Liparis montagui és una espècie de peix pertanyent a la família dels lipàrids.[5]
Menja principalment crustacis (com ara, amfípodes, gambes i crancs petits).[6]
És un peix marí, no migratori, demersal i de clima temperat (77°N48°N, 25°W -45°E) que viu entre 0-30 m de fondària.[6][9]
Es troba a l'Atlàntic nord-oriental: el mar del Nord, al voltant de les illes Britàniques, el mar de Noruega, el sud-oest del mar de Barentz i el sud d'Islàndia.[6][10][11][12][13][14][15][16][17][18][19][20][21][22][23][24][25]
És inofensiu per als humans.[6]
Der Kleine Scheibenbauch (Liparis montagui) ist eine Fischart aus der Familie der Scheibenbäuche (Liparidae). Sie kommt im nordöstlichen Atlantik rund um die Britischen Inseln, an den Küsten der Nordsee und an der Küste Norwegens, in der südwestlichen Barentssee, bei der Bäreninsel, bei Spitzbergen und an der Südküste Islands vor. Im Unterschied zu seinem nahen Verwandten, dem Großen Scheibenbauch, fehlt er in der Ostsee.
Der Kleine Scheibenbauch wird 10 bis 12 cm lang. Die Fische sind kaulquappenförmig mit einem großen Kopf und einem hinten spitz zulaufendem Körper. Wie alle Scheibenbäuche besitzt er die charakteristische aus den Bauchflossen gebildete Saugscheibe. Anders als beim Großen Scheibenbauch überlappt die lange Rückenflosse niemals die gerade abschließende Schwanzflosse. Die Afterflosse überlappt den Schwanzflossenansatz in seltenen Fällen. Kleine Scheibenbäuche sind bräunlich gefärbt und zeigen keine Musterung.
Der Kleine Scheibenbauch lebt vom extremen Flachwasser bis in Tiefen von 30 Metern und hält sich oft unter Steinen auf oder heftet sich mit seiner Saugscheibe an Seegras oder Tang. Er ernährt sich vor allem von Krebstieren, darunter Flohkrebse, Garnelen und kleine Krabben. Die Fische vermehren sich in den Wintermonaten und laichen u. a. auch im Wattenmeer.
Der Kleine Scheibenbauch (Liparis montagui) ist eine Fischart aus der Familie der Scheibenbäuche (Liparidae). Sie kommt im nordöstlichen Atlantik rund um die Britischen Inseln, an den Küsten der Nordsee und an der Küste Norwegens, in der südwestlichen Barentssee, bei der Bäreninsel, bei Spitzbergen und an der Südküste Islands vor. Im Unterschied zu seinem nahen Verwandten, dem Großen Scheibenbauch, fehlt er in der Ostsee.
Liparis montagui, or Montagu's seasnail, is a marine fish of the seasnail family (Liparidae). It inhabits the northeastern Atlantic, mainly around the British Isles, the North Sea, the Norwegian Sea, southern Iceland and as far north as the Barents Sea. It is a small (maximum 12 cm), demersal fish, usually living between from the intertidal zone to 30 metres deep, where it hides under stones or algae. It mainly feeds on small invertebrates, such as small crabs, shrimp and amphipods.[2] This species was described in 1804 by the Anglo-Irish writer, natural history illustrator, and amateur zoologist Edward Donovan with England given as the type locality.[3] The specific name honours the English naturalist George Montagu who provided Donovan with an illustration and a description of this "beautiful little fish".[4]
Liparis montagui, or Montagu's seasnail, is a marine fish of the seasnail family (Liparidae). It inhabits the northeastern Atlantic, mainly around the British Isles, the North Sea, the Norwegian Sea, southern Iceland and as far north as the Barents Sea. It is a small (maximum 12 cm), demersal fish, usually living between from the intertidal zone to 30 metres deep, where it hides under stones or algae. It mainly feeds on small invertebrates, such as small crabs, shrimp and amphipods. This species was described in 1804 by the Anglo-Irish writer, natural history illustrator, and amateur zoologist Edward Donovan with England given as the type locality. The specific name honours the English naturalist George Montagu who provided Donovan with an illustration and a description of this "beautiful little fish".
Liparis montagui, communément appelé la petite limace de mer[2], est une espèce de poissons de la famille des Liparidae.
Il vit dans le nord-est de l'Atlantique, principalement autour des îles Britanniques, dans la mer du Nord, la Manche, la façade atlantique de la France, la mer de Norvège, du sud de l'Islande jusqu'à loin au nord dans la mer de Barents. C'est un petit poisson démersal (maximum 12 cm), vivant généralement entre la zone intertidale et 30 mètres de profondeur, où il se cache sous les pierres ou les algues. Il se nourrit principalement de petits invertébrés, tels que de petits crabes, des crevettes et des amphipodes.
Liparis montagui, communément appelé la petite limace de mer, est une espèce de poissons de la famille des Liparidae.
Il vit dans le nord-est de l'Atlantique, principalement autour des îles Britanniques, dans la mer du Nord, la Manche, la façade atlantique de la France, la mer de Norvège, du sud de l'Islande jusqu'à loin au nord dans la mer de Barents. C'est un petit poisson démersal (maximum 12 cm), vivant généralement entre la zone intertidale et 30 mètres de profondeur, où il se cache sous les pierres ou les algues. Il se nourrit principalement de petits invertébrés, tels que de petits crabes, des crevettes et des amphipodes.
De kleine slakdolf (Liparis montagui) is een vis uit de familie slakdolven (Liparidae). De kleine slakdolf is een kleine zoutwatervis die wordt aangetroffen in wateren langs de kusten van noordwestelijk Europa en IJsland.[1]
De kleine slakdolf wordt maximaal 12 centimeter lang. Het is een variabel gekleurde vis die lastig te onderscheiden is van de slakdolf. Ook deze vis is meestal geelbruin van kleur met horizontale strepen. De buikvinnen zijn ook vergroeid tot een ronde zuigschijf. Dankzij deze zuigschijf kan de vis vast blijven zitten op stenen, ook bij zeer hoge stroomsnelheden in het brandingsgebied. De rugvin heeft 28-30 vinstralen en de aarsvin 22-25 vinstralen. De vis leeft voornamelijk in wiervelden.[1]
De klein slakdolf is zeer zeldzaam in de wateren van de Nederlandse kust.[1] De vis staat als gevoelig op de Nederlandse Rode Lijst maar niet op de internationale Rode Lijst van de IUCN.
De kleine slakdolf (Liparis montagui) is een vis uit de familie slakdolven (Liparidae). De kleine slakdolf is een kleine zoutwatervis die wordt aangetroffen in wateren langs de kusten van noordwestelijk Europa en IJsland.
Kystringbuk (Liparis montagui) er en fiskeart som tilhører ringbukene. Den er vanlig langs hele norskekysten, men går ikke så langt inn i fjordene som slektningen vanlig ringbuk.
Den har en rumpetrollaktig kropp og kan bli 10–12 cm lang. Fargen varierer mye, og den kan være brun, rød eller gul. Noen individer har mørke striper og flekker. Kystringbuk kan skilles fra slektningen vanlig ringbuk på at rygg- og gattfinnen ikke henger sammen med halefinnen. Sugeskiva er bare litt større enn øyets diameter.
Kystringbuk lever for det meste i algeregionen på grunt vann. Når den ikke svømmer rundt, fester den seg til bunnen med sugeskiva samtidig som halen legges inn mot kroppen. Den eter alger, smådyr, maneter og fiskeyngel.
Utbredelsen omfatter nordøstre del av Atlanterhavet fra Den engelske kanal, De britiske øyer, Færøyene og Island til sørvestre deler av Barentshavet. Den er vanlig i Nordsjøen og Kattegat, men lever ikke i Østersjøen.
Kystringbuk (Liparis montagui) er en fiskeart som tilhører ringbukene. Den er vanlig langs hele norskekysten, men går ikke så langt inn i fjordene som slektningen vanlig ringbuk.
Den har en rumpetrollaktig kropp og kan bli 10–12 cm lang. Fargen varierer mye, og den kan være brun, rød eller gul. Noen individer har mørke striper og flekker. Kystringbuk kan skilles fra slektningen vanlig ringbuk på at rygg- og gattfinnen ikke henger sammen med halefinnen. Sugeskiva er bare litt større enn øyets diameter.
Kystringbuk lever for det meste i algeregionen på grunt vann. Når den ikke svømmer rundt, fester den seg til bunnen med sugeskiva samtidig som halen legges inn mot kroppen. Den eter alger, smådyr, maneter og fiskeyngel.
Utbredelsen omfatter nordøstre del av Atlanterhavet fra Den engelske kanal, De britiske øyer, Færøyene og Island til sørvestre deler av Barentshavet. Den er vanlig i Nordsjøen og Kattegat, men lever ikke i Østersjøen.
Tångringbuk (Liparis montagui) är en fiskart i ordningen kindpansrade fiskar och familjen ringbukar som förekommer i kustnära vatten i nordöstra Atlanten, från utanför den norska kusten till Nordsjön och omkring brittiska öarna och södra Island.
Tångringbuken kan bli upp till 12 centimeter lång. Den påminner till utseendet ganska mycket om den vanliga ringbuken (Liparis liparis). Hos tångringbuken är ryggfenan och stjärtfenan dock alltid åtskiljda. Även analfenorna och stjärfenan är vanligen åtskiljda, endast sällsynt är dessa överlappande.
Tångringbuken lever från lågvattenlinjen och ner till omkring 30 meters djup. Den håller sig ofta nära botten och söker skydd under stenar eller bland tång. Dess föda består huvudsakligen av olika små kräftdjur. Fortplantningen sker under senvintern och äggen avsätts dermersalt, på substrat som tång eller på kolonier av polyper av vissa nässeldjur.
Denna fiskrelaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
Tångringbuk (Liparis montagui) är en fiskart i ordningen kindpansrade fiskar och familjen ringbukar som förekommer i kustnära vatten i nordöstra Atlanten, från utanför den norska kusten till Nordsjön och omkring brittiska öarna och södra Island.
Tångringbuken kan bli upp till 12 centimeter lång. Den påminner till utseendet ganska mycket om den vanliga ringbuken (Liparis liparis). Hos tångringbuken är ryggfenan och stjärtfenan dock alltid åtskiljda. Även analfenorna och stjärfenan är vanligen åtskiljda, endast sällsynt är dessa överlappande.
Tångringbuken lever från lågvattenlinjen och ner till omkring 30 meters djup. Den håller sig ofta nära botten och söker skydd under stenar eller bland tång. Dess föda består huvudsakligen av olika små kräftdjur. Fortplantningen sker under senvintern och äggen avsätts dermersalt, på substrat som tång eller på kolonier av polyper av vissa nässeldjur.
