El pop imitador (Thaumoctopus mimicus) és una espècie de mol·lusc cefalòpode de l'ordre Octopoda. Es tracta d'un polp que té l'estranya habilitat d'imitar a altres criatures del mar. El pop imitador mesura fins a 60 cm de longitud, és de color marró i blanc amb ratlles o taques sobre el seu cos.
Viu en els mars tropicals del sud-est asiàtic, i no va anar oficialment descobert fins a 1998, enfront de la costa de Cèlebes. Aquest polp és capaç d'imitar l'aparença física i els moviments de més de quinze espècies diferents, entre les quals cal destacar la serp marina, el peix lleó, el peix pla, l'estrella de mar, el cranc gegant, la cloïssa marina, la palaia, la rajada, la medusa, l'anemone i la gambeta mantis. Aquestes imitacions les aconsegueix flexionant el seu cos i extremitats, i variant de color.
A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Pop imitadorDer Mimik-Oktopus (Thaumoctopus mimicus), auch als Karnevalstintenfisch bezeichnet, ist ein Kopffüßer aus der Gattung Thaumoctopus in der Familie der Echte Kraken. Er ist die einzige Art der damit monotypischen Gattung Thaumoctopus. Er lebt im Indischen Ozean und dem Pazifischen Ozean.
Seine Fähigkeit die Form zu wechseln und andere Spezies zu imitieren verschaffte ihm den Namen Mimik-Octopus.[1][2]
Ein bei Lizard-Island gesichtetes Exemplar hatte eine Mantellänge von etwa 21 cm, die ursprünglich beschriebenen Exemplare hatten eine Mantellänge von bis zu 5,8 cm. Die Augen treten nur etwas hervor, über den Augen befinden sich jeweils ein Paar „Hörner“ (Papillen). Das Trichterorgan (Funnel) ist W-förmig und klein. Die Arme sind lang, dünn, muskulös und etwa 7 bis 10 mal so lang wie die Mantellänge. Die Schwimmhäute sind dünn und einziehbar. Sie reichen bis etwa 5,5 % am längsten Arm und säumen alle Arme entlang des ventralen Randes bis zu den Armspitzen.[3]
Die dorsalen Arme sind am kürzesten. die Armformel lautet 4>3>2>1. Autotomie ist ab dem 12. bis 13. proximalen Saugnapf möglich. Die normalen Arme tragen bis zu 283 Saugnäpfe in zwei Reihen. Vergrößerte Saugnäpfe sind weder beim Männchen, noch beim Weibchen vorhanden. Der Hectocotylus des Männchens, der dritte rechte Arm, erreicht etwa 50 % der Länge des gegenüberliegenden Armes und trägt 146 Saugnäpfe.[3]
Die Kiemen besitzen neun Lamellen pro Demibranch, plus eine terminale Lamelle. Tintenbeutel und anale Klappen sind vorhanden. Die Stylets (reduzierte Überbleibsel einer Schale innerhalb des Mantels) sind kurz und nicht mineralisiert. Die Haut ist glatt, mit sekundären (kleineren) Papillen auf dem seitlichen und hinteren Mantel. Die dorsale Mantelseite ist frei von primären (größeren) Papillen.[3]
Die natürliche Farbe des Mimik-Oktopus ist dunkelbraun[3] bis hell-braun/beige[1][2] mit verstreuter, weißer, längs verlaufender Musterung. Auf dem mittleren Mantelrücken befinden sich ein Ring weißer, tränenförmiger Flecken, auf dem hinteren Mantelrücken hat er deutlichen, weißen "U"-Förmigen Fleck. Auf den braunen Armen befinden sich cremefarbene bis weiße Bänder. Entlang der Armränder verläuft ein weißes Band. Kleine weiße frontale Flecken sind ebenfalls vorhanden.[3]
Das Verbreitungsgebiet des Mimik-Oktopus umfasst im tropischen Indo-West-Pazifik Raum von Neukaledonien, nordöstliches Australien (Lizard Island und Great Barrier Reef), Papua-Neuguinea, nach Norden bis Philippinen und westlich über den Indomalaiischen Archipel bis ins Rote Meer und den Golf von Thailand. Vorkommen im Roten Meer und im West-Indischen Ozean basieren auf fotografischen Aufzeichnungen. Fotografisch belegte Sichtungen gibt es auch aus der Andamanensee (Östlicher Indischer Ozean).[4] 2018 wurde das Tier zum ersten Mal im Arabischen Meer an der Küste des indischen Bundesstaates Kerala aufgezeichnet.[5]
Der Mimik-Oktopus kommt in flachem Wasser in Tiefen von 0,5 bis 7 Meter[2] in offenen Sand- oder Schlammgebieten, häufig in der Nähe von Einmündungen Schlamm beladene Flüsse vor.[6] Die Art ist tagaktiv und ernährt sich von kleinen Fischen und Krebstieren.[2] Die Art besetzt oft leere Höhlen anderer Tiere, vorübergehend oder als Netzwerk von regelmäßig besuchten Höhlen innerhalb seines Reviers.[6]
Während Forschungstauchgängen 2001 in Indonesien (Sulawesi und Bali) filmten Mark D. Norman, Julian Finn und Tom Tregenza einen charakteristischen, langarmigen, für die Wissenschaft neuen Kraken. Sie beobachteten neun Individuen dieser Art, die ein Repertoire an Körperhaltungen und Körpermustern zeigten, von denen einige eindeutig Imitationen giftiger Tiere waren, die in diesem Lebensraum vorkommen. Sie dokumentierten die Art über 16 Tage mit Fotos und über 6 Stunden Filmaufnahmen, die das Tier bei seinen Verwandlungen in einen Plattfisch, einen Feuerfisch oder eine Seeschlange zeigen. Andere Haltungen erinnerten an Seeanemonen oder große Quallen, die in dieser Gegend vorkommen. Diese Veränderungen stellten ihrer Meinung nach eine variable Form der Mimikry dar. Darüber legen ihre Beobachtungen nahe, dass der Mimik-Oktopus Entscheidungen über die am besten geeignete Form der Mimikry trifft.[7] Im tropischen Indonesien soll die Art bis zu 13 hier vorkommende Arten darstellen können.[3]
Die Art und Weise der Mimikry des Mimik-Oktopus deuten darauf hin, dass er die Fähigkeit zur kognitiven Empathie besitzt, d. h. er kann zwischen Objekt und Subjekt unterscheiden und sich in das Objekt hineinversetzen. Er verfügt also über die Fähigkeit der objektiven Selbstaufmerksamkeit. Die Mimikry des Mimik-Oktopus kann als intentionale Täuschung beschrieben werden. So wendet er seine Verwandlung in eine Seeschlange nur bei der Begegnung mit Riffbarschen an, übt diese Verwandlung je nach Situation nur teilweise und in verschiedenen Formen aus. Dabei wendet der Mimik-Oktopus Täuschungen an, die sich aufgrund von entsprechend gemachten Erfahrungen als wirksam erwiesen haben. Seine Schemata der Mimikry sind nicht vorgegeben und sind kein Reflex, sondern werden durch einfaches Reflektieren erlernt und verbessert.[8]
Einige Male wurde versucht, die Tiere in Aquarien zu halten. Die meisten Versuche waren jedoch erfolglos, da das Tier in Gefangenschaft zumeist keine Nahrung zu sich nimmt und entsprechend schnell stirbt. Ein Exemplar lebt seit Juni 2017 im Haus des Meeres in Wien.[9]
Der Mimik-Oktopus (Thaumoctopus mimicus), auch als Karnevalstintenfisch bezeichnet, ist ein Kopffüßer aus der Gattung Thaumoctopus in der Familie der Echte Kraken. Er ist die einzige Art der damit monotypischen Gattung Thaumoctopus. Er lebt im Indischen Ozean und dem Pazifischen Ozean.
Seine Fähigkeit die Form zu wechseln und andere Spezies zu imitieren verschaffte ihm den Namen Mimik-Octopus.
Pweza mwigaji (Thaumoctopus mimicus) ni spishi ya pweza ya familia Octopodidae inayotokea katika Bahari ya Hindi na ya Pasifiki. Ana uwezo wa kuiga spishi nyingi nyingine za eneo hilo. Ni mashuhuri kwa kuwa na uwezo wa kubadilisha rangi ya ngozi yao na umbile asili ili kupatana na mazingira yao, kama vile mwamba uliofunikwa na mwani na matumbawe yaliyo karibu kupitia vifuko vya pigmenti vijulikanavyo kama chromatophores. Pweza mwigaji ana chromatophores na vile vile tabia ya pekee ya kuchukua sura ya vitu na wanyama mbalimbali. [2]
Pweza mwigaji ndiye mnyama pekee wa baharini ajulikanaye mpaka sasa mwenye kuweza kuiga aina mbalimbali za wanyama. Wanyama wengi wanaweza kuiga aina tofauti ili kuepuka au kuwatisha mahasimu, lakini pweza mwigaji pekee anaweza kuiga namna tofauti za maumbo ili kuepuka mahasimu.[3]
Pweza mwigaji kwanza aligunduliwa na kundi la wanasayansi mwaka 1998 mbali ya pwani ya Sulawesi, Indonesia. [4] Spishi hii ilidhaniwa hukaa tu Magharibi na kati ya Indo-Pasifiki (kwa wingi wa kumbukumbu zilizohifadhiwa kutoka Indonesia) hadi mmoja alipobainika karibu na mwamba mkubwa wa kizuizi kwenye kisiwa cha mjusi kilicho bapa na kina kifupi cha mchanga mnamo Juni 2012.[5]
Pweza mwigaji ni pweza mdogo, anayekua kufikia [urefu]] wa karibu sentimita 60 (futi 2), ikiwa ni pamoja na mikono, yenye kipenyo kinachokaribia penseli katika upana. Rangi ya asili ya pweza ni kahawia ang’avu/rangi ya mchanga, lakini kawaida huonekana na rangi liko zaidi ya mistari myeupe na kahawia kuwaogofya mahasimu kwa kuiga spishi zenye sumu na viumbe wa baharini wa matata wenye mipaka kwa maeneo yao. Uwezo wake wa kubadili umbo ndio sababu ya kupewa jina pweza "mwigaji", na ndio ulinzi wake mkuu licha ya kamafleji.
Anayeitwa "pweza mwigaji" wa kitropiki ya Indo-Pasifiki anafahamika kwa kuiga hadi aina 15 za viumbe wengine ndani ya bahari. Katika uigizaji wa mahali alipo, kuhangaika kwingi kulionekana; karibia matukio 500 yalichambuliwa. Spishi zote za pweza waliigiza umbo, uogeleaji, kasi, muda, na wakati mwingine mpangilio wa rangi wa utapatapaji wa kuogelea. Wakati wa uigaji kweta, pweza walisonga kikamilifu na wazi, ambapo mara moja kabla na baada ya hapo walikuwa wajifichao na wasiojongea (kukaa au kutambaa polepole). Aidha, wakati hawajongei, pweza wanatwaa ruwaza ya mwili na mkao fananishi na sponji ndogo, minyoo-mrija waliopo, au tunicates ya kikoloni, ambavyo vilikuwa miongoni mwa vitu vichache katika makazi mchanga wazi.
Ugunduzi muhimu ulikuwa kwa uigaji huo wa kweta pweza hutumia tu wakati wa harakati zake za kusogea kwamba unaweza kutoa kamafleji katika makazi haya yaliyo wazi. Katika visa vyote, pweza hutumia uigaji kama ulinzi wa msingi. Tabia ya kuiga ilibaki bila kugundulika kwa miaka kwa sababu mazingira yake yaliyofifia hayakuchunguzwa kwa ustadi. Lakini ni hasa katika mazingira haya tasa kwamba tabia hii ni faida. [6]
Pweza wanaweza kuiga wanyama wajulikanao kwa kuzuia mahasimu flani maalum wa kutisha. Kwa mfano imeonekana kwamba pweza anayeshambuliwa na damselfish humuigiza nyoka bahari milia wa nyeusi na njano, mhasimu wa damselfish. [7]
Sio tu pweza mwigaji huiga wanyama hawa tofauti, kutegemea na kiumbe gani anakumbana nae, pweza huiga viumbe tofauti. Anaamua tabia ya uigaji ambayo itakuwa sahihi zaidi na kuitekeleza.
Pweza mwigaji anaweza kuwekwa kama mwindaji au mtafutaji chakula wa kujitegemea. Anaaminika kuwa ni mwindaji kwa sababu wanasayansi waliona na kuandika kuwa pweza ana uwezo wa kunyemelea mawindo na kusaka samaki wadogo na kuwapata. Mara nyingi zaidi, hata hivyo, pweza mwigaji anaweza kuonekana kutafuta chakula kichakani. Anafanya hivyo kwa kutumia mchirizi wa ghafla wa maji kupitia neli yake kunyiririsha mchanga wakati wa kutafuta mawindo, na kutumia minyiri yake myembamba kufikia kwenye mashimo katika matumbawe, na pia mashimo kwenye mchanga, na kutumia vikombe vyake vya kunyonyea kunyakua krasteshia wadogo na kuwala. Kwa sababu pweza mwigaji anapendelea kuishi katika maji ya kina kifupi, maji ya utusiutusi, inaaminika kwamba mlo wake unakusanya karibu pekee ni samaki wadogo na krasteshia. Hiyo ni kwa sababu hao ni wanyama wawili tu ambao ni wa kawaida katika hali ya maeneo ambayo pweza mwigaji wanaweza kuishi. Wanaaminika kuwa ni walanyama, na hawajulikani kula aina yoyote ya mimea au uoto. [2] huishi katika bahari za kitropiki za Indo-Pasifiki, kwa mara ya kwanza aligundulika mwaka 1998 huko Sulawesi. [5][8] pweza huiga wanyama wengine kwa kutumia mabadiliko katika mpako wa rangi na Mkao wa mwili; kama cephalopods wengine pia ana uwezo wa kuiga usuli wake.
Pweza mwigaji ni tofauti na Wunderpus photogenicus, ambaye ana alama nyeupe zisizoondoka. [9] which has fixed white markings.[10]
Pweza mwigaji ni wa asili ya Indo-Pasifiki, kuanzia bahari ya Shamu katika nchi za Magharibi mpaka Kaledonia Mpya katika Mashariki, na Thailand na Ufilipino kaskazini hadi mwamba mkubwa wa kizuizi katika Kusini. [5][11] rekodi nyingi za kumbukumbu ni kutoka Indonesia. [5] hupatikana hasa katika maeneo yenye mchanga au mchangatope katika kina cha chini ya mita 15 (futi 49). [2] anapendelea sakafu ya bahari ya giza yenye tope ili kufanana na rangi yake asili kahawia, rangi ya mchanga.
Pweza mwigaji (Thaumoctopus mimicus) ni spishi ya pweza ya familia Octopodidae inayotokea katika Bahari ya Hindi na ya Pasifiki. Ana uwezo wa kuiga spishi nyingi nyingine za eneo hilo. Ni mashuhuri kwa kuwa na uwezo wa kubadilisha rangi ya ngozi yao na umbile asili ili kupatana na mazingira yao, kama vile mwamba uliofunikwa na mwani na matumbawe yaliyo karibu kupitia vifuko vya pigmenti vijulikanavyo kama chromatophores. Pweza mwigaji ana chromatophores na vile vile tabia ya pekee ya kuchukua sura ya vitu na wanyama mbalimbali.
Pweza mwigaji ndiye mnyama pekee wa baharini ajulikanaye mpaka sasa mwenye kuweza kuiga aina mbalimbali za wanyama. Wanyama wengi wanaweza kuiga aina tofauti ili kuepuka au kuwatisha mahasimu, lakini pweza mwigaji pekee anaweza kuiga namna tofauti za maumbo ili kuepuka mahasimu.
நடிக்கும் எண்காலி அல்லது நடிக்கும் சாக்குக்கணவாய் (ஆங்கிலம்: Mimic octopus) என்பது மற்ற உள்ளூர் இனங்களைப் போல ஆள்மாறக்கூடிய இந்திய-பசிபிக் இன எண்காலி ஆகும். இவை இருக்கும் சூழலோடு கலப்பதற்காக தங்களின் தோல் நிறம் மற்றும் அமைப்பு போன்றவற்றை மாற்றிக்கொள்ளக் கூடியதில் குறிப்பிடத்தக்கவையாக உள்ளன. இந்த எண்காலி பல்வேறு பொருள்கள் மற்றும் விலங்குகளின் வடிவத்தை எடுத்துக் கொள்ளும் தனித்துவமான பண்பைக் கொண்டுள்ளது. [2] இவ்வாறு தம்மை கடற்குதிரை, கடல் இழுது, கடல் பாம்பு, திருக்கை போன்ற 15 க்கும் மேற்பட்ட உயிரினங்களைப் போல் உருவத்தை மாற்றிக் கொள்வதாக அறியப்படும் ஒரே கடல் உயிரினம் இது மட்டுமே ஆகும். பல விலங்குகள் வேட்டையாடப்படுவதைத் தவிர்ப்பதற்காகவோ அல்லது மிரட்டவோ உருமாற்றம் செய்கின்றன. ஆனால் எதிரியை வேட்டையாடும் பொருட்டு பல்வேறு வடிவங்களை எடுப்பது இந்த உயிரினமே ஆகும்.[3]
நடிக்கும் எண்காலி அல்லது நடிக்கும் சாக்குக்கணவாய் (ஆங்கிலம்: Mimic octopus) என்பது மற்ற உள்ளூர் இனங்களைப் போல ஆள்மாறக்கூடிய இந்திய-பசிபிக் இன எண்காலி ஆகும். இவை இருக்கும் சூழலோடு கலப்பதற்காக தங்களின் தோல் நிறம் மற்றும் அமைப்பு போன்றவற்றை மாற்றிக்கொள்ளக் கூடியதில் குறிப்பிடத்தக்கவையாக உள்ளன. இந்த எண்காலி பல்வேறு பொருள்கள் மற்றும் விலங்குகளின் வடிவத்தை எடுத்துக் கொள்ளும் தனித்துவமான பண்பைக் கொண்டுள்ளது. இவ்வாறு தம்மை கடற்குதிரை, கடல் இழுது, கடல் பாம்பு, திருக்கை போன்ற 15 க்கும் மேற்பட்ட உயிரினங்களைப் போல் உருவத்தை மாற்றிக் கொள்வதாக அறியப்படும் ஒரே கடல் உயிரினம் இது மட்டுமே ஆகும். பல விலங்குகள் வேட்டையாடப்படுவதைத் தவிர்ப்பதற்காகவோ அல்லது மிரட்டவோ உருமாற்றம் செய்கின்றன. ஆனால் எதிரியை வேட்டையாடும் பொருட்டு பல்வேறு வடிவங்களை எடுப்பது இந்த உயிரினமே ஆகும்.
The mimic octopus (Thaumoctopus mimicus) is a species of octopus from the Indo-Pacific region. Like other octopuses, it uses its chromatophores to disguise itself with its background. However, it is noteworthy for being able to impersonate a wide variety of other marine animals.[2] Although many animals mimic either their environment or other animals to avoid predation, the mimic octopus and its close relative the wunderpus are the only ones known to actively imitate several animals in order to elude predators.[3]
The mimic octopus is a smaller octopus, growing to a total length of about 60 cm (2 ft), including arms, with a diameter approximately that of a pencil at their widest. Small horns protrude from each eye. The octopus' natural color is light brown/beige, but it usually takes on a more noticeable hue of striped white and brown to scare off predators by imitating poisonous species and vicious, territorial sea creatures. Its ability to change shape is the reason it was named the "mimic" octopus, which is its main defense besides camouflage.
The mimic octopus was first discovered off the coast of Sulawesi, Indonesia in 1998 on the bottom of a muddy river mouth.[4] It has since been found to inhabit the Indo-Pacific, ranging from the Red Sea and Gulf of Oman in the west to New Caledonia in the east, and Gulf of Thailand and the Philippines in the north to the Great Barrier Reef in south.[1][5][6] Most documented records are from Indonesia.[5] It is primarily found in areas with sand or silt at depths of less than 15 m (49 ft).[2] It prefers obscuring murky and muddy sea floors to blend in with its natural brown-beige coloring.
The mimic octopus uses a jet of water through its funnel to glide over the sand while searching for prey, typically small fish, crabs, and worms. It prefers river mouths and estuaries, as opposed to reefs which are usually preferred as shelter by other types of octopus. This is due to its ability to impersonate toxic animals, putting it at less risk of predation than others in the open.
Mimic octopuses have been observed mimicking numerous different species of animals, some animals being mimicked more often than others. Among the animals mimicked are lionfish (the octopus holds its arms out radially to mimic the fish's spines), sea snake (hiding 6 of its arms, it holds the remaining 2 parallel to each other),[7] jellyfish (by inflating its mantle and trailing its arms behind it), and zebra sole (holding all 8 arms behind it as it uses its siphon to swim). The octopus' mimicry of flatfish may be its preferred guise; in a period of 5 days, nearly 500 instances of flatfish mimicry were seen.[8] Not only does the mimic octopus use its ability to defend from predators, it also uses aggressive mimicry to approach wary prey, for example mimicking a crab as an apparent mate, only to devour its deceived suitor.
The mimic octopus retains the ability to camouflage with its sandy environment. It was also observed to mimic sessile animals such as small sponges, tube-worm tubes, or colonial tunicates.[8]
The octopus may be able to intelligently use its mimicry based on the situation. For example, an octopus which was being harassed by damselfish mimicked a banded sea snake, a damselfish predator.[9] It decides which mimicry behavior would be most appropriate and acts upon it.
The mimic octopus can either be classified as a hunter or a forager. It is believed to be a hunter because scientists have observed and recorded the octopus having the ability to stalk prey and hunt down small fish and catch them. More often, however, the mimic octopus can be seen foraging for food. It does this by using a jet of water through its siphon to glide over the sand while searching for prey, and using its slender tentacles to reach into crevices in coral, as well as holes in the sand, and use its suction cups to grab small crustaceans and eat them. Because the mimic octopus prefers to live in shallow, murky waters, it is believed that its diet consists almost exclusively of small fish and crustaceans. That is because those are the only two animals that are common to those conditions that a mimic octopus can survive on. They are believed to be carnivores, and are not known to eat any type of plant or vegetation.[2]
{{cite journal}}
: CS1 maint: uses authors parameter (link) The mimic octopus (Thaumoctopus mimicus) is a species of octopus from the Indo-Pacific region. Like other octopuses, it uses its chromatophores to disguise itself with its background. However, it is noteworthy for being able to impersonate a wide variety of other marine animals. Although many animals mimic either their environment or other animals to avoid predation, the mimic octopus and its close relative the wunderpus are the only ones known to actively imitate several animals in order to elude predators.
El pulpo mimo, pulpo imitador o pulpo mimético (Thaumoctopus mimicus) es una especie de molusco cefalópodo del orden Octopoda. Este pulpo es reconocido debido a que tiene la asombrosa habilidad de imitar al menos a otros 15 animales marinos.
Vive en los mares tropicales del sudeste de Asia, y no fue oficialmente descubierto sino hasta 1998, frente a la costa de Célebes, Indonesia.[1] Este pulpo es capaz de imitar la apariencia física y los movimientos de más de quince especies diferentes, entre los que cabe destacar la serpiente marina, el pez león, el pez plano, la estrella de mar, el cangrejo gigante, la concha marina, la raya, la platija, la medusa, la anémona, la anguila y el camarón mantis.[1][2] Estas imitaciones, realizadas casi de forma instantánea, las logra variando el color de su piel y gracias a la gran flexibilidad de su cuerpo. Adicionalmente, puede simular estar muerto y para esto se queda completamente inmóvil y su color de piel se torna gris claro lo cual le da la apariencia de una masa sólida estática.[3]
Según las condiciones en las que viva el animal puede tener entre 180 a 300 huevos. Cuando la hembra se moviliza, carga sus huevos con 2 o 3 de sus brazos, manteniendo los huevos fijos debido a las ventosas que posee.[3]
Estos pulpos normalmente se encuentran en las desembocaduras de ríos o en planos arenosos, en lugares de 2 a 12 m de profundidad, donde hay una riqueza de infauna bentónica con alta actividad de gusanos, equinodermos, crustáceos y peces.[1]
Thaumoctopus mimicus llega a medir hasta 60 cm de longitud y en los momentos en los que no está imitando a ningún animal, puede presentar una coloración marrón o blanco con rayas cafés (coloración aposemática).[1]Además, su cuerpo es altamente flexible y la longitud de sus brazos es grande en comparación a otros pulpos, lo cual se ha discutido que es una característica que permite que su mimetismo sea mejor.[2] Este animal es muy inteligente, pues cuando sus predadores se acercan a él, éste decide tomar la forma y asemejarse al animal que mayor peligro represente para su predador.[1][3] Por ejemplo, cuando el pulpo imitador está siendo atacado por peces damisela, se observa que el pulpo adquiere la forma de una serpiente marina rayada, quien es un depredador del pez damisela. El pulpo imita a la serpiente marina rayada adoptando un color negro y amarillo, ocultando seis de sus extremidades en un hoyo y agitando sus otros dos tentáculos en direcciones opuestas.[1]
Cada uno de los tentáculos depende de un cerebro más pequeño que se comunica con el cerebro central, lo que permite un manejo independiente de cada una de las extremidades. Asimismo, cuenta con un depósito de tinta que expulsa para protegerse de sus depredadores.
La reproducción del pulpo mimético es idéntica a la de un pulpo normal, es decir que el tercer tentáculo del macho es un órgano sexual que introduce en la cloaca de la hembra, quien sucesivamente toma los huevos y los deposita en una cueva. El macho interesado en aparearse se aproxima lo suficiente a la hembra para alargar su brazo e introducirlo bajo el manto de la hembra. Se producen cerca de ciento cincuenta mil huevos en dos semanas y, cada uno de esto está cubierto por una especie de membrana transparente. La hembra protege los huevos durante 50 días hasta que nacen las crías, que flotan hasta la superficie convirtiéndose en parte del plancton durante casi un mes y luego se sumergen a las profundidades para iniciar una vida normal.
Entre la clase Cephalopoda, a excepción del calamar S. sepioidea, la característica del mimetismo es única de los pulpos, ya que éstos a diferencia de los calamares no pueden escapar rápidamente en situaciones de peligro.[1] Sin embargo, los pulpos que habitan en arrecifes rocosos pueden ocultarse más fácilmente que los pulpos que viven en hábitats de bajo relieve, quienes se convierten en animales bastante vulnerables cuando se encuentran fuera de su guarida.[2]
A pesar de que todas las especies de pulpos tienen la capacidad para cambiar el color y textura de su piel (muchas especies se pueden mezclar con el suelo marino y parecer como rocas),[4] el pulpo imitador fue la primera especie de pulpo reportada capaz de imitar otras especies marinas.[1] Hoy en día se conoce que existen más pulpos que pueden asemejarse a otros animales, pero no a una gran variedad como sí lo hace Thaumoctopus mimicus.[2] La conspicuidad y el mimetismo son la primera estrategia de defensa de los pulpos, mas no la cripsis.[2][5]
Una característica a resaltar sobre Thaumoctopus mimicus es que puede realizar el cambio de apariencia sin necesidad de que esté presente en el entorno el animal al que quiso asemejarse; contrario al calamar S. sepioidea quien hace la imitación del pez loro mientras se encuentra cercano a un banco de estos peces.[1]
Debido a que esta especie regularmente emplea camuflaje y estrategias para evitar a sus predadores, se cree que el pulpo no es tóxico para varios de éstos, lo cual ha llevado a preguntarse si se trata de un mimetismo Mülleriano o mimetismo Batesiano.[1] Sin embargo, se conoce que T.mimicus emplea su mimetismo también para poder cazar presas que regularmente le huirían a un pulpo.[2]
Cuando el pulpo mimético intenta imitar a los peces lenguado o platijas, imita su ondulación o forma de nado de manera adecuada, realizando una compresión dorso-ventral de su cuerpo y situando sus tentáculos de tal forma que encaje la silueta del pez. No obstante, adquiere una coloración blanca con rayas cafés en vez de su coloración marrón, la cual se asemeja más a la de dicho pez. Este es un aspecto controvertido científicamente, dado que se desconoce por qué el pulpo no imita de forma fiel el pez, aun teniendo las características y la capacidad de hacerlo. Por una parte, se argumenta que varios animales que pueden imitar modelos distintos (otros animales), tienden a desarrollar (evolucionar) un mimetismo imperfecto de forma intermedia entre el modelo y la especie, en vez de adoptar una morfología que se asemeje fuertemente a todos los modelos.[2] Por otra parte se tiene la hipótesis de que el pulpo conserva la coloración aposemática precisamente para advertir su peligro. Además, se cree que T.mimicus junto con White V y Hawaiian Long-Armed Sand Octopus (aún sin nombre científico establecido) imitan a un conjunto de peces planos y no puntualmente a una especie.[2]
El “pulpo imitador” es predado principalmente por tiburones pequeños, pez damisela y barracuda. Su alimento consta de camarones, cangrejos ermitaños, caracoles y peces pequeños como el eperlano. Sin embargo, dependiendo de si el animal es salvaje o si está en cautiverio, su dieta puede cambiar.[3] Adicionalmente Thaumoctopus mimicus es, al parecer, el único pulpo que caza y acecha en túneles subterráneos.[1][3]
El pez mandíbula mármol negro y el pulpo miméticos logran una perfecta mimetización entre ambos. Durante un viaje de buceo en Indonesia en el 2011, Goehard Kopp filmó una interacción entre estos dos animales: el pez mandíbula mármol negro tenía marcas similares a las del pulpo y se camuflaba entre sus tentáculos. Mientras tanto, el pulpo no parecía percatarse de lo que estaba sucediendo y simplemente se desplazaba entre la arena. Los científicos consideran que el pez se mimetiza de una manera oportunista en el pulpo para poder salir de su madriguera y buscar más comida. El doctor Luis Rocha, señaló que lo insólito y peculiar de este hallazgo no es solamente que el pez imite a otro animal mimético, sino que se trata del primer caso observado y reportado de un pez que imita a otro animal marino. El hábitat de estos animales está en un peligro por la actividad humana.[6]
|coautores=
(ayuda) El pulpo mimo, pulpo imitador o pulpo mimético (Thaumoctopus mimicus) es una especie de molusco cefalópodo del orden Octopoda. Este pulpo es reconocido debido a que tiene la asombrosa habilidad de imitar al menos a otros 15 animales marinos.
Vive en los mares tropicales del sudeste de Asia, y no fue oficialmente descubierto sino hasta 1998, frente a la costa de Célebes, Indonesia. Este pulpo es capaz de imitar la apariencia física y los movimientos de más de quince especies diferentes, entre los que cabe destacar la serpiente marina, el pez león, el pez plano, la estrella de mar, el cangrejo gigante, la concha marina, la raya, la platija, la medusa, la anémona, la anguila y el camarón mantis. Estas imitaciones, realizadas casi de forma instantánea, las logra variando el color de su piel y gracias a la gran flexibilidad de su cuerpo. Adicionalmente, puede simular estar muerto y para esto se queda completamente inmóvil y su color de piel se torna gris claro lo cual le da la apariencia de una masa sólida estática.
Según las condiciones en las que viva el animal puede tener entre 180 a 300 huevos. Cuando la hembra se moviliza, carga sus huevos con 2 o 3 de sus brazos, manteniendo los huevos fijos debido a las ventosas que posee.
Olagarro imitatzailea (Thaumoctopus mimicus) uretako beste izaki batzuen antza hartzeko gaitasuna duen olagarro espezie bat da. 60 cm luze izateraino hazten da.[1] 1998an aurkitu zuten espeziea ofizialki, Sulawesiko itsasbazterrean.
Olagarro imitatzailea (Thaumoctopus mimicus) uretako beste izaki batzuen antza hartzeko gaitasuna duen olagarro espezie bat da. 60 cm luze izateraino hazten da. 1998an aurkitu zuten espeziea ofizialki, Sulawesiko itsasbazterrean.
Thaumoctopus mimicus
La pieuvre mimétique ou pieuvre-mime (Thaumoctopus mimicus) est une espèce de pieuvres, capable d'imiter d'autres animaux marins. C'est la seule espèce du genre Thaumoctopus.
La pieuvre mimétique vit dans les mers tropicales d'Asie du Sud-Est. Elle ne fut découverte officiellement qu'en 1998, au large des côtes de Sulawesi. Cette pieuvre est capable d'imiter l'apparence et les mouvements de plus de quinze espèces différentes, dont les serpents de mer, la rascasse volante, les poissons plats, les poissons-grenouilles, les ophiures, les crabes géants, les coquillages, les raies, les anémones de mer, les méduses et les crevettes mantes. Elle accomplit cette prouesse en se contorsionnant — corps et bras — et en changeant de couleur[1],[2].
C'est un poulpe de taille relativement importante, qui peut atteindre 60 cm voire 1 m[3], et dont la principale caractéristique physique est justement sa grande versatilité en matière d'apparence. Le plus souvent, ses longs bras sont annelés de bandes brunes et blanches ou de taches, mais ces motifs peuvent varier ou bouger, et elle peut aussi se rendre totalement noire ou blanche, ou encore imiter le sable ou même des algues, en érigeant de petits muscles cutanés.
La pieuvre mimétique est souvent confondue avec la pieuvre wunderpus, autre espèce récemment découverte (rouge tachée de blanc). Mais cette dernière est surtout nocturne et se distingue par des séries de larges marques blanches fixes sur les tentacules.
La pieuvre mimétique propulse un jet d'eau à travers son siphon pour glisser sur le sable tout en cherchant des proies, en général de petits poissons, des crabes et des vers. Mais elle est également elle-même une proie. Comme les autres pieuvres, son corps mou est principalement composé de muscles nutritifs, dépourvu de colonne vertébrale ou d'armure, et non toxique, ce qui en fait une proie potentielle pour les grands carnivores, comme le barracuda et les petits requins. Elle est souvent incapable d'échapper à de tels prédateurs et ses imitations de différentes espèces toxiques constituent sa meilleure défense. Le mimétisme lui sert aussi à approcher des proies qui, normalement, fuiraient à la vue d'une pieuvre ; elle peut par exemple imiter un crabe pour dévorer quelques prétendants passant par là.
De nombreuses espèces de poulpes sont extrêmement flexibles. Par exemple, un poulpe de la taille d'un ballon de volley-ball peut se glisser entièrement dans un récipient de la taille d'une canette de boisson gazeuse. Si la pieuvre-mime a la même flexibilité, ses dons d'imitation sont alors en partie expliqués.
Même si toutes les pieuvres peuvent changer de couleur et de texture, et si certaines peuvent prendre la couleur d'une roche, la pieuvre mimétique est, chez les pieuvres, la première espèce connue qui se fait passer pour un autre animal. D'après des observations, la pieuvre mimétique choisit l'animal à imiter en fonction des prédateurs locaux. Par exemple, lorsqu'elle est attaquée par des demoiselles, la pieuvre imite un serpent à tête noire, un des prédateurs des demoiselles. La pieuvre devient alors noire et blanche, ensevelit six de ses huit bras, et agite ses deux autres bras en les faisant onduler dans des directions opposées.
Cette pieuvre est capable d'imiter le physique et les mouvements de plus de quinze espèces différentes, dont les suivantes :
La pieuvre mimétique est également capable de simuler sa mort en basculant en arrière. Alors que certains animaux utilisent cette tactique lorsqu'ils sont attaqués par des prédateurs, la pieuvre semble mettre en évidence son bec pour se défendre, voire pour attaquer, grâce aux toxines salivaires qui paralysent sa proie au moment de la morsure[1].
La pieuvre mimétique est connue pour vivre exclusivement dans les baies et les estuaires de Malaisie et d'Indonésie qui sont riches en éléments nutritifs et en proies potentielles. Contrairement à la grande majorité des pieuvres, la pieuvre mimétique parcourt le fond à la recherche de tunnels et de terriers pour se nourrir et pour se cacher des prédateurs. On l'observe souvent dans un terrier, avec seulement les yeux et la tête qui sortent du trou[11].
La pieuvre mimétique se nourrit généralement en enfouissant un disque de bras dans le sable tout en utilisant l'extrémité de ses bras pour attraper les petits animaux avec ses ventouses. Elle peut ainsi sonder dans des terriers ou des trous à la recherche d'une proie.
Thaumoctopus mimicus
La pieuvre mimétique ou pieuvre-mime (Thaumoctopus mimicus) est une espèce de pieuvres, capable d'imiter d'autres animaux marins. C'est la seule espèce du genre Thaumoctopus.
La pieuvre mimétique vit dans les mers tropicales d'Asie du Sud-Est. Elle ne fut découverte officiellement qu'en 1998, au large des côtes de Sulawesi. Cette pieuvre est capable d'imiter l'apparence et les mouvements de plus de quinze espèces différentes, dont les serpents de mer, la rascasse volante, les poissons plats, les poissons-grenouilles, les ophiures, les crabes géants, les coquillages, les raies, les anémones de mer, les méduses et les crevettes mantes. Elle accomplit cette prouesse en se contorsionnant — corps et bras — et en changeant de couleur,.
Gurita penyamar (Thaumoctopus mimicus) merupakan salah satu spesies hewan endemik Indonesia yang pertama kali ditemukan di Sulawesi pada tahun 1998.[1][2][3] Seperti gurita pada umumnya, gurita penyamar mampu berkamuflase dengan mengubah warna tubuhnya agar sama dengan lingkungan sekitar.[1][4] Keunikan gurita penyamar yang membedakannya dari spesies gurita lain terletak pada kemampuannya dalam meniru bentuk dan perilaku dari benda mati, seperti terumbu karang dan batu, serta spesies hewan laut lain.[5][6] Bentuk perilaku hewan dalam meniru perilaku atau rupa hewan lain disebut dengan mimikri dan dari sanalah nama ilmiah gurita penyamar berasal.[2]
Gurita penyamar pertama kali ditemukan di salah satu dasar muara sungai wilayah Sulawesi pada tahun 1998 oleh sekelompok ilmuwan.[1] Selama dua tahun berikutnya dilakukan pengamatan lanjutan dan dalam kurun waktu tersebut para ilmuwan mendapati bahwa gurita penyamar mampu meniru ular laut, ikan lepu, dan ikan sebelah untuk menghindari pemangsanya.[1][4]
Gurita penyamar dapat tumbuh hingga mencapai panjang 60 sentimeter dengan corak tubuh berwarna cokelat bergaris putih atau berbintik putih.[1][2] Hewan yang tergolong kecil ini memiliki delapan lengan dengan panjang masing-masing lengan sekitar 25 sentimeter dan ketebalan setara dengan sebatang pensil.[2] Setiap lengan memiliki 2 baris alat penghisap yang berperan sebagai indra peraba dan indra pengecap.[2] Seperti spesies gurita secara umum, gurita penyamar memiliki selubung tubuh atau mantel yang melindungi tiga buah jantung, tabung siphon, insang, dan organ dalam lainnya.[2] Selain itu juga terdapat kromatofora pada lapisan kulit gurita penyamar, yaitu kantung-kantung berisi zat warna yang akan bekerja saat gurita penyamar melakukan kamuflase.[2] Ketika otot di sekitar kromatofora berkontraksi, zat warna akan mengisi celah-celah tubuh dan menyebabkan warna tubuh gurita penyamar berubah.[4] Warna yang dihasilkan dapat berupa kuning, jingga, merah, biru, hitam, atau kombinasi dari warna-warna tersebut.[4]
Mimikri merupakan strategi pertahanan hidup yang umum dilakukan oleh hewan, tetapi gurita penyamar merupakan hewan pertama yang mampu meniru perilaku dari lebih dari satu spesies hewan.[1] Perilaku yang ditiru bergantung kepada kondisi lingkungan di mana gurita penyamar berada dan tindakan tersebut dilakukan lebih untuk menghindari pemangsa, bukan untuk menakuti mangsanya.[7][8] Beberapa hewan yang pernah ditiru oleh gurita penyamar adalah sebagai berikut:
Selain hewan-hewan di atas, gurita penyamar juga pernah meniru ubur-ubur, kepiting, bintang laut, kerang laut dan udang sentadu.[2][4][5]
Gurita penyamar hidup di perairan yang dangkal, biasanya dengan kedalaman tidak lebih dari 15 meter, seperti muara sungai.[2] Habitat gurita penyamar memiliki dasar yang berpasir atau berlumpur dan dapat dikatakan tidak memiliki populasi biota laut yang beragam di dalamnya.[1][2][8] Oleh karena keadaan perairan yang demikian, gurita penyamar tidak memiliki banyak tempat untuk menghindar dari para pemangsanya pada siang hari dan sangat mengandalkan kemampuannya dalam meniru untuk bertahan hidup.[2]
Gurita penyamar dapat ditemukan di beberapa titik perairan Indonesia, tepatnya di perairan Sulawesi dan Bali.[1]
Makanan dari gurita penyamar adalah kerang-kerangan dan ikan kecil yang banyak ditemukan di habitatnya.[1][7] Gurita penyamar mencari makanannya di liang-liang bawah laut di mana gurita penyamar menggunakan lengannya untuk merasakan keberadaan mangsanya, kemudian menghisapnya menggunakan alat penghisap yang terdapat pada lengan dan memasukkannya ke dalam mulut.[2][4]
|accessdate=
(bantuan) |accessdate=
(bantuan) |accessdate=
(bantuan) |accessdate=
(bantuan) |accessdate=
(bantuan) Gurita penyamar (Thaumoctopus mimicus) merupakan salah satu spesies hewan endemik Indonesia yang pertama kali ditemukan di Sulawesi pada tahun 1998. Seperti gurita pada umumnya, gurita penyamar mampu berkamuflase dengan mengubah warna tubuhnya agar sama dengan lingkungan sekitar. Keunikan gurita penyamar yang membedakannya dari spesies gurita lain terletak pada kemampuannya dalam meniru bentuk dan perilaku dari benda mati, seperti terumbu karang dan batu, serta spesies hewan laut lain. Bentuk perilaku hewan dalam meniru perilaku atau rupa hewan lain disebut dengan mimikri dan dari sanalah nama ilmiah gurita penyamar berasal.
Il polpo mimetico (Thaumoctopus mimicus, Norman et Hochberg 2005) è l'unica specie del genere di polpi Thaumoctopus.
Vive nei mari tropicali del Sud-Est asiatico, fu scoperto ufficialmente solo nel 1998, presso la costa di Sulawesi, in Indonesia. Popola le acque ricche di nutrienti degli estuari.
Misura fino a 60 cm di lunghezza. Il suo colore naturale è bianco a strisce marroni, molto variabile anche in pochi secondi.
Questo animale può imitare fisicamente l'aspetto e i movimenti di oltre quindici differenti creature, tra cui: serpenti di mare, pesci leone, sogliole, stelle di mare, granchi, molluschi, meduse e anemoni[1].
Riesce a farlo contorcendo il proprio corpo, nascondendone alcune parti nella sabbia e cambiando il proprio colore.
Questa specie imita la specie più opportuna per spaventare il predatore che si trova davanti, ottenendo così il massimo effetto.
Il polpo mimetico (Thaumoctopus mimicus, Norman et Hochberg 2005) è l'unica specie del genere di polpi Thaumoctopus.
Thaumoctopus mimicus is een octopus die in staat is zich voor te doen als verschillende onderzeese dieren.
De tot 60 cm grote octopus met bruine of witte strepen of vlekken leeft in de tropische zeeën van Zuidoost-Azië. De soort werd pas in 1998 officieel ontdekt voor de kust van Sulawesi. Duikers zagen dat het dier wel 15 soorten nabootste waaronder: zeeslangen, koraalduivel, platvis, slangsterren, pijlstaartroggen, schollen, kwallen, zeeanemonen, bidsprinkhaankreeften.[1][2]
Thaumoctopus mimicus is een octopus die in staat is zich voor te doen als verschillende onderzeese dieren.
De tot 60 cm grote octopus met bruine of witte strepen of vlekken leeft in de tropische zeeën van Zuidoost-Azië. De soort werd pas in 1998 officieel ontdekt voor de kust van Sulawesi. Duikers zagen dat het dier wel 15 soorten nabootste waaronder: zeeslangen, koraalduivel, platvis, slangsterren, pijlstaartroggen, schollen, kwallen, zeeanemonen, bidsprinkhaankreeften.
Thaumoctopus mimicus – gatunek głowonoga z rodziny ośmiornicowatych (Octopodidae), jedyny przedstawiciel rodzaju Thaumoctopus[1]. Wykazuje duże zdolności mimetyczne i jest pierwszym znanym nauce zwierzęciem upodabniającym się do wielu różnych gatunków jadowitych lub drapieżnych zwierząt morskich. Podobnie jak Wunderpus photogenicus, z którym jest często mylony, zyskał dużą popularność zanim doczekał się naukowego opisu.
W połowie lat 80. XX wieku podwodni fotografowie odkryli ośmiornicę, której wkrótce nadano pseudonim mimic octopus (czyli ośmiornica naśladująca, mimetyczna) – ze względu na zdolność upodabniania się kształtem i zachowaniem do innych zwierząt morskich przebywających w jej otoczeniu[2]. Naukowego opisu gatunku dokonali Mark D. Norman i F. G. Hochberg w 2005 roku[3].
Gatunek o indopacyficznym zasięgu występowania – od Morza Czerwonego po Archipelag Malajski, od Malezji i Filipin przez Indonezję i Papua-Nową Gwineę po Nową Kaledonię[2]. Zasiedla płytkie wody (0,5–37 m p.p.m.) o miękkim, piaszczystym lub mulistym podłożu.
Ośmiornice z tego gatunku charakteryzują się wydłużonymi i wąskimi ramionami, zdolnymi do autotomii[3], oraz specyficznym wzorem ubarwienia. Bazowym kolorem ramion jest ciemny brąz, a na jego tle rozłożone są kremowe lub białe paski i plamy. Na grzbietowej powierzchni płaszcza widoczny jest biały wzór w kształcie łzy, a w tylnej części płaszcza biała plama w kształcie litery U.
Długość płaszcza wynosi 58 mm, a rozpiętość ramion ośmiornicy – 600 mm[4].
Thaumoctopus mimicus żywi się małymi rybami i skorupiakami grzebiącymi w podłożu. Zajmuje puste kryjówki innych zwierząt lub kopie własne. Jest aktywny w ciągu dnia. Przebywa na odsłoniętych obszarach dna morskiego, przez co jest narażony na ataki wielu drapieżników. Zdolności mimetyczne zwiększają jego szanse pozostania niezauważonym lub zniechęcenia potencjalnego napastnika. W tym celu upodabnia się do fląder, skrzydlic lub węży morskich, a także żmijakowatych, ukwiałów, ogończy, ustonogich i innych jadowitych lub drapieżnych zwierząt[4]. Podobne zdolności naśladowania wyglądu i zachowania innego gatunku wykryto u innych ośmiornic[5], ale żadna z nich nie naśladuje tak wielu gatunków.
Thaumoctopus mimicus – gatunek głowonoga z rodziny ośmiornicowatych (Octopodidae), jedyny przedstawiciel rodzaju Thaumoctopus. Wykazuje duże zdolności mimetyczne i jest pierwszym znanym nauce zwierzęciem upodabniającym się do wielu różnych gatunków jadowitych lub drapieżnych zwierząt morskich. Podobnie jak Wunderpus photogenicus, z którym jest często mylony, zyskał dużą popularność zanim doczekał się naukowego opisu.
O polvo mímico (Thaumoctopus mimicus) é uma espécie de polvo do Indo-Pacífico capaz de imitar outras espécies locais. Eles são notáveis por serem capazes de mudar sua cor e textura da pele, a fim de se misturar com seu ambiente, como rochas incrustadas de algas e corais através de sacos de pigmentos conhecidos como cromatóforos, bem como o comportamento único de tomar forma de vários objetos e animais.[1] Ele é atualmente o único animal marinho conhecido capaz de imitar uma variedade tão grande de animais. Embora alguns outros animais possam imitar uma espécie diferente para evitar ou intimidar predadores, somente o polvo mímico pode imitar uma variedade de formas para eludir os predadores, como assumir as formas do peixe-leão, cobras marinhas e enguias.[2][3][4]
O polvo mímico (Thaumoctopus mimicus) é uma espécie de polvo do Indo-Pacífico capaz de imitar outras espécies locais. Eles são notáveis por serem capazes de mudar sua cor e textura da pele, a fim de se misturar com seu ambiente, como rochas incrustadas de algas e corais através de sacos de pigmentos conhecidos como cromatóforos, bem como o comportamento único de tomar forma de vários objetos e animais. Ele é atualmente o único animal marinho conhecido capaz de imitar uma variedade tão grande de animais. Embora alguns outros animais possam imitar uma espécie diferente para evitar ou intimidar predadores, somente o polvo mímico pode imitar uma variedade de formas para eludir os predadores, como assumir as formas do peixe-leão, cobras marinhas e enguias.
Thaumoctopus mimicus (svenska Den härmande bläckfisken), är en art av bläckfisk som kan härma (mimikry) andra havslevande djur. Arten upptäcktes först 1998 utanför kusten i Sulawesi, Indonesien, av en grupp forskare. 2010 upptäcktes den också utanför Stora Barriärrevet, utanför Australiens östkust.[1]
De flesta bläckfiskar är kända för att kunna ändra sin hudfärg och struktur för att smälta in i den omgivande bakgrunden, till exempel alger. Detta sker genom pigmentsäckar som kallas för kromatoforer. Den härmande bläckfisken innehåller även den kromatoforer och har också förmågan att smälta in i bakgrunden. Det som gör den härmande bläckfisken annorlunda än sina släktingar är dess förmåga att inte bara efterhärma formen av ett föremål, såsom koraller och stenar, utan även härma en del djur i form och beteende.[2] Den härmande bläckfisken är den enda kända vattenlevande arten som kan imitera en mängd olika havsdjurs beteenden. Även om många djur kan imitera andra arter för att undvika eller skrämma andra så är den härmande bläckfisken den enda som kan välja mellan olika former för att anpassa sig efter den fiende den möter.[3]
Den härmande bläckfisken är en liten bläckfisk som har en genomsnittlig längd på 60 centimeter. Deras tentakler växer till drygt 60 centimeter.[2]
Thaumoctopus mimicus naturliga pigment är en ljusbrun/beige men oftast är de i en vit- och brunrandig färg för att skrämma bort andra arter, genom att verka vara giftig.[1]
Bland de arter som bläckfisken härmar kan nämnas:[1]
Hanarna dör några månader efter parningen. En befruktad hona kan lägga ungefär 200 000 ägg, som läggs i strängar från taket på hennes bo. Hon vaktar äggen mot fiender och blåser vatten mot äggsamlingarna för att ge dem extra syre. Hon äter inte medan hon vaktar äggen. Honan dör ungefär när äggen kläcks.[1]
Thaumoctopus mimicus (svenska Den härmande bläckfisken), är en art av bläckfisk som kan härma (mimikry) andra havslevande djur. Arten upptäcktes först 1998 utanför kusten i Sulawesi, Indonesien, av en grupp forskare. 2010 upptäcktes den också utanför Stora Barriärrevet, utanför Australiens östkust.
De flesta bläckfiskar är kända för att kunna ändra sin hudfärg och struktur för att smälta in i den omgivande bakgrunden, till exempel alger. Detta sker genom pigmentsäckar som kallas för kromatoforer. Den härmande bläckfisken innehåller även den kromatoforer och har också förmågan att smälta in i bakgrunden. Det som gör den härmande bläckfisken annorlunda än sina släktingar är dess förmåga att inte bara efterhärma formen av ett föremål, såsom koraller och stenar, utan även härma en del djur i form och beteende. Den härmande bläckfisken är den enda kända vattenlevande arten som kan imitera en mängd olika havsdjurs beteenden. Även om många djur kan imitera andra arter för att undvika eller skrämma andra så är den härmande bläckfisken den enda som kan välja mellan olika former för att anpassa sig efter den fiende den möter.
Här kan vi se att Thaumoctopus nästan ser ut som en giftig orm med dess starka färgerTaklitçi ahtapot (Thaumoctopus mimicus), diğer canlıları taklit edebilen bir ahtapot türüdür. Taklitçi ahtapot aslan balığı, deniz yılanı, pisibalığı, vatoz, deniz anası, deniz şakayığı ve paygamberdevesi karidesi gibi hayvanları taklit edebilmektedir.[1][2] Bunu kollarını ve gövdesini biçimlendirip rengini değiştirerek yapmaktadır.[3]
Taklitçi ahtapot (Thaumoctopus mimicus), diğer canlıları taklit edebilen bir ahtapot türüdür. Taklitçi ahtapot aslan balığı, deniz yılanı, pisibalığı, vatoz, deniz anası, deniz şakayığı ve paygamberdevesi karidesi gibi hayvanları taklit edebilmektedir. Bunu kollarını ve gövdesini biçimlendirip rengini değiştirerek yapmaktadır.
Bạch tuộc biến hình hay bạch tuộc bắt chước (Danh pháp khoa học: Thaumoctopus mimicus) là một loài bạch tuộc được tìm thấy từ thập niên 1998 ngoài khơi vùng biển Indonesia và ở rạn san hô Great Barrier.
Chúng được phát hiện có khả năng thay hình đổi dạng trong tích tắc, Chúng có thể tùy ý thay đổi hình dạng, màu sắc cho đến kết cấu da để giả dạng thành sinh vật biển độc hại như rắn biển, cá thờn bơn hoặc cá sư tử để tự bảo vệ và hù dọa các loài động vật ăn thịt khác. Chúng thông minh đến độ có thể quyết định loài động vật thích hợp nhất để giả danh trong các tình huống nguy hiểm bất kỳ dựa trên những mối đe dọa mà chúng gặp phải.
Bạch tuộc biến hình hay bạch tuộc bắt chước (Danh pháp khoa học: Thaumoctopus mimicus) là một loài bạch tuộc được tìm thấy từ thập niên 1998 ngoài khơi vùng biển Indonesia và ở rạn san hô Great Barrier.
Thaumoctopus mimicus Norman et Hochberg, 2005[1]
Thaumoctopus mimicus (лат.) — вид осьминогов из семейства Octopodidae. Представители достигают 60 см в длину. Обычно окраска тела образована перемежающимися коричневыми и белыми полосами и пятнами. Известны способностью имитировать внешний вид других организмов при угрозе со стороны хищников. Thaumoctopus mimicus обитают в тропических морях Юго-Восточной Азии. Вид был открыт в 1998 году вблизи Сулавеси.
Умение изменять цвет и текстуру кожи, позволяющее повторять внешний вид грунта или цвет воды, в той или иной степени характерно для всех осьминогов, однако способность изображать другие организмы описана лишь у этого вида[2]. Thaumoctopus mimicus умеет копировать внешний вид и поведение более чем 15 групп морских организмов: морских змей, скатов, камбал, медуз, актиний, креветок, крабов, офиур и некоторых других[3][4]. Установлено, что осьминоги способны определять, какое животное необходимо изобразить, в зависимости от того, какого хищника они заметили[5].
Thaumoctopus mimicus (лат.) — вид осьминогов из семейства Octopodidae. Представители достигают 60 см в длину. Обычно окраска тела образована перемежающимися коричневыми и белыми полосами и пятнами. Известны способностью имитировать внешний вид других организмов при угрозе со стороны хищников. Thaumoctopus mimicus обитают в тропических морях Юго-Восточной Азии. Вид был открыт в 1998 году вблизи Сулавеси.
擬態章魚(Thaumoctopus mimicus)屬於一種章魚,直到1998年才被發現。居住在東南亞的蘇拉威西島海域。
擬態章魚以非常厲害的擬態能力稱著,可以偽裝成海蛇、蓑鮋、蛇尾、比目魚、魟魚、海葵、水母、獅子魚和蝦蛄的容貌。
ミミックオクトパス(Mimic octopus、学名:Thaumoctopus mimicus)は軟体動物八腕類上目マダコ科に属するタコの一種。
英名(Mimic octopus=まねをするタコ)が示すとおり、様々な擬態を行うことで知られている[2]。擬態を行う生物は他にもいるが、ミミックオクトパスは擬態の種類の多さで群を抜いている[3]。
最初に報告されたのは1998年のことで、インドネシア・スラウェシ島の海岸で生物学者たちのグループが発見した[4]。当初、ミミックオクトパスはインドネシア周辺のみに生息する種と思われていたが、2012年6月にグレート・バリア・リーフの一角でも同種のタコが発見された[5]。
現在判明している生息範囲は、東西では紅海~ニューカレドニア島、南北ではタイランド湾・フィリピン~グレート・バリア・リーフにおよぶ[1][5][6]。発見数が最も多いのはインドネシアである[5]。河口付近の水の濁った水深15m位下の砂地を好む[2]。
比較的小型のタコで、腕を広げた大きさは最大で60 cm (2 ft)になる。本来の体色は明茶褐色だが、擬態を行う際は白と茶色の縞模様になる。
食料は主に小形の魚類と甲殻類で、海藻などは食べない[2]。捕食時は周りの景色に溶け込むような擬態を行う。
ミミックオクトパスは他の捕食者に擬態することで自らの身を守っており、このような擬態はベイツ型擬態と呼ばれている。この擬態を行う生物は他にもいるが、ミミックオクトパスは複数種類のベイツ型擬態を行うことに特色がある[7]。何種類の擬態を行うのか正確な数は不明だが、擬態の対象となるのは毒を持つ生物であることが多い。よく知られているものは以下の通り:
これらの擬態は遭遇した捕食者の種類によって使い分けられている。例えばスズメダイの攻撃を受けたときはその天敵であるアオマダラウミヘビに擬態する[8]。
ミミックオクトパス(Mimic octopus、学名:Thaumoctopus mimicus)は軟体動物八腕類上目マダコ科に属するタコの一種。
英名(Mimic octopus=まねをするタコ)が示すとおり、様々な擬態を行うことで知られている。擬態を行う生物は他にもいるが、ミミックオクトパスは擬態の種類の多さで群を抜いている。
흉내문어(학명: Thaumoctopus mimicus)는 다른 바다생물의 행동을 따라하는 문어이다.
흉내문어는 1998년 인도네시아 바다에서 발견된 신종 문어이다. 이름 그대로 여러가지 생물의 흉내를 낸다. 주로 적이 공격하기 어려운 쏠배감펭, 바다뱀 등을 흉내낸다. 2012년에는 오스트레일리아 바다에서도 발견되었다. 이 문어는 밤에는 다른생물의 흉내를 내지 않는다. 흉내문어를 흉내내는 후악치과의 물고기도 발견되었는데, 흉내문어의 촉수의 움직임에 맞춰 해엄을 친다.
흉내문어는 팔을 포함하여 총 몸길이가 약 60cm (2ft)에 달하며 기본 색상은 갈색/베이지색상이다.
주로 15m미만의 모래 혹은 진흙이 있는 곳을 선호하며 작은 물고기와 갑각류를 잡아먹는다.