Sottärna[2] (Onychoprion fuscatus) är en fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[3]
Sottärnan är en stor tärna, ungefär lika lång som den kentska tärnan men med ett mindre vingspann. Den har en längd på 42-45 centimeter, varav stjärtspröten utgör sju till tio centimeter hos adulta individer, och ett vingspann på 72-80 centimeter. Vingarna och den kluvna stjärten hos stottärnan är långa. Könen är lika. Den är svartaktigt grå på hjässan, nacken och ovansidan, vit i pannan, på kinden, bröstet och undertill förutom vingpennespetsarna som är mörkgrå och ger vingundersidan ett mörkt brett kantband, som blir bredare ut mot vingspetsen. Den har svarta ben och näbb.
Till form och fjäderdräkt är den mycket lik tygeltärna (Onychoprion anaethetus) som dock är något mindre, nättare och ljusare. Sottärnan har också en mer kvadratiskt formad vit fläck i pannan och en kortare, mot näbbroten spetsigt formad, tygel.
Juvenila sottärnor har gråsvart huvud, bröst, kroppsida och buk, vit undergump och vingundersida, och svartgrå ovansida som är fint gråvattrad.
Sottärnans läte är ett högt och genomträngande "kvaark" som också beskrivs som "ker-vacki-vack".
Den lever i subropiska- och tropiska hav, och häckar exempelvis i södra delarna av Röda havet och Persiska viken och på öar i Västindien och runt ekvatorn. Den är en flyttfågel och övervintrar kring de tropiska haven. Jämfört med andra tärnor lever den ett mycket pelagiskt liv förutom vid häckning.
Sottärnan observeras sällsynt i holarktis och då ofta utmed Västeuropas kuster på sommaren. Man har observerat två sottärnor i Sverige. De båda adulta individerna sågs från Hallands Väderö i Skåne den 6 juli 1977 och tjugo dagar senare observerades den ena av dessa två igen ifrån Hallands Väderö.[4]
Arten delas upp i åtta underarter med följande utbredning:[3]
Underarten infuscatus anses av vissa vara synonym med nubilosus, medan kermadeci oftast inkluderas i serratus.[5]
Tidigare placerades sottärnan i släktet Sterna, men genetiska studier visar att det är parafyletiskt i förhållande till tärnorna i Chlidonias.[6] Dess närmaste släktingar är söderhavstärna, tygeltärna och beringtärna.
Sottärnor häckar i kolonier på bergs- eller korallöar, där den bygger bo i håligheter i marken och lägger ett till tre ägg. Den lever på att fånga fisk i närheten av havsytan och fiskar ofta i flock. Sottärnan kommer endast i land för att para sig och kan stanna ute till havs genom att glidflyga eller flyta på vågorna i tre till tio år i sträck.
Artens populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort, liksom populationen. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Världspopulationen uppskattas till 21-22 miljoner individer.[1]
Sottärnsunge
Sottärna ovanför en koloni
En fregattfågel tar en sottärnsunge
Sottärna (Onychoprion fuscatus) är en fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.
