Trees and Shrubs of British Columbia. UBC Press. σελ. 304. ISBN 0774805641.
  3. 3,0 3,1 Lewis S. Nelson; Richard D. Shih; Michael Balick (2006). Handbook of Poisonous and Injurious Plants. Springer. σελίδες 201 – 203. ISBN 0387312684.
  4. Ligustrum NYU Langone Medical Center. Ανακτήθηκε την 27 Οκτωβρίου 2012
  5. Lau KM, He ZD, Dong H, Fung KP, But PP. (Νοέμβριος 2002). «Anti-oxidative, anti-inflammatory and hepato-protective effects of Ligustrum robustum». Journal of Ethnopharmacology (pubmed) 83 (1-2): 63-71. PMID 12413708. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12413708.
  6. «ITIS Standard Report Page - Ligustrum». Integrated Taxonomic Information System. Ανακτήθηκε στις 20 Ιουνίου 2011.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Λιγούστρο: Brief Summary ( Greek, Modern (1453-) )

provided by wikipedia emerging languages

Το λιγούστρο ή λιγκούστρο (Ligustrum) είναι γένος αειθαλών ή φυλλοβόλων θάμνων, οι οποίοι μπορεί να γίνουν δέντρα μικρού ή μεσαίου μεγέθους. Ανήκει στα ελαιοειδή. Το γένος απαρτίζεται από σαράντα περίπου είδη. Τα λιγούστρα χρησιμοποιούνται κυρίως για την δημιουργία φυτοφρακτών και πράσινων πλαισίων, ενώ μπορούν να φυτευτούν και σε γλάστρες. Είναι ημισκιόφυτα και φωτόφυτα και αναπτύσσονται σε καλά στραγγιζόμενα εδάφη. Πολλαπλασιάζονται με σπόρους και με μοσχεύματα. Οι δενδρώδεις ποικιλίες πολλαπλασιάζονται με εμβόλια πάνω στο L. japonicum.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Privet

provided by wikipedia EN

Wild privet, also sometimes known as common privet or European privet (Ligustrum vulgare)

A privet is a flowering plant in the genus Ligustrum. The genus contains about 50 species of erect, deciduous or evergreen shrubs, sometimes forming small or medium-sized trees,[1] native to Europe, north Africa, Asia, many introduced and naturalised in Australasia, where only one species, Ligustrum australianum,[2] extends as a native into Queensland.[3] Some species have become widely naturalized or invasive where introduced. Privet was originally the name for the European semi-evergreen shrub Ligustrum vulgare, and later also for the more reliably evergreen Ligustrum ovalifolium and its hybrid Ligustrum × ibolium used extensively for privacy hedging, though now the name is applied to all members of the genus.[4] The generic name was applied by Pliny the Elder (23–79 AD) to L. vulgare.[5] It is often suggested that the name privet is related to private, but the OED states that there is no evidence to support this.[6]

Description

Privet is a group of shrubs and small trees of southern and eastern Asia, from the Himalayas extending into Australia. They may be evergreen or deciduous, and are tolerant of different soil types. They often have conspicuous heads of white flowers[7] followed by black berries.

Uses and cultivation

In addition to being cultivated to create ornamental hedges and foliage, privet is also widely used in horticulture and flower arrangements.[8] The oval leaf privet Ligustrum ovalifolium is used for hedges, while its flexible twigs are sometimes used as cords for lashing.[8] The tree species, especially Chinese privet is frequently used as a street tree in Europe, while other species including Ligustrum japonicum and Ligustrum quihoui are among the others also sometimes used as ornamental plants in gardens.[9] Privet became very popular in Britain as a replacement for ornamental railings around properties, which had been lost to the 1941 Government compulsorily requisitioning of all post-1850 iron gates and railings for the war effort[10] the idea being that the donated metal would be melted down for use in the manufacture of armaments in WWII, although this ultimately did not happen.[11] The remaining stubs of sawn-off railings can still be seen on many garden walls in the UK, often partly obscured by privet bushes.

Chinese privet is used in traditional herbal medicine.[12] The decoction of privet leaves or bark helps to treat diarrhea, stomach ulcers, chronic bowel problems, chapped lips, sore mouths and throats, and a wash for skin problems.[12] Privet leaves and bark have bitter properties that make a useful tea for improving appetite and digestion in chemotherapy patients.[12] Kuding is a Chinese tea made from either a Ligustrum or Ilex species.

Some species produce a fruit, which is mildly toxic to humans.[8][13] Symptoms from eating privet fruit include nausea, headache, abdominal pain, vomiting, diarrhea, weakness, low blood pressure, and low body temperature.[8] At least some privet species are known to be toxic to horses.[14]

Ecology

A plant may produce thousands of fruits, most of which are eaten by birds. Privet is used as a food plant by the larvae of some Lepidoptera species including the common emerald, common marbled carpet, copper underwing, engrailed, mottled beauty, scalloped hazel, small angle shades, v-pug, privet hawk moth and willow beauty.

Invasiveness

Privet is a successful invasive species because of its ability to outcompete and therefore displace native vegetation, due to its adaptability. Various species are now a problem in North America, Australia and New Zealand.

Selected species

The Integrated Taxonomic Information System lists eleven "accepted" species of Ligustrum.[15] Additional species are listed in other references.[16][17][18]

References

  1. ^ Webb, C. J.; Sykes, W. R.; Garnock-Jones, P. J. 1988: Flora of New Zealand. Vol. IV. Naturalised Pteridophytes, Gymnosperms, Dicotyledons. 4. Christchurch, New Zealand, Botany Division, D.S.I.R..
  2. ^ a b F.A. Zich; B.P.M Hyland; T. Whiffen; R.A. Kerrigan (2020). "Ligustrum australianum". Australian Tropical Rainforest Plants, Edition 8. Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation (CSIRO). Retrieved 6 March 2021.
  3. ^ RHS A-Z encyclopedia of garden plants. United Kingdom: Dorling Kindersley. 2008. p. 1136. ISBN 978-1405332965.
  4. ^ Casselman, Karen Leigh (11 August 1993). Craft of the Dyer: Colour from Plants and Lichens. ISBN 9780486276069.
  5. ^ Foster, Steven; Rebecca Johnson (2008). National Geographic Desk Reference to Nature's Medicine. National Geographic Books. p. 116. ISBN 978-1-4262-0293-3.
  6. ^ "privet". Oxford English Dictionary (Online ed.). Oxford University Press. (Subscription or participating institution membership required.)
  7. ^ The Hillier Manual of Trees and Shrubs.
  8. ^ a b c d Urbatch, L. "Chinese Privet: Plant Guide" (PDF). USDA and NRCS. Retrieved 15 March 2013.
  9. ^ European Garden Flora. Vol. 4 (2 ed.).
  10. ^ "Railings". www.londongardenstrust.org.
  11. ^ "So What Really Happened to our Railings?". www.londongardenstrust.org.
  12. ^ a b c Foster, Steven; Johnson, Rebecca L. (2008). National Geographic Desk Reference to Nature's Medicine. ISBN 9781426202933. Retrieved 15 March 2013.
  13. ^ "Plants for a Future".
  14. ^ "Nine poisonous plants horses should avoid". bluecross.org.uk.
  15. ^ "ITIS Standard Report Page - Ligustrum". Integrated Taxonomic Information System. Retrieved 20 June 2011.
  16. ^ Flora of China: Ligustrum
  17. ^ Flora of Taiwan: Ligustrum Archived 22 April 2009 at the Wayback Machine
  18. ^ Flora Europaea: Ligustrum
  19. ^ "Species profile—Ligustrum australianum". Queensland Department of Environment and Science. Queensland Government. 2019. Retrieved 23 June 2021.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Privet: Brief Summary

provided by wikipedia EN
Wild privet, also sometimes known as common privet or European privet (Ligustrum vulgare)

A privet is a flowering plant in the genus Ligustrum. The genus contains about 50 species of erect, deciduous or evergreen shrubs, sometimes forming small or medium-sized trees, native to Europe, north Africa, Asia, many introduced and naturalised in Australasia, where only one species, Ligustrum australianum, extends as a native into Queensland. Some species have become widely naturalized or invasive where introduced. Privet was originally the name for the European semi-evergreen shrub Ligustrum vulgare, and later also for the more reliably evergreen Ligustrum ovalifolium and its hybrid Ligustrum × ibolium used extensively for privacy hedging, though now the name is applied to all members of the genus. The generic name was applied by Pliny the Elder (23–79 AD) to L. vulgare. It is often suggested that the name privet is related to private, but the OED states that there is no evidence to support this.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Ligustro ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

Ligustro (latine: Ligustrum) estas genro el Oleacoj. Ĝi enhavas ĉirkaŭ 50 speciojn de arbedoj. La tipa specio estas Ligustrum vulgare.

Ligustroj estas arbustoj aŭ malgrandaj arboj falfoliaj aŭ havantaj foliaron pli-malpli daŭran. La specioj originas preskaŭ eksluzive en la Malnova Mondo: plej multaj indiĝenas en Orienta Azio, dum kelkaj havas sian originon en Eŭropo, Afriko kaj Aŭstralazio. Nur ligustro ordinara (Ligustrum vulgare) estas indiĝena en Eŭropo. Iuj specioj, plejparte originaj el Japanio kaj Ĉinio, estas uzataj en hortikulturo kiel ornamaj plantoj kaj por krei heĝojn.

En iuj partoj de la mondo kie ili ne estas indiĝenaj, specioj de ligustro iĝis invadaj vepraĵoj, forigante la indiĝenajn speciojn el naturaj areoj. Tio estas aparta problemo en Nordameriko, kie ne ekzistas indiĝenaj specioj ligustraj.[1]

Specioj

Laŭ The Plant List:

Notoj

  1. Swearingen, J., K. Reshetiloff, B. Slattery, y S. Zwicker (2002). «Privets» Plant Invaders of Mid-Atlantic Natural Areas.Alirita 2018-06-15.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Ligustro: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

Ligustro (latine: Ligustrum) estas genro el Oleacoj. Ĝi enhavas ĉirkaŭ 50 speciojn de arbedoj. La tipa specio estas Ligustrum vulgare.

Ligustroj estas arbustoj aŭ malgrandaj arboj falfoliaj aŭ havantaj foliaron pli-malpli daŭran. La specioj originas preskaŭ eksluzive en la Malnova Mondo: plej multaj indiĝenas en Orienta Azio, dum kelkaj havas sian originon en Eŭropo, Afriko kaj Aŭstralazio. Nur ligustro ordinara (Ligustrum vulgare) estas indiĝena en Eŭropo. Iuj specioj, plejparte originaj el Japanio kaj Ĉinio, estas uzataj en hortikulturo kiel ornamaj plantoj kaj por krei heĝojn.

En iuj partoj de la mondo kie ili ne estas indiĝenaj, specioj de ligustro iĝis invadaj vepraĵoj, forigante la indiĝenajn speciojn el naturaj areoj. Tio estas aparta problemo en Nordameriko, kie ne ekzistas indiĝenaj specioj ligustraj.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Ligustrum ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

La alheña o ligustro es el nombre común de las especies botánicas pertenecientes al género Ligustrum, el cual abarca cerca de 40-50 especies aceptadas - de las casi 180 descritas[2]​ - de arbustos y pequeños árboles perennifolios, semi-perennifolios o caducifolios. Nativo de Europa, norte de África, Asia, Australasia, con centro de diversidad en China, Himalaya, Japón, Taiwán. Pertenecen a la familia del olivo, las oleáceas.

Etimología

Derivado latín del verbo lĭgo, āvi, ātum, āre (atar), por la flexibilidad de sus ramas jóvenes que servían para atar; aplicado ya por Plinio el Viejo (12,109; 24, 74).

Descripción

Las flores son pequeñas y fragantes y terminan en panículos. Tienen cuatro pétalos rizados y dos estambres altos con anteras amarillas o rojas, y entre ellos los pistilos bajos; pétalos y estambres salen después que la flor es fertilizada, llevando el pistilo al tubo del cáliz. La floración arranca luego de 330 grados días. Los frutos, en grupos, son drupas pequeñas púrpuras a negras, venenosas para humanos, pero bien asimiladas por muchas aves. En condiciones favorables de crecimiento, un arbusto individual puede producir miles de frutos.

Algunas especies de este género representan un gran problema en Nueva Zelanda. De hecho, está prohibido la venta o el cultivo de plantas del género Ligustrum debido a los efectos de su polen en los asmáticos, ya que se ha demostrado que es un desencadenante de ataques de asma y eccemas en personas sensibles. Se puede contactar con las autoridades locales para eliminar algún ejemplar si se encuentra.

El ligustro es atacado por las larvas de algunas especies de lepidópteros (polillas), entre ellas: Hemithea aestivaria, Chloroclysta truncata, Amphipyra pyramidea, Ectropis crepuscularia, Alcis repandata, Odontopera bidentata, Euplexia lucipara, Chloroclystis v-ata, Peribatodes rhomboidaria.

Especies aceptadas

En España solo están presentes las siguientes especies: L. lucidum, L. ovalifolium y L. vulgare.[3]

En algunas partes del mundo donde no es nativa, algunas especies de ligustro se han hecho invasivas malezas, yendo a áreas silvestres, desplazando a las especies nativas. Es particularmente un problema en Norteamérica, donde no hay especies naturales.[4]

Referencias

  1. «Ligustrum». Royal Botanic Gardens, Kew: World Checklist of Selected Plant Families. Consultado el 7 de mayo de 2010.
  2. Ligudtrum en The Plant List
  3. 'Ligustrum en Flora Ibérica. RJB/CSIC, Madrid
  4. Swearingen, J., K. Reshetiloff, B. Slattery, y S. Zwicker (2002). «Privets». Plant Invaders of Mid-Atlantic Natural Areas. Servicio de Parques Nacionales y Fish & Wildlife Service de EE.UU. Archivado desde el original el 25 de septiembre de 2008.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Ligustrum: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

La alheña o ligustro es el nombre común de las especies botánicas pertenecientes al género Ligustrum, el cual abarca cerca de 40-50 especies aceptadas - de las casi 180 descritas​ - de arbustos y pequeños árboles perennifolios, semi-perennifolios o caducifolios. Nativo de Europa, norte de África, Asia, Australasia, con centro de diversidad en China, Himalaya, Japón, Taiwán. Pertenecen a la familia del olivo, las oleáceas.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Liguster ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Liguster (Ligustrum) on taimeperekond õlipuuliste sugukonnast.

Perekonda kuulub 40–50 liiki põõsaid ja väikesi lehtpuid. Osa liike igihaljad.

Perekonna looduslik levila haarab Kesk- ja Lõuna-Euroopa, Põhja-Aafrika, Lõuna-Aasia ja Austraalia.

Liike

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Liguster: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Liguster (Ligustrum) on taimeperekond õlipuuliste sugukonnast.

Perekonda kuulub 40–50 liiki põõsaid ja väikesi lehtpuid. Osa liike igihaljad.

Perekonna looduslik levila haarab Kesk- ja Lõuna-Euroopa, Põhja-Aafrika, Lõuna-Aasia ja Austraalia.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Ligustrum ( Basque )

provided by wikipedia EU
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Ligustrum: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Ligustrum Oleaceae familiako genero landare loredun baten izen arrunta da, barnean 50 espezie dituena.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Likusterit ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Likusterit (Ligustrum) on öljypuukasvien (Oleaceae) heimoon kuuluva suku, jossa on noin 40–50 lajia. Näistä osa on ainavihantia, osa puoliainavihantia, osa lehtensä pudottavia pensaita ja pieniä puita. Lajit ovat lähtöisin Euroopasta, Pohjois-Afrikasta, Aasiasta ja Australaasiasta. Monimuotoisimmillaan ne esiintyvät Kiinassa, Himalajalla, Japanissa ja Taiwanissa. Suomessa suvun lajeista on kasvatettu lähinnä aitalikusteria, joka luonnonvaraisena menestyy Etelä-Ruotsin korkeudelle saakka.

Likusterien pienikokoiset ja voimakastuoksuiset kukat sijaitsevat kukinnoissa. Niissä on neljä terälehteä ja kaksi korkeaa hedettä, joissa on keltaisia ja punaisia ponsia sekä näiden välissä matala emi. Terälehdet ja kukinnot putoavat kukan hedelmöityttyä. Tällöin emi jää verhiön sisään. Kukinta alkaa, kun kasvukauden astepäiväluku on 330. Terttuina kasvavat pienikokoiset hedelmät ovat tyypiltään luumarjoja, väriltään lilasta mustaan. Joidenkin lajien hedelmä on ihmiselle lievästi myrkyllinen.[1]

Lajeja

Ekologia

Suotuisissa kasvuoloissa yksittäinen pensas saattaa tuottaa tuhansia hedelmiä, joita linnut mielellään käyttävät ravinnokseen. Likustereita käyttävät ravintonaan myös monien perhosten toukat.

Ongelmia

Monien muiden kasvien tavoin likusterit ovat myrkyllisiä hevoselle. Seuduilla, joiden luontaiseen kasvistoon likusterit eivät kuulu, näistä on tullut rikkakasveja, jotka korvaavat luontaisia lajeja levittäytymällä erämaa-alueille. Erityinen ongelma tämä on ollut Pohjois-Amerikassa, missä ei luontaisesti esiinny yhtään tämän suvun lajia.[3] Uudessa-Seelannissa likusterien kasvatus ja viljely on kokonaan kielletty niiden aiheuttamien terveyshaittojen takia – likusterien siitepöly on tunnettu astman ja ihottuman aiheuttaja. Siellä likusterien hävittämiseen riittää ilmoitus viranomaisille niiden sijainnista. Ligustrum robustum -likusterilaji luetaan sadan haitallisimman vieraslajin joukkoon.[4]

Isossa-Britanniassa tehdyssä tutkimuksessa 36 prosenttia puutarhureista ilmoitti, että jättäisi likusterien takia kiinteistön hankkimatta.

Lähteet

  1. Plants for a Future, http://www.pfaf.org/database/plants.php?Ligustrum+japonicum
  2. Räty, Ella (toim.): Viljelykasvien nimistö. Puutarhaliiton julkaisuja nro 363. Helsinki 2012. ISBN 978-951-8942-92-7
  3. Swearingen, J., K. Reshetiloff, B. Slattery, and S. Zwicker: Privets Plant Invaders of Mid-Atlantic Natural Areas. National Park Service and U.S. Fish & Wildlife Service.
  4. 100 of the World's Worst Invasive Alien Species Issg.org. Global Invasive Species Database. Viitattu 30.10.2010. (englanniksi)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Likusterit: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Likusterit (Ligustrum) on öljypuukasvien (Oleaceae) heimoon kuuluva suku, jossa on noin 40–50 lajia. Näistä osa on ainavihantia, osa puoliainavihantia, osa lehtensä pudottavia pensaita ja pieniä puita. Lajit ovat lähtöisin Euroopasta, Pohjois-Afrikasta, Aasiasta ja Australaasiasta. Monimuotoisimmillaan ne esiintyvät Kiinassa, Himalajalla, Japanissa ja Taiwanissa. Suomessa suvun lajeista on kasvatettu lähinnä aitalikusteria, joka luonnonvaraisena menestyy Etelä-Ruotsin korkeudelle saakka.

Likusterien pienikokoiset ja voimakastuoksuiset kukat sijaitsevat kukinnoissa. Niissä on neljä terälehteä ja kaksi korkeaa hedettä, joissa on keltaisia ja punaisia ponsia sekä näiden välissä matala emi. Terälehdet ja kukinnot putoavat kukan hedelmöityttyä. Tällöin emi jää verhiön sisään. Kukinta alkaa, kun kasvukauden astepäiväluku on 330. Terttuina kasvavat pienikokoiset hedelmät ovat tyypiltään luumarjoja, väriltään lilasta mustaan. Joidenkin lajien hedelmä on ihmiselle lievästi myrkyllinen.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Troène ( French )

provided by wikipedia FR

Ligustrum

Ligustrum (les troènes) est un genre de plantes dicotylédones de la famille des Oleaceae, originaire d'Eurasie et d'Afrique du Nord, qui comprend une cinquantaine d'espèces.

Ce sont des arbustes ou de petits arbres au feuillage caduc, semi-persistant ou persistant. Beaucoup d'espèces de troènes sont utilisées en horticulture pour créer des haies taillées. En France seul le troène commun (Ligustrum vulgare) est indigène.

Liste d'espèces

Selon The Plant List (1 juin 2018)[3] :

Étymologie

Le nom commun troène remonte à l’ancien français troine (XIIe s.), altéré (d'après chêne, frêne) d’un troile[4] (cf. poitevin troulle, lorrain troille, wallon trôye), emprunté à l’ancien haut-francique trugil « bois dur ; auget », trugilboum, harttrugil « troène ; cornouiller », conservé en allemand régional Trögel, Trügel, au sens de « auget, coffret », et Hartriegel « cornouiller ».

Le nom générique, « Ligustrum », est le nom latin du troène. Ce terme dérive du verbe ligare « lier », car ses tiges flexibles servaient à faire des liens.

Consommateurs

Les chenilles des papillons de nuit (hétérocères) suivants se nourrissent de troène :

Toxicité

Le troène peut être mortel en cas d'ingestion de feuilles (chevaux, ruminants) ou de baies (chien, enfants). La mort peut survenir quelques heures après l'ingestion[5],[6]. Cet arbuste est un neurotoxique (convulsivant) et un entérotoxique (diarrhée) du fait qu'il renferme un hétéroside, la ligustrine. Il renfermerait aussi des saponosides. Chez l'enfant, l'ingestion de 30 baies entraîne une intoxication grave, les baies noires sont attirantes pour les enfants, elles sont confondues avec des myrtilles.

Caractère envahissant

Certaines espèces de troènes se sont révélées invasives dans des régions d'Amérique du Nord et d'Australie où elles ont été introduites[7].

Symbolique

Dans le calendrier républicain, le Troène était le nom attribué au 4e jour du mois de ventôse[8].

Notes et références

Voir aussi

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Troène: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Ligustrum

Ligustrum (les troènes) est un genre de plantes dicotylédones de la famille des Oleaceae, originaire d'Eurasie et d'Afrique du Nord, qui comprend une cinquantaine d'espèces.

Ce sont des arbustes ou de petits arbres au feuillage caduc, semi-persistant ou persistant. Beaucoup d'espèces de troènes sont utilisées en horticulture pour créer des haies taillées. En France seul le troène commun (Ligustrum vulgare) est indigène.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Pribhéad ( Irish )

provided by wikipedia GA

Tom nó crann beag, duillsilteachsíorghlas, dúchasach do réigiúin mheasartha. Na duilleoga urchomhaireach leathrúil. Na bláthanna feadánach, le 4 mhaothán leata, bánbhuí cumhra, i mbláthraí scoilte cónacha. Na caora dubh nó corcra, nimhiúil. Fástar cuid mhaith cineálacha mar fháil gairdíní.

 src=
Tá an t-alt seo bunaithe ar ábhar as Fréamh an Eolais, ciclipéid eolaíochta agus teicneolaíochta leis an Ollamh Matthew Hussey, foilsithe ag Coiscéim sa bhliain 2011. Tá comhluadar na Vicipéide go mór faoi chomaoin acu beirt as ucht cead a thabhairt an t-ábhar ón leabhar a roinnt linn go léir.
 src=
Is síol é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visit source
partner site
wikipedia GA

Ligustrum ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician

Os alfaneiros[2] ou ligustros son os nomes comúns das especies botánicas pertencentes ao xénero Ligustrum, que abrangue arredor dunhas 40-50 especies aceptadas -das case 180 descritas[3]- de arbustos e arboriñas perennifolias, semiperennifolias ou caducifolias. Nativos de Europa, norte de África, Asia, Australasia, con centro de diversidade na China, o Himalaia, o Xapón e Taiwán. Pertencen á mesma familia da oliveira, as oleáceas.

Etimoloxía

Derivado latín do verbo lĭgo, āvi, ātum, āre (atar), pola flexibilidade das súas pólas noviñas que servían para atar feixes; aplicado xa por Plinio o Vello (12,109; 24, 74).

Descrición

As flores son miúdas e recendentes e rematan en panículos. Teñen catro pétalos ensortillados e dous estames altos con anteras amarelas ou arroibadas, e entre eles os pistilos baixos; pétalos e estames saen despois que a flor for fertilizada, levando o pistilo ao tubo do cáliz. A floración comeza logo de 330 graos días. Os froitos, en grupos, son bagas drupas miúdas púrpuras ou negras, velenosas para os humanos, porén ben asimiladas por moitas aves. En condicións favorábeis de crecemento, un arbusto individual pode producir milleiros de froitos.

Algunhas especies deste xénero representan un gran problema en Nova Zelandia. De feito, está prohibida a venda ou o cultivo de plantas do xénero Ligustrum por mor aos efectos do seu pole nos asmáticos, xa que se ten demostrado que é un causante de ataques de asma e eccemas en persoas sensíbeis.

O alfaneiro é atacado polas larvas dalgunhas especies de lepidópteros (avelaíñas), entre elas: Hemithea aestivaria, Chloroclysta truncata, Amphipyra pyramidea, Ectropis crepuscularia, Alcis repandata, Odontopera bidentata, Euplexia lucipara, Chloroclystis v-ata ou Peribatodes rhomboidaria.

Especies aceptadas

Na Península Ibérica só están presentes as especies a seguir: L. lucidum, L. ovalifolium e L. vulgare[4]. Non sendo comúns en Galicia.

Nalgunhas partes do mundo onde non son nativos, algunhas especies de alfaneiro considéranse plantas invasoras, tendo desprazado as especie nativas. É particularmente un problema en América do Norte, onde non hai especies naturais.[5]

 src=
Alfaneiro deciduo xaponés Ligustrum obtusifolium
 src=
alfaneiro bravo europeo Ligustrum vulgare

Notas

  1. "Ligustrum". Royal Botanic Gardens, Kew: World Checklist of Selected Plant Families. Consultado o 7 de maio de 2010.
  2. [1]
  3. Ligudtrum en The Plant List
  4. 'Ligustrum en Flora Ibérica. RJB/CSIC, Madrid
  5. Swearingen, J., K. Reshetiloff, B. Slattery, and S. Zwicker (2002). "Privets". Plant Invaders of Mid-Atlantic Natural Areas. National Park Service and U.S. Fish & Wildlife Service.

Véxase tamén

Outros artigos

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Ligustrum: Brief Summary ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician

Os alfaneiros ou ligustros son os nomes comúns das especies botánicas pertencentes ao xénero Ligustrum, que abrangue arredor dunhas 40-50 especies aceptadas -das case 180 descritas- de arbustos e arboriñas perennifolias, semiperennifolias ou caducifolias. Nativos de Europa, norte de África, Asia, Australasia, con centro de diversidade na China, o Himalaia, o Xapón e Taiwán. Pertencen á mesma familia da oliveira, as oleáceas.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Kalina ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Kalina (zimolezina, lat. lat. Ligustrum), Rod listopadnih, poluzimzelenih grmova i drveća iz porodice maslinovki (Oleaceae). Rod je raširen po Europi, Aziji, sjevernoj Africi, a jedna vrsta intruducirana je i u Queensland. Postoji četrdesetak vrsta[1], a u Hrvatskoj rastu tri vrste, među kojima obična kalina (L. vulgare)

Latinsko ime roda dolazi po glagolu ligāre, vezati, jer su se grančice koristile pletenje. Drvo obične kaline je tvrdo i pogodno za izradu sitnih predmeta. Biljka je otrovna, a njeini plodovi mogu izazvati povraćanja, proljeve i u težim slučajevima smrt.[2]

Vrste

  1. Ligustrum angustum
  2. Ligustrum australianum
  3. Ligustrum compactum
  4. Ligustrum confusum
  5. Ligustrum cumingianum
  6. Ligustrum delavayanum
  7. Ligustrum expansum
  8. Ligustrum foliosum
  9. Ligustrum gamblei
  10. Ligustrum glomeratum
  11. Ligustrum gracile
  12. Ligustrum guangdongense
  13. Ligustrum henryi
  14. Ligustrum ibolium
  15. Ligustrum ibota
  16. Ligustrum japonicum, japanska kalina
  17. Ligustrum leucanthum
  18. Ligustrum lianum
  19. Ligustrum lindleyi
  20. Ligustrum liukiuense
  21. Ligustrum lucidum
  22. Ligustrum micranthum
  23. Ligustrum morrisonense
  24. Ligustrum myrsinites
  25. Ligustrum nepalense
  26. Ligustrum novoguineense
  27. Ligustrum obovatilimbum
  28. Ligustrum obtusifolium
  29. Ligustrum ovalifolium
  30. Ligustrum pricei
  31. Ligustrum punctifolium
  32. Ligustrum quihoui
  33. Ligustrum retusum
  34. Ligustrum robustum
  35. Ligustrum salicinum
  36. Ligustrum sempervirens
  37. Ligustrum sinense
  38. Ligustrum stenophyllum
  39. Ligustrum strongylophyllum
  40. Ligustrum tamakii
  41. Ligustrum tenuipes
  42. Ligustrum tschonoskii, kineska kalina (sin. L. acutissimum)
  43. Ligustrum undulatum
  44. Ligustrum vicaryi
  45. Ligustrum vulgare, obična kalina
  46. Ligustrum xingrenense
Logotip Zajedničkog poslužitelja
Na Zajedničkom poslužitelju postoje datoteke vezane uz: Kalina
Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Ligustrum

Izvori

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Kalina: Brief Summary ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Kalina (zimolezina, lat. lat. Ligustrum), Rod listopadnih, poluzimzelenih grmova i drveća iz porodice maslinovki (Oleaceae). Rod je raširen po Europi, Aziji, sjevernoj Africi, a jedna vrsta intruducirana je i u Queensland. Postoji četrdesetak vrsta, a u Hrvatskoj rastu tri vrste, među kojima obična kalina (L. vulgare)

Latinsko ime roda dolazi po glagolu ligāre, vezati, jer su se grančice koristile pletenje. Drvo obične kaline je tvrdo i pogodno za izradu sitnih predmeta. Biljka je otrovna, a njeini plodovi mogu izazvati povraćanja, proljeve i u težim slučajevima smrt.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Ligustrum ( Italian )

provided by wikipedia IT

Ligustrum L., 1753 è un genere di piante arbustive della famiglia delle Oleacee.[1]

Etimologia

Il nome del genere deriva da un antico nome latino, già usato da Plinio il Vecchio (23 – 79]) scrittore, ammiraglio e naturalista romano, e da Virgilio (70 a.C. – 19 a.C.), poeta romano, per le piante chiamate volgarmente ligustro o olivella.[2][3] ll primo botanico a usare questo nome associato al "ligustro" è stato Dioscoride (Anazarbe, 40 circa – 90 circa), medico, botanico e farmacista greco dell'antichità, che esercitò a Roma ai tempi dell'imperatore Nerone; mentre in "tempi moderni" è stato il botanico francese Joseph Pitton de Tournefort (Aix-en-Provence, 5 giugno 1656 – Parigi, 28 dicembre 1708) a usare questo vocabolo con valore di genere.[4] Il nome deriva dal latino ligare: fa riferimento alla possibilità di usare i suoi rami flessibili per legature in diversi lavori agricoli. Il nome scientifico è stato definito da Linneo (1707 – 1778), biologo svedese considerato il padre della moderna classificazione scientifica degli organismi viventi, nella pubblicazione "Species Plantarum - 1: 7. 1753"[5] del 1753.[6]

Descrizione

Queste piante possono arrivare fino ad una altezza di 20 - 30 metri. La forma biologica è fanerofita arborea (P scap), sono piante legnose con portamento arboreo e gemme poste ad altezze dal suolo superiori ai due metri. Altre forme biologiche sono: nano-fanerofita (NP), sono piante perenni e legnose, con gemme svernanti poste ad un'altezza dal suolo tra i 30 cm e i 2 metri o anche fanerofite cespugliose (P caesp) a seconda del tipo di crescita. Alla base del fusto possono formarsi diversi stoloni che diffondendosi per via vegetativa creano densi cespugli. In genere queste piante sono profumate dal tipico odore di lattice.[4][7][8][9][10][11]

Radici

Le radici in genere sono legnose.

Fusto

La parte aerea del fusto è cespugliosa e prostrata oppure decisamente arborea ma sempre molto ramosa; la corteccia in genere è colorata di bruno-verdastro e liscia.

Foglie

Le foglie sono intere, coriacee e lucide, verdi su entrambe le facce ed hanno un portamento opposto; formano dei verticilli a 2 a 2 e ogni verticillo è posizionato a 90° rispetto a quello sottostante. In genere le foglie sono caduche (nelle zone climatiche più calde come nel Mediterraneo sono più o meno persistenti anche durante la stagione invernale). Le foglie sono picciolate e si dividono in foglie basali (quelle dei rami più bassi) con una lamina da ovale-acuminata a ellittica e quelle apicali con lamine lanceolate. Sia il picciolo che le venature centrali possono essere rossastre. Le stipole sono assenti.

Infiorescenza

Le infiorescenze sono formate da pannocchie terminali con forme ovato-piramidali. I fiori sono raccolti densamente e in genere sono subsessili.

Fiore

* K (4), [C (4), A 2], G (2), supero, bacca/capsula.
  • Il calice, gamosepalo, è piccolo a forma campanulato-troncata e termina con 4 lobi o denti.
  • La corolla è gamopetala e ruotata, con forme più o meno da obconiche a imbutiformi. Termina con 4 lobi valvati a forma di cappuccio lievemente patenti; la parte tubolare è meno lunga della parte lobata, ma più lunga del calice. Il colore della corolla è bianco-latte a volte bianco-rossastro.
  • L'androceo è formato da 2 stami inclusi (o sporgenti) e adnati alla corolla (alla bocca del tubo). Le antere, con forme oblunghe, sono formate da due teche con deiscenza longitudinale. Il colore delle antere è giallo o viola. Il polline è tricolpato.
  • Il gineceo è bicarpellato (sincarpico - formato dall'unione di due carpelli) ed ha un ovario supero, biloculare con 2 ovuli penduli per loculo. Gli ovuli sono provvisti di un solo tegumento e sono tenuinucellati (con la nocella, stadio primordiale dell'ovulo, ridotta a poche cellule).[12] La placentazione è assile. Lo stilo, più corto degli stami, è unico e termina con uno stigma bifido. Il nettare è secreto dalle ovaie.

Frutti

Il frutto è una bacca subsferica con endocarpo membranoso o cartaceo, raramente è una drupa oppure è lucolicida. I semi sono da 1 a 4 con endosperma carnoso e con una breve radichetta verso l'alto. Il colore del frutto in genere è nero lucido tendente al rossastro cupo; le bacche sono velenose.

Riproduzione

  • Impollinazione: l'impollinazione avviene tramite insetti (impollinazione entomogama) o il vento (impollinazione anemogama).[8]
  • Riproduzione: la fecondazione avviene fondamentalmente tramite l'impollinazione dei fiori (vedi sopra).
  • Dispersione: i semi cadendo (dopo aver eventualmente percorso alcuni metri a causa del vento - dispersione anemocora) a terra sono dispersi soprattutto da insetti tipo formiche (disseminazione mirmecoria).

Distribuzione e habitat

L'area di origine delle specie di questo genere è sia europea (Europa centro meridionale e Africa settentrionale) sia est-asiatica (Cina, Corea e Giappone), con habitat temperati. Allo stato spontaneo cresce nei boschi e nelle siepi. In Europa è soprattutto naturalizzata (come anche nell'America del Nord).[4]

Distribuzione delle specie alpine

Delle cinque specie presenti sul territorio italiano solamente due si trovano sull'arco alpino. La tabella seguente mette in evidenza alcuni dati relativi all'habitat, al substrato e alla distribuzione delle specie alpine[13].

Tassonomia

La famiglia di appartenenza di questo genere (Oleaceae) comprende 25 generi e circa 600 specie[7] (29 generi e 600 specie secondo altri Autori[9][14] oppure 24 generi con 615 specie[15]) con distribuzione cosmopolita dalle regioni tropicali fino a quelle temperate. Il genere di questa specie è descritto all'interno della sottotribù Ligustrinae (tribù Oleeae); gruppo botanico caratterizzato dalla presenza di flavoni glicosidi, ovario con 2 ovuli penduli per loculo, vasi multipli e fibre libriformi nel legno.[16]

I coltivatori e giardinieri dividono le specie del genere Ligustrum in due gruppi (più ulteriori suddivisioni):[4]

  • specie a rami e foglie glabre (persistenti o semipersistenti);
  • specie con infiorescenza pubescente (L. ovalifolium);
  • specie con infiorescenza glabra;
  • la lamina fogliare è acuminata (L. japonicum);
  • la lamina fogliare è ottusa (L. lucidum);
  • specie sempreverdi e fogliame coriaceo (L. delavayanum e L. strongylophyllum);
  • il tubo della corolla è più breve dei lobi (L. compactum var. velutinum, L. sinense, L. vulgare e L. quihoui);
  • il tubo della corolla è 2-3 volte più lungo dei lobi
  • la lamina delle foglie è strettamente lineare (L. lindleyi);
  • la lamina delle foglie ha delle forme ovali o lanceolate;
  • i pedicelli e i calici sono glabri (L. henryi);
  • i pedicelli e i calici sono più o meno vellutati (L. obtusifolium e L. ibota).

Il numero cromosomico delle specie di questo genere è: 2n = 46 (48).[7]

Specie spontanee italiane

In Italia sono presenti le seguenti specie (più o meno naturalizzate):[8][17]

  • Ligustrum japonicum Thunb., 1780: è un arbusto di 1 - 4 metri sempreverde; allo stato spontaneo si trova solo nei Friuli-Venezia Giulia.
  • Ligustrum lucidum Aiton, 1810: può essere alto oltre 10 metri; si trova in modo discontinuo su tutto il territorio italiano.
  • Ligustrum ovalifolium Hassk., 1844: è originario del Giappone; è altro 1 - 2 metri; si trova inselvatichito solamente al Nord.
  • Ligustrum sinense Lour., 1790: allo stato spontaneo si trova un po' in tutta italia
  • Ligustrum vulgare L., 1753: si tratta di un arbusto alto al massimo 2 - 3 metri; è la specie che meglio si è naturalizzata sul territorio italiano.

Elenco completo delle specie

Il genere comprende le seguenti specie:[1]

Alcune specie

Sinonimi

L'entità di questa voce ha avuto nel tempo diverse nomenclature. L'elenco seguente indica alcuni tra i sinonimi più frequenti:[18]

  • Esquirolia H. Lév.
  • Faulia Raf.
  • Ligustridium Spach
  • Parasyringa W. W. Sm.
  • Phlyarodoxa S. Moore
  • Visiania DC.

Usi

Il genere si compone di arbusti e piccoli alberi sempreverdi o decidui che per la loro resistenza sono spesso usati in giardini (piante ornamentali), a costituire barriere verdi occludenti, o siepi.[19]

Dalle bacche si estrae, mediante trattamento con acqua distillata bollente, una sostanza colorante, la ligulina, che è usata come indicatore chimico di pH in quanto ha la proprietà di virare al color rosso in ambiente acido (da pH 6 a 0), e di virare al verde in ambiente basico (da pH 8 a 14). Segnala, inoltre, la presenza di calcare nell'acqua, col viraggio dell'acqua stessa al colore azzurro.

Note

  1. ^ a b (EN) Ligustrum, in The Plant List. URL consultato il 25 maggio 2016.
  2. ^ David Gledhill 2008, pag. 237.
  3. ^ Botanical names, su calflora.net. URL consultato l'8 agosto 2016.
  4. ^ a b c d Motta 1960, Vol. 2 - pag. 681.
  5. ^ BHL - Biodiversity Heritage Library, su biodiversitylibrary.org. URL consultato il 20 dicembre 2017.
  6. ^ The International Plant Names Index, su ipni.org. URL consultato il 20 dicembre 2017.
  7. ^ a b c Kadereit 2004, pag. 302.
  8. ^ a b c Pignatti, vol. 2 – pag. 324.
  9. ^ a b c Judd, pag. 490.
  10. ^ a b Tavole di Botanica sistematica, su dipbot.unict.it. URL consultato il 7 settembre 2015 (archiviato dall'url originale il 4 marzo 2016).
  11. ^ eFloras - Flora of China, su efloras.org. URL consultato il 20 dicembre 2017.
  12. ^ Musmarra 1996.
  13. ^ AA.VV., Flora Alpina. Volume secondo, Bologna, Zanichelli, 2004, pag.182.
  14. ^ Strasburger 2007, pag. 850.
  15. ^ Angiosperm Phylogeny Website, su mobot.org. URL consultato l'11 dicembre 2017.
  16. ^ Wallander et al. 2001.
  17. ^ Conti et al. 2005, pag. 121.
  18. ^ EURO MED - PlantBase, su ww2.bgbm.org. URL consultato il 20 dicembre 2017.
  19. ^ Ligustro - Ligustrum ovalifolium - Piante da Giardino - Ligustro a foglie ovali - Ligustrum ovalifolium - Arbusti, su www.giardinaggio.it. URL consultato il 23 maggio 2017.

Bibliografia

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Ligustrum: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Ligustrum L., 1753 è un genere di piante arbustive della famiglia delle Oleacee.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Liguster ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Liguster (Ligustrum) is een geslacht van planten uit de olijffamilie (Oleaceae) waartoe onder ander de wilde liguster behoort.

Het is een geslacht van struiken waartoe bekende tuinplanten behoren, die een belangrijke voedselbron is voor veel dieren, zoals een aantal rupsen van nachtvlinders (bijvoorbeeld de ligusterpijlstaart). De geurende bloesems trekken insecten aan, zoals honingbijen en vlinders. Ook wordt deze struik veel gebruikt voor het maken van heggen. De struik heeft in de vruchttijd zwarte besjes.

Geplaatst op:
07-08-2010
Dit artikel is een beginnetje over biologie. U wordt uitgenodigd om op bewerken te klikken om uw kennis aan dit artikel toe te voegen. Beginnetje
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Ligustrum ( Norwegian )

provided by wikipedia NN


Ligustrum vulgare
Ligustrum vulgare

Systematikk Domene: Eukaryota Rike: Plantae Klasse: Magnoliopsida Orden: Lamiales Familie: Oleaceae Tribus: Oleeae Subtribus: Ligustrinae Slekt: Ligustrum Vitskapleg namn Ligustrum

Ligustrum eller ligusterslekta er ei planteslekt i tribusen Oleeae i oljetrefamilien med om lag 40 artar av opprette, lauvfellande eller eviggrønne busker, nokre gongar dannar dei små eller mellomstore tre.[1] Dei er alle kjente under namnet liguster. Fleire av dei blir nytta som hagevekster og i nokre tilfelle som hekkplante.

Ligusterslekta er utbreidd i Nord-Afrika, Mellemausten, Kaukasus, Sibir, Aust-Asia, Indonesia og Europa med tyngdepunktet i Aust-Asia. Det er lauvfellande eller vintergrønne buskar med motsette, kortstilka og heilranda blad. Blomstrane er samla i endestilte eller akselstilte toppar. Dei einskilte blomstrane er 4-talige og regelmessige med samanvaksne kronrøyr og oftast kvite kronblad. Fruktene er svarte steinfrukter eller bær med eitt til tre frø.

Ligusterslekta står nært syrinslekta (Syringa), men har kjøttaktige bær og ikkje tørre kapslar som syrin-artane har. Desse to slektene utgjer same subtribus, Ligustrinae, i tribusen Oleeae.

Utvalde artar

Integrated Taxonomic Information System lister elleve godtekne ("accepted") artar av Ligustrum.[2] I tillegg er andre artar lista i andre referansar.[3][4][5]

Bakgrunnsstoff

Wikispecies
Wikispecies har taksonomisk informasjon om Ligustrum


Referansar

  1. Webb, C. J.; Sykes, W. R.; Garnock-Jones, P. J. 1988: Flora of New Zealand. Vol. IV. Naturalised Pteridophytes, Gymnosperms, Dicotyledons. 4. Christchurch, New Zealand, Botany Division, D.S.I.R..
  2. «ITIS Standard Report Page - Ligustrum», Integrated Taxonomic Information System, henta 20. juni 2011
  3. Flora of China: Ligustrum
  4. Flora of Taiwan: Ligustrum
  5. Flora Europaea: Ligustrum
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Ligustrum: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Ligustrum eller ligusterslekta er ei planteslekt i tribusen Oleeae i oljetrefamilien med om lag 40 artar av opprette, lauvfellande eller eviggrønne busker, nokre gongar dannar dei små eller mellomstore tre. Dei er alle kjente under namnet liguster. Fleire av dei blir nytta som hagevekster og i nokre tilfelle som hekkplante.

Ligusterslekta er utbreidd i Nord-Afrika, Mellemausten, Kaukasus, Sibir, Aust-Asia, Indonesia og Europa med tyngdepunktet i Aust-Asia. Det er lauvfellande eller vintergrønne buskar med motsette, kortstilka og heilranda blad. Blomstrane er samla i endestilte eller akselstilte toppar. Dei einskilte blomstrane er 4-talige og regelmessige med samanvaksne kronrøyr og oftast kvite kronblad. Fruktene er svarte steinfrukter eller bær med eitt til tre frø.

Ligusterslekta står nært syrinslekta (Syringa), men har kjøttaktige bær og ikkje tørre kapslar som syrin-artane har. Desse to slektene utgjer same subtribus, Ligustrinae, i tribusen Oleeae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Ligusterslekta ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Ligusterslekta (Ligustrum) er en slekt i oljetrefamilien.

De er løvfellende eller eviggrønne busker og små trær. Bladene er motsatte, enkle, helrandede og har en kort stilk. Blomstene sitter i opprette, endestilte eller sidestilte, kvaster. Bestøvningen gjøres av insekter, og blomstene er tvekjønnede, duftende og hvite. Frukten er en bæraktig steinfrukt.[1][2]

De omtrent 45 artene er utbredt i Eurasia, Australia og Nord-Amerika.[3] I Europa er det én art, liguster (L. vulgare), som finnes nordover til Norge.[4]

I norske hager dyrkes liguster og vinterliguster (L. ovalifolium). Den sistnevnte arten stammer fra Japan og Korea, er mer hardfør enn liguster, og finnes forvillet noen steder. Hybriden Ligustrum × ibolium (= L. obtusifolium × L. ovalifolium) blir også dyrket.[5][6]

Referanser

  1. ^ «Ligustrum». Flora of China. Besøkt 11. februar 2015.
  2. ^ «Ligustrar». Den virtuella floran. Besøkt 11. februar 2015.
  3. ^ «Ligustrum». Oleaceae information site. Besøkt 11. februar 2015.
  4. ^ «Ligustrum». Flora Europaea. Besøkt 11. februar 2015.
  5. ^ Det Norske hageselskap (1998). Hageselskapets sortsliste (9 utg.). Oslo: Grøndahl Dreyer. s. 70–71. ISBN 82-504-2454-9.
  6. ^ Den store hageboken. Det Beste. 1973. s. 541–542. ISBN 82-7010-019-6.

Eksterne lenker

 src=
Ligustrum sinense
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Ligusterslekta: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Ligusterslekta (Ligustrum) er en slekt i oljetrefamilien.

De er løvfellende eller eviggrønne busker og små trær. Bladene er motsatte, enkle, helrandede og har en kort stilk. Blomstene sitter i opprette, endestilte eller sidestilte, kvaster. Bestøvningen gjøres av insekter, og blomstene er tvekjønnede, duftende og hvite. Frukten er en bæraktig steinfrukt.

De omtrent 45 artene er utbredt i Eurasia, Australia og Nord-Amerika. I Europa er det én art, liguster (L. vulgare), som finnes nordover til Norge.

I norske hager dyrkes liguster og vinterliguster (L. ovalifolium). Den sistnevnte arten stammer fra Japan og Korea, er mer hardfør enn liguster, og finnes forvillet noen steder. Hybriden Ligustrum × ibolium (= L. obtusifolium × L. ovalifolium) blir også dyrket.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Ligustr ( Polish )

provided by wikipedia POL
 src=
Kwiaty ligustru pospolitego
 src=
Owoce ligustru pospolitego

Ligustr (Ligustrum L.) – rodzaj roślin należący do rodziny oliwkowatych (Oleaceae). Liczy ok. 50 gatunków pochodzących z południowo-wschodniej Azji, północno-zachodniej Afryki, Europy i Ameryki Północnej[2]. Rozprzestrzeniły się również w Australii, gdzie często są uciążliwymi chwastami. W Europie zadomowiony jest jedynie ligustr pospolity (L. vulgare). Gatunkiem typowym jest Ligustrum vulgare L.[3].

Morfologia

Wiecznie zielone lub zrzucające liście drzewa i krzewy. Kwiaty drobne, białe, często wonne (dość często o nieprzyjemnym zapachu). Owocem jest czarny pestkowiec.

Systematyka

Synonimy

Esquirolia H. Lév., Faulia Raf., Ligustridium Spach, Parasyringa W. W. Sm., Phlyarodoxa S. Moore, Visiania DC.

Pozycja systematyczna według APweb (aktualizowany system system APG III z 2009)

Należy do rodziny oliwkowatych (Oleaceae) Hoffmanns. & Link, która jest jednym z kladów w obrębie rzędu jasnotowców (Lamiales) Bromhead z grupy astrowych spośród roślin okrytonasiennych[1].

Pozycja w systemie Reveala (!993-1999)

Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Rosopsida Batsch, podklasa jasnotowe (Lamiidae Takht. ex Reveal), nadrząd Oleanae Takht., rząd oliwkowce (Oleales Lindl.), podrząd Oleineae Engl., rodzina oliwkowate (Oleaceae Hoffmanns. & Link), plemię Ligustreae Burnett, podplemię Ligustrinae Koehne, rodzaj ligustr (Ligustrum L.)[4].

Gatunki uprawiane w Polsce[5]
Pozostałe gatunki (wybór)
  • Ligustrum amamianum – Chiny
  • Ligustrum angustum – Chiny
  • Ligustrum angustum – Chiny (Junnan)
  • Ligustrum compactum – Himalaje, południowo-zachodnie Chiny
  • Ligustrum confusum – Himalaje, Indie (Khasi Hills)
  • Ligustrum delavayanum – południowo-zachodnie Chiny, Birma
  • Ligustrum expansum – Chiny
  • Ligustrum gracile – Chiny
  • Ligustrum henryi – środkowe Chiny
  • Ligustrum ibota – Japonia
  • Ligustrum indicum – Himalaje, Indochiny
  • Ligustrum japonicumligustr japoński, Japonia, Korea
  • Ligustrum leucanthum – Chiny
  • Ligustrum lianum – Chiny
  • Ligustrum liukiuense – Tajwan
  • Ligustrum longitubum – Chiny
  • Ligustrum lucidumligustr lśniący, Chiny, Japonia, Korea
  • Ligustrum massalongianum – Himalaje
  • Ligustrum morrisonense – Tajwan
  • Ligustrum obovatilimbumligustr tępolistny, Chiny
  • Ligustrum pedunculare – Chiny
  • Ligustrum pricei – Tajwan
  • Ligustrum punctifolium
  • Ligustrum quihoui – Chiny
  • Ligustrum retusum – Chiny
  • Ligustrum robustum – Chiny
  • Ligustrum sempervirens – zachodnie Chiny
  • Ligustrum sinenseligustr chiński, Chiny, Tajwan
  • Ligustrum strongylophyllum – Chiny
  • Ligustrum tenuipes – Chiny
  • Ligustrum tschonoskii – Japonia
  • Ligustrum ×ingrenense – Chiny
  • Ligustrum yunguiense – Chiny

Zastosowanie

Przypisy

  1. a b Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2010-03-24].
  2. Geoff Burnie i inni: Botanica. Rośliny ogrodowe. Könemann, 2005. ISBN 3-8331-1916-0.
  3. Index Nominum Genericorum. [dostęp 16-01-2009].
  4. Crescent Bloom: Systematyka rodzaju Ligustrum (ang.). The Compleat Botanica. [dostęp 16-01-2009].
  5. Zbigniew Mirek, Halina Piękoś-Mirkowa, Adam Zając, Maria Zając: Flowering plants and pteridophytes of Poland. A checklist. Krytyczna lista roślin naczyniowych Polski. Instytut Botaniki PAN im. Władysława Szafera w Krakowie, 2002. ISBN 83-85444-83-1.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Ligustr: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL
 src= Kwiaty ligustru pospolitego  src= Owoce ligustru pospolitego

Ligustr (Ligustrum L.) – rodzaj roślin należący do rodziny oliwkowatych (Oleaceae). Liczy ok. 50 gatunków pochodzących z południowo-wschodniej Azji, północno-zachodniej Afryki, Europy i Ameryki Północnej. Rozprzestrzeniły się również w Australii, gdzie często są uciążliwymi chwastami. W Europie zadomowiony jest jedynie ligustr pospolity (L. vulgare). Gatunkiem typowym jest Ligustrum vulgare L..

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Ligustrum ( Portuguese )

provided by wikipedia PT
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Ligustrum: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Ligustrum L. é um gênero botânico da família Oleaceae

Encontrado na Eurásia, na Austrália e na América do Norte.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Ligustrum ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO

Ligustrum este un gen de plante din familia Oleaceae format din cca. 40-50 de arbuști.

Specii

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Ligustrum: Brief Summary ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO

Ligustrum este un gen de plante din familia Oleaceae format din cca. 40-50 de arbuști.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Ligustersläktet ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Ligustersläktet (Ligustrum)[1]:[2] är ett växtsläkte i familjen syrenväxter med ca 45 arter i Europa, Asien och Australien. Flera arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.

Släktet innehåller buskar och små träd, lövfällande eller städsegröna. Bladen är motsatta, enkla med korta bladskaft, helbräddade. Blomställningen är toppställd och består av klasar med knippen av blommor. Blommorna är tvåkönade, skaftlösa eller på korta skaft. Fodret är klocklikt, trubbigt eller fyrflikigt, kvarsittande. Kronan är vit till gräddvit, rörformad eller trattlik med utbrett bräm, fyrflikig. Ståndarna är två, knapparna gula eller purpur. Pistillen är tvådelad och kortare än ståndarna. Frukten är ett bär med 1-4 frön.

De är närstående syrensläktet (Syringa) men har köttiga bär och inte torra kapslar som syren-arterna har.

Kladogram enligt Catalogue of Life[1]

syrenväxter Ligustrar

Ligustrum amurense



Ligustrum ibota



Ligustrum japonicum



Ligustrum lucidum



Ligustrum obtusifolium



bredbladig liguster



Ligustrum quihoui



Ligustrum robustum



Ligustrum sempervirens



Ligustrum sinense



Ligustrum tschonoskii



liguster




Chionanthus



Fontanesia



Forestiera



forsythior



askar



Haenianthus



Jasminum



Menodora



Nestegis



Noronhia



Olea



Osmanthus



syrener



Bildgalleri

Referenser

  1. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (9 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17171907. Läst 26 maj 2014.
  2. ^ http://skud.slu.se/Skud/ReportPlant.action?skudNumber=1489

Webbkällor

Flora of China - Ligustrum


Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Ligustersläktet: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Ligustersläktet (Ligustrum): är ett växtsläkte i familjen syrenväxter med ca 45 arter i Europa, Asien och Australien. Flera arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.

Släktet innehåller buskar och små träd, lövfällande eller städsegröna. Bladen är motsatta, enkla med korta bladskaft, helbräddade. Blomställningen är toppställd och består av klasar med knippen av blommor. Blommorna är tvåkönade, skaftlösa eller på korta skaft. Fodret är klocklikt, trubbigt eller fyrflikigt, kvarsittande. Kronan är vit till gräddvit, rörformad eller trattlik med utbrett bräm, fyrflikig. Ståndarna är två, knapparna gula eller purpur. Pistillen är tvådelad och kortare än ståndarna. Frukten är ett bär med 1-4 frön.

De är närstående syrensläktet (Syringa) men har köttiga bär och inte torra kapslar som syren-arterna har.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Kurtbağrı ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Kurtbağrı, Zeytingiller (Oleaceae) familyasından Ligustrum cinsini oluşturan çalı veya küçük ağaçlara verilan ad.

Anavatanı Avrupa, kuzey Afrika, Asya ve Avustralya ile Çin ve Japonya'dır. Adi kurtbağrı Türkiye'de doğal olarak yetişen tek kurtbağrı türüdür.

Yaprak döken veya herdem yeşil çalı veya küçük ağaçlardır. Yapraklar karşılıklı, basit, kısa saplı; kenarları tamdır. Terminal çiçekler salkım, bazen de yan durumludur. Çiçekler er dişi, saplı veya sapsızdır. Çanaklar çan şeklinde, ucu kesik veya 4 dişlidir. Koralla beyaz, tekerlek şeklinde, huni, 4 loplu; loplar koralladan uzun veya çok kısa, tomurcukla bitişiktir. 2 Stamenli, korolla tüpünün ağzına gömülmüş, içinde veya dışındadır. Anterler (başçık) sarı veya bazen mor renkli, uzun ve incedir. Tohum taslağı 2 gözlü, sarkıktır. Stamenler kısa; stigma (dişicik başı) 2 yarıklıdır. Drupa meyvenin (eriksi) endokarpı zarımsı veya kâğıt gibidir. Tohumlar 1-4; endosperm (besidoku) etli; kökçük kısa, yukarı dönüktür.

Türler

Dış bağlantılar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Kurtbağrı: Brief Summary ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Kurtbağrı, Zeytingiller (Oleaceae) familyasından Ligustrum cinsini oluşturan çalı veya küçük ağaçlara verilan ad.

Anavatanı Avrupa, kuzey Afrika, Asya ve Avustralya ile Çin ve Japonya'dır. Adi kurtbağrı Türkiye'de doğal olarak yetişen tek kurtbağrı türüdür.

Yaprak döken veya herdem yeşil çalı veya küçük ağaçlardır. Yapraklar karşılıklı, basit, kısa saplı; kenarları tamdır. Terminal çiçekler salkım, bazen de yan durumludur. Çiçekler er dişi, saplı veya sapsızdır. Çanaklar çan şeklinde, ucu kesik veya 4 dişlidir. Koralla beyaz, tekerlek şeklinde, huni, 4 loplu; loplar koralladan uzun veya çok kısa, tomurcukla bitişiktir. 2 Stamenli, korolla tüpünün ağzına gömülmüş, içinde veya dışındadır. Anterler (başçık) sarı veya bazen mor renkli, uzun ve incedir. Tohum taslağı 2 gözlü, sarkıktır. Stamenler kısa; stigma (dişicik başı) 2 yarıklıdır. Drupa meyvenin (eriksi) endokarpı zarımsı veya kâğıt gibidir. Tohumlar 1-4; endosperm (besidoku) etli; kökçük kısa, yukarı dönüktür.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Бирючина ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK
  1. Ligustrum // Ю. Кобів. Словник українських наукових і народних назв судинних рослин (Серія «Словники України»). — Київ : Наукова думка, 2004. — 800 с. — ISBN 966-00-0355-2.
  2. Алексєєнко Ф. М.; Бабич І. А.; Дмитренко Л. І.; Мегедь О. Г.; Нестероводський В. А.; Савченко Я. М. (1966). У Кузьміна М. Ф.; Радько М. К. Виробнича енциклопедія бджільництва (українською). Київ «Урожай». с. 47.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Бирючина: Brief Summary ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK
Ligustrum // Ю. Кобів. Словник українських наукових і народних назв судинних рослин (Серія «Словники України»). — Київ : Наукова думка, 2004. — 800 с. — ISBN 966-00-0355-2. Алексєєнко Ф. М.; Бабич І. А.; Дмитренко Л. І.; Мегедь О. Г.; Нестероводський В. А.; Савченко Я. М. (1966). У Кузьміна М. Ф.; Радько М. К. Виробнича енциклопедія бджільництва (українською). Київ «Урожай». с. 47.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Бирючина ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Надпорядок: Asteranae
Семейство: Маслиновые
Род: Бирючина
Международное научное название

Ligustrum L.

Виды
См. текст
Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 32973NCBI 13596EOL 61237GRIN g:6825IPNI ???

Бирючи́на (лат. Ligústrum) — род растений семейства Маслиновые, включающий в себя около 40—50 видов вечнозелёных, полувечнозелёных и листопадных кустарников и маленьких деревьев. Виды бирючины распространены в Европе, Северной Африке, Азии и в Австралии, с центром разнообразия в Гималаях, Китае, Японии и на Тайване.

Некоторые виды

По информации базы данных The Plant List, род включает 43 вида[2]:

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
  2. Ligustrum (англ.). The Plant List. Version 1.1. (2013). Проверено 18 августа 2016.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Бирючина: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Бирючи́на (лат. Ligústrum) — род растений семейства Маслиновые, включающий в себя около 40—50 видов вечнозелёных, полувечнозелёных и листопадных кустарников и маленьких деревьев. Виды бирючины распространены в Европе, Северной Африке, Азии и в Австралии, с центром разнообразия в Гималаях, Китае, Японии и на Тайване.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

女桢属 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

女桢属学名Ligustrum)是唇形目木樨科中的一植物。

描述

女桢属植物是落叶的或者常绿的树或者灌木。它们成对生长的叶子很简单,柄短。

花往往簇生。每朵花都是两性的,它们往往有香味。花的四枚萼片张在一起,形成钟状。花瓣往往白色,每朵花有四枚,它们张在一起形成筒状或者喇叭状。每朵花有两枚雄蕊,它们一般不伸出花筒。每朵花有两枚雌蕊,但是它们张在一起形成一个子房。果实为浆果坚果,每个果实中含一至三枚种子。

来源

 src=
描绘欧洲女桢的插图

女桢属植物生活在旧大陆上,其中大多数物种来自东,少数来自欧洲非洲澳洲。在欧洲只有欧洲女桢是土生的。

少数物种被养殖,尤其在花园里作为树篱。这些物种主要源于日本中国

分类学

女桢属属于木樨科。女桢属有约40至50个物种[1]

书籍

  • Mei-chen Chang, Lien-ching Chiu, Zhi Wei & Peter S. Green:《Flora of China》,15卷,1996年,299页:网上版

参考资料

  1. ^ GRIN. 互联网档案馆存檔,存档日期2011-05-09.

外部链接

 src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:女桢属 (Ligustrum)
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

女桢属: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

女桢属(学名:Ligustrum)是唇形目木樨科中的一植物。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

イボタノキ属 ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
イボタノキ属 Ligustrum ovalifolium.jpg
オオバイボタ
分類 : 植物界 Plantae : 被子植物門 Magnoliophyta : 双子葉植物綱 Magnoliopsida 亜綱 : キク亜綱 Asterdiae : ゴマノハグサ目 Scrophulariales : モクセイ科 Oleaceae : イボタノキ属 Ligustrum 学名 Ligustrum L. 和名 イボタノキ属 英名 Privet

イボタノキ属学名Ligustrum: Privet)は、ヨーロッパ北アフリカアジアオーストラリアが原産の植物の常緑樹、半常緑樹、落葉樹の種があり、低木である。40-50の種が知られている。モクセイ科 (Oleaceae) に属する。中国ヒマラヤ日本台湾には多くの種が分布する。

ヨーロッパでprivetといえば、元々は半常緑樹の低木Ligustrum vulgareであった。生垣として使われることが多く、privetの名称もプライベート (private) から来ている。近年では日本原産で常緑樹であるLigustrum ovalifoliumオオバイボタ、Japanese privet)が使われることが多い。

主な種[編集]

  • Ligustrum amamianum 中国
  • L. angustum 中国
  • L. chenaultii 中国(雲南)
  • L. compactum ヒマラヤ・南西中国
  • L. confusum ヒマラヤ・カーシ丘陵
  • L. delavayanum 中国南西部・ミャンマー
  • L. expansum 中国
  • L. gracile 中国
  • L. henryi 中国中央部
  • L. hisauchii (オカイボタ) 日本
  • L. ibota (サイコクイボタ) 日本
  • L. indicum ヒマラヤ・インドシナ
  • L. japonicum (ネズミモチ) 日本・朝鮮半島
  • L. leucanthum 中国
  • L. lianum 中国
  • L. liukiuense 台湾
  • L. longitubum 中国
  • L. lucidum (トウネズミモチ) 中国・日本・朝鮮半島
  • L. massalongianum ヒマラヤ
  • L. microcarpum (en) 台湾; L. sinenseに入れることが多い
  • L. morrisonense 台湾
  • L. obovatilimbum (en) 中国
  • L. obtusifolium (syn L. amurense; イボタノキ) 東アジア
  • L. ovalifolium (オオバイボタen) (Japanese privet) 日本
  • L. pedunculare 中国
  • L. pricei (en) 台湾
  • L. punctifolium
  • L. quihoui 中国
  • L. retusum 中国
  • L. robustum (苦丁茶としても飲まれる。世界の侵略的外来種ワースト100) 中国
  • L. sempervirens 中国西部
  • L. sinense (en) (Chinese privet) 中国・台湾
  • L. strongylophyllum 中国中央部
  • L. tamakii (トゲイボタ維管束植物レッドデータブック (環境省)) 日本
  • L. tenuipes 中国
  • L. tschonoskii (ミヤマイボタ) 日本
  • L. vulgare (en) (European privet、セイヨウイボタ) ヨーロッパ・北西アフリカ・南西アジア
  • L. xingrenense 中国
  • L. yunguiense 中国

出典:[1][2][3]

脚注[編集]

  1. ^ Flora of China: Ligustrum
  2. ^ Flora of Taiwan: Ligustrum
  3. ^ Flora Europaea: Ligustrum
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

イボタノキ属: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語

イボタノキ属(学名:Ligustrum、: Privet)は、ヨーロッパ北アフリカアジアオーストラリアが原産の植物の常緑樹、半常緑樹、落葉樹の種があり、低木である。40-50の種が知られている。モクセイ科 (Oleaceae) に属する。中国ヒマラヤ日本台湾には多くの種が分布する。

ヨーロッパでprivetといえば、元々は半常緑樹の低木Ligustrum vulgareであった。生垣として使われることが多く、privetの名称もプライベート (private) から来ている。近年では日本原産で常緑樹であるLigustrum ovalifolium(オオバイボタ、Japanese privet)が使われることが多い。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語